Dragomaner (av arabiska tarjumān ’översättare’) fungerade som ett slags agenter i Orienten, främst i det osmanska väldet och i de persiska safavidiska och qajariska rikena. De kunde till exempel anlitas som tolkar och var ofta greker och armenier.

Privilegiebrev som utser Nicola Danal Spiro till den svenske envoyéen i Konstantinopel Thomas Funcks dragoman.
Privilegiebrev som utser Nicola Danal Spiro till den svenske envoyéen i Konstantinopel Thomas Funcks dragoman.

Under det sena 1800-talet började ambassaderna i Istanbul hålla sig med egna dragomaner. Sveriges "siste dragoman"[1] var Johannes Kolmodin (1884–1933).

Referenser

redigera
  1. ^ Özdalga, Elisabeth (ed.) (2006): The Last Dragoman: The Swedish Orientalist Johannes Kolmodin as Scholar, Activist and Diplomat. Transactions, Vol. 16, Swedish Research Institute in Istanbul, Istanbul: Kitap Yayınevi.