Wikipedia

Indalsälven

älv i Jämtland och Medelpad

Indalsälven, även Jämtlandsälven, Litsälven, Storsjöälven är en av Sveriges vattenrikaste älvar. Älven är 430 km lång[1] och kraftigt utbyggd för elproduktion. Älven rinner upp i Jämtlandsfjällen och mynnar i Bottenhavet i Timrå kommun, kring 20 kilometer nordost om Sundsvall i Medelpad. Det totala avrinningsområdet är 26 727 km².[2] Viktigare biflöden till Indalsälven är Järpströmmen, Långan, Hårkan och Ammerån. Indalsälven bildar en så kallad genombrottsdal då den korsar genom de högsta fjällspartierna.[3]

Indalsälven
Älv
Tännforsen är en del av Indalsälven
Tännforsen är en del av Indalsälven
Land Sverige Sverige
Källa Jämtlandsfjällen
Mynning Bottenhavet cirka 20 km nordost om Sundsvall i Medelpad
Längd 430 km
Flodbäcken 26 727 km²
Vattenföring
 - medel 455,7 m³/s
Geonames 2703761
Läge för Indalsälvens utflöde.
Läge för Indalsälvens utflöde.
Läge för Indalsälvens utflöde.
Map
Indalsälvens sträckning
Vy över Indalsälven från Stadsberget vid Krångede kraftverk/Jämtlands län.
Bäver i Indalsälven vid Indal.
Indalsälven vid Utsikten, Sillre.
Flygfoto över Indalsälven vid Indal från 1980-talet.

Indalsälven, från fjäll till hav

redigera

Indalsälven rinner upp i Jämtlandsfjällen och söker sig ner i Storsjön (som ligger vid Östersund), som är ett kraftfullt magasin för det vatten som de otaliga kraftverken nedströms behöver under framförallt vintern. Den har flera större och mindre tillflöden som gör den till en av Sveriges största kraftproducenter. Det nedersta kraftverket, Bergeforsen, ligger knappt 10 kilometer från dess utlopp i havet. Efter detta kraftverk har den ännu ett större inflöde, Ljustorpsån. Nedom Bergeforsen börjar älvens delta som är Sveriges största kustdelta. Det var ett stort delta redan på 1700-talet men växte ytterligare efter "Vildhussens" ofrivilliga tömning av sjön Ragundasjön då Döda fallet, före detta Storforsen, kom till. (Dessa två namn är lätt att förväxla med Storforsen i Pitälven och där intilliggande Döda fallet.) Den som åker bil på E4 över deltabroarna i Timrå (förbi Bengt Lindströms kända "jätte-Y") får lätt en uppfattning om storheten, och då är det ändå blott en del man ser. Sandlagren ner till fast berg är upp till 60 meter djupa. Alla älvgrenarna rinner ut i Klingerfjärden i Timrå.

Deltat börjar med ön Skäftesholmen, cirka en km nedströms kraftverket, där man fordom "skilde" det utför älven flottade virket. Där finns mycket intressanta lämningar från den perioden, inte minst stora lövträd som annars är ovanliga på dessa breddgrader. Ön kallas i folkmun även "Helenas Holme" efter en kvinna som enligt legenden var bosatt där någon gång för länge sedan.

Längre ned vid Sandarnasidan finns två öar som numera, vid normal vattenföring, är sammanvuxna med varandra och fastlandet (Kaptensholmen och Kogrundet)

På andra stranden delar älven sig med en mindre gren, "Lillån", som rinner förbi och mellan Hästudden och Färjholmen. Där gick, under flera århundraden och fram till slutet av 1800-talet, den gamla "kustlandsvägen" över på en träbro. På andra sidan Färjholmen kom man över "Storån" med en liten färja (därav holmens namn).

Som ett kuriosum kan nämnas att en gång färjade man över ett helt cirkusfölje med elefanter och allt. Även Carl von Linné kom denna väg vid sin "Lappländska resa".

Vid Stavreviken möter älven fast berg och tvingas göra en 180-gradig sväng mot söder och vid Fjäl delar den sig i två grenar, Sörån och Norrån. Mellan dessa finns Sundsvall-Timrå Airport på en stor ö, Skeppsholmen. Den bestod av flera mindre holmar innan flygfältet byggdes, men då dämdes flera mindre rännor igen.

I Norrån finns flera mindre långsträckta öar, uppmuddrade under flottningsperioden, som upphörde på 1970-talet.

Vid älvens delta och utlopp i Bottenhavet har ett naturreservat inrättats, Indalsälvens delta.

Föroreningar

redigera

Vid Sundsvall Timrå Airport mitt i älvens delta finns PFAS förorening som fortfarande inte sanerats, men är ett prioriterat område hos Länsstyrelsen Västernorrland[4].

Biflöden i riktning uppströms

redigera

De bifloder som mynnar direkt i Indalsälven står längst till vänster, och dessas biflöden längre till höger. Respektive vattendrags källflöden betecknas med (*):

Galleri

redigera
 
Historisk karta från 1802 över Indalsälvens utbredning från Storsjön mot Bottniska viken.
 
Fortsättning på kartan ovan, där Indalsälven rinner ut i Bottniska viken.


Källor

redigera
  1. ^ Vattendragsregister (SMHI)
  2. ^ ”Län och huvudavrinningsområden i Sverige (SMHI)”. Arkiverad från originalet den 28 september 2018. https://web.archive.org/web/20180928202529/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/lan_haro_huvud.pdf. Läst 18 maj 2008. 
  3. ^ Lidmar-Bergström, Karna (2002). ”Berggrundens ytformer”. i Curt Fredén. Sveriges Nationalatlas: Berg och jord. sid. 44–54. ISBN 91-87760-00-2 
  4. ^ ”Pågående och kommande arbete med förorenade områden”. www.lansstyrelsen.se. https://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/miljo-och-vatten/fororenade-omraden/lanets-arbete-med-fororenade-omraden/pagaende-och-kommande-arbete-med-fororenade-omraden.html. Läst 15 maj 2023. 

Externa länkar

redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Indalsälven&oldid=56138866”