bönfalla
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av bönfalla | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | bönfalla | bönfallas |
Presens | bönfaller | bönfalls (bönfalles) |
Preteritum | bönföll | bönfölls |
Supinum | bönfallit | bönfallits |
Imperativ | bönfall | – |
Particip | ||
Presens | bönfallande, bönfallandes | |
Perfekt | bönfallen |
bönfalla
- (angeläget) be (någon om något), falla på knä och be (om)
- Farao bönfaller Mose att lämna Egypten.
- Han har bönfallit henne om att komma hem.
- 1867: Bohusläns historia och beskrifning:
- Underdånigst bönfalles, det Hans Kongl. Maj:t med Kongl. Nåde täckes omfatta Barnhuset och i nåder förunna Schole-mästarne dervid Successive samma rättighet, som uti Schole-Ordningen om Läromästares befordrande vid Stora Barnhuset i Stockholm förordnadt är.
- Underdånigst bönfalles, det Hans Kongl. Maj:t med Kongl. Nåde täckes omfatta Barnhuset och i nåder förunna Schole-mästarne dervid Successive samma rättighet, som uti Schole-Ordningen om Läromästares befordrande vid Stora Barnhuset i Stockholm förordnadt är.
- Besläktade ord: bönfall, bönfallan
- Se även tesaurus: Begäran, Anvisning