högfärd

Swedish

Etymology

From Old Swedish høghfærdh, from Middle Low German hochvart. Equivalent to hög (“pride”) +‎ färd (“manner”). Cognate of German Hoffart, Dutch hovaard.

Noun

högfärd c

1. haughtiness, arrogance

Declension

Declension of högfärd

		nominative	genitive
singular	indefinite	högfärd	högfärds
	definite	högfärden	högfärdens
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—

Derived terms

• högfärdig

References

• högfärd in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• högfärd in Svensk ordbok (SO)
• högfärd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• högfärd in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)