börja

See also: Borja

Swedish

Etymology

From Old Swedish byria, from Old Norse byrja, from Proto-Germanic *burjaną. Derived from Proto-Indo-European *bʰer-.

Pronunciation

• IPA^(key): [²bœ̞rˌja]
• (nonstandard, nonetheless common) IPA^(key): [²bɵrˌja]

  • Audio:

    (file)

Verb

börja (present börjar, preterite började, supine börjat, imperative börja)

1. to begin; to start

   Skolan börjar klockan åtta.

   School begins at eight o'clock.

   Brandon har börjat lära sig svenska.

   Brandon has started learning Swedish.

Conjugation

Conjugation of börja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	börja		börjas
Supine	börjat		börjats
Imperative	börja		—
Imper. plural1	börjen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	börjar	började	börjas	börjades
Ind. plural1	börja	började	börjas	börjades
Subjunctive2	börje	började	börjes	börjades
	Participles
Present participle	börjande
Past participle	börjad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• starta
• sätta igång
• begynna

Related terms

• påbörja
• början

Further reading

• börja in Svensk ordbok.

Anagrams

• böjar