rättfärdig

Swedish

Etymology

From Old Swedish rætfærdhogher, from Old Norse réttferðugr, from Middle Low German rechtverdich, source of German rechtfertigen, Danish retfærdig, Norwegian rettferdig.

Adjective

rättfärdig

1. righteous

   Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden

   Peradventure there be fifty righteous within the city (Genesis 18:24)

Declension

Inflection of rättfärdig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	rättfärdig	mer rättfärdig	mest rättfärdig
Neuter singular	rättfärdigt	mer rättfärdigt	mest rättfärdigt
Plural	rättfärdiga	mer rättfärdiga	mest rättfärdiga
Masculine plural3	rättfärdige	mer rättfärdiga	mest rättfärdiga
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	rättfärdige	mer rättfärdige	mest rättfärdige
All	rättfärdiga	mer rättfärdiga	mest rättfärdiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Derived terms

• egenrättfärdig
• rättfärdighet
• självrättfärdig

References

• rättfärdig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rättfärdig in Svensk ordbok (SO)
• rättfärdig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• rättfärdig in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)