diff --git a/.github/workflows/main.yml b/.github/workflows/main.yml index 3d42753d5..8dc955e3d 100644 --- a/.github/workflows/main.yml +++ b/.github/workflows/main.yml @@ -1,14 +1,48 @@ name: Build -on: [push] +on: + push: + branches: + - main + workflow_dispatch: + jobs: - Test: - runs-on: ubuntu-20.04 + Compile-and-Build: + strategy: + matrix: + os: [ubuntu-22.04, ubuntu-20.04] + runs-on: ${{ matrix.os }} + steps: - name: Check out repository code uses: actions/checkout@v2 + - name: Setup dependencies - run: sudo apt-get update && sudo apt-get install texlive-full texlive-latex-extra texlive-lang-all -y + run: | + sudo apt-get update && + sudo apt-get install texlive-full texlive-latex-extra texlive-lang-all -y shell: bash - - name: SBT Build - run: sbt "about;scalaVersion;workspace/compile;build" + + - name: Get SBT info + run: sbt about shell: bash + + - name: Check Scala version + run: sbt scalaVersion + shell: bash + + - name: Compile workspace + run: sbt workspace/compile + shell: bash + + - name: Build + run: sbt build + shell: bash + +# If the path is correctly set +# this will upload generated pdfs as artifacts +# maybe we just want the compendium? +# - name: Upload PDF artifacts +# uses: actions/upload-artifact@v2 +# with: +# name: PDF +# path: ./*.pdf diff --git a/about/scala-as-a-beginner-language/scala-first.pdf b/about/scala-as-a-beginner-language/scala-first.pdf index c43628013..80615aeff 100644 Binary files a/about/scala-as-a-beginner-language/scala-first.pdf and b/about/scala-as-a-beginner-language/scala-first.pdf differ diff --git a/build.sbt b/build.sbt index b7ddb3b1e..a0fc2a8f8 100644 --- a/build.sbt +++ b/build.sbt @@ -39,7 +39,7 @@ lazy val myStartupTransition: State => State = { s: State => lazy val commonSettings = Seq( organization := "se.lth.cs", version := "2021.0.1", - scalaVersion := "3.1.2", + scalaVersion := "3.2.2", scalacOptions ++= Seq("-deprecation", "-feature") ) diff --git a/compendium/assignments.tex b/compendium/assignments.tex index c5e85d261..3c340b1c8 100644 --- a/compendium/assignments.tex +++ b/compendium/assignments.tex @@ -138,7 +138,6 @@ \part{Uppgifter} \input{generated/w12-chaphead-generated.tex} \input{modules/w12-extra-exercise.tex} \input{modules/w12-assignment-bank.tex} -\input{modules/w12-assignment-tabular.tex} \input{modules/w12-assignment-music.tex} \input{modules/w12-assignment-photo.tex} diff --git a/compendium/examples/AliensOnEarth.scala b/compendium/examples/AliensOnEarth.scala index 8bc908a0f..e641ccd7b 100644 --- a/compendium/examples/AliensOnEarth.scala +++ b/compendium/examples/AliensOnEarth.scala @@ -1,7 +1,7 @@ object AliensOnEarth: def readChoice(msg: String, options: Vector[String]): String = options.indices.foreach(i => println(s"$i: ${options(i)}")) - val selected = io.StdIn.readLine(msg).toInt + val selected = scala.io.StdIn.readLine(msg).toInt options(selected) def isAnswerYes(msg: String): Boolean = diff --git a/compendium/examples/hello-indent.scala b/compendium/examples/hello-indent.scala index 2f69bfcfd..c7c514244 100644 --- a/compendium/examples/hello-indent.scala +++ b/compendium/examples/hello-indent.scala @@ -1,4 +1,3 @@ -@main -def run(): Unit = +@main def run(): Unit = val message = "Hello world!" println(message) diff --git a/compendium/examples/hello.scala b/compendium/examples/hello.scala index b1a249914..4bd582471 100644 --- a/compendium/examples/hello.scala +++ b/compendium/examples/hello.scala @@ -1,5 +1,4 @@ -@main -def run(): Unit = { +@main def run(): Unit = { val message = "Hello world!" println(message) } diff --git a/compendium/examples/maxn.scala b/compendium/examples/maxn.scala index facffb3ce..9d610e4d4 100644 --- a/compendium/examples/maxn.scala +++ b/compendium/examples/maxn.scala @@ -1,6 +1,6 @@ @main def maxn(args: String*): Unit = var max = Int.MinValue - val n = args.size + val n = args.length var i = 0 while i < n do val x = args(i).toInt diff --git a/compendium/examples/sequences/build.sbt b/compendium/examples/sequences/build.sbt index c8562c8e7..d7c322b06 100644 --- a/compendium/examples/sequences/build.sbt +++ b/compendium/examples/sequences/build.sbt @@ -1,2 +1,2 @@ -scalaVersion := "3.1.2" +scalaVersion := "3.2.2" libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.2.0" diff --git a/compendium/examples/sequences/project/build.properties b/compendium/examples/sequences/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/compendium/examples/sequences/project/build.properties +++ b/compendium/examples/sequences/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached-while.scala b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached-while.scala index dbc576bb1..2d736a485 100644 --- a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached-while.scala +++ b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached-while.scala @@ -59,24 +59,25 @@ object compute: object start: - def fibResponse(num: String) = Try { num.toInt } match - case Success(n) => - val result = html.insertBreak(compute.fib(n).toString) - html.page(s"

fib($n) == " + result + "

") - case Failure(e) => html.page(s"FEL $e: skriv heltal, inte $num") + def fibResponse(num: String) = + num.toIntOption match + case Some(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) + case None => html.page(s"FEL: skriv ett heltal, inte $num") - def errorResponse(uri:String) = html.page("FATTAR NOLL: " + uri) + def errorResponse(uri:String) = html.page(s"Error: $uri
use /fib/heltal") - def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = + def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = val os = socket.getOutputStream - val parts = uri.split('/').drop(1) // skip initial slash - val response: String = (parts.head, parts.tail) match - case (head, Array(num)) => fibResponse(num) - case _ => errorResponse(uri) + val afterSlash = uri.toString.drop(1) // skip initial slash + println(s"afterSlash:$afterSlash") + val response: String = + if afterSlash.startsWith("fib/") then fibResponse(afterSlash.stripPrefix("fib/")) + else errorResponse(uri) os.write(html.header(response.size).getBytes("UTF-8")) os.write(response.getBytes("UTF-8")) - os.close + os.close socket.close + end handleRequest def serverLoop(server: ServerSocket): Unit = println(s"http://localhost:${server.getLocalPort}/hej") diff --git a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached.scala b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached.scala index 00a16e383..0d2daf49d 100644 --- a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached.scala +++ b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded-memcached.scala @@ -45,24 +45,25 @@ object compute: object start: - def fibResponse(num: String) = Try { num.toInt } match - case Success(n) => - val result = html.insertBreak(compute.fib(n).toString) - html.page(s"

fib($n) == " + result + "

") - case Failure(e) => html.page(s"FEL $e: skriv heltal, inte $num") + def fibResponse(num: String) = + num.toIntOption match + case Some(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) + case None => html.page(s"FEL: skriv ett heltal, inte $num") - def errorResponse(uri:String) = html.page("FATTAR NOLL: " + uri) + def errorResponse(uri:String) = html.page(s"Error: $uri
use /fib/heltal") - def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = + def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = val os = socket.getOutputStream - val parts = uri.split('/').drop(1) // skip initial slash - val response: String = (parts.head, parts.tail) match - case (head, Array(num)) => fibResponse(num) - case _ => errorResponse(uri) + val afterSlash = uri.toString.drop(1) // skip initial slash + println(s"afterSlash:$afterSlash") + val response: String = + if afterSlash.startsWith("fib/") then fibResponse(afterSlash.stripPrefix("fib/")) + else errorResponse(uri) os.write(html.header(response.size).getBytes("UTF-8")) os.write(response.getBytes("UTF-8")) - os.close + os.close socket.close + end handleRequest def serverLoop(server: ServerSocket): Unit = println(s"http://localhost:${server.getLocalPort}/hej") diff --git a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded.scala b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded.scala index 7540f562e..96d60806a 100644 --- a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded.scala +++ b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver-threaded.scala @@ -27,22 +27,25 @@ object compute: else fib(n - 1) + fib(n -2) object start: - def fibResponse(num: String) = Try { num.toInt } match - case Success(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) - case Failure(e) => html.page(s"FEL $e: skriv heltal, inte $num") + def fibResponse(num: String) = + num.toIntOption match + case Some(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) + case None => html.page(s"FEL: skriv ett heltal, inte $num") - def errorResponse(uri:String) = html.page("FATTAR NOLL: " + uri) + def errorResponse(uri:String) = html.page(s"Error: $uri
use /fib/heltal") - def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = + def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = val os = socket.getOutputStream - val parts = uri.split('/').drop(1) // skip initial slash - val response: String = (parts.head, parts.tail) match - case (head, Array(num)) => fibResponse(num) - case _ => errorResponse(uri) + val afterSlash = uri.toString.drop(1) // skip initial slash + println(s"afterSlash:$afterSlash") + val response: String = + if afterSlash.startsWith("fib/") then fibResponse(afterSlash.stripPrefix("fib/")) + else errorResponse(uri) os.write(html.header(response.size).getBytes("UTF-8")) os.write(response.getBytes("UTF-8")) - os.close + os.close socket.close + end handleRequest def serverLoop(server: ServerSocket): Unit = println(s"http://localhost:${server.getLocalPort}/hej") diff --git a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver.scala b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver.scala index f0d149bda..57c3fc1d2 100644 --- a/compendium/examples/simple-web-server/fibserver.scala +++ b/compendium/examples/simple-web-server/fibserver.scala @@ -25,22 +25,25 @@ object compute: else fib(n - 1) + fib(n -2) object start: - def fibResponse(num: String) = Try { num.toInt } match - case Success(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) - case Failure(e) => html.page(s"FEL $e: skriv heltal, inte $num") + def fibResponse(num: String) = + num.toIntOption match + case Some(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) + case None => html.page(s"FEL: skriv ett heltal, inte $num") - def errorResponse(uri:String) = html.page("FATTAR NOLL: " + uri) + def errorResponse(uri:String) = html.page(s"Error: $uri
use /fib/heltal") - def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = + def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = val os = socket.getOutputStream - val parts = uri.split('/').drop(1) // skip initial slash - val response: String = (parts.head, parts.tail) match - case (head, Array(num)) => fibResponse(num) - case _ => errorResponse(uri) + val afterSlash = uri.toString.drop(1) // skip initial slash + println(s"afterSlash:$afterSlash") + val response: String = + if afterSlash.startsWith("fib/") then fibResponse(afterSlash.stripPrefix("fib/")) + else errorResponse(uri) os.write(html.header(response.size).getBytes("UTF-8")) os.write(response.getBytes("UTF-8")) - os.close + os.close socket.close + end handleRequest def serverLoop(server: ServerSocket): Unit = println(s"http://localhost:${server.getLocalPort}/hej") diff --git a/compendium/examples/simple-web-server/sunserver-webserver.scala b/compendium/examples/simple-web-server/sunserver-webserver.scala index 3b0c5fdf9..5573bf625 100644 --- a/compendium/examples/simple-web-server/sunserver-webserver.scala +++ b/compendium/examples/simple-web-server/sunserver-webserver.scala @@ -1,6 +1,3 @@ -// sunserver.scala -// compile in terminal with: scalac sunserver.scala -// run in terminal with: scala sunserver.start package sunserver import java.io.OutputStream diff --git a/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala b/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala index 73e891b4b..6ab5614b7 100644 --- a/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala +++ b/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala @@ -29,6 +29,7 @@ object start: os.write(response.getBytes("UTF-8")) os.close socket.close + end handleRequest def serverLoop(server: ServerSocket): Unit = println(s"http://localhost:${server.getLocalPort}/hej") diff --git a/compendium/examples/sum-min-max.scala b/compendium/examples/sum-min-max.scala index eaf9edb38..0d7c3807c 100644 --- a/compendium/examples/sum-min-max.scala +++ b/compendium/examples/sum-min-max.scala @@ -1,3 +1,2 @@ -@main -def sumMinMax(args: Int*): Unit = +@main def sumMinMax(args: Int*): Unit = println(s"${args.sum} ${args.min} ${args.max}") diff --git a/compendium/examples/sum.sc b/compendium/examples/sum.sc new file mode 100644 index 000000000..556c0baba --- /dev/null +++ b/compendium/examples/sum.sc @@ -0,0 +1,3 @@ +val n = 1000 +val summa = (1 to n).sum +println(s"Summan av de $n första talen är: $summa") diff --git a/compendium/examples/sum.scala b/compendium/examples/sum.scala index c545cc575..35ff14246 100644 --- a/compendium/examples/sum.scala +++ b/compendium/examples/sum.scala @@ -1,5 +1,4 @@ -@main -def sum(args: String*): Unit = +@main def sum(args: String*): Unit = val n = 1000 val summa = (1 to n).sum println(s"Summan av de $n första talen är: $summa") diff --git a/compendium/examples/sumn.scala b/compendium/examples/sumn.scala index c09f2ca7d..1c69bce59 100644 --- a/compendium/examples/sumn.scala +++ b/compendium/examples/sumn.scala @@ -1,5 +1,4 @@ -@main -def sumn(n: Int): Unit = +@main def sumn(n: Int): Unit = var sum = 0 var i = 1 while i <= n do diff --git a/compendium/examples/swap-args.scala b/compendium/examples/swap-args.scala index c776c7449..379d599b9 100644 --- a/compendium/examples/swap-args.scala +++ b/compendium/examples/swap-args.scala @@ -1,8 +1,7 @@ -@main -def swapFirstLastArg(args: String*): Unit = +@main def swapFirstLastArg(args: String*): Unit = val xs = args.toArray - if xs.size > 1 then + if xs.length > 1 then val temp = xs(0) - xs(0) = xs(xs.size - 1) - xs(xs.size - 1) = temp + xs(0) = xs(xs.length - 1) + xs(xs.length - 1) = temp println(xs.mkString(" ")) diff --git a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/build.sbt b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/build.sbt index fde1a208b..a098af5dd 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/build.sbt +++ b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/build.sbt @@ -1,3 +1,3 @@ -scalaVersion := "3.1.2" +scalaVersion := "3.2.2" Compile/scalaSource := baseDirectory.value / "src" unmanagedBase := baseDirectory.value / "../../../../lib/" diff --git a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/project/build.properties b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/project/build.properties +++ b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/PolygonWindow.scala b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/PolygonWindow.scala index e3894fcf1..b617ae8d7 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/PolygonWindow.scala +++ b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/PolygonWindow.scala @@ -1,8 +1,7 @@ -class PolygonWindow(width: Int, height: Int) { +class PolygonWindow(width: Int, height: Int): val w = new cslib.window.SimpleWindow(width, height, "PolyWin") def draw(pts: Seq[(Int, Int)]): Unit = if pts.size > 0 then w.moveTo(pts(0)._1, pts(0)._2) for i <- 1 until pts.length do w.lineTo(pts(i)._1, pts(i)._2) - w.lineTo(pts(0)._1, pts(0)._2) -} \ No newline at end of file + w.lineTo(pts(0)._1, pts(0)._2) \ No newline at end of file diff --git a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/Timer.scala b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/Timer.scala index 2a201a52a..972eb1c27 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/Timer.scala +++ b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/Timer.scala @@ -3,7 +3,8 @@ object Timer: def elapsedMillis: Long = System.currentTimeMillis - startTime - def reset: Unit = { startTime = System.currentTimeMillis } + def reset: Unit = + startTime = System.currentTimeMillis def measure[T](block: => T): (Long, T) = reset diff --git a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/pointSeqUtils.scala b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/pointSeqUtils.scala index 47ebb6122..566299406 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/pointSeqUtils.scala +++ b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/pointSeqUtils.scala @@ -1,4 +1,4 @@ -object pointSeqUtils { +object pointSeqUtils: type Pt = (Int, Int) // a type alias to make the code more concise def primitiveInsertCopy(pts: Array[Pt], pos: Int, pt: Pt): Array[Pt] = @@ -21,4 +21,3 @@ object pointSeqUtils { def insertCopy(pts: Array[Pt], pos: Int, pt: Pt) = pts.patch(pos, Array(pt), 0) def removeCopy(pts: Array[Pt], pos: Int) = pts.patch(pos, Array.empty[Pt], 1) -} \ No newline at end of file diff --git a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/seqCopy.scala b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/seqCopy.scala index 848c2bd70..8f46bb0c6 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/seqCopy.scala +++ b/compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/seqCopy.scala @@ -1,4 +1,4 @@ -object seqCopy { +object seqCopy: def arrayCopy(xs: Array[Int]): Array[Int] = val result = new Array[Int](xs.length) @@ -14,4 +14,3 @@ object seqCopy { if xs sameElements ys then "OK!" else "ERROR!" def main(args: Array[String]): Unit = println(test) -} \ No newline at end of file diff --git a/compendium/examples/workspace/w07-inherit/build.sbt b/compendium/examples/workspace/w07-inherit/build.sbt index 939b5cb19..1237b6d65 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w07-inherit/build.sbt +++ b/compendium/examples/workspace/w07-inherit/build.sbt @@ -1,4 +1,4 @@ -scalaVersion := "3.1.2" +scalaVersion := "3.2.2" Compile/scalaSource := baseDirectory.value / "src" //unmanagedBase := baseDirectory.value / "../../../../lib/" //old cslib libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.2.0" diff --git a/compendium/examples/workspace/w07-inherit/project/build.properties b/compendium/examples/workspace/w07-inherit/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/compendium/examples/workspace/w07-inherit/project/build.properties +++ b/compendium/examples/workspace/w07-inherit/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/compendium/generated/labs-generated.tex b/compendium/generated/labs-generated.tex index dd0c05034..16d4b840b 100644 --- a/compendium/generated/labs-generated.tex +++ b/compendium/generated/labs-generated.tex @@ -3,7 +3,8 @@ \LabRow{kojo} \LabRow{irritext} \LabRow{blockmole} -\LabRow{blockbattle} +\LabRow{blockbattle0} +\LabRow{blockbattle1} \LabRow{shuffle} \LabRow{life} \LabRow{words} diff --git a/compendium/generated/names-generated.tex b/compendium/generated/names-generated.tex index 25001c599..50753623f 100644 --- a/compendium/generated/names-generated.tex +++ b/compendium/generated/names-generated.tex @@ -22,12 +22,12 @@ \newcommand{\ModWeekFIVE}{Klasser och datamodellering} \newcommand{\ExeWeekFIVE}{classes} -\newcommand{\LabWeekFIVE}{--} +\newcommand{\LabWeekFIVE}{blockbattle0} \newcommand{\ModWeekSIX}{Mönster och felhantering} \newcommand{\ExeWeekSIX}{patterns} -\newcommand{\LabWeekSIX}{blockbattle} +\newcommand{\LabWeekSIX}{blockbattle1} \newcommand{\ModWeekSEVEN}{Sekvenser och enumerationer} diff --git a/compendium/generated/quiz-w02-concepts-solurows-generated.tex b/compendium/generated/quiz-w02-concepts-solurows-generated.tex index 80045194f..199ac25b6 100644 --- a/compendium/generated/quiz-w02-concepts-solurows-generated.tex +++ b/compendium/generated/quiz-w02-concepts-solurows-generated.tex @@ -1,5 +1,5 @@ - kompilerad & 1 & ~~\Large$\leadsto$~~ & I & maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering \\ - skript & 2 & ~~\Large$\leadsto$~~ & J & maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning \\ + kompilera & 1 & ~~\Large$\leadsto$~~ & I & maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler \\ + skript & 2 & ~~\Large$\leadsto$~~ & J & ensam kodfil, huvudprogram behövs ej \\ objekt & 3 & ~~\Large$\leadsto$~~ & G & samlar variabler och funktioner \\ @main & 4 & ~~\Large$\leadsto$~~ & L & där exekveringen av kompilerat program startar \\ programargument & 5 & ~~\Large$\leadsto$~~ & A & kan överföras via parametern args till main \\ diff --git a/compendium/generated/quiz-w02-concepts-taskrows-generated.tex b/compendium/generated/quiz-w02-concepts-taskrows-generated.tex index ac9ab16c4..08256d6bc 100644 --- a/compendium/generated/quiz-w02-concepts-taskrows-generated.tex +++ b/compendium/generated/quiz-w02-concepts-taskrows-generated.tex @@ -1,4 +1,4 @@ - kompilerad & 1 & & A & kan överföras via parametern args till main \\ + kompilera & 1 & & A & kan överföras via parametern args till main \\ skript & 2 & & B & många olika element i en helhet; elementvis åtkomst \\ objekt & 3 & & C & datastruktur med element av samma typ \\ @main & 4 & & D & en specifik realisering av en algoritm \\ @@ -6,8 +6,8 @@ datastruktur & 6 & & F & datastruktur med element i en viss ordning \\ samling & 7 & & G & samlar variabler och funktioner \\ sekvenssamling & 8 & & H & applicerar en funktion på varje element i en samling \\ - Array & 9 & & I & maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering \\ - Vector & 10 & & J & maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning \\ + Array & 9 & & I & maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler \\ + Vector & 10 & & J & ensam kodfil, huvudprogram behövs ej \\ Range & 11 & & K & en förändringsbar, indexerbar sekvenssamling \\ yield & 12 & & L & där exekveringen av kompilerat program startar \\ map & 13 & & M & stegvis beskrivning av en lösning på ett problem \\ diff --git a/compendium/generated/quiz-w03-concepts-solurows-generated.tex b/compendium/generated/quiz-w03-concepts-solurows-generated.tex index 1e2cd30ab..0b7fc8fbb 100644 --- a/compendium/generated/quiz-w03-concepts-solurows-generated.tex +++ b/compendium/generated/quiz-w03-concepts-solurows-generated.tex @@ -1,13 +1,14 @@ - funktionshuvud & 1 & ~~\Large$\leadsto$~~ & E & har parameterlista och eventuellt en returtyp \\ - funktionskropp & 2 & ~~\Large$\leadsto$~~ & D & koden som exekveras vid funktionsanrop \\ - parameterlista & 3 & ~~\Large$\leadsto$~~ & M & beskriver namn och typ på parametrar \\ - block & 4 & ~~\Large$\leadsto$~~ & J & kan ha lokala namn; sista raden ger värdet \\ - namngivna argument & 5 & ~~\Large$\leadsto$~~ & A & gör att argument kan ges i valfri ordning \\ - defaultargument & 6 & ~~\Large$\leadsto$~~ & H & gör att argument kan utelämnas \\ - värdeanrop & 7 & ~~\Large$\leadsto$~~ & F & argumentet evalueras innan anrop \\ - namnanrop & 8 & ~~\Large$\leadsto$~~ & L & fördröjd evaluering av argument \\ - äkta funktion & 9 & ~~\Large$\leadsto$~~ & B & ger alltid samma resultat om samma argument \\ - predikat & 10 & ~~\Large$\leadsto$~~ & I & en funktion som ger ett booleskt värde \\ - slumptalsfrö & 11 & ~~\Large$\leadsto$~~ & G & ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal \\ - anonym funktion & 12 & ~~\Large$\leadsto$~~ & C & funktion utan namn; kallas även lambda \\ - rekursiv funktion & 13 & ~~\Large$\leadsto$~~ & K & en funktion som anropar sig själv \\ \ No newline at end of file + funktionshuvud & 1 & ~~\Large$\leadsto$~~ & D & har parameterlista och eventuellt en returtyp \\ + funktionskropp & 2 & ~~\Large$\leadsto$~~ & G & koden som exekveras vid funktionsanrop \\ + parameterlista & 3 & ~~\Large$\leadsto$~~ & I & beskriver namn och typ på parametrar \\ + block & 4 & ~~\Large$\leadsto$~~ & M & kan ha lokala namn; sista raden ger värdet \\ + namngivna argument & 5 & ~~\Large$\leadsto$~~ & N & gör att argument kan ges i valfri ordning \\ + defaultargument & 6 & ~~\Large$\leadsto$~~ & A & gör att argument kan utelämnas \\ + värdeanrop & 7 & ~~\Large$\leadsto$~~ & L & argumentet evalueras innan anrop \\ + namnanrop & 8 & ~~\Large$\leadsto$~~ & E & fördröjd evaluering av argument \\ + äkta funktion & 9 & ~~\Large$\leadsto$~~ & C & ger alltid samma resultat om samma argument \\ + predikat & 10 & ~~\Large$\leadsto$~~ & J & en funktion som ger ett booleskt värde \\ + slumptalsfrö & 11 & ~~\Large$\leadsto$~~ & F & ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal \\ + anonym funktion & 12 & ~~\Large$\leadsto$~~ & B & funktion utan namn; kallas även lambda \\ + rekursiv funktion & 13 & ~~\Large$\leadsto$~~ & K & en funktion som anropar sig själv \\ + stack trace & 14 & ~~\Large$\leadsto$~~ & H & lista anropskedja vid körtidsfel \\ \ No newline at end of file diff --git a/compendium/generated/quiz-w03-concepts-taskrows-generated.tex b/compendium/generated/quiz-w03-concepts-taskrows-generated.tex index 082885b31..a95474cb1 100644 --- a/compendium/generated/quiz-w03-concepts-taskrows-generated.tex +++ b/compendium/generated/quiz-w03-concepts-taskrows-generated.tex @@ -1,13 +1,14 @@ - funktionshuvud & 1 & & A & gör att argument kan ges i valfri ordning \\ - funktionskropp & 2 & & B & ger alltid samma resultat om samma argument \\ - parameterlista & 3 & & C & funktion utan namn; kallas även lambda \\ - block & 4 & & D & koden som exekveras vid funktionsanrop \\ - namngivna argument & 5 & & E & har parameterlista och eventuellt en returtyp \\ - defaultargument & 6 & & F & argumentet evalueras innan anrop \\ - värdeanrop & 7 & & G & ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal \\ - namnanrop & 8 & & H & gör att argument kan utelämnas \\ - äkta funktion & 9 & & I & en funktion som ger ett booleskt värde \\ - predikat & 10 & & J & kan ha lokala namn; sista raden ger värdet \\ + funktionshuvud & 1 & & A & gör att argument kan utelämnas \\ + funktionskropp & 2 & & B & funktion utan namn; kallas även lambda \\ + parameterlista & 3 & & C & ger alltid samma resultat om samma argument \\ + block & 4 & & D & har parameterlista och eventuellt en returtyp \\ + namngivna argument & 5 & & E & fördröjd evaluering av argument \\ + defaultargument & 6 & & F & ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal \\ + värdeanrop & 7 & & G & koden som exekveras vid funktionsanrop \\ + namnanrop & 8 & & H & lista anropskedja vid körtidsfel \\ + äkta funktion & 9 & & I & beskriver namn och typ på parametrar \\ + predikat & 10 & & J & en funktion som ger ett booleskt värde \\ slumptalsfrö & 11 & & K & en funktion som anropar sig själv \\ - anonym funktion & 12 & & L & fördröjd evaluering av argument \\ - rekursiv funktion & 13 & & M & beskriver namn och typ på parametrar \\ \ No newline at end of file + anonym funktion & 12 & & L & argumentet evalueras innan anrop \\ + rekursiv funktion & 13 & & M & kan ha lokala namn; sista raden ger värdet \\ + stack trace & 14 & & N & gör att argument kan ges i valfri ordning \\ \ No newline at end of file diff --git a/compendium/generated/w03-chaphead-generated.tex b/compendium/generated/w03-chaphead-generated.tex index 26fd79d5e..223a491db 100644 --- a/compendium/generated/w03-chaphead-generated.tex +++ b/compendium/generated/w03-chaphead-generated.tex @@ -1,7 +1,7 @@ %!TEX encoding = UTF-8 Unicode \chapter{Funktioner och abstraktion}\label{chapter:W03} Begrepp som ingår i denna veckas studier: -\begin{itemize}[noitemsep,label={$\square$},leftmargin=*] +\begin{multicols}{2}\begin{itemize}[noitemsep,label={$\square$},leftmargin=*] \item abstraktion \item funktion \item parameter @@ -27,6 +27,9 @@ \chapter{Funktioner och abstraktion}\label{chapter:W03} \item anropsstacken \item objektheapen \item stack trace +\item värdeandrop +\item namnanrop +\item klammerparentes och kolon vid ensam parameter \item rekursion \item scala.util.Random -\item slumptalsfrö\end{itemize} +\item slumptalsfrö\end{itemize}\end{multicols} diff --git a/compendium/generated/w04-chaphead-generated.tex b/compendium/generated/w04-chaphead-generated.tex index 451e92de6..cc5ac0048 100644 --- a/compendium/generated/w04-chaphead-generated.tex +++ b/compendium/generated/w04-chaphead-generated.tex @@ -35,6 +35,4 @@ \chapter{Objekt och inkapsling}\label{chapter:W04} \item introprog.PixelWindow \item initialisering \item lazy val -\item värdeandrop -\item namnanrop \item typalias\end{itemize}\end{multicols} diff --git a/compendium/global-constants.tex b/compendium/global-constants.tex index 0e10cf360..0a87f5363 100644 --- a/compendium/global-constants.tex +++ b/compendium/global-constants.tex @@ -1,16 +1,16 @@ \newcommand{\LibVersion}{1.3.1} % latest version of introlib at https://github.com/lunduniversity/introprog-scalalib \newcommand{\LibJar}{\texttt{introprog\_3-\LibVersion.jar}} \newcommand{\JDKApiUrl}{\url{https://docs.oracle.com/en/java/javase/17/docs/api/}} -\newcommand{\CurrentYear}{2022} +\newcommand{\CurrentYear}{2023} \newcommand{\VMName}{vm2020} %TODO: update vm \newcommand{\VMPassword}{pgkBytMig2020} -\newcommand{\VirtualBoxVersion}{6.1} %https://www.virtualbox.org/wiki/Downloads +\newcommand{\VirtualBoxVersion}{7.0} %https://www.virtualbox.org/wiki/Downloads \newcommand{\UbuntuVersion}{22.04} -\newcommand{\ScalaVersion}{3.1.3} %https://www.scala-lang.org/ -\newcommand{\SbtVersion}{1.7.1} %https://eed3si9n.com/category/tags/sbt +\newcommand{\ScalaVersion}{3.2.2} %https://www.scala-lang.org/ +\newcommand{\SbtVersion}{1.8.2} %https://eed3si9n.com/category/tags/sbt \newcommand{\JDKVersion}{17} %https://adoptium.net/temurin/releases/?version=17 -\newcommand{\KojoVersion}{2.9.21} %https://www.kogics.net/kojo-download -\newcommand{\VSCodeVersion}{1.71} %https://code.visualstudio.com/updates +\newcommand{\KojoVersion}{2.9.24} %https://www.kogics.net/kojo-download +\newcommand{\VSCodeVersion}{1.78} %https://code.visualstudio.com/updates \newcommand{\MetalsVersion}{v1.19} %https://marketplace.visualstudio.com/items?itemName=scalameta.metals \newcommand{\WindowsVersion}{10} \newcommand{\ScalaIDEVersion}{4.7.0} %%DEPRECATED diff --git a/compendium/labs.tex b/compendium/labs.tex index a99c40171..5df21bab1 100644 --- a/compendium/labs.tex +++ b/compendium/labs.tex @@ -141,7 +141,6 @@ \chapter{Projekt} \renewcommand{\subsection}{\subsubsection} \input{modules/w12-assignment-bank.tex} -\input{modules/w12-assignment-tabular.tex} \input{modules/w12-assignment-music.tex} \input{modules/w12-assignment-photo.tex} diff --git a/compendium/modules/w12-assignment-tabular.tex b/compendium/modules/old-assignment-tabular.tex similarity index 98% rename from compendium/modules/w12-assignment-tabular.tex rename to compendium/modules/old-assignment-tabular.tex index 50eca75c1..905a42692 100644 --- a/compendium/modules/w12-assignment-tabular.tex +++ b/compendium/modules/old-assignment-tabular.tex @@ -28,7 +28,7 @@ \subsection{Bakgrund} Du ska använda din app till att analysera svar på enkäter med flervalsfrågor, där varje persons svar finns på en egen rad och varje svarsrad innehåller svarsalternativ i kolumner. Exempelindata finns i filen \code{favorit.csv} i mappen resources och ser ut som följer. Kolumnseparator i tabellen nedan är \code{","}. Första raden är en rubrikrad som anger kolumnernas respektive rubrik. -\lstinputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w13_tabular/src/main/resources/favorit.csv} +\lstinputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace-old/w13_tabular/src/main/resources/favorit.csv} \subsection{Krav}\label{tabular:requirements} @@ -93,7 +93,7 @@ \subsection{Krav}\label{tabular:requirements} \subsection{Design} -Du ska bygga vidare på den delvis färdiga koden i \code{workspace/w13_tabular} enligt denna design: +Du ska bygga vidare på den delvis färdiga koden i \code{workspace-old/w13_tabular} enligt denna design: \begin{itemize} \item Alla abstraktioner ska ligga i paketet \code{tabular}. @@ -155,7 +155,7 @@ \subsection{Implementation} \Subtask I given kod och nedan finns en nästan färdig klass för tabelldatahantering. Implementera de saknade delarna enligt beskrivning i dokumentationskommentarerna. Testa så att dina implementationer fungerar och försök förstå hur övriga delar av \code{Table} fungerar. -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{11.5}\selectfont]{../workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{11.5}\selectfont]{../workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala} \noindent Tips vid färdigställande av \code{Table}: \begin{itemize}[leftmargin=*] diff --git a/compendium/modules/w01-intro-exercise.tex b/compendium/modules/w01-intro-exercise.tex index daa653c16..cf551a01f 100644 --- a/compendium/modules/w01-intro-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w01-intro-exercise.tex @@ -246,7 +246,7 @@ -\WHAT{Matematiska funktioner. Scaladoc.} +\WHAT{Matematiska funktioner. Använda dokumentation.} \QUESTBEGIN @@ -365,7 +365,7 @@ \Task\label{exercise:expressions:roll} \what \Subtask Vad ger funktionen \code{math.random()} för resultatvärde? Vilken typ? Vad är största och minsta möjliga värde? -\\\emph{Tips:} Se scaladoc här: \Scaladoc och prova i REPL. +\\\emph{Tips:} Sök här: \Scaladoc och prova i REPL. \Subtask Deklarera den parameterlösa funktionen \code{def roll: Int = ???} som ska representera ett tärningskast och ge ett slumpmässigt heltal mellan 1 och 6. Testa funktionen genom att anropa den många gånger. \\\emph{Tips:} Använd \code{math.random()} och multiplicera och addera med lämpliga heltal. Omge beräkningen med parenteser och avsluta med \code{.toInt} för att avkorta decimaler och omvandla typen från \code{Double} till \code{Int}. @@ -715,7 +715,7 @@ \begin{table}[H] -\begin{longtable}{l l}\small +\begin{longtable}{l l} \code|fram(100)| & Paddan går framåt 100 steg (25 om argument saknas).\\ \code|färg(rosa)| & Sätter pennans färg till rosa. \\ \code|fyll(lila)| & Sätter ifyllnadsfärgen till lila. \\ diff --git a/compendium/modules/w01-intro-lab.tex b/compendium/modules/w01-intro-lab.tex index 60e8ceaec..4d1849cc1 100644 --- a/compendium/modules/w01-intro-lab.tex +++ b/compendium/modules/w01-intro-lab.tex @@ -12,6 +12,7 @@ \item \DoExercise{\ExeWeekONE}{01}%Gör övning {\tt \ExeWeekONE} i kapitel \ref{exe:W01}. \item Läs om Kojo i appendix \ref{appendix:kojo}. Kojo Desktop är förinstallerat på LTH:s datorer; om du vill installera Kojo Desktop på din egen dator, följ instruktionerna i \ref{appendix:ide:kojo:install}. Du kan också köra Kojo i din webbläsare här: \url{http://kojo.lu.se/} \item Läs igenom hela laborationen nedan. Fundera på möjliga lösningar till de uppgifter som är markerade med en penna i marginalen. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. % \item Ladda hem och studera översiktligt detta dokument (25 sidor, det räcker att du bläddrar igenom dokumentet och får en uppfattning om hur Kojo kan användas): \\ ''Introduction to Kojo'' \url{http://www.kogics.net/kojo-ebooks#intro} \end{Preparations} @@ -205,7 +206,7 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \Subtask Rita samma bild med 10 staplade kvadrater (se bild \ref{fig:kojo-lab:column} på sidan \pageref{fig:kojo-lab:column}), men nu \emph{utan} att använda abstraktionen \code{kvadrat} -- använd i stället en nästlad repetition (alltså en upprepning inuti en upprepning). Vilket av de två sätten (med och utan abstraktionen \code{kvadrat}) är lättast att läsa? %\emph{Tips:} Varje gång du trycker på någon av play-knapparna, sparas ditt program. Du kan se dina sparade program om du klickar på \emph{Historik}-fliken. Du kan också stega bakåt och framåt i historiken med de blå pilarna bredvid play-knapparna. -\Subtask Generalisera din abstraktion \code{kvadrat} genom att ge den en parameter \code{sida: Double} som anger hur stor kvadraten blir. Rita flera kvadrater i likhet med bild \ref{fig:kojo-lab:resize} på sidan \pageref{fig:kojo-lab:resize}). +\Subtask Generalisera din abstraktion \code{kvadrat} genom att ge den en parameter \code{sida: Double} som anger kvadratens storlek. Rita flera kvadrater i likhet med bild \ref{fig:kojo-lab:resize} på sidan \pageref{fig:kojo-lab:resize}). \begin{figure}[H] \includegraphics{../img/kojo/square-param} diff --git a/compendium/modules/w02-programs-exercise-goals.tex b/compendium/modules/w02-programs-exercise-goals.tex index 460e35960..c907aab45 100644 --- a/compendium/modules/w02-programs-exercise-goals.tex +++ b/compendium/modules/w02-programs-exercise-goals.tex @@ -2,13 +2,11 @@ %!TEX root = ../exercises.tex \item Kunna skapa, kompilera och köra en enkel applikation i terminalen. -\item Förstå skillnaden mellan ett kompilerat program och ett skript. \item Kunna skapa samlingarna Range, Array och Vector med heltal och strängar. \item Kunna indexera i en indexerbar samling, t.ex. Array och Vector. \item Kunna anropa operationerna size, mkString, sum, min, max på samlingar som innehåller heltal. \item Känna till skillnader och likheter mellan samlingarna Range, Array och Vector. -\item Känna till några grundläggande syntaxskillnader mellan Scala och Java, speciellt variabeldeklarationer och indexering i Array. -\item Förstå skillnaden mellan en for-sats och ett for-uttryck. +\item Förstå skillnaden mellan en while-sats och ett for-uttryck. \item Kunna skapa samlingar med heltalsvärden som resultat av enkla for-uttryck. \item Förstå skillnaden mellan en algoritm i pseudo-kod och dess implementation. \item Kunna implementera algoritmerna SUM, MIN, MAX med en indexerbar samling och en while-sats. diff --git a/compendium/modules/w02-programs-exercise.tex b/compendium/modules/w02-programs-exercise.tex index c17bfef59..029fa80ac 100644 --- a/compendium/modules/w02-programs-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w02-programs-exercise.tex @@ -12,7 +12,9 @@ \begin{Preparations} \item \StudyTheory{02} \item Bekanta dig med grundläggande terminalkommandon, se appendix~\ref{appendix:terminal}. -\item Bekanta dig med den editor du vill använda, se appendix~\ref{appendix:compile}. +\item Bekanta dig med VS Code, se appendix~\ref{appendix:compile}. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. + \end{Preparations} \else @@ -22,12 +24,6 @@ \fi -% TODO fundera på detta: -% terminalkommando -% scalac -> hello world; scala som script; javac -% paket, import, jar, main, - - \BasicTasksNoLab %%%%%%%%%%%%%%%% @@ -95,11 +91,6 @@ - - - - - \WHAT{Skapa och köra ett Scala-skript.} \QUESTBEGIN @@ -109,24 +100,24 @@ \Subtask Skapa en fil med namn \texttt{sum.scala} i katalogen \code{hello} som du skapade i föregående uppgift med hjälp av en editor, t.ex. VS \code{code}. \begin{REPLnonum} > cd hello -> code sum.scala +> code sum.sc \end{REPLnonum} \noindent Filen ska innehålla följande rader: -\scalainputlisting{examples/sum.scala} +\scalainputlisting{examples/sum.sc} -\noindent Spara filen och kör kommandot \code{scala sum.scala} i terminalen: +\noindent Spara filen och kör kommandot \code{scala-cli run sum.sc} i terminalen: \begin{REPLnonum} -> scala sum.scala +> scala-cli run sum.sc \end{REPLnonum} \noindent Vad blir summan av de $1000$ första talen? -\Subtask Ändra i filen \code{sum.scala} så att högerparentesen på sista raden saknas. Spara filen (Ctrl+S) och kör skriptfilen igen i terminalen (pil-upp). Hur lyder felmeddelandet? Är det ett körtidsfel eller ett kompileringsfel? +\Subtask Ändra i filen \code{sum.sc} så att högerparentesen på sista raden saknas. Spara filen (Ctrl+S) och kör skriptfilen igen i terminalen (pil-upp). Hur lyder felmeddelandet? Är det ett körtidsfel eller ett kompileringsfel? -\Subtask Ändra i \code{sum.scala} så att det i stället för \code{1000} står \code{args(0).toInt} efter \code{val n =} och spara och kör om ditt program med argumentet 5001 så här: +\Subtask Ändra i \code{sum.sc} så att det i stället för \code{1000} står \code{args(0).toInt} efter \code{val n =} och spara och kör om ditt program med argumentet 5001 så här: \begin{REPL} -> scala sum.scala 5001 +> scala-cli run sum.sc -- 5001 \end{REPL} \noindent Vad blir summan av de $5001$ första talen? @@ -145,11 +136,9 @@ \SubtaskSolved Filen ska se ut så här: \begin{Code} -@main -def sum(args: String*): Unit = - val n = args(0).toInt - val summa = (1 to n).sum - println(s"Summan av de $n första talen är: $summa") +val n = args(0).toInt +val summa = (1 to n).sum +println(s"Summan av de $n första talen är: $summa") \end{Code} Utskriften blir så här: @@ -157,14 +146,16 @@ Summan av de 5001 första talen är: 12507501 \end{REPL} -\SubtaskSolved Körtidsfelet blir: \code{java.lang.IndexOutOfBoundsException: 0}\\(Anledningen är att arrayen \code{args} blir tom om programargument saknas och platsen med index $0$ därmed inte finns.) +\SubtaskSolved Körtidsfelet blir: +\begin{REPLnonum} +java.lang.ArrayIndexOutOfBoundsException: Index 0 out of bounds for length 0 +\end{REPLnonum} +Eftersom rrayen \code{args} är tom om programargument saknas så finns ej platsen med index $0$. \QUESTEND - - \WHAT{Scala-applikation med \code+@main+.} \QUESTBEGIN @@ -178,26 +169,23 @@ \scalainputlisting{examples/hello.scala} -\Subtask Kompilera med \code{scalac hello.scala} och kör koden med \code{scala run}. Notera namnet på funktionen (run) i anropet. Vad heter filerna som kompilatorn skapar? +\Subtask Kompilera med \code{scala-cli compile hello.scala}. Vad heter filerna som kompilatorn skapar? \begin{REPLnonum} -> scalac hello.scala -> ls -> scala run +> scala-cli compile hello.scala +> ls .scala-build/project*/classes/main/ \end{REPLnonum} \Subtask Hur ska du ändra i din kod så att kompilatorn ger följande felmeddelande: \\ \texttt{Syntax Error: '\}' expected, but eof found}? -\Subtask I Scala 3 är parenteser ibland frivilliga och koden struktureras istället i sammanhängande block med hjälp av indenteringar. Det går bra att byta mellan stilarna i samma fil om det gör koden mer lättläst. +\Subtask I Scala är klammerparenteser valfria \Eng{optional braces} och koden struktureras istället i sammanhängande block med hjälp av indenteringar\footnote{Valfria klammerparenteser och signifikant indentering kom med nya Scala 3. I gamla Scala 2 var klammerparenteser nödvändiga om flera satser ska kombineras och indenteringen påverkade inte betydelsen.}. Det går bra att byta mellan stilarna i samma fil om du tycker detta gör koden mer lättläst. Ovan kod kan skrivas: \scalainputlisting{examples/hello-indent.scala} Vad händer om du tar bort indenteringen på den sista raden? -\Subtask Varför behövs \code{@main}-annoteringen? - -\Subtask Vilket alternativ går snabbast att köra igång, ett skript eller en kompilerad applikation? Varför? Vilket alternativ kör snabbast när väl exekveringen är igång? +\Subtask Vad betyder \code{@main}-annoteringen? \SOLUTION @@ -205,28 +193,30 @@ \TaskSolved \what +\SubtaskSolved Kompilatorn har skapat 5 filer i underkataloger till \code{.scala-build} som heter: +\begin{REPLnonum} +'hello$package.class' 'hello$package$.class' 'hello$package.tasty' +run.class run.tasty +\end{REPLnonum} -\SubtaskSolved Filerna som kompilatorn skapat heter \code{hello$package$.class}, \code{hello$package.class}, \code{hello$package.tasty}, \code{run.class} och \code{run.tasty}. - -\SubtaskSolved Felmeddelandet får du om du tar bort den sista krullparentesen. \texttt{eof} i felmeddelandet står för end-of-file och dyker ofta upp vid oparade parenteser. - -\SubtaskSolved \texttt{Syntax Error: Expected a toplevel definition}. Utan parenteser är det indenteringarna som bestämmer vilka delar av koden som hör samman. När vi tar bort indenteringen på den sista raden tolkas satsen ligga utanför funktionen och vi får felmeddelande. +\SubtaskSolved Felmeddelandet får du om du tar bort den sista krullparentesen. \texttt{eof} i felmeddelandet står för end-of-file. Detta felmeddelande är vanligt vid oparade parenteser, men kompilatorn har ofta extra svårt att ge bra felmeddelande om en av parenteserna i ett parentespar saknas och det kan hända att den pekar ut felaktig rad för positionen där det som saknas borde stå. -\SubtaskSolved \code{@main} möjliggör kompilering och exekvering av ett program utan ett objekt. Den annoterar metoden med vilken exekveringen av programmet ska starta. +\SubtaskSolved \texttt{Syntax Error: Expected a toplevel definition}. Utan klammerparenteser så är det indenteringarna som bestämmer vilka delar av koden som hör samman. Om du tar bort indenteringen på den sista raden med utskrift-satsen så tolkar kompilatorn detta som att denna ligger \emph{utanför} main-funktionen och du får ett felmeddelande eftersom det inte är tillåtet att ha ensamma satser på toppnivå. (Det går dock bra att ha ensamma satser i ett skript med \code{.sc} i slutet av namnet på kodfilen. ) -Under huven skapar kompilatorn ett objekt med samma namn som metoden med -en primitiv main. Ett kompilerat program måste ha ett objekt med en main-metod -eftersom exekveringsmiljön JVM förutsätter detta och anropar main-metoden när -exekveringen startar. +\SubtaskSolved Annoteringen \code{@main} berättar för kompilatorn att funktionen är ett huvudprogram kan utgöra en startpunkt för exekveringen. -Ett alternativ till \code{@main} som är kompatibelt med Scala 2 är att direkt definiera en primitiv main-metod i ett objekt. +Under huven skapar kompilatorn ett objekt med samma namn som ditt huvudprogram. I det objektet genererar kompilatorn i sin tur +en metod med namnet \code{main} som tar en sträng-array som parameter och har returtypen \code{Unit}. Ett kompilerat program måste ha minst ett objekt med exakt en sådan main-metod +eftersom exekveringsmiljön JVM förutsätter detta och anropar en sådan main-metoden med en sträng-array innehållande eventuella programargument när exekveringen startar. -\SubtaskSolved - Det går snabbare att köra i gång ett kompilerat program eftersom maskinkoden är sparad i en fil som kan köras igång direkt. Ett kompilerat program kan bestå av många filer som samkompileras. +Ett alternativ till \code{@main} är att definiera en s.k. \emph{primitiv} main-metod i ett singelobjekt. (Detta är nödvändigt i gamla Scala 2, innan den enklare \code{@main}.annoteringen kom i Scala 3.) - När ett skript kör kompileras koden i skriptfilen före \emph{varje} körning och maskinkoden sparas inte mellan körningarna. Ett skript består bara av en enda text-fil som körs från början. - - När väl exekveringen är igång sker exekveringen av maskinkoden exakt lika snabbt oberoende av om koden är genererad ur ett skript eller en förkompilerad app. +\begin{Code} +object Hello: + def main(args: Array[String]): Unit = + val message = "Hello world!" + println(message) +\end{Code} \QUESTEND @@ -373,10 +363,10 @@ Exempel på körning i terminalen: \begin{REPL} > code sum-min-max.scala -> scalac sum-min-max.scala -> scala sumMinMax 1 2 42 3 4 +> scala-cli run sum-min-max.scala -- 1 2 42 3 4 52 1 42 \end{REPL} +Vad blir det för felmeddelande om du ger argumentet \code{hej} när ett heltal förväntas? \SOLUTION @@ -384,6 +374,11 @@ \scalainputlisting{examples/sum-min-max.scala} +\begin{REPLnonum} +> scala-cli run sum-min-max.scala -- hej +Illegal command line: java.lang.NumberFormatException: For input string: "hej" +\end{REPLnonum} + \QUESTEND @@ -427,9 +422,13 @@ Kopiera värdet från temp till y. \end{Code} + \SubtaskSolved + +Du behöver deklarera en temporär variabel där du kan spara undan ett av värdena, så det inte skrivs över vid första tilldelningen. + \begin{Code} -var temp = x +val temp = x x = y y = temp \end{Code} @@ -443,14 +442,13 @@ \QUESTBEGIN -\Task \what~Skriva ett program som byter plats på första och sista elementet i parametern \code{args}. Bytet ska bara ske om det är minst två element i \code{args}. Oavsett om förändring skedde eller ej ska \code{args} sedan skrivas ut med blanktecken mellan argumenten. - \emph{Tips:} Du kan komma åt sista elementet med \code{args(args.size - 1)} +\Task \what~Skriv ett program som byter plats på första och sista elementet i parametern \code{args}. Bytet ska bara ske om det är minst två element i \code{args}. Oavsett om förändring skedde eller ej ska \code{args} sedan skrivas ut med blanktecken mellan argumenten. + \emph{Tips:} Du kan komma åt sista elementet med \code{args(args.length - 1)} Exempel på körning i terminalen: \begin{REPL} > code swap-args.scala -> scalac swap-args.scala -> scala swapFirstLastArg hej alla barn +> scala-cli run swap-args.scala -- hej alla barn barn alla hej \end{REPL} @@ -498,16 +496,16 @@ \Task \what~ . Nedan återfinns pseudo-koden för SUMBUG. \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{heltalet $n$} - \Output{utskrift av summan av de positiva heltalen $1$ till och med $n$ } + \Output{summan av de positiva heltalen $1$ till och med $n$ } $sum \leftarrow 0$ \\ $i \leftarrow 1$ \\ \While{$i \leq n$}{ $sum \leftarrow sum + 1$ } - skriv ut $sum$ + $sum$ \end{algorithm} \Subtask Kör algoritmen steg för steg med penna och papper, där du skriver upp hur värdena för respektive variabel ändras. Det finns två buggar i algoritmen. Vilka? Rätta buggarna och testa igen genom att ''köra'' algoritmen med penna på papper och kontrollera så att algoritmen fungerar för $n=0$, $n=1$, och $n=5$. Vad händer om $n=-1$? @@ -515,8 +513,7 @@ \Subtask Skapa med hjälp av en editor filen \code{sumn.scala}. Implementera algoritmen SUM enligt den rättade pseudokoden och placera implementationen i en \code{@main}-annoterad metod med namnet \code{sumn}. Du kan skapa indata \code{n} till algoritmen med denna deklaration i början av din metod: \\ \code{val n = args(0).toInt} \\eller direkt ha \code{n} som parameter till metoden. \\ Vad ger applikationen för utskrift om du kör den med argumentet 8888? \begin{REPLnonum} -> scalac sumn.scala -> scala sumn 8888 +scala-cli sumn.scala -- 8888 \end{REPLnonum} \noindent Kontrollera att din implementation räknar rätt genom att jämföra svaret med detta uttrycks värde, evaluerat i Scala REPL: @@ -592,19 +589,19 @@ \Task \what~ . Nedan återfinns pseudo-koden för MAXBUG. \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} - - \Input{Array $args$ med strängar som alla innehåller heltal} - \Output{Utskrift av största heltalet } - $max \leftarrow$ det minsta heltalet som kan uppkomma \\ - $n \leftarrow $ antalet heltal \\ - $i \leftarrow 0$ \\ - \While{$i < n$}{ - $x \leftarrow args(i).toInt$ \\ - \If{( x > $max$)}{$max \leftarrow x$} - % $i \leftarrow i + 1$ - } - skriv ut $max$ +\SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} + +\Input{Array $args$ med strängar som alla innehåller heltal} +\Output{största heltalet } +$max \leftarrow$ det minsta heltalet som kan uppkomma \\ +$n \leftarrow $ antalet heltal \\ +$i \leftarrow 0$ \\ +\While{$i < n$}{ + $x \leftarrow args(i).toInt$ \\ + \If{( x > $max$)}{$max \leftarrow x$} +% $i \leftarrow i + 1$ +} +$max$ \end{algorithm} \Subtask Kör med penna och papper. Det finns en bugg i algoritmen ovan. Vilken? Rätta buggen. @@ -612,13 +609,12 @@ \Subtask Implementera algoritmen MAX (utan bugg) som en Scala-applikation. Tips: \begin{itemize}[noitemsep, nolistsep] \item Det minsta \code{Int}-värdet som någonsin kan uppkomma: \code{Int.MinValue} -\item Antalet element i $args$ ges av: \code{args.size} +\item Antalet element i $args$ ges av: \code{args.length} eller \code{args.size} \end{itemize} \begin{REPL} > code maxn.scala -> scalac maxn.scala -> scala maxn 7 42 1 -5 9 +> scala-cli maxn.scala -- 7 42 1 -5 9 42 \end{REPL} @@ -667,7 +663,7 @@ \If{xs(i) < $xs(minPos)$}{$minPos \leftarrow i$} $i \leftarrow i + 1$ } - \eIf{$n > 0$}{\Return{$minPos$}}{\Return{$-1$}} + \eIf{$n > 0$}{$minPos$}{$-1$} \end{algorithm} \Subtask Prova algoritmen med penna och papper på sekvensen $(1, 2, -1, 4)$ och rita minnessituationen efter varje runda i loopen. Vad blir skillnaden i exekveringsförloppet om loopvariablen $i$ initialiserats till $0$ i stället för $1$? @@ -1187,7 +1183,7 @@ val choices = Vector("Sten", "Påse", "Sax") def printChoices(): Unit = - for i <- 1 to choices.size do println(s"$i: ${choices(i - 1)}") + for i <- 1 to choices.size do println(s"$i: ${choices(i - 1)}") def userChoice(): Int = printChoices() @@ -1370,11 +1366,13 @@ \begin{Code} @main def plusxy(x: Int, y: Int) = x + y \end{Code} -Kompilera programmet med \code{scalac plusxy.scala}. Notera vilka filer kompilatorn har skapat med \code{ls}. Med kommandot \code{javap -v 'plusxy$package$.class'} kan du undersöka byte-koden direkt i terminalen. +Kompilera programmet med +\begin{REPLnonum} +scala-cli compile plusxy.scala +\end{REPLnonum} +Navigera med \code{cd .scala-build/} och vidare ner med \code{ls} och \code{cd} så djupt du kan komma i katalogstrukturen tills du befinner dig i katalogen \code{main}. Notera vilka filer kompilatorn har skapat med \code{ls}. Med kommandot \code{javap -v 'plusxy$package$.class'} kan du undersöka byte-koden direkt i terminalen. \begin{REPL} -> scalac plusxy.scala -> ls -> javap -v 'plusxy$package$.class' +javap -v 'plusxy$package$.class' \end{REPL} \Subtask Leta upp raden \code{public int plusxy(int, int);} och studera koden efter \code{Code:} och försök gissa vilken instruktion som utför själva additionen. @@ -1447,16 +1445,16 @@ -\WHAT{Skillnaden mellan krullpareneteser och vanliga parenteser} +% \WHAT{Skillnaden mellan krullpareneteser och vanliga parenteser} -\QUESTBEGIN +% \QUESTBEGIN -\Task \what~ Läs om krullparenteser och vanliga parenteser på stack overflow: \\ \href{http://stackoverflow.com/questions/4386127/what-is-the-formal-difference-in-scala-between-braces-and-parentheses-and-when}{stackoverflow.com/questions/4386127/what-is-the-formal-difference-in-scala-between-braces-and-parentheses-and-when} och prova själv i REPL hur du kan blanda dessa olika slags parenteser på olika vis. +% \Task \what~ Läs om krullparenteser och vanliga parenteser på stack overflow: \\ \href{http://stackoverflow.com/questions/4386127/what-is-the-formal-difference-in-scala-between-braces-and-parentheses-and-when}{stackoverflow.com/questions/4386127/what-is-the-formal-difference-in-scala-between-braces-and-parentheses-and-when} och prova själv i REPL hur du kan blanda dessa olika slags parenteser på olika vis. -\SOLUTION +% \SOLUTION -\TaskSolved \what~ +% \TaskSolved \what~ -\SubtaskSolved Prova själv i REPL. +% \SubtaskSolved Prova själv i REPL. -\QUESTEND +% \QUESTEND diff --git a/compendium/modules/w03-functions-exercise-goals.tex b/compendium/modules/w03-functions-exercise-goals.tex index 2fe1cd358..a33ecbb2f 100644 --- a/compendium/modules/w03-functions-exercise-goals.tex +++ b/compendium/modules/w03-functions-exercise-goals.tex @@ -17,3 +17,4 @@ \item Känna till att det går att skapa egna kontrollstrukturer med hjälp av namnanrop. \item Känna till skillnaden mellan värdeanrop och namnanrop. +\item Kunna tolka en stack trace. diff --git a/compendium/modules/w03-functions-exercise.tex b/compendium/modules/w03-functions-exercise.tex index ffb8a6122..a648d999a 100644 --- a/compendium/modules/w03-functions-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w03-functions-exercise.tex @@ -153,7 +153,7 @@ \item När jag kodar har jag REPL igång i ett eget terminalfönster och api-dokumentationen för Scala i en webbläsare redo för sökningar. Jag återanvänder också användbara snuttar från kod jag gjort tidigare och inspireras ofta av lösningar från \url{https://stackoverflow.com} (om jag kan begripa dem och de verkar rimliga). - \item Detta arbetssätt tar ett tag att komma in i, men är ett bra sätt att uppfinna allt större och bättre program. Ett stort program byggs lättast i små inkrement och felsökning blir mycket lättare om man bara gör små tillägg åt gången. + \item Detta arbetssätt tar ett tag att komma in i, men är ett bra sätt att uppfinna allt större och bättre program. Ett stort program byggs lättast i små steg och felsökning blir mycket lättare om man bara gör små tillägg åt gången. \item Du får också det mycket lättare att förstå ditt program om du delar upp koden i många korta funktioner med bra namn. Du kan sedan lättare hitta på mer avancerade funktioner genom att återanvända befintliga. @@ -332,7 +332,41 @@ \QUESTEND +\WHAT{Lär dig läsa en stack trace.} +\QUESTBEGIN + +\Task \what~ Skriv ett program i filen \texttt{fel.scala} som orsakar ett \emph{körtidsfel} och kör igång det i terminalen med \code{scala-cli run fel.scala}. Studera den stack trace som skrivs ut. Vad innehåller en \code{stack trace}? Diskutera med handledare hur du kan ha nytta av en stack trace när du felsöker. + +\SOLUTION + +\TaskSolved \what En stack trace innehåller följande information: +\begin{enumerate} + \item ett felmeddelande + \item namn på alla funktioner som anropats vid tiden för körtidsfelet, enligt alla aktiveringsposter som ligger på anropsstacken + \item aktuell namnrymnd för varje funktionen, alltså paket/singelobjekt + \item namnet på kodfilen för varje funktion + \item radnummer i varje funktion + \item den funktion som kommer först är den funktion där felet inträffade + \item eventuellt kan felet inträffa i standardbibliotekets funktioner och då är din egen funktion tidigare i anropskedjan +\end{enumerate} + +Exempel på en stack trace: +\begin{REPLnonum} +> cat fel.scala +@main def run = + println("Hej Scala!" + Vector().head) +> scala-cli run fel.scala +Compiling project (Scala 3.3.0, JVM) +Compiled project (Scala 3.3.0, JVM) +Exception in thread "main" java.util.NoSuchElementException: empty.head + at scala.collection.immutable.Vector.head(Vector.scala:279) + at fel$package$.run(fel.scala:2) + at run.main(fel.scala:1) +> +\end{REPLnonum} + +\QUESTEND \ExtraTasks %%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%% @@ -482,25 +516,182 @@ \QUESTBEGIN -\Task \what~Är en parameter förändringsbar i funktionskroppen ... +\Task \what~Vad tror du om detta: Är en parameter förändringsbar i funktionskroppen ... \Subtask ... i Scala? (Ja/Nej) \Subtask ... i Java? (Ja/Nej) +\Subtask ... i Python? (Ja/Nej) + + \SOLUTION \TaskSolved \what~ \Subtask Nej, i Scala är parametern oföränderlig och det blir kompileringsfel om man försöker tilldela den ett nytt värde i funktionskroppen. -\Subtask Ja det går utmärkt i Java att ändra värdet på parametern i funktionskroppen med tilldelning, men koden riskerar att bli förvirrande.\\ +\Subtask \Subtask Ja det går utmärkt i både Java och Python att ändra värdet på parametern i funktionskroppen med tilldelning, men koden riskerar att bli förvirrande.\\ \url{https://stackoverflow.com/questions/2970984} \QUESTEND +\WHAT{Värdeanrop och namnanrop.} + +\QUESTBEGIN + +\Task \what~Normalt sker i Scala (och i Java) s.k. \emph{värdeanrop} vid anrop av funktioner, vilket innebär att argumentuttrycket evalueras \emph{före} bindningen till parameternamnet sker. + +Man kan också i Scala (men inte i Java) med syntaxen \code{=>} framför parametertypen deklarera att \emph{namnanrop} ska ske, vilket innebär att evalueringen av argumentuttrycket \emph{fördröjs} och sker \emph{varje gång} namnet används i metodkroppen. + +Deklarera nedan funktioner i REPL. + +\begin{Code} +def snark: Int = { print("snark "); Thread.sleep(1000); 42 } +def callByValue(x: Int): Int = x + x +def callByName(x: => Int): Int = x + x +lazy val zzz = snark +\end{Code} + +\noindent Förklara vad som händer när nedan uttryck evalueras. + +\Subtask \code{snark + snark} + +\Subtask \code{callByValue(snark)} + +\Subtask \code{callByName(snark)} + +\Subtask \code{callByName(zzz)} + +\SOLUTION + +\TaskSolved \what + +\SubtaskSolved Vid varje anrop av \code{snark} sker en utskrift och en fördröjnig innan $42$ returneras. \\\code{42 + 42 == 84} vilket blir värdet av uttrycket. +\begin{REPL} +scala> snark + snark +snark snark val res1: Int = 84 +\end{REPL} + +\SubtaskSolved Uttrycket \code{snark} evalueras direkt vid anropet och parametern \code{x} binds till värdet $42$ och i funktionskroppen beräknas $42+42$. Utskriften sker bara en gång. +\begin{REPL} +callByValue(snark) +snark val res2: Int = 84 +\end{REPL} + +\SubtaskSolved Evalueringen av uttrycket \code{snark} fördröjs tills varje förekomst av parametern \code{x} i funktionskroppen. Utskriften sker två gånger. +\begin{REPL} +callByName(snark) +snark snark val res3: Int = 84 +\end{REPL} + +\SubtaskSolved Evalueringen av uttrycket \code{zzz} fördröjs tills varje förekomst av parametern \code{x} i funktionskroppen. Utskriften sker en gång eftersom \code{val}-variabler tilldelas sitt värde en gång för alla vid den fördröjda initialiseringen. +\begin{REPL} +callByName(zzz) +snark val res4: Int = 84 +\end{REPL} + +\QUESTEND + + + + +\WHAT{Skapa din egen kontrollstruktur med hjälp av namnanrop.} + +\QUESTBEGIN + +\Task \what~ + +\Subtask Deklarera denna procedur i REPL: +\begin{Code} +def görDettaTvåGånger(b: => Unit): Unit = { b; b } +\end{Code} + +\Subtask Anropa \code{görDettaTvåGånger} med ett block som parameter. Blocket ska innehålla en utskriftssats. Förklara vad som händer. + +\Subtask Använd namnanrop i kombination med en uppdelad parameterlista och skapa din egen kontrollstruktur enligt nedan.\footnote{Det är så loopen \code{upprepa} i Kojo är definierad.} +\begin{Code} +def upprepa(n: Int)(block: => Unit): Unit = + var i = 0 + while i < n do + ??? +\end{Code} + +\Subtask +Testa din kontrollstruktur i REPL. Låt upprepa 100 gånger att ett slumptal mellan 1 och 6 dras och sedan skrivs ut. Prova även att använda färre klammerparenteser med hjälp av kolon. + +\Subtask Fördelen med \code{upprepa} är att den är koncis och lättanvänd. Men den är inte lika lätt att använda om man behöver tillgång till en loopvariabel. Implementera därför nedan kontrollstruktur. + +\begin{Code} +def repeat(n: Int)(p: Int => Unit): Unit = + var i = 0 + while i < n do + ??? +\end{Code} + +\Subtask Använd \code{repeat} för att 100 gånger skriva ut loopvariabeln och ett slumpdecimaltal mellan 0 och 1. + + +\SOLUTION + +\TaskSolved \what + +\SubtaskSolved Blocket är ett uttryck som har värdet \code{(): Unit}. Evalueringen av blocket sker där namnet \code{b} förekommer i procedurkroppen, vilket är två gånger. +\begin{REPL} +scala> görDettaTvåGånger { println("goddag") } +goddag +goddag +\end{REPL} + +\SubtaskSolved +\begin{Code} +def upprepa(n: Int)(block: => Unit): Unit = + var i = 0 + while i < n do + block + i += 1 +\end{Code} + +\SubtaskSolved +\begin{Code} +upprepa(100): + val tärningskast = (math.random() * 6 + 1).toInt + print(s"\$tärningskast ") +\end{Code} + + +\SubtaskSolved +\begin{Code} +def repeat(n: Int)(p: Int => Unit): Unit = + var i = 0 + while i < n do + p(i) + i += 1 + end while +end repeat +\end{Code} + +\SubtaskSolved + +\begin{Code} +repeat(100){ i => + print(s"$i: ") + println(math.random()) +} +\end{Code} +Du kan använda färre klammerparenteser med hjälp av kolon: +\begin{Code} +repeat(100): i => + print(s"$i: ") + println(math.random()) +\end{Code} + +\QUESTEND + + + \WHAT{Uppdelad parameterlista och stegade funktioner.} diff --git a/compendium/modules/w03-functions-lab.tex b/compendium/modules/w03-functions-lab.tex index 94d461da0..ca578aeb6 100644 --- a/compendium/modules/w03-functions-lab.tex +++ b/compendium/modules/w03-functions-lab.tex @@ -9,7 +9,7 @@ \begin{Preparations} \item Gör övning \texttt{\ExeWeekTHREE} och repetera övning \texttt{\ExeWeekTWO} innan du påbörjar laborationen. \item Läs appendix~\ref{appendix:terminal} och~\ref{appendix:compile}. - +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. \item Utveckla en första, spelbar version av ditt textspel, som du kan jobba vidare på under laborationen. \item Hitta någon som spelar en tidig version av ditt spel och läser din kod och ger återkoppling på kodens läsbarhet. Skriv ner den återkoppling du får. \item Spela någon annans textspel och ge återkoppling på kodens läsbarhet. diff --git a/compendium/modules/w04-objects-exercise.tex b/compendium/modules/w04-objects-exercise.tex index cea80364a..47ed68843 100644 --- a/compendium/modules/w04-objects-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w04-objects-exercise.tex @@ -404,18 +404,17 @@ \Subtask Ladda ner senaste utgåvan av jar-filen med \code{introprog}-paketet här: \\\url{https://github.com/lunduniversity/introprog-scalalib/releases} \\ Spara filen som heter \LibJar~(eller senare version) på lämplig plats. -\Subtask Testa \code{PixelWindow} i REPL enligt nedan. Använd optionen \texttt{-cp} med jar-filens namn som argumentet. Optionen \code{cp} är en förkortning av \emph{classpath} och med den gör du så att maskinkoden för introprog-paketet blir synlig i REPL. Skriv kod som ritar en kvadrat med sidan $100$ och som har sitt vänstra, övre hörn i punkten $(100,100)$, genom att fortsätta på nedan påbörjade kod (anpassa namnet på jar-filen efter den version som du laddat ned): +\Subtask Testa \code{PixelWindow} i REPL enligt nedan. Använd optionen \texttt{--jar} med jar-filens namn som argumentet. Skriv kod som ritar en kvadrat med sidan $100$ och som har sitt vänstra, övre hörn i punkten $(100,100)$, genom att fortsätta på nedan påbörjade kod (anpassa namnet på jar-filen efter den version som du laddat ned): \begin{REPL} -> scala -cp introprog_3-1.3.1.jar -scala> val w = new introprog.PixelWindow(400,300,"HEJ") +> scala-cli repl --jar introprog_3-1.3.1.jar +scala> val w = introprog.PixelWindow(400,300,"HEJ") scala> w.line(100, 100, 200, 100) scala> w.line(200, 100, 200, 200) scala> // fortsätt så att en hel kvadrat ritas \end{REPL} -\Subtask Studera dokumentationen av metoden \code{line} i \code{PixelWindow} här:\\ \url{http://cs.lth.se/pgk/api/} -\\ Skriv sedan nedan program med en editor i filen \code{hello-window.scala} och fyll i de saknade delarna så att en röd kvadrat ritas ut. +\Subtask Skriv nedan program med en editor i filen \code{hello-window.scala} och fyll i de saknade delarna så att en röd kvadrat ritas ut, med ledning av dokumentationen:\\\url{http://cs.lth.se/pgk/api/} \begin{Code} package hello @@ -440,20 +439,41 @@ println("Rita kvadrat:") square(300,100)(50) \end{Code} +Kör programmet med +\begin{REPLnonum} +> scala-cli run hello-window.scala --jar introprog_3-1.3.1.jar +Found several main classes. Which would you like to run? +[0] hello.Main +[1] introprog.examples.TestBlockGame +[2] introprog.examples.TestIO +[3] introprog.examples.TestPixelWindow +\end{REPLnonum} +Det finns, förutom ditt eget huvudprogram vid namn \code{hello.Main}, flera exempel-huvudprogram i paketet \code{introprog.examples}. När flera huvudprogram detekteras får du frågan vilket du vill köra. Välj ditt eget huvudprogram. + +\Subtask Du kan slippa frågan om du explicit pekar ut huvudprogrammet genom att lägga till optionen \code{--main-class}. Prova det! + +\Subtask Du kan slippa själv ladda ner \code{introprog} med hjälp av optionen \code{--dep} vid körning i terminalen, vilket beskrivs i bibliotekets \code{README.md} på github här: \\\url{https://github.com/lunduniversity/introprog-scalalib} \\Prova det! + +\Subtask Du kan också lägga in beroendet inne i din kodfil med en magisk kommentar, vilket även det beskrivs i ovan nämna \code{README.md}. Prova det! + + +% Nedan behövs inte med scala-cli men var nödvändigt med gamla scala och scalac och även java, javac, jar +%Om man vill ha flera saker på classpath behövs en lista med sökvägar inom citationstecken och ett kolon som separator\footnote{Kolon används i Linux och macOS, medan Windows använder semikolon.}, till exempel \code{"sökväg1:sökväg2:sökväg3"}. +%Aktuell katalog (där katalogen \code{hello} med dina kompilerade byte-kodfiler finns) anges med en punkt. +%\noindent +%När du kompilerar ditt program, behöver du lägga \LibJar~till classpath. +%När du sedan ska köra ditt program behöver du förutom \LibJar~också lägga \emph{aktuell} katalog till classpath. + +% Använd följande kommando (om du kör Windows så använd semikolon i stället för kolon). Du kan behöva anpassa jar-filens namn om det finns en senare version: +% \begin{REPL} +% > code . #skapa filen hello-window.scala med koden ovan +% > scalac -cp introprog_3-1.3.1.jar hello-window.scala +% > ls hello +% > scala -cp "introprog_3-1.3.1.jar:." hello.Main +% \end{REPL} +% \noindent Du ska nu få upp ett fönster med en liten, röd kvadrat till höger i fönstret. -\noindent -När du kompilerar ditt program, behöver du lägga \LibJar~till classpath. -När du sedan ska köra ditt program behöver du förutom \LibJar~också lägga \emph{aktuell} katalog till classpath. Om man vill ha flera saker på classpath behövs en lista med sökvägar inom citationstecken och ett kolon som separator\footnote{Kolon används i Linux och macOS, medan Windows använder semikolon.}, till exempel \code{"sökväg1:sökväg2:sökväg3"}. -Aktuell katalog (där katalogen \code{hello} med dina kompilerade byte-kodfiler finns) anges med en punkt. -Använd följande kommando (om du kör Windows så använd semikolon i stället för kolon). Du kan behöva anpassa jar-filens namn om det finns en senare version: -\begin{REPL} -> code . #skapa filen hello-window.scala med koden ovan -> scalac -cp introprog_3-1.3.1.jar hello-window.scala -> ls hello -> scala -cp "introprog_3-1.3.1.jar:." hello.Main -\end{REPL} -\noindent Du ska nu få upp ett fönster med en liten, röd kvadrat till höger i fönstret. \SOLUTION @@ -475,11 +495,16 @@ val w2 = new introprog.PixelWindow(100, 200, "Mitt fina nya fönster") \end{Code} -\SubtaskSolved -- +\SubtaskSolved +Du kan även ladda ner senaste \code{introprog} så här: +\begin{REPLnonum} +curl -o introprog_3-1.3.1.jar -sLO https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar +\end{REPLnonum} + \SubtaskSolved \begin{REPL} -> scala -cp introprog_3-1.3.1.jar +> scala repl --jar introprog_3-1.3.1.jar scala> val w = new introprog.PixelWindow(400,300,"HEJ") scala> w.line(100, 100, 200, 100) scala> w.line(200, 100, 200, 200) @@ -512,7 +537,22 @@ \end{Code} +\SubtaskSolved +\begin{REPLnonum} +> scala-cli run hello-window.scala --jar introprog_3-1.3.1.jar --main-class hello.Main +\end{REPLnonum} +\SubtaskSolved +\begin{REPLnonum} +> scala-cli run hello-window.scala --dep se.lth.cs::introprog:1.3.1 --main-class hello.Main +\end{REPLnonum} + + +\SubtaskSolved +\begin{Code} +//> using scala 3.3 +//> using lib se.lth.cs::introprog:1.3.1 +\end{Code} \QUESTEND @@ -555,7 +595,7 @@ \end{minipage} \begin{REPL} -> scala -cp introprog_3-1.2.0.jar -repl +> scala-cli repl --dep se.lth.cs::introprog:1.3.1 scala> val w = new introprog.PixelWindow(400,300,"Tre nyanser av brunt") scala> type Pt = (Int, Int) scala> var color = java.awt.Color.red @@ -655,10 +695,10 @@ \Subtask Via dokumentationen för av singelobjektet \code{introprog.examples.TestPixelWindow} kan du komma åt koden som implementerar objektet genom att klicka på länken \code{Source} ovanför sökrutan. Vilken rad i huvudprogrammet i \code{main}-metoden tar hand om fallet att en knappnedtryckningshändelse har inträffat? -\Subtask Testa huvudprogrammet i \code{TestPixelWindow} med följande kommando där första argumentet lägger \code{introprog}-paketet på classpath och andra argumentet pekar ut vilken klass som innehåller den \code{main}-metod som ska köras.: -\begin{REPLnonum} -> scala -cp introprog_3-1.2.0.jar introprog.examples.TestPixelWindow -\end{REPLnonum} +\Subtask Kör med \texttt{scala-cli run .} (där punkten står för aktuell katalog) huvudprogrammet i \code{TestPixelWindow} med optionerna\\ +\texttt{-{}-main-class introprog.examples.TestPixelWindow} och \\ +\texttt{-{}-dep se.lth.cs::introprog:1.3.1} + Ett testfönster öppnas när \code{main}-metoden körs. Klicka i fönstret på olika ställen och tryck på olika tangenter och observera vad som skrivs ut. Vad skrivs ut när pil-upp-tangenten trycks ned och släpps upp? \Subtask Med inspiration från implementationen av \code{TestPixelWindow}, skriv ett program som ritar gröna linjer mellan positionerna för varje musknapp-nedtryck och musknapp-uppsläpp som användaren gör. \\\emph{Tips:} När musknappen trycks ned så spara undan positionen i en variabel med namnet \code{start}. När musknappen släpps upp, rita linjen från den sparade positionen till \code{w.lastMousePos}. @@ -900,7 +940,7 @@ \Task \what~ -\Subtask Koden nedan ligger i filen \code{paket.scala}. Rita en bild av katalogstrukturen som skapas i aktuellt bibliotek när nedan kod kompileras med: \code{scalac paket.scala} +\Subtask Koden nedan ligger i filen \code{paket.scala}. Rita en bild av katalogstrukturen som skapas i aktuellt bibliotek i underkatalogen \code{main} i \code{.scala-build} när nedan kod kompileras med: \code{scala-cli compile paket.scala} \begin{Code} package gurka.tomat.banan @@ -938,22 +978,23 @@ \begin{REPL} > code paket.scala -> scalac paket.scala +> scala-cli paket.scala > find . -type d # linuxkommando som listar alla subkataloger -. -./gurka -./gurka/tomat -./gurka/tomat/banan -./gurka/tomat/banan/p1 -./gurka/tomat/banan/p1/p11 -./gurka/tomat/banan/p1/p12 -./gurka/tomat/banan/p2 -./gurka/tomat/banan/p2/p21 +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat/banan +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat/banan/p2 +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat/banan/p2/p21 +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat/banan/p1 +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat/banan/p1/p12 +./.scala-build/project_103be31561-3d0d386400/classes/main/gurka/tomat/banan/p1/p11 \end{REPL} \SubtaskSolved \begin{REPL} -> scala gurka.tomat.banan.Main +> scala-cli run paket.scala --main-class gurka.tomat.banan.Main Hej paket p1.p11! Hej paket p1.p12! Hej paket p2.p21! @@ -976,152 +1017,6 @@ -\WHAT{Värdeanrop och namnanrop.} - -\QUESTBEGIN - -\Task \what~Normalt sker i Scala (och i Java) s.k. \emph{värdeanrop} vid anrop av funktioner, vilket innebär att argumentuttrycket evalueras \emph{före} bindningen till parameternamnet sker. - -Man kan också i Scala (men inte i Java) med syntaxen \code{=>} framför parametertypen deklarera att \emph{namnanrop} ska ske, vilket innebär att evalueringen av argumentuttrycket \emph{fördröjs} och sker \emph{varje gång} namnet används i metodkroppen. - -Deklarera nedan funktioner i REPL. - -\begin{Code} -def snark: Int = { print("snark "); Thread.sleep(1000); 42 } -def callByValue(x: Int): Int = x + x -def callByName(x: => Int): Int = x + x -lazy val zzz = snark -\end{Code} - -\noindent Förklara vad som händer när nedan uttryck evalueras. - -\Subtask \code{snark + snark} - -\Subtask \code{callByValue(snark)} - -\Subtask \code{callByName(snark)} - -\Subtask \code{callByName(zzz)} - -\SOLUTION - -\TaskSolved \what - -\SubtaskSolved Vid varje anrop av \code{snark} sker en utskrift och en fördröjnig innan $42$ returneras. \\\code{42 + 42 == 84} vilket blir värdet av uttrycket. -\begin{REPL} -scala> snark + snark -snark snark val res1: Int = 84 -\end{REPL} - -\SubtaskSolved Uttrycket \code{snark} evalueras direkt vid anropet och parametern \code{x} binds till värdet $42$ och i funktionskroppen beräknas $42+42$. Utskriften sker bara en gång. -\begin{REPL} -callByValue(snark) -snark val res2: Int = 84 -\end{REPL} - -\SubtaskSolved Evalueringen av uttrycket \code{snark} fördröjs tills varje förekomst av parametern \code{x} i funktionskroppen. Utskriften sker två gånger. -\begin{REPL} -callByName(snark) -snark snark val res3: Int = 84 -\end{REPL} - -\SubtaskSolved Evalueringen av uttrycket \code{zzz} fördröjs tills varje förekomst av parametern \code{x} i funktionskroppen. Utskriften sker en gång eftersom \code{val}-variabler tilldelas sitt värde en gång för alla vid den fördröjda initialiseringen. -\begin{REPL} -callByName(zzz) -snark val res4: Int = 84 -\end{REPL} - -\QUESTEND - - - - -\WHAT{Skapa din egen kontrollstruktur med hjälp av namnanrop.} - -\QUESTBEGIN - -\Task \what~ - -\Subtask Deklarera denna procedur i REPL: -\begin{Code} -def görDettaTvåGånger(b: => Unit): Unit = { b; b } -\end{Code} - -\Subtask Anropa \code{görDettaTvåGånger} med ett block som parameter. Blocket ska innehålla en utskriftssats. Förklara vad som händer. - -\Subtask Använd namnanrop i kombination med en uppdelad parameterlista och skapa din egen kontrollstruktur enligt nedan.\footnote{Det är så loopen \code{upprepa} i Kojo är definierad.} -\begin{Code} -def upprepa(n: Int)(block: => Unit): Unit = - var i = 0 - while i < n do - ??? -\end{Code} - -\Subtask -Testa din kontrollstruktur i REPL. Låt upprepa 100 gånger att ett slumptal mellan 1 och 6 dras och sedan skrivs ut. - -\Subtask Fördelen med \code{upprepa} är att den är koncis och lättanvänd. Men den är inte lika lätt att använda om man behöver tillgång till en loopvariabel. Implementera därför nedan kontrollstruktur. - -\begin{Code} -def repeat(n: Int)(p: Int => Unit): Unit = - var i = 0 - while i < n do - ??? -\end{Code} - -\Subtask Använd \code{repeat} för att 100 gånger skriva ut loopvariabeln och ett slumpdecimaltal mellan 0 och 1. - - -\SOLUTION - -\TaskSolved \what - -\SubtaskSolved Blocket är ett uttryck som har värdet \code{(): Unit}. Evalueringen av blocket sker där namnet \code{b} förekommer i procedurkroppen, vilket är två gånger. -\begin{REPL} -scala> görDettaTvåGånger { println("goddag") } -goddag -goddag -\end{REPL} - -\SubtaskSolved -\begin{Code} -def upprepa(n: Int)(block: => Unit): Unit = - var i = 0 - while i < n do - block - i += 1 -\end{Code} - -\SubtaskSolved -\begin{Code} -upprepa(100) { - val tärningskast = (math.random() * 6 + 1).toInt - print(s"\$tärningskast ") -} -\end{Code} - - -\SubtaskSolved -\begin{Code} -def repeat(n: Int)(p: Int => Unit): Unit = - var i = 0 - while i < n do - p(i) - i += 1 -\end{Code} - -\SubtaskSolved -\begin{Code} -repeat(100){ i => - print(s"\$i: ") - println(math.random()) -} -\end{Code} - - - -\QUESTEND - \WHAT{Hur klara sig utan \code{do while} i Scala 3?} @@ -1132,14 +1027,14 @@ Denna konstruktion finns i Scala 2 men inte i Scala 3 eftersom nyckelordet \code{do} i Scala 3 används vid valfria klammerparenteser och indenteringssyntax i ''vanliga while''. Ett skäl att det kan anses ok att ta bort \code{do while } är att en ''bakvänd while'' ändå i Scala 3 går att skriva om till en ''vanlig while'' genom att inkludera satserna som ska göras minst en gång i ett block på villkorets plats och låta satserna i loopen vara tomma värdet, alltså: \begin{Code} while - - + + do () \end{Code} \Subtask Nedan funkar i Scala 2, men vad händer om du försöker göra detta i Scala 3: \begin{REPLnonum} -> scala-cli repl -S 2 +> scala-cli repl --scala 2 Welcome to Scala 2.13.8 (OpenJDK 64-Bit Server VM, Java 17.0.3). Type in expressions for evaluation. Or try :help. @@ -1161,7 +1056,7 @@ \SubtaskSolved Det blir kompileringsfel: \begin{REPLnonum} -> scala-cli repl -S 3 +> scala-cli repl --scala 3 Welcome to Scala 3.1.3 (17.0.3, Java OpenJDK 64-Bit Server VM). Type in expressions for evaluation. Or try :help. @@ -1177,7 +1072,7 @@ \SubtaskSolved \begin{REPLnonum} -> scala-cli repl -S 3 +> scala-cli repl --scala 3 Welcome to Scala 3.1.3 (17.0.3, Java OpenJDK 64-Bit Server VM). Type in expressions for evaluation. Or try :help. @@ -1255,7 +1150,7 @@ % scala> välj() % \end{REPL} \begin{REPL} -> scala -cp introprog_3-1.3.1.jar +> scala-cli repl --dep se.lth.cs::introprog:1.3.1 scala> introprog.Dialog.selectColor() \end{REPL} @@ -1345,11 +1240,11 @@ \Task\Uberkurs \what~ -\Subtask Skriv kommandot \code{jar} i terminalen och undersök vad det finns för optioner. Se speciellt ''Example 1.'' i hjälputskriften. Vilket kommando ska du använda för att packa ihop flera filer i en enda jar-fil? Notera att man (konstigt nog) inte ska ha streck före optionerna när man använder kommandot \code{jar} enligt exempel 1. +\Subtask Skriv kommandot \code{jar} i terminalen och undersök med \code{jar --help} vad det finns för optioner. Vilka optioner ska du använda för skapa \Eng{create} en jar i en namngiven fil \Eng{file} med utförlig \Eng{verbose} utskrift om vad som händer? -\Subtask Skapa med en editor i filen \code{hello.scala} ett enkelt program som skriver ut \texttt{"Hello package!"} eller liknande. Koden ska ligga i paketet \code{hello} och innehålla ett object \code{Main} med en \code{main}-metod. +\Subtask Skapa med en editor i filen \code{hello.scala} ett enkelt program som skriver ut \texttt{"Hello package!"} eller liknande. Koden ska ligga i paketet \code{hello} och innehålla ett object \code{Main} med en \code{main}-metod. Kompilera din fil med optionen \code{--destination .} så att din kod hamnar i aktuell katalog i stället för i \code{.scala-build}. -\Subtask Skriv kommando i terminalen som förpackar koden i en jar-fil med namnet \code{my.jar} och kör igång REPL med jar-filen på classpath. Anropa din \code{main}-funktion i REPL genom att ange sökvägen \textit{\texttt{paketnamn.objektnamn.metodnamn}} med en tom array som argument. +\Subtask Skriv ett jar-kommando i terminalen som förpackar koden i en jar-fil med namnet \code{my.jar} och kör igång REPL med jar-filen på classpath. Anropa din \code{main}-funktion i REPL genom att ange sökvägen \textit{\texttt{paketnamn.objektnamn.metodnamn}} med en tom array som argument. \Subtask Med vilket kommando kan du köra det kompilerade och jar-förpackade programmet direkt i terminalen (alltså utan att dra igång REPL)? @@ -1359,7 +1254,7 @@ \SubtaskSolved -\texttt{jar cvf \textit{ }} +\texttt{jar --create --verbose --file \textit{ }} \SubtaskSolved \begin{Code} @@ -1369,18 +1264,22 @@ def main(args: Array[String]): Unit = println("Hello package!") \end{Code} +\begin{REPLnonum} +scala-cli compile hello.scala --destination . +\end{REPLnonum} + \SubtaskSolved \begin{REPL} -> scalac hello.scala -> jar cvf my.jar hello +> jar -c -v -f my.jar hello > ls -> scala -cp my.jar +> scala-cli repl --jar my.jar scala> hello.Main.main(Array()) +Hello package! \end{REPL} \SubtaskSolved \begin{REPL} -> scala -cp my.jar hello.Main +> scala-cli run --jar my.jar --main-class hello.Main \end{REPL} \QUESTEND diff --git a/compendium/modules/w04-objects-lab.tex b/compendium/modules/w04-objects-lab.tex index 31844404a..d68a259a2 100644 --- a/compendium/modules/w04-objects-lab.tex +++ b/compendium/modules/w04-objects-lab.tex @@ -8,7 +8,8 @@ \begin{Preparations} \item Gör övning \texttt{\ExeWeekFOUR} och repetera övning \texttt{\ExeWeekTHREE}. -\item Repetera appendix~\ref{appendix:terminal}, ~\ref{appendix:compile}, och ~\ref{appendix:debug}. +\item Repetera appendix~\ref{appendix:terminal}, ~\ref{appendix:compile}, och ~\ref{appendix:debug}. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. \end{Preparations} @@ -77,26 +78,22 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \begin{Code} package blockmole -object Color { +object Color: // Skapar olika färger som behövs i övriga moduler -} -object BlockWindow { + +object BlockWindow: // Har ett introprog.PixelWindow och ritar blockgrafik -} -object Mole { // Representerar en blockmullvad som kan gräva +object Mole: // Representerar en blockmullvad som kan gräva def dig(): Unit = println("Här ska det grävas!") -} -object Main { +object Main: def drawWorld(): Unit = println("Ska rita ut underjorden!") - def main(args: Array[String]): Unit = { + @main def run = drawWorld() Mole.dig() - } -} \end{Code} \noindent Skapa programskelettet ovan i filen \code{blockmole.scala} och se till att koden kompilerar utan fel och går att köra med utskrifter som förväntat. @@ -112,13 +109,12 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \Subtask Skapa sedan nedan färger i objektet \code{Color}: \begin{Code} -object Color { +object Color: val black = new JColor( 0, 0, 0) val mole = new JColor( 51, 51, 0) val soil = new JColor(153, 102, 51) val tunnel = new JColor(204, 153, 102) val grass = new JColor( 25, 130, 35) -} \end{Code} @@ -141,9 +137,8 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} För att testa fönstret, lägg till en enkel testritning genom att i proceduren \code{drawWorld} använda \code{BlockWindow.window}, till exempel: \begin{Code} - def drawWorld(): Unit = { + def drawWorld(): Unit = BlockWindow.window.line(100, 10, 200, 20) - } \end{Code} Kompilera och kör och säkerställ att allt fungerar som förväntat. @@ -152,10 +147,20 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} Det är dags att skapa koordinatsystemet i blockmullvadens blockvärld. \Subtask\Pen -Säkerställ att du kan förklara hur koordinaterna i ett \code{PixelWindow} tolkas, genom att med papper och penna rita en enkel skiss av ungefär var positionerna $(0,0)$, $(300, 0)$, $(0, 300)$ och $(300, 300)$ ligger i ett fönster som är 300 bildpunkter brett och 500 bildpunkter högt. +Säkerställ att du kan förklara hur koordinaterna i ett \code{PixelWindow} tolkas, genom att med papper och penna rita en enkel skiss av ungefär var positionerna $(0,0)$, $(300, 0)$, $(0, 300)$ och $(300, 300)$ ligger i ett fönster som är 300 bildpunkter brett och 500 bildpunkter högt. Använd figur \ref{lab:blockmole:coords} för att förklara relationen mellan underliggande fönsterkoordinater och blockkoordinater. Notera att y-axeln pekar nedåt. + +\begin{figure} +\begin{center} +\includegraphics[width=0.42\textwidth]{../img/block-xy} +\end{center} +\caption{Varje block består av många pixlar. Det markerade blocket har koordinat (1,1) i blockkoordinater medan blockets översta vänstra pixel har koordinat (7,7) i \code{PixelWindow}-koordinater, om det t.ex. går sju-gånger-sju pixlar per block. Vad är block-koordinaten för blocket till höger om det markerade blocket i bilden? Vad är dess \code{PixelWindow}-koordinater för översta vänstra och nedersta högra pixlarna?}\label{lab:blockmole:coords} +\end{figure} \Subtask -Koordinatsystem i \code{BlockWindow} ska ha kvadratiska, \emph{stora} bildpunkter som består av många fönsterpixlar. Vi kallar dessa stora bildpunkter för \emph{block} för att lättare skilja dem från de enpixelstora bildpunkterna i \code{PixelWindow}. I block-koordinatsystemet för \code{BlockWindow} gäller följande: +Koordinatsystem i \code{BlockWindow} ska ha kvadratiska, \emph{stora} bildpunkter som består av många fönsterpixlar. +Vi kallar dessa stora bildpunkter för \emph{block} för att lättare skilja dem från de enpixelstora bildpunkterna i \code{PixelWindow}. + +I block-koordinatsystemet för \code{BlockWindow} gäller följande: \begin{framed} \noindent \emph{Blockstorleken} anger sidan i kvadraten för ett block räknat i antalet pixlar. Om blockstorleken är $b$, så ligger koordinaten $(x, y)$ i \code{BlockWindow} på koordinaten $(bx, by)$ i \code{PixelWindow}. @@ -166,11 +171,10 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \begin{Code} type Pos = (Int, Int) - def block(pos: Pos)(color: JColor = JColor.gray): Unit = { + def block(pos: Pos)(color: JColor = JColor.gray): Unit = val x = ??? //räkna ut blockets x-koordinat i pixelfönstret val y = ??? //räkna ut blockets y-koordinat i pixelfönstret window.fill(???) - } \end{Code} Säkerställ att koden kompilerar utan fel. @@ -189,7 +193,7 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \Task \emph{Skapa rektangelprocedur och underjorden.} Du ska nu skriva en procedur med namnet \code{rectangle} som ritar en rektangel med hjälp av proceduren \code{block}. Sen ska du använda \code{rectangle} i \code{Main.drawWorld} för att rita upp mullvadens underjordiska värld. \Subtask -Lägg till proceduren \code{rectangle} i grafikmodulen. Procedurhuvudet ska ha följande parametrar uppdelade i tre olika paramterlistor: +Lägg till proceduren \code{rectangle} i grafikmodulen. Procedurhuvudet ska ha följande parametrar uppdelade i tre olika paramterlistor, samt returtyp \code{Unit}: \begin{Code} (leftTop: Pos)(size: (Int, Int))(color: JColor = JColor.gray) \end{Code} @@ -199,11 +203,9 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} Använd denna nästlade repetition för att rita ut rektangeln: \begin{Code} -for (y <- ???) { - for (x <- ???) { +for y <- ??? do + for x <- ??? do block(x, y)(color) - } -} \end{Code} \Subtask\Pen @@ -214,10 +216,9 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \Subtask Lägg följande kod i \code{Main.drawWorld} så att programmet ritar ut underjorden (det vill säga en massa jord där blockmullvaden kan gräva sina tunnlar) och även lite gräs. \begin{Code} -def drawWorld(): Unit = { +def drawWorld(): Unit = BlockWindow.rectangle(0, 0)(size = (30, 4))(Color.grass) BlockWindow.rectangle(0, 4)(size = (30, 46))(Color.soil) -} \end{Code} \Subtask Anropa \code{Main.drawWorld} i \code{Main.main} och testa att det fungerar. Om någon del av fönstret förblir svart istället för att få gräsfärg eller jordfärg, kontrollera att \code{block} och \code{rectangle} är korrekt implementerade. @@ -231,14 +232,12 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \begin{Code} val maxWaitMillis = 10 - def waitForKey(): String = { + def waitForKey(): String = window.awaitEvent(maxWaitMillis) - while (window.lastEventType != PixelWindow.Event.KeyPressed) { + while window.lastEventType != PixelWindow.Event.KeyPressed do window.awaitEvent(maxWaitMillis) // skip other events - } println(s"KeyPressed: " + window.lastKey) window.lastKey - } \end{Code} \noindent Det finns olika sorters händelser som ett \code{PixelWindow} kan reagera på, till exempel tangenttryckningar och musklick. Funktionen som du precis lagt in väntar på en händelse i ditt \code{PixelWindow} med hjälp av (\code{window.awaitEvent}) ända tills det kommer en tangenttryckning (\code{KEY_EVENT}). @@ -247,20 +246,19 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \Subtask Utöka proceduren \code{Mole.dig} enligt nedan: \begin{Code} - def dig(): Unit = { + def dig(): Unit = var x = BlockWindow.windowSize._1 / 2 var y = BlockWindow.windowSize._2 / 2 var quit = false - while (!quit) { + while !quit do BlockWindow.block(x, y)(Color.mole) val key = BlockWindow.waitForKey() - if (key == "w") ??? - else if (key == "a") ??? - else if (key == "s") ??? - else if (key == "d") ??? - else if (key == "q") quit = true - } - } + if key == "w" then ??? + else if key == "a" then ??? + else if key == "s" then ??? + else if key == "d" then ??? + else if key == "q" then quit = true + end while \end{Code} \Subtask Fyll i alla \code{???} så att \code{'w'} styr mullvaden ett steg uppåt, \code{'a'} ett steg åt vänster, \code{'s'} ett steg nedåt och \code{'d'} ett steg åt höger. @@ -309,16 +307,15 @@ \subsection{Frivilliga extrauppgifter} Skapa en ny metod \code{BlockWindow.waitForKeyNonBlocking} som möjliggör tangentbordsavläsning som ej blockerar exekveringen enligt nedan: \begin{Code} - def waitForKeyNonBlocking(): String = { + def waitForKeyNonBlocking(): String = import PixelWindow.Event.{KeyPressed, Undefined} window.awaitEvent(maxWaitMillis) - while (window.lastEventType != KeyPressed && - window.lastEventType != Undefined) { - window.awaitEvent(maxWaitMillis) - } - if (window.lastEventType == KeyPressed) window.lastKey else "" - } + while + window.lastEventType != KeyPressed && + window.lastEventType != Undefined) + do window.awaitEvent(maxWaitMillis) + if window.lastEventType == KeyPressed then window.lastKey else "" \end{Code} \Subtask @@ -338,11 +335,11 @@ \subsection{Frivilliga extrauppgifter} \item Anropa \code{waitForKeyNonBlocking} i stället för \code{waitForKey} och kolla efter knapptryckning enligt nedan kodskelett. Fyll i de saknade delarna så att blockmullvaden rör sig ett steg i rätt riktning i varje looprunda. \begin{Code} - if (key == "w") { dy = -1; dx = 0 } - else if (key == "a") { ??? } - else if (key == "s") { ??? } - else if (key == "d") { ??? } - else if (key == "q") { quit = true } + if key == "w" then { dy = -1; dx = 0 } + else if key == "a" then { ??? } + else if key == "s" then { ??? } + else if key == "d" then { ??? } + else if key == "q" then { quit = true } y += ??? x += ??? \end{Code} @@ -378,15 +375,14 @@ \subsection{Frivilliga extrauppgifter} %\begin{figure} \begin{Code} -object Worm { +object Worm: import BlockWindow.Pos - def nextRandomPos(): Pos = { + def nextRandomPos(): Pos = import scala.util.Random.nextInt val x = nextInt(BlockWindow.windowSize._1) val y = nextInt(BlockWindow.windowSize._2 - 7) + 7 (x, y) - } var pos = nextRandomPos() @@ -399,15 +395,15 @@ \subsection{Frivilliga extrauppgifter} val teleportProbability = 0.02 def randomTeleport(notHere: Pos): Unit = - if (math.random() < Worm.teleportProbability) { + if math.random() < Worm.teleportProbability then erase() while pos = nextRandomPos() pos == notHere do () draw() - } -} + +end Worm \end{Code} %\end{figure} diff --git a/compendium/modules/w05-classes-exercise.tex b/compendium/modules/w05-classes-exercise.tex index aa64c3824..f5307f515 100644 --- a/compendium/modules/w05-classes-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w05-classes-exercise.tex @@ -268,21 +268,21 @@ \Task\label{exe:classes:labprep} \what~I nästa laboration ska du bygga vidare på \code{blockmole}-labben och göra ett spel för två spelare där varje spelare styr sin \emph{egen} instans av en \code{blockmole}. Vi måste då göra om \code{Mole} så att den blir en klass i stället för ett singelobjekt. Gör färdigt klasserna nedan och testa noggrant så att de fungerar. -Alla klasser ska tillhöra \code{package blockbattle} och ligga i varsin egen fil med samma namn som klassen, t.ex. \code{Pos.scala}. När du har mer än en kodfil som du vill kompilera om upprepade gånger vid stegvis implementation och felsökning, underlättas ditt arbetet stort om du använder byggverktyget \code{sbt} som finns installerat på skolans datorer (se även Appendix~\ref{appendix:build}). Lägg en fil med namnet \code{build.sbt} i katalogen där du jobbar, t.ex. \code{~/pgk/w06/lab}, med detta innehåll: -\begin{Code} -scalaVersion := "3.1.3" -\end{Code} -Då kan du i ett eget terminalfönster köra igång \code{sbt} och sedan kommandot \code{~compile}. Då kompileras din ändrade kod om automatiskt varje gång du sparar en scala-fil i denna katalog. +Alla klasser ska tillhöra \code{package blockbattle} och ligga i varsin egen fil med samma namn som klassen, t.ex. \code{Pos.scala}. + +Tips: Ha ett separat terminalfönster igång och kör Scala CLI med ändringsbevakning enligt nedan kommano. Då kompileras din ändrade kod om automatiskt varje gång du sparar en scala-fil i aktuell katalog. \begin{REPLnonum} ->sbt -sbt> ~compile +scala-cli compile . --watch \end{REPLnonum} +Optionen \code{--watch} kan skrivas kortare med \code{-w} i stället. \Subtask Under laborationen är det smidigt att kunna representera flyttbara positioner i ett pixelfönster. Implementera case-klassen \code{Pos} i ett nytt terminalfönster enligt nedan så att den fungerar enligt efterföljande REPL-tester. \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{11}{13}\selectfont]{../workspace/w06_blockbattle/Pos.scala} Testa så att \code{Pos} fungerar med hjälp av REPL enligt nedan: \begin{REPL} -sbt> console +> scala-cli repl . +Welcome to Scala 3.3.0 (17.0.6, Java OpenJDK 64-Bit Server VM). +Type in expressions for evaluation. Or try :help. scala> blockbattle.Pos(1,2) val res0: blockbattle.Pos = Pos(1,2) @@ -341,7 +341,7 @@ \end{REPL} -\Subtask Gör klart klassen \code{Mole} enligt nedan. Mole är en klass som representerar en blockmullvad med föränderliga attribut för position, riktning och poäng. Varje instans har även oföränderliga attribut som håller reda på dess namn, dess färg och vilka tangenter som kan användas för att styra mullvaden. Implementera klassens medlemmar en i taget och testa noga med lämpliga testfall efter varje tillägg/buggfix. Skapa ett huvudprogram t.ex. i filen \code{Main.scala} med dina tester som skapar instanser och skriver ut attribut etc. När du kör \code{~run} i sbt så kommer huvudprogrammet att automatiskt köras om efter automatisk omkompilering av de ändrade delarna varje gång du sparar någon \code{.scala}-fil. +\Subtask Gör klart klassen \code{Mole} enligt nedan. Mole är en klass som representerar en blockmullvad med föränderliga attribut för position, riktning och poäng. Varje instans har även oföränderliga attribut som håller reda på dess namn, dess färg och vilka tangenter som kan användas för att styra mullvaden. Implementera klassens medlemmar en i taget och testa noga med lämpliga testfall efter varje tillägg/buggfix. Skapa ett huvudprogram t.ex. i filen \code{Main.scala} med dina tester som skapar instanser och skriver ut attribut etc. \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w06_blockbattle/Mole.scala} % \begin{CodeSmall} % class Mole( @@ -374,18 +374,17 @@ \Subtask Under laborationen behöver du en klass \code{blockbattle.BlockWindow} som med hjälp av \code{introprog.PixelWindow} erbjuder blockgrafik. Varje instans av \code{BlockWindow} ska ha ett attribut som refererar till en \code{PixelWindow}-instans. Detta kallas \textbf{aggregering} \Eng{aggregation}.\footnote{\url{https://en.wikipedia.org/wiki/Object\_composition\#Aggregation}} -För att det ska gå att kompilera och testa din \code{BlockWindow}-klass behöver du ha \code{introprog}-paketet på classpath. Med byggverktyget \code{sbt} hamnar alla jar-filer som ligger i katalogen \texttt{lib} automatiskt på classpath när du gör \code{compile}, \code{run}, etc. Skapa katalogen \code{lib} och ladda ner filen \url{https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar} via din webbläsare eller med kommandot \code{curl} nedan (notera att det är stora bokstaven \code{O} och inte en nolla i optionen \code{-sLO}): +För att det ska gå att kompilera och testa din \code{BlockWindow}-klass behöver du ha \code{introprog}-paketet på classpath. Ladda ner filen \url{https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar} via din webbläsare eller med kommandot \code{curl} nedan (notera att det är stora bokstaven \code{O} och inte en nolla i optionen \code{-sLO}): \begin{REPLnonum} -> mkdir lib -> curl -o lib/introprog.jar -sLO https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar -> sbt -sbt> ~compile -\end{REPLnonum} -Du kan köra ditt program med \code{sbt}-kommandot \code{run} och då hamnar \code{lib/introprog.jar} automatiskt på classpath. Du kan också köra igång ditt program ''manuellt'' med detta kommando (semikolon i Windows): -\begin{REPLnonum} -> scala -cp "lib/introprog.jar:target/scala-3.0.1/classes" blockbattle.Main +curl -o introprog.jar -sLO https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar +scala-cli run . --jar introprog.jar \end{REPLnonum} +Då hamnar \code{introprog.jar} automatiskt på classpath. +% Du kan också köra igång ditt program ''manuellt'' med detta kommando (semikolon i Windows): +% \begin{REPLnonum} +% > scala -cp "lib/introprog.jar:target/scala-3.0.1/classes" blockbattle.Main +% \end{REPLnonum} Gör klart klassen \code{BlockWindow} enligt nedan. Metoden \code{setBlock} ska med hjälp av metoden \code{pixelWindow.fill} fylla ett kvadratiskt område med sidan \code{blockSize} pixlar på en viss position \code{pos} i block-koordinater och med en viss färg \code{color}. Metoden \code{getBlock} ska med hjälp av metoden \code{pixelWindow.getPixel} ge färgen för övre vänstra hörnet i blocket på position \code{pos} i block-koordinater. \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w06_blockbattle/BlockWindow.scala} diff --git a/compendium/modules/w05-classes-lab.tex b/compendium/modules/w05-classes-lab.tex index 1afbcf844..b34a4dca0 100644 --- a/compendium/modules/w05-classes-lab.tex +++ b/compendium/modules/w05-classes-lab.tex @@ -2,3 +2,11 @@ %!TEX root = ../compendium1.tex % INGEN LAB DENNA VECKA + +\Lab{\LabWeekFIVE} + +\begin{Preparations} +\item \DoExercise{\ExeWeekFIVE}{05}. +\item Du har två veckor på dig att göra \texttt{blockbattle}. Läs redan nu igenom alla uppgifter i avsnitt \ref{section:lab:\LabWeekSIX}, men gör först grundövningarna innan du påbörjar labben, speciellt uppgift \ref{exe:classes:labprep} i denna veckas övningar. +\end{Preparations} + diff --git a/compendium/modules/w06-patterns-exercise.tex b/compendium/modules/w06-patterns-exercise.tex index 34a848996..14689cab6 100644 --- a/compendium/modules/w06-patterns-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w06-patterns-exercise.tex @@ -51,7 +51,7 @@ \Task \label{task:vegomatch} \what~ % I Scala finns ingen \jcode{switch}-sats. I stället har Scala ett \code{match}-uttryck som är mer kraftfullt. Dock saknar Scala nyckelordet \jcode{break} och Scalas \code{match}-uttryck kan inte ''falla igenom'' som skedde i uppgift \ref{task:switch}\ref{subtask:break}. -\Subtask \label{subtask:vegomatch} Skriv nedan program med en kodeditor och spara i filen \texttt{Match.scala}. Kompilera med \texttt{scalac Match.scala}. Kör med \texttt{scala Match} och ge som argument din favoritgrönsak. Vad händer? Förklara hur ett \code{match}-uttryck fungerar. +\Subtask \label{subtask:vegomatch} Skriv nedan program med en kodeditor och spara i filen \texttt{Match.scala}. Kompilera och kör och och ge som argument din favoritgrönsak. Vad händer? Förklara hur ett \code{match}-uttryck fungerar. \scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{11}{12}\selectfont]{examples/Match.scala} @@ -583,7 +583,7 @@ \item Ett \code{Exception} kastas med felmeddelandet \textit{PANG!}. \item Flera olika typer av \code{Exception} visas. \item En typ av \code{Exception}, \code{IllegalArgumentException}, kastas med felmeddelandet \textit{fel fel fel}. -\item Ett stycke kod testas med \code{try}. Ett \code{Exception} med felmeddelandet \textit{stormvind!} kastas som fångas av \code{catch}-uttrycket. Den matchar felmeddelandet såsom ett \code{match}-uttryck och det godtyckliga fallet \code{e} skriver ut det \code{Exception} som fångats och returnerar -1. +\item Ett undantag med felmeddelandet \code{stormvind!} kastas och fångas av \code{catch}-uttrycket. Ett \code{match}-uttryck undersöker undantaget och skriver ut meddelandet, samt returnerar -1. \end{enumerate} \SubtaskSolved Exempelvis: \\ @@ -591,7 +591,8 @@ \code{IndexOutOfBoundsException}, om en vektorposition som är större än vad som finns hos vektorn försöker nås.\\ \code{NullPointerException}, om en metod eller dylikt försöker användas hos ett objekt som inte finns och därav är en nullreferens. -\SubtaskSolved Eftersom värdet som skulle vara av typen \code{Int} känner \code{try}-funktionen igen returtypen hos \code{case e} och \code{carola} blir av typen \code{Int}. Skulle \code{catch}-grenen returnera en sträng istället vet programmet inte vilken typ denna är av och \code{carola} blir av typen \code{Any}. +\SubtaskSolved om både try-grenen och catch-grenen har samma typ, här \code{Int}, så härleder kompilatorn samma typ för hela uttrycket. +Skulle \code{catch}-grenen returnera ett värde av en helt annan typ istället, t.ex. \code{String}, så blir den mest precisa typen som kompilatorn kan härleda för hela uttrycket \code{Matchable}, som är en direkt subtyp till den mest generella typen \code{Any}. @@ -699,7 +700,7 @@ % \QUESTBEGIN % \Task \what~ \label{task:labprep-patterns-tabular} På veckans laboration ska du hantera data som finns i tabeller med celler som kan bestå av decimaltal eller strängar. Studera den givna koden som du ska utgå ifrån; uppgifterna nedan berör \code{Cell.scala} och \code{Table.scala} här: -% \url{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular} +% \url{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular} % Bastypen \code{Cell} i koden nedan har två subtyper \code{Str} och \code{Num}. @@ -744,7 +745,7 @@ % \Subtask I given kod och nedan finns en nästan färdig klass för tabelldatahantering. Implementera de saknade delarna enligt beskrivning i dokumentationskommentarerna. Testa så att dina implementationer fungerar och försök förstå hur övriga delar av \code{Table} fungerar. -% \scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{11.5}\selectfont]{../workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala} +% \scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{11.5}\selectfont]{../workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala} % \noindent Tips vid färdigställande av \code{Table}: % \begin{itemize}[leftmargin=*] diff --git a/compendium/modules/w06-patterns-lab.tex b/compendium/modules/w06-patterns-lab.tex index 6d8346e71..1d7c6c8bd 100644 --- a/compendium/modules/w06-patterns-lab.tex +++ b/compendium/modules/w06-patterns-lab.tex @@ -20,12 +20,14 @@ \item \DoExercise{\ExeWeekFIVE}{05}, speciellt uppgift \ref{exe:classes:labprep}. \item \DoExercise{\ExeWeekSIX}{06}. \item Läs igenom hela laborationen och planera ditt arbete. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. + \end{Preparations} \subsection{Bakgrund} {\raggedright% -\begin{minipage}{0.45\textwidth} +\begin{minipage}{0.42\textwidth} \begin{figure}[H] %\centering \includegraphics[width=1.0\textwidth]{../img/blockbattle.png} @@ -40,7 +42,7 @@ \subsection{Bakgrund} \setlength{\currentparskip}{\parskip}% save the value \setlength{\currentparindent}{\parindent}% save the value \hfill% -\begin{minipage}{0.46\textwidth} +\begin{minipage}{0.47\textwidth} \setlength{\parskip}{\currentparskip}% restore the value \setlength{\parindent}{\currentparindent}% restore the value \noindent Under denna laboration ska du träna på att deklarera klasser och skapa flera instanser av samma klass. Du tränar även på att bygga ett större program från grunden. @@ -70,13 +72,13 @@ \subsection{Obligatoriska krav} %\item Vid \emph{Game over} ska man kunna välja att avsluta programmet eller spela igen. \end{itemize} -\vspace{1em}\noindent Din kod ska utformas enligt dessa design-krav: +\noindent Din kod ska utformas enligt dessa design-krav: \begin{itemize}[nosep, label={$\square$}] -\item Det ska finnas en klass \code{Game} som skapas i huvudprogrammet. \code{Game} ska ha en metod kallad \code{start} som sätter igång spelet. -\item Konstanter ska, om lämpligt, namnges och placeras i kompanjonsobjekt. +\item Ett \code{Game} skapas i huvudprogrammet med metoden \code{start} som kör igång spelet. +\item Konstanter ska namnges och placeras i lämpligt kompanjonsobjekt. \item Varje klass med ev. tillhörande kompanjonsobjekt ska finnas i en egen kodfil och tillhöra paketet \code{blockbattle}. \item Du ska utgå från klasserna som du implementerat i uppgift \ref{exe:classes:labprep} i övning \texttt{\ExeWeekFIVE}. -\item Ditt program ska byggas med hjälp av byggverktyget \code{sbt}, se appendix \ref{appendix:build}. +\item Klassen \code{BlockWindow} omvandlar till interna fönsterkoordinater. Övriga klasser ska använda block-koordinater. \end{itemize} @@ -93,7 +95,7 @@ \subsection{Valbara krav -- välj minst ett} \item Det ska gå fortare att gå i gångar jämfört med att gräva i jord. \item Om en blockmullvad fångar en blockmask ska dess grävhastighet öka. \item Om en blockmullvad krockar med en annan blockmullvad ska något hända, t.ex. att dess riktning reverseras. -\item Vid varje \emph{Game Over} ska \emph{highscore} visas. +\item Visa \emph{highscore} vid \emph{Game Over}. Highscore sparas med \code{introprog.IO} i en fil som skapas om den inte finns annars läses in vid uppstart om den finns och uppdateras vid behov. Spara hela highscore-listan eller bara högsta poäng hittills. \end{itemize} \subsection{Förebredelser inför redovisningen} @@ -109,10 +111,7 @@ \subsection{Förebredelser inför redovisningen} \subsection{Tips och förslag} \begin{enumerate}[leftmargin=*] - \item \textbf{Många små steg.} Använd \code{sbt}-kommandot \code{~compile} i ett eget terminalfönster, så att du vid varje ändring kan rätta ev. kompileringsfel. I ett annat terminalfönster kan du testa ditt program med nedan kommando (semikolon i Windows). -\begin{REPLnonum} -> scala -cp "lib/introprog.jar:target/scala-2.13/classes" blockbattle.Main -\end{REPLnonum} + \item \textbf{Många små steg.} Kör kompilering under ändringsbevakning med \code{--watch} i ett eget terminalfönster, så att du vid varje ändring kan rätta ev. kompileringsfel. Kör och testa ditt program ett annat terminalfönster. \item \textbf{Inför bra namn}. Din kod blir lättare att läsa och ändra i om du hittar på bra namn på medlemmar och lägger dem på lämpligt ställe. T.ex. kan du samla globala spel-konstanter i kompanjonsobjektet till klassen \code{Game}. Du kan bygga vidare på nedan kod och lägga till medlemmar allteftersom du upptäcker att de behövs. Nedan finns exempelvis en funktion som ger bakgrundsfärgen för en viss y-koordinat, vilken är användbar när du ska återställa bakgrunden efter att en mullvad har flyttat sig. \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w06_blockbattle/Game.scala} @@ -157,13 +156,15 @@ \subsection{Tips och förslag} \item \textbf{Dela upp din kod i funktioner.} Din kod blir lättare att läsa och ändra i om du delar upp den i många små funktioner med bra namn. I \code{Game}-klassen ovan finns exempel på några användbara funktioner. Allteftersom du utvidgar ditt program kan du lägga till fler funktioner som t.ex. heter \code{showPoints}, \code{gameOver}, etc. +\item \textbf{Tänk igenom den övergripande strukturen.} Programmet du ska skriva i denna laboration är större än det du gjort tidigare. Det är därför viktigt att tänka igenom strukturen på ditt program, vilka klasser som har hand om vad och hur de samarbetar. Diskutera gärna med handledare om du är osäker på hur de koddelar du utvecklat i föregående veckas övning \ref{exe:classes:labprep}, klasserna \code{Pos}, \code{KeyControl}, \code{Mole} och \code{BlockWindow}, är tänkta att samverka. Var noga med att testa så de olika klasserna och deras metoder fungerar var för sig. + \item \textbf{Utformning av \texttt{gameLoop()}}. I ett spel behövs en s.k. spel-loop \Eng{game loop} som upprepar den kod som ska köras vid varje ny skärmbild, ofta kallad \emph{frame}. I varje runda i spel-loopen sker uppdatering av data och ritning i spelfönstret, samt en lämplig fördröjning. En skiss på en typisk spel-loop visas nedan: \begin{CodeSmall} var quit = false val delayMillis = 80 - def gameLoop(): Unit = { - while(!quit) { + def gameLoop(): Unit = + while !quit do val t0 = System.currentTimeMillis handleEvents() // ändrar riktning vid tangenttryck etc. update(leftMole) // flyttar, ritar, suddar, etc. @@ -171,26 +172,26 @@ \subsection{Tips och förslag} val elapsedMillis = (System.currentTimeMillis - t0).toInt Thread.sleep((delayMillis - elapsedMillis) max 0) - } - } + end while + end gameLoop \end{CodeSmall} \item \textbf{Hantering av händelser.} Ett \code{BlockWindow}, som du implementerade i uppgift \ref{exe:classes:labprep} i övning \texttt{\ExeWeekFIVE}, kan via anrop av \code{nextEvent} ge \code{KeyPressed(key)} vid knapptryck och \code{WindowClosed} vid fönsterstängning. Om ingen händelse finns att behandla returneras \code{Undefined}. Använd en loop som betar av alla händelser tills \code{Undefined} påträffas, enligt nedan: \begin{CodeSmall} - def handleEvents(): Unit = { + def handleEvents(): Unit = var e = window.nextEvent() - while (e != BlockWindow.Event.Undefined) { - e match { + while e != BlockWindow.Event.Undefined do + e match case BlockWindow.Event.KeyPressed(key) => ??? // ändra riktning på resp. mullvad case BlockWindow.Event.WindowClosed => ??? // avsluta spel-loopen - } + e = window.nextEvent() - } - } + end while + end handleEvent \end{CodeSmall} \item \textbf{Flimmerfri grafik.} För att minska mängden flimmer \Eng{flicker} är det bäst att i varje iteration i spel-loopen (1) bara rita om det som ändrats för att minimera tiden som spenderas på att rita, och (2) vid ändringar rita nya delar före att gamla delar raderas. För att slippa mullvadsflimmer kan du ''\emph{rita först -- sudda sen}'' enligt nedan.\footnote{Inom spelutveckling använder man oftast istället så kallad \emph{double buffering} (eller till och med \emph{triple buffering}) för att få helt flimmerfri grafik. Det ligger dock bortom kursen och stöds inte av \code{PixelWindow}.} diff --git a/compendium/modules/w07-sequences-exercise.tex b/compendium/modules/w07-sequences-exercise.tex index 4e80cf9b6..47074a6ab 100644 --- a/compendium/modules/w07-sequences-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w07-sequences-exercise.tex @@ -206,17 +206,17 @@ Använd denna algoritm: \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} - - \Input{ ~En mutantarray $xs$} - \Output{ ~En djup kopia av $xs$} - $result \leftarrow$ en ny mutantarray med plats för lika många element som i $xs$\\ - $i \leftarrow 0$ \\ - \While{$i$ mindre än antalet element}{ - skapa en kopia av elementet $xs(i)$ och lägg kopian i $result$ på platsen $i$ \\ - öka $i$ med 1 - } - \Return $result$ +\SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} + +\Input{ ~En mutantarray $xs$} +\Output{ ~En djup kopia av $xs$} +$result \leftarrow$ en ny mutantarray med plats för lika många element som i $xs$\\ +$i \leftarrow 0$ \\ +\While{$i$ mindre än antalet element}{ +skapa en kopia av elementet $xs(i)$ och lägg kopian i $result$ på platsen $i$ \\ +öka $i$ med 1 +} +$result$ \end{algorithm} \Subtask Testa att din funktion och kolla så att inga läskiga muteringar genom delade referenser går att göra, så som med \code|xs| och \code|ys| i första deluppgiften. @@ -785,7 +785,7 @@ Skapa funktionen \code{copyAppend} som implementerar nedan algoritm, \emph{efter} att du rättat de \textbf{\color{red}{två buggarna}} nedan: \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{Heltalsarray $xs$ och heltalet $x$} \Output{En ny heltalsarray som som är en kopia av $xs$ men med $x$ tillagt på slutet som extra element.} @@ -794,7 +794,8 @@ \While{$i \leq xs.length$}{ $ys(i) \leftarrow xs(i)$ } -lägg $x$ på sista platsen i $ys$ +lägg $x$ på sista platsen i $ys$ \\ +$ys$ \end{algorithm} \noindent Granska din kod enligt checklistan i tidigare tipsruta. Testa din funktion för de olika fallen: tom sekvens, sekvens med exakt ett element, sekvens med många element. @@ -853,7 +854,7 @@ \Task \what~ Implementera \code{seqReverseCopy} enligt: \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{Heltalsarray $xs$} \Output{En ny heltalsarray med elementen i $xs$ i omvänd ordning.} @@ -864,7 +865,7 @@ $ys(n - i - 1) \leftarrow xs(i)$ \\ $i \leftarrow i + 1$ } - \Return $ys$ + $ys$ \end{algorithm} \Subtask Använd en \code{while}-sats på samma sätt som i algoritmen. Prova din implementation i REPL och kolla så att den fungerar i olika fall. @@ -917,7 +918,7 @@ \TaskSolved \what \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{En sekvens $xs$ av typen \texttt{Array[Int]} och $pos$} \Output{En ny sekvens av typen \texttt{Array[Int]} som är en kopia av $xs$ fast med elementet på plats $pos$ borttaget} @@ -930,7 +931,7 @@ \For{$i \leftarrow pos+1$ \KwTo $n - 1$}{ $ys(i - 1) \leftarrow xs(i)$ } - \Return $ys$ + $ys$ \end{algorithm} \begin{Code} @@ -953,7 +954,7 @@ \QUESTBEGIN -\Task \what~ Ibland vill man ta bort ett element på en viss position i en array utan att kopiera alla element, utom ett, till en ny samling. Ett sätt att göra detta är att flytta alla efterföljande element ett steg mot lägre index och fylla ut sista positionen med ett utfyllnadsvärde, t.ex. $0$. +\Task \what~ Ibland vill man ta bort ett element på en viss position i en array utan att kopiera alla element till en ny samling. Ett sätt att göra detta är att flytta alla efterföljande element ett steg mot lägre index och fylla ut sista positionen med ett utfyllnadsvärde, t.ex. $0$. Skriv först pseudokod för en sådan algoritm. Implementera sedan algoritmen i en funktion med denna signatur: \begin{Code} def removeAndPad(xs: Array[Int], pos: Int, pad: Int = 0): Unit @@ -964,7 +965,7 @@ \TaskSolved \what \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{En sekvens $xs$ av typen \texttt{Array[Int]}, en position $pos$ och ett utfyllnadsvärde $pad$} \Output{En uppdaterad sekvens av $xs$ där elementet på plats $pos$ tagits bort och efterföljande element flyttas ett steg mot lägre index med ett sista elementet som tilldelats värdet av $pad$} @@ -1001,7 +1002,7 @@ \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{En sekvens $xs$ av typen \texttt{Array[Int]} och heltalen $x$ och $pos$} \Output{En ny sekvens av typen \texttt{Array[Int]} som är en kopia av $xs$ men där $x$ är infogat på plats $pos$} @@ -1014,7 +1015,7 @@ \For{$i \leftarrow pos$ \KwTo $n - 1$}{ $ys(i + 1) \leftarrow xs(i)$ } - \Return $ys$ + $ys$ \end{algorithm} @@ -1076,10 +1077,10 @@ \TaskSolved \what \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{En sekvens $xs$ av typen \texttt{Array[Int]} och heltalen $x$ och $pos$} - \Output{En uppdaterad sekvens av $xs$ där elementet $x$ har satts in på platsen $pos$ och efterföljande element flyttas ett steg där sista elementet försvinner} + \Output{$xs$ uppdaterat på plats, där elementet $x$ har satts in på platsen $pos$ och efterföljande element flyttas ett steg där sista elementet försvinner} $n \leftarrow$ antalet element i $xs$\\ $ys \leftarrow$ en klon av $xs$\\ $xs(pos) \leftarrow x$\\ @@ -1258,10 +1259,10 @@ \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{En array $xs$ med tecken} - \Output{Samma array med tecknen i omvänd ordning} + \Output{$xs$ uppdaterat på plats, med tecknen i omvänd ordning} $n \leftarrow$ antalet element i $xs$\\ \For{$i \leftarrow 0$ \KwTo $\frac{n}{2} - 1$}{ $temp \leftarrow xs(i)$ \\ diff --git a/compendium/modules/w07-sequences-lab.tex b/compendium/modules/w07-sequences-lab.tex index 6db242d62..416bc163e 100644 --- a/compendium/modules/w07-sequences-lab.tex +++ b/compendium/modules/w07-sequences-lab.tex @@ -12,8 +12,7 @@ \item \DoExercise{\ExeWeekSEVEN}{07} \item Läs igenom hela laborationen och säkerställ att du förstår hur SHUFFLE-algoritmen nedan fungerar. -\item Studera den givna koden i kursens workspace på GitHub här:\\ -\url{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace} +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. \end{Preparations} @@ -27,7 +26,7 @@ \subsection{Bakgrund}\label{knuth-shuffle} \SetKwInOut{Input}{Indata} \SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{Array $xs$ med $n$ st värden som ska blandas ''på plats''} - \Output{$xs$ med sina värden omflyttade i slumpmässig ordning} + \Output{$xs$ uppdaterad på plats med sina värden omflyttade i slumpmässig ordning} \For{$i \leftarrow (n - 1)$ \KwTo $0$}{ dra slumptal $r$ så att $0 <= r <= i$ \\ byt plats på $xs(i)$ och $xs(r)$ @@ -51,7 +50,7 @@ \subsection{Bakgrund}\label{knuth-shuffle} Med hjälp av klasserna \code{TestHand} och \code{TestDeck} kan du testa så att dina implementationer fungerar. \begin{figure} -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Card.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/Card.scala} \caption{Den färdigimplementerade, oföränderliga case-klassen \code{Card}.} \label{shuffle:fig-card} \end{figure} @@ -62,7 +61,7 @@ \subsection{Bakgrund}\label{knuth-shuffle} När dina implementationer av metoderna \code{full} och \code{shuffle} fungerar ska du använda \code{Deck} i singelobjektet \code{PokerProbability} för att ta reda på sannolikheter för att olika pokerhänder uppkommer när man delar ut 5 kort ur en bra blandad kortlek. Till din hjälp har du nedan kodfiler, där några har ofärdig kod som du ska färdigställa. All kod ligger i ett paket med namnet \code{cards}.\footnote{Du kan bläddra bland klasserna i paketet cards här: \\ -\href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards}{\mbox{\fontsize{9}{11}\selectfont https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w07\_shuffle/src/main/scala/cards}}} +\href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w07_shuffle/}{\mbox{\fontsize{9}{11}\selectfont https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w07\_shuffle/}}} \begin{itemize} \item \code{Card.scala} i fig. \ref{shuffle:fig-card} innehåller den färdigimplementerade case-klassen \code{Card} som representerar ett kort och har en koncis \code{toString} med valör och svit (färg). @@ -81,7 +80,7 @@ \subsection{Bakgrund}\label{knuth-shuffle} \end{itemize} \begin{figure} -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Deck.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/Deck.scala} \caption{Den ofärdiga klassen \code{Deck} med förändringsbar kortlek.} \label{shuffle:fig-deck} \end{figure} @@ -89,13 +88,13 @@ \subsection{Bakgrund}\label{knuth-shuffle} \begin{figure} -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{10.5}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Hand.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{10.5}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/Hand.scala} \caption{Den ofärdiga, oföränderliga klassen \code{Hand} som representerar en pokerhand.} \label{shuffle:fig-hand} \end{figure} \begin{figure} -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/PokerProbability.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w07_shuffle/PokerProbability.scala} \caption{Det ofärdiga singelobjektet \code{PokerProbability} som tar reda på sannolikheter för olika pokerhänder.} \label{shuffle:fig-pokerprob} \end{figure} @@ -139,10 +138,11 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter}\label{subsection:lab:shuffle:tasks} \end{tabular} \end{figure} -\Task Kopiera hela din lösning till en ny katalog och ändra implementationen så att du drar nytta av uppräknade datatyper med \code{enum} i stället för heltal och strängsekvenser. Diskutera med handledare för- och nackdelar med de två olika implementationerna. +\Task Försök tänka ut så många ställen som möjligt i din kod där du skulle kunna använda \code{enum} och skissa översiktligt med papper och penna hur koden vid ett av dessa ställen skulle kunna se ut. Diskutera med handledare för- och nackdelar med att använda \code{enum} istället för heltals- eller strängsekvenser. \subsection{Frivilliga extrauppgifter} +\Task Kopiera hela din lösning till en ny katalog och ändra implementationen så att du drar nytta av uppräknade datatyper med \code{enum} i stället för heltal och strängsekvenser på alla ställen där det är möjligt och lämpligt. Vilka är för- och nackdelar med de två olika implementationerna? Är det någon skillnad i exekveringstid? \Task Förbättra programmet så att simuleringen registrerar alla handkategorier utom Royal Flush. Kör sedan \code{PokerProbability} igen och notera sannolikheterna. diff --git a/compendium/modules/w08-matrices-lab.tex b/compendium/modules/w08-matrices-lab.tex index 8fcb6d259..a9371bcd4 100644 --- a/compendium/modules/w08-matrices-lab.tex +++ b/compendium/modules/w08-matrices-lab.tex @@ -16,6 +16,7 @@ \item Läs igenom hela laborationen och studera den givna koden\footnote{\url{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w08_life}}. \item Läs appendix \ref{appendix:debug} om avlusning \Eng{debugging}. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. \end{Preparations} @@ -127,7 +128,7 @@ \subsection{Tips och förslag} \begin{enumerate}[leftmargin=*] \item Här är ett förslag på hur du kan utforma klassen \code{Life}: -\scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w08_life/src/main/scala/life/Life.scala} +\scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w08_life/Life.scala} % \begin{CodeSmall} % package life % @@ -177,7 +178,7 @@ \subsection{Tips och förslag} Om du som i förslaget ovan låter \code{evolved} ta uppdateringsregeln som en funktionsparameter blir det lättare att konfigurera vilka regler som ska gälla och därmed blir det även lättare att skapa varianter av \emph{Game of Life} genom att införa nya regler i kompanjonsobjektet (se en av de valfria uppgifterna med vidare hänvisning till Wikipedia). \item Här är ett förslag på hur du kan utforma klassen \code{LifeWindow}: -\scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w08_life/src/main/scala/life/LifeWindow.scala} +\scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10}{12}\selectfont]{../workspace/w08_life/LifeWindow.scala} % \begin{CodeSmall} % package life % diff --git a/compendium/modules/w09-setmap-lab.tex b/compendium/modules/w09-setmap-lab.tex index b1466d403..03ff3363a 100644 --- a/compendium/modules/w09-setmap-lab.tex +++ b/compendium/modules/w09-setmap-lab.tex @@ -15,6 +15,7 @@ %\item Bekanta dig med utvecklingsmiljön genom att skapa ett nytt projekt och gör ett ''Hello World''-program. %\item Ladda hem kursens \emph{workspace} enligt instruktioner i appendix \ref{subsubsection:download--import-workspace} och kontrollera så att du med \emph{Run} kan köra igång de båda ofärdiga \code{main}-metoderna i projektet \code{w04_pirates} inifrån din IDE. Om du inte får rätt på \emph{Run Configuration...} etc. så fråga någon om hjälp. \item Läs igenom hela laborationen. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. %\item {\"O}ppna Scala IDE i Eclipse enligt intruktionerna XX. %\item Skapa ett projekt och skapa ett \code{object Hello} med en \code{main}-metod enligt XY. %\item Skriv ut en h{\"a}lsning till terminalen med \code{println("...")} och testk{\"o}r programmet genom att markera filnamnet i projektmenyn och trycka p{\aa} den gr{\"o}na pilen. Kontrollera att h{\"a}lsningen skrivs ut! @@ -40,11 +41,11 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} Dessa ofärdiga kodfiler ligger i paketet \code{nlp}: \begin{itemize} - \item \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/FreqMapBuilder.scala}{\texttt{FreqMapBuilder.scala}} innehåller ett skelett till en klass för att, ord för ord, bygga en nyckel-värde-tabell som registrerar antalet förekomster av olika ord. Att implementera denna ingick i övningen du gjorde tidigare i veckan. + \item \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/workspace/w09_words/FreqMapBuilder.scala}{\texttt{FreqMapBuilder.scala}} innehåller ett skelett till en klass för att, ord för ord, bygga en nyckel-värde-tabell som registrerar antalet förekomster av olika ord. Att implementera denna ingick i övningen du gjorde tidigare i veckan. - \item \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Text.scala}{\texttt{Text.scala}} innehåller ett skelett till en klass som kan göra textbehandling genom att analysera ord i en text. + \item \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/workspace/w09_words/Text.scala}{\texttt{Text.scala}} innehåller ett skelett till en klass som kan göra textbehandling genom att analysera ord i en text. - \item \href{}{\texttt{}} \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Main.scala}{\texttt{Main.scala}} innehåller ett ofärdigt huvudprogram som du kan använda i laborationens senare del. + \item \href{}{\texttt{}} \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/workspace/w09_words/Main.scala}{\texttt{Main.scala}} innehåller ett ofärdigt huvudprogram som du kan använda i laborationens senare del. \end{itemize} För att underlätta ditt arbetsflöde under det att du stegvis bygger upp din kod metod för metod, kan du med fördel använda byggverktyget \texttt{sbt} (se appendix \ref{appendix:build}) så här: @@ -63,7 +64,7 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \Subtask Lägg klassen \code{FreqMapBuilder} i ett paket som heter \code{nlp} och kompilera. \begin{figure}[H] -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.5}{12.5}\selectfont]{../workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/FreqMapBuilder.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.5}{12.5}\selectfont]{../workspace/w09_words/FreqMapBuilder.scala} %\caption{Den ofärdiga klassen \code{FreqMapBuilder}.} %\label{data:fig-freqmap} \end{figure} @@ -92,7 +93,7 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \noindent I kommande uppgifter ska du steg för steg skapa och testa case-klassen \code{Text}. %figur \ref{data:fig-text}. \begin{figure}[H] -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.4}{12.5}\selectfont]{../workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Text.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.4}{12.5}\selectfont]{../workspace/w09_words/Text.scala} %\caption{Den ofärdiga klassen \code{Text}.} %\label{data:fig-text} \end{figure} @@ -217,11 +218,11 @@ \subsection{Obligatoriska uppgifter} \end{REPL} \noindent Exempel på huvudprogram som kan skapa ovan utskrift: -\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.4}{12.5}\selectfont]{../workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Main.scala} +\scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.4}{12.5}\selectfont]{../workspace/w09_words/Main.scala} \subsection{Kontrollfrågor} -\begin{enumerate} +\begin{enumerate}[noitemsep, nolistsep] \item I vilken ordning hamnar elementen om man anropar \code{distinct} på en sekvens? \item Om man itererar över en mängd, i vilken ordning behandlas elementen? @@ -249,7 +250,7 @@ \subsection{Frivilliga uppgifter} \Task \label{task:words:randomSeq} Med NLP kan man generera slumpmässiga meningar som statistiskt sett liknar ''riktiga'', människoskapade meningar. -Implementera metoden \code{randomSeq(firstWord, n)} nedan i klassen \code{Text}. Den ska ge en sekvens $w_{1}, w_{2}, ..., w_{n}$ där $w_{1}$ är \code{firstWord} och $w_{i+1}$ är något slumpmässigt ord som är draget bland de ord som följer efter $w_{i}$. Detta kan du åstadkomma genom att varje efterföljande ord $w_{i+1}$ väljs ur \code{keys.toVector} för den \code{followFreq}-tabell som hör till $w_{i}$. Orden ska dras med rektangelfördelad sannolikhet ur efterföljandemängden. +Implementera metoden \code{randomSeq(firstWord, n)} nedan i klassen \code{Text}. Den ska ge en sekvens $w_{1}, w_{2}, ..., w_{n}$ där $w_{1}$ är \code{firstWord} och $w_{i+1}$ är något slumpmässigt ord som är draget bland de ord som följer efter $w_{i}$. Detta kan du åstadkomma genom att varje efterföljande ord $w_{i+1}$ väljs ur \code{keys.toVector} för den \code{followFreq}-tabell som hör till $w_{i}$. Orden ska dras ur efterföljandemängden, med lika stor sannolikhet. \begin{Code} def randomSeq(firstWord: String, n: Int): Vector[String] = ??? \end{Code} diff --git a/compendium/modules/w10-inheritance-exercise.tex b/compendium/modules/w10-inheritance-exercise.tex index c8e1dd785..4deab83ee 100644 --- a/compendium/modules/w10-inheritance-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w10-inheritance-exercise.tex @@ -346,7 +346,7 @@ \Subtask Vad händer om du glömmer skriva \code{new} när du anropar den privata konstruktorn i din \code{apply}-metod? Varför finns inte detta problem i \code{apply}-metoden för \code{Dim}? -\Subtask Lägg till en \code{enum Dir} som ärver \code{Pair[Int]} och har två \code{val}-parametrar \code{x} och \code{y}. Lägg också till fyra fall med \code{case} som alla ärver \code{Dir} och som representerar en enstegsförflyttning i de fyra väderstrecken, genom att ge parametrarna \code{x} resp. \code{y} något av värden $1$, $-1$ eller $0$. Norrut ska anges med x-koordinaten $-1$ och y-koordinaten $0$, etc. Verifiera i REPL att enumerationen fungerar. +\Subtask Lägg till en \code{enum Dir} som ärver \code{Pair[Int]} och har två \code{val}-parametrar \code{x} och \code{y}. Lägg också till fyra fall med \code{case} som alla ärver \code{Dir} och som representerar en enstegsförflyttning i de fyra väderstrecken, genom att ge parametrarna \code{x} resp. \code{y} något av värden $1$, $-1$ eller $0$. Norrut ska anges med x-koordinaten $0$ och y-koordinaten $-1$, etc. Verifiera i REPL att enumerationen fungerar. Lägg till en \code{export} som gör så att det räcker att importera \code{snake.*} för att få alla fyra riktningar synliga direkt (annars behövs även import av \code{Dir.*} på alla ställen där riktning används i och utanför paketet \code{snake}) diff --git a/compendium/modules/w10-inheritance-lab.tex b/compendium/modules/w10-inheritance-lab.tex index 364eda860..cc463f858 100644 --- a/compendium/modules/w10-inheritance-lab.tex +++ b/compendium/modules/w10-inheritance-lab.tex @@ -10,9 +10,10 @@ \begin{Preparations} \item Gör övning {\tt \ExeWeekNINE} i kapitel \ref{exe:W09}, speciellt uppgift \ref{exe:inheritance:labprep-pair}. \item Läs dokumentationen för \code{introprog.BlockGame}. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. \item Läs igenom hela laborationen och förbered dig inför första gruppmötet. \input{team-lab-prep-items.tex} -\item Träffas i din samarbetsgrupp och diskutera ert arbetssätt utifrån följande frågeställningar: +\item Träffas i din samarbetsgrupp och diskutera ert arbetssätt utifrån följande frågor: \begin{itemize}[nolistsep] \item Vilka krav ska ni implementera? \item Hur ska ni jobba med gemensamma koddelar? @@ -82,7 +83,7 @@ \subsection{Obligatoriska design-krav} \begin{enumerate}[label={$\square$}, leftmargin=*] \item Snake-spel ska gå att starta med huvudprogrammet nedan. Huvudprogrammet får ändras vid behov i enlighet med minimikrav vad gäller gruppstorlek i tabell \ref{lab:snak:table-reqt}, samt valbara extrakrav i avsnitt \ref{lab:snake:extra-reqts}, och era egna ideer. -\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Main.scala} +\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/Main.scala} \item Spelet ska bygga vidare på \code{introprog.BlockGame} enligt typhierarkin i fig.~\ref{snake:fig:game-hierarchy}. @@ -185,7 +186,7 @@ \subsection{Obligatoriska design-krav} \item \code{Entity} representerar en varelse i ett spel och ska se ut så här: -\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Entity.scala} +\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/Entity.scala} % \begin{Code} % trait Entity { % def draw(): Unit @@ -197,7 +198,7 @@ \subsection{Obligatoriska design-krav} Metoderna \code{draw} resp. \code{erase} anropas vid ritning resp. radering. Metoden \code{reset} återställer ursprungstillståndet. Metoden \code{update} anropas en gång i varje runda i spel-loopen. Predikatet \code{isOccupyingBlockAt} ger sant om positionen \code{p} finns bland de block som varelsen ockuperar på skärmen. \item \code{CanMove} representerar en entitet som kan röra sig i en viss hastighet, enligt: -\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/CanMove.scala} +\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/CanMove.scala} % \begin{Code} % trait MovingEntity extends Entity { @@ -221,7 +222,7 @@ \subsection{Obligatoriska design-krav} % \end{Code} \item \code{CanTeleport} representerar en entitet som finns på en viss plats men som efter ett visst antal uppdateringar utan förvarning teleporterar sig till en ny position: -\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/CanTeleport.scala} +\scalainputlisting{../workspace/w10_snake/CanTeleport.scala} \item Det ska finnas en enumeration \code{State} i singelobjektet \code{SnakeGame} som representerar spelets övergripande tillstånd enligt följande: \begin{Code} @@ -255,7 +256,7 @@ \subsection{Obligatoriska design-krav} \end{enumerate} \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{10.5}{13}\selectfont] -{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Player.scala} +{../workspace/w10_snake/Player.scala} @@ -283,6 +284,8 @@ \subsection{Valbara krav -- varje person ska välja minst ett}\label{lab:snake:e \item \textbf{\code{EnterPlayerName}}. Spelare kan ange sitt namn, t.ex. via en dialog eller genom argument till \code{main}. Namnet används i meddelandefältet vid poängräkning och i meddelanden om vem som vunnit. +\item \textbf{\code{OnePlayerGame}}. Du kan välja att implementera \code{OnePlayerGame} om det inte redan ingår i de obligatoriska kraven. + \item \textbf{\code{TwoPlayerComp extends Competition}}. Två spelare ska kunna tävla i en bäst-av-$n$-matcher-tävling i en sekvens av \code{TwoPlayerGame.play}, där den som vinner flest matcher blir blir totalvinnare. \item \textbf{\code{SinglePlayerComp extends Competition}}. Flera spelare ska kunna tävla i en-persons-Snake, där den som får flest poäng av $n$ \code{OnePlayerGame}-spel blir totalvinnare. @@ -304,24 +307,24 @@ \subsection{Tips och förslag}\label{lab:snake:tips} % Här följer en skiss på klassen \code{Apple}: % \scalainputlisting%[basicstyle=\ttfamily\fontsize{9.1}{12.2}\selectfont] -% {../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Apple.scala} +% {../workspace/w10_snake/Apple.scala} % % % Här följer en skiss på klassen \code{Banana}: % \scalainputlisting%[basicstyle=\ttfamily\fontsize{9.1}{12.2}\selectfont] -% {../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Banana.scala} +% {../workspace/w10_snake/Banana.scala} % Bananens ''kropp'' består av tre vertikalt ordnade blockpositioner i stället för en. Låt \code{pos}-attributet t.ex. betyda det översta av de tre bananblocken. % Här följer en skiss på klassen \code{Banana}: % \scalainputlisting%[basicstyle=\ttfamily\fontsize{9.1}{12.2}\selectfont] -% {../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Monster.scala} +% {../workspace/w10_snake/Monster.scala} % Monsterkroppen består av fem blockpositioner ordnade som ett kryss. Låt \code{pos}-attributet t.ex. betyda det mittersta av de fem monsterblocken. Här följer en skiss på klassen \code{Snake}: \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{12}\selectfont] -{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Snake.scala} +{../workspace/w10_snake/Snake.scala} Här följer en skiss på den abstrakta klassen \code{SnakeGame} med de abstrakta metoderna \code{isGameOver} och \code{play} som överskuggas i de efterföljande underklasserna \code{OnePlayerGame} och \code{TwoPlayerGame}: \scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{9}{11.9}\selectfont] -{../workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/SnakeGame.scala} +{../workspace/w10_snake/SnakeGame.scala} diff --git a/compendium/modules/w12-assignment-bank.tex b/compendium/modules/w12-assignment-bank.tex index 6f2cac715..2ab8d8eda 100644 --- a/compendium/modules/w12-assignment-bank.tex +++ b/compendium/modules/w12-assignment-bank.tex @@ -99,11 +99,11 @@ \subsection{Tips} \subsection{Obligatoriska uppgifter} -\Task Implementera klassen \code{Customer}. +\Task Implementera klassen \code{Customer}. Testa så att den fungerar REPL. -\Task Implementera klassen \code{BankAccount}. +\Task Implementera klassen \code{BankAccount}. Testa så att den fungerar i REPL. -\Task Skapa singelobjektet \code{BankApplication}, som ska innehålla \code{main}-metoden. Det kan vara bra att innan man fortsätter se till att denna skriver ut menyn korrekt och kan ta input från tangentbordet som motsvarar de menyval som finns. +\Task Skapa ett huvudprogram i singelobjektet \code{BankApplication}. Gör så att huvudprogrammet skriver ut menyn korrekt och kan ta input från tangentbordet som motsvarar de menyval som ska finnas. Låt val av menyerna ge ett meddelande som berättar för användaren att att de ännu ej är implementerade. \Task Implementera klassen \code{Bank}. diff --git a/compendium/modules/w12-assignment-music.tex b/compendium/modules/w12-assignment-music.tex index da946d6a2..854403f55 100644 --- a/compendium/modules/w12-assignment-music.tex +++ b/compendium/modules/w12-assignment-music.tex @@ -7,6 +7,7 @@ \begin{Preparations} \item Testa så att datorn du ska använda på redovisningen kan spela upp ljud med \code{javax.sound.midi} genom att köra igång \code{Main} i den givna koden. \item Det är bra om du kan ta med hörlurar till datorsalen så att du inte stör andra. +\item Hämta given kod via \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/}{kursen github-plats} eller via hemsidan under \href{https://cs.lth.se/pgk/download/}{Download}. \end{Preparations} \subsection{Bakgrund} @@ -214,35 +215,50 @@ \subsubsection{Elektroniska instrument} Play Guitar((0,2,2,0,0,0)) Chord(E3,B3,E4,G4,B4,E5) \end{REPL} -\noindent\emph{Tips och förslag:} Du kan i stället för \code{scala.io.StdIn.readLine} använda \code{jline} och då får du kommandohistorik med pil upp samt Ctrl+A, Ctrl+E etc. helt automatiskt. Gör helt enkelt så här i \code{Main} i stället för vanliga \code{readLine}: -\begin{CodeSmall} - val console = new jline.console.ConsoleReader // skapa kommandoläsare - console.setExpandEvents(false) // stäng av hantering av specialtecken - def readLine(): String = console.readLine("music> ") -\end{CodeSmall} -Du behöver då lägga till jar-filen\footnote{\url{https://repo1.maven.org/maven2/jline/jline/2.14.6/jline-2.14.6.jar}} med \code{jline} till ditt bygge. Om du använder sbt kan du göra det enkelt med denna rad i filen \code{build.sbt}: -\begin{CodeSmall} -libraryDependencies += "jline" % "jline" % "2.14.6" -\end{CodeSmall} -Lägg till nedan rader i din \code{build.sbt} så att ditt program körs i en separat JVM, annars blir det konstiga initialiseringsfel av MIDI-systemet om du kör med \code{sbt run}. - -\begin{CodeSmall} -fork := true // https://stackoverflow.com/questions/18676712 -connectInput := true // http://www.scala-sbt.org/1.x/docs/Forking.html -outputStrategy := Some(StdoutOutput) -\end{CodeSmall} - - -\Task Bygg vidare på terminalappen \code{music} och implementera fler kommandon. Du kan t.ex. skapa ett kommando som låter användare definierar egna namn på kommandon som sedan enkelt kan köras med hjälp av det definierade namnet. +% \noindent\emph{Tips och förslag:} Du kan i stället för \code{scala.io.StdIn.readLine} använda \code{jline} och då får du kommandohistorik med pil upp samt Ctrl+A, Ctrl+E etc. helt automatiskt. Gör helt enkelt så här i \code{Main} i stället för vanliga \code{readLine}: +% \begin{CodeSmall} +% val console = new jline.console.ConsoleReader // skapa kommandoläsare +% console.setExpandEvents(false) // stäng av hantering av specialtecken +% def readLine(): String = console.readLine("music> ") +% \end{CodeSmall} +% Du behöver då lägga till jar-filen\footnote{\url{https://repo1.maven.org/maven2/jline/jline/2.14.6/jline-2.14.6.jar}} med \code{jline} till ditt bygge. Om du använder sbt kan du göra det enkelt med denna rad i filen \code{build.sbt}: +% \begin{CodeSmall} +% libraryDependencies += "jline" % "jline" % "2.14.6" +% \end{CodeSmall} +% Lägg till nedan rader i din \code{build.sbt} så att ditt program körs i en separat JVM, annars blir det konstiga initialiseringsfel av MIDI-systemet om du kör med \code{sbt run}. + +% \begin{CodeSmall} +% fork := true // https://stackoverflow.com/questions/18676712 +% connectInput := true // http://www.scala-sbt.org/1.x/docs/Forking.html +% outputStrategy := Some(StdoutOutput) +% \end{CodeSmall} + + +\Task Skapa ett kommando som låter användare definierar egna namn på kommandon som sedan enkelt kan köras med hjälp av det definierade namnet. Vid definition med tidigare existerande namn så ska den gamla definitionen ersättas \begin{REPL} -music> def Em ! g 0 2 2 0 0 0 -defined Em: ! g 0 2 2 0 0 0 +music> def Em = ! g 0 2 2 0 0 0 +defined Em = ! g 0 2 2 0 0 0 music> Em Play Guitar((0,2,2,0,0,0)) Chord(E3,B3,E4,G4,B4,E5) \end{REPL} +Det ska fungera att göra nästlade def-kommando, alltså att kroppen för en def innehåller namnet på en annan def. Testa att definiera en hel låt som i sin tur består av definierade ackord. \Task \input{modules/w12-assignment-add-docs-task.tex} + +\subsection{Valfria uppgifter} + +\Task Gör så att definitioner sparas mellan körningar. + +\Task Implementera fler valfria kommandon. Du kan t.ex. +\begin{itemize} +\item skapa kommando som ritar en grepptabell för gitarrackord eller fingersättning på piano med \code{introprog.PixelWindow}. +\item skapa kommando för att göra drumbeats, t.ex. \code{drum mygrove x x o x} för 2 hihat + basatrumma + 1 hihat och \code{start mygrove} och \code{stop mygrove} för uppspelning av beat i bakgrunden med \code{playConcurrently}. Se i \code{Synth.scala} för vilka instrument som ger trumljud med ledning av deras namn \\\code{music.Synth.instruments.map(_.getName)}, t.ex \code{Standard Kit} eller \code{Synth Drum}. Använd kanal 10 för att spela upp trumljuden. +\end{itemize} + +\Task Använd öppen-källkodsprokjektet \code{jline} i stället för \code{scala.io.StdIn.readLine} för att automatiskt få pil-upp-historik, Ctrl+A Ctrl+K, TAB-completion, etc. Se exempel på användning av \code{jline} här: \url{https://github.com/bjornregnell/termut} + + % ... % % \vspace{7em}{\TODO OLD TEXT FROM HERE:} diff --git a/compendium/modules/w12-assignment-photo.tex b/compendium/modules/w12-assignment-photo.tex index 545b3cd84..1108cec2d 100644 --- a/compendium/modules/w12-assignment-photo.tex +++ b/compendium/modules/w12-assignment-photo.tex @@ -4,174 +4,183 @@ \Assignment{photo} \subsection{Bakgrund} +Detta projekt innebär att du ska implementera en egen bilbehandlingsapplikation, en mycket förenklad variant av \emph{Phtotoshop} eller \emph{Gimp}. -En digital bild består av ett rutnät (en matris) av pixlar. Varje pixel har en färg, och om man har många pixlar flyter de samman för ögat så att de tillsammans skapar en bild. - -Det finns olika system för hur man färgsätter de olika pixlarna. T.ex. så används CMYK-systemet (cyan, magenta, gul, svart) vid blandning av färg som ska tryckas på papper eller annat material. På en dator, däremot, används vanligtvis RGB-systemet. RGB-systemet har tre grundfärger: röd, grön och blå. Mättnaden av varje grundfärg anges av ett heltal som vi i fortsättningen förutsätter ligger i intervallet [0, 255]. 0 anger ''ingen färg'' och 255 anger ''maximal färg''. Man kan därmed representera 256 × 256 × 256 = 16 777 216 olika färgnyanser. Man kan också representera gråskalor; det gör man med färger som har samma värde på alla tre grundfärgerna: (0, 0, 0) är helt svart, (255, 255, 255) är helt vitt. - -I detta projektet använder vi oss av \code{introprog.Image} för att representera en bild. Läs på om klasserna i introprog här: -\url{https://cs.lth.se/pgk/api/} - -\subsection{Uppgiften} -Du ska skriva ett program där du implementerar olika filter som ska manipulera en given bild på ett flertal olika sätt. -Filterklasserna ska ärva från en abstrakt \code{ImageFilter}-klass. - -Följande specifikation beskriver klassen \code{ImageFilter}: - -\begin{ScalaSpec}{abstract class ImageFilter} - /** - * Create a filter object with a given name and argument descriptions. - * @param name - * the name of the filter. - * @param args - * optional array of strings with argument descriptions. - */ - abstract class ImageFilter(val name: String, val argDescriptions: String*): - - /** - The number of args this filter needs. - */ - def nbrOfArgs: Int - - /** - * Apply the filter on `img` and return the result as a new - * Image using the arguments in `args`. - * - * @param img - * the original image. - * @param args - * arguments - * @return - * the resulting image. - */ - def apply(img: Image, args: Double*): Image - - /** - * Calculate the intensity in each pixel of `img`. - * - * @param img - * the image - * @return intensitymatrix, values ranging from 0 to 255 - */ - protected def computeIntensity(img: Image): Array[Array[Short]] = - val intensity: Array[Array[Short]] - - /** - * Convolute `p[i][j]` with the convolutionkernel `kernel`. - * - * @param p - * matrix with numbervalues - * @param i - * current row index - * @param j - * current coloumn index - * @param kernel - * convolutionkernel, a 3x3-matrix - * @param weight - * the sum of the element in `kernel` - * @return result of the convolution - */ - protected def convolve(p: Array[Array[Short]], i: Int, j: Int, - kernel: Array[Array[Short]], weight: Int): Short - -\end{ScalaSpec} - -Utöver filterklasserna ska du även skapa ett program som låter användaren välja en bild som olika filter sedan kan appliceras på. -För att åstadkomma detta ska du implementera klassen \code{ImageEditor}, som hanterar applicering av filter samt ritar bilden med hjälp av \code{PixelWindow}. - - - -\code{ImageEditor}-klassen ska använda sig av en Stack[Image] för att hantera historiken. -Läs dokumentationen här: \url{https://www.scala-lang.org/api/current/scala/collection/mutable/Stack.html} - -\begin{ScalaSpec}{class ImageEditor} - class ImageEditor(filters: Array[ImageFilter]): - - val history = ??? - - /** - * Show which filters are available and let the user choose a filter to apply. - * Draw edited image in PixelWindow. - * User can then add more filters, undo, save image or exit. - * - * Example: - * 0. för Blått-filter - * 2. för Kontrast-filter - * 3. för Gauss-filter - * 4. för Sobel-filter - * a. AVBRYT - * s. SPARA - * z. UNDO - */ - def edit(im: Image): Unit = ??? - - /**Ask for arguments if required and apply filter with index `i`*/ - private def applyFilter(index: Int) = ??? -\end{ScalaSpec} - -Studera Scala-koden som är given här: \url{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/w13_photo} -Till din hjälp får du ett \code{ImageChooser}-objekt som hjälper dig att ladda in en bild. -I projektet används flera klasser från kursens introprog-bibliotek. Särskilt används \code{Image, PixelWindow} och \code{IO}. -Du hittar dokumentationen till klasserna här: \url{https://cs.lth.se/pgk/api/} och du kan läsa koden här: \url{https://github.com/lunduniversity/introprog-scalalib} - -\begin{ScalaSpec}{object ImageChooser} - object ImageChooser: - - /** - * Returns a chosen image from the images folder. - * Prints: - * - * Välj en av följande bilder genom att mata in en siffra - * - * 0. boy.jpg - * 1. car.jpg - * 2. duck.jpg - * 3. jay.jpg - * 4. moon.jpg - * 5. shuttle.jpg - * Ditt val: - */ - def getImage: Image -\end{ScalaSpec} - - -\Task \textbf{Blåfilter.} Skriv en klass \code{BlueFilter} som skapar en blå version av bilden. -Det vill säga skapa ett filter där varje pixel bara innehåller den blå komponenten. -Testa filtret genom att skapa ett \code{Application}-object som ska innehålla en -\code{main}-metod (\code{Application} ska användas och utökas i senare uppgifter). -Använd \code{ImageChooser} för att välja en bild på följande sätt: -\begin{Code} - val im = ImageChooser.getImage -\end{Code} -\begin{enumerate} - \item Visa bilden genom att i \code{imageEditor.edit()} använda \code{pixelWindow.drawImage()}. - \item Alla \code{Filter}-klasser kan placeras i samma fil \code{Filters.scala}. - \item Om du har problem med att ärva från den abstrakta \code{ImageFilter}-klassen kan du använda dig av detta exempel som endast kopierar bilden. -\end{enumerate} -\begin{ScalaSpec}{class IdentityFilter} - class IdentityFilter(name: String) extends ImageFilter(name): - - def apply(im: Image, args: Double*): Image = - val outIm = Image.ofDim(im.width, im.height) - outIm.update((i, j) => im(i, j)) - outIm -\end{ScalaSpec} +En digital bild består av ett rutnät, en s.k. matris \Eng{matrix}, av pixlar, var och en med en viss färg. Om man har många små pixlar bredvid varandra i ett rutnät, så flyter de samman för ögat och betraktaren upplever en bild. + +Bilder kan manipuleras genom applicering av olika s.k. \emph{filter}, som förändrar bildens pixlar på ett intressanta sätt. Du ska, utifrån given matematisk teori, implementera olika filter med hjälp av speciella matrisoperationer. + + +Det finns olika system för hur man färgsätter pixlar. T.ex. så används CMYK-systemet (cyan, magenta, gul, svart) vid blandning av färg som ska tryckas på papper eller annat material. På en dator, däremot, används vanligtvis RGB-systemet, som har de tre grundfärgerna röd, grön och blå. Mättnaden av varje grundfärg anges av ett heltal som vi i fortsättningen förutsätter ligger i intervallet [0, 255]. 0 anger ''ingen färg'' och 255 anger ''maximal färg''. Man kan därmed representera 256 × 256 × 256 = 16 777 216 olika färgnyanser. Man kan också representera gråskalor; det gör man med färger som har samma värde på alla tre +grundfärgerna: (0, 0, 0) är helt svart, (255, 255, 255) är helt vitt. + +I detta projekt kommer vi skapa matriser av heltal för att beräkna intressanta egenskaper hos en bild, till exempel intensiteten för varje pixel. +För att spara plats vid bearbetning av stora bilder så använder vi, heltalsmatriser med typen \code{Short}, som använder 16 bitar i minnet, i ståället för \code{Int}, som använder 32 bitar i minnet. + +\subsection{Förberedelser} + +I detta projekt har du nytta av följande delar av \href{https://github.com/lunduniversity/introprog-scalalib}{\texttt{introprog-scalalib}} och \code{java.awt}: + +\begin{itemize} +\item \code{introprog.Image} för bildhantering. +\item \code{introprog.PixelWindow} och \code{introprog.Dialog} för användarinteraktion. +\item \code{introprog.IO} för filhantering. +\item \code{java.awt.Color} för hantering av pixelfärger. +\end{itemize} +Läs noga dokumentationen för klasserna i introprog här och gör egna experiment i REPL så du förstår hur de kan användas: +\url{https://cs.lth.se/pgk/api/}\\ +Läs om klassen \code{java.awt.Color} här:\\\url{https://docs.oracle.com/en/java/javase/11/docs/api/java.desktop/java/awt/Color.html} +Hämta och studera noga den kod som är given för detta projekt här:\\ +\url{https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/workspace/} + +\subsection{Matris med värden av typen \code{Short}} + +\Task \textbf{\code{Matrix}}. +I den givna kodfilen \code{Matrix.scala} finns hjälp-funktioner för att skapa och uppdatera matriser med värden av typen \code{Short}, för att spara minne vid stora bilder. + +Gör klart saknade implementationer och testa noga i REPL så att allt fungerar som det ska innan du går vidare. \emph{Tips:} Du har nytta av \code{Array.tabulate}. +\begin{REPLsmall} +scala> import photo.* + +scala> val m = Matrix(3,3)(1,2,3,4,5,6,7,8,9) // en 3x3-matiris med Short-värden +val m: photo.Matrix = Array(Array(1, 4, 7), Array(2, 5, 8), Array(3, 6, 9)) + +scala> m(0,1) +val res0: Short = 4 + +scala> m(1,0) = 42 + +scala> m +val res1: photo.Matrix = Array(Array(1, 4, 7), Array(42, 5, 8), Array(3, 6, 9)) + +scala> m.row(0) +val res2: Array[Short] = Array(1, 42, 3) +\end{REPLsmall} + +\subsection{Användargränssnitt} + +När appen startar så visas ett fönster enligt fig. \ref{photo:fig:main-window}, implementerat av givna koden i \code{Main.scala}. Med hjälp av givna \code{Button.scala} skapas en kolumn med knappar som är klickbara. Studera koden i \code{Main.scala} och \code{Button.scala} noga så att du förstår vad som händer. Ännu öppnas inget ImageEditor-fönster, men det ingår i näst uppgift. + +\begin{figure}[H] +\centering +\includegraphics[width=0.4\textwidth]{../img/w12-assignment-photo/photo-main.png} +\caption{Photo-applikationens startfönster.} +\label{photo:fig:main-window} +\end{figure} +\Task \textbf{\code{ImageEditor}}. Följande krav ska implementeras: +\begin{itemize} +\item Du ska skapa en kodfil \code{ImageEditor.scala} som innehåller en klass med samma namn som implementerar ett bildredigeringsfönster med en kolumn med knappar till vänster och en bild inläst från fil till höger, så som visas i fig. \ref{photo:fig:editor-one-filter}. -\Task \textbf{Inverteringsfilter.} Skriv en klass \code{InvertFilter} som inverterar en bild, dvs skapar en ''negativ'' kopia av bilden. Ljusa färger ska alltså bli mörka och mörka färger ska bli ljusa. -Fundera över vad som kan menas med en inverterad eller negativ kopia: de nya RGB-värdena är inte ett dividerat med de gamla värdena (då skulle de nya värdena kunna bli flyttal) och inte de gamla värdena med ombytt tecken (då skulle de nya värdena bli negativa). +\item Vid tryck på Exit-knappen ska en varningsfråga ''Ok to Exit without save?'' ges med \code{introprog.Dialog.isOK} och användaren ska kunna ångra avslut. Om avslut ändå väljs så ska detta ske med \code{System.exit(0)} så att alla ev. aktiva fönster och tillhörande trådar avbryts direkt. -\Task \textbf{Gråskalningsfilter.} Skriv en klass \code{GrayScaleFilter} som gör om bilden till en gråskalebild. Använd \code{ImageFilter}s \code{computeIntensity}-metod för att bestämma vilken intensitet varje pixel ska ha. Om intensiteten i en pixel till exempel är 105 så ska ett nytt \code{Color}-objekt med värdena (105, 105, 105) skapas. +\item Vid tryck på Open-knappen ska en fil väljas med hjälp av \code{introprog.Dialog.file}. Om det i aktuell katalog finns en underkatalog vid namn \code{images} så ska filbläddringen börja där, annars i aktuell katalog. + +\item Efter OK på filöppningen ska en bild öppnas i ett bildredigeringsfönster enligt fig. \ref{photo:fig:editor-one-filter} med knapparna Save, Undo, Close, plus en knapp för varje filter, till vänster om bilden. Fönstrets höjd och bredd ska avpassas så att hela bilden och alla knappar får plats. + +\begin{figure} +\centering +\includegraphics[width=0.8\textwidth]{../img/w12-assignment-photo/photo-duck.png} +\caption{Bildredigeringsfönstret, innan fler filter (utöver identitetsfiltret) implementerats. Varje filter som implementeras ska ha en motsvarande knapp.} +\label{photo:fig:editor-one-filter} +\end{figure} + +\item Huvudfönstret och alla bildredigeringsfönster ska fungera parallellt. Detta ska du åstadkomma genom att händelseloopen i \code{ImageEditor}-klassen körs som argument till metoden \code{runInParallell} enligt nedan: +\begin{CodeSmall} + def runInParallell(block: => Unit) = + new Thread{ override def run(): Unit = block }.start + + def startEventLoop(): Unit = runInParallell: + // initialisering och händelseloop här +\end{CodeSmall} + +\item Det ska gå att göra Undo i flera steg och återställa alla bilder före applicering av filter i tur och ordning. \emph{Tips:} Inför i attributet \code{var history: Vector[Image]} som från början innehåller den ursprungliga bilden. + +\item Fönstrets titel ska innehålla namnet \code{ImageEditor} och de två sista delarna av den sökväg \Eng{path} som öppnats, enligt exempel i fig. \ref{photo:fig:editor-one-filter}, eftersom en fullständig sökväg t.ex. \texttt{/home/userxyz/workspace/photo/images/duck.jpg} riskerar att inte få plats i fönstrets titelbalk. + +\item Vid Save ska fråga om filnamn ställas med \code{introprog.Dialog.file} och kontroller göras om filen redan finns eller ej, och om den finns ska en fråga med \code{introprog.Dialog.isOK} ställas om den ska skrivas över eller ej. + +\item Alla implementerade filter ska ha en knapp som applicerar filtret och sparar resultatet i historiken så att filtret kan ångras med Undo. Om filtret har argument så ska en informativ dialog öppnas där användaren kan ange argument via \code{introprog.Dialog.input}. Filterknapparna ska vara sorterade i bokstavsordning efter filtrets namn, se fig. \ref{photo:fig:photo-jay-sobel}. +\end{itemize} + + + + +\subsection{Filter} + +Du ska bygga vidare på givna koden i \code{Filter.scala} som visas nedan. Du ska implementera och testa ett antal olika filter som ändrar bilder på intressanta sätt med hjälp av olika matrisalgoritmer. + +\scalainputlisting[basicstyle=\ttfamily\fontsize{9.5}{11}\selectfont]{../workspace/w13_photo_proj/Filter.scala} + +\noindent \code{Filter.scala} innehåller en bastyp för alla filter med ett antal medlemmar som alla filter ska implementera, enligt nedan krav. Det finns ett färdigimplementerat filter, \code{Identity}, som kan användas för testsyften; detta filter gör inget annat än kopierar alla bildpunkter till en ny bild och har således ingen editerande effekt. + +\begin{itemize} +\item Metoden \code{apply} ska returnera en ny bilden där filtret applicerats, utan att förändra inparameter-bilden. + +\item Ett filter ska kunna ha noll eller flera argument av typen \code{Double} som kan påverka vad som händer när filtret appliceras. Varje sådant argument ska i tur och ordning ha en kort, instruktiv beskrivning i sekvensen \code{argDescription}. + +\item Metoden \code{intensity} ska beräkna en s.k. \emph{intensitetsmatris} och behövs vid implementeringen av gråskale-, Gauss- och Sobel-filtren. Hur en intensitetsmatris beräknas beskrivs nedan. + +\item Metoden \code{convolve} ska göra en s.k. faltning (medelvärdesbildning i matriser) och behövs vid implementering av Gauss- och Sobel-filtren. Hur en faltning görs beskrivs nedan. + +\item Alla implementerade filter ska finnas i sekvensen \code{byIndex}, som används i tabellen \code{byName}. Dessa behövs för att skapa alla filterknappar och applicera respektive filter. +\end{itemize} + +\noindent Du ska implementera och testa alla filter i uppgifterna nedan, ett i taget. Uppgifterna är ordnade i stigande svårighetsgrad. + +\begin{figure} +\centering +\includegraphics[width=0.8\textwidth]{../img/w12-assignment-photo/photo-jay-sobel.png} +\caption{Bildredigeringsfönstret med alla filter implementerade. Ett kontruförstärkande så kallat Sobel-filter är applicerat med tröskelvärde 150.} +\label{photo:fig:photo-jay-sobel} +\end{figure} -\Task \textbf{Krypteringsfilter.} Skriv en klass \code{XORCryptFilter} som krypterar bilden med xor-operatorn ˆ. Denna operator gör binär xor mellan bitarna i ett heltal. Exempelvis ger 8 ˆ 127 värdet 119. Om man gör xor igen med 127, alltså 119 ˆ 127, får man tillbaka värdet 8. Varje pixel krypteras genom att använda xor-operatorn med ursprungsvärdena för rött, grönt och blått tillsammans med slumpmässiga heltalsvärden som genereras av Scalas \code{Random}-klass (tre nya slumptal för varje pixel). Låt användaren ge ett argument som seed för \code{Random}. På så sätt kan du återskapa bilden genom att applicera krypteringsfiltret igen, med samma parametervärde, på den numera krypterade bilden. -\Task \textbf{Gaussfiltrer.} Gaussfiltrering är ett exempel på så kallad faltningsfiltrering. Filtreringen bygger på att man modifierar varje bildpunkt genom att titta på punkten och omgivande punkter. +\Task \textbf{Blåfilter.} Skapa ett filter i ett singelobjekt med namn \code{Blue} som vid applicering ger en blå version av bilden, där varje pixel bara innehåller den blå komponenten. \emph{Tips:} Du har nytta av metoden \code{getBlue} i klassen \code{java.awt.Color}. -För detta utnyttjar man en så kallad faltningskärna K som är en liten kvadratisk heltalsmatris. Man placerar K över varje element i intensitetsmatrisen och multiplicerar varje element i K med motsvarande element i intensitetsmatrisen. Man summerar produkterna och dividerar summan med summan av elementen i K för att få det nya värdet på intensiteten i punkten. Divisionen med summan gör man för att de nya intensiteterna ska hamna i rätt intervall. +\Task \textbf{Negativ.} Skapa ett filter \code{Invert} som inverterar en bild, dvs skapar en ''negativ'' kopia av bilden. Ljusa färger ska alltså bli mörka och mörka färger ska bli ljusa. +Fundera över vad som kan menas med en inverterad eller negativ kopia. \emph{Tips:} Även de nya RGB-värdena ska vara i heltal i intervallet 0 -- 255. De nya RGB-värdena beräknas \emph{inte} med något divisionsuttryck över de gamla värdena (då skulle de nya värdena bli decimaltal och inte heltal i intervallet 0 -- 255). +\Task \textbf{Gråskalefilter.} Skapa ett filter \code{GrayScale} som gör om bilden till en gråskalebild. Implementera först \code{intensity}-metoden i \code{trait Filter} genom att bilda medelvärdet av alla tre RGB-komponenterna. Använd sedan intensiteten för varje pixel för att bestämma gråskalenivån. Om intensiteten i en pixel till exempel är 105 så ska den nya gråskale-pixeln var ett \code{Color}-objekt med RGB-värdena (105, 105, 105). + +\Task \textbf{Kryptering.} Skapa ett filter \code{XOrCrypto} som krypterar bilden med xor-operatorn ˆ. Denna operator gör binär xor mellan bitarna i ett heltal. Exempelvis ger 8 ˆ 127 värdet 119. Om man gör xor igen med 127, alltså 119 ˆ 127, får man tillbaka värdet 8. Varje pixel krypteras genom att använda xor-operatorn med ursprungsvärdena för rött, grönt och blått tillsammans med slumpmässiga heltalsvärden som genereras ur en ny instans av \code{scala.util.Random}. Tre nya slumptal ska dras för varje pixels RGB-komponent ur samma Random-instans. Låt användaren ge ett argument som du använder som slumptalsfrö vid skapande av \code{Random}-instansen. På så sätt kan du återskapa bilden genom att applicera krypteringsfiltret igen, med samma argument, på den numera krypterade bilden. + +Om filtrets \code{argDescriptions}-sekvens är icke-tom så ska \code{ImageEditor} fråga efter varje argument i tur och ordning och visa varje beskrivning i dialogrutan. Användarens indata görs om till ett decimaltal av typen \code{Double} före att argumenten används i metoden \code{apply}. Bestäm själv hur du vill hantera defaultvärden och felhantering om användaren anger en sträng som inte går att göra om till en \code{Double}. \emph{Tips:} Du har nytta av \code{toDoubleOption} och \code{getOrElse}. + +\begin{CodeSmall} + object XOrCrypto extends Filter: + val name = "Encrypt" + override val argDescriptions = Seq("Encryption key") + + def apply(im: Image, args: Double*): Image = ??? +\end{CodeSmall} + +\begin{REPLnonum} +scala> Seq(8, 127, 8 ^ 127).map(_.toBinaryString) +val res0: Seq[String] = List(1000, 1111111, 1110111) + +scala> 8 ^ 127 +val res1: Int = 119 + +scala> 119 ^ 127 +val res2: Int = 8 +\end{REPLnonum} + +\begin{figure} +\centering +\includegraphics[width=0.85\textwidth]{../img/w12-assignment-photo/photo-xor.png} +\caption{Krypteringsfilter före applicering, under pågående inmatning av nyckel. } +\label{photo:fig:photo-xor} +\end{figure} + + +\Task \textbf{Gaussfilter.} Ett Gaussfilter gör bilden lite mindre skarp. Gaussfiltrering är ett exempel på så kallad \emph{faltningsfiltrering}. Faltning \Eng{convolution} är en slags lokal medelvärdesbildning. Nya pixlar skapas genom att kombinera varje pixel med dess omgivande pixlar enligt en speciell matrisalgoritm. + +För att åstadkomma detta utnyttjar man en så kallad \emph{faltningskärna} K som är en liten kvadratisk heltalsmatris. Man placerar K över varje element i intensitetsmatrisen och multiplicerar varje element i K med motsvarande element i intensitetsmatrisen. Man summerar produkterna och dividerar summan med summan av elementen i K för att få det nya värdet på intensiteten i punkten (alltså ett slags medelvärde). Divisionen görs för att den nya intensiteten ska hamna i rätt intervall (0 -- 255). Exempel: +\vspace{1em} \begin{minipage}{5cm} \begin{displaymath} \mathit{intensity} = \left( @@ -197,38 +206,44 @@ \subsection{Uppgiften} \end{displaymath} \end{minipage} -Här är summan av elementen i $K$ $1+1+4+1+1 = 8$. För att räkna ut det nya värdet på intensiteten i punkten med index \code{(1)(1)} (det nuvarande värdet är 3) beräknar man: +\vspace{2em}\noindent Här är summan av elementen i $K$ $1+1+4+1+1 = 8$. För att räkna ut det nya värdet på intensiteten i punkten \code{(1, 1)} med det nuvarande värdet är 3, beräknar man följande: \begin{displaymath} \mathit{newintensity} = \frac{0 \cdot 5 + 1 \cdot 4 + 0 \cdot 2 + 1 \cdot 4 + 4 \cdot 3 + 1 \cdot 4 + 0 \cdot 9 + 1 \cdot 8 + 0 \cdot 7}{8} = \frac{32}{8} = 4 \end{displaymath} -Man fortsätter med att flytta K ett steg åt höger och beräknar på motsvarande sätt ett nytt värde för elementet med index \code{(1)(2)} (där det nuvarande värdet är 4 och det nya värdet blir 5). Därefter gör man på samma sätt för alla element utom för ”ramen” dvs elementen i matrisens ytterkanter. +\noindent Man fortsätter med att flytta K ett steg åt höger och beräknar på motsvarande sätt ett nytt värde för elementet med index \code{(1)(2)} (där det nuvarande värdet är 4 och det nya värdet blir 5). Därefter gör man på samma sätt för alla element utom för ”ramen” dvs elementen i matrisens ytterkanter. + +Implementera och testa noga först metoden\\ +\code{convolve(p: Matrix, x: Int, y: Int, kernel: Matrix, weight: Int): Short}\\ i \code{trait Filter} som alltså ska ge den normerade produktsumman av \code{kernel} och punkterna i närheten av \code{(x,y)} i matrisen \code{p} normerat med \code{weight}. \code{Tips:} Du har nytta av metoderna \code{round} och \code{toShort}. -Skriv en klass \code{GaussFilter} som implementerar denna algoritm. Varje färg ska behandlas separat. Gör på följande sätt: +\begin{REPLnonum} +scala> import photo.* + +scala> val p = Matrix(4,4)(5,4,2,8,4,3,4,9,9,8,7,7,8,6,6,5) +val p: photo.Matrix = Array(Array(5, 4, 9, 8), Array(4, 3, 8, 6), Array(2, 4, 7, 6), Array(8, 9, 7, 5)) + +scala> val K = Matrix(3,3)(0,1,0,1,4,1,0,1,0) +val K: photo.Matrix = Array(Array(0, 1, 0), Array(1, 4, 1), Array(0, 1, 0)) + +scala> Filter.convolve(p, 1, 1, K, K.flatten.sum) +val res0: Short = 4 +\end{REPLnonum} + +Skapa därefter ett filter \code{Gauss} som gör en faltning med hjälp av \code{convolve} för varje färgkomponent separat. Gör på följande sätt: \begin{enumerate} \item Bilda tre \code{short}-matriser och lagra pixlarnas red-, green- och blue-komponenter i matriserna. - \item Utför faltningen av de tre komponenterna för varje element och updatera outIm med de uträknade värdena. - \item Elementen i ramen behandlas inte, men i \code{outIm} måste också dessa element få värden. Enklast är att flytta över dessa element oförändrade från \code{im} till \code{outIm}. Man kan också sätta dem till \code{Color.WHITE}, men då kommer den filtrerade bilden att se något mindre ut. + \item Utför faltningen av de tre komponenterna för varje element och uppdatera \code{result} med de uträknade värdena. + \item Elementen i ramen behandlas inte, men i \code{result} måste också dessa element få värden. Enklast är att flytta över dessa element oförändrade från \code{im} till \code{result}. (Man kan också sätta dem till \code{Color.BLACK}, men då kommer den filtrerade bilden att se något mindre ut.) \end{enumerate} -Använd \code{ImageFilter}s \code{convolve}-metod för att utföra faltningen. Metoden behöver en faltningsmatris, \code{kernel}, som input och ska anropas med red-, green- och blue-matrisen. Faltningsmatrisen kan vara ett attribut i klassen och ska ha följande utseende: - -\begin{displaymath} -\begin{pmatrix} - 0 & 1 & 0 \\ - 1 & 4 & 1 \\ - 0 & 1 & 0 \\ -\end{pmatrix} -\end{displaymath} - -Det kan vara intressant att prova med andra värden än 4 i mitten av faltningsmatrisen. Med värdet 0 får man en större utjämning eftersom man då inte alls tar hänsyn till den aktuella pixelns värde. Låt användaren mata in argument för mittvärdet via terminalen. +Använd \code{kernel} $K$ enligt ovan och låt \code{weight} vara summan av alla element i $K$. -Anmärkning: det kan ibland vara svårt att se någon skillnad mellan den filtrerade bilden och originalbilden. Om man vill ha en riktigt suddig bild så måste man använda en större matris som faltningskärna. +Det kan vara intressant att prova med andra värden än 4 i mitten av faltningsmatrisen. Med värdet 0 får man en större utjämning eftersom man då inte alls tar hänsyn till den aktuella pixelns värde. Låt användaren mata in argument för mittvärdet, mellan 0 och 50, och beskriv detta i \code{argDescriptions}. \footnote{Det kan ibland vara svårt att se någon skillnad mellan den Gauss-filtrerade bilden och originalbilden. Om man vill ha en riktigt suddig bild så måste man använda en större matris som faltningskärna. Prova gärna detta som extrauppgift. } -\Task \textbf{Sobelfiltrer.} Sobelfiltrering är, precis som Gaussfiltrering, en typ av faltningsfiltrering. Med Sobelfiltrering får man dock motsatt effekt i jämförelse med Gaussfiltrering, dvs man förstärker konturer i en bild. I princip deriverar man bilden i x- och y-led och sammanställer resultatet. +\Task \textbf{Sobelfilter.} Sobelfiltrering är, precis som Gaussfiltrering, en typ av faltningsfiltrering. Med Sobelfiltrering får man dock motsatt effekt i jämförelse med Gaussfiltrering, dvs man förstärker konturer i en bild. I princip deriverar man bilden i x- och y-led och sammanställer resultatet. \begin{figure}[H] \includegraphics[width=0.9\textwidth]{../img/w12-assignment-photo/derivatabild2.pdf} @@ -236,7 +251,7 @@ \subsection{Uppgiften} \label{fig:photo:sobelfilter:derivatabild} \end{figure} -I figur~\ref{fig:photo:sobelfilter:derivatabild} visas en funktion $f$ (heldragen linje) och funktionens derivata $f'$ (streckad linje). Vi ser att där funktionen gör ett ''hopp'' så får derivatan ett stort värde. Om funktionen representerar intensiteten hos pixlarna längs en linje i x-led eller y-led så motsvarar ''hoppen'' en kontur i bilden. Om man sedan bestämmer sig för att pixlar där derivatans värde överstiger ett visst tröskelvärde ska vara svarta och andra pixlar vita så får man en bild med bara konturer. +I figur~\ref{fig:photo:sobelfilter:derivatabild} visas en funktion $f$ (heldragen linje) och funktionens derivata $f'$ (streckad linje). Vi ser att där funktionen gör ett ''hopp'' så får derivatan ett stort värde. Om funktionen representerar intensiteten hos pixlarna längs en linje i x-led eller y-led så motsvarar ''hoppen'' en kontur i bilden. Om man sedan bestämmer sig för att pixlar där derivatans värde överstiger ett visst tröskelvärde ska vara svarta och andra pixlar vita så får man en bild med starka konturer. Nu är ju intensiteten hos pixlarna inte en kontinuerlig funktion som man kan derivera enligt vanliga matematiska regler. Men man kan approximera derivatan, till exempel med följande formel: @@ -244,98 +259,45 @@ \subsection{Uppgiften} f'(x) \approx \frac{f(x+h) - f(x-h)}{2h} \end{displaymath} -(Om man här låter $h$ gå mot noll så får man definitionen av derivatan.) Uttryckt i Scala och matrisen \code{intensity} så får man: - -\begin{Code} -val derivative = (intensity(i)(j+1) - intensity(i)(j-1)) / 2 -\end{Code} - -Allt detta kan man uttrycka med hjälp av faltning. +Om man låter $h$ gå mot noll så får man definitionen av derivatan. +Efter ytterligare teoretiska utredningar så kan man visa att det går att uttrycka derivering i en matris med hjälp av faltning enligt följande: +% +% Uttryckt i Scala och matrisen \code{m: Matrix} så får man: +% \begin{Code} +% val derivative = (m(x, y + 1) - m(x, y-1)) / 2 +% \end{Code} \begin{enumerate} - \item Beräkna intensitetsmatrisen med metoden \code{computeIntensity}. - \item Falta varje punkt i intensitetsmatrisen med två kärnor: + \item Beräkna intensitetsmatrisen med metoden \code{intensity}. + \item För varje punkt i intensitetsmatrisen gör två faltningar med dessa kärnor: $$ -X\_SOBEL = +SobelX = \begin{pmatrix} -1 & 0 & 1 \\ -2 & 0 & 2 \\ -1 & 0 & 1 \\ \end{pmatrix} -Y\_SOBEL = +~\hspace{3em}~ +SobelY = \begin{pmatrix} -1 & -2 & -1 \\ 0 & 0 & 0 \\ 1 & 2 & 1 \\ \end{pmatrix} $$ - Använd metoden \code{convolve} med vikten 1. Koefficienterna i matrisen $X\_SOBEL$ uttrycker derivering i x-led, i $Y\_SOBEL$ faltning i y-led. För att förklara varför koefficienterna ibland är 1 och ibland 2 måste man studera den bakomliggande teorin noggrant, men det gör vi inte här. + Använd metoden \code{convolve} med vikten 1. Koefficienterna i matrisen $SobelX$ uttrycker derivering i x-led, medan $SobelY$ uttrycker derivering i y-led. För att förklara varför koefficienterna ibland är 1, ibland 2, ibland positiva och ibland negativa, måste man studera den bakomliggande teorin noggrant, men det gör vi inte här. \item Om resultaten av faltningen i en punkt betecknas med \code{sx} och \code{sy} så får man en indikator på närvaron av en kontur med \code{math.abs(sx) + math.abs(sy)}. Absolutbelopp behöver man eftersom man har negativa koefficienter i faltningsmatriserna. \item Sätt pixeln till svart om indikatorn är större än tröskelvärdet, till vit annars. Låt tröskelvärdet bestämmas av ett argument som användaren kan ange. \end{enumerate} +\noindent Skapa ett filter \code{Sobel} som implementerar konturförstärkning med ovan algoritm. Se exempel i fig. \ref{photo:fig:photo-jay-sobel}. Du ska låta användaren ge tröskelvärdet med argumentbeskrivningen \code{"Threshold (0.0 - 255.0)"}. -Skriv en klass \code{SobelFilter} som implementerar denna algoritm. - -\begin{figure}[H] -\begin{center} -\includegraphics[width=0.6\textwidth]{../img/w12-assignment-photo/sobeljay.png} -\caption { Exempel på en bild där ett Sobelfilter applicerats med ett parametervärde på 150.} -\label{fig:photo:sobelfilter:sobel} -\end{center} -\end{figure} - - -\Task Implementera \code{ImageEditor} enligt specifikationerna ovan. - -\Task Knyt ihop allt i \code{Application}-objektet som du skapade innan. Utskrifterna ska se ut på följande sätt:\newline - -{\setlength{\parindent}{0cm} - - Välj en av följande bilder genom att mata in en siffra\newline - -0. boy.jpg\newline -1. car.jpg\newline -2. duck.jpg\newline -3. jay.jpg\newline -4. moon.jpg\newline -5. shuttle.jpg\newline -Ditt val: \textbf{1}\newline -Bild car.jpg laddad\newline -\textit{//Bilden visas i ett PixelWindow}\newline - -Välj ett alternativ\newline - -0. för Blåfilter\newline -1. för Inverterat\newline -2. för Krypterat\newline -3. för Inverterat\newline -4. för Grått\newline -5. för Kontrast\newline -6. för Gauss\newline -7. för Sobel\newline -8. för Intervall\newline -9. för Change\newline -a. AVBRYT\newline -s. SPARA\newline -z. UNDO\newline - -Ditt val: \textbf{6}\newline -Till detta filter behöver du ange [1] argument.\newline - -Ange argument för Gauss: \newline -Argument 1: [Styrka (0-50) där 0 är max]: \textbf{0}\newline -\textit{//Bilden uppdateras och ritas i samma PixelWindow}\newline - -Välj ett alternativ\newline -... -} - -Tänk på att användaren kan mata in otillåtna värden. Detta ska hanteras på lämpligt sätt. \Task \input{modules/w12-assignment-add-docs-task.tex} \subsection{Frivilliga extrauppgifter} +\Task \textbf{Kortkommando}. Gör så att det blir möjligt att applicera filter med hjälp av tangenttryck. Utvidga \code{trait Filter} så att alla filter kan ha kortkommando. Skriv på knappen vad kortkommandot är så att användaren kan upptäcka det. + \Task \textbf{Kontrastfilter.} Om man applicerar kontrastfiltrering på en färgbild så kommer bilden att konverteras till en gråskalebild. (Man kan naturligtvis förbättra kontrasten i en färgbild och få en färgbild som resultat. Då behandlar man de tre färgkanalerna var för sig.) Många bilder lider av alltför låg kontrast. Det beror på att bilden inte utnyttjar hela det tillgängliga området 0–255 för intensiteten. Man får en bild med bättre kontrast om man ''töjer ut'' intervallet enligt följande formel (linjär interpolation): \begin{Code} @@ -344,25 +306,28 @@ \subsection{Frivilliga extrauppgifter} Som synes kommer en punkt med intensiteten 45 att få den nya intensiteten 0 och en punkt med intensiteten 225 att få den nya intensiteten 255. Mellanliggande punkter sprids ut jämnt över intervallet \code{[0, 255]}. För punkter med en intensitet mindre än 45 sätter man den nya intensiteten till 0, för punkter med en intensitet större än 225 sätter man den nya intensiteten till 255. Vi kallar intervallet där de flesta pixlarna finns för \code{[lowCut, highCut]}. De punkter som har intensitet mindre än \code{lowCut} sätter man till 0, de som har intensitet större än \code{highCut} sätter man till 255. För de övriga punkterna interpolerar man med formeln ovan (45 ersätts med \code{lowCut}, 225 med \code{highCut}). -Det återstår nu att hitta lämpliga värden på \code{lowCut} och \code{highCut}. Detta är inte något som kan göras helt automatiskt, eftersom värdena beror på intensitetsfördelningen hos bildpunkterna. Man börjar med att beräkna bildens intensitetshistogram, dvs hur många punkter i bilden som har intensiteten 0, hur många som har intensiteten 1, . . . , till och med 255. +Det återstår nu att hitta lämpliga värden på \code{lowCut} och \code{highCut}. Detta är inte något som kan göras enkelt, eftersom värdena beror på intensitetsfördelningen hos bildpunkterna. Man börjar därför med att först beräkna bildens intensitetshistogram, dvs hur många punkter i bilden som har intensiteten 0, hur många som har intensiteten 1, . . . , till och med 255. I de flesta bildbehandlingsprogram kan man sedan titta på histogrammet och interaktivt bestämma värdena på \code{lowCut} och \code{highCut}. Så ska vi dock inte göra här. I stället bestämmer vi oss för ett procenttal \code{cutOff}, som användaren kan ange som argument från terminalen, och som beräknar \code{lowCut} så att \code{cutOff} procent av punkterna i bilden har en intensitet som är mindre än \code{lowCut} och \code{highCut} så att \code{cutOff} procent av punkterna har en intensitet som är större än \code{highCut}. -Exempel: antag att en bild innehåller 100 000 pixlar och att \code{cutOff} är 1.5. Beräkna bildens intensitetshistogram i en array -\begin{Code} -val histogram = Array[Int](256) -\end{Code} +\vspace{1em} + +\noindent \textbf{Exempel}: antag att en bild innehåller 100 000 pixlar och att \code{cutOff} är 1.5. Beräkna bildens intensitetshistogram genom registrering av varje intensitet i en heltals-array \\ \code{val histogram = Array.ofDIm[Int](256)}\\och beräkna \code{lowCut} så att \\\code{histogram(0)} + \ldots + \code{histogram(lowCut)} = 0.015 * 100000 \\så nära det går att komma, det blir troligen inte exakt likhet. Beräkna \code{highCut} på liknande sätt. -Beräkna \code{lowCut} så att \code{histogram(0)} + \ldots + \code{histogram(lowCut)} = 0.015 * 100000 (så nära det går att komma, det blir troligen inte exakt likhet). Beräkna \code{highCut} på liknande sätt. +\vspace{1em} -Sammanfattning av algoritmen: + +\noindent Sammanfattning av algoritmen: \begin{enumerate} - \item Beräkna intensiteten hos alla punkterna i bilden, lagra dem i en \code{short}-matris. Använd den färdigskrivna metoden \code{computeIntensity}. + \item Beräkna intensitetsmatrisen. \item Beräkna bildens intensitetshistogram. \item Argument från användaren användas som \code{cutOff}. - \item Beräkna \code{lowCut} och \code{highCut} enligt ovan. - \item Beräkna den nya intensiteten för varje pixel enligt interpolationsformeln och lagra de nya pixlarna i \code{outIm}. + \item Beräkna \code{lowCut} och \code{highCut} enligt exempel ovan. + \item Beräkna den nya intensiteten för varje pixel enligt interpolationsformeln och lagra de nya pixlarna i \code{result}. \end{enumerate} -Skriv en klass \code{ContrastFilter} som implementerar algoritmen. I katalogen \emph{images} kan bilden \emph{moon.jpg} vara lämplig att testa, eftersom den har låg kontrast. Anmärkning: om \code{cutOff} sätts = 0 så får man samma resultat av denna filtrering som man får av \code{GrayScaleFilter}. Detta kan man se genom att studera interpolationsformeln. +Skapa ett filter \code{Contrast} som implementerar algoritmen. I katalogen \emph{images} kan bilden \emph{moon.jpg} vara lämplig att testa, eftersom den har låg kontrast. Anmärkning: om \code{cutOff} sätts = 0 så får man samma resultat av denna filtrering som man får av \code{GrayScale}. Detta kan man se genom att studera interpolationsformeln. + +\Task \textbf{Eget filter}. Skapa ett eget valfritt filter. Till exempel så kan du skapa ett filter som tar fem argument, där de två första värdena representerar ett intensitetsintervall och de tre sista värdena representerar röd-, grön- och blå-komponenterna till en pixel +som ska ersättas med denna färg då intensiteten ligger utanför det givna intervallet. -\Task \textbf{Eget filter.} Skapa ett eget filter som utnyttjar att \code{apply}-metoden tar emot en sekvens av värden. Till exempel så kan du skicka in en array med fem värden där de två första värdena representerar ett intesitetsintervall och de tre sista värdena representerar röd-, grön- och blåkomponenterna till en färg som ska stoppas in där intensiteten hamnar utanför det givna intervallet. Ett annat alternativ kan vara att använda sig av metoder i \code{PixelWindow} för att välja specifika pixlar på originalbilden som sedan kan användas för att manipulera bilden i filtrets \code{apply}-metod. Valet är ditt! +\Task \textbf{Egna interaktiva verktyg}. Skapa valfria interaktiva redigeringsverktyg med mus- och tangentinput. Börja med ett markeringsverktyg som gör så att en rektangelformad del av bilden kan markeras med hjälp av musen. Gör det möjligt att applicera filter på den markerade delen av bilden. Du kan också göra så att argument till t.ex. Gauss-filtret kan ställas in med ett skjutreglage som du ritar under knappen och som kan regleras med mus eller piltangenter. diff --git a/compendium/modules/w12-extra-exercise.tex b/compendium/modules/w12-extra-exercise.tex index 2408d57b4..c6ef7bfe6 100644 --- a/compendium/modules/w12-extra-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w12-extra-exercise.tex @@ -115,10 +115,9 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} scala> udda.search(udda.last + 1) scala> udda.reverse.search(udda(0)) scala> def lin(x: Int, xs: Seq[Int]) = xs.indexOf(x) -scala> def bin(x: Int, xs: Seq[Int]) = xs.search(x) match { +scala> def bin(x: Int, xs: Seq[Int]) = xs.search(x) match case Found(i) => i case InsertionPoint(i) => -i - } scala> timed{ lin(udda.last, udda) } scala> timed{ bin(udda.last, udda) } \end{REPL} @@ -174,10 +173,10 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} //ordning, så den kan inte hitta elementet udda(0) = 1 när listan är inverterad. scala> def lin(x: Int, xs: Seq[Int]) = xs.indexOf(x) -scala> def bin(x: Int, xs: Seq[Int]) = xs.search(x) match { +scala> def bin(x: Int, xs: Seq[Int]) = xs.search(x) match case Found(i) => i case InsertionPoint(i) => -i -} + //Definierar en metod bin som använder sig av metoden search på en sekvens. //Den ser sedan till med hjälp av "pattern matching" att bara returnera positionen //i, och inte ett objekt av typen Found eller InsertionPoint. @@ -279,24 +278,22 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \SubtaskSolved \begin{Code} -def linearSearch[T](xs: Seq[T])(p: T => Boolean): Int = { +def linearSearch[T](xs: Seq[T])(p: T => Boolean): Int = var i = 0 while(i < xs.length && !p(xs(i))) i += 1 if (i < xs.length) i else -1 -} \end{Code} \SubtaskSolved \begin{Code} -def rndCode: String = { +def rndCode: String = //randomizes from 0 to n (inclusive) def rnd(n: Int) = (math.random() * (n + 1)).toInt def letter = (rnd('Z' - 'A') + 'A').toChar def dig = ('0' + rnd(9)).toChar Seq(letter, letter, letter, letter, dig, dig).mkString -} \end{Code} \SubtaskSolved @@ -445,7 +442,7 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \Task \what~Sökalgoritmen BINSEARCH kan formuleras med nedan pseudokod: \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{En växande sorterad sekvens $xs$ med $n$ heltal och \\ ett eftersökt heltal $key$} \Output{Ett heltal $i \geq 0$ som anger platsen där $x$ finns, eller ett negativt tal $i$ där $-i$ motsvarar platsen där $x$ ska sättas in i sorterad ordning om $x$ ej finns i samlingen.} @@ -458,7 +455,7 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \eIf{$xs(mid) < key$}{$low \leftarrow mid + 1$}{$high \leftarrow mid - 1$} } } - \eIf{$found$}{\Return $mid$}{\Return $-(low + 1)$} + \eIf{$found$}{$mid$}{$-(low + 1)$} \end{algorithm} \Subtask Prova algoritmen ovan med penna och papper på en sorterad sekvens med mindre än 10 heltal. Prova om algoritmen fungerar med ett jämnt antal tal, ett udda antal tal, en sekvens med ett heltal och en tom sekvens. Prova både om talet du letar efter finns och om det inte finns. @@ -494,23 +491,18 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \SubtaskSolved \begin{Code} -def binarySearch(xs: Seq[String], key: String): Int = { - +def binarySearch(xs: Seq[String], key: String): Int = var (low, high) = (0, xs.size - 1) var found = false var mid = -1 - while (low <= high && !found) { + while (low <= high && !found) do mid = (low + high) / 2 - if (xs(mid) == key) found = true - else if (xs(mid) < key) low = mid + 1 + if xs(mid) == key then found = true + else if xs(mid) < key then low = mid + 1 else high = mid - 1 - } - if (found) - mid - else - -(low + 1) -} + end while + if found then mid else -(low + 1) \end{Code} \SubtaskSolved @@ -592,15 +584,14 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \SubtaskSolved \begin{Code} -def insertionSort(xs: Seq[Int]): Seq[Int] = { +def insertionSort(xs: Seq[Int]): Seq[Int] = val result = scala.collection.mutable.ArrayBuffer.empty[Int] - for (e <- xs) { + for e <- xs do var pos = 0 - while (pos < result.size && result(pos) < e) pos += 1 + while pos < result.size && result(pos) < e do pos += 1 result.insert(pos,e) - } + end for result.toVector -} \end{Code} \QUESTEND @@ -619,11 +610,10 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} Implementera enligt nedan skiss. \emph{Tips:} Du har nytta av en modifierad variant av lösningen till uppgift \ref{task:minindex} i kapitel \ref{chapter:W02}. \begin{Code} -def selectionSortInPlace(xs: Array[String]): Unit = { +def selectionSortInPlace(xs: Array[String]): Unit = def indexOfMin(startFrom: Int): Int = ??? def swapIndex(i1: Int, i2: Int): Unit = ??? - for (i <- 0 to xs.size - 1) swapIndex(i, indexOfMin(i)) -} + for i <- 0 to xs.size - 1 do swapIndex(i, indexOfMin(i)) \end{Code} @@ -636,26 +626,25 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \begin{Code} -def selectionSortInPlace(xs: Array[String]): Unit = { - - def indexOfMin(startFrom: Int): Int = { +def selectionSortInPlace(xs: Array[String]): Unit = + def indexOfMin(startFrom: Int): Int = var minPos = startFrom var i = startFrom + 1 - while (i < xs.size) { + while (i < xs.size) do if (xs(i) < xs(minPos)) minPos = i i += 1 - } + end while minPos - } + end indexOfMin - def swapIndex(i1: Int, i2: Int): Unit = { + def swapIndex(i1: Int, i2: Int): Unit = val temp = xs(i1) xs(i1) = xs(i2) xs(i2) = temp - } + end swapIndex - for (i <- 0 to xs.size - 1) swapIndex(i, indexOfMin(i)) -} + for i <- 0 to xs.size - 1 do swapIndex(i, indexOfMin(i)) +end selectionSortInPlace \end{Code} @@ -683,9 +672,7 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} Denna lösning är dock relativt långsam för stora samlingar. Man behöver ju inte först sortera för att avgöra om det är sorterat (om man inte ändå hade tänkt sortera av andra skäl), det räcker att kolla att elementen är i växande ordning. -\Subtask\Pen Om \code{xs} har $n$ element, ungefär hur många jämförelser kommer i värsta fall att ske med \code{isSorted} ovan om man alltså först ska sortera och sedan jämföra den osorterade och den sorterade samlingen element för element? Metoden \code{sorted} använder algoritmen Timsort. Sök upp värstafallsprestandan för Timsort på Wikipedia.\footnote{\href{https://en.wikipedia.org/wiki/Timsort}{en.wikipedia.org/wiki/Timsort}} - -\Subtask\label{subtask:issorted} Implementera en effektivare variant av \code{isSorted} som använder en \code{while}-sats och kollar att elementen är i växande ordning. +\Subtask\label{subtask:issorted} Implementera en effektivare variant av \code{isSorted} som använder en \code{while}-sats och kollar att elementen är i växande ordning. Din algoritm ska sluta söka så fort osorterade element hittats. \Subtask\Pen Vad blir antalet jämförelser i värstafallet med metoden i deluppgift \ref{subtask:issorted} om du har $n$ element? @@ -699,29 +686,37 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} -\SubtaskSolved - -Det tar i värsta fall $O(n*log(n))$ för timsort att sortera listan med $n$ element. Sedan krävs $n$ stycken jämförelser mellan den sorterade och osorterade listan. Det totala antalet jämförelser i värstafallet uppgår därför till $n + n*log(n)$. +\SubtaskSolved Det tar i värsta fall $O(n*log(n))$ för timsort att sortera listan med $n$ element. Sedan krävs $n$ stycken jämförelser mellan den sorterade och osorterade listan. Det totala antalet jämförelser i värstafallet uppgår därför till max $n + n*log(n)$. För $10^6$ element blir det ca $10^7$ jämförelser. +\begin{REPLnonum} +scala> val n = 1E6 +val n: Double = 1000000.0 -\SubtaskSolved +scala> def worstCase(n: Double) = n + n * math.log(n) +def worstCase(n: Double): Double -En mer effektiv version av \code{isSorted} som stoppar direkt när den upptäcker att ett element inte är sorterat. +scala> println(s"i värsta fall med n=$n så blir det ${worstCase(n)} jämförelser") +i värsta fall med n=1000000.0 så blir det 1.4815510557964273E7 jämförelser +\end{REPLnonum} +\SubtaskSolved En mer effektiv version av \code{isSorted} som avbryter sökningen när ett osorterat element upptäcks: \begin{Code} -def isSorted(xs: Vector[Int]): Boolean = { - - if(xs.length > 1){ - for(i <- 0 until xs.length-1 if xs(i) > xs(i+1)){ - return false - } - } - true -} +def isSorted(xs: Vector[Int]): Boolean = + if xs.length > 1 then + var i = 0 + var result = true + while i < xs.length-1 && result do + if xs(i) > xs(i+1) then result = false + i += 1 + end while + result + else true +end isSorted \end{Code} -\SubtaskSolved +\SubtaskSolved I värsta fall behöver man göra $n - 1$ parvisa jämförelser, om alla ligger i sorterad ordning utom den sista. + -2-tupeln är av typen \code{(Int, Int)}. +\SubtaskSolved 2-tupeln är av typen \code{(Int, Int)}. \begin{Code} def isSorted(xs: Vector[Int]): Boolean = @@ -770,6 +765,9 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} xs(pos -1) = xs(pos) xs(pos) = temp pos -= 1 + end while + end for +end insertionSort \end{Code} % \SubtaskSolved @@ -809,19 +807,18 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \Task \what~ Implementera och testa sortering till ny sekvens med urvalssortering\footnote{\href{https://en.wikipedia.org/wiki/Selection_sort}{en.wikipedia.org/wiki/Selection\_sort}} i Scala, enligt nedan skiss. Du har nytta av lösningen till uppgift \ref{task:minindex} i kapitel \ref{chapter:W02}. \begin{Code} -def selectionSort(xs: Seq[String]): Seq[String] = { +def selectionSort(xs: Seq[String]): Seq[String] = def indexOfMin(xs: Seq[String]): Int = ??? val unsorted = xs.toBuffer val result = scala.collection.mutable.ArrayBuffer.empty[String] /* - så länge unsorted inte är tom { + så länge unsorted inte är tom minPos = indexOfMin(unsorted) elem = unsorted.remove(minPos) result.append(elem) - } */ result.toVector -} +end selectionSort \end{Code} @@ -833,19 +830,17 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} \begin{Code} -def selectionSort(xs: Seq[String]): Seq[String] = { +def selectionSort(xs: Seq[String]): Seq[String] = def indexOfMin(xs: Seq[String]): Int = xs.indexOf(xs.min) val unsorted = xs.toBuffer val result = scala.collection.mutable.ArrayBuffer.empty[String] - - while (!unsorted.isEmpty) { + while !unsorted.isEmpty do val minPos = indexOfMin(unsorted) val elem = unsorted.remove(minPos) result.append(elem) - } - + end while result.toVector -} +end selectionSort \end{Code} @@ -886,7 +881,7 @@ \subsection{Uppgifter om sökning och sortering} % \QUESTEND -\subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} +\subsection{Uppgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \WHAT{Trådar.} @@ -903,7 +898,6 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} def zzz = { print("zzzzzz"); Thread.sleep(5000); println(" VAKEN!")} zzz val t2 = new Thread{ override def run = zzz } -t2.run t2.run; println("Gomorron!") t2.start; println("Gomorron!") t2.start @@ -913,8 +907,8 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \Subtask Skapa två trådar med överskuggade \code{run}-metoder och kör igång dem samtidigt enligt nedan. Vilken ordning skrivs hälsningarna ut efter rad 3 resp. rad 4 nedan? Förklara vad som händer. \begin{REPL} -val g = new Thread{ override def run = for (i <- 1 to 100) print("Gurka ") } -val t = new Thread{ override def run = for (i <- 1 to 100) print("Tomat ") } +val g = new Thread{ override def run = for i <- 1 to 100 do print("Gurka ") } +val t = new Thread{ override def run = for i <- 1 to 100 do print("Tomat ") } g.run; t.run g.start; t.start \end{REPL} @@ -959,42 +953,50 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \Task \label{task:racecondition} \what~ Skriv klasserna \code{Bank} och \code{Kund} i en editor och klistra sedan in koden i REPL. \begin{Code} -class Bank { - private var saldo = 0; - def visaSaldo: Unit = println("saldo: " + saldo) - def sättIn: Unit = { saldo += 1 } - def taUt: Unit = { saldo -= 1 } -} - -class Kund(bank: Bank) { - def slösaSpara = {bank.taUt; Thread.sleep(1); bank.sättIn} -} +class Bank: + private var _saldo = 0; + def saldo: Int = _saldo + def sättIn(): Unit = _saldo += 1 + def taUt(): Unit = _saldo -= 1 +end Bank + +class Kund(bank: Bank): + def slösaSpara(): Unit = + bank.taUt() + Thread.sleep(1) + bank.sättIn() + end slösaSpara +end Kund \end{Code} \Subtask Använd funktionen \code{ibland} från föregående uppgift och kör nedan rader i REPL. Resultatet av jämlöpande variabeluppdatering blir här heltokigt och leder till mycket upprörda bankkunder och -ägare. Förklara vad som händer. \begin{REPL} val bank = new Bank -bank.visaSaldo -bank.sättIn -bank.visaSaldo -bank.taUt -bank.visaSaldo +println(bank.saldo) +bank.sättIn() +println(bank.saldo) +bank.taUt() +println(bank.saldo) val bamse = new Kund(bank) val skutt = new Kund(bank) -bamse.slösaSpara -skutt.slösaSpara -bank.visaSaldo +bamse.slösaSpara() +skutt.slösaSpara() +println(bank.saldo) -def ofta(block: => Unit) = new Thread { - override def run = while(true) { block; Thread.sleep(1) } +def ofta(block: => Unit) = new Thread { // varje millisekund + override def run = while true do { block; Thread.sleep(1)} }.start -ofta(bamse.slösaSpara); ofta(skutt.slösaSpara) +ofta(bamse.slösaSpara()); ofta(skutt.slösaSpara()) + +def ibland(block: => Unit) = new Thread { // varje 600 ms + override def run = while(true) do { block; Thread.sleep(600) } +}.start -ibland(bank.visaSaldo) +ibland(println(bank.saldo)) \end{REPL} @@ -1004,7 +1006,7 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \TaskSolved \what %%%TODO number 2 %%%starts with: \emph{Jämlöpande variabeluppdat%%% -\SubtaskSolved I \code{slösaSpara} hämtas saldot, ändras och placeras tillbaka i minnet - fördröjs - upprepas. Om \code{bamse} blir klar med att ladda, ändra och lagra innan skutt gör detsamma med den muterbara variablen hade det inte varit perfekt. Problemet ligger i när en tråd laddar och innan den kan lagra det förändrade värdet laddar den andra tråden samma värde. Bara en av dessa trådar vinner racet och får lagra sitt ändrade tal. \code{skutt} och \code{bamse} blir alltså upprörda för att inte alla dess uttag och insättningar registreras. +\SubtaskSolved I \code{slösaSpara} hämtas saldot, ändras och placeras tillbaka i minnet - fördröjs - upprepas. Om \code{bamse} blir klar med att ladda, ändra och lagra innan skutt gör detsamma blir det problem, då de tävlar om vem som får uppdatera \Eng{race contiion}. Problemet innan en tråd kan lagra det förändrade värdet laddar den andra tråden det gamla värdet. Bara en av dessa trådar vinner racet och får lagra sitt ändrade tal och den andra ändringen går förlorad. \code{skutt} och \code{bamse} blir alltså upprörda för att inte alla dess uttag och insättningar registreras. \QUESTEND @@ -1022,39 +1024,41 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} Använd funktionerna \code{ofta} och \code{ibland} från tidigare uppgifter. \begin{Code} -class SäkerBank { +class SäkerBank: import java.util.concurrent.atomic.AtomicInteger - private var saldo = new AtomicInteger - def visaSaldo: Unit = println(s"saldo: ${saldo.get}") - def sättIn: Unit = { saldo.incrementAndGet } - def taUt: Unit = { saldo.decrementAndGet } -} + private var _saldo = new AtomicInteger + def saldo: Int = _saldo.get + def sättIn(): Unit = _saldo.incrementAndGet() + def taUt(): Unit = _saldo.decrementAndGet() +end SäkerBank + +class SäkerKund(bank: SäkerBank): + def slösaSpara = + bank.taUt() + Thread.sleep(1) + bank.sättIn() + end slösaSpara +end SäkerKund -class SäkerKund(bank: SäkerBank) { - def slösaSpara = {bank.taUt; Thread.sleep(1); bank.sättIn} -} \end{Code} \begin{REPL} -val säkerBank = new SäkerBank -val farmor = new SäkerKund(säkerBank) -val vargen = new SäkerKund(säkerBank) +val sb = new SäkerBank +val farmor = new SäkerKund(sb) +val vargen = new SäkerKund(sb) ofta(farmor.slösaSpara); ofta(vargen.slösaSpara) -ibland(säkerBank.visaSaldo) +ibland(println(sb.saldo)) \end{REPL} - - - \SOLUTION \TaskSolved \what %%%TODO number 3 %%%starts with: \emph{Jämlöpande exekvering med%%% -Nu är \code{farmor} garanterad att kunna ladda saldot, ta ut pengar/ändra och lagra innan \code{vargen} kan överskriva resultatet. I \code{slösaSpara} pausas tråden i en millisekund så \code{vargen} kan fortfarande ta ut pengar innan \code{farmor} hinner sätta in pengar igen. Dock kommer alla uttag och insättningar registreras eftersom operationerna är atomära. +Nu är \code{farmor}-tråden garanterad att kunna ladda saldot, ta ut pengar/ändra och lagra innan \code{vargen}-tråden kan skriva över resultatet. I \code{slösaSpara} pausas tråden i en millisekund så \code{vargen}-tråden kan hinna ta ut pengar innan \code{farmor}-sätter hinner sätta in pengar igen och saldot blir negativt. Dock kommer alla uttag och insättningar registreras eftersom operationerna är atomära och saldot kommer återställas till noll, utan att insättningar går förlorade. \QUESTEND @@ -1155,11 +1159,11 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \begin{REPL} scala> def ladda(url: String) = scala.io.Source.fromURL(url).getLines.toVector -scala> def slöladda(url: String) = { +scala> def slöladda(url: String) = val delay = (math.random() * 1000 + 2000).toInt val delaySite = s"http://deelay.me/$delay/" ladda(delaySite+url) - } + end slöladda scala> ladda("http://fileadmin.cs.lth.se/pgk/mini.html") scala> def seg = slöladda("http://fileadmin.cs.lth.se/pgk/mini.html") scala> val laddningar = Vector.fill(10)(seg) @@ -1170,21 +1174,21 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \begin{REPL} scala> import scala.concurrent._ scala> import ExecutionContext.Implicits.global -scala> val f = Future{ seg } +scala> val f = Future(seg) scala> f // kolla om den är klar annars prova igen senare scala> f \end{REPL} \Subtask Ladda indata utan att blockera \Eng{non-blocking input}. Förklara vad som händer nedan. \begin{REPL} -scala> val nonblock = Future{ Vector.fill(10)(seg) } -scala> nonblock // kolla igen senare om ej klar -scala> nonblock +scala> val nonBlocking = Future(Vector.fill(10)(seg)) +scala> nonBlocking // kolla igen senare om ej klar +scala> nonBlocking \end{REPL} \Subtask Ladda indata separat i olika parallella trådar. Förklara vad som händer nedan. Kör uttrycket på rad 3 nedan upprepade gånger i snabb följd efter varandra med pil-upp+Enter i REPL. \begin{REPL} -scala> val para = Vector.fill(10)(Future{ seg }) +scala> val para = Vector.fill(10)(Future(seg)) scala> para scala> para.map(_.isCompleted) scala> para.map(_.isCompleted) // studera hur de blir färdiga en efter en @@ -1194,7 +1198,7 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \Subtask Registrera en callback med metoden \code{onComplete}. Förklara vad som händer nedan. \begin{REPL} -scala> val action = Vector.fill(10)(Future{ seg }) +scala> val action = Vector.fill(10)(Future(seg)) scala> action(0).onComplete(xs => println(s"ready:$xs")) scala> // vänta tills laddning på plats 0 är klar \end{REPL} @@ -1203,8 +1207,8 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \begin{REPL} scala> def lycka = { Thread.sleep(3000); println(":)") } scala> def olycka = { Thread.sleep(3000); 42 / 0; lycka } -scala> Future{ lycka }.onFailure{ case e => println(s":( $e") } -scala> Future{ olycka }.onFailure{ case e => println(s":( $e") } +scala> Future(lycka ).onFailure{ case e => println(s":( $e") } +scala> Future(olycka).onFailure{ case e => println(s":( $e") } \end{REPL} @@ -1221,15 +1225,15 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \SubtaskSolved Varje sida fördröjs med mellan 2 upp till 3 sekunder (2000-3000 millisekunder). Så i medeltal tar det 2.5 sekunder för varje sida att laddas. Vektorn måste fyllas innan exekveringen kan fortsätta. Därför laddas alla 10 stycken sidor in innan man kan se första websidan. Det tar därför i medeltal 2.5 x 10 = 25 sekunder. -\SubtaskSolved \code{f} ger en Vektor fylld med strängar där varje element ges av en rad på hemsidan. Då \code{f} körs i bakgrunden kan programmet fortlöpa medan innehållet räknas ut. Du kan därför skriva \code{f} i REPL:n men det är inte säkert att proccessen är klar och det slutgilltiga resultatet visas. +\SubtaskSolved \code{f} ger en Vektor fylld med strängar där varje element ges av en rad på hemsidan. Då \code{f} körs i bakgrunden kan programmet fortlöpa medan innehållet räknas ut. Du kan därför skriva \code{f} i REPL:n men det är inte säkert att processen är klar och det slutgiltiga resultatet visas. \SubtaskSolved Samma som ovan, förutom att det blir en vektor där varje element är i sig en vektor med strängar. -\SubtaskSolved Laddar in datan parallelt så nedladdingen sker samtidigt, men det går olika snabbt pga metoden seg. +\SubtaskSolved Ladda data parallellt så att nedladdningen sker samtidigt, men det går olika snabbt pga metoden seg. \SubtaskSolved Eftersom datan laddas i parallella trådar utan blockering blir de inte klara i ordning, utan i den ordningen tråden körs klart. Till slut blir alla klara och resultatet visar en vektor med \code{true} värden. -\SubtaskSolved Metoden \code{lycka} är väldefinerad och kastar därför inga undantag. Den skriver alltid ut \code{:)}. Metoden \code{olycka} är inte väldefinerad då division med 0 ger \\\code{java.lang.ArithmeticException}. Detta fångas upp vid callbacken och det skrivs ut \code{:(} samt det specifierade undantaget. +\SubtaskSolved Metoden \code{lycka} är väldefinerad och kastar därför inga undantag. Den skriver alltid ut \code{:)}. Metoden \code{olycka} är inte väldefinierad då division med 0 ger \\\code{java.lang.ArithmeticException}. Detta fångas upp vid callbacken och det skrivs ut \code{:(} samt det specificerade undantaget. \ExtraTasks %%%%%%%%%%%% @@ -1250,17 +1254,17 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \begin{Code} def isPrime(n: BigInt): Boolean = ??? -def nextPrime(start: BigInt): BigInt = { +def nextPrime(start: BigInt): BigInt = var i = start - while (!isPrime(i)) { i += 1 } + while !isPrime(i) do i += 1 i -} +end nextPrime -def randomBigInt(nDigits: Int): BigInt = { +def randomBigInt(nDigits: Int): BigInt = def rndChar = ('0' + (math.random() * 10).toInt).toChar val str = Array.fill(nDigits)(rndChar).mkString BigInt(str) -} +randomBigInt \end{Code} \SOLUTION @@ -1270,20 +1274,20 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} %%%TODO number 6 %%% \begin{Code} -def isPrime(n: BigInt): Boolean = n match { +def isPrime(n: BigInt): Boolean = n match case _ if (n <= 1) => false case _ if (n <= 3) => true case _ if n % 2 == 0 || n % 3 == 0 => false case _ => var i = BigInt(5) - while (i * i < n) { + while i * i < n do if (n % i == 0 || n % (i + 2) == 0) false i += 6 - } + end while true -} +end isPrime -import scala.concurrent._ +import scala.concurrent.* import ExecutionContext.Implicits.global val primes = Vector.fill(10)(Future{nextPrime(randomBigInt(16))}) @@ -1376,42 +1380,48 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} \Task \what~ -\Subtask Skriv in\footnote{Eller ladda ner här: \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala}{github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala}} nedan kod i en editor och spara i en fil med namn \texttt{webserver.scala} och kompilera och kör med \texttt{scala webserver.start} och beskriv vad som händer när du med din webbläsare surfar till adressen: \\ \url{http://localhost:8089/abbasillen} +\Subtask Skriv in\footnote{Eller ladda ner här: \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala}{github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala}} nedan kod i en editor och spara i en fil med namn \texttt{webserver.scala} och kompilera och kör med \texttt{scala-cli run webserver.scala} och beskriv vad som händer när du med din webbläsare surfar till adressen: \\ \url{http://localhost:8089/abbasillen} \scalainputlisting[numbers=left,basicstyle=\ttfamily\fontsize{11}{12}\selectfont]{examples/simple-web-server/webserver.scala} \Subtask Du ska nu skapa en webbserver som gör något lite mer intressant. Den ska svara med det 13:e Fibonacci-talet\footnote{\href{https://sv.wikipedia.org/wiki/Fibonaccital}{https://sv.wikipedia.org/wiki/Fibonaccital}} om du surfar till \url{http://localhost:8089/fib/13}. Spara din webbserver från föregående deluppgift under det nya namnet \texttt{fibserver.scala} och använd koden nedan och lägg till och ändra så att din server kan svara med Fibonaccital. Vi börjar med att räkna ut Fibonaccital i funktionen \code{compute.fib} nedan på ett onödigt processorkrävande sätt med exponentiell tidskomplexitet så att webbservern verkligen får jobba, för att i senare deluppgifter implementera \code{compute.fib} med linjär tidskomplexitet och därmed undvika onödig planetuppvärmning. \begin{CodeSmall} - object compute { - def fib(n: BigInt): BigInt = { - if (n < 0) 0 else - if (n == 1 || n == 2) 1 - else fib(n - 1) + fib(n -2) - } - } +// lägg till nedan i webserver.scala från +// https://github.com/lunduniversity/introprog/blob/master/compendium/examples/simple-web-server/webserver.scala - def fibResponse(num: String) = Try { num.toInt } match { - case Success(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) - case Failure(e) => html.page(s"FEL $e: skriv heltal, inte $num") - } +object compute: + def fib(n: BigInt): BigInt = + if n < 0 then 0 else + if n == 1 || n == 2 then 1 + else fib(n - 1) + fib(n -2) + end fib +end compute + +def fibResponse(num: String) = + num.toIntOption match + case Some(n) => html.page(s"fib($n) == " + compute.fib(n)) + case None => html.page(s"FEL: skriv ett heltal, inte $num") + +def errorResponse(uri:String) = html.page(s"Error: $uri
use /fib/heltal") - def errorResponse(uri:String) = html.page("FATTAR NOLL: " + uri) - def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = { +// ändra handleRequest i start i webserver.scala till + def handleRequest(cmd: String, uri: String, socket: Socket): Unit = val os = socket.getOutputStream - val parts = uri.split('/').drop(1) // skip initial slash - val response: String = (parts.head, parts.tail) match { - case (head, Array(num)) => fibResponse(num) - case _ => errorResponse(uri) - } + val afterSlash = uri.toString.drop(1) // skip initial slash + println(s"afterSlash:$afterSlash") + val response: String = + if afterSlash.startsWith("fib/") then fibResponse(afterSlash.stripPrefix("fib/")) + else errorResponse(uri) os.write(html.header(response.size).getBytes("UTF-8")) os.write(response.getBytes("UTF-8")) os.close socket.close - } + end handleRequest \end{CodeSmall} -Kör i terminalen med \texttt{scala fibserver.start} och beskriv vad som händer i din webbläsare när du surfar till servern. + +Kör i terminalen med \texttt{scala-cli run webserver.scala} och beskriv vad som händer i din webbläsare när du surfar till servern. %%%\textbf{KOD TILL FACIT:} @@ -1522,128 +1532,128 @@ \subsection{Upgifter om trådar och jämlöpande exekvering} -\WHAT{} +% \WHAT{} -\QUESTBEGIN +% \QUESTBEGIN -\Task \what~ Utöka din server med fler beräkningsintensiva funktioner. Exempelvis primtalsberäkningar eller beräkningar av valfritt antal decimaler av $\pi$ eller $e$. Utnyttja gärna det du lärt dig i matematiken om summor och serieutvecklingar. +% \Task \what~ Utöka din server med fler beräkningsintensiva funktioner. Exempelvis primtalsberäkningar eller beräkningar av valfritt antal decimaler av $\pi$ eller $e$. Utnyttja gärna det du lärt dig i matematiken om summor och serieutvecklingar. -\SOLUTION +% \SOLUTION -\TaskSolved \what - %%%TODO number 10 %%% +% \TaskSolved \what +% %%%TODO number 10 %%% ---- +% --- -\QUESTEND +% \QUESTEND -\WHAT{} +% \WHAT{} -\QUESTBEGIN +% \QUESTBEGIN -\Task \what~ Läs mer om \code{Future} och jämlöpande exekvering i Scala här:\\ -\href{http://alvinalexander.com/scala/future-example-scala-cookbook-oncomplete-callback}{alvinalexander.com/scala/future-example-scala-cookbook-oncomplete-callback} +% \Task \what~ Läs mer om \code{Future} och jämlöpande exekvering i Scala här:\\ +% \href{http://alvinalexander.com/scala/future-example-scala-cookbook-oncomplete-callback}{alvinalexander.com/scala/future-example-scala-cookbook-oncomplete-callback} -\SOLUTION +% \SOLUTION -\TaskSolved \what - %%%TODO number 11 %%% +% \TaskSolved \what +% %%%TODO number 11 %%% ---- +% --- -\QUESTEND +% \QUESTEND -\WHAT{} +% \WHAT{} -\QUESTBEGIN +% \QUESTBEGIN -\Task \what~ Läs mer om jämlöpande exekvering och multitrådade program i Java här: \href{http://www.tutorialspoint.com/java/java_multithreading.htm}{www.tutorialspoint.com/java/java\_multithreading.htm} \\ -\noindent När man skriver program med jämlöpande exekvering finns det många fallgropar; det kan bli kapplöpning \Eng{race conditions} om gemensamma resurser och dödläge \Eng{deadlock} där inget händer för att trådar väntar på varandra. Mer om detta i senare kurser. +% \Task \what~ Läs mer om jämlöpande exekvering och multitrådade program i Java här: \href{http://www.tutorialspoint.com/java/java_multithreading.htm}{www.tutorialspoint.com/java/java\_multithreading.htm} \\ +% \noindent När man skriver program med jämlöpande exekvering finns det många fallgropar; det kan bli kapplöpning \Eng{race conditions} om gemensamma resurser och dödläge \Eng{deadlock} där inget händer för att trådar väntar på varandra. Mer om detta i senare kurser. -\SOLUTION +% \SOLUTION -\TaskSolved \what - %%%TODO number 12 %%% +% \TaskSolved \what +% %%%TODO number 12 %%% ---- +% --- -\QUESTEND +% \QUESTEND -\WHAT{Studera dokumentationen i \code{scala.concurrent}.} +% \WHAT{Studera dokumentationen i \code{scala.concurrent}.} -\QUESTBEGIN +% \QUESTBEGIN -\Task \what~\Pen +% \Task \what~\Pen -\Subtask Studera dokumentationen för \code{scala.concurrent.Future}\footnote{\href{http://www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/Future.html}{http://www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/Future.html}}. Hur samverkar \code{Future} med \code{Try} och \code{Option}? Vilka vanliga samlingsmetoder känner du igen? +% \Subtask Studera dokumentationen för \code{scala.concurrent.Future}\footnote{\href{http://www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/Future.html}{http://www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/Future.html}}. Hur samverkar \code{Future} med \code{Try} och \code{Option}? Vilka vanliga samlingsmetoder känner du igen? -\Subtask Studera dokumentationen för \code{scala.concurrent.duration.Duration}\footnote{\href{http://www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/duration/Duration.html}{www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/duration/Duration.html}}. Vilka tidsenheter kan användas? +% \Subtask Studera dokumentationen för \code{scala.concurrent.duration.Duration}\footnote{\href{http://www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/duration/Duration.html}{www.scala-lang.org/api/current/scala/concurrent/duration/Duration.html}}. Vilka tidsenheter kan användas? -\Subtask Vid import av \code{scala.concurrent.duration.* } dekoreras de numeriska klasserna med metoder för att skapa instanser av klassen \code{Duration}. Detta möjligörs med hjälp av klassen \code{scala.concurrent.duration.DurationConversions}. Studera dess dokumentation och testa att i REPL skapa några tidsperioder med metoderna på \code{Int}. +% \Subtask Vid import av \code{scala.concurrent.duration.* } dekoreras de numeriska klasserna med metoder för att skapa instanser av klassen \code{Duration}. Detta möjligörs med hjälp av klassen \code{scala.concurrent.duration.DurationConversions}. Studera dess dokumentation och testa att i REPL skapa några tidsperioder med metoderna på \code{Int}. -\SOLUTION +% \SOLUTION -\TaskSolved \what - %%%TODO number 13 %%% +% \TaskSolved \what +% %%%TODO number 13 %%% -\SubtaskSolved +% \SubtaskSolved -\SubtaskSolved +% \SubtaskSolved -\SubtaskSolved +% \SubtaskSolved -\QUESTEND +% \QUESTEND -\WHAT{} +% \WHAT{} -\QUESTBEGIN +% \QUESTBEGIN -\Task \what~ Fördjupa dig inom webbteknologi. +% \Task \what~ Fördjupa dig inom webbteknologi. -\Subtask Lär dig om HTML, CSS och JavaScript här: \url{https://developer.mozilla.org/en-US/docs/Learn} +% \Subtask Lär dig om HTML, CSS och JavaScript här: \url{https://developer.mozilla.org/en-US/docs/Learn} -\Subtask Lär dig om Scala.JS här: \url{http://www.scala-js.org/}\SOLUTION +% \Subtask Lär dig om Scala.JS här: \url{http://www.scala-js.org/}\SOLUTION -\TaskSolved \what - %%%TODO number 14 %%% +% \TaskSolved \what +% %%%TODO number 14 %%% -\SubtaskSolved --- +% \SubtaskSolved --- -\SubtaskSolved --- +% \SubtaskSolved --- -\SubtaskSolved --- +% \SubtaskSolved --- -\SubtaskSolved --- -\QUESTEND +% \SubtaskSolved --- +% \QUESTEND diff --git a/compendium/modules/w13-examprep-exercise.tex b/compendium/modules/w13-examprep-exercise.tex index c169867f2..0739b921f 100644 --- a/compendium/modules/w13-examprep-exercise.tex +++ b/compendium/modules/w13-examprep-exercise.tex @@ -7,7 +7,6 @@ % \begin{Goals} % \item Kunna skriva tentamenslika program med papper, penna och snabbreferens som enda hjälpmedel. % \item Förbereda projektredovisningen. -% \item Kunna skapa dokumentation med \code{scaladoc} och \code{javadoc}. % \item Kunna skapa jar-filer. % \end{Goals} @@ -68,11 +67,11 @@ -\WHAT{Skapa dokumentation för ditt projekt med scaladoc.} %%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%% +\WHAT{Skapa dokumentation för ditt projekt.} %%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%% \QUESTBEGIN -\Task \what~ +\Task \what~ Läs mer i Appendix E om hur du skapar dokumentation. %Läs i appendix om hur du kan skapa dokumentation med scaladoc och javadoc. % % \Subtask Kör nedan kommando i terminalen: diff --git a/compendium/postchapters/build.tex b/compendium/postchapters/build.tex index b4756aeb6..5aeb73cfe 100644 --- a/compendium/postchapters/build.tex +++ b/compendium/postchapters/build.tex @@ -30,26 +30,143 @@ \section{Vad gör ett byggverktyg?} Det är klokt att kompilera om ofta, helst vid varje liten ändring, och rätta eventuella fel \textit{innan} nya ändringar görs, eftersom det är mycket lättare att klura ut ett enskilt problem efter en mindre ändring, än att åtgärda en massa svåra följdfel, som beror på en sekvens av omfattande ändringar, där misstaget begicks någon gång långt tidigare. -En integrerad utvecklingsmiljö, så som Eclipse eller IntelliJ IDEA, bygger om koden kontinuerligt och kan ofta kommunicera med flera olika typer av byggverktyg för att i samklang med dessa automatisera byggprocessen. +En integrerad utvecklingsmiljö, så som VS Code eller IntelliJ IDEA, bygger om koden kontinuerligt och kan ofta konfigureras att kommunicera med flera olika byggverktyg. Exempelvis kan du med VS Code välja om du vill att Scala CLI eller \sbt~ ska användas för att bygga ditt projekt. -Det finns många olika byggverktyg. Några allmänt kända byggverktyg med öppen källkod listas nedan, tillsammans med namnen på deras konfigurationsfiler så att du ska känna igen vilket byggverktyg som används i kodprojekt som du stöter på, t.ex. på GitHub. +Det finns många olika byggverktyg. Några allmänt kända byggverktyg listas nedan så att du ska känna igen vilket byggverktyg som används i öppen-källkods-projekt som du stöter på, t.ex. på GitHub. \begin{itemize} -\item \sbt. Även kallad \textit{Scala Build Tool}. Används för att bygga Java- och Scala-program i samexistens, men även för att automatisera en mängd andra saker. Byggverktyget är utvecklat i Scala och konfigurationsfilerna, som heter \texttt{build.sbt}, innehåller Scala-kod som styr byggprocessen. -\item \texttt{make}. Detta anrika byggverktyg har varit med ända sedan 1970-talet och används fortfarande för att bygga många system under Linux, och är populärt vid utveckling med programspråken C och C++. En konfigurationsfil för \texttt{make} heter \texttt{Makefile} och har en egen, speciell syntax. +\item \texttt{Scala CLI}. Verktyget Scala CLI (Command Line Interface) är öppen källkod utvecklad av VirtusLab\footnote{\url{https://scala-cli.virtuslab.org/}} för att kompilera och köra Scala- och Java-program och innehåller också grundläggande byggverktygsfunktioner, så som att köra testfall, paketera jar-filer och skapa dokumentation. Kommandot \code{scala-cli} övertog år 2023 rollen som det officiella \code{scala}-kommandot. Detta är det enklaste och rekommenderade sättet att bygga system med Scala-kod. Grundläggande användning av Scala CLI beskrivs i Appendix \ref{appendix:compile:scala-cli}, medan en mer utförlig beskrivning återfinns nedan i avsnitt \ref{appendix:build:scala-cli}. + +\item \sbt. Även kallad \textit{Scala Build Tool}. Används för att bygga Java- och Scala-program i samexistens, men även för att automatisera en mängd andra saker. \sbt~är utvecklat i Scala och konfigurationsfilerna, som heter \texttt{build.sbt}, innehåller Scala-kod som styr byggprocessen. \sbt~är avancerat och klarar bygga system som består av många projekt \Eng{multi-project build}. \sbt~är det i särklass vanligaste byggverktyget för Scala och många öppen-källkodsprojekt använder \sbt. Läs mer om \sbt~i avsnitt \ref{appendix:build:sbt} nedan. + +Efter kritik om att \sbt~är komplicerat så har flera alternativa byggverktyg för Scala utvecklats, däribland \code{bleep}\footnote{\url{https://bleep.build/docs/}} och \code{mill}\footnote{\url{https://mill-build.com/mill/Intro_to_Mill.html}}. -\item Apache \texttt{ant}. Detta byggverktyg är utvecklat i Java som ett alternativ till \texttt{make} och används fortfarande i många Java-projekt, även om Maven och Gradle (se nedan) är vanligare numera. Konfigurationsfilerna heter \texttt{build.xml} och skrivs i det standardiserade språket XML enligt speciella regler. \item Apache Maven, \texttt{mvn} är också skriven i Java och är en efterföljare till \texttt{ant}. Maven används av många Java-utvecklare. Konfigurationsfilerna heter \texttt{pom.xml} och innehåller en s.k. projektobjektmodell specificerad i XML enligt speciella regler. \item \texttt{gradle} bygger vidare på idéerna från \texttt{ant} och \texttt{maven} och är skrivet i Java och Groovy. Konfigurationsfilerna skrivs i Groovy och heter \texttt{build.gradle}. +\item Apache \texttt{ant}. Detta byggverktyg är utvecklat i Java som ett alternativ till \texttt{make} och används fortfarande i många Java-projekt, även om Maven och Gradle är vanligare numera. Konfigurationsfilerna heter \texttt{build.xml} och skrivs i det standardiserade språket XML enligt speciella regler. + +\item \texttt{make}. Detta anrika byggverktyg har varit med ända sedan 1970-talet och används fortfarande för att bygga många system under Linux, och är populärt vid utveckling med programspråken C och C++. En konfigurationsfil för \texttt{make} heter \texttt{Makefile} och har en egen, speciell syntax. \end{itemize} -\section{Byggverktyget sbt} +\section{Scala Command Line Interface \texttt{scala-cli}}\label{appendix:build:scala-cli} + +Utvecklingen av \href{https://scala-cli.virtuslab.org/}{Scala CLI} påbörjades 2022 av \href{https://virtuslab.com/}{Virtuslab}. Scala CLI blir under 2023 det officiella byggverktyget för enkla Scala-projekt och kommer medfölja \href{https://www.scala-lang.org/download/}{installationen av Scala}. Scala CLI kan även installeras separat och köras med kommandot \code{scala-cli}, men blir någon gång under 2023 liktydigt med kommandot \code{scala} i terminalen.\footnote{I skrivande stund har gamla \code{scala}-kommandot ännu inte uppgraderats, men det förväntas ske i början av hösten. När så väl sker kan alla förekomster av \code{scala-cli} i detta stycke ersättas med det kortare kommandot \code{scala}, efter uppdatering.} + +Efter nyinstallation av Scala CLI kan du ange följande kommando för att, en gång för alla, få tillgång till kompletteringar av optioner med Tab-tangenten i terminalen: +\begin{REPLsmall} +scala-cli install-completions +\end{REPLsmall} + +Innan du börjar skriva källkod i en ny katalog i VS Code kan du konfigurera VS Code att vara redo för att använda Scala CLI som byggverktyg i aktuell katalog med följande kommando (vänta med att öppna VS Code till efter att du kört kommandot): +\begin{REPLsmall} +mkdir minNyaKatalog +cd minNyaKatalog +scala-cli setup-ide . +code . +\end{REPLsmall} + + +\subsection{Grundläggande byggfunktioner i Scala CLI} + +De grundläggande funktionerna sammanfattas nedan (se även Appendix \ref{appendix:compile:scala-cli}): + +\begin{table}[H] +\begin{tabular}{l p{6.5cm}} +\texttt{scala-cli repl} & Starta Scala REPL. Det går även bra med enbart \texttt{scala-cli}\\ +\texttt{scala-cli repl hello.scala} & Starta Scala REPL med kompilerade koden i \texttt{hello.scala} på classpath. \\ +\texttt{scala-cli repl .} & Starta repl med kodfiler i aktuell katalog tillgängliga på classpath. \\ +\texttt{scala-cli compile hello.scala} & Kompilera koden i filen \texttt{hello.scala} \\ +\texttt{scala-cli compile .} & Kompilera alla kodfiler i aktuell katalog. \\ +\texttt{scala-cli run hello.scala} & Kompilera koden i filen \texttt{hello.scala} och kör igång eventuellt huvudprogram om kompileringen gick bra. \\ +\texttt{scala-cli run .} & Kompilera och kör alla kodfiler i aktuell katalog. \\ +\texttt{scala-cli run . -{}-list-main-class} & Lista alla huvudprogram. \\ +\texttt{scala-cli run . -M mypkg.myMain} & Kör ett specifikt huvudprogram. Förk. \texttt{-M} kan även skrivas \texttt{-{}-main-class}\\ +\texttt{scala-cli package .} & Paketera all kompilerade kodfiler i en körbar fil. \\ +\\ +\end{tabular} +\end{table} + +\subsection{Använda optioner för att styra Scala CLI} + +\noindent Det finns en mängd olika optioner som du kan lägga till för att styra vad Scala CLI ska göra. Se exempel nedan och förklaringar i efterföljande tabell: +\begin{REPLsmall} +scala-cli run . -S 3.3 -O -unchecked --dep se.lth.cs::introprog::1.3.1 -w +\end{REPLsmall} + +\noindent Här förklaras några vanliga optioner som kan användas vid både kompilering och exekvering: +\begin{table}[H] +\begin{tabular}{l p{6.5cm}} +\texttt{-{}-scala 3.3} & Använd version 3.3 av Scala. Optionen \texttt{-{}-scala} kan förkortas med \texttt{-S} \\ +\texttt{-{}-watch} & Upprepa kommando vid sparad ändring. Optionen \texttt{-{}-watch} förkortas med \texttt{-w} \\ +\texttt{-{}-jar introprog.jar} & Lägg till en jar-fil på classpath. \\ +\texttt{-{}-dep se.lth.cs::introprog::1.3.1} & Lägg till ett beroende på classpath. \\ +\texttt{-{}-scalac-option -unchecked} & Lägg till en kompilator-option som ger extra varningar vid osäker kod. Optionen \texttt{-{}-scalac-option} kan förkortas med \texttt{-O}\\ +\end{tabular} +\end{table} + +\noindent Fördelen med att explicit ange en viss Scala-version är att byggprocessen blir \emph{upprepningsbar} även på en annan dator som kanske råkar har en annan Scala-version installerad. Det går att ''spika fast'' Scala-versionen till en ännu mer precis version, t.ex. \code{3.2.2}. Om inte den versionen av kompilatorn finns installerad på datorn så kommer Scala CLI att automatiskt ladda ner och använda den explicit efterfrågade versionen under byggandet. + +Det går också att be om den absolut mest rykande färska kompilatorversionen om man vill använda det allra senaste i Scala-språkets utveckling med \code{3.nigthly}. Speciellt kräver s.k. experimentella funktioner att du använder \code{nightly}-versionen\footnote{\url{https://stackoverflow.com/questions/40622878/how-do-i-use-a-nightly-build-of-scala}}. + +\subsection{Generera dokumentation med Scala CLI} + +Scala CLI kan också skapa dokumentation baserat på dokumentationskommentarer (se vidare Appendix \ref{appendix:doc}), enligt nedan. Med optionen \code{--ouput} kan du ange destinationskatalog och med \code{--force} så skrivs ev. gammal dokumentation över. +\begin{REPLsmall} +scala-cli doc . --output apidoc --force +\end{REPLsmall} + +\subsection{Paketering av exekverbar fil med Scala CLI} + +\noindent Scala CLI kan paketera din kod i en exekverbar fil så här: +\begin{REPLsmall} +scala-cli package . --force --standalone --output myapp +\end{REPLsmall} + +\noindent Här förklaras några vanliga optioner som kan användas vid paketering: +\begin{table}[H] +\begin{tabular}{l p{8.5cm}} +\texttt{-{}-output} & Ange namn på utfilen med paketerad kod. Optionen \texttt{-{}-output} kan förkortas med \texttt{-o}\\ +\texttt{-{}-force} & Skriv över utfilen om den redan finns. Optionen \texttt{-{}-force} kan förkortas med \texttt{-f} \\ +\texttt{-{}-standalone} & Skapa en självständig, exekverbar jar-fil med din kod och dess beroenden.\\ +\texttt{-{}-library} & Skapa en jar-fil med din kod för användning av andra program.\\ +\texttt{-{}-assembly} & Skapa en fet jar-fil med din kod och alla dess beroenden för användning av andra program.\\ +\end{tabular} +\end{table} + +\subsection{Optioner som användningsdirektiv i ''magiska'' kommentarer} + +\noindent I stället för att använda optioner i terminalen så kan du ge dessa som s.k. användningsdirektiv \Eng{using directives} i ''magiska'' kommentarer som börjar med \code{//> using} i början av valfri kod-fil. + +Om du har flera kodfiler i samma katalog brukar man skapa en speciell fil som vanligtvis kallas \code{project.scala} och i den samla alla användningsdirektiv som styr byggandet. Här visas ett exempel hur det kan se ut: +\begin{Code} +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation +//> using option -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using dep se.lth.cs::introprog::1.3.1 +\end{Code} + +\noindent De kompilatoroptioner som föreslås för att få extra varningar ovan har följande betydelser: +\begin{table}[H] +\begin{tabular}{l p{8.5cm}} +\texttt{-unchecked} & Extra varningar vid flera fall av osäker kod. \\ +\texttt{-deprecation} & Förklaring vid användning av utgående funktioner. \\ +\texttt{-Wunused:all} & Varning om deklarationer ej används. \\ +\texttt{-Wvalue-discard} & Varning vid förlorat värde. \\ +\texttt{-Ysafe-init} & Varna vid risk för ej initialiserade värden. \\ +\end{tabular} +\end{table} + +\noindent Du hittar mer information om Scala CLI här: \url{https://scala-cli.virtuslab.org/} + + + +\section{Scala Build Tool \texttt{sbt}}\label{appendix:build:sbt} -Byggverktyget \sbt\ är skrivet i Scala och är det mest populära byggverktyget bland Scala-utvecklare. Med \sbt\ kan du skriva byggkonfigurationsfiler i Scala och även styra byggprocessen via ett interaktivt kommandoskal i terminalfönstret. Med inkrementell (stegvis) kompilering och parallellkörning av byggprocessens olika delar, kan den snabbas upp avsevärt. +Byggverktyget \sbt\ är skrivet i Scala och är det mest använda byggverktyget bland Scala-utvecklare. Med \sbt\ kan du skriva byggkonfigurationsfiler i Scala och även styra byggprocessen via ett interaktivt kommandoskal i terminalfönstret. Med inkrementell (stegvis) kompilering och parallellkörning av byggprocessens olika delar, kan den snabbas upp avsevärt. \subsection{Installera sbt} @@ -163,7 +280,7 @@ \subsubsection{Konfigurera dina byggen i filen \code{build.sbt}} \begin{figure}[H] \centering \begin{Code} -scalaVersion := "3.1.3" +scalaVersion := "3.2.2" \end{Code} \caption{Exempel på konfigurationsfil för \sbt. Filen ska ha namnet \code{build.sbt} och vara placerad i projektets baskatalog.} \label{fig:sbt:build-file} @@ -171,7 +288,7 @@ \subsubsection{Konfigurera dina byggen i filen \code{build.sbt}} \noindent Här är ett exempel på en mer omfattande \code{build.sbt}: \begin{CodeSmall} -scalaVersion := "3.0.1" +scalaVersion := "3.2.2" scalacOptions := Seq("-unchecked", "-deprecation") //mer info vid kompilering fork := true // kör i en egen JVM, bra om ljud och grafik används @@ -189,7 +306,7 @@ \subsubsection{Konfigurera dina byggen i filen \code{build.sbt}} \subsubsection{Fixera versionen för sbt i \code{project/build.properties}} Om du skapar en katalog \code{project} (om den inte redan finns) kan du i en fil med namnet \code{build.properties} fixera versionen av sbt genom att låta filen ha detta innehåll (notera punkten och avsaknaden av citationstecken): \begin{Code} -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 \end{Code} På så sätt riskerar du inga inkonsekvenser mellan en gammal \code{build.sbt} vid framtida uppdatering av sbt, ovan inställning garanterar att ditt bygge alltid kommer att byggas med denna version av sbt, och andra kan bygga din kod under samma förutsättningar som du. @@ -198,7 +315,7 @@ \subsubsection{Lägga till kursbiblioteket \texttt{introprog} som ett beroende} Med följande text i \code{build.sbt} får du automatisk nedladdning och tillgång till kursens Scala-bibliotek \texttt{introprog} med bl.a. klassen \code{PixelWindow} för grafiska fönster: \begin{Code} -scalaVersion := "3.1.3" +scalaVersion := "3.2.2" libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" \end{Code} Ändra ev. versionsnummer till senaste versionen. Notera de dubbla procent-tecknen före biblioteksnamnet, som används för Scala-bibliotek som kors-publicerats för olika versioner av Scala, t.ex. 3, 2.12 och 2.13, vilket gör att rätt biblioteksversion för rätt kompilatorversion laddas ned. diff --git a/compendium/postchapters/compile.tex b/compendium/postchapters/compile.tex index 60737b33f..fc8be9ccf 100644 --- a/compendium/postchapters/compile.tex +++ b/compendium/postchapters/compile.tex @@ -261,13 +261,15 @@ \subsection{Scala Read-Evaluate-Print-Loop (REPL)}\label{appendix:compile:REPL} Varje evaluerat värde sparas i en ny variabel, här \code{res0}. -Om du skriver en ofullständig rad fortsätter editeringen på nästa rad. Du kan navigera mellan raderna med pil-upp- och pil-ner-tangenterna. När du avslutar med en rad som gör din kod fullständig så kompileras och exekveras alla raderna. Du kan avbryta flerradsediteringen i förtid genom skriva ett semikolon \texttt{;} och sen trycka Enter. Vill du fortsätta editeringen med en ny rad och förhindra för tidig evaluering så tryck Alt+Enter. Se exempel nedan: +Om du skriver en ofullständig rad fortsätter editeringen på nästa rad. Du kan navigera mellan raderna med pil-upp- och pil-ner-tangenterna. När du avslutar med en rad som gör din kod fullständig så kompileras och exekveras alla raderna. Du kan avbryta flerradsediteringen i förtid genom skriva ett semikolon \texttt{;} och sen trycka Enter. Vill du fortsätta editeringen med en ny rad och förhindra för tidig evaluering så tryck Esc+Enter. Escape-tangenten finns överst till vänster på tangentbordet. Se exempel nedan: \begin{REPLnonum} -scala> def fleraRader = 42 // Alt+Enter ger ny rad +scala> def fleraRader = 42 // Esc+Enter ger ny rad | + "ny rad".length // fortsättningsrad, avsluta med Enter \end{REPLnonum} +Beroende på vilket operativsystem du kör så kan även andra tangentkombinationer fungera för att starta ny rad i REPL; prova t.ex. Linux: Left Alt+Enter, Windows: Left Alt + Shift + Enter, VS Code Terminal i Windows Left Alt + Enter, VS Code Terminal i MacOS: Option + Enter. + Många av de kortkommandon som fungerar i terminalens kommandoskal, fungerar också i Scala REPL. Gå gärna igenom listan i tabell \ref{fig:terminal:shortcuts} på sidan \pageref{fig:terminal:shortcuts}, och testa vad som händer i Scala REPL. Om du tränar upp din fingerfärdighet med dessa kortkommandon, går ditt arbete i Scala REPL väsentligt snabbare. Med kommandot \texttt{:help} får du se en lista med specialkommandon för Scala REPL: @@ -287,9 +289,9 @@ \subsection{Scala Read-Evaluate-Print-Loop (REPL)}\label{appendix:compile:REPL} \end{REPLsmall} -Du kan också starta Scala REPL med hjälpa av kommandot \code{scala-cli repl .} med ett blanktecken och en punkt på slutet. Punkten gör att alla \code{.scala}-filer som finns i aktuell katalog kompileras av Scala CLI och görs tillgänglig för användning i REPL. +Du kan också starta Scala REPL med hjälpa av kommandot \code{scala-cli repl . } ~med ett blanktecken och en punkt på slutet. Punkten gör att alla \code{.scala}-filer som finns i aktuell katalog kompileras av Scala CLI och görs tillgänglig för användning i REPL. -\subsection{Scala Command Line Interface (Scala CLI)}\label{appendix:compile:scala-cli} +\subsection{Kompilera och kör med Scala Command Line Interface}\label{appendix:compile:scala-cli} Det finns sedan 2022 ett nytt smidigt kommandoradsgränssnitt \Eng{command line interface} för att kompilera, exekvera och paketera Scala-program som kallas \emph{Scala CLI}. Om du installerar Scala-verktygen enligt instruktioner på kurshemsidan under ''Verktyg'', \url{http://cs.lth.se/pgk/verktyg} så medföljer Scala CLI. @@ -323,94 +325,12 @@ \subsection{Scala Command Line Interface (Scala CLI)}\label{appendix:compile:sca \verb|scala-cli export . --sbt --output ../nameofnewprojdir|\\ Ändra katalognamnet \code{nameofnewprojdir} till valfritt nytt namn på en katalog som inte existerar. Notera de dubbla punkterna som gör att nya katalogen hamnar på samma nivå som ditt nuvarande projekt, och \emph{inte} i din aktuella katalog (för att undvika att dubbletter av dina scala-filer ger kompileringsfel). -\item Om du skriver \texttt{scala-cli help} så får du se vad du mer kan göra: - -\begin{REPLsmall} -> scala-cli help - -Scala CLI is a command-line tool to interact with the Scala language. -It lets you compile, run, test, and package your Scala code. - -Other commands: - export Export current project to sbt or Mill - help Print help message - install completions Installs completions into your shell - setup-ide Generate a BSP file that you can import into your IDE - update Update scala-cli - -Doctor commands: - doctor Print details about this application - -Main commands: - clean Clean the workspace - compile Compile Scala code - doc Generate Scaladoc documentation - fmt, format, scalafmt Format Scala code - console, repl Fire-up a Scala REPL - package Compile and package Scala code - run Compile and run Scala code. - test Compile and test Scala code - -Miscellaneous commands: - about Print details about this application - version Print `scala-cli` version - -See 'scala-cli --help' to read about a specific subcommand. -To see full help run 'scala-cli --help-full'. -\end{REPLsmall} - -\item Om du skriver \code{scala-cli run --help} så får du se mer information om \texttt{run}-kommandot: - -\begin{REPLsmall} -To pass arguments to the application, just add them after `--`, like: -scala-cli run . -- first-arg second-arg - -Help options: - --usage Print usage and exit - -h, -help, --help Print help message and exit - --help-full, --full-help Print help message - -Scala options: - -S version Set the Scala version - -O option Add a `scalac` option - --scalac-help Show help for scalac - --js Enable Scala.js, see --help-js - --native Enable Scala Native, see --help-native - -Java options: - --java-home path Set the Java home directory - -j, --jvm jvm-name Use a specific JVM, such as 17 - --jar, Add extra JARs to class path - --source-jar Add extra source JARs - --resource-dirs paths Add a resource directory - -J, --java-opt java-options Set Java options, such as -Xmx1g - --java-prop key=value|key Set Java properties - -Logging options: - -v, --verbose Increase verbosity (can be specified multiple times) - -q, --quiet Decrease verbosity - --progress Use progress bars - -Entrypoint options: - -M, --main-class Specify which main class to run - --list-main-class List main classes available - -Dependency options: - -d, --dep, --dependency string Add dependencies - -r, --repo, --repository string Add repositories - -Other options: - -i, --interactive Interactive mode - -w, --watch Watch source files for changes - --restart, --revolver Run your application in background - and restart if sources have changed -\end{REPLsmall} - +\item Om du skriver \texttt{scala-cli help} så får du se vad du mer kan göra. \end{itemize} - -Läs mer om Scala CLI här: \url{https://scala-cli.virtuslab.org/} +\noindent +Läs mer om Scala CLI i Appendix \ref{appendix:build:scala-cli} och här: \\ \url{https://scala-cli.virtuslab.org/} % \begin{table} diff --git a/compendium/postchapters/debug.tex b/compendium/postchapters/debug.tex index a63b07e96..cc5af1ada 100644 --- a/compendium/postchapters/debug.tex +++ b/compendium/postchapters/debug.tex @@ -138,7 +138,7 @@ \section{Att förebygga fel} \item \textbf{Hantera undantag}. När undantag uppstår, t.ex. att en fil inte kan läsas eller det blir division med noll, avbryts exekveringen och programmets användare kan inte använda programmet längre, vilket i värsta fall kan få ödesdigra konsekvenser. Därför vill man hantera undantagssituationer på ett sådant sätt att programmet blir robust och inte kraschar. Detta kan man med fördel göra genom att kapsla in undantaget i ett värde av typen \code{Try}, se kapitel \ref{chapter:W10}. I likhet med \code{Option} för saknade värden, blir det tydligt i koden att ett värde av typen \code{Try} kan innebära ett lyckat resultat (\code{Success}), eller så fallerar beräkningen (\code{Failure}) med en inkapslad, förhindrad krasch. -\item \textbf{Granska kod}. Det är allmän praxis i industriell programvaruutveckling att göra kodgranskningar, vid vilka en grupp människor noga studerar någon annans kod och ger kommentarer och identifierar potentiella problem. Ofta har man en checklista att utgå ifrån medan man läser koden, som innehåller punkter man vill kontrollera speciellt, t.ex. begriplighet, namngivning, kontroller av parametrar, hantering av saknade värden och undantag, etc. Många organisationer har en överenskommen kodningsstandard med riktlinjer för kodens utseende och stil som alla ska följa om inte speciella skäl finns. Att sådana stilriktlinjer följs kan kontrolleras genom granskningar. Det finns också verktygsstöd för att göra sådana kontroller. Ett exempel på kodningsriktlinjer för Scala finns på den officiella dokumentationssajten\footnote{\url{http://docs.scala-lang.org/style/scaladoc.html}}. +\item \textbf{Granska kod}. Det är allmän praxis i industriell programvaruutveckling att göra kodgranskningar, vid vilka en grupp människor noga studerar någon annans kod och ger kommentarer och identifierar potentiella problem. Ofta har man en checklista att utgå ifrån medan man läser koden, som innehåller punkter man vill kontrollera speciellt, t.ex. begriplighet, namngivning, kontroller av parametrar, hantering av saknade värden och undantag, etc. Många organisationer har en överenskommen kodningsstandard med riktlinjer för kodens utseende och stil som alla ska följa om inte speciella skäl finns. Att sådana stilriktlinjer följs kan kontrolleras genom granskningar. Det finns också verktygsstöd för att göra sådana kontroller. Ett exempel på kodningsriktlinjer för Scala finns på den officiella dokumentationssajten\footnote{\url{https://docs.scala-lang.org/style/}}. \item \textbf{Testa kod}. Det är allmän praxis i industriell programvaruutveckling att genomföra tester på flera olika nivåer. Man kombinerar ofta \textbf{enhetstest} \Eng{unit test} av enskilda delar av koden, med \textbf{funktionstest} \Eng{feature test} för att se så att indata i en tänkt användningssituation ger önskat resultat, och \textbf{systemtest} \Eng{system test} för att se att alla delar fungerar tillsammans under realistiska omständigheter. diff --git a/compendium/postchapters/document.tex b/compendium/postchapters/document.tex index 2fe6b0f80..1001ae672 100644 --- a/compendium/postchapters/document.tex +++ b/compendium/postchapters/document.tex @@ -159,23 +159,22 @@ \subsection{Skriva dokumentationskommentarer} Läs mer här om hur du skriver dokumentationskommentarer: \\ \url{https://docs.scala-lang.org/scala3/guides/scaladoc/} -Läs mer om hur du använder Scaladoc här:\\ -\url{https://docs.scala-lang.org/scala3/scaladoc.html} +Läs mer om dokumentation här:\\ +\url{https://docs.scala-lang.org/scala3/scaladoc.html}\\ +\url{https://scala-cli.virtuslab.org/docs/commands/doc} + \subsection{Generera dokumentation} -Du genererar dokumentation enklast med hjälp av körverktyget \code{scala-cli} eller byggverktyget \code{sbt}. -I terminalen skriv \\\code{scala-cli doc . -o api} \\eller \\\code{sbt doc} +Du genererar dokumentation enklast med hjälp av körverktyget \code{scala-cli}. +I terminalen skriv \\\code{scala-cli doc . -o api} -När \code{scala-cli} eller \code{sbt} är färdig med att generera dokumentationen så meddelas vilken katalog som dokumentationen ligger i. Du läser dokumentationen genom att öppna filen \texttt{index.html} i en webbläsare. +När \code{scala-cli} är färdig med att generera dokumentationen så meddelas vilken katalog som dokumentationen ligger i. Du läser dokumentationen genom att öppna filen \texttt{index.html} i en webbläsare. -Mer att läsa om att generera dokumentation finns här: -\begin{itemize} -\item \url{https://scala-cli.virtuslab.org/docs/commands/doc} -\item \url{https://www.scala-sbt.org/1.x/docs/Howto-Scaladoc.html} -\end{itemize} +Mer att läsa om att generera dokumentation finns här: \\ +\url{https://scala-cli.virtuslab.org/docs/commands/doc} % med terminalkommandot \scaladoc\ följt av en eller flera källkodsfiler. Med optionen \code{-d} anger du i vilken katalog sajten ska sparas. Du visar sajten genom att öppna filen \code{index.html} i en webbläsare. Nedan visas hur dokumentationen genereras för källkodsfilen i figur \ref{fig:scaladoc:mio}. diff --git a/compendium/postchapters/ide-vscode.tex b/compendium/postchapters/ide-vscode.tex index e41e31d3e..35a3a2d33 100644 --- a/compendium/postchapters/ide-vscode.tex +++ b/compendium/postchapters/ide-vscode.tex @@ -35,7 +35,7 @@ \subsection{Installera VS Code och Metals}\label{appendix:ide:vscode:install} \begin{figure} \centering \includegraphics[width=1.0\textwidth]{../img/vscode-run} -\caption{Kör program med \textsf{run}. Ett blått meddelandefält indikerar projektläge. \label{appendix-ide:vscode-run}} +\caption{Kör program genom att klicka på \textsf{run} ovanför huvudprogrammet. \label{appendix-ide:vscode-run}} \end{figure} \subsection{Köra program i VS Code} diff --git a/compendium/prechapters/preface.tex b/compendium/prechapters/preface.tex index 79d797197..88d6b16b6 100644 --- a/compendium/prechapters/preface.tex +++ b/compendium/prechapters/preface.tex @@ -14,7 +14,7 @@ Läromaterialet fokuserar på lärande genom praktiskt programmeringsarbete och innehåller övningar och laborationer som är organiserade i moduler. Varje modul har ett tema och en teoridel som bearbetas på föreläsningar. -I kursen använder vi språken Scala och Java för att illustrera grunderna i imperativ och objektorienterad programmering, tillsammans med elementär funktionsprogrammering. Mer avancerad objektorientering och funktionsprogrammering lämnas till efterföljande fördjupningskurser. +I kursen använder vi programmeringsspråket Scala, som har enkel syntax och möjliggör flera principiellt olika sätt att programmera på, i ett och samma språk. Vi använder Scala för att illustrera grunderna i imperativ och objektorienterad programmering, tillsammans med elementär funktionsprogrammering. Den kanske viktigaste framgångsfaktorn vid studier i programmering är att du bejakar din egen upptäckarglädje och experimentlusta. Det fantastiska med programmering är att dina egna intellektuella konstruktioner faktiskt \emph{gör} något som just \emph{du} har bestämt! Ta vara på det och prova dig fram genom att koda egna idéer -- det är kul när det funkar, men minst lika lärorikt är felsökning, buggrättande och alla misslyckade försök som, ibland efter hårt arbete vänds till lyckade lösningar och bestående lärdomar. diff --git a/compendium/prechapters/progress-forms.tex b/compendium/prechapters/progress-forms.tex index 106d03eb8..03ba4c5c4 100644 --- a/compendium/prechapters/progress-forms.tex +++ b/compendium/prechapters/progress-forms.tex @@ -54,8 +54,8 @@ \section*{Godkända obligatoriska moment} \begin{tabular}{lcc} \hline%\toprule\addlinespace \\ -{\sffamily\bfseries\small Lab} & {\sffamily\small Datum gk} & -{\sffamily\small Handledares signatur + namnförtydligande}\\ %\addlinespace +{\sffamily\bfseries\small Lab} & {\sffamily\small kompl+datum,gk+datum } & +{\sffamily\small Handl. underskr. + namnförtydl.}\\ %\addlinespace %\midrule \\[-0.5em] \input{../compendium/generated/labs-generated.tex} @@ -64,7 +64,7 @@ \section*{Godkända obligatoriska moment} \\ %\midrule %\addlinespace\addlinespace -{\sffamily\small {\bfseries Projektuppgift} (välj en) } & \dotfill & \dotfill \\ +{\sffamily\small {\bfseries Projektuppgift}} & \dotfill & \dotfill \\ %\addlinespace\addlinespace %\midrule \\ {\Large$\square$}\texttt{~~~\hyperref[section:proj:bank]{bank}} & diff --git a/compendium/project/build.properties b/compendium/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/compendium/project/build.properties +++ b/compendium/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/glossary/build.sbt b/glossary/build.sbt index b704544b3..3682c8a29 100644 --- a/glossary/build.sbt +++ b/glossary/build.sbt @@ -1 +1 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" +ThisBuild/scalaVersion := "3.2.2" diff --git a/glossary/concepts-generated.html b/glossary/concepts-generated.html index 6052b2891..025388041 100644 --- a/glossary/concepts-generated.html +++ b/glossary/concepts-generated.html @@ -129,8 +129,8 @@ kompilera att översätta kod till exekverbar form -kompilerad -maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering +kompilera +maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler kompileringsfel kan inträffa innan exekveringen startat @@ -280,7 +280,7 @@ modul som kan ha tillstånd; finns i en enda upplaga skript -maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning +ensam kodfil, huvudprogram behövs ej skyddad medlem är endast synlig i subtyper @@ -291,6 +291,9 @@ sortering algoritm som ordnar element i en viss ordning +stack trace +lista anropskedja vid körtidsfel + sträng en sekvens av tecken diff --git a/glossary/concepts-generated.md b/glossary/concepts-generated.md index d406dc19c..68473582c 100644 --- a/glossary/concepts-generated.md +++ b/glossary/concepts-generated.md @@ -41,7 +41,7 @@ | kolumnvektor | matris av dimension $m\times{}1$ med $m$ vertikala värden | | kompanjonsobjekt | ser privata medlemmar i klass med samma namn | | kompilera | att översätta kod till exekverbar form | -| kompilerad | maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering | +| kompilera | maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler | | kompileringsfel | kan inträffa innan exekveringen startat | | konstruktor | skapar instans, allokerar plats för tillståndsminne | | körtidstyp | kan vara mer specifik än den statiska typen | @@ -91,10 +91,11 @@ | serialisera | koda objekt till avkodningsbar sekvens av symboler | | setter | indirekt tilldelning av attributvärde | | singelobjekt | modul som kan ha tillstånd; finns i en enda upplaga | -| skript | maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning | +| skript | ensam kodfil, huvudprogram behövs ej | | skyddad medlem | är endast synlig i subtyper | | slumptalsfrö | ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal | | sortering | algoritm som ordnar element i en viss ordning | +| stack trace | lista anropskedja vid körtidsfel | | sträng | en sekvens av tecken | | subtyp | en typ som är mer specifik | | supertyp | en typ som är mer generell | diff --git a/glossary/concepts-generated.tex b/glossary/concepts-generated.tex index fc562cac4..27a46f6d8 100644 --- a/glossary/concepts-generated.tex +++ b/glossary/concepts-generated.tex @@ -41,7 +41,7 @@ kolumnvektor & matris av dimension $m\times{}1$ med $m$ vertikala värden \\ kompanjonsobjekt & ser privata medlemmar i klass med samma namn \\ kompilera & att översätta kod till exekverbar form \\ -kompilerad & maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering \\ +kompilera & maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler \\ kompileringsfel & kan inträffa innan exekveringen startat \\ konstruktor & skapar instans, allokerar plats för tillståndsminne \\ körtidstyp & kan vara mer specifik än den statiska typen \\ @@ -91,10 +91,11 @@ serialisera & koda objekt till avkodningsbar sekvens av symboler \\ setter & indirekt tilldelning av attributvärde \\ singelobjekt & modul som kan ha tillstånd; finns i en enda upplaga \\ -skript & maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning \\ +skript & ensam kodfil, huvudprogram behövs ej \\ skyddad medlem & är endast synlig i subtyper \\ slumptalsfrö & ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal \\ sortering & algoritm som ordnar element i en viss ordning \\ +stack trace & lista anropskedja vid körtidsfel \\ sträng & en sekvens av tecken \\ subtyp & en typ som är mer specifik \\ supertyp & en typ som är mer generell \\ diff --git a/glossary/project/build.properties b/glossary/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/glossary/project/build.properties +++ b/glossary/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/img/block-xy.jpg b/img/block-xy.jpg new file mode 100644 index 000000000..891da9a88 Binary files /dev/null and b/img/block-xy.jpg differ diff --git a/img/redmonk-Q123.png b/img/redmonk-Q123.png new file mode 100644 index 000000000..98d929312 Binary files /dev/null and b/img/redmonk-Q123.png differ diff --git a/img/sigrid.png b/img/sigrid.png new file mode 100644 index 000000000..68935d576 Binary files /dev/null and b/img/sigrid.png differ diff --git a/img/w12-assignment-photo/photo-duck.png b/img/w12-assignment-photo/photo-duck.png new file mode 100644 index 000000000..285c2cfb0 Binary files /dev/null and b/img/w12-assignment-photo/photo-duck.png differ diff --git a/img/w12-assignment-photo/photo-jay-sobel.png b/img/w12-assignment-photo/photo-jay-sobel.png new file mode 100644 index 000000000..5ae0960d2 Binary files /dev/null and b/img/w12-assignment-photo/photo-jay-sobel.png differ diff --git a/img/w12-assignment-photo/photo-main.png b/img/w12-assignment-photo/photo-main.png new file mode 100644 index 000000000..520bd3847 Binary files /dev/null and b/img/w12-assignment-photo/photo-main.png differ diff --git a/img/w12-assignment-photo/photo-xor.png b/img/w12-assignment-photo/photo-xor.png new file mode 100644 index 000000000..a7e17fc39 Binary files /dev/null and b/img/w12-assignment-photo/photo-xor.png differ diff --git a/migration.md b/migration.md index 0aeecca11..2b5465671 100644 --- a/migration.md +++ b/migration.md @@ -1,5 +1,7 @@ # Migration guide Scala 2 -> Scala 3 +NOTE: This guide is deprecated and will not be updated, as all Scala 2 code is migrated to Scala 3 in this repo. + ## Currently already completed migrations * All code in [compendium/examples] has been migrated using `-rewrite` diff --git a/plan/Plan.scala b/plan/Plan.scala index c7917254b..ad1dbfa8a 100644 --- a/plan/Plan.scala +++ b/plan/Plan.scala @@ -48,6 +48,8 @@ trait Plan { | funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, | anonyma funktioner, lambda, predikat, | aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, + | värdeandrop, namnanrop, + | klammerparentes och kolon vid ensam parameter, | rekursion, | scala.util.Random, slumptalsfrö, """.stripTrim), @@ -66,14 +68,13 @@ trait Plan { | överlagring av metoder, | introprog.PixelWindow, | initialisering, lazy val, - | värdeandrop, namnanrop, | typalias, """.stripTrim), // | enkelt bash-skript för kompilering ???här eller i vecka 2???, // | sbt tilde run ???här eller i vecka2???, Module("Klasser och datamodellering", - id = "classes", exercise = "classes", lab = "", contents = """ + id = "classes", exercise = "classes", lab = "blockbattle0", contents = """ | applikationsdomän, datamodell, objektorientering, klass, instans, | Any, isInstanceOf, toString, | new, null, this, @@ -85,7 +86,7 @@ trait Plan { """.stripTrim), Module("Mönster och felhantering", - id = "patterns", exercise = "patterns", lab = "blockbattle", contents = """ + id = "patterns", exercise = "patterns", lab = "blockbattle1", contents = """ | mönstermatchning, match, Option, throw, try, catch, Try, unapply, sealed, | flatten, flatMap, partiella funktioner, collect, | wildcard-mönster, variabelbindning i mönster, sekvens-wildcard, bokstavliga mönster, @@ -187,7 +188,7 @@ trait Plan { } lazy val labNumOfWeek = - "Lab01,--,Lab02,Lab03,--,Lab04,Lab05,--,Lab06,Lab07,Lab08,Lab09,Projekt0,Projekt1,Munta,--,--" + "Lab01,--,Lab02,Lab03,Lab04,Lab05,Lab06,--,Lab7,Lab08,Lab09,Lab10,Projekt0,Projekt1,Munta,--,--" .split(',').toVector lazy val labOfWeek = for (w <- 0 until labNumOfWeek.size) yield { @@ -196,13 +197,13 @@ trait Plan { else labNumOfWeek(w) } - lazy val startLp1 = Date(2022, 8, 29) + lazy val startLp1 = Date(2022, 8, 28) - lazy val startLp2 = Date(2022, 10, 31) + lazy val startLp2 = Date(2022, 10, 30) - lazy val ksdatum = Date(2022, 10, 26) + lazy val ksdatum = Date(2022, 10, 25) - lazy val tentadatum = Date(2023, 1, 7) + lazy val tentadatum = Date(2023, 1, 4) def weeksOf(date: Date, n: Int): Seq[String] = for (week <- 0 until n) yield date.addDays(week*7).workWeek diff --git a/plan/build.sbt b/plan/build.sbt index b704544b3..3682c8a29 100644 --- a/plan/build.sbt +++ b/plan/build.sbt @@ -1 +1 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" +ThisBuild/scalaVersion := "3.2.2" diff --git a/plan/courseplan/courseplan.tex b/plan/courseplan/courseplan.tex index 7e7e94fe4..3ddc538d6 100644 --- a/plan/courseplan/courseplan.tex +++ b/plan/courseplan/courseplan.tex @@ -24,7 +24,8 @@ %\newcommand{\TBD}{\colorbox{yellow}{\textbf{???}}} %\newcommand{\TENTADATUM}{\colorbox{yellow}{8:e Januari, kl 08:00--13:00, se schema}} %\newcommand{\KSDATUM}{\colorbox{yellow}{Tisdagen 24:e Oktober, kl 14:00--19:00, se schema}} -\newcommand{\YEAR}{2022} +\input{../../compendium/global-constants.tex} +\newcommand{\YEAR}{\CurrentYear} \begin{document} diff --git a/plan/ideas/chords.scala b/plan/ideas/chords.scala index 8de824891..765f32484 100644 --- a/plan/ideas/chords.scala +++ b/plan/ideas/chords.scala @@ -1,6 +1,3 @@ -// compile with scalac chords.scala -// run with scala chords.Main - package chords import scala.util.{Try, Success, Failure} diff --git a/plan/module-plan-generated.html b/plan/module-plan-generated.html index c8da2bf81..b29558340 100644 --- a/plan/module-plan-generated.html +++ b/plan/module-plan-generated.html @@ -17,11 +17,11 @@ W03 Funktioner och abstraktion -abstraktion, funktion, parameter, argument, returtyp, default-argument, namngivna argument, parameterlista, funktionshuvud, funktionskropp, applicera funktion på alla element i en samling, uppdelad parameterlista, skapa egen kontrollstruktur, funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, anonyma funktioner, lambda, predikat, aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, rekursion, scala.util.Random, slumptalsfrö +abstraktion, funktion, parameter, argument, returtyp, default-argument, namngivna argument, parameterlista, funktionshuvud, funktionskropp, applicera funktion på alla element i en samling, uppdelad parameterlista, skapa egen kontrollstruktur, funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, anonyma funktioner, lambda, predikat, aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, värdeandrop, namnanrop, klammerparentes och kolon vid ensam parameter, rekursion, scala.util.Random, slumptalsfrö W04 Objekt och inkapsling -modul, singelobjekt, punktnotation, tillstånd, medlem, attribut, metod, paket, filstruktur, jar, dokumentation, JDK, import, selektiv import, namnbyte vid import, export, tupel, multipla returvärden, block, lokal variabel, skuggning, lokal funktion, funktioner är objekt med apply-metod, namnrymd, synlighet, privat medlem, inkapsling, getter och setter, principen om enhetlig access, överlagring av metoder, introprog.PixelWindow, initialisering, lazy val, värdeandrop, namnanrop, typalias +modul, singelobjekt, punktnotation, tillstånd, medlem, attribut, metod, paket, filstruktur, jar, dokumentation, JDK, import, selektiv import, namnbyte vid import, export, tupel, multipla returvärden, block, lokal variabel, skuggning, lokal funktion, funktioner är objekt med apply-metod, namnrymd, synlighet, privat medlem, inkapsling, getter och setter, principen om enhetlig access, överlagring av metoder, introprog.PixelWindow, initialisering, lazy val, typalias W05 Klasser och datamodellering diff --git a/plan/module-plan-generated.md b/plan/module-plan-generated.md index 459b4e0b8..1dcdc37c4 100644 --- a/plan/module-plan-generated.md +++ b/plan/module-plan-generated.md @@ -2,8 +2,8 @@ |:----|:---------------------------------------|:--| | W01 | Introduktion | sekvens, alternativ, repetition, abstraktion, editera, kompilera, exekvera, datorns delar, virtuell maskin, litteral, värde, uttryck, identifierare, variabel, typ, tilldelning, namn, val, var, def, definiera och anropa funktion, funktionshuvud, funktionskropp, procedur, inbyggda grundtyper, println, typen Unit, enhetsvärdet (), stränginterpolatorn s, aritmetik, slumptal, logiska uttryck, de Morgans lagar, if, true, false, while, for | | W02 | Program och kontrollstrukturer | huvudprogram, program-argument, indata, scala.io.StdIn.readLine, kontrollstruktur, iterera över element i samling, for-uttryck, yield, map, foreach, samling, sekvens, indexering, Array, Vector, intervall, Range, algoritm, implementation, pseudokod, algoritmexempel: SWAP, SUM, MIN-MAX, MIN-INDEX | -| W03 | Funktioner och abstraktion | abstraktion, funktion, parameter, argument, returtyp, default-argument, namngivna argument, parameterlista, funktionshuvud, funktionskropp, applicera funktion på alla element i en samling, uppdelad parameterlista, skapa egen kontrollstruktur, funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, anonyma funktioner, lambda, predikat, aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, rekursion, scala.util.Random, slumptalsfrö | -| W04 | Objekt och inkapsling | modul, singelobjekt, punktnotation, tillstånd, medlem, attribut, metod, paket, filstruktur, jar, dokumentation, JDK, import, selektiv import, namnbyte vid import, export, tupel, multipla returvärden, block, lokal variabel, skuggning, lokal funktion, funktioner är objekt med apply-metod, namnrymd, synlighet, privat medlem, inkapsling, getter och setter, principen om enhetlig access, överlagring av metoder, introprog.PixelWindow, initialisering, lazy val, värdeandrop, namnanrop, typalias | +| W03 | Funktioner och abstraktion | abstraktion, funktion, parameter, argument, returtyp, default-argument, namngivna argument, parameterlista, funktionshuvud, funktionskropp, applicera funktion på alla element i en samling, uppdelad parameterlista, skapa egen kontrollstruktur, funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, anonyma funktioner, lambda, predikat, aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, värdeandrop, namnanrop, klammerparentes och kolon vid ensam parameter, rekursion, scala.util.Random, slumptalsfrö | +| W04 | Objekt och inkapsling | modul, singelobjekt, punktnotation, tillstånd, medlem, attribut, metod, paket, filstruktur, jar, dokumentation, JDK, import, selektiv import, namnbyte vid import, export, tupel, multipla returvärden, block, lokal variabel, skuggning, lokal funktion, funktioner är objekt med apply-metod, namnrymd, synlighet, privat medlem, inkapsling, getter och setter, principen om enhetlig access, överlagring av metoder, introprog.PixelWindow, initialisering, lazy val, typalias | | W05 | Klasser och datamodellering | applikationsdomän, datamodell, objektorientering, klass, instans, Any, isInstanceOf, toString, new, null, this, accessregler, private, private[this], klassparameter, primär konstruktor, fabriksmetod, alternativ konstruktor, förändringsbar, oföränderlig, case-klass, kompanjonsobjekt, referenslikhet, innehållslikhet, eq, == | | W06 | Mönster och felhantering | mönstermatchning, match, Option, throw, try, catch, Try, unapply, sealed, flatten, flatMap, partiella funktioner, collect, wildcard-mönster, variabelbindning i mönster, sekvens-wildcard, bokstavliga mönster, implementera equals, hashcode | | W07 | Sekvenser och enumerationer | översikt av Scalas samlingsbibliotek och samlingsmetoder, klasshierarkin i scala.collection, Iterable, Seq, List, ListBuffer, ArrayBuffer, WrappedArray, sekvensalgoritm, algoritm: SEQ-COPY, in-place vs copy, algoritm: SEQ-REVERSE, registrering, algoritm: SEQ-REGISTER, linjärsökning, algoritm: LINEAR-SEARCH, tidskomplexitet, minneskomplexitet, översikt strängmetoder, StringBuilder, ordning, inbyggda sökmetoder, find, indexOf, indexWhere, inbyggda sorteringsmetoder, sorted, sortWith, sortBy, repeterade parametrar | diff --git a/plan/module-plan-generated.tex b/plan/module-plan-generated.tex index 0ba6ee5ad..9041ed69c 100644 --- a/plan/module-plan-generated.tex +++ b/plan/module-plan-generated.tex @@ -1,7 +1,7 @@ W01 & Introduktion & sekvens, alternativ, repetition, abstraktion, editera, kompilera, exekvera, datorns delar, virtuell maskin, litteral, värde, uttryck, identifierare, variabel, typ, tilldelning, namn, val, var, def, definiera och anropa funktion, funktionshuvud, funktionskropp, procedur, inbyggda grundtyper, println, typen Unit, enhetsvärdet (), stränginterpolatorn s, aritmetik, slumptal, logiska uttryck, de Morgans lagar, if, true, false, while, for \\ W02 & Program och kontrollstrukturer & huvudprogram, program-argument, indata, scala.io.StdIn.readLine, kontrollstruktur, iterera över element i samling, for-uttryck, yield, map, foreach, samling, sekvens, indexering, Array, Vector, intervall, Range, algoritm, implementation, pseudokod, algoritmexempel: SWAP, SUM, MIN-MAX, MIN-INDEX \\ -W03 & Funktioner och abstraktion & abstraktion, funktion, parameter, argument, returtyp, default-argument, namngivna argument, parameterlista, funktionshuvud, funktionskropp, applicera funktion på alla element i en samling, uppdelad parameterlista, skapa egen kontrollstruktur, funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, anonyma funktioner, lambda, predikat, aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, rekursion, scala.util.Random, slumptalsfrö \\ -W04 & Objekt och inkapsling & modul, singelobjekt, punktnotation, tillstånd, medlem, attribut, metod, paket, filstruktur, jar, dokumentation, JDK, import, selektiv import, namnbyte vid import, export, tupel, multipla returvärden, block, lokal variabel, skuggning, lokal funktion, funktioner är objekt med apply-metod, namnrymd, synlighet, privat medlem, inkapsling, getter och setter, principen om enhetlig access, överlagring av metoder, introprog.PixelWindow, initialisering, lazy val, värdeandrop, namnanrop, typalias \\ +W03 & Funktioner och abstraktion & abstraktion, funktion, parameter, argument, returtyp, default-argument, namngivna argument, parameterlista, funktionshuvud, funktionskropp, applicera funktion på alla element i en samling, uppdelad parameterlista, skapa egen kontrollstruktur, funktionsvärde, funktionstyp, äkta funktion, stegad funktion, apply, anonyma funktioner, lambda, predikat, aktiveringspost, anropsstacken, objektheapen, stack trace, värdeandrop, namnanrop, klammerparentes och kolon vid ensam parameter, rekursion, scala.util.Random, slumptalsfrö \\ +W04 & Objekt och inkapsling & modul, singelobjekt, punktnotation, tillstånd, medlem, attribut, metod, paket, filstruktur, jar, dokumentation, JDK, import, selektiv import, namnbyte vid import, export, tupel, multipla returvärden, block, lokal variabel, skuggning, lokal funktion, funktioner är objekt med apply-metod, namnrymd, synlighet, privat medlem, inkapsling, getter och setter, principen om enhetlig access, överlagring av metoder, introprog.PixelWindow, initialisering, lazy val, typalias \\ W05 & Klasser och datamodellering & applikationsdomän, datamodell, objektorientering, klass, instans, Any, isInstanceOf, toString, new, null, this, accessregler, private, private[this], klassparameter, primär konstruktor, fabriksmetod, alternativ konstruktor, förändringsbar, oföränderlig, case-klass, kompanjonsobjekt, referenslikhet, innehållslikhet, eq, == \\ W06 & Mönster och felhantering & mönstermatchning, match, Option, throw, try, catch, Try, unapply, sealed, flatten, flatMap, partiella funktioner, collect, wildcard-mönster, variabelbindning i mönster, sekvens-wildcard, bokstavliga mönster, implementera equals, hashcode \\ W07 & Sekvenser och enumerationer & översikt av Scalas samlingsbibliotek och samlingsmetoder, klasshierarkin i scala.collection, Iterable, Seq, List, ListBuffer, ArrayBuffer, WrappedArray, sekvensalgoritm, algoritm: SEQ-COPY, in-place vs copy, algoritm: SEQ-REVERSE, registrering, algoritm: SEQ-REGISTER, linjärsökning, algoritm: LINEAR-SEARCH, tidskomplexitet, minneskomplexitet, översikt strängmetoder, StringBuilder, ordning, inbyggda sökmetoder, find, indexOf, indexWhere, inbyggda sorteringsmetoder, sorted, sortWith, sortBy, repeterade parametrar \\ diff --git a/plan/overview-generated.tex b/plan/overview-generated.tex index 15f462563..a37bbbd39 100644 --- a/plan/overview-generated.tex +++ b/plan/overview-generated.tex @@ -5,8 +5,8 @@ W02 & Program och kontrollstrukturer & programs & -- \\ W03 & Funktioner och abstraktion & functions & irritext \\ W04 & Objekt och inkapsling & objects & blockmole \\ -W05 & Klasser och datamodellering & classes & -- \\ -W06 & Mönster och felhantering & patterns & blockbattle \\ +W05 & Klasser och datamodellering & classes & blockbattle0 \\ +W06 & Mönster och felhantering & patterns & blockbattle1 \\ W07 & Sekvenser och enumerationer & sequences & shuffle \\ KS & KONTROLLSKRIVN. & -- & -- \\ W08 & Nästlade och generiska strukturer & matrices & life \\ diff --git a/plan/project/build.properties b/plan/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/plan/project/build.properties +++ b/plan/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/plan/week-plan-generated.html b/plan/week-plan-generated.html index 0820f23eb..2546a7895 100644 --- a/plan/week-plan-generated.html +++ b/plan/week-plan-generated.html @@ -12,7 +12,7 @@ W01 -29/8-2/9 +28/8-1/9 Lp1V1 Introduktion F01 F02 @@ -20,7 +20,7 @@ kojo W02 -5/9-9/9 +4/9-8/9 Lp1V2 Program och kontrollstrukturer F03 F04 @@ -28,7 +28,7 @@ -- W03 -12/9-16/9 +11/9-15/9 Lp1V3 Funktioner och abstraktion F05 F06 @@ -36,7 +36,7 @@ irritext W04 -19/9-23/9 +18/9-22/9 Lp1V4 Objekt och inkapsling F07 F08 @@ -44,23 +44,23 @@ blockmole W05 -26/9-30/9 +25/9-29/9 Lp1V5 Klasser och datamodellering F09 F10 classes --- +blockbattle0 W06 -3/10-7/10 +2/10-6/10 Lp1V6 Mönster och felhantering F11 F12 patterns -blockbattle +blockbattle1 W07 -10/10-14/10 +9/10-13/10 Lp1V7 Sekvenser och enumerationer F13 F14 @@ -68,7 +68,7 @@ shuffle KS -26/10 +25/10 TP1 KONTROLLSKRIVN. -- @@ -76,7 +76,7 @@ -- W08 -31/10-4/11 +30/10-3/11 Lp2V1 Nästlade och generiska strukturer F15 F16 @@ -84,7 +84,7 @@ life W09 -7/11-11/11 +6/11-10/11 Lp2V2 Mängder och tabeller F17 F18 @@ -92,7 +92,7 @@ words W10 -14/11-18/11 +13/11-17/11 Lp2V3 Arv och komposition F19 F20 @@ -100,7 +100,7 @@ snake0 W11 -21/11-25/11 +20/11-24/11 Lp2V4 Kontextuella abstraktioner och varians F21 F22 @@ -108,7 +108,7 @@ snake1 W12 -28/11-2/12 +27/11-1/12 Lp2V5 Valfri fördjupning, Projekt F23 F24 @@ -116,7 +116,7 @@ Projekt0 W13 -5/12-9/12 +4/12-8/12 Lp2V6 Repetition F25 F26 @@ -124,7 +124,7 @@ Projekt1 W14 -12/12-16/12 +11/12-15/12 Lp2V7 MUNTLIGT PROV F27 F28 @@ -132,7 +132,7 @@ Munta T -7/1 +4/1 TP2 VALFRI TENTAMEN -- diff --git a/plan/week-plan-generated.md b/plan/week-plan-generated.md index 2ed3398d7..6d263138f 100644 --- a/plan/week-plan-generated.md +++ b/plan/week-plan-generated.md @@ -1,18 +1,18 @@ -| W | Datum | Lp V | Modul | Förel | Övn | Lab | -|:----|:------------|:------|:---------------------------------------|:--------|:------------|:------------| -| W01 | 29/8-2/9 | Lp1V1 | Introduktion | F01 F02 | expressions | kojo | -| W02 | 5/9-9/9 | Lp1V2 | Program och kontrollstrukturer | F03 F04 | programs | -- | -| W03 | 12/9-16/9 | Lp1V3 | Funktioner och abstraktion | F05 F06 | functions | irritext | -| W04 | 19/9-23/9 | Lp1V4 | Objekt och inkapsling | F07 F08 | objects | blockmole | -| W05 | 26/9-30/9 | Lp1V5 | Klasser och datamodellering | F09 F10 | classes | -- | -| W06 | 3/10-7/10 | Lp1V6 | Mönster och felhantering | F11 F12 | patterns | blockbattle | -| W07 | 10/10-14/10 | Lp1V7 | Sekvenser och enumerationer | F13 F14 | sequences | shuffle | -| KS | 26/10 | TP1 | KONTROLLSKRIVN. | -- | -- | -- | -| W08 | 31/10-4/11 | Lp2V1 | Nästlade och generiska strukturer | F15 F16 | matrices | life | -| W09 | 7/11-11/11 | Lp2V2 | Mängder och tabeller | F17 F18 | lookup | words | -| W10 | 14/11-18/11 | Lp2V3 | Arv och komposition | F19 F20 | inheritance | snake0 | -| W11 | 21/11-25/11 | Lp2V4 | Kontextuella abstraktioner och varians | F21 F22 | context | snake1 | -| W12 | 28/11-2/12 | Lp2V5 | Valfri fördjupning, Projekt | F23 F24 | extra | Projekt0 | -| W13 | 5/12-9/12 | Lp2V6 | Repetition | F25 F26 | examprep | Projekt1 | -| W14 | 12/12-16/12 | Lp2V7 | MUNTLIGT PROV | F27 F28 | Munta | Munta | -| T | 7/1 | TP2 | VALFRI TENTAMEN | -- | -- | -- | \ No newline at end of file +| W | Datum | Lp V | Modul | Förel | Övn | Lab | +|:----|:------------|:------|:---------------------------------------|:--------|:------------|:-------------| +| W01 | 28/8-1/9 | Lp1V1 | Introduktion | F01 F02 | expressions | kojo | +| W02 | 4/9-8/9 | Lp1V2 | Program och kontrollstrukturer | F03 F04 | programs | -- | +| W03 | 11/9-15/9 | Lp1V3 | Funktioner och abstraktion | F05 F06 | functions | irritext | +| W04 | 18/9-22/9 | Lp1V4 | Objekt och inkapsling | F07 F08 | objects | blockmole | +| W05 | 25/9-29/9 | Lp1V5 | Klasser och datamodellering | F09 F10 | classes | blockbattle0 | +| W06 | 2/10-6/10 | Lp1V6 | Mönster och felhantering | F11 F12 | patterns | blockbattle1 | +| W07 | 9/10-13/10 | Lp1V7 | Sekvenser och enumerationer | F13 F14 | sequences | shuffle | +| KS | 25/10 | TP1 | KONTROLLSKRIVN. | -- | -- | -- | +| W08 | 30/10-3/11 | Lp2V1 | Nästlade och generiska strukturer | F15 F16 | matrices | life | +| W09 | 6/11-10/11 | Lp2V2 | Mängder och tabeller | F17 F18 | lookup | words | +| W10 | 13/11-17/11 | Lp2V3 | Arv och komposition | F19 F20 | inheritance | snake0 | +| W11 | 20/11-24/11 | Lp2V4 | Kontextuella abstraktioner och varians | F21 F22 | context | snake1 | +| W12 | 27/11-1/12 | Lp2V5 | Valfri fördjupning, Projekt | F23 F24 | extra | Projekt0 | +| W13 | 4/12-8/12 | Lp2V6 | Repetition | F25 F26 | examprep | Projekt1 | +| W14 | 11/12-15/12 | Lp2V7 | MUNTLIGT PROV | F27 F28 | Munta | Munta | +| T | 4/1 | TP2 | VALFRI TENTAMEN | -- | -- | -- | \ No newline at end of file diff --git a/plan/week-plan-generated.tex b/plan/week-plan-generated.tex index d777c8621..c1b6c7278 100644 --- a/plan/week-plan-generated.tex +++ b/plan/week-plan-generated.tex @@ -1,20 +1,20 @@ %!TEX encoding = UTF-8 Unicode \begin{tabular}{l|l|l|l|l|l|l} \textit{W} & \textit{Datum} & \textit{Lp V} & \textit{Modul} & \textit{Förel} & \textit{Övn} & \textit{Lab} \\ \hline \hline -W01 & 29/8-2/9 & Lp1V1 & Introduktion & F01 F02 & expressions & kojo \\ -W02 & 5/9-9/9 & Lp1V2 & Program och kontrollstrukturer & F03 F04 & programs & -- \\ -W03 & 12/9-16/9 & Lp1V3 & Funktioner och abstraktion & F05 F06 & functions & irritext \\ -W04 & 19/9-23/9 & Lp1V4 & Objekt och inkapsling & F07 F08 & objects & blockmole \\ -W05 & 26/9-30/9 & Lp1V5 & Klasser och datamodellering & F09 F10 & classes & -- \\ -W06 & 3/10-7/10 & Lp1V6 & Mönster och felhantering & F11 F12 & patterns & blockbattle \\ -W07 & 10/10-14/10 & Lp1V7 & Sekvenser och enumerationer & F13 F14 & sequences & shuffle \\ -KS & 26/10 & TP1 & KONTROLLSKRIVN. & -- & -- & -- \\ -W08 & 31/10-4/11 & Lp2V1 & Nästlade och generiska strukturer & F15 F16 & matrices & life \\ -W09 & 7/11-11/11 & Lp2V2 & Mängder och tabeller & F17 F18 & lookup & words \\ -W10 & 14/11-18/11 & Lp2V3 & Arv och komposition & F19 F20 & inheritance & snake0 \\ -W11 & 21/11-25/11 & Lp2V4 & Kontextuella abstraktioner och varians & F21 F22 & context & snake1 \\ -W12 & 28/11-2/12 & Lp2V5 & Valfri fördjupning, Projekt & F23 F24 & extra & Projekt0 \\ -W13 & 5/12-9/12 & Lp2V6 & Repetition & F25 F26 & examprep & Projekt1 \\ -W14 & 12/12-16/12 & Lp2V7 & MUNTLIGT PROV & F27 F28 & Munta & Munta \\ -T & 7/1 & TP2 & VALFRI TENTAMEN & -- & -- & -- \\ +W01 & 28/8-1/9 & Lp1V1 & Introduktion & F01 F02 & expressions & kojo \\ +W02 & 4/9-8/9 & Lp1V2 & Program och kontrollstrukturer & F03 F04 & programs & -- \\ +W03 & 11/9-15/9 & Lp1V3 & Funktioner och abstraktion & F05 F06 & functions & irritext \\ +W04 & 18/9-22/9 & Lp1V4 & Objekt och inkapsling & F07 F08 & objects & blockmole \\ +W05 & 25/9-29/9 & Lp1V5 & Klasser och datamodellering & F09 F10 & classes & blockbattle0 \\ +W06 & 2/10-6/10 & Lp1V6 & Mönster och felhantering & F11 F12 & patterns & blockbattle1 \\ +W07 & 9/10-13/10 & Lp1V7 & Sekvenser och enumerationer & F13 F14 & sequences & shuffle \\ +KS & 25/10 & TP1 & KONTROLLSKRIVN. & -- & -- & -- \\ +W08 & 30/10-3/11 & Lp2V1 & Nästlade och generiska strukturer & F15 F16 & matrices & life \\ +W09 & 6/11-10/11 & Lp2V2 & Mängder och tabeller & F17 F18 & lookup & words \\ +W10 & 13/11-17/11 & Lp2V3 & Arv och komposition & F19 F20 & inheritance & snake0 \\ +W11 & 20/11-24/11 & Lp2V4 & Kontextuella abstraktioner och varians & F21 F22 & context & snake1 \\ +W12 & 27/11-1/12 & Lp2V5 & Valfri fördjupning, Projekt & F23 F24 & extra & Projekt0 \\ +W13 & 4/12-8/12 & Lp2V6 & Repetition & F25 F26 & examprep & Projekt1 \\ +W14 & 11/12-15/12 & Lp2V7 & MUNTLIGT PROV & F27 F28 & Munta & Munta \\ +T & 4/1 & TP2 & VALFRI TENTAMEN & -- & -- & -- \\ \end{tabular} diff --git a/project/build.properties b/project/build.properties index 22af2628c..46e43a97e 100644 --- a/project/build.properties +++ b/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.7.1 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/quickref/quickref.tex b/quickref/quickref.tex index c9e449c8e..c5da18979 100644 --- a/quickref/quickref.tex +++ b/quickref/quickref.tex @@ -201,9 +201,9 @@ \begin{document} \LangMarker{Scala}{1.5cm}{8} -\LangTitle{Scala 3.1 Quick Ref @ Lund University} +\LangTitle{Scala 3.3 Quick Ref @ Lund University} {\centering https://github.com/lunduniversity/introprog/tree/master/quickref \\ -{\small \Version. License: CC-BY-SA, \textcopyright~Lund University. Pull requests welcome! Contact: Bjorn Regnell}\\ +{\small \Version. License: CC-BY-SA. Pull requests welcome! Contact: bjorn.regnell@cs.lth.se}\\ %{\small Pull requests welcome! Contact: bjorn.regnell at cs.lth.se} \par} @@ -212,7 +212,7 @@ \head{Top-level definitions} \vspace{0.75em} \hspace{0.32em}\begin{minipage}{0.52\linewidth}% \begin{Code}[frame=single] %[frame=single] [frame=none] -// in file: hello.scala +//> using scala 3.3 package x.y.z val msg = "Hello" @@ -223,11 +223,11 @@ \end{minipage}% \hfill\begin{minipage}{0.45\linewidth} \raggedright{\small -A compilation unit (here hello.scala) consists of top-level definitions such as val, var, def, import, class and object, which may be preceded by a package clause, e.g.: \code|package x.y.z |that places the compiled files in directory x/y/z/ +A compilation unit (here hello.scala) consists of top-level definitions such as val, var, def, import, class and object, which may be preceded by a package clause, e.g.: \code|package x.y.z |that places the compiled files in directory x/y/z/ in .scala-build \begin{tabular}{@{}r @{\hspace{0.5em}}l} \\[-0.5em] -\textbf{Compile}: & \verb|scalac hello.scala| \\ -\textbf{Run}: & \verb|scala x.y.z.greet Earth Moon| \\[0.1em] +\textbf{Compile}: & \verb|scala-cli compile .| \\ +\textbf{Run}: & \verb|scala-cli run . -- Earth Moon| \\[0.1em] %&Execution starts in method marked \verb|@main|. \end{tabular}% }% @@ -315,9 +315,9 @@ \code|final| & definitions & \Comment{Final members cannot be overridden, final classes cannot be extended.}\\ \code|protected|~~ & definitions& \Comment{Restricts access to subtypes and companion.}\\ \code|lazy| & val definitions & \Comment{Delays initialization of val, initialized when first referenced.}\\ -\code|infix| & def definitions & \Comment{Allow alpha-numeric functions in operator notation without warning.}\\ +\code|infix| & def definitions & \Comment{Allow alpha-numeric function names in operator notation without warning.}\\ \code|abstract| & class definitions & \Comment{Abstract classes cannot be instantiated (redundant for traits).}\\ -\code|sealed| & class definitions & \Comment{Restricts direct inheritance to classes in the same source file.}\\ +\code|sealed| & class definitions & \Comment{Restricts direct inheritance to classes in the same compilation unit.}\\ \code|open| & class definitions & \Comment{Signal intent to be used in inheritance hierarchy. Silences warning.} \\ \end{tabular} } @@ -325,15 +325,15 @@ \clearpage\vspace*{-2.0em}\head{Constructors and special methods (getters, setters, apply, update), Companion object}\Newline {\small \begin{tabular}{@{}l @{}l} -\code|class A(initX: Int = 0):| & \Comment{\textbf{primary constructor}, new is optional creating objects: A(1), default arg: A()} \\ +\code|class A(initX: Int = 0):| & \Comment{\textbf{primary constructor}, object creation (new is optional): new A(1), A(1), A()} \\ \code| private var _x = initX| & \Comment{private member only visible in A and its companion object} \\ \code| def x: Int = _x| & \Comment{getter for private field \_x (name with \_ chosen to avoid clash with x)} \\ \code| def x_=(i: Int): Unit = | & \Comment{special setter syntax to update attribute using assignment:} \\ \code| _x = i | & \Comment{val a = A(1); a.x = 2} \\ \vspace{0.4em} -\code|end A| & \Comment{optional end marker checked by compiler, also allowed: \texttt{end class}} \\ +\code|end A| & \Comment{optional end marker checked by compiler} \\ \code|object A: | & \Comment{becomes a \textbf{companion object} if same name and in same code file} \\ \code| def apply(i: Int = 0) = | & \Comment{apply is optional: A.apply(1), A(1), A()} \\ -\code| new A(i) | & \Comment{new is needed here to avoid recursive calls} \\ +\code| new A(i) | & \Comment{\code|new| is needed here to avoid recursive calls} \\ \code| val y = A(1)._x | & \Comment{private members can be accessed in companion} \\ \end{tabular} @@ -360,7 +360,7 @@ \Comment{Special syntax for \textbf{update} and \textbf{apply}:} \\ v(0) = 0~\Comment{expanded to} v.update(0,0)\\ v(0)\hspace{1.5em}\Comment{expanded to} v.apply(0)\\ -\Comment{where} val v = new IntVec(Array(1,2,3)) \\ +\Comment{where} val v = IntVec(Array(1,2,3)) \\ }% \end{minipage} @@ -394,14 +394,14 @@ \vspace{0.25em}\renewcommand{\arraystretch}{1.05} \begin{tabular}{@{}l @{\hspace{-1.6em}}r @{\hspace{0.6em}}l | r l} -Evaluation order & \code|(1 + 2) * 3| & \Comment{parenthesis control order} & \multicolumn{2}{l}{\hspace{-0.2em}\textbf{Precedence} of operators beginning with:}\\ +Evaluation order & \code|(1 + 2) * 3| & \Comment{parenthesis control order} & \multicolumn{2}{l}{\hspace{-0.2em}\textbf{Precedence} of operators starting with:}\\ Method application & \code|1.+(2)| & \Comment{call method + on object 1} & all letters & \textbf{lowest}\\ Operator notation & \code|1 + 2| & \Comment{same as 1.+(2)} & \code+|+ \\ Conjunction & \code|c1 && c2| & \Comment{true if both c1 \textbf{and} c2 true} & \code|^| \\ -Disjunction & \code+c1 || c2+ & \Comment{true if c1 \textbf{or} c2 true} & \code|&| \\ +Disjunction & \code+c1 || c2+ & \Comment{true if at least one of c1 \textbf{or} c2 true} & \code|&| \\ Negation & \code|!c| & \Comment{logical \textbf{not}, false if c is true} & \code|= !| \\ Function application & \code|f(1, 2, 3)| & \Comment{same as f.apply(1,2,3)} & \code|< >|\\ @@ -419,7 +419,7 @@ Assignment operator & \code|x += 1| & \multicolumn{3}{l}{\hspace{-0.7em}\Comment{expands to~~\code|x = x + 1|~~if no method += is available, works for all operators}} \\ \vspace{-0.4em}\\ Empty tuple, unit value& \code|()| & \Comment{the only value of type Unit} & \multicolumn{2}{l}{\textbf{Integer division and remainder:}} \\ -2-tuple value & \code|(1, "hello")| & \Comment{same as Tuple2(1, "hello")} & \multicolumn{2}{l}{\code|a / b| \Comment{~no decimals if a, b Int, Short, Byte }} \\ \vspace{0.5em} +2-tuple value & \code|(1, "hello")| & \Comment{same as Tuple2(1, "hello")} & \multicolumn{2}{l}{\code|a / b| \Comment{~no decimals if Int, Short, Byte }} \\ \vspace{0.5em} 2-tuple type & \code|(Int, String)| & \Comment{same as Tuple2[Int, String]} & \multicolumn{2}{l}{\code|a \% b| \Comment{~fulfills: (a / b) * b + (a \% b) == a}} \\ \multicolumn{5}{l}{\hspace{-0.7em}Tuple prepend~~~\code|3 *: (1.0, '!')| ~\Comment{of type \texttt{Int\,*:\,Double\,*:\,Char\,*:\,EmptyTuple}~~same as (Int, Double, Char)}}\\ \multicolumn{5}{l}{\hspace{-0.7em}Methods on tuples:~~\code|apply drop take head tail zip toArray toIArray toList| } @@ -523,7 +523,7 @@ \code|val b = Box(0) | & \Comment{same as (with explicit type parameters):~~~val b: Box\textbf{[Int]} = new Box\textbf{[Int]}(0)}\\ -\code|val p: (Box[Int], Box[char]) = b.pair(Box('!')) | +\code|val p: (Box[Int], Box[Char]) = b.pair(Box('!')) | & \Comment{\textbf{type bounds} \code|>:| supertype~~\code|<:| subtype}\\ \end{tabular} @@ -550,13 +550,13 @@ \multicolumn{2}{l}{\hspace{-0.62em}\code|val opt: Option[String] = if math.random() > 0.9 then Some("bingo") else None|} \\ \code|opt.getOrElse(expr)| -& \Comment{x: T if opt == Some[T](x) else expr}\\ +& \Comment{if opt == Some[T] then x else expr}\\ -\code|opt.map(x => ... }| -& \Comment{apply x => ... to x if opt is Some(x) else None}\\ +\code|opt.map(f}| +& \Comment{if opt == Some(x) then f(x) else None}\\ \code|opt.get| -& \Comment{x: T if Some[T](x) else throws NoSuchElementException}\\ +& \Comment{if opt == Some[T] then x else throws NoSuchElementException}\\ \end{tabular} \begin{tabular}{@{}l @{\hspace{1.0em}}r} @@ -857,7 +857,8 @@ } %\Newline -\vspace*{-0.8em}\head{Mutation methods in trait \texttt{mutable.Buffer[A]}, \texttt{ArrayBuffer[A]}, \texttt{ListBuffer[A]} }\Newline +\vspace*{-0.8em}\head{Mutation methods in trait \texttt{mutable.Buffer[A]}, \texttt{ArrayBuffer[A]}, \texttt{ListBuffer[A]} }\Newline% +\vspace*{-0.5em}% {\small\renewcommand{\arraystretch}{1.125} \begin{tabular}{@{}p{5cm} p{6.6cm}} \texttt{xs(i) = x~~~~~xs.update(i, x)} & Replace element at index i with x. Return type Unit.\\ \cline{1-2} @@ -872,11 +873,14 @@ \texttt{xs ++= ys~~~xs.addAll(ys)} & Appends all elements in ys to xs and returns xs itself. \\\cline{1-2} +\texttt{xs.clear()} & Remove all elements of xs. \\\cline{1-2} + \end{tabular} } \Newline -\vspace*{-0.5em}\head{Methods in trait \texttt{Set[A]}}\Newline +\vspace*{-0.2em}\head{Methods in trait \texttt{Set[A]}}% +\Newline\vspace*{-0.5em}% {\small\renewcommand{\arraystretch}{1.125} \begin{tabular}{@{}p{5cm} p{6.6cm}} @@ -897,7 +901,8 @@ } \Newline -\vspace*{-0.5em}\head{Additional mutation methods in trait \texttt{mutable.Set[A]}}\Newline +\vspace*{-0.2em}\head{Additional mutation methods in trait \texttt{mutable.Set[A]}}% +\Newline\vspace*{-0.5em}% {\small\renewcommand{\arraystretch}{1.125} \begin{tabular}{@{}p{4.5cm} p{7.1cm}} @@ -915,7 +920,8 @@ } \Newline -\vspace*{-0.5em}\head{Methods in trait \texttt{Map[K, V]}}\Newline +\vspace*{-0.2em}\head{Methods in trait \texttt{Map[K, V]}}% +\Newline\vspace*{-0.5em}% {\small\renewcommand{\arraystretch}{1.125} \begin{tabular}{@{}p{5.0cm} p{6.6cm}} @@ -944,7 +950,8 @@ \Newline -\vspace*{-0.5em}\head{Additional mutation methods in trait \texttt{mutable.Map[K, V]}}\Newline +\vspace*{-0.2em}\head{Additional mutation methods in trait \texttt{mutable.Map[K, V]}}% +\Newline\vspace*{-0.5em}% {\small\renewcommand{\arraystretch}{1.125} \begin{tabular}{@{}p{5.0cm} p{6.8cm}} @@ -984,14 +991,11 @@ \clearpage \Newline\head{Strings}\Newline +{\small\renewcommand{\arraystretch}{1.05} +Some methods below are from java.lang.String and some methods are implicitly added from StringOps, etc.\\ +Strings are implictly treated as Seq[Char], so all Seq methods also work. - -{\small\renewcommand{\arraystretch}{1.15} - -Some methods below are from java.lang.String and some methods are implicitly added from StringOps, etc.\\ Strings are implictly treated as Seq[Char], so all Seq methods also work. - -\vspace{0.5em} - +\vspace{0.0em} \begin{tabular}{@{}l l} \code|s(i) s.apply(i) s.charAt(i)| & \Comment{Returns the character at index i.} \\ \code|s.capitalize| & \Comment{Returns this string with first character converted to upper case.} \\ @@ -1014,9 +1018,9 @@ -\Newline +\Newline\vspace*{-1.0em} -{\small\renewcommand{\arraystretch}{1.15} +{\small\renewcommand{\arraystretch}{1.05} \begin{tabular}{@{}p{0.7cm} l | r l} \textbf{Escape} & \textbf{char} & \textbf{Special strings} & \\ \code|\n| & line break & \code|"hello\nworld\t!"| & \Comment{string including escape char for line break and tab}\\ @@ -1028,13 +1032,20 @@ \end{tabular} } +\Newline\vspace*{-0.75em}\head{\code{scala.util.Random}}\Newline +{\small +\code{Random.nextInt(n)} \hfill \Comment{A random \code{Int} from \code{0} until \code{n}, not including \code{n}.} \\ +\code{Random.nextInt()} \hfill \Comment{A random \code{Int} from \code{-Int.MaxValue} to \code{Int.MaxValue}.} \\ +\code{Random.nextDouble()} \hfill \Comment{A random \code{Double} from \code{0.0} to \code{0.9999999999999999}.}\\ +\code{Random.shuffle(xs)} \hfill \Comment{Returns a new sequence with the elements in xs in random order.}\\ +\code{Random.setSeed(s)} \hfill \Comment{Set Random's integer seed \code{s}; sequence of next ''random'' values will be same on each run.}\\ +} - -\Newline\head{scala.jdk.CollectionConverters}\Newline +\Newline\vspace*{-0.5em}\head{scala.jdk.CollectionConverters}\Newline\vspace*{-0.2em} {\small Enable \code{.asJava} and \code{.asScala} conversions: \code{ import scala.jdk.CollectionConverters.* } -\vspace{0.5em} +\vspace*{0.2em} \begin{tabular}{@{}r c l} \texttt{xs.asJava} on a \textbf{Scala} collection of type: & & \texttt{xs.asScala} on a \textbf{Java} collection of type: \\ @@ -1047,18 +1058,15 @@ \texttt{mutable.ConcurrentMap} & $\longleftrightarrow$ & \texttt{java.util.concurrent.ConcurrentMap} \\\end{tabular} } - - -\Newline\head{Reserved words}\Newline%% TODO: differentiate by color or something hard and soft keywords +\Newline\vspace*{-0.5em}\head{Reserved words}\Newline%% TODO: differentiate by color or something hard and soft keywords {\small These words and symbols have special meaning. Can be used as identifiers if put within \verb|`|backticks\verb|`|.} \vspace*{-0.5em} -\begin{Code}[morekeywords={macro,\_},otherkeywords={>,<-,\%,<,>:,@,:,=,\#}] -abstract as case catch class def derives do else end enum export extends -extension false final finally for forSome given if implicit import infix -inline lazy macro match new null object opaque open override package -private protected return sealed super then this throw trait transparent -true try type using val var while with yield +\begin{Code}[morekeywords={macro,\_},otherkeywords={>,<-,\%,<,>:,@,:,=,\#},basicstyle=\ttfamily\fontsize{8}{9}\selectfont] +abstract as case catch class def derives do else end enum export extends extension false +final finally for forSome given if implicit import infix inline lazy macro match new null +object opaque open override package private protected return sealed super then this throw +trait transparent true try type using val var while with yield _ : = => <- <: <% >: # @ \end{Code} % abstract case catch class def do else extends false final finally for diff --git a/quiz/QuizData.scala b/quiz/QuizData.scala index cb42c9957..040694a6f 100644 --- a/quiz/QuizData.scala +++ b/quiz/QuizData.scala @@ -67,8 +67,8 @@ object QuizData { // to generate tables for a concept connection quizes in late ), QuizID("quiz-w02-concepts") -> Vector( //programs - "kompilerad " -> "maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering", - "skript " -> "maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning", + "kompilera " -> "maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler", + "skript " -> "ensam kodfil, huvudprogram behövs ej", "objekt " -> "samlar variabler och funktioner", "@main " -> "där exekveringen av kompilerat program startar", "programargument" -> "kan överföras via parametern args till main", @@ -156,6 +156,7 @@ object QuizData { // to generate tables for a concept connection quizes in late "slumptalsfrö " -> "ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal", "anonym funktion " -> "funktion utan namn; kallas även lambda", "rekursiv funktion " -> "en funktion som anropar sig själv", + "stack trace" -> "lista anropskedja vid körtidsfel", "" -> "" ).filter(_._1.trim.nonEmpty), diff --git a/quiz/build.sbt b/quiz/build.sbt index b704544b3..3682c8a29 100644 --- a/quiz/build.sbt +++ b/quiz/build.sbt @@ -1 +1 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" +ThisBuild/scalaVersion := "3.2.2" diff --git a/quiz/project/build.properties b/quiz/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/quiz/project/build.properties +++ b/quiz/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/quiz/quiz-concepts.tsv b/quiz/quiz-concepts.tsv index 9ac147881..5444f3099 100644 --- a/quiz/quiz-concepts.tsv +++ b/quiz/quiz-concepts.tsv @@ -39,7 +39,7 @@ kolonn annat ord för kolumn kolumnvektor matris av dimension $m\times{}1$ med $m$ vertikala värden kompanjonsobjekt ser privata medlemmar i klass med samma namn kompilera att översätta kod till exekverbar form -kompilerad maskinkod sparad och kan köras igen utan kompilering +kompilera maskinkod skapas ur en eller flera källkodsfiler kompileringsfel kan inträffa innan exekveringen startat konstruktor skapar instans, allokerar plats för tillståndsminne körtidstyp kan vara mer specifik än den statiska typen @@ -89,10 +89,11 @@ sekvenssamling datastruktur med element i en viss ordning serialisera koda objekt till avkodningsbar sekvens av symboler setter indirekt tilldelning av attributvärde singelobjekt modul som kan ha tillstånd; finns i en enda upplaga -skript maskinkod sparas ej utan skapas vid varje körning +skript ensam kodfil, huvudprogram behövs ej skyddad medlem är endast synlig i subtyper slumptalsfrö ger återupprepningsbar sekvens av pseudoslumptal sortering algoritm som ordnar element i en viss ordning +stack trace lista anropskedja vid körtidsfel sträng en sekvens av tecken subtyp en typ som är mer specifik supertyp en typ som är mer generell diff --git a/slides/body/lect-w01-about.tex b/slides/body/lect-w01-about.tex index eb7ac7b48..b6fc0de39 100644 --- a/slides/body/lect-w01-about.tex +++ b/slides/body/lect-w01-about.tex @@ -116,22 +116,23 @@ \begin{SlideExtra}{Kursutveckling och förnyelse}\SlideFontSmall \begin{itemize} \item \Emph{Scala} är förstaspråk på Datateknik (D) sedan \Emph{2016}. -\item Den \Alert{största förnyelsen} av den inledande programmeringskursen sedan vi införde \Emph{Java 1997}. - \begin{itemize}\SlideFontTiny - \item Nya föreläsningar - \item Nya övningar - \item Nya laborationer - \item Ny examination - \end{itemize} +\item[] Den \Alert{största förnyelsen} av den inledande programmeringskursen sedan vi införde \Emph{Java 1997}. + % \begin{itemize}\SlideFontTiny + % \item Nya föreläsningar + % \item Nya övningar + % \item Nya laborationer + % \item Ny examination + % \end{itemize} \item \Emph{Scala} är förstaspråk på InfoCom (C) sedan \Emph{2021}. \item \Alert{Scala 3} sedan 2021 med stora förenklingar för nybörjare + nya avancerade koncept för proffsen. \item \Emph{Ny examination} från 2021: muntligt prov + valfri tenta \item Kursmaterialet är \Emph{öppen källkod} och \Alert{fritt} tillgängligt. \item \Emph{Studentmedverkan} i kursutvecklingen: \begin{itemize}\SlideFontTiny -\item Mer än 60 personer har bidragit på \url{https://github.com/lunduniversity/introprog} -\item Du är hjärtligt välkommen att bidra! +\item Mer än 90 personer har bidragit på \href{https://github.com/lunduniversity/introprog}{github.com/lunduniversity/introprog} \end{itemize} +\item Se alla förbättringar sen förra året här: \href{https://github.com/lunduniversity/introprog/commits}{github.com/lunduniversity/introprog/commits} +\item Du är hjärtligt välkommen att bidra! Se instruktioner i kompendiet. \end{itemize} \end{SlideExtra} @@ -163,7 +164,8 @@ \item Skalbart från lätt till avancerat => \Emph{nybörjare} + \Emph{fördjupning} \item Scala är \Emph{öppen källkod} + massor av fria kodbibliotek\footnote{\url{https://index.scala-lang.org/}} \item Effektivitet: avancerad, mogen teknik => snabba program -\item Industriell spridning: Netflix, LinkedIn, Spotify, Klarna, ... +\item Stor industriell spridning: Netflix, LinkedIn, Twitter, Spotify, PayPal, Klarna, Sony, AirBNB, UBS, The Guardian, ... +%https://alvinalexander.com/scala/whos-using-scala-akka-play-framework/ \item Scala och Java fungerar utmärkt tillsammans: \begin{itemize} \item Java-bibliotek kan användas direkt i ditt Scala-program, och Java är det mest använda (?) språket på planeten Jorden @@ -269,14 +271,17 @@ \ifkompendium\else \begin{SlideExtra}{Personal \CurrentYear}\SlideFontSmall \begin{description} -\item [\bfseries Kursansvarig:] Prof. Björn Regnell, bjorn.regnell@cs.lth.se, E:2413 -\item [\bfseries Handledare:]\Emph{teknologer} som jobbar som övn. ass. +\item [\bfseries Kursansvar:] Prof. Björn Regnell, bjorn.regnell@cs.lth.se, E:2413 +\item [\bfseries Handledare:]\Emph{teknologer} anställda som amanuenser % % I kaptenalloc sbt console: %scala> Tutor.personGrid.mapRows(rm => rm("förnamn") + " " + rm("efternamn")).size %scala> Tutor.personGrid.mapRows(rm => rm("förnamn") + " " + rm("efternamn")).mkString(", ") +2023 + (29 st) \\ + Alice Åkesson, Alice Westerberg Zetterlund, André Philipsson Eriksson, Adam Månsson, Axel Nilsson, Dag Hemberg, Edvin Norrman, Esbjörn Stenberg, Filip af Klinteberg, Hanxuan Lin, Hanyu Lin, Hugo Persson, Hussein Taher, Jonathan Cederlund, Johannes Hardt, Jon Mellerby, Johan Ekberg, Love Broman, Ludvig Lindholm, Marina Fridh-Cardoso, Moa Gassilewski, Noah Andreasson, Olof Bengtsson, Oscar Korpi, Pontus Sjöstedt, Rurik Hagman, Theodor Lundqvist, Theodor Fransson, Valter Bergstrand %2022 -(31 st)\\ -Ahmad Ghaemi, Anna Grimlund, Axel Nilsson, André Philipsson Eriksson, Alexander Sandström, Dag Hemberg, Erik Bergrahm, Evelyn Beck, Elsa Cervetti Ogestad, Evelina Danielsson, Emma Jansson, Esbjörn Stenberg, Fróði Karlsson, Hanyu Lin, Hugo Persson, Jonathan Cederlund, Johannes Hardt, Jon Swedberg, Julius Thunström, Ludvig Lindholm, Maria Svensson, Milla Widell, Noah Andreasson, Niklas Sandén, Olof Bengtsson, Oliver Levay, Patrik Gyllvin, Philip Sadrian, Pontus Sjöstedt +% (31 st)\\ +% Ahmad Ghaemi, Anna Grimlund, Axel Nilsson, André Philipsson Eriksson, Alexander Sandström, Dag Hemberg, Erik Bergrahm, Evelyn Beck, Elsa Cervetti Ogestad, Evelina Danielsson, Emma Jansson, Esbjörn Stenberg, Fróði Karlsson, Hanyu Lin, Hugo Persson, Jonathan Cederlund, Johannes Hardt, Jon Swedberg, Julius Thunström, Ludvig Lindholm, Maria Svensson, Milla Widell, Noah Andreasson, Niklas Sandén, Olof Bengtsson, Oliver Levay, Patrik Gyllvin, Philip Sadrian, Pontus Sjöstedt %2021 % Alfred Grip, % Anna Johannesson, diff --git a/slides/body/lect-w01-intro.tex b/slides/body/lect-w01-intro.tex index 69e471605..7b5f2c189 100644 --- a/slides/body/lect-w01-intro.tex +++ b/slides/body/lect-w01-intro.tex @@ -163,7 +163,7 @@ \begin{Slide}{Virtuell maskin (VM) == abstrakt hårdvara} \begin{multicols}{2} \begin{itemize} -\item En VM är en ''dator'' implementerad i mjukvara som kan tolka en generell ''maskinkod'' som \Emph{översätts under körning} till den \Alert{verkliga} maskinens specifika maskinkod. +\item En VM är en ''dator'' implementerad i mjukvara som kan tolka en abstrakt ''maskinkod'' som \Emph{översätts under körning} till den \Alert{verkliga} maskinens konkreta maskinkod. \item Med en VM blir källkoden \Emph{plattformsoberoende} och fungerar på många olika maskiner. @@ -178,9 +178,9 @@ \begin{tikzpicture}[node distance=1.4cm] \node (input) [startstop] {Källkod}; \node (compile) [process, below of=input] {Kompilator}; -\node (output) [startstop, below of=compile] {Generell ''maskinkod''}; +\node (output) [startstop, below of=compile] {Abstrakt ''maskinkod''}; \node (interp) [process, below of=output] {VM interpreterar}; -\node (output2) [startstop, below of=interp] {Specifik maskinkod}; +\node (output2) [startstop, below of=interp] {Konkret maskinkod}; \draw [arrow] (input) -- (compile); \draw [arrow] (compile) -- (output); \draw [arrow] (output) -- (interp); @@ -215,7 +215,6 @@ Det finns massor med olika språk och det kommer ständigt nya. \vspace{1em} \begin{multicols}{2} -Exempel: \begin{itemize} \item Java \item C @@ -230,7 +229,8 @@ Några topplistor: \begin{itemize} -\item \href{https://redmonk.com/sogrady/2022/03/28/language-rankings-1-22/}{Redmonk} +\item \href{https://redmonk.com/sogrady/2023/05/16/language-rankings-1-23/}{Redmonk} +%\item \href{https://redmonk.com/sogrady/2022/03/28/language-rankings-1-22/}{Redmonk} %\item \href{https://redmonk.com/sogrady/2020/07/27/language-rankings-6-20/}{Redmonk language rankings} %\item \href{https://redmonk.com/sogrady/2019/07/18/language-rankings-6-19/}{Redmonk language rankings} %\item \href{https://redmonk.com/sogrady/2018/08/10/language-rankings-6-18/}{Redmonk language rankings} @@ -245,7 +245,7 @@ \ifkompendium\else \begin{SlideExtra}{Redmonk Language Rankings: Github, Stackoverflow} -\includegraphics[width=0.80\columnwidth]{../img/redmonk-Q122} +\includegraphics[width=0.80\columnwidth]{../img/redmonk-Q123} \end{SlideExtra} % \begin{SlideExtra}{Några språks utveckling över tid enl. PYPL} % \TODO\includegraphics[width=0.95\columnwidth]{../img/pypl-06-20} @@ -267,28 +267,33 @@ \end{Slide} -\begin{Slide}{Hello world} +\begin{Slide}{Hello world}\SlideFontSmall Kör rad för rad i Scala REPL (Read-Evaluate-Print-Loop): -\begin{REPLnonum} +\begin{REPLsmall} +> scala +Welcome to Scala 3.2.2 (17.0.6, Java OpenJDK 64-Bit Server VM). +Type in expressions for evaluation. Or try :help. + scala> println("Hello World!") Hello World! -\end{REPLnonum} +\end{REPLsmall} \pause -\noindent Scala-applikation med \code{@main} framför valfri funktion anger var programmet ska starta: +\noindent \code{@main} framför valfri funktion anger var ett fristående program ska starta: \begin{Code} @main def hi = println("Hello world!") \end{Code} -\noindent Spara texten ovan i filen \code{hello.scala}.\\ -Kompilera: -\begin{REPLnonum} -scalac hello.scala -\end{REPLnonum} -\noindent Kör: -\begin{REPLnonum} -scala hi -\end{REPLnonum} +\noindent Spara texten ovan i filen \code{hello.scala} och kompilera ditt program: +\begin{REPLsmall} +> scala-cli compile hello.scala +\end{REPLsmall} +Kör ditt program: +\begin{REPLsmall} +> scala-cli run hello.scala +Hello World! +\end{REPLsmall} +Det räcker med \code{scala-cli run} då koden kompileras automatiskt vid behov. \end{Slide} \begin{Slide}{Utvecklingscykeln} @@ -310,28 +315,61 @@ \item Verktyg vi använder i kursen: \begin{itemize}\SlideFontTiny \item Scala \Emph{REPL}: från övn 1 +\item Barnvänlig Scala-programmering med Kojo: Lab 1 \item \Emph{Texteditor} för kod, t.ex \Emph{VS code}: från övn 2 -\item Kompilera en fil i taget med \Emph{\code{scalac}}: från övn 2 -\item Samkompilera många filer med \Emph{\texttt{scala-cli}} -\item Integrerad utvecklingsmiljö (IDE) -\begin{itemize}\SlideFontTiny -\item \Emph{VS code} med extension ''Scala Metals'', lab 1 med Kojo -\item \Emph{IntelliJ IDEA}: valfri, lämpligt från läsperiod 2 -\end{itemize}\SlideFontTiny -\item \Emph{jar} för att packa ihop och distribuera klassfiler -\item \Emph{scaladoc} för dokumentation av kodbibliotek +\item Kompilera och kör fristående program med \Emph{\texttt{scala-cli}}: från övn 2 \end{itemize} -\item Andra verktyg som är bra att lära sig: +\item Andra verktyg som är bra att lära sig: \\(ingår i EDAA60 Datorer och datoranvändning) \begin{itemize}\SlideFontTiny \item Git för versionshantering \item GitHub för kodlagring -- men \Alert{inte} av lösningar till labbar! -\item \code{sbt} -- Scala Build Tool för professionella byggen av öppen källkod (lp2) +\item Linux/Ubuntu och nyttiga terminalkommando \end{itemize} \end{itemize} \end{Slide} +\begin{Slide}{Kompilering i terminalen} + När du ska skriva kod i en editor, kompilera i terminalen och köra ditt program som en \Emph{fristående applikation}, så behövs: + \begin{itemize} + \item En editor: \Emph{VS Code} med tillägget \Alert{Scala (Metals)} + \item Körmiljön \Emph{OpenJDK} + \item Kommandoverktyg för terminalen: \Alert{\texttt{scala-cli}} + \item Se instruktioner här: \url{http://cs.lth.se/pgk/verktyg} + \item Läs mer i Appendix C. + \item Tips om du kör Windows: installera %\href{https://docs.microsoft.com/en-us/windows/terminal/get-started} + {nya Windows Terminal} + + \end{itemize} + Be om hjälp i \texttt{\#frågor-och-svar}-textkanalen på vår Discord-server eller fråga handledare på resurstid. + +\end{Slide} + +\begin{Slide}{Scala Command Line Interface (CLI)} +\begin{itemize} +\item Utvecklingen av ett nytt kommandogränssnitt \Eng{Command Line Interface (CLI)} för Scala startades 2022 i ett öppenkällkodsprojekt som leds av Virtuslab. +\item Under 2023 ersätter \Alert{\texttt{scala-cli}} det gamla \Emph{\texttt{scala}}-kommandot.\footnote{I skrivande stund så har skiftet ännu inte skett. När det sker kan du ersätta alla förekomster av \code{scala-cli} med det kortare \code{scala}.} +\item Läs mer i Appendix C och F, samt här: \url{https://scala-cli.virtuslab.org/} +\item Du kan se vad Scala CLI kan göra via hjälp-optionen: +\begin{REPLnonum} +> scala-cli help +\end{REPLnonum} +\end{itemize} +\end{Slide} +\begin{Slide}{Tips och trix med \texttt{scala} i terminalen}\SlideFontSmall +\begin{itemize} +\item Skriv \code{:help} i REPL så får du se vilka \Emph{kommando} som finns. +\item Du kan \Emph{avsluta} REPL med \code{:q} eller trycka Ctrl+D. +\item Ett \Emph{vertikalstreck visas} om du trycker ENTER mitt i en ofullständigt rad. Detta indikerar att du kan fortsätta skriva på ny rad innan tolkning sker. +\item Om du vill att REPL ska vänta att tolka raden du skrivit och istället ge dig \Emph{ännu en rad}, så tryck först ner ESC-tangenten och släpp den innan du trycker ENTER. +\item Om du vill förhindra att REPL ger ny rad efter ENTER vid ofullständig rad, så skriv ett \Emph{semikolon} och tryck ENTER. +\item Starta \code{repl} med punkt efter blanktecken om du vill ha tillgång till koden i alla scala-filer i \Emph{aktuell katalog} i din REPL-session:\\ +\code{scala-cli repl .} +\item Kör med punkt efter blanktecken så kompileras och exekveras alla scala-filer i \Emph{aktuell katalog}:\\ +\code{scala-cli run .} +\end{itemize} +\end{Slide} \Subsection{De enklaste beståndsdelarna: litteraler, uttryck, variabler} @@ -504,44 +542,48 @@ \item \Emph{Parenteser} styr \Alert{evalueringsordningen}: \begin{REPL} scala> (3 + 5) * (2 - 1) -res1: Int = 8 +val res1: Int = 8 \end{REPL} \item \Emph{Heltalsdivision} sker med \Alert{decimaler avkortade}: \begin{REPL} scala> 41 / 2 -res2: Int = 20 +val res2: Int = 20 \end{REPL} \item \href{https://en.wikipedia.org/wiki/Modulo_operation}{\Emph{Moduloräkning}} med restoperatorn \code{%} \begin{REPL} scala> 41 % 2 -res3: Int = 1 +val res3: Int = 1 \end{REPL} \end{itemize} \end{Slide} -\begin{Slide}{Flyttalsaritmetik}\SlideFontSmall +\begin{Slide}{Flyttalsaritmetik}\SlideFontTiny \begin{itemize} \item Decimaltal representeras med s.k. \href{https://sv.wikipedia.org/wiki/Flyttal}{\Emph{flyttal}} av typen \code{Double}: \begin{REPL} scala> math.Pi -res4: Double = 3.141592653589793 +val res4: Double = 3.141592653589793 \end{REPL} \item Stora tal så som $\pi*10^{12}$ skrivs: \begin{REPL} scala> math.Pi * 1E12 -res5: Double = 3.141592653589793E12 +val res5: Double = 3.141592653589793E12 \end{REPL} \item Det finns \Alert{inte} oändligt antal decimaler vilket ger problem med \Alert{avvrundingsfel}: \begin{REPL} -scala> 0.0000000000001 -res6: Double = 1.0E-13 +scala> 0.1 + 0.2 +val res6: Double = 0.30000000000000004 scala> 1E10 + 0.0000000000001 -res7: Double = 1.0E10 +val res7: Double = 1.0E10 + +scala> BigDecimal("0.1") + BigDecimal("0.2") // BigDecimal funkar +val res8: BigDecimal = 0.3 \end{REPL} \end{itemize} +\SlideFontTiny\vspace{-0.2em}\hfill Läs mer här: \url{https://0.30000000000000004.com} \end{Slide} % \ifkompendium\else @@ -1033,6 +1075,30 @@ Alternativ 1 rekommenderas, men om du försenas av tekniskt strul, så kom igång med 2 el. 3 så länge tills du fått hjälp. \end{Slide} +\begin{Slide}{Köa med Sigrid} +För att köa till handledare på plats i sal i pgk: \url{cs.lth.se/sigrid} +\begin{itemize} +\item Direkt när undervisningspasset \Emph{börjar}: starta en session med ditt förnamn, kurskod EDAA45 och rummets namn. Gör detta även om du inte behöver hjälp från start! Då kan \Alert{ambulanser} se antal studenter i varje rum. +\item Inget lösenord behövs. +\item Två olika köer i varje rum: \Emph{hjälpkö} och \Alert{redovisningskö} +\begin{itemize} + \item Ställ dig i hjälpkö om du vill få vägledning och ställa frågor + \item Ställ dig i redovisningskö om du är klar att redovisa en labb +\end{itemize} +\item Du måste klicka på \Emph{Uppdatera} -- annars händer inget! +\item OBS! \Alert{Köar inte}+\Emph{Uppdatera} så fort handledare anländer! +\item Om du går på extra pass i mån av plats så kan du se vilket rum som har kortast kö här: \url{cs.lth.se/sigrid/monitor} +\end{itemize} +\end{Slide} + +\begin{Slide}{Sigrid in action} +Så här ser det ut när student står i hjälpkö efter att först ha klickat på \Alert{Hjäälp!!!} \emph{och} sedan på \Emph{Uppdatera}-knappen:\\ + +\includegraphics[width=0.55\textwidth]{../img/sigrid.png} + +\noindent GLÖM INTE \Alert{Köar inte} + \Emph{Uppdatera} när handledare \emph{anländer}! +\end{Slide} + \ifkompendium\else \begin{SlideExtra}{Om veckans övning: \code{expressions}}\SlideFontSmall diff --git a/slides/body/lect-w02-codestruct.tex b/slides/body/lect-w02-codestruct.tex index 77f4e76a2..c695fd47e 100644 --- a/slides/body/lect-w02-codestruct.tex +++ b/slides/body/lect-w02-codestruct.tex @@ -435,22 +435,33 @@ \Subsection{Fristående applikation} -\ifkompendium\else -\begin{SlideExtra}{Kompilering i terminalen} - Nu ska du en skriva kod i en editor, kompilera i terminalen och köra ditt program som en \Emph{fristående applikation}. Då behövs: +\begin{Slide}{Kompilering i terminalen} + När du ska skriva kod i en editor, kompilera i terminalen och köra ditt program som en \Emph{fristående applikation}, så behövs: \begin{itemize} - \item En editor, \Emph{VS Code} rekommenderas + \item En editor: \Emph{VS Code} med tillägget \Alert{Scala (Metals)} \item Körmiljön \Emph{OpenJDK} - \item Scala-kompilatorn: direkt med \Alert{\texttt{scalac}} eller via \code{scala-cli} + \item Kommandoverktyg för terminalen: \Alert{\texttt{scala-cli}} \item Se instruktioner här: \url{http://cs.lth.se/pgk/verktyg} + \item Läs mer i Appendix C. \item Tips om du kör Windows: installera %\href{https://docs.microsoft.com/en-us/windows/terminal/get-started} {nya Windows Terminal} \end{itemize} Be om hjälp i \texttt{\#frågor-och-svar}-textkanalen på vår Discord-server eller fråga handledare på resurstid. -\end{SlideExtra} -\fi +\end{Slide} + +\begin{Slide}{Scala Command Line Interface (CLI)} +\begin{itemize} +\item Utvecklingen av ett nytt kommandogränssnitt \Eng{Command Line Interface (CLI)} för Scala startades 2022 i ett öppenkällkodsprojekt som leds av Virtuslab. +\item Under 2023 ersätter \Alert{\texttt{scala-cli}} det gamla \Emph{\texttt{scala}}-kommandot.\footnote{I skrivande stund så har skiftet ännu inte skett. När det sker kan du ersätta alla förekomster av \code{scala-cli} med det kortare \code{scala}.} +\item Läs mer i Appendix C och F, samt här: \url{https://scala-cli.virtuslab.org/} +\item Du kan se vad Scala CLI kan göra via hjälp-optionen: +\begin{REPLnonum} +> scala-cli help +\end{REPLnonum} +\end{itemize} +\end{Slide} \begin{Slide}{Ett minimalt fristående program i Scala}\SlideFontSmall Spara nedan Scala-kod i filen \code{hej.scala}: @@ -463,16 +474,15 @@ > cat hej.scala @main def run = println("Hej Scala!") -> scalac hej.scala - -> ls -'hej$package.class' 'hej$package$.class' 'hej$package.tasty' -hej.scala run.class run.tasty - -> scala run +> scala-cli run hej.scala Hej Scala! \end{REPL} +Innan körning kompileras dina kodfiler. Du kan se maskinkoden här: +\begin{REPL} +> ls .scala-build/*/classes/main +'hej$package.class' 'hej$package$.class' 'hej$package.tasty' run.class run.tasty +\end{REPL} \end{Slide} @@ -511,10 +521,9 @@ i = i + 1 \end{Code} En primitiv \code{main}-metod har ej \code{@main} och måste vara i ett objekt. \\ -Kompilera och kör med namnet på objektet: +Kompilera och kör med programargument efter \code{--} \begin{REPL} -> scalac helloargs1.scala -> scala HelloScalaArgs morot gurka tomat +> scala-cli run helloargs1.scala -- morot gurka tomat morot gurka tomat @@ -528,17 +537,16 @@ > code helloargs2.scala \end{REPLnonum} \begin{Code} -@main def hej(heltal: Int, resten: String*): Unit = +@main def hej(heltal: Int, resten: String*): Unit = // notera * efter String for i <- 0 until heltal do println(resten(i)) \end{Code} Med \code{@main} behövs inget objekt.\\ -Kompilera och kör med namnet på \code{@main}-funktionen: +Kompilera och kör med programargument efter \code{--} \begin{REPL} -> scalac helloargs2.scala -> scala hej 2 morot gurka tomat +> scala-cli run helloargs2.scala -- 2 morot gurka tomat morot gurka -> scala hej aj morot gurka tomat +> scala-cli run helloargs2.scala -- aj morot gurka tomat Illegal command line: java.lang.NumberFormatException: For input string: "aj" \end{REPL} Med \code{@main} genereras automatiskt en primitiv main som kollar att argumenten har rätt typ. @@ -547,24 +555,26 @@ \begin{Slide}{För kännedom: Scala-\textbf{skript}} \begin{itemize} + \SlideFontSmall \item -\SlideFontSmall -Scala-kod kan köras som ett \Emph{skript}.\footnote{\SlideFontTiny Vi kommer inte använda skript i kursen, som tyvärr ej kan inkludera flera kodfiler. +Scala-kod kan köras som ett \Emph{skript}.\footnote{\SlideFontTiny En nackdel med Scala-skript är att de ej kan inkludera skript i andra kodfiler. } -Ett skript kompileras varje gång innan det körs och maskinkoden sparas \emph{inte} som vid vanlig kompilering. +\item Ett skript finns i en enda fristående fil med ändelsen \code{.sc} +\item Skript behöver inget huvudprogram. +\item Skript har automatiskt alla programargument i strängsekvensen \code{args} \begin{Code} -// spara detta i filen 'myscript.scala' -@main def Huvudprogram(args: String*) = - println("Hej alla mina argument:") - for arg <- args do println("Hej: " + arg) +// spara detta i filen 'myscript.sc' +println("Hej alla mina argument:") +for a <- args do println(s"Hej: $a") \end{Code} -Inkludera \code{.scala} i filnamnet om du vill köra som skript. \begin{REPLnonum} -> scala myscript.scala ett två tre +> scala-cli run myscript.sc -- ett två tre +Hej alla mina argument: +Hej: ett +Hej: två +Hej: tre \end{REPLnonum} -\item -Det är lätt hänt att av misstag skriva \code{scala Huvudprogram.scala}, när du egentligen vill köra ett redan kompilerat program. Då ska \emph{inte} filändelsen \code{.scala} anges. \end{itemize} \end{Slide} @@ -651,7 +661,7 @@ $prod \leftarrow prod * i$\\ $i \leftarrow i + 1$ } - skriv ut $prod$ + $prod$ \end{algorithm} \pause\vspace{1em} \begin{itemize}\SlideFontSmall @@ -664,10 +674,10 @@ \begin{Slide}{Algoritmexempel: MIN} \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} + \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} \Input{Array $args$ med strängar som alla innehåller heltal} - \Output{utskrift av minsta heltalet } + \Output{minsta heltalet } ~\\ $min \leftarrow$ det största heltalet som kan uppkomma \\ $n \leftarrow $ antalet heltal \\ @@ -677,7 +687,7 @@ \If{( x < $min$)}{$min \leftarrow x$} $i \leftarrow i + 1$ } - skriv ut $min$ + $min$ \end{algorithm} \pause{\hfill \SlideFontTiny \Emph{Testa med indata}: \code{args = Array("2", "42", "1", "2")}} \end{Slide} @@ -940,15 +950,16 @@ -\begin{Slide}{Filer med källkod och maskinkod} +\begin{Slide}{Från källkod till maskinkod med JVM} \begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm] -\node (input) [startstop] {\texttt{Hello.scala}}; -\node(inptext) [right of=input, text width=5cm, scale=1.2,xshift=3.5cm]{Källkodsfil}; +\node (input) [startstop] {\texttt{hello.scala}}; +\node(inptext) [right of=input, text width=5.5cm, scale=1.2,xshift=3.5cm]{Källkodsfil}; \node (compile) [process, below of=input] {\texttt{scalac}}; -\node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{Hello.class}}; -\node(outtext) [right of=output, text width=5cm, scale=1.2,xshift=3.5cm]{\texttt{.class}-fil med maskinkod}; +\node(comptext) [right of=compile, text width=7.2cm, scale=1.0,xshift=4.5cm]{Kompilatorn skapar \textit{abstrakt} maskinkod (s.k. bytekod)}; +\node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{hello.class}}; +\node(outtext) [right of=output, text width=5.5cm, scale=1.2,xshift=3.5cm]{\texttt{.class}-fil med bytekod}; \node (jvm) [process, below of=output] {JVM}; -\node(jvmtext) [right of=jvm, text width=5.5cm, scale=0.8,xshift=4.5cm]{\textit{Java Virtual Machine}\\Översätter till maskinkod\\ som passar din specifika CPU\\medan programmet kör}; +\node(jvmtext) [right of=jvm, text width=7.2cm, scale=1.0,xshift=4.5cm]{\textit{Java Virtual Machine}\\Översätter bytekod till \textit{konkret}\\ maskinkod som passar din specifika CPU \textbf{under körning} (s.k. interpretering)}; \draw [arrow] (input) -- (compile); \draw [arrow] (compile) -- (output); \draw [arrow] (output) -- (jvm); @@ -959,28 +970,42 @@ \begin{Slide}{Paket}\SlideFontSmall + +\begin{Code} +package greeting + +@main def run = println("Hello world!") +\end{Code} + \begin{itemize} -\item Paket ger struktur åt kodfilerna. Bra om man har många kodfiler. +\item Paket \Eng{package} ger struktur åt koden och skapar namnrymder. + +\item Paket kan vara \Emph{nästlade}: ofta finns paket i paket i paket. -\item Maskinkoden placeras av kompilatorn i kataloger enligt paketstrukturen. +\item Paket är speciellt bra om man har mycket kod i många kodfiler. +\item Kompilatorn placerar maskinkoden i kataloger enligt paketstrukturen.% +\footnote{\SlideFontTiny Katalogstrukturen för källkoden \emph{måste} i många andra språk, t.ex. Java, \emph{exakt motsvara paketstrukturen}, men detta är inte nödvändigt i Scala -- alla Scala-kodfiler kan ligga i samma katalog på toppnivå eller i underkatalog med valfritt namn, oavsett hur din kod använder \code{package}.} +\item[] Är du nyfiken, kolla underkataloger i \code{.scala-build}: +\begin{REPLsmall} +ls -R .scala-build +\end{REPLsmall} \end{itemize} -\vspace{1em} -\begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] -\node (input) [startstop] {\texttt{greeting/Hello.scala}}; -\node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{\lstinline{package greeting}\\\lstinline{object Hello ... }}; -\node (compile) [process, below of=input] {\texttt{scalac greeting/Hello.scala}}; -\node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{greeting/Hello.class}}; -\node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{Paketens maskinkod hamnar i katalog med samma namn som paketnamnet}; -\node (jvm) [process, below of=output] {\texttt{scala greeting.Hello}}; -\draw [arrow] (input) -- (compile); -\draw [arrow] (compile) -- (output); -\draw [arrow] (output) -- (jvm); -\end{tikzpicture} +% \vspace{1em} +% \begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] +% \node (input) [startstop] {\texttt{greeting/Hello.scala}}; +% \node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{\lstinline{package greeting}\\\lstinline{object Hello ... }}; +% \node (compile) [process, below of=input] {\texttt{scalac greeting/Hello.scala}}; +% \node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{greeting/Hello.class}}; +% \node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{Paketens maskinkod hamnar i katalog med samma namn som paketnamnet}; +% \node (jvm) [process, below of=output] {\texttt{scala greeting.Hello}}; +% \draw [arrow] (input) -- (compile); +% \draw [arrow] (compile) -- (output); +% \draw [arrow] (output) -- (jvm); +% \end{tikzpicture} -{\SlideFontTiny\vspace{1em} Katalogstrukturen för källkoden \Alert{måste} i många andra språk, t.ex. Java, motsvara paketstrukturen, men detta är inte nödvändigt i Scala.} \end{Slide} \begin{Slide}{Import} @@ -1004,79 +1029,42 @@ \end{Slide} - - - \begin{Slide}{Jar-filer} -\texttt{jar}-filer liknar \texttt{zip}-filer och används för att packa ihop maskinkod i en enda fil för enkel distribution och körning. - -\vspace{2em} -\begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] -\node (input) [startstop] {\texttt{greeting/}}; -\node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{en katalog med filer}; -\node (jar) [process, below of=input] -{\texttt{jar cvf minjarfil.jar greeting}}; - -\node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{minjarfil.jar}}; - -\node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{En jar-fil med alla filer inpackade}; - -\node (jvm) [process, below of=output] {\texttt{scala -cp minjarfil.jar}}; - -\node(outtextjvm) [right of=jvm, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{Lägg jar-filen till \\ ''classpath''}; -\draw [arrow] (input) -- (jar); -\draw [arrow] (jar) -- (output); -\draw [arrow] (output) -- (jvm); -\end{tikzpicture} -\end{Slide} - -\Subsection{Dokumentation} - -\begin{Slide}{Dokumentation}\footnotesize -För att kod ska bli begriplig för människor är det bra att dokumentera vad den gör. Det finns \Emph{tre olika sorters kommentarer}: -\begin{lstlisting} -// Enradskommentarer börjar med dubbla snedstreck -// men de gäller bara till radslut - -/* Flerradskommentarer börjar med - snedstreck-asterisk - och slutar med asterisk-snedstreck. */ - -/** Dokumentationskommentarer placeras före - * t.ex. en funktion och berättar vad den gör - * och vad eventuella parametrar används till. - * Börjar med snedstreck-asterisk-asterisk. - * Varje ny kommentarsrad börjar med asterisk. - * Avslutas med asterisk-stjärna. - */ -\end{lstlisting} -Kommentarer påverkar inte hur en maskin exekverar koden, men hjälper människor att läsa, vidareutveckla och återanvända koden. -\end{Slide} - -\begin{Slide}{scaladoc} -Scala CLI kan ta dokumentationskommentarerna i källkoden och skapa en webbsajt med dokumentation. - -\vspace{2em} -\begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] - -\node (input) [startstop] {\texttt{.}}; - -\node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{Din katalog med \texttt{.scala}-filer}; +\begin{itemize} +\item +\texttt{jar}-filer liknar \texttt{zip}-filer och används för att sammanföra många kompilerade kodfiler i \Emph{en komprimerad fil} för enkel distribution och körning. +\item Du använder jar-filer med optionen \code{--jar} +\begin{REPLsmall} +scala-cli run . --jar introprog.jar +\end{REPLsmall} +\item Du kan skapa egna jar-filer med \texttt{scala-cli package} +\begin{REPLsmall} +scala-cli package . --library --output myapp.jar +scala-cli run --jar myapp.jar +\end{REPLsmall} +Läs mer om jar-filer i Appendix F. +\end{itemize} -\node (scaladoc) [process, below of=input] -{\texttt{scala-cli doc .}}; +% \vspace{2em} +% \begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] +% \node (input) [startstop] {\texttt{greeting/}}; +% \node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{en katalog med filer}; +% \node (jar) [process, below of=input] +% {\texttt{jar cvf minjarfil.jar greeting}}; -\node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{index.html} ~~med mera...}; +% \node (output) [startstop, below of=compile] {\texttt{minjarfil.jar}}; -\node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{En webbsajt}; +% \node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{En jar-fil med alla filer inpackade}; +% \node (jvm) [process, below of=output] {\texttt{scala -cp minjarfil.jar}}; -\draw [arrow] (input) -- (scaladoc); -\draw [arrow] (scaladoc) -- (output); -\end{tikzpicture} +% \node(outtextjvm) [right of=jvm, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{Lägg jar-filen till \\ ''classpath''}; +% \draw [arrow] (input) -- (jar); +% \draw [arrow] (jar) -- (output); +% \draw [arrow] (output) -- (jvm); +% \end{tikzpicture} \end{Slide} - \ifkompendium\else \subsection{Att göra denna vecka} diff --git a/slides/body/lect-w03-functions.tex b/slides/body/lect-w03-functions.tex index 7cadbc989..4e1702a49 100644 --- a/slides/body/lect-w03-functions.tex +++ b/slides/body/lect-w03-functions.tex @@ -329,8 +329,7 @@ \end{Code} \begin{REPL} -> scalac bmi.scala -> scala bmi 0 42 +> scala-cli run bmi.scala -- 0 42 Exception in thread "main" java.lang.ArithmeticException: / by zero // HÄR KOMMER STACK TRACE pga körtidsfel - se nästa bild \end{REPL} @@ -765,7 +764,7 @@ -\begin{Slide}{Skapa din egen kontrollstruktur} +\begin{Slide}{Skapa din egen kontrollstruktur}\SlideFontSmall \begin{itemize} \item Genom att \Alert{kombinera} \Emph{multipla parameterlistor} med \Emph{namnanrop} med \Emph{klammerparentes vid ensam parameter} kan vi skapa vår egen kontrollstruktur: \code{upprepa} \pause \begin{Code} @@ -778,8 +777,7 @@ \pause Till exempel så här: \begin{Code} -def upprepa(n: Int)(block: => Unit) = - for i <- 0 until n do block +def upprepa(n: Int)(block: => Unit) = for i <- 0 until n do block \end{Code} \pause @@ -791,6 +789,18 @@ \end{Slide} +\begin{Slide}{Kolon vid ensam parameter}\SlideFontSmall +Du kan från Scala 3.3 i stället för klammerparentes vid ensam parameter använda kolon för att få färre ''krullisar'' \Eng{fewer braces}. +\begin{Code} + upprepa(42): + if math.random() < 0.5 + then print(" gurka") + else print(" tomat") +\end{Code} +Denna förenklade syntax föregicks av långa diskussioner innan den till slut accepterades.\footnote{ +Den nyfikne kan läsa förslaget före omröstning här: \\ \url{https://docs.scala-lang.org/sips/fewer-braces.html}} +\end{Slide} + \begin{Slide}{Stegade funktioner, ''Curry-funktioner''} Om en funktion har multipla parameterlistor kan man skapa \Emph{stegade funktioner}, även kallat \Emph{partiellt applicerade} funktioner \Eng{partially applied functions} eller \Emph{''Curry''-funktioner}. \begin{REPLnonum} @@ -922,7 +932,7 @@ \item Det blir \Alert{många omkompileringar} och då vill man gärna slippa skriva samma kommando om och om igen. %En lösning är att skapa ett skript, t.ex. i språket \Emph{bash}, som kör kompileringen. \item Vid \Emph{varje liten ändring} vill man \Alert{kompilera om} det som ändrats och se om det fortfarande kompilerar utan fel. \item Då kan du använda:\\\code{scala-cli compile . --watch}\\Ändringar bevakas och kompileras om direkt. - \item Du kan också använda ett s.k. \Emph{byggverktyg},\\t.ex. Scala Build Tool (\code{sbt}), se Appendix F. + %\item Du kan också använda ett s.k. \Emph{byggverktyg},\\t.ex. Scala Build Tool (\code{sbt}), se Appendix F. \end{itemize} \end{Slide} @@ -945,22 +955,22 @@ % {\noindent Det finns dock stora begränsningar med WSL och om du vill ha Linux ''på riktigt'' rekommenderas att du installera Ubuntu med dual-boot: \SlideFontTiny\url{https://linoxide.com/distros/install-ubuntu-18-04-dual-boot-windows-10/}} % \end{Slide} -\begin{Slide}{Scala Build Tool: \texttt{sbt}} -\begin{itemize} - \item Ett \Emph{byggverktyg}, exempelvis \code{sbt}, kan användas för att kompilera, testköra, ladda ner, paketera och distribuera kodbibliotek och applikationer. - \item Du behöver en fil som heter \code{build.sbt} som innehåller:\\\code{scalaVersion := "3.1.3"} - \item Det är enkelt att använda \code{sbt} för att kompilera om ditt program varje gång du gör \code{Ctrl+S}: -\begin{REPLnonum} -> sbt -sbt> ~compile // med ~ görs omkompilering vid ändring -\end{REPLnonum} -Tecknet \code{~} kallas \emph{tilde} och skrivs med högra Alt-tangenten nere och två tryck på tangenten bredvid Enter. +% \begin{Slide}{Scala Build Tool: \texttt{sbt}} +% \begin{itemize} +% \item Ett \Emph{byggverktyg}, exempelvis \code{sbt}, kan användas för att kompilera, testköra, ladda ner, paketera och distribuera kodbibliotek och applikationer. +% \item Du behöver en fil som heter \code{build.sbt} som innehåller:\\\code{scalaVersion := "3.2.2"} +% \item Det är enkelt att använda \code{sbt} för att kompilera om ditt program varje gång du gör \code{Ctrl+S}: +% \begin{REPLnonum} +% > sbt +% sbt> ~compile // med ~ görs omkompilering vid ändring +% \end{REPLnonum} +% Tecknet \code{~} kallas \emph{tilde} och skrivs med högra Alt-tangenten nere och två tryck på tangenten bredvid Enter. - \item Läs mer om \code{sbt} i Appendix F och här: \\\url{https://www.scala-sbt.org} +% \item Läs mer om \code{sbt} i Appendix F och här: \\\url{https://www.scala-sbt.org} -\end{itemize} +% \end{itemize} -\end{Slide} +% \end{Slide} \ifkompendium\else diff --git a/slides/body/lect-w04-objects.tex b/slides/body/lect-w04-objects.tex index b39ddb93b..65f2cdfba 100644 --- a/slides/body/lect-w04-objects.tex +++ b/slides/body/lect-w04-objects.tex @@ -675,7 +675,7 @@ -\begin{Slide}{Vad är skillnaden mellan \texttt{val}, \texttt{var}, \texttt{def} och \texttt{lazy val}?} +\begin{Slide}{Vad är skillnaden mellan \texttt{val}, \texttt{var}, \texttt{def}, \texttt{lazy val}?} \begin{Code}[basicstyle=\ttfamily\fontsize{8}{11}\selectfont] object exempel: println("hej exempel") @@ -684,13 +684,62 @@ def evaluerasVidVarjeAnrop = {println("hej def"); math.random()} lazy val fördröjdInit = {println("hej lazy val"); math.random()} \end{Code} -\vspace{1em}\pause -Lat evaluering är en viktig princip inom funktionsprogrammering som möjliggör effektiva, oföränderliga datastrukturer där element allokeras först när de behövs. \\ +I vilken ordning sker utskrifterna? + + +\pause +{\vspace{2em}\SlideFontTiny Lat evaluering är en viktig princip inom funktionsprogrammering som möjliggör effektiva, oföränderliga datastrukturer där element allokeras först när de behövs. \\ \href{https://en.wikipedia.org/wiki/Lazy_evaluation}{en.wikipedia.org/wiki/Lazy\_evaluation} +} \end{Slide} +\begin{Slide}{Be kompilatorn att varna vid initialiseringsproblem} +\SlideFontSmall +Initialisering i fel ordning kan ge oväntade överraskningar: +\begin{REPLsmall} +scala> { val b = a; val a = 42 } +val b: Int = 0 // default-värdet för Int är noll och a har ännu inte fått värdet 42 +val a: Int = 42 + +scala> :settings -Ysafe-init + +scala> { val b = a; val a = 42 } +1 warning found +-- Warning: ------------------------------------------ +1 |{ val b = a; val a = 42 } + | ^ + | Access non-initialized value a. +val b: Int = 0 +val a: Int = 42 +\end{REPLsmall} +Med kompilator-optionen \code{-Ysafe-init} får du en välbehövlig varning. \\ +Skriv såhär, t.ex. i \code{project.scala}, om du vill ha denna option påslagen: +\begin{CodeSmall} +//> using option -Ysafe-init +\end{CodeSmall} +\end{Slide} +\begin{Slide}{Be kompilatorn ge fler bra varningar}\SlideFontSmall +Slå på mer utförliga meddelanden och varningar: +\begin{CodeSmall} +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +\end{CodeSmall} +\begin{tabular}{l p{8.5cm}} +\texttt{-unchecked} & Extra varningar vid flera fall av osäker kod. \\ +\texttt{-deprecation} & Förklaring vid användning av utgående funktioner. \\ +\texttt{-Wunused:all} & Varning om deklarationer ej används. \\ +\texttt{-Wvalue-discard} & Varning vid förlorat värde. \\ +\texttt{-Ysafe-init} & Varna vid användning av ännu ej initialiserade variabler. \\ +\end{tabular} + +\pause\vspace*{1em} +Om du tycker vissa varningar är irriterande kan du slå av dem med \code{@annotation.nowarn} +\begin{CodeSmall} +scala> { val b = a; @annotation.nowarn val a = 42 } +\end{CodeSmall} + +\end{Slide} \Subsection{Funktioner är objekt} @@ -951,32 +1000,34 @@ \end{Slide} -\Subsection{Dokumentation} +% \Subsection{Dokumentation} -\begin{Slide}{Skapa dokumentation} -\code{scaladoc} är ett program som tar Scala-kod som indata och skapar en webbsajt med dokumentation. +% \begin{Slide}{Skapa dokumentation} +% \code{scaladoc} är ett program som tar Scala-kod som indata och skapar en webbsajt med dokumentation. -\vspace{2em} -\begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] -\node (input) [startstop] {\texttt{src/*.scala}}; +% \vspace{2em} +% \begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] +% \node (input) [startstop] {\texttt{src/*.scala}}; -\node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{en katalog \texttt{src} som innehåller \texttt{.scala}-filer}; +% \node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{en katalog \texttt{src} som innehåller \texttt{.scala}-filer}; -\node (scaladoc) [process, below of=input] -{\texttt{scaladoc}}; +% \node (scaladoc) [process, below of=input] +% {\texttt{scaladoc}}; -\node (output) [startstop, below of=scaladoc] {\texttt{index.html} ~~~med mera...}; +% \node (output) [startstop, below of=scaladoc] {\texttt{index.html} ~~~med mera...}; -\node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{En webbsajt}; +% \node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{En webbsajt}; -\draw [arrow] (input) -- (scaladoc); -\draw [arrow] (scaladoc) -- (output); -\end{tikzpicture} +% \draw [arrow] (input) -- (scaladoc); +% \draw [arrow] (scaladoc) -- (output); +% \end{tikzpicture} -\vspace*{1em}Läs mer i Appendix E: Dokumentation. -%\vspace{2em} För Java-kod finns motsvarande program som heter \code{javadoc}. -\end{Slide} +% \vspace*{1em}Läs mer i Appendix E: Dokumentation. +% %\vspace{2em} För Java-kod finns motsvarande program som heter \code{javadoc}. +% \end{Slide} + +\Subsection{Använda färdiga kodbibliotek} \begin{Slide}{Använda dokumentation för färdiga klasser.} \begin{itemize} @@ -987,12 +1038,11 @@ \url{https://docs.oracle.com/en/java/javase/11/docs/api/index.html} %\url{https://docs.oracle.com/javase/8/docs/api/} \item Övning: Leta upp dokumentationen för \code{java.awt.Color} + \item Läs mer i Appendix E om dokumentation. \end{itemize} \end{Slide} - - -\Subsection{Använda färdiga kodbibliotek} + \begin{Slide}{Vad är en jar-fil?} \begin{itemize} @@ -1024,14 +1074,12 @@ \begin{itemize} \item Hur hittar kompilatorn färdiga moduler? \pause -\item Kompilatorerna \code{scalac} och \code{javac} och programmen \code{scala} och \code{java} som kör igång JVM använder \Alert{en lista med filsökvägar} kallad \Emph{classpath} när de söker efter kompilerad kod. +\item Kompilatorerna \code{scalac} och \code{javac} och programmen \code{scala-cli} och \code{java} som kör igång JVM använder \Alert{en lista med filsökvägar} kallad \Emph{classpath} när de söker efter kompilerad kod. \pause -\item Aktuell katalog samt Scalas standardbibliotek läggs automatiskt på classpath. -\item Med hjälp av optionen \code{-cp} kan du ange innehållet på classpath genom att ge en lista med sökvägar separerade med kolon\footnote{I Windows skiljs sökvägar med semikolon istället för kolon.}. -\item Det går bra att lägga till sökväg till jar-filer i listan. +\item Scalas standardbibliotek läggs automatiskt på classpath. +\item Med hjälp av optionen \code{--jar} kan du lägga till en jar-fil till classpath. % genom att ge en lista med sökvägar separerade med kolon\footnote{I Windows skiljs sökvägar med semikolon istället för kolon.}. \item Exempel: (punkt används för att ange aktuell katalog) \begin{REPLnonum} -scala -cp "introprog.jar:." Main scala-cli run . --jar introprog.jar \end{REPLnonum} \end{itemize} @@ -1045,11 +1093,10 @@ %\item En \Emph{klass} är en ''mall'' för att göra \Emph{objekt}. \item Där finns klassen \code{PixelWindow} som kan skapa ritfönster. %\item När man skapar ett objekt från en klass använder man nyckelordet \code{new}. -\item Du kan starta REPL så här om du har laddat ner jar-filen manuellt från \url{https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar} %\pause +\item Du kan starta REPL så här om du har laddat ner jar-filen manuellt från\\\url{https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar} %\pause \begin{REPLnonum} -> scala -cp introprog.jar +> scala-cli repl --jar introprog.jar \end{REPLnonum} -(Men det är enklare att låta Scala CLI ladda ner den åt dig.) \item Testa \code{PixelWindow} i REPL med: \begin{REPLnonum} scala> val w = introprog.PixelWindow(300, 200, "hejsan") @@ -1059,27 +1106,18 @@ \end{Slide} -\begin{Slide}{Använda färdiga kodbiblitek med Scala CLI i REPL:}\SlideFontSmall -\begin{itemize} -\item \code{scala-cli} kan inkludera en jar-fil på classpath med optionen \code{--jar} -\begin{REPLsmall} -> curl -sLO https://fileadmin.cs.lth.se/introprog.jar -> scala-cli repl . --jar introprog.jar -Welcome to Scala 3.1.3 (17.0.3, Java OpenJDK 64-Bit Server VM). -Type in expressions for evaluation. Or try :help. - -scala> introprog.Dialog.show("hello introprog") -\end{REPLsmall} -\item Du kan istället låta \code{scala-cli} \Emph{automatiskt} ladda ner ett färdigt kodbibliotek som är publicerat på Maven Central och lägga det på classpath med optionen \code{--dep} som är en förkortning av \emph{dependency}. Notera antalet kolon i adressen till kodbiblioteket: +\begin{Slide}{Automatiska beroenden med Scala CLI i REPL:} +\begin{itemize}\SlideFontSmall +\item Du kan istället låta \code{scala-cli} \Emph{automatiskt} ladda ner ett färdigt kodbibliotek som är publicerat på Maven Central och lägga det på classpath med optionen \code{--dep} som är en förkortning av \emph{dependency}. +\item Notera antalet kolon i adressen till kodbiblioteket: \begin{REPLsmall} > scala-cli repl . --dep se.lth.cs::introprog:1.3.1 Welcome to Scala 3.1.3 (17.0.3, Java OpenJDK 64-Bit Server VM). Type in expressions for evaluation. Or try :help. - + scala> introprog.Dialog.show("hello introprog") \end{REPLsmall} \end{itemize} - \end{Slide} @@ -1104,41 +1142,59 @@ \end{Slide} -\begin{Slide}{Scala Build Tool: \texttt{sbt}}\SlideFontSmall -\begin{itemize} -\item Du kan låta byggverktyget \code{sbt} automatiskt sköta omkompilering och körning vid varje Ctrl+S med kommandot \code{~run} -och enbart omkompilering med \code{~compile} -\begin{REPL} -> sbt -[info] Set current project to hellosbt (in build file:/home/bjornr/tmp/hellosbt/) -[info] sbt server started at 127.0.0.1:5320 -sbt:hellosbt> ~run -\end{REPL} -Avsluta med Enter. Om flera \code{main} gör: \code{ ~runMain DettaMainObj} -\item Kod antas finnas direkt i \Emph{aktuell katalog} eller i \code{src/main/scala} -\item Lägg \code{.jar}-filer i en katalog \code{lib} så hamnar de automatiskt på classpath -\item Skapa en fil med namnet \code{build.sbt} för att säkerställa rätt version: -\begin{Code} -scalaVersion := "3.1.3" -\end{Code} -I filen \code{project/build.properties} kan du ange versionen på \code{sbt}: -\begin{Code} -sbt.version=1.7.1 -\end{Code} -Se Appendix F i kompendiet och \url{http://www.scala-sbt.org/} -\end{itemize} +\begin{Slide}{Kompilera om vid varje ändring}\SlideFontSmall +Ange optionen \code{--watch} så körs kommandot om varje gång du sparar en scala-fil med Ctrl+S. +\begin{REPLsmall} +> scala-cli compile . --watch +\end{REPLsmall} +Kan skrivas kortare: +\begin{REPLsmall} +> scala-cli compile . -w +\end{REPLsmall} +Fungerar också för run-kommandot, men det är inte lika användbart om appen är interaktiv och väntar på input från användaren innan den avslutas. +\begin{REPLsmall} +> scala-cli run . -w +\end{REPLsmall} +\Emph{Gör så små ändringar som möjligt} och kompilera och testa vid \Alert{varje} ändring! Många ändringar kan ge svårhittade följdfel... + + \end{Slide} - - -\begin{Slide}{Använda \texttt{introprog} tillsammans med \texttt{sbt}} -Lägg raden med \code{libraryDependencies} i filen \code{build.sbt} efter \code{scalaVersion}: -\begin{Code} -scalaVersion := "3.1.3" -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" -\end{Code} -Första gången du kör \code{compile}, \code{run} eller \code{console} i \code{sbt} kommer en jar-fil med paketet \code{introprog} automatiskt att laddas ner från Maven Central. -\end{Slide} +% \begin{Slide}{Scala Build Tool: \texttt{sbt}}\SlideFontSmall +% \begin{itemize} +% \item Du kan låta byggverktyget \code{sbt} automatiskt sköta omkompilering och körning vid varje Ctrl+S med kommandot \code{~run} +% och enbart omkompilering med \code{~compile} +% \begin{REPL} +% > sbt +% [info] Set current project to hellosbt (in build file:/home/bjornr/tmp/hellosbt/) +% [info] sbt server started at 127.0.0.1:5320 +% sbt:hellosbt> ~run +% \end{REPL} +% Avsluta med Enter. Om flera \code{main} gör: \code{ ~runMain DettaMainObj} +% \item Kod antas finnas direkt i \Emph{aktuell katalog} eller i \code{src/main/scala} +% \item Lägg \code{.jar}-filer i en katalog \code{lib} så hamnar de automatiskt på classpath +% \item Skapa en fil med namnet \code{build.sbt} för att säkerställa rätt version: +% \begin{Code} +% scalaVersion := "3.2.2" +% \end{Code} +% I filen \code{project/build.properties} kan du ange versionen på \code{sbt}: +% \begin{Code} +% sbt.version=1.8.2 +% \end{Code} +% Se Appendix F i kompendiet och \url{http://www.scala-sbt.org/} +% \end{itemize} +% \end{Slide} + + + +% \begin{Slide}{Använda \texttt{introprog} tillsammans med \texttt{sbt}} +% Lägg raden med \code{libraryDependencies} i filen \code{build.sbt} efter \code{scalaVersion}: +% \begin{Code} +% scalaVersion := "3.2.2" +% libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" +% \end{Code} +% Första gången du kör \code{compile}, \code{run} eller \code{console} i \code{sbt} kommer en jar-fil med paketet \code{introprog} automatiskt att laddas ner från Maven Central. +% \end{Slide} \ifkompendium\else diff --git a/slides/body/lect-w07-seq-append-insert-remove.tex b/slides/body/lect-w07-seq-append-insert-remove.tex index 7e748e8f3..4ffe6d1f2 100644 --- a/slides/body/lect-w07-seq-append-insert-remove.tex +++ b/slides/body/lect-w07-seq-append-insert-remove.tex @@ -14,9 +14,15 @@ \item \code{PolygonWindow} nedan är ett fönster som kan rita en polygon. \end{itemize} +\ifkompendium +\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{10}{12}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PolygonWindow.scala} + +\vspace{-0em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{10}{12}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PolygonTest.scala} +\else \vspace{-0.5em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{6.5}{8}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PolygonWindow.scala} \pause \vspace{-0em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{6.5}{8}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PolygonTest.scala} +\fi \end{Slide} @@ -51,7 +57,15 @@ \begin{Slide}{Exempel: PolygonArray, ändring på plats} +\ifkompendium +\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{10}{12}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PolygonArray.scala} +\begin{itemize} +\item Från början är \code{points} fylld med null. +\item Variabeln \code{n} håller reda på hur många som verkligen används. +\end{itemize} +\else \vspace{-0.6em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{6.5}{7.7}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PolygonArray.scala} +\fi \end{Slide} % \begin{Slide}{Test av PolygonArray, ändring på plats} @@ -60,7 +74,11 @@ \begin{Slide}{Exempel: PolygonVector, variabel referens till oföränderlig datastruktur} +\ifkompendium +\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{9.5}{11.5}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/PolygonVector.scala} +\else \vspace{-0.6em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{6.5}{7.7}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/workspace/w05-seqalg/src/PolygonVector.scala} +\fi \end{Slide} % \begin{Slide}{Test av PolygonVector, variabel referens till oföränderlig datastruktur} @@ -69,7 +87,11 @@ \begin{Slide}{Exempel: Polygon som oföränderlig case class} +\ifkompendium +\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{10}{12}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/Polygon.scala} +\else \vspace{-0.6em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{6.5}{7.7}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/Polygon.scala} +\fi % \begin{itemize}\SlideFontTiny % \item Nu är attributet points en publik \code{val} som vi kan dela med oss av eftersom datastrukturen \code{Vector} är oföränderlig. % diff --git a/slides/body/lect-w07-seq-insert-remove-copy.tex b/slides/body/lect-w07-seq-insert-remove-copy.tex index 8579551a0..acfeaaf05 100644 --- a/slides/body/lect-w07-seq-insert-remove-copy.tex +++ b/slides/body/lect-w07-seq-insert-remove-copy.tex @@ -51,25 +51,25 @@ \begin{Slide}{Pseudo-kod för SEQ-INSERT-COPY}\SlideFontSmall \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} +\SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} - \Input{\texttt{pts: Array[Pt], pt: Pt, pos: Int}} ~\\ +\Input{\texttt{pts: Array[Pt], pt: Pt, pos: Int}} ~\\ - \Output{En kopia av $pts$ men där $pt$ är infogat på plats $pos$}~\\ +\Output{En kopia av $pts$ men där $pt$ är infogat på plats $pos$}~\\ - \noindent\hrulefill +\noindent\hrulefill - $result \leftarrow$ en ny \texttt{Array[Pt]} med plats för $pts.length + 1$ element \\ - \For{$i \leftarrow 0$ \KwTo $pos - 1$}{ - $result(i) \leftarrow pts(i)$ - } - $result(pos) \leftarrow pt$ \\ - \For{$i \leftarrow pos + 1$ \KwTo $xs.length$}{ - $result(i) \leftarrow pts(i - 1)$ - } +$result \leftarrow$ en ny \texttt{Array[Pt]} med plats för $pts.length + 1$ element \\ +\For{$i \leftarrow 0$ \KwTo $pos - 1$}{ +$result(i) \leftarrow pts(i)$ +} +$result(pos) \leftarrow pt$ \\ +\For{$i \leftarrow pos + 1$ \KwTo $xs.length$}{ +$result(i) \leftarrow pts(i - 1)$ +} - \Return $result$ +$result$ \noindent\hrulefill\\ \end{algorithm} @@ -77,7 +77,11 @@ \end{Slide} \begin{Slide}{Insättning/borttagning i kopia av primitiv Array} +\ifkompendium +\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{9.5}{11.5}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PointSeqUtils.scala} +\else \vspace{-0.6em}\scalainputlisting[numbers=left,numberstyle=,basicstyle=\fontsize{6}{7.2}\ttfamily\selectfont]{../compendium/examples/sequences/PointSeqUtils.scala} +\fi \pause \SlideFontSmall Man gör \Alert{mycket lätt fel} på gränser/specialfall: +-1, to/until, tom sekvens etc. diff --git a/slides/body/lect-w07-seq-while.tex b/slides/body/lect-w07-seq-while.tex index 92fc215cd..7a042c0a9 100644 --- a/slides/body/lect-w07-seq-while.tex +++ b/slides/body/lect-w07-seq-while.tex @@ -35,16 +35,16 @@ \Emph{Pseudokod} för algoritmen SEQ-COPY som kopierar en sekvens, här en Array med heltal:\\ \noindent\hrulefill \begin{algorithm}[H] - \SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Resultat} - \Input{Heltalsarray $xs$} - \Output{En ny heltalsarray som är en kopia av $xs$. \\ \vspace{1em}} - $result \leftarrow$ en ny array med plats för $xs.length$ element\\ - $i \leftarrow 0$ \\ - \While{$i < xs.length$}{ - $result(i) \leftarrow xs(i)$\\ - $i \leftarrow i + 1$\\ - } - \Return $result$ +\SetKwInOut{Input}{Indata}\SetKwInOut{Output}{Utdata} +\Input{Heltalsarray $xs$} +\Output{En ny heltalsarray som är en kopia av $xs$. \\ \vspace{1em}} +$result \leftarrow$ en ny array med plats för $xs.length$ element\\ +$i \leftarrow 0$ \\ +\While{$i < xs.length$}{ +$result(i) \leftarrow xs(i)$\\ +$i \leftarrow i + 1$\\ +} +$result$ \end{algorithm} \noindent\hrulefill \end{Slide} diff --git a/slides/body/lect-w10-extends.tex b/slides/body/lect-w10-extends.tex index 4acd3ed19..9e595604b 100644 --- a/slides/body/lect-w10-extends.tex +++ b/slides/body/lect-w10-extends.tex @@ -351,9 +351,9 @@ -\begin{Slide}{Scalas typhierarki och typen \texttt{Object}} -Den översta delen av typhierarkin i Scala: -\vspace{1em} +\begin{Slide}{Scalas typhierarki}\SlideFontSmall +En förenklad bild av den översta delen av typhierarkin i Scala: +\vspace{0.5em} \begin{center} \newcommand{\TextBox}[1]{\raisebox{0pt}[1em][0.5em]{#1}} \tikzstyle{umlclass}=[rectangle, draw=black, thick, anchor=north, text width=2.5cm, rectangle split, rectangle split parts = 3] @@ -380,6 +380,7 @@ \item De numeriska typerna \code{Int}, \code{Double}, etc är subtyper till \Emph{\code{AnyVal}} och kallas \Emph{värdetyper} och lagras på ett speciellt, effektivt sätt i minnet. \item Alla dina egna klasser är subtyper till \Emph{\texttt{AnyRef}} och kallas \Emph{referenstyper} och kan (direkt eller indirekt) konstrueras med \code{new}. \item \texttt{AnyRef} motsvaras av \Alert{\code{java.lang.Object}} i JVM. +\item (För att skilja ut s.k. opaka typer (ingår ej i denna kurs), som inte kan undersökas med mönstermatchning, så är finns även typen \code{Matchable} som är subtyp till \code{Any} och supertyp till \code{AnyRef} och \code{AnyVal}.) \end{itemize} \end{Slide} diff --git a/slides/body/lect-w12-project-assignment.tex b/slides/body/lect-w12-project-assignment.tex index a3768e759..9416d221f 100644 --- a/slides/body/lect-w12-project-assignment.tex +++ b/slides/body/lect-w12-project-assignment.tex @@ -70,6 +70,52 @@ \end{Slide} +\begin{Slide}{Skapa dokumentation} +Scala CLI kan ta dokumentationskommentarerna i källkoden och skapa en webbsajt med dokumentation. + +\vspace{2em} +\begin{tikzpicture}[node distance=1.5cm,scale=0.8, every node/.style={transform shape}] + +\node (input) [startstop] {\texttt{.}}; + +\node(inptext) [right of=input, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{Aktuell katalog med \texttt{.scala}-filer}; + +\node (scaladoc) [process, below of=input] +{\texttt{scala-cli doc .}}; + +\node (output) [startstop, below of=scaladoc] {\texttt{index.html} ~~med mera...}; + +\node(outtext) [right of=output, text width=4cm, scale=1.2,xshift=4.5cm]{En webbsajt}; + + +\draw [arrow] (input) -- (scaladoc); +\draw [arrow] (scaladoc) -- (output); +\end{tikzpicture} +\end{Slide} + + + +\begin{Slide}{Dokumentationskommentarer}\footnotesize +För att kod ska bli begriplig för människor är det bra att dokumentera vad den gör. Det finns \Emph{tre olika sorters kommentarer}: +\begin{lstlisting} +// Enradskommentarer börjar med dubbla snedstreck +// men de gäller bara till radslut + +/* Flerradskommentarer börjar med + snedstreck-asterisk + och slutar med asterisk-snedstreck. */ + +/** Dokumentationskommentarer placeras före + * t.ex. en funktion och berättar vad den gör + * och vad eventuella parametrar används till. + * Börjar med snedstreck-asterisk-asterisk. + * Varje ny kommentarsrad börjar med asterisk. + * Avslutas med asterisk-stjärna. + */ +\end{lstlisting} +Kommentarer påverkar inte hur en maskin exekverar koden, men hjälper människor att använda koden. Läs mer i Appendix E. +\end{Slide} + \ifkompendium\else diff --git a/slides/body/lect-w13-on-demand.tex b/slides/body/lect-w13-on-demand.tex index cdff025b4..97111b5e1 100644 --- a/slides/body/lect-w13-on-demand.tex +++ b/slides/body/lect-w13-on-demand.tex @@ -109,7 +109,7 @@ % \end{itemize} % \end{Slide} -\begin{Slide}{Repetitionsämnen på begäran 2022} +\begin{Slide}{Repetitionsämnen på begäran från tidigare år} \begin{enumerate}\SlideFontSmall \item namnanrop, värdeanrop \Vecka{03} \item funktionsvärde, funktionstyp och thunk \Vecka{03} diff --git a/slides/generated/w03-overview-generated.tex b/slides/generated/w03-overview-generated.tex index bf7f17974..384d69aaf 100644 --- a/slides/generated/w03-overview-generated.tex +++ b/slides/generated/w03-overview-generated.tex @@ -27,6 +27,9 @@ $\square$ anropsstacken \\ $\square$ objektheapen \\ $\square$ stack trace \\ +$\square$ värdeandrop \\ +$\square$ namnanrop \\ +$\square$ klammerparentes och kolon vid ensam parameter \\ $\square$ rekursion \\ $\square$ scala.util.Random \\ $\square$ slumptalsfrö \\ diff --git a/slides/generated/w04-overview-generated.tex b/slides/generated/w04-overview-generated.tex index 56b4fbb9d..c3693b22d 100644 --- a/slides/generated/w04-overview-generated.tex +++ b/slides/generated/w04-overview-generated.tex @@ -35,8 +35,6 @@ $\square$ introprog.PixelWindow \\ $\square$ initialisering \\ $\square$ lazy val \\ -$\square$ värdeandrop \\ -$\square$ namnanrop \\ $\square$ typalias \\ \end{multicols} \ No newline at end of file diff --git a/slides/generated/w05-overview-generated.tex b/slides/generated/w05-overview-generated.tex index e0178882b..339be6d10 100644 --- a/slides/generated/w05-overview-generated.tex +++ b/slides/generated/w05-overview-generated.tex @@ -1,6 +1,6 @@ %!TEX encoding = UTF-8 Unicode - Modul \Emph{Klasser och datamodellering}: Övn \Alert{\texttt{classes}} $\rightarrow$ Labb \Alert{\texttt{--}} + Modul \Emph{Klasser och datamodellering}: Övn \Alert{\texttt{classes}} $\rightarrow$ Labb \Alert{\texttt{blockbattle0}} \begin{multicols}{3}\SlideFontTiny $\square$ applikationsdomän \\ $\square$ datamodell \\ diff --git a/slides/generated/w06-overview-generated.tex b/slides/generated/w06-overview-generated.tex index 9dfb2b1f1..bf55de415 100644 --- a/slides/generated/w06-overview-generated.tex +++ b/slides/generated/w06-overview-generated.tex @@ -1,6 +1,6 @@ %!TEX encoding = UTF-8 Unicode - Modul \Emph{Mönster och felhantering}: Övn \Alert{\texttt{patterns}} $\rightarrow$ Labb \Alert{\texttt{blockbattle}} + Modul \Emph{Mönster och felhantering}: Övn \Alert{\texttt{patterns}} $\rightarrow$ Labb \Alert{\texttt{blockbattle1}} \begin{multicols}{3}\SlideFontTiny $\square$ mönstermatchning \\ $\square$ match \\ diff --git a/util/build.sbt b/util/build.sbt index c63b5609a..daf046921 100644 --- a/util/build.sbt +++ b/util/build.sbt @@ -7,7 +7,7 @@ libraryDependencies += "jline" % "jline" % "2.14.2" lazy val commonSettings = Seq( organization := "se.lth.cs", version := "16.1", - scalaVersion := "3.1.2" + scalaVersion := "3.2.2" ) lazy val util = (project in file(".")). diff --git a/util/fixexercise/project/build.properties b/util/fixexercise/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/util/fixexercise/project/build.properties +++ b/util/fixexercise/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/util/mio.scala b/util/mio.scala index a140628a4..11cb5a7ef 100644 --- a/util/mio.scala +++ b/util/mio.scala @@ -1,9 +1,4 @@ -/** An object with many useful input/output methods. - * Run as scala script: `scala mio.scala` - * Compile it with `scalac mio.scala` to put it on your classpath, - * or just load the whole source file in the REPL: - * `:load util/mio.scala` where `util` is the path to `mio.scala` - */ +/** An object with many useful input/output methods. */ object mio: import java.nio.file.{Path, Paths, Files} import java.nio.charset.StandardCharsets.UTF_8 diff --git a/util/project/build.properties b/util/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/util/project/build.properties +++ b/util/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/util/repl-output-update-tool/build.sbt b/util/repl-output-update-tool/build.sbt index 533de7e4d..e24764923 100644 --- a/util/repl-output-update-tool/build.sbt +++ b/util/repl-output-update-tool/build.sbt @@ -1 +1 @@ -scalaVersion := "3.1.2" +scalaVersion := "3.2.2" diff --git a/util/solucheck/solucheck.scala b/util/solucheck/solucheck.scala index d3887f075..69c0dcebd 100644 --- a/util/solucheck/solucheck.scala +++ b/util/solucheck/solucheck.scala @@ -7,12 +7,6 @@ $ sbt "run --all" $ sbt "run --init w07" - Or compile and run manually in terminal: - $ scalac solucheck.scala - $ scala solucheck w01 - $ scala solucheck --all - $ scala solucheck -- init w07 - */ object solucheck { diff --git a/workspace/w13_img_proj/build.sbt b/workspace-old/w13_img_proj/build.sbt similarity index 87% rename from workspace/w13_img_proj/build.sbt rename to workspace-old/w13_img_proj/build.sbt index 1b201c8ab..adf3a177d 100644 --- a/workspace/w13_img_proj/build.sbt +++ b/workspace-old/w13_img_proj/build.sbt @@ -1,4 +1,4 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" +ThisBuild/scalaVersion := "3.2.2" scalacOptions := Seq("-unchecked", "-deprecation") diff --git a/workspace/w13_img_proj/images/boy.jpg b/workspace-old/w13_img_proj/images/boy.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/images/boy.jpg rename to workspace-old/w13_img_proj/images/boy.jpg diff --git a/workspace/w13_img_proj/images/car.jpg b/workspace-old/w13_img_proj/images/car.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/images/car.jpg rename to workspace-old/w13_img_proj/images/car.jpg diff --git a/workspace/w13_img_proj/images/duck.jpg b/workspace-old/w13_img_proj/images/duck.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/images/duck.jpg rename to workspace-old/w13_img_proj/images/duck.jpg diff --git a/workspace/w13_img_proj/images/jay.jpg b/workspace-old/w13_img_proj/images/jay.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/images/jay.jpg rename to workspace-old/w13_img_proj/images/jay.jpg diff --git a/workspace/w13_img_proj/images/moon.jpg b/workspace-old/w13_img_proj/images/moon.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/images/moon.jpg rename to workspace-old/w13_img_proj/images/moon.jpg diff --git a/workspace/w13_img_proj/images/shuttle.jpg b/workspace-old/w13_img_proj/images/shuttle.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/images/shuttle.jpg rename to workspace-old/w13_img_proj/images/shuttle.jpg diff --git a/workspace-old/w13_img_proj/project/build.properties b/workspace-old/w13_img_proj/project/build.properties new file mode 100644 index 000000000..46e43a97e --- /dev/null +++ b/workspace-old/w13_img_proj/project/build.properties @@ -0,0 +1 @@ +sbt.version=1.8.2 diff --git a/workspace/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/Image.scala b/workspace-old/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/Image.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/Image.scala rename to workspace-old/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/Image.scala diff --git a/workspace/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/ImageUI.scala b/workspace-old/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/ImageUI.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/ImageUI.scala rename to workspace-old/w13_img_proj/src/main/scala/imageproject/ImageUI.scala diff --git a/workspace/w13_photo/images/boy.jpg b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/boy.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/images/boy.jpg rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/boy.jpg diff --git a/workspace/w13_photo/images/car.jpg b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/car.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/images/car.jpg rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/car.jpg diff --git a/workspace/w13_photo/images/duck.jpg b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/duck.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/images/duck.jpg rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/duck.jpg diff --git a/workspace/w13_photo/images/jay.jpg b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/jay.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/images/jay.jpg rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/jay.jpg diff --git a/workspace/w13_photo/images/moon.jpg b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/moon.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/images/moon.jpg rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/moon.jpg diff --git a/workspace/w13_photo/images/shuttle.jpg b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/shuttle.jpg similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/images/shuttle.jpg rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/images/shuttle.jpg diff --git a/workspace-old/w13_photo_proj_2022/project.scala b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w13_photo/src/main/scala/Application.scala b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/Application.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/src/main/scala/Application.scala rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/Application.scala diff --git a/workspace/w13_photo/src/main/scala/ImageChooser.scala b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/ImageChooser.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/src/main/scala/ImageChooser.scala rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/ImageChooser.scala diff --git a/workspace/w13_photo/src/main/scala/ImageEditor.scala b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/ImageEditor.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/src/main/scala/ImageEditor.scala rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/ImageEditor.scala diff --git a/workspace/w13_photo/src/main/scala/ImageFilter.scala b/workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/ImageFilter.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_photo/src/main/scala/ImageFilter.scala rename to workspace-old/w13_photo_proj_2022/src/main/scala/ImageFilter.scala diff --git a/workspace/w13_tabular/build.sbt b/workspace-old/w13_tabular/build.sbt similarity index 92% rename from workspace/w13_tabular/build.sbt rename to workspace-old/w13_tabular/build.sbt index 1b2f489c2..e87c64574 100644 --- a/workspace/w13_tabular/build.sbt +++ b/workspace-old/w13_tabular/build.sbt @@ -1,4 +1,4 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" +ThisBuild/scalaVersion := "3.2.2" fork := true // https://stackoverflow.com/questions/18676712 connectInput := true // http://www.scala-sbt.org/1.x/docs/Forking.html outputStrategy := Some(StdoutOutput) diff --git a/workspace/w13_tabular/favorit.csv b/workspace-old/w13_tabular/favorit.csv similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/favorit.csv rename to workspace-old/w13_tabular/favorit.csv diff --git a/workspace-old/w13_tabular/project/build.properties b/workspace-old/w13_tabular/project/build.properties new file mode 100644 index 000000000..46e43a97e --- /dev/null +++ b/workspace-old/w13_tabular/project/build.properties @@ -0,0 +1 @@ +sbt.version=1.8.2 diff --git a/workspace/w13_tabular/src/main/resources/favorit.csv b/workspace-old/w13_tabular/src/main/resources/favorit.csv similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/src/main/resources/favorit.csv rename to workspace-old/w13_tabular/src/main/resources/favorit.csv diff --git a/workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Cell.scala b/workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Cell.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Cell.scala rename to workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Cell.scala diff --git a/workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Command.scala b/workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Command.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Command.scala rename to workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Command.scala diff --git a/workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Graph.scala b/workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Graph.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Graph.scala rename to workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Graph.scala diff --git a/workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Main.scala b/workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Main.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Main.scala rename to workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Main.scala diff --git a/workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala b/workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala similarity index 100% rename from workspace/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala rename to workspace-old/w13_tabular/src/main/scala/tabular/Table.scala diff --git a/workspace/.gitignore b/workspace/.gitignore new file mode 100644 index 000000000..17e0cc0ec --- /dev/null +++ b/workspace/.gitignore @@ -0,0 +1,28 @@ +# Editor files + +**/.vscode # vs code +*.swp # vim +*~ # emacs + +# Java / Scala + +**/*.class +**/.bloop +**/.metals +**/metals.sbt +**/.bsp +**/.scalafmt.conf +**/.ammonite +**/.scala-build + +# Eclipse +**/*.cache-main +**/.metadata +**/.classpath +**/.project + +# Sbt +**/target + +# IntelliJ +**/.idea diff --git a/workspace/.vscode/settings.json b/workspace/.vscode/settings.json deleted file mode 100644 index e72490fb0..000000000 --- a/workspace/.vscode/settings.json +++ /dev/null @@ -1,5 +0,0 @@ -{ - "files.watcherExclude": { - "**/target": true - } -} \ No newline at end of file diff --git a/workspace/build.sbt b/workspace/build.sbt deleted file mode 100644 index f6aa773cd..000000000 --- a/workspace/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,126 +0,0 @@ -import sbt._ -import Process._ -import Keys._ - -lazy val commonSettings = Seq( - organization := "se.lth.cs", - version := "2021.0.2", - scalaVersion := "3.1.2", - scalacOptions := Seq("-unchecked", "-deprecation") -) - - -// TODO: deprecate this lib: -lazy val cslib = (project in file("cslib")). // still used by w13_img_proj - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "cslib", - version := "2017", - Compile/doc/javacOptions ++= Seq( - "-encoding", "UTF-8", "-charset", "UTF-8", "-docencoding", "UTF-8") - ) - -val IntroprogLibVersion = "1.3.1" -val IntroprogLibName = "introprog" -lazy val introprog_scalalib = (project in file("introprog")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := IntroprogLibName, - version := IntroprogLibVersion, - scalaVersion := "3.0.2", // stick to latest 3.0 for backward and forward compatibility - // when sbt 1.7 is released start using scalaOutputVersion - // https://scala-lang.org/blog/2022/04/12/scala-3.1.2-released.html - scalacOptions ++= Seq("-encoding", "UTF-8"), - Compile/doc/scalacOptions ++= Seq( // TODO why docs here? scala3? - "-implicits", - "-groups", - "-doc-title", IntroprogLibName, - "-doc-footer", "Dep. of Computer Science, Lund University, Faculty of Engineering LTH", - "-sourcepath", (ThisBuild/baseDirectory).value.toString, - "-doc-version", IntroprogLibVersion, - "-doc-root-content", (ThisBuild/baseDirectory).value.toString + "/src/rootdoc.txt", - "-doc-source-url", s"https://github.com/lunduniversity/introprog-scalalib/tree/master€{FILE_PATH}.scala" - ) - ) - -lazy val w03_irritext =(project in file("w03_irritext")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w03_irritext", - ) - -lazy val w04_blockmole =(project in file("w04_blockmole")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w04_blockmole", - ).dependsOn(introprog_scalalib) - -lazy val w06_blockbattle =(project in file("w06_blockbattle")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w06_blockbattle", - ).dependsOn(introprog_scalalib) - -lazy val w07_shuffle =(project in file("w07_shuffle")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w07_shuffle", - ) - -lazy val w08_life =(project in file("w08_life")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w08_life" - ).dependsOn(introprog_scalalib) - -lazy val w09_words =(project in file("w09_words")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w09_words", - ) - -lazy val w10_snake =(project in file("w10_snake")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w10_snake" - ).dependsOn(introprog_scalalib) - - -lazy val w11_javatext =(project in file("w11_javatext")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w11_javatext" - ) - -lazy val w13_bank_proj =(project in file("w13_bank_proj")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w13_bank_proj" - ) - -lazy val w13_tabular =(project in file("w13_tabular")). -settings(commonSettings: _*). -settings( - name := "w13_tabular" -).dependsOn(introprog_scalalib) - - -lazy val w13_music_proj =(project in file("w13_music_proj")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w13_music_proj" - ) - -// TODO: decouple dependency to cslib, extend introprog if needed -lazy val w13_img_proj =(project in file("w13_img_proj")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "w13_img_proj" - ).dependsOn(cslib) - - -lazy val workspace = (project in file(".")). - settings(commonSettings: _*). - settings( - name := "workspace", - ).aggregate(cslib, introprog_scalalib, w03_irritext, w04_blockmole, w06_blockbattle, w07_shuffle, w08_life, w09_words, w10_snake, w11_javatext, w13_bank_proj, w13_img_proj, w13_music_proj, w13_tabular) diff --git a/workspace/javatext/build.sbt b/workspace/javatext/build.sbt index 4a3286d89..734380709 100644 --- a/workspace/javatext/build.sbt +++ b/workspace/javatext/build.sbt @@ -1,4 +1,4 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" +ThisBuild/scalaVersion := "3.2.2" scalacOptions := Seq("-unchecked", "-deprecation") Compile/doc/javacOptions ++= Seq( "-encoding", "UTF-8", diff --git a/workspace/javatext/project/build.properties b/workspace/javatext/project/build.properties index c8fcab543..46e43a97e 100644 --- a/workspace/javatext/project/build.properties +++ b/workspace/javatext/project/build.properties @@ -1 +1 @@ -sbt.version=1.6.2 +sbt.version=1.8.2 diff --git a/workspace/project/build.properties b/workspace/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w01_kojo/kojo.scala b/workspace/w01_kojo/kojo.scala index e3732036d..07ac0e611 100644 --- a/workspace/w01_kojo/kojo.scala +++ b/workspace/w01_kojo/kojo.scala @@ -1,5 +1,4 @@ //> using scala "3" -//> using lib "net.kogics:kojo-lib:0.1.1,url=https://github.com/lunduniversity/introprog/releases/download/kojo-lib-0.1.1/kojo-lib-0.1.1.jar" +//> using dep "net.kogics:kojo-lib:0.2.0,url=https://github.com/lunduniversity/introprog/releases/download/kojo-lib-0.2.0/kojo-lib-0.2.0.jar" export net.kogics.kojo.Swedish.*, padda.*, CanvasAPI.*, TurtleAPI.* -export builtins.{TurtleAPI as _, CanvasAPI as _, *} diff --git a/workspace/w01_kojo/timer1.sc b/workspace/w01_kojo/timer1.sc index 09744b8a2..9c97fba48 100644 --- a/workspace/w01_kojo/timer1.sc +++ b/workspace/w01_kojo/timer1.sc @@ -10,6 +10,7 @@ object timer { } // HUVUDPROGRAM: + timer.reset var i = 0L while (i < 1e8.toLong) { i += 1 } diff --git a/workspace/w02_programs/hello-app.scala b/workspace/w02_programs/hello-app.scala index e02db7f8c..299703aaa 100644 --- a/workspace/w02_programs/hello-app.scala +++ b/workspace/w02_programs/hello-app.scala @@ -1,5 +1,7 @@ -object Hello { - def main(args: Array[String]): Unit = { - println("Hej scala-app!") - } -} +//> using scala 3.3 + +@main def run = println("Hej Scala-app!") // en @main-funktion + +object Hello; + def main(args: Array[String]): Unit = // en primitiv main-metod måste finnas i ett objekt + println("Hej Scala-app med primitiv main!") diff --git a/workspace/w02_programs/hello-script.sc b/workspace/w02_programs/hello-script.sc index e229701ae..554412557 100644 --- a/workspace/w02_programs/hello-script.sc +++ b/workspace/w02_programs/hello-script.sc @@ -1 +1,5 @@ -println("hejsan script") + +val msg = "Hejsan Scala-script!" +println(msg) +println("Ett Scala-script är en fil som slutar på .sc") +println("I ett script behövs ingen @main") diff --git a/workspace/w03_irritext/README.md b/workspace/w03_irritext/README.md index 9f7d52e19..6967405fc 100644 --- a/workspace/w03_irritext/README.md +++ b/workspace/w03_irritext/README.md @@ -1,7 +1,22 @@ # Irritext I filen `irritext.scala` finns en början till ett lagom irriterande textspel. + Ladda ner `irritext.scala` och kör igång med: - >sbt - sbt> ~run + scala-cli run irritext.scala + +Du kan också samkompilera och köra alla .scala-filer i aktuell katalog med kommandot: + + scala-cli run . + +Notera punkt efter blanktecken. Punkten representerar aktuell katalog. + +Det finns en "magisk kommentar" i `irritext.scala` som börjar med `//>` och ser ut så här: + + //> using scala 3.3 + +Den anger vilken version av Scala-kompilatorn som ska användas. +Du kan också ange Scala-version direkt i terminalen så här: + + scala-cli run . --scala 3.3 diff --git a/workspace/w03_irritext/build.sbt b/workspace/w03_irritext/build.sbt deleted file mode 100644 index b704544b3..000000000 --- a/workspace/w03_irritext/build.sbt +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" diff --git a/workspace/w03_irritext/irritext.scala b/workspace/w03_irritext/irritext.scala index 43177fad4..2d951177b 100644 --- a/workspace/w03_irritext/irritext.scala +++ b/workspace/w03_irritext/irritext.scala @@ -1,3 +1,5 @@ +//> using scala 3.3 + import scala.io.StdIn.readLine def printDead(): Unit = println("Du är nu DÖÖÖÖÖÖD! Tack och hej :(") @@ -32,5 +34,6 @@ def play(): Unit = @main def run: Unit = printWelcomeMessage() + Thread.sleep(2000) // vänta 2 sekunder play() if isDead then printDead() else printSolved(points) diff --git a/workspace/w03_irritext/project/build.properties b/workspace/w03_irritext/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w03_irritext/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w04_blockmole/README.md b/workspace/w04_blockmole/README.md index faff9e692..7d26944aa 100644 --- a/workspace/w04_blockmole/README.md +++ b/workspace/w04_blockmole/README.md @@ -3,24 +3,68 @@ Laboration `blockmole` utvecklar du helt från början med en kodeditor och kompilering i terminalen. Du hittar laborationsuppgifterna i kompendiet: http://cs.lth.se/pgk/kompendium -Filen `hello-window.scala` kan du använda för prova kompilering med en jar-fil på classpath. -Ladda ner introprog-biblioteket härifrån: http://cs.lth.se/pgk/lib och kalla filen för `introprog.jar` +Om du försöker köra filen `hello-window.scala` med `scala-cli run .` så får du följande felmeddelande: +``` +Compiling project (Scala 3.3.0, JVM) +[error] ./hello-window.scala:4:8 +[error] Not found: introprog +[error] import introprog.PixelWindow +[error] ^^^^^^^^^ +[error] ./hello-window.scala:11:3 +[error] Not found: introprog +[error] introprog.examples.TestPixelWindow.main(Array()) +[error] ^^^^^^^^^ +Error compiling project (Scala 3.3.0, JVM) +Compilation failed +``` + +Det beror på att paketet `introprog` saknas på classpath. Följ instruktionerna nedan för att göra `introprog` tillgänglig, först som en nedladdad jar-fil och sedan som ett externt beroende med automatisk nedladdning. + +## Ladda ner jar-fil själv + +Använd `hello-window.scala` och prova kompilering tillsammans med en egen-händigt nedladdad jar-fil på classpath med optionen `--jar` enligt nedan: + +* Ladda ner introprog-biblioteket härifrån: http://cs.lth.se/pgk/lib och kalla filen för `introprog.jar` du kan klicka på länken ovan, eller om du kör Linux skriva följande i terminalen: wget -O introprog.jar http://cs.lth.se/pgk/lib -Kompilera filen `hello-window.scala` i linuxterminal med detta kommando: +* Kompilera filen `hello-window.scala` med detta kommando: + + scala-cli compile . --jar introprog.jar + +Kör med detta kommando: + + scala-cli run . --jar introprog.jar + +Se dokumentationen för `introprog` här: http://fileadmin.cs.lth.se/pgk/api/ + +## Använda externt beroende med automatisk nedladdning + +I stället för att själv ladda ner en jar-fil kan du, om den finns publicerad som öppen källkod på Maven Central, använda `//> using dep` för att lägga till jar-filen som ett externt beroende (eng. dependency, förkortat "dep") enligt nedan - notera dubbla kolon på två ställen. + +``` +//> using dep se.lth.cs::introprog::1.3.1 +``` + +Då kommer scala-cli att automatiskt att (om det inte redan är gjort) ladda ned och sparar undan jar-filen på ett speciellt ställe i din hemkatalog. När du kompilerar och kör så lägger scala-cli automatiskt till jar-filen på classpath. + + scala-cli run . + - scalac -cp "introprog.jar:." hello-window.scala +Du kan också, i stället för en magisk kommentar inne i din kodfil, ange beroendet som en option direkt i terminalen: -Kör i linuxterminal med detta kommando: + scala-cli run . --dep se.lth.cs::introprog::1.3.1 - scala -cp "introprog.jar:." run +## Ange optioner till Scala-compilatorn -Om du kör i Windows Powershell eller Cmd byt kolon mot semikolon i kommandona ovan. +I filen `hello-window-scala` finns även denna magiska kommentar: -Du kan också använda `sbt` som beskrivs i Appendix "Byggverktyg" i kompendiet. Lägg då jar-filen i en underkatalog kallad `lib` *eller* låt `sbt` automatiskt ladda ner biblioteket från Sonatype Maven Central genom att använda följande text i en fil `build.sbt`: + //> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard - scalaVersion := "3.1.2" - libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" +Med hjälp av `//> using option` kan du ge optioner till Scala-kompilatorn. Här är några användbara optioner: -Se vidare dokumentationen för `introprog` här: http://fileadmin.cs.lth.se/pgk/api/ +* `-unchecked` Extra varningar för flera fall av osäker kod. +* `-deprecation` Förklaring vid användning av utgående funktioner. +* `-Wunused:all` Varning om deklarationer ej används. +* `-Wvalue-discard` Varning vid förlorat värde. +* `-Ysafe-init` Varna vid användning av ännu ej initialiserade variabler. \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w04_blockmole/build.sbt b/workspace/w04_blockmole/build.sbt deleted file mode 100644 index d54d0b082..000000000 --- a/workspace/w04_blockmole/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,6 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" - -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" - -scalacOptions := Seq("-unchecked", "-deprecation") - diff --git a/workspace/w04_blockmole/hello-window.scala b/workspace/w04_blockmole/hello-window.scala index 078f9db55..50c63e622 100644 --- a/workspace/w04_blockmole/hello-window.scala +++ b/workspace/w04_blockmole/hello-window.scala @@ -1,3 +1,6 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init + import introprog.PixelWindow @main diff --git a/workspace/w04_blockmole/project/build.properties b/workspace/w04_blockmole/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w04_blockmole/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w06_blockbattle/Main.scala b/workspace/w06_blockbattle/Main.scala index fdaf17c90..109aab70e 100644 --- a/workspace/w06_blockbattle/Main.scala +++ b/workspace/w06_blockbattle/Main.scala @@ -1,3 +1,7 @@ +package blockbattle object Main: def main(args: Array[String]): Unit = - println("TODO: blockbattle") + val msg = "TODO: blockbattle" + println(msg) + val w = blockbattle.BlockWindow(nbrOfBlocks = (40,20)) + w.write(msg, Pos(10,5), java.awt.Color.WHITE, 30) \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w06_blockbattle/build.sbt b/workspace/w06_blockbattle/build.sbt deleted file mode 100644 index 4c9e306e0..000000000 --- a/workspace/w06_blockbattle/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,3 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" - -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" diff --git a/workspace/w06_blockbattle/project.scala b/workspace/w06_blockbattle/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace/w06_blockbattle/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w06_blockbattle/project/build.properties b/workspace/w06_blockbattle/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w06_blockbattle/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Card.scala b/workspace/w07_shuffle/Card.scala similarity index 100% rename from workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Card.scala rename to workspace/w07_shuffle/Card.scala diff --git a/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Deck.scala b/workspace/w07_shuffle/Deck.scala similarity index 100% rename from workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Deck.scala rename to workspace/w07_shuffle/Deck.scala diff --git a/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Hand.scala b/workspace/w07_shuffle/Hand.scala similarity index 100% rename from workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/Hand.scala rename to workspace/w07_shuffle/Hand.scala diff --git a/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/PokerProbability.scala b/workspace/w07_shuffle/PokerProbability.scala similarity index 100% rename from workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/PokerProbability.scala rename to workspace/w07_shuffle/PokerProbability.scala diff --git a/workspace/w07_shuffle/README.md b/workspace/w07_shuffle/README.md new file mode 100644 index 000000000..a054184e4 --- /dev/null +++ b/workspace/w07_shuffle/README.md @@ -0,0 +1,3 @@ +Skriv följande kommando för att hantera flera huvudprogram: +* `scala-cli run . --list-main-class` för att se alla huvudprogram +* `scala-cli run . --main-class cards.PokerProbability` för att köra main-metoden i PokerProbability.scala, där cards är paketnamnet. \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/TestDeck.scala b/workspace/w07_shuffle/TestDeck.scala similarity index 100% rename from workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/TestDeck.scala rename to workspace/w07_shuffle/TestDeck.scala diff --git a/workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/TestHand.scala b/workspace/w07_shuffle/TestHand.scala similarity index 100% rename from workspace/w07_shuffle/src/main/scala/cards/TestHand.scala rename to workspace/w07_shuffle/TestHand.scala diff --git a/workspace/w07_shuffle/build.sbt b/workspace/w07_shuffle/build.sbt deleted file mode 100644 index 533de7e4d..000000000 --- a/workspace/w07_shuffle/build.sbt +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -scalaVersion := "3.1.2" diff --git a/workspace/w07_shuffle/project.scala b/workspace/w07_shuffle/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace/w07_shuffle/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w07_shuffle/project/build.properties b/workspace/w07_shuffle/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w07_shuffle/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w08_life/src/main/scala/life/Life.scala b/workspace/w08_life/Life.scala similarity index 100% rename from workspace/w08_life/src/main/scala/life/Life.scala rename to workspace/w08_life/Life.scala diff --git a/workspace/w08_life/src/main/scala/life/LifeWindow.scala b/workspace/w08_life/LifeWindow.scala similarity index 100% rename from workspace/w08_life/src/main/scala/life/LifeWindow.scala rename to workspace/w08_life/LifeWindow.scala diff --git a/workspace/w08_life/src/main/scala/life/Main.scala b/workspace/w08_life/Main.scala similarity index 100% rename from workspace/w08_life/src/main/scala/life/Main.scala rename to workspace/w08_life/Main.scala diff --git a/workspace/w08_life/src/main/scala/life/Matrix.scala b/workspace/w08_life/Matrix.scala similarity index 100% rename from workspace/w08_life/src/main/scala/life/Matrix.scala rename to workspace/w08_life/Matrix.scala diff --git a/workspace/w08_life/build.sbt b/workspace/w08_life/build.sbt deleted file mode 100644 index 4c9e306e0..000000000 --- a/workspace/w08_life/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,3 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" - -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" diff --git a/workspace/w08_life/project.scala b/workspace/w08_life/project.scala new file mode 100644 index 000000000..438cbec44 --- /dev/null +++ b/workspace/w08_life/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w08_life/project/build.properties b/workspace/w08_life/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w08_life/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/FreqMapBuilder.scala b/workspace/w09_words/FreqMapBuilder.scala similarity index 100% rename from workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/FreqMapBuilder.scala rename to workspace/w09_words/FreqMapBuilder.scala diff --git a/workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Main.scala b/workspace/w09_words/Main.scala similarity index 100% rename from workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Main.scala rename to workspace/w09_words/Main.scala diff --git a/workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Text.scala b/workspace/w09_words/Text.scala similarity index 100% rename from workspace/w09_words/src/main/scala/nlp/Text.scala rename to workspace/w09_words/Text.scala diff --git a/workspace/w09_words/build.sbt b/workspace/w09_words/build.sbt deleted file mode 100644 index 14ff6199b..000000000 --- a/workspace/w09_words/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,3 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" - -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w09_words/inferno.txt b/workspace/w09_words/gutenberg/inferno.txt similarity index 100% rename from workspace/w09_words/inferno.txt rename to workspace/w09_words/gutenberg/inferno.txt diff --git a/workspace/w09_words/prideandprejudice.txt b/workspace/w09_words/gutenberg/prideandprejudice.txt similarity index 100% rename from workspace/w09_words/prideandprejudice.txt rename to workspace/w09_words/gutenberg/prideandprejudice.txt diff --git a/workspace/w09_words/skattkammaron.txt b/workspace/w09_words/gutenberg/skattkammaron.txt similarity index 100% rename from workspace/w09_words/skattkammaron.txt rename to workspace/w09_words/gutenberg/skattkammaron.txt diff --git a/workspace/w09_words/project.scala b/workspace/w09_words/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace/w09_words/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w09_words/project/build.properties b/workspace/w09_words/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w09_words/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/CanMove.scala b/workspace/w10_snake/CanMove.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/CanMove.scala rename to workspace/w10_snake/CanMove.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/CanTeleport.scala b/workspace/w10_snake/CanTeleport.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/CanTeleport.scala rename to workspace/w10_snake/CanTeleport.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Colors.scala b/workspace/w10_snake/Colors.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Colors.scala rename to workspace/w10_snake/Colors.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Entity.scala b/workspace/w10_snake/Entity.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Entity.scala rename to workspace/w10_snake/Entity.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Main.scala b/workspace/w10_snake/Main.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Main.scala rename to workspace/w10_snake/Main.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/OnePlayerGame.scala b/workspace/w10_snake/OnePlayerGame.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/OnePlayerGame.scala rename to workspace/w10_snake/OnePlayerGame.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Player.scala b/workspace/w10_snake/Player.scala similarity index 79% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Player.scala rename to workspace/w10_snake/Player.scala index 13acde951..e47ab7cf2 100644 --- a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Player.scala +++ b/workspace/w10_snake/Player.scala @@ -12,5 +12,5 @@ class Player( object Player: enum KeyMap(left: String, right: String, up: String, down: String): val dir = Map(left -> West, right -> East, up -> North, down -> South) - case Letters extends KeyMap("A", "D", "W", "S") - case Arrows extends KeyMap("LEFT", "RIGHT", "UP", "DOWN") \ No newline at end of file + case Letters extends KeyMap("a", "d", "w", "s") + case Arrows extends KeyMap("Left", "Right", "Up", "Down") \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Settings.scala b/workspace/w10_snake/Settings.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Settings.scala rename to workspace/w10_snake/Settings.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Snake.scala b/workspace/w10_snake/Snake.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/Snake.scala rename to workspace/w10_snake/Snake.scala diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/SnakeGame.scala b/workspace/w10_snake/SnakeGame.scala similarity index 95% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/SnakeGame.scala rename to workspace/w10_snake/SnakeGame.scala index 007e134f8..80d70ba40 100644 --- a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/SnakeGame.scala +++ b/workspace/w10_snake/SnakeGame.scala @@ -45,7 +45,7 @@ abstract class SnakeGame(settings: Settings) extends introprog.BlockGame( case Starting => if key == " " then enterPlayingState() case Playing => - if key == "Escape" then + if key == "Esc" then println(s"Toggle pause: isPaused == $isPaused") isPaused = !isPaused else @@ -53,7 +53,7 @@ abstract class SnakeGame(settings: Settings) extends introprog.BlockGame( case GameOver => if key == " " then enterPlayingState() - else if key == "Escape" then enterQuittingState() + else if key == "Esc" then enterQuittingState() case _ => @@ -89,5 +89,5 @@ abstract class SnakeGame(settings: Settings) extends introprog.BlockGame( gameLoop(stopWhen = state == Quitting) /** Implement this with a call to start with specific players and entities. */ - def play(): Unit + def play(playerNames: String*): Unit diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/TwoPlayerGame.scala b/workspace/w10_snake/TwoPlayerGame.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/TwoPlayerGame.scala rename to workspace/w10_snake/TwoPlayerGame.scala diff --git a/workspace/w10_snake/build.sbt b/workspace/w10_snake/build.sbt deleted file mode 100644 index 26392fab5..000000000 --- a/workspace/w10_snake/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,4 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" - -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" - diff --git a/workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/pairs.scala b/workspace/w10_snake/pairs.scala similarity index 100% rename from workspace/w10_snake/src/main/scala/snake/pairs.scala rename to workspace/w10_snake/pairs.scala diff --git a/workspace/w10_snake/project.scala b/workspace/w10_snake/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace/w10_snake/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w10_snake/project/build.properties b/workspace/w10_snake/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w10_snake/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w13_bank_proj/build.sbt b/workspace/w13_bank_proj/build.sbt deleted file mode 100644 index b704544b3..000000000 --- a/workspace/w13_bank_proj/build.sbt +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" diff --git a/workspace/w13_bank_proj/project.scala b/workspace/w13_bank_proj/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace/w13_bank_proj/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w13_bank_proj/project/build.properties b/workspace/w13_bank_proj/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w13_bank_proj/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w13_bank_proj/src/main/scala/bank/HistoryEntry.scala b/workspace/w13_bank_proj/src/main/scala/bank/HistoryEntry.scala index 9dff23e70..d9f824b5f 100644 --- a/workspace/w13_bank_proj/src/main/scala/bank/HistoryEntry.scala +++ b/workspace/w13_bank_proj/src/main/scala/bank/HistoryEntry.scala @@ -20,5 +20,7 @@ object HistoryEntry: def fromLogFormat(str: String): HistoryEntry = val xs = str.split(' ') val (date, event) = xs.splitAt(5) - HistoryEntry(Date.fromLogFormat(date.mkString(" ")), - BankEvent.fromLogFormat(event.mkString(" "))) + HistoryEntry( + date = Date.fromLogFormat(date.mkString(" ")), + event = BankEvent.fromLogFormat(event.mkString(" ")) + ) diff --git a/workspace/w13_img_proj/project/build.properties b/workspace/w13_img_proj/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w13_img_proj/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w13_music_proj/build.sbt b/workspace/w13_music_proj/build.sbt deleted file mode 100644 index be1901f87..000000000 --- a/workspace/w13_music_proj/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,8 +0,0 @@ -ThisBuild/scalaVersion := "3.1.2" -fork := true // https://stackoverflow.com/questions/18676712 -connectInput := true // http://www.scala-sbt.org/1.x/docs/Forking.html -outputStrategy := Some(StdoutOutput) -scalacOptions := Seq("-unchecked", "-deprecation") -//libraryDependencies += "jline" % "jline" % "2.14.6" -// https://repo1.maven.org/maven2/jline/jline/2.14.6/jline-2.14.6.jar -// ThisBuild / useSuperShell := false // from sbt 1.3.1 \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w13_music_proj/project.scala b/workspace/w13_music_proj/project.scala new file mode 100644 index 000000000..b34d34d10 --- /dev/null +++ b/workspace/w13_music_proj/project.scala @@ -0,0 +1,3 @@ +//> using scala 3.3 +//> using option -unchecked -deprecation -Wunused:all -Wvalue-discard -Ysafe-init +//> using lib se.lth.cs::introprog::1.3.1 diff --git a/workspace/w13_music_proj/project/build.properties b/workspace/w13_music_proj/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w13_music_proj/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/w13_music_proj/src/main/scala/music/Synth.scala b/workspace/w13_music_proj/src/main/scala/music/Synth.scala index cdc4fdf4c..0fa4a8225 100644 --- a/workspace/w13_music_proj/src/main/scala/music/Synth.scala +++ b/workspace/w13_music_proj/src/main/scala/music/Synth.scala @@ -9,8 +9,7 @@ object Synth: println(MidiSystem.getMidiDeviceInfo().mkString(" ")) val synth = MidiSystem.getSynthesizer synth.open - assert(synth.loadAllInstruments(synth.getDefaultSoundbank), - "Loading MIDI instruments failed") + assert(synth.loadAllInstruments(synth.getDefaultSoundbank), "Loading MIDI instruments failed") synth resetInstruments() // assign some different instruments to channels @@ -25,8 +24,8 @@ object Synth: case Some(p) => midiChannel(channel).programChange(p.getBank, p.getProgram) case None => println(s"Instrument with program number $program not found") - lazy val defaultInstruments = Vector(AcousticGrandPiano, AcousticGuitarNylon, - AcousticBass, Trumpet, Flute) + lazy val defaultInstruments = + Vector(AcousticGrandPiano, AcousticGuitarNylon, AcousticBass, Trumpet, Flute) def resetInstruments(): Unit = defaultInstruments.zipWithIndex.foreach { case (program, channel) => changeInstrument(program, channel) @@ -44,12 +43,13 @@ object Synth: def delay(millis: Long): Unit = Thread.sleep(millis) - def playBlocking(noteNumbers: Seq[Int] = Vector(60), - velocity: Int = 60, - duration: Long = 300, - spread: Long = 50, - after: Long = 0, - channel: Int = 0 + def playBlocking( + noteNumbers: Seq[Int] = Vector(60), + velocity: Int = 60, + duration: Long = 300, + spread: Long = 50, + after: Long = 0, + channel: Int = 0 ): Unit = delay(after) noteNumbers.foreach{ nbr => @@ -59,15 +59,17 @@ object Synth: delay(duration) noteNumbers.foreach(noteOff(_, channel)) - def playConcurrently(noteNumbers: Seq[Int] = Vector(60), - velocity: Int = 60, - duration: Long = 300, - spread: Long = 50, - after: Long = 0, - channel: Int = 0 + def playConcurrently( + noteNumbers: Seq[Int] = Vector(60), + velocity: Int = 60, + duration: Long = 300, + spread: Long = 50, + after: Long = 0, + channel: Int = 0 ): Unit = import scala.concurrent.ExecutionContext.Implicits.global - scala.concurrent.Future { + + val _ = scala.concurrent.Future{ playBlocking(noteNumbers, velocity, duration, spread, after, channel) } diff --git a/workspace/w13_photo/build.sbt b/workspace/w13_photo/build.sbt deleted file mode 100644 index b3a141970..000000000 --- a/workspace/w13_photo/build.sbt +++ /dev/null @@ -1,2 +0,0 @@ -scalaVersion := "3.1.2" -libraryDependencies += "se.lth.cs" %% "introprog" % "1.3.1" diff --git a/workspace/w13_photo_proj/Button.scala b/workspace/w13_photo_proj/Button.scala new file mode 100644 index 000000000..34bb77239 --- /dev/null +++ b/workspace/w13_photo_proj/Button.scala @@ -0,0 +1,33 @@ +package photo + +import introprog.PixelWindow + +case class Button(text: String, pos: (Int,Int), size: (Int, Int), fontSize: Int, onClick: () => Unit): + val textPos = + (pos._1 + size._1 / 2 - (fontSize / 3) * text.length, + pos._2 + size._2 / 2 - (1.3 * fontSize / 2).toInt) + + def draw(w: PixelWindow): Unit = + w.fill(pos._1, pos._2, size._1, size._2, Button.Color) + w.drawText(text, textPos._1, textPos._2, Button.TextColor, size = fontSize) + + def drawOnClick(w: PixelWindow): Unit = + w.fill(pos._1, pos._2, size._1, size._2, Button.ClickColor) + w.drawText(text, textPos._1, textPos._2, Button.TextClickColor, size = fontSize) + + def isClickInside(clickedPos: (Int, Int)): Boolean = + (pos._1 to (pos._1 + size._1)).contains(clickedPos._1) && + (pos._2 to (pos._2 + size._2)).contains(clickedPos._2) + +object Button: + val Size = (200, 40) + val Pad = Size._2 / 10 + val FontSize = Size._2 / 2 + val Color = java.awt.Color.GRAY + val ClickColor = java.awt.Color.GREEN.darker + val TextColor = java.awt.Color.BLACK + val TextClickColor = java.awt.Color.WHITE + + def column(nameActionPairs: (String, () => Unit)*): Seq[Button] = + for ((name, action), i) <- nameActionPairs.zipWithIndex yield + Button(name, (Pad, Pad * (i + 1) + Size._2 * i), Size, FontSize, action) diff --git a/workspace/w13_photo_proj/Filter.scala b/workspace/w13_photo_proj/Filter.scala new file mode 100644 index 000000000..db16cb3a4 --- /dev/null +++ b/workspace/w13_photo_proj/Filter.scala @@ -0,0 +1,32 @@ +package photo + +import introprog.Image + +trait Filter: + def name: String + + def argDescriptions: Seq[String] = Seq() + + def nbrOfArgs = argDescriptions.length + + def apply(im: Image, args: Double*): Image + +object Filter: + val byIndex: Vector[Filter] = Vector(Identity) + + val byName: Map[String, Filter] = byIndex.map(f => f.name -> f).toMap + + def intensity(im: Image): Matrix = ??? + + def convolve(p: Matrix, x: Int, y: Int, kernel: Matrix, weight: Int): Short = ??? + + object Identity extends Filter: + val name = "Identity" + def apply(im: Image, args: Double*): Image = + val result = Image.ofDim(im.width, im.height) + result.updated((x, y) => im(x, y)) + + + + + diff --git a/workspace/w13_photo_proj/ImageEditor.scala b/workspace/w13_photo_proj/ImageEditor.scala new file mode 100644 index 000000000..63178cf37 --- /dev/null +++ b/workspace/w13_photo_proj/ImageEditor.scala @@ -0,0 +1,8 @@ +package photo + +import introprog.Image + +class ImageEditor(im: Image, initPath: String): + var history: Vector[Image] = Vector(im) + + // TODO; use PixelWindow to implement gui \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w13_photo_proj/Main.scala b/workspace/w13_photo_proj/Main.scala new file mode 100644 index 000000000..66b94666a --- /dev/null +++ b/workspace/w13_photo_proj/Main.scala @@ -0,0 +1,58 @@ +//> using scala 3.3 +//> using dep se.lth.cs::introprog::1.3.1 + +package photo + +import introprog.{PixelWindow, Image, IO} +import introprog.PixelWindow.Event +import scala.util.{Try, Success, Failure} + +val DefaultStartDir = "images/" + +lazy val mainButtons: Seq[Button] = Button.column( + "Open" -> (() => doOpen()), + "Exit" -> (() => doExit(isWindowClosed = false)), + ) + +val WinSize = (Button.Size._1 + Button.Pad * 2 , (Button.Size._2 + Button.Pad * 2) * mainButtons.length) +private var mainWindow: PixelWindow = _ + +private def initMainWindow(): Unit = + mainWindow = new PixelWindow(WinSize._1, WinSize._2, "Photo") + mainWindow.clear() + mainButtons.foreach(_.draw(mainWindow)) +end initMainWindow + +def doExit(isWindowClosed: Boolean): Unit = + println("TODO Exit; if exit is canceled after check and window was closed then re-init main window") + +def doOpen(): Unit = + println(s"TODO Open selected image i ImageEditor in /$DefaultStartDir if exists else in current") + +@main def photoMain() = + println("Welcome to Photo app!\n\nClick Open to edit image") + initMainWindow() + while mainWindow.lastEventType != Event.WindowClosed do + mainWindow.awaitEvent(10) + mainWindow.lastEventType match + case Event.MousePressed => + println(s"Event.MousePressed => lastMousePos == ${mainWindow.lastMousePos}") + for b <- mainButtons if b.isClickInside(mainWindow.lastMousePos) do + println(s"Inside $b") + b.drawOnClick(mainWindow) + + case Event.MouseReleased => + println(s"Event.MouseReleased => lastMousePos == ${mainWindow.lastMousePos}") + for b <- mainButtons do + if b.isClickInside(mainWindow.lastMousePos) then + println(s"Inside $b") + b.onClick() + end if + b.draw(mainWindow) // always draw normal even if released outside + + case Event.WindowClosed => doExit(isWindowClosed = true) + case _ => + + Thread.sleep(10) + end while +end photoMain diff --git a/workspace/w13_photo_proj/Matrix.scala b/workspace/w13_photo_proj/Matrix.scala new file mode 100644 index 000000000..f29280b0c --- /dev/null +++ b/workspace/w13_photo_proj/Matrix.scala @@ -0,0 +1,11 @@ +package photo + +type Matrix = Array[Array[Short]] + +def Matrix(width: Int, height: Int)(values: Short*): Matrix = ??? + +extension (m: Matrix) + def apply(x: Int, y: Int): Short = m(x)(y) + def update(x: Int, y: Int, value: Short): Unit = m(x)(y) = value + def col(x: Int): Array[Short] = m(x) + def row(y: Int): Array[Short] = ??? \ No newline at end of file diff --git a/workspace/w13_photo_proj/images/boy.jpg b/workspace/w13_photo_proj/images/boy.jpg new file mode 100644 index 000000000..557935306 Binary files /dev/null and b/workspace/w13_photo_proj/images/boy.jpg differ diff --git a/workspace/w13_photo_proj/images/car.jpg b/workspace/w13_photo_proj/images/car.jpg new file mode 100644 index 000000000..3421f20d6 Binary files /dev/null and b/workspace/w13_photo_proj/images/car.jpg differ diff --git a/workspace/w13_photo_proj/images/duck.jpg b/workspace/w13_photo_proj/images/duck.jpg new file mode 100644 index 000000000..c84511ee9 Binary files /dev/null and b/workspace/w13_photo_proj/images/duck.jpg differ diff --git a/workspace/w13_photo_proj/images/jay.jpg b/workspace/w13_photo_proj/images/jay.jpg new file mode 100644 index 000000000..1e8c541a4 Binary files /dev/null and b/workspace/w13_photo_proj/images/jay.jpg differ diff --git a/workspace/w13_photo_proj/images/moon.jpg b/workspace/w13_photo_proj/images/moon.jpg new file mode 100644 index 000000000..54d6e2655 Binary files /dev/null and b/workspace/w13_photo_proj/images/moon.jpg differ diff --git a/workspace/w13_photo_proj/images/shuttle.jpg b/workspace/w13_photo_proj/images/shuttle.jpg new file mode 100644 index 000000000..10e62a881 Binary files /dev/null and b/workspace/w13_photo_proj/images/shuttle.jpg differ diff --git a/workspace/w13_tabular/project/build.properties b/workspace/w13_tabular/project/build.properties deleted file mode 100644 index c8fcab543..000000000 --- a/workspace/w13_tabular/project/build.properties +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -sbt.version=1.6.2 diff --git a/workspace/workspace.code-workspace b/workspace/workspace.code-workspace deleted file mode 100644 index f574ba1bc..000000000 --- a/workspace/workspace.code-workspace +++ /dev/null @@ -1,12 +0,0 @@ -{ - "folders": [ - { - "path": "." - } - ], - "settings": { - "files.watcherExclude": { - "**/target": true - } - } -} \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w03_irritext/irritext.scala b/workspace_scala-cli/w03_irritext/irritext.scala deleted file mode 100644 index 43177fad4..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w03_irritext/irritext.scala +++ /dev/null @@ -1,36 +0,0 @@ -import scala.io.StdIn.readLine - -def printDead(): Unit = println("Du är nu DÖÖÖÖÖÖD! Tack och hej :(") - -def printSolved(points: Int): Unit = println(s"GRATTIS DU FICK $points POÄNG!") - -def printWelcomeMessage(): Unit = println(""" - |Välkommen till ett lagom irriterande textspel (om du läst koden)! - |Du står framför en fuktdrypande vägg med två tunga dörrar. - |Du hör morrande och rytande. -""".stripMargin) - -def doorChoice(): String = readLine("Vilken dörr väljer du? V=vänster H=Höger\n") - -var isDead = false -var isSolved = false -var points = 0 - -def play(): Unit = - while !isDead && !isSolved do - val door: String = doorChoice() - if door.toLowerCase.startsWith("v") then - println("Du klarade det!") - isSolved = true - else if door.toLowerCase.startsWith("h") then - println("Du blev uppäten av lejonet och dog...") - isDead = true - else - println("FEL! Den dörren finns inte. Men försöka duger.") - points += 10 - -@main -def run: Unit = - printWelcomeMessage() - play() - if isDead then printDead() else printSolved(points) diff --git a/workspace_scala-cli/w04_blockmole/Main.scala b/workspace_scala-cli/w04_blockmole/Main.scala deleted file mode 100644 index d6aa8c213..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w04_blockmole/Main.scala +++ /dev/null @@ -1,9 +0,0 @@ -//> using lib "se.lth.cs::introprog::1.3.1" -import introprog.PixelWindow - -@main -def run: Unit = - println("HELLO main method! åäö ÅÄÖ") - val w = new PixelWindow(width = 800, height = 600, title = "Hello Window!") - w.drawText(x = 100, y = 200, text = "HELLO PIXEL WINDOW! ÅÄÖ åäö") - introprog.examples.TestPixelWindow.main(Array()) \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/BlockWindow.scala b/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/BlockWindow.scala deleted file mode 100644 index 4afe6c29f..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/BlockWindow.scala +++ /dev/null @@ -1,42 +0,0 @@ -//> using lib "se.lth.cs::introprog::1.3.1" - -package blockbattle - -class BlockWindow( - val nbrOfBlocks: (Int, Int), - val title: String = "BLOCK WINDOW", - val blockSize: Int = 14 -): - import introprog.PixelWindow - - val pixelWindow = new PixelWindow( - nbrOfBlocks._1 * blockSize, nbrOfBlocks._2 * blockSize, title) - - def setBlock(pos: Pos, color: java.awt.Color): Unit = ??? - - def getBlock(pos: Pos): java.awt.Color = ??? - - def write( - text: String, - pos: Pos, - color: java.awt.Color, - textSize: Int = blockSize - ): Unit = pixelWindow.drawText( - text, pos.x * blockSize, pos.y * blockSize, color, textSize) - - def nextEvent(maxWaitMillis: Int = 10): BlockWindow.Event.EventType = - import BlockWindow.Event._ - pixelWindow.awaitEvent(maxWaitMillis) - pixelWindow.lastEventType match - case PixelWindow.Event.KeyPressed => KeyPressed(pixelWindow.lastKey) - case PixelWindow.Event.WindowClosed => WindowClosed - case _ => Undefined - -object BlockWindow: - def delay(millis: Int): Unit = Thread.sleep(millis) - - object Event: - trait EventType - case class KeyPressed(key: String) extends EventType - case object WindowClosed extends EventType - case object Undefined extends EventType diff --git a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Game.scala b/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Game.scala deleted file mode 100644 index 98f90166e..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Game.scala +++ /dev/null @@ -1,37 +0,0 @@ -package blockbattle - -object Game: - val windowSize = (30, 50) - val windowTitle = "EPIC BLOCK BATTLE" - val blockSize = 14 - val skyRange = 0 to 7 - val grassRange = 8 to 8 - object Color { ??? } - /** Used with the different ranges and eraseBlocks */ - def backgroundColorAtDepth(y: Int): java.awt.Color = ??? - -class Game( - val leftPlayerName: String = "LEFT", - val rightPlayerName: String = "RIGHT" -): - import Game.* // direkt tillgång till namn på medlemmar i kompanjon - - val window = new BlockWindow(windowSize, windowTitle, blockSize) - val leftMole: Mole = ??? - val rightMole: Mole = ??? - - def drawWorld(): Unit = ??? - - /** Use to erase old points, e.g updated score */ - def eraseBlocks(x1: Int, y1: Int, x2: Int, y2: Int): Unit = ??? - - def update(mole: Mole): Unit = ??? // update, draw new, erase old - - def gameLoop(): Unit = ??? - - def start(): Unit = - println("Start digging!") - println(s"$leftPlayerName ${leftMole.keyControl}") - println(s"$rightPlayerName ${rightMole.keyControl}") - drawWorld() - gameLoop() diff --git a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/KeyControl.scala b/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/KeyControl.scala deleted file mode 100644 index fe0f03031..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/KeyControl.scala +++ /dev/null @@ -1,6 +0,0 @@ -package blockbattle - -case class KeyControl(left: String, right: String, up: String, down: String): - def direction(key: String): (Int, Int) = ??? - - def has(key: String): Boolean = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Main.scala b/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Main.scala deleted file mode 100644 index fdaf17c90..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Main.scala +++ /dev/null @@ -1,3 +0,0 @@ -object Main: - def main(args: Array[String]): Unit = - println("TODO: blockbattle") diff --git a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Mole.scala b/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Mole.scala deleted file mode 100644 index 1f8a6a8d7..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Mole.scala +++ /dev/null @@ -1,25 +0,0 @@ -package blockbattle - -class Mole( - val name: String, - var pos: Pos, - var dir: (Int, Int), - val color: java.awt.Color, - val keyControl: KeyControl -): - var points = 0 - - override def toString = - s"Mole[name=$name, pos=$pos, dir=$dir, points=$points]" - - /** Om keyControl.has(key) så uppdateras riktningen dir enligt keyControl */ - def setDir(key: String): Unit = ??? - - /** Uppdaterar dir till motsatta riktningen. */ - def reverseDir(): Unit = ??? - - /** Uppdaterar pos så att den blir nextPos */ - def move(): Unit = ??? - - /** Ger nästa position enligt riktningen dir utan att uppdatera pos */ - def nextPos: Pos = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Pos.scala b/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Pos.scala deleted file mode 100644 index 428f47f71..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w06_blockbattle/Pos.scala +++ /dev/null @@ -1,4 +0,0 @@ -package blockbattle - -case class Pos(x: Int, y: Int): - def moved(delta: (Int, Int)): Pos = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Card.scala b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Card.scala deleted file mode 100644 index 868685919..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Card.scala +++ /dev/null @@ -1,19 +0,0 @@ -package cards - -case class Card(rank: Int, suit: Int): - import Card._ - - require(rankRange.contains(rank), s"rank=$rank, must be in $rankRange") - require(suitRange.contains(suit), s"suit=$suit, must be in $suitRange") - - val rankString: String = ranks(rank - 1) - val suitChar: Char = suits(suit - 1) - - override def toString() = s"$rankString$suitChar " - -object Card: - val suitRange: Range = 1 to 4 - val rankRange: Range = 1 to 13 - val suits: Vector[Char] = "♠♥♣♦".toVector - val ranks: Vector[String] = - "A" +: ((2 to 10).map(_.toString).toVector ++ Vector("J", "Q", "K")) diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Deck.scala b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Deck.scala deleted file mode 100644 index ce05a9f05..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Deck.scala +++ /dev/null @@ -1,31 +0,0 @@ -package cards - -class Deck private (val initCards: Vector[Card]): - private var cards: Array[Card] = initCards.toArray - - def reset(): Unit = cards = initCards.toArray - def apply(i: Int): Card = cards(i) - def toVector: Vector[Card] = cards.toVector - override def toString: String = cards.mkString(" ") - - def peek(n: Int): Vector[Card] = cards.take(n).toVector - - def remove(n: Int): Vector[Card] = - val init = peek(n) - cards = cards.drop(n) - init - - def prepend(moreCards: Card*): Unit = cards = moreCards.toArray ++ cards - - /** Swaps cards at position a and b. */ - def swap(a: Int, b: Int): Unit = ??? - - /** Randomly reorders the cards in this deck. */ - def shuffle(): Unit = ??? - -object Deck: - def empty: Deck = new Deck(Vector()) - def apply(cards: Seq[Card]): Deck = new Deck(cards.toVector) - - /** Creates a new full Deck with 52 cards in rank and suit order. */ - def full(): Deck = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Hand.scala b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Hand.scala deleted file mode 100644 index bff0e8235..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/Hand.scala +++ /dev/null @@ -1,58 +0,0 @@ -package cards - -case class Hand(cards: Vector[Card]): - import Hand._ - - /** - * A vector of length 14 with positions 1-13 containing the number of - * cards of that rank. Position 0 contains 0. - */ - def tally: Vector[Int] = ??? - - def ranksSorted: Vector[Int] = cards.map(_.rank).sorted.toVector - - def isFlush: Boolean = cards.length > 0 && cards.forall(_.suit == cards(0).suit) - - def isStraight: Boolean = - def isInSeq(xs: Vector[Int]): Boolean = - xs.length > 1 && (0 to xs.length - 2).forall(i => xs(i) == xs(i + 1) - 1) - - isInSeq(ranksSorted) || // special case with ace interpreted as 14: - (ranksSorted(0) == 1) && isInSeq(ranksSorted.drop(1) :+ 14) - - def isStraightFlush: Boolean = isStraight && isFlush - def isFour: Boolean = tally.contains(4) - def isFullHouse: Boolean = tally.contains(3) && tally.contains(2) - def isThrees: Boolean = tally.contains(3) - def isTwoPair: Boolean = tally.count(_ == 2) == 2 - def isOnePair: Boolean = tally.contains(2) - - def category: Int = // TODO: add more tests when tally is implemented - if isStraight && isFlush then Category.StraightFlush - else if isFlush then Category.Flush - else if isStraight then Category.Straight - else Category.HighCard - -object Hand: - def apply(cardSeq: Card*): Hand = new Hand(cardSeq.toVector) - def from(deck: Deck): Hand = new Hand(deck.peek(5)) - def removeFrom(deck: Deck): Hand = new Hand(deck.remove(5)) - - object Category: - val RoyalFlush = 0 - val StraightFlush = 1 - val Fours = 2 - val FullHouse = 3 - val Flush = 4 - val Straight = 5 - val Threes = 6 - val TwoPair = 7 - val OnePair = 8 - val HighCard = 9 - val values = RoyalFlush to HighCard - - object Name: - val english = Vector("royal flush", "straight flush", "four of a kind", "full house", - "flush", "straight", "three of a kind", "two pairs", "pair", "high card") - val swedish = Vector("royal flush", "färgstege", "fyrtal", "kåk", "färg", - "stege", "tretal", "två par", "par", "högt kort") diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/PokerProbability.scala b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/PokerProbability.scala deleted file mode 100644 index 15e38788a..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/PokerProbability.scala +++ /dev/null @@ -1,17 +0,0 @@ -package cards - -object PokerProbability: - /** - * For a given number of iterations, shuffles a deck, draws a hand and - * returns a vector with the frequency of each hand category. - */ - def register(n: Int, deck: Deck): Vector[Int] = ??? - - def main(args: Array[String]): Unit = - val n = scala.io.StdIn.readLine("number of iterations: ").toInt - val deck = Deck.full() - val frequencies = register(n, deck) - for i <- Hand.Category.values do - val name = Hand.Category.Name.english(i).capitalize - val percentages = frequencies(i).toDouble / n * 100 - println(f"$name%16s $percentages%10.6f%%") diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/README.md b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/README.md deleted file mode 100644 index 930a169c2..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/README.md +++ /dev/null @@ -1 +0,0 @@ -Skriv till exempel `scala-cli run . -M cards.PokerProbability` för att köra main metoden från PokerProbability.scala \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/TestDeck.scala b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/TestDeck.scala deleted file mode 100644 index 7ac17eaf3..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/TestDeck.scala +++ /dev/null @@ -1,29 +0,0 @@ -package cards - -object TestDeck: - def testCreate(): Unit = - println("\n*** TestDeck.testCreate:") - val deck = Deck.full() ; println(s"FULL DECK:\n$deck") - deck.shuffle() ; println(s"SHUFFLED: \n$deck") - deck.reset() ; println(s"RESET: \n$deck") - - def testShuffle(n: Long = 10000000L): Unit = - println("\n*** TestDeck.testShuffle:") - val testCards = Vector(Card(11, 1), Card(12, 1), Card(13, 1)) - val perms: Vector[Vector[Card]] = testCards.permutations.toVector - val freq: Array[Long] = Array.fill(perms.length)(0L) - val deck = Deck(testCards) - for i <- 1L to n do - if i % 1e6.toLong == 0L then print(".") - deck.reset() - deck.shuffle() - val permIndex = perms.indexOf(deck.toVector) - if permIndex != -1 then freq(permIndex) += 1L - val listingOfPercentages = perms.indices - .map(i => s"${perms(i).mkString}: ${freq(i).toDouble*100/n}%") - .mkString("\n") - println(s"\n$listingOfPercentages") - - def main(args: Array[String]): Unit = - //testCreate() - testShuffle() diff --git a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/TestHand.scala b/workspace_scala-cli/w07_shuffle/TestHand.scala deleted file mode 100644 index 1b3cc4176..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w07_shuffle/TestHand.scala +++ /dev/null @@ -1,40 +0,0 @@ -package cards - -object TestHand: - - def testCategorize(): Unit = - println("\n*** TestHand.testCategorize:") - val h = Hand(Card(1,1), Card(2,1), Card(3,1), Card(4,1), Card(5,1)) - println(h) - println(s"isFlush: ${h.isFlush}") - println(s"isStraight: ${h.isStraight}") - println(s"isStraightFlush: ${h.isStraightFlush}") - println(s"categoryRank: ${h.category}") - println(s"nameEnglish: ${Hand.Category.Name.english(h.category)}") - println(s"nameSwedish: ${Hand.Category.Name.swedish(h.category)}") - - def testTally(): Unit = - def runTest(hand: Hand, expected: Vector[Int]): Unit = - val actual = hand.tally - if expected == actual then - println(s"OK: $hand gives $actual") - else - println(s"Test failed: $hand gives $actual but should give $expected") - - println("\n*** TestHand.testTally:") - - runTest(Hand(Card(1, 1)), - Vector(0, 1, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0)) - - runTest(Hand(Card(4, 2), Card(4, 1), Card(5, 3), Card(4, 3), Card(11, 1)), - Vector(0, 0, 0, 0, 3, 1, 0, 0, 0, 0, 0, 1, 0, 0)) - - runTest(Hand(Card(13, 4), Card(11, 1), Card(11, 4), Card(11, 2), Card(1, 4)), - Vector(0, 1, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 3, 0, 1)) - - runTest(Hand(), - Vector(0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0)) - - def main(args: Array[String]): Unit = - testCategorize() - testTally() diff --git a/workspace_scala-cli/w08_life/Life.scala b/workspace_scala-cli/w08_life/Life.scala deleted file mode 100644 index 7faf527a3..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w08_life/Life.scala +++ /dev/null @@ -1,40 +0,0 @@ -package life - -case class Life(cells: Matrix[Boolean]): - - /** Ger true om cellen på plats (row, col) är vid liv annars false. - * Ger false om indexeringen är utanför universums gränser. - */ - def apply(row: Int, col: Int): Boolean = ??? - - /** Sätter status på cellen på plats (row, col) till value. */ - def updated(row: Int, col: Int, value: Boolean): Life = ??? - - /** Växlar status på cellen på plats (row, col). */ - def toggled(row: Int, col: Int): Life = ??? - - /** Räknar antalet levande grannar till cellen i (row, col). */ - def nbrOfNeighbours(row: Int, col: Int): Int = ??? - - /** Skapar en ny Life-instans med nästa generation av universum. - * Detta sker genom att applicera funktionen \code{rule} på cellerna. - */ - def evolved(rule: (Int, Int, Life) => Boolean = Life.defaultRule):Life = - var nextGeneration = Life.empty(cells.dim) - cells.foreachIndex( (r,c) => - ??? - ) - nextGeneration - - /** Radseparerad text där 0 är levande cell och - är död cell. */ - override def toString = ??? - -object Life: - /** Skapar ett universum med döda celler. */ - def empty(dim: (Int, Int)): Life = ??? - - /** Skapar ett unviversum med slumpmässigt liv. */ - def random(dim: (Int, Int)): Life = ??? - - /** Implementerar reglerna enligt Conways Game of Life. */ - def defaultRule(row: Int, col: Int, current: Life): Boolean = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w08_life/LifeWindow.scala b/workspace_scala-cli/w08_life/LifeWindow.scala deleted file mode 100644 index 6a3220e66..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w08_life/LifeWindow.scala +++ /dev/null @@ -1,48 +0,0 @@ -//> using lib "se.lth.cs::introprog::1.3.1" - -package life - -import introprog.PixelWindow -import introprog.PixelWindow.Event - -object LifeWindow: - val EventMaxWait = 1 // milliseconds - var NextGenerationDelay = 200 // milliseconds - // lägg till fler användbara konstanter här tex färger etc. - -class LifeWindow(rows: Int, cols: Int): - import LifeWindow.* // importera namn från kompanjon - - var life = Life.empty(rows, cols) - val window: PixelWindow = ??? - var quit = false - var play = false - - def drawGrid(): Unit = ??? - - def drawCell(row: Int, col: Int): Unit = ??? - - def update(newLife: Life): Unit = - val oldLife = life - life = newLife - life.cells.foreachIndex{ ??? } - - def handleKey(key: String): Unit = ??? - - def handleClick(pos: (Int, Int)): Unit = ??? - - def loopUntilQuit(): Unit = while !quit do - val t0 = System.currentTimeMillis - if play then update(life.evolved()) - window.awaitEvent(EventMaxWait) - while window.lastEventType != PixelWindow.Event.Undefined do - window.lastEventType match - case Event.KeyPressed => handleKey(window.lastKey) - case Event.MousePressed => handleClick(window.lastMousePos) - case Event.WindowClosed => quit = true - case _ => - window.awaitEvent(EventMaxWait) - val elapsed = System.currentTimeMillis - t0 - Thread.sleep((NextGenerationDelay - elapsed) max 0) - - def start(): Unit = { drawGrid(); loopUntilQuit() } diff --git a/workspace_scala-cli/w08_life/Main.scala b/workspace_scala-cli/w08_life/Main.scala deleted file mode 100644 index 07ce04601..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w08_life/Main.scala +++ /dev/null @@ -1,20 +0,0 @@ -package life - -object Main: - val help = """ - Welcome to GAME OF LIFE! - - Click on cell to toggle. - Press ENTER for next generation. - Press SPACE to toggle play/stop. - Press R to create random life. - Press BACKSPACE to clear life. - Close window to exit. - """ - - val dim = (30, 40) - - def main(args: Array[String]): Unit = - println(help) - //val w = new LifeWindow(dim._1, dim._2) - //w.start() diff --git a/workspace_scala-cli/w08_life/Matrix.scala b/workspace_scala-cli/w08_life/Matrix.scala deleted file mode 100644 index f81df55db..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w08_life/Matrix.scala +++ /dev/null @@ -1,18 +0,0 @@ -package life - -case class Matrix[T](data: Vector[Vector[T]]): - require(data.forall(row => ???)) - - val dim: (Int, Int) = ??? - - def apply(row: Int, col: Int): T = ??? - - def updated(row: Int, col: Int)(value: T): Matrix[T] = ??? - - def foreachIndex(f: (Int, Int) => Unit): Unit = ??? - - override def toString = ??? - -object Matrix: - def fill[T](dim: (Int, Int))(value: T): Matrix[T] = - Matrix[T](Vector.fill(dim._1, dim._2)(value)) diff --git a/workspace_scala-cli/w09_words/inferno.txt b/workspace_scala-cli/w09_words/inferno.txt deleted file mode 100644 index 4c4dc96e8..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w09_words/inferno.txt +++ /dev/null @@ -1,6274 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Inferno, by August Strindberg - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org - - -Title: Inferno - -Author: August Strindberg - -Release Date: September 8, 2009 [EBook #29935] - -Language: Swedish - - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK INFERNO *** - - - - -Produced by Jens Sadowski, and Projekt Runeberg for -providing the scanned facsimiles. - - - - - -Transcribers note: - -This e-text was produced from Project Runeberg's -digital facsimile edition of - Samlade Verk #28: Inferno och Legender -printed in 1914 and available at http://runeberg.org/strindbg/inferno/ - -Strindberg wrote this book originally in French. The Swedish translation -was done by Eugène Fahlstedt. - -This text has been edited so that this document only contains the book -Inferno. -The table of content has been moved to the start of the book. - -Text that was s p a c e d - o u t in the original text has been -changed to use _italics_. - -Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature. -Learn more at =http://runeberg.org/= - -INFERNO - -AV - -AUGUST STRINDBERG - -STOCKHOLM -ALBERT BONNIERS FÖRLAG - - - - -_Copyright. Albert Bonnier 1914._ - -STOCKHOLM -ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1914 - - - - -INNEHÅLL. - - -_Inferno._ - 1. Den Osynliges hand ................................. 7 - 2. Ludvig den helige gör mig bekant med salig Orfila .. 21 - 3. Demonen frestar .................................... 27 - 4. Det återvunna paradiset ............................ 33 - 5. Fallet och det förlorade paradiset ................. 36 - 6. Skärselden ......................................... 42 - 7. Helvetet ........................................... 93 - 8. Beatrice ........................................... 122 - 9. Swedenborg ......................................... 131 -10. Utdrag ur en fördömds dagbok ....................... 149 -11. Den Evige har talat ................................ 163 -12. Helvetet lössläppt ................................. 168 -13. Pilgrimsfärd och försoning ......................... 178 -14. Återlösaren ........................................ 184 -15. Vedermödor ......................................... 190 -16. Vartåt pekar vår väg? .............................. 197 -Epilog ................................................. 203 -Bibliografi ............................................ 206 - - - - -Motto: 1) Courbe la tête, fier Sicambre! - Adore ce que tu as brûlé, - Brûle ce que tu as adoré! - - 2) Och jag skall vända mitt anlete emot en sådan - man och slå honom med förfäran, så att han - skall bliva en varnagel och ett åtlöje bland - folket. - - Hesekiel XIV: 8. - - 3) Och bland dessa äro Hymeneus och Alexander, - vilka jag har överlämnat åt Satan, på det att - de genom denna tuktan skulle lära sig att icke - mera försmäda. - - 1:sta Timot. I: 20. - - - - -I. - -Den Osynliges hand. - - -Det var med en känsla av vild glädje jag återvände från Nordbanans -station, sedan jag där avlämnat min lilla hustru, vilken skulle fara till -vårt barn, som insjuknat i fjärran land. Fullbordat var alltså offret av -mitt hjärta! Våra avskedsord: När ses vi igen? -- Snart! återljödo ännu -såsom osanningar, vilkas bedräglighet man icke vill tillstå för sig; en -aning sade mig, att det var för alltid vi nu hade skilts. Detta farväl, -som vi utbytte i november månad 1894, blev verkligen också det sista, ty -till denna stund, i maj 1897, har jag ännu icke återsett min kära -hustru. - -När jag hunnit till Café de la Régence, slog jag mig ned vid det bord, -där jag förut brukat sitta med min hustru, min vackra fångvaktarinna, som -dag och natt spionerade på min själ, gissade till mina hemliga tankar, -bevakade mina idéers lopp, svartsjukt iakttog min andes strävan mot det -okända. - -Återskänkt åt friheten, erfar jag med ens en expansion av själens -innestängda kraft och lyftes upp över småaktigheterna i storstaden, denna -skådeplats för intellektuella strider, där jag nyss vunnit en seger, i -sig själv futtig, men för mig oerhört stor, då den utgjorde uppfyllelsen -av en ungdomsdröm, som drömts av alla samtida skriftställare i mitt -hemland, men förverkligats allenast av mig -- nämligen att bliva spelad -på en Paris-scen. Teatern ingav mig nu avsmak liksom allt vad man har -ernått, och vetenskapen lockade mig. Ställd i valet mellan kärlek och -vetande, hade jag bestämt mig för att söka nå kunskapens höjder, och i -det jag brände å båle min tillgivenhet, glömde jag det oskyldiga offret -för min ärelystnad eller min kallelse. - - * * * * * - -Väl anländ på nytt till mitt eländiga studentrum i Quartier latin, grävde -jag i min koffert och drog fram ur deras gömställe sex deglar av fint -porslin, i förväg köpta för pengar som jag hade stulit från mig själv. En -eldtång och ett paket rent svavel fullbordade laboratoriets inredning. -Sedan var det bara att göra upp en smältugnseld i kaminen, stänga dörren -och fälla ner gardinerna, ty tre månader efter Caserios avrättning var -det farligt att syssla med kemiska redskap i Paris. - -Natten faller på, svavlet brinner med avgrundslågor, och mot morgonsidan -har jag konstaterat närvaron av kolämne i denna för enkel ansedda kropp, -som kallas svavel, och därmed tror jag mig ha löst det stora problemet, -kullkastat den härskande kemin och vunnit den odödlighet, som är de -dödliga medgiven. - -Men huden på mina händer, som blivit stekt framför den starka elden, -lossnar och faller av i fjäll, och den smärta, som framkallas av -händernas möda vid avklädningen, påminner mig om vad min seger kostat. -Ensam i sängen, där ännu en doft av kvinna dröjer kvar, finner jag mig -säll till mods; en känsla av psykisk renhet, av manlig jungfrulighet gör -att jag skådar på mitt förflutna äktenskapsliv såsom något orent, och jag -är ledsen att ej äga någon, till vilken jag kan frambära min tacksamhet -för befrielsen från dessa förnedrande bojor, dem jag brutit utan vidare -omständigheter. Jag har nämligen blivit ateist under årens lopp, när jag -märkt hur de okända makterna lämnat världen åt dess öde utan att giva ett -livstecken ifrån sig. - -Någon att tacka! Det finnes ingen tillstädes, och min tvungna otacksamhet -trycker mig som en börda! - - * * * * * - -Svartsjukt mån om min upptäckt, tar jag inga mått och steg för att -utsprida den. I min skygghet vänder jag mig ej till auktoriteterna och -akademierna. Emellertid fortsätter jag mina experiment, allt under det -att sprickorna på händerna förvärras, öppna sig och fyllas med -kokssmulor, så att blod sipprar ut och plågorna bli outhärdliga. Allt jag -vidrör framkallar smärtor, och ursinnig över denna pina, som jag är hågad -tillskriva de okända makter, vilka i så många år förföljt mig och lagt -hinder för mina bemödanden, undviker och försummar jag människors -sällskap, ger återbud till bjudningar, stöter vänner ifrån mig. Tystnad -och enslighet breda sig omkring mig, ett ökenlugn, högtidligt och -förfärande, uti vilket jag på trots utmanar den osynlige, brottas kropp -mot kropp, själ mot själ. Jag har bevisat närvaron av kolämne i svavlet; -nu skall jag uppvisa väte och syre, ty de måste finnas däri. Apparaterna -räcka ej mera till, jag står utan pengar, händerna äro svärtade och -blödande, svarta som nöden, blödande som mitt hjärta. Ty samtidigt -underhöll jag en brevväxling med min hustru och berättade för henne om -mina kemiska framgångar, på vilket hon svarade med bulletiner om vår -dotter och strödde in små förmaningar om det fåfängliga i min vetenskap -och om dåraktigheten i att vräka bort pengar på slikt. - -I ett anfall av rättmätig stolthet, gripen av ett rasande begär att göra -mig själv illa, begår jag självmord, i det jag avskickar ett skändligt, -oförlåtligt brev och säger farväl till hustru och barn, låtande förstå -att en ny förbindelse lagt beslag på mina tankar. - -Skottet har träffat. Min hustru svarar med en ansökan om skilsmässa. - -Ensam, självmördare och lönnmördare, glömmer jag det brottsliga i saken -för grämelsen och bekymren. Ingen kommer och besöker mig, och jag kan ej -söka upp någon, då jag stött mig med alla. - -Jag känner mig lösgjord, drivande på ytan av ett hav efter att ha -avskurit ankartåget utan att äga några segel. - -Emellertid uppenbarar sig nöden i form av den obetalda hyresräkningen och -avbryter mina vetenskapliga arbeten och metafysiska grubblerier genom att -kalla mig åter till jorden. - -På detta sätt nalkas julen. Jag har något tvärt avslagit en inbjudning -till en skandinavisk familj, däri atmosfären misshagar mig på grund av -ett visst självsvåld, som plågar mig. På kvällen, när jag sitter ensam, -ångrar jag mig och går dit ändå. Genast som man satt sig till bords, -börjar midnattskalaset med stoj och översvämmande glädje bland de unga -konstnärer, som där i huset äro som hemma hos sig. En förtrolighet, som -frånstöter mig, åtbörder och miner, med ett ord en ton, som ej smakar av -familjekrets, inger mig en obeskrivlig vantrevnad, och mitt uppe i -saturnalierna framtrollar mitt svårmod för min inre syn min hustrus -fridsamma boning. I en vision ser jag plötsligt salen, julträdet, -misteln, min lilla flicka och hennes övergivna moder . . . -Samvetskvalen gripa mig, jag reser mig, förebär ett illamående och går -min väg. - -Jag passerar den förskräckliga rue de la Gaieté, där mängdens konstlade -glädje verkar sårande, samt den dystra och tysta rue Delambre, en gata -som mer än någon annan i kvarteret kan göra en förtvivlad; jag viker av -på boulevard Montparnasse och sjunker ned på en stol utanför Brasserie -des Lilas. - -En god absint tröstar mig under några minuter, därefter anfalles jag av -ett följe kokotter och studenter, som slå mig i ansiktet med spön, och -liksom jagad av furier lämnar jag min absint i sticket och skyndar att -skaffa mig en ny i kafét François Premier vid boulevard Saint-Michel. - -Det var att råka ur askan i elden; en annan tropp flinar åt mig: Se på -den enstöringen! och jag flyr, piskad av eumeniderna, till mitt hem med -nidrefrängernas retsamma fanfarer i öronen. - - * * * * * - -Tanken på en tuktan såsom följden av ett brott inställer sig icke. Inför -mig själv spelar jag rollen av oskyldig, föremål för en orättvis -förföljelse. De okända hindrade mig i att fullfölja mitt stora verk, och -det var nödvändigt att bryta hindren innan segerkronan kunde vinnas. - -Jag har haft orätt, och ändå har jag rätt och skall få rätt! - -Denna julnatt sov jag illa. En kall luftström strök upprepade gånger över -mitt ansikte, och ljudet av en mungiga väckte mig allt emellanåt. - - * * * * * - -En begynnande orklöshet får småningom makt med mig. De svarta och -blödande händerna hindra mig vid klädseln att vårda mitt yttre. Rädslan -för hyresräkningen lämnar mig ej mer någon ro, och jag går fram och åter -i rummet som ett vilddjur i sin bur. - -Jag har upphört att intaga regelbundna måltider, och pensionsvärden råder -mig att lägga mig på sjukhus, vilket leder till ingenting, då sådant är -dyrt och man måste betala i förskott. - -Då yppar sig en uppsvällning av armådrorna, ett tecken till -blodförgiftning. Detta var nådestöten, och ryktet därom sprider sig bland -mina landsmän, så att en afton den goda kvinnan, från vars julkalas jag -hade brutit upp på ett ohövligt sätt, hon, som ingett mig antipati och -nära nog förakt, söker upp mig, får reda på min olycka och ångest samt -under tårar anvisar mig sjukhuset som den enda räddningen. - -Döm om min hjälplöshet och förkrosselse, när en vältalig tystnad gör -klart för henne att jag står utan tillgångar. Då fattas hon av medömkan -vid att se mig så nedsjunken i elände. - -Hon förklarar, att hon skall göra insamling bland skandinaviska -sällskapet, hon skall söka församlingens pastor; för egen del är hon -fattig och tyngd av bekymmer för den dagliga utkomsten. - -Synderskan har känt medlidande med den man, som just övergivit sin äkta -maka. - -Bragt till tiggeri, ännu en gång, anropande barmhärtigheten genom en -kvinnas förmedling, börjar jag ana tillvaron av en osynlig hand som styr -händelsernas oemotståndliga logik. Jag kryper ihop för stormvinden, -besluten att resa mig på nytt. - - * * * * * - -En vagn kör mig till Saint-Louis-sjukhuset. På vägen dit stiger jag ur -vid rue de Rennes för att köpa två vita skjortor. - -Svepningen! för min sista timme! - -Tankarne vända sig verkligen kring min nära förestående död, omöjligt att -förklara varföre. - -Intagen som patient, förbjuden att gå ut annat än efter erhållet -tillstånd, och med händerna inlindade så att all slags sysselsättning -omöjliggöres, tycker jag mig vara inspärrad i fängelse. - -Ett abstrakt sjukrum, kalt, försett med det nödtorftigaste, utan tecken -till skönhetssträvan, beläget nära gemensamhetssalen, där man röker och -spelar kort från morgon till kväll. - -Frukostklockan ljuder, och vid bordet finner jag mig i ett sällskap av -spöken. Ansikten som dödsskallar eller döendes; här felas det en näsa, -där ett öga, på en tredje är läppen kluven eller kinden förmultnad. Här -sitta också två individer, som ej se sjuka ut, men ha en vresig och -förtvivlad uppsyn. Det är ett par stortjuvar av god familj, som genom -mäktiga relationer sluppit lösa ur fängelset under förevändning av -sjukdom. En äcklande lukt av jodoform tar bort aptiten för mig, och som -mina händer äro bundna måste jag anlita mina sidokamraters biträde för -att skära brödet och slå i drycken. Och runt omkring denna sköna samling -av brottslingar och dödsdömde rör sig vår goda moder, föreståndarinnan, i -sin klosterlika dräkt av svart och vitt, och fördelar åt en var hans -giftbemängda läkedryck. I en bägare arsenik dricker jag med en dödskalle, -som skålar tillbaka i digitalis. Det är bedrövligt, och ändå får man vara -tacksam, något som gör mig ursinnig. Behöva vara tacksam för en så ringa -och därtill så obehaglig sak! - -Man kläder på och av mig, vårdar mig likt ett barn, och -barmhärtighetssystern fattar bevågenhet för mig, behandlar mig som ett -småbarn och kallar mig sin gosse, under det att jag liksom alla de andra -benämner henne: min mor. - -Vad det känns skönt att uttala detta ord moder, som ej gått över mina -läppar på trettio år! Den gamla, som tillhör S:t Augustinerorden och bär -de dödas dräkt därför att hon aldrig har levat livet, är mild som -försakelsen och lär oss att le åt våra lidanden som vore de fröjder, ty -hon vet hur välgörande smärtan kan vara. Icke ett förebrående ord, inga -förmaningar eller predikningar. Hon känner sin instruktion, den som -gäller för de sekulariserade sjukhusen, och hon förstår att bevilja små -friheter åt sjuklingarna, icke åt sig själv. Sålunda tillåter hon mig -röka i mitt rum och erbjuder sig att rulla cigarretter åt mig, vilket jag -avböjer. Hon skaffar mig tillstånd att gå ut på extra tider, och då hon -upptäckt att jag sysslar med kemi, lagar hon att jag blir föreställd för -sjukhusets lärde apotekare, som lånar mig böcker och sedan han fått del -av min teori om grundämnenas beskaffenhet, inbjuder mig att arbeta i sitt -laboratorium. Denna nunna har spelat en roll i mitt liv, och jag börjar -försona mig med mitt öde, i det jag prisar min goda otur, som förde mig -under detta välsignade tak. - -Den första bok jag tagit med mig från apotekarens bibliotek faller upp av -sig själv, och min blick slår ner som en falk på en rad i kapitlet -Fosfor. - -I få ord förtäljer författaren, att kemisten Lockyer hade medelst -spektralanalys uppvisat, att fosforn icke vore någon enkel kropp, och att -redogörelsen för hans experiment ingivits till vetenskapsakademien i -Paris, vilken icke hade förnekat sakförhållandet. - -Styrkt av detta oväntade stöd går jag ut i staden medförande mina deglar -med återstoden av det ofullständigt förbrända svavlet. Jag överlämnar dem -till en kemisk byrå, där man utlovar åt mig till följande dags morgon -intyget över verkställd analys. - -Det var min födelsedag. Vid återkomsten till sjukhuset väntar mig ett -brev från min hustru. Hon begråter min iråkade olycka, hon vill åter fara -till mig för att vårda och älska mig. - -Lyckan att vara älskad trots allt framkallar ett behov att rikta min tack -till någon . . . vilken? Till den okände, som i så långa år hade dolt -sig? - -Mitt hjärta smälter, jag bekänner den nedriga lögnen om min otrohet, -begär hennes förlåtelse, och i en handvändning är jag å nyo stadd i -utbyte av kärleksbrev med min egen hustru, allt under det jag uppskjuter -vår återförening till en lämpligare tidpunkt. - - * * * * * - -Nästa morgon skyndar jag till min kemist vid boulevard Magenta. - -I förseglat kuvert bär jag med mig till sjukhuset intyget på hans analys. -När jag går förbi Ludvig den heliges staty på innergården, drar jag mig -till minnes helgonets trenne verk, nämligen den stora blindasylen Les -Quinze-Vingt, Sorbonne och Sainte-Chapelle, eller såsom jag översatte -det: från lidandet, igenom vetenskapen, fram till botgöring. - -Innestängd på mitt rum öppnar jag kuvertet, som skall avgöra min framtid, -och jag läser: - -»Det pulver, som lämnats oss till undersökning, företer följande -caracteristica: - -Färg: gråsvart. Lämnar spår på papperet. - -Täthet: betydlig, överlägsen medeltätheten hos grafit; ämnet synes vara -en hård grafit. - --- -- -- -- -- - -Kemisk undersökning: - -Detta pulver brinner lätt och utvecklar därvid koloxid och kolsyra. Det -innehåller alltså _kol_.» - --- -- -- -- -- - -Rent svavel innehåller kol! - -Jag är räddad, från denna stund förmår jag bevisa mina vänner och -anförvanter, att jag icke är galen. Bestyrkta äro de teorier jag framlade -i mitt arbete Antibarbarus, som utgavs ett år tidigare och behandlades av -tidningarna som ett verk av en kvacksalvare eller dåre, vilket hade till -följd att jag utstöttes ur min familj såsom en odåga, ett slags -Cagliostro. - -Nu tror jag ni äro krossade så det förslår, mina värda motståndare! Mitt -jag sväller av rättmätigt högmod, jag vill lämna lasarettet, ropa högt på -gatorna, vråla framför Institutet, riva ner Sorbonne . . . men -händerna äro fortfarande i band, och utkommen på gården råder mig det -höga gallret till tålamod. - -Apotekaren, åt vilken jag meddelar resultatet av analysen, föreslår att -åvägabringa en kommission, inför vilken jag skulle med direkta experiment -uppvisa problemets lösning. - -Emellertid, hellre än att vänta och medveten om min försagdhet inför en -offentlig samling, hopskriver jag en uppsats i ämnet och skickar den till -»Le Temps», som för in den inom två dagar. - -Lösen är given, man svarar mig från olika håll utan att förneka sakens -riktighet. Jag har fått anhängare, anmodas att lämna artiklar till en -kemisk tidskrift och invecklas i en brevväxling, som ger näring åt mina -fortsatta undersökningar. - - * * * * * - -En söndag, den sista som jag vistades i Saint-Louis-skärselden, sitter -jag vid fönstret och iakttar vad som försiggår nere på gården. De två -tjuvarne promenera med sina hustrur och barn, kyssa dem allt emellanåt -och se så lyckliga ut, när de värma sig vid den kärlek, som underblåsts -av deras olyckor. - -Min egen ensamhet vilar tungt på mig, jag förbannar mitt öde, som jag -finner orättvist, i det jag glömmer att mitt brott överträffar deras i -nedrighet. - -Postbudet kommer med ett brev från min hustru. Det är isande kyligt; min -framgång har sårat henne och hon låtsas ej tro därpå, då hon nämligen -rådfrågat en yrkeskemist; hon tillfogar goda råd angående det farliga i -illusioner, som kunna leda till hjärnkriser. För övrigt, vad vinner jag -väl med allt detta? Kan jag föda en familj med min kemi? - -Återigen detta alternativ: kärlek eller vetenskap! Utan att tveka krossar -jag henne med ett sista avskedsbrev. - -På aftonen tar jag mig en promenad i det dystra kvarteret och passerar -Saint-Martin-kanalen, vilken är svart som en grav och tyckes enkom gjord -att dränka sig uti. Jag stannar vid hörnen av rue Alibert. Varför -Alibert? Vem är han? Var det ej så att den grafit, som kemisten funnit i -mitt svavelprov, kallades Alibert-grafit? . . . Än sedan? Det är -narraktigt, men jag kan ej hjälpa att intrycket av någonting oförklarligt -dröjer kvar i mitt sinne. Vidare rue Dieu. Varföre Gud, då han är -avskaffad av republiken, som har ägnat Pantheon åt en annan bestämmelse -än dess ursprungliga . . . Rue Beaurepaire. Just ett »vackert tillhåll» -för missdådare . . . Rue de Bondy . . . Ledes jag av en demon? -. . . Jag slutar att läsa gatskyltarna; går vilse, försöker vända om -samma väg utan att dock finna den, ryggar tillbaka inför ett ofantligt -skjul, som stinker av rått kött och unkna grönsaker, i synnerhet surkål -. . . Misstänkta figurer snudda förbi mig och låta plumpa ord falla -. . . jag är rädd för det okända, viker av åt höger, åt vänster, råkar -in i en smutsig återvändsgränd, som tyckes vara hemvist för sopor, laster -och brott. Gatnymfer spärra vägen för mig, ligapojkar flina åt mig. -Scenen från julkalaset upprepas: _Væ soli!_ Vem är det, som ställer i -ordning dessa försåt för mig så fort jag lösgör mig från världen och -människorna? Det är någon, som har låtit mig falla i denna snara! Var -finns han, så att jag kan få brottas med honom? . . . - -Ett regn blandat med snöslask faller just som jag börjar springa . . . -i bakgrunden av en kort gata tecknar sig mot himlavalvet en svart port, -ofantligt stor, ett verk av cykloper, en port utan något palats till, -vilken öppnar sig åt ett hav av ljus . . . Jag frågar en polisbetjänt -var jag befinner mig. - --- Porte Saint-Martin, min herre. - -Med några få steg är jag ute på de stora boulevarderna och går nedför -dem. Teateruret anger att klockan är en kvart över sex. Just -absinttimmen, och vännerna vänta som vanligt i café Napolitain. Jag -fortsätter dit ned med påskyndade steg och glömmer sjukhuset, grämelsen, -fattigdomen. Men utanför café du Cardinal råkar jag stöta mot ett bord, -vid vilket en herre sitter. Jag känner honom endast till namnet, men han -känner mig, och i en sekund ha hans ögon sagt mig: Ni här? Ni ligger -alltså inte på sjukhus? Det var således bara prat, den där historien! - -Och jag känner på mig att denne man är en av mina okända välgörare, att -han tecknat bidrag åt mig och att jag är en tiggare, som ej har rättighet -att gå på kaféer. Tiggare! Det är rätta ordet; det ringer i öronen på mig -och jagar upp på mina kinder en brännande rodnad, skammens, -förödmjukelsens och raseriets rodnad! - -Tänka sig, att sex veckor förut satt jag här vid borden; min -teaterdirektör lät bjuda sig av mig och tilltalade mig med käre mästare; -tidningsmän ävlades om att interviewa mig, fotografen utbad sig äran att -få sälja mitt porträtt. Och nu: tiggare, en brännmärkt man, utstött ur -folks umgänge! - -Piskad, ryggbruten, jagad till döds stryker jag utefter boulevarden som -en nattsvärmare och drar mig tillbaka i min håla hos de pestsmittade. Här -stänger jag in mig på mitt rum; här är mitt hem. - -Då jag reflekterar över mitt öde, märker jag den osynliga handen, som -tuktar mig, med spöslag driver mig fram mot ett mål, som jag ännu icke -kan gissa mig till. Han skänker mig ära på samma gång han vägrar mig en -hedrad ställning i världen; han förödmjukar mig i det han upphöjer mig, -kröker mig i stoftet för att lyfta min själ. - -Då uppdyker åter hos mig den föreställningen att försynen har bestämt mig -för en mission här i världen och att det är uppfostran därtill som på -detta vis tager sin början. - - * * * * * - -I februari lämnar jag sjukhuset, utan att ha kunnat bli botad men kurerad -för världens frestelser. Vid skilsmässan hade jag velat kyssa handen på -vår goda moder, som utan något predikande lärt mig korsets väg, men en -känsla av vördnad, liksom för något, som ej får vanhelgas, höll mig -tillbaka. - -Må hon i andanom emottaga denna gärd av tacksamhet från en vilsegången -främling, som nu dväljes undangömd i ett fjärrbeläget land. - - - - -II. - -Ludvig den helige gör mig bekant med -salig Orfila. - - -I en anspråkslös möblerad lägenhet, som jag hyrt mig, fullföljer jag mina -kemiska arbeten vintern ut, stannande hemma ända till aftonen, då jag går -att äta middag på ett crémerie där konstnärer av flera olika -nationaliteter ha bildat ett kotteri. Efter middagen besöker jag den -familj, som jag den där gången gav återbud i ett ögonblick av rigorism. -Hela kretsen av anarkistiska konstnärer träffas där, och jag känner mig -dömd att utstå allt det jag hade velat slippa se och höra: ogenerade -seder, löslig moral, gudlöshet med berått mod. Där finnes samlad mycken -talang, oändligt mycken kvickhet, en bland dem har en verkligt genialisk -naturbegåvning och har skaffat sig ett ansett namn. - -Hur som helst är man som en familj där, man håller av mig, och jag är dem -tack skyldig, så att jag gör mig blind och döv inför deras små privata -affärer, som ej angå mig. - -Ifall det hade varit oberättigat högmod, som kommit mig att undvika dessa -människor, skulle straffet varit väl avvägt, men i detta fall, där min -tillbakadragenhet härflöt ur en strävan att rena min individualitet, att -förädla min personlighet i ett ensligt levernes självprövning, förstår -jag icke försynens tillvägagångssätt, enär mitt skaplynne är mjukt och -gärna anpassar sig efter omgivningen av pur umgängessamhet och fruktan -för att vara otacksam. Utesluten ur societeten på grund av min ynkliga -och skandalösa fattigdom, var jag lycklig att finna en tillflyktsort -under de långa vinterkvällarne, ehuru den mycket fria samtalstonen sårade -mig i hjärtat. - - * * * * * - -Efter upptäckten av den osynliga handen, som styr mina fjät på den -skrovliga stigen, känner jag mig icke längre ensam, och jag vakar med -sträng uppmärksamhet över mina handlingar och ord utan att dock alltid -lyckas. Men så snart jag syndat, gripes jag genast på bar gärning, och -straffet infinner sig med en noggrannhet och ett raffinemang, som ej -lämnar något tvivel övrigt angående mellankomsten av en makt, vilken -tuktar för att förbättra. Den okände har blivit för mig en personlig -bekantskap, som jag talar till och tackar, begär råd av. Stundtals -föreställer jag honom som min tjänsteande, motsvarande Sokrates' daimon; -och medvetandet av att äga de okändas stöd återskänker mig en energi och -en förtröstan, som egga mig till bemödanden sådana som jag ej förr varit -mäktig av. - -Bankrutt i sällskapslivet, lever jag upp på nytt i en annan värld, dit -ingen kan följa mig. Händelser, som förr saknat betydelse, draga nu min -uppmärksamhet till sig, nattens drömmar ikläda sig formen av -förutsägelser, jag betraktar mig som hädangången, och mitt liv förflyter -i en ny sfär. - - * * * * * - -Sedan jag nu bevisat förekomsten av kolämne i svavlet, återstår för mig -att uppvisa väte och syre, som enligt analogi förmodligen skola finnas -däri. - -Två månader förflyta under beräkningar och begrundan, men de för -experiment erforderliga apparaterna felas mig. En vän råder mig att gå -till det analytiska laboratoriet vid Sorbonne, som står öppet även för -främlingar. I min folkskygghet vågar jag ej tänka därpå, så att mina -arbeten avstanna och ett ögonblicks vila uppstår. Dock, en vacker -vårmorgon stiger jag upp vid gott lynne, går utför rue de la Grande -Chaumière och når rue de Fleurus, som öppnar sig till -Luxembourgträdgården. Den lilla vackra gatan ligger där tyst, den -stora kastanjeallén är lysande grön, bred och rak som en rännarbana, med -Davids kolonn ställd mitt i bakgrunden som en målsten, och i fjärran -höjande sig över det andra och snuddande vid molnen Pantheons kupol med -det gyllene korset överst. - -Jag stannar hänryckt över den symboliska åsynen, men då jag drager -blicken därifrån varseblir jag till höger om mig en färgeriskylt vid rue -de Fleurus. Sannerligen! visionens verklighet är oförneklig. Målade på -butikfönstret finner jag initialbokstäverna till mitt namn: A. S. -svävande på ett vitt silvermoln och där ovan en regnbåge. _Omen accipio_ -i det jag påminner mig ett ställe i Genesis: - -»Min båge har jag satt i skyn, och han skall vara tecknet till ett -förbund mellan mig och jorden.» - -Jag går icke längre på marken, jag simmar i luften, och med bevingade -steg träder jag in i trädgården, där det ej finns någon människa. I denna -tidiga morgontimme är parken min, rosengården tillhör mig, jag känner -alla mina blommor på rabatterna, chrysanthemumarterna, järnörterna, -begonierna. - -Inkommen på rännarbanan uppnår jag målstenen, går ut genom gallerporten -åt rue Soufflot, vänder åt boulevard Saint-Michel till, stannar framför -Blanchards öppna antikvariska boklåda, tager utan att tänka därpå en -gammal kemi av Orfila, slår upp den på måfå och läser: »Svavlet har -blivit intaget under de enkla ämnena. Davys och den yngre Berthollets -sinnrika experiment synas dock bevisa, att det håller väte, syre och en -särskild _bas_, som man ännu icke lyckats isolera.» - -Man kan tänka sig vilken hänryckning av snart sagt religiös art, som -fattade mig inför en sådan nästan underbar avslöjning. Davy och -Berthollet hade uppvisat syre och väte, jag kolämne. Det tillkom således -mig att giva svavlets formel. - -Några dagar senare var jag inskriven i naturvetenskapliga fakulteten vid -(Ludvig den heliges!) Sorbonne med rättighet att arbeta i analytiska -laboratoriet. - - * * * * * - -Den morgon jag begav mig till Sorbonne var för mig liksom en högtidsfest. -Ehuru jag ej närde några illusioner angående möjligheten att övertyga -professorerna, vilka hade mottagit mig med den kyliga artighet man visar -främlingen, som tränger sig in, erfor jag en mild och lugn glädje, varur -jag hämtade ett mod likt martyrens, då han tar upp striden mot en mängd -fiender, ty för mig vid min ålder var ungdomen den naturliga fienden. - -Anländ till platsen för den lilla kyrkan, som hör till Sorbonne, finner -jag porten öppen och går in utan att egentligen veta varför. Den heliga -modern och barnet hälsa mig med ett milt leende; den korsfäste, -obegriplig som alltid, lämnar mig kall. - -Min nya bekantskap, Ludvig den helige, de eländes och pestsmittades vän, -låter presentera unga teologer för sig. -- Är den helige Ludvig månne min -skyddspatron, min goda ängel, som drev mig till lasarettet för att gå -igenom ångestens eld innan jag skulle vinna vanhederns och föraktets -törnekrona . . . är det han som skickade mig till Blanchards boklåda, -och som drog mig hit? - -Det är ju märkvärdigt hur jag nu har från ateismen fallit ner i den -fullständigaste vidskepelse. - -Vid åsynen av votivskänkerna för lycklig utgång av examina avlägger jag -det högtidliga löftet, att jag i händelse av framgång ej någonsin skall -emottaga förtjänstens världsliga utmärkelsetecken. - -Klockan slår, jag går gatlopp mellan rader av obarmhärtiga ungdomar, som -bespotta mig, på förhand underrättade om den chimäriska uppgift jag satt -mig före. - - * * * * * - -Omkring två veckor ha förflutit, och jag har erhållit oomtvistliga bevis -på att svavel är en ternär förening, sammansatt av kolämne, syre och -väte.[A] - -Jag frambär min tack till laboratoriets föreståndare, som låtsar icke -intressera sig för mina angelägenheter, och jag lämnar denna nya skärseld -med en outsäglig invärtes glädje. - - * * * * * - -Jag tar min morgonpromenad på Montparnassekyrkogården så ofta jag icke -besöker Luxembourgträdgården. Några dagar efter det jag slutat min -undersökning vid Sorbonne, får jag nära den öppna runda platsen på -kyrkogården syn på ett gravmonument av klassisk skönhet. En vit -marmormedaljong återgiver de ädla dragen av en vis åldring, som -inskriften på sockeln presenterar för mig såsom -- Orfila, kemist, -toxikolog. Det var min beskyddande vän, som sedermera mången gång har -väglett mig genom de kemiska operationernas labyrint. - -En vecka efteråt, när jag gick utför rue d'Assas, tvärstannade jag -framför ett hus med klosterlikt utseende. En stor skylt gav mig -upplysning om byggnadens bestämmelse: Hotell Orfila. - -Åter och återigen Orfila! - -I de följande kapitlen skall jag förtälja om allt som tilldrog sig i -detta gamla hus, dit den osynliga handen jagade mig för att bliva tuktad, -undervisad och -- varför icke -- upplyst av ett inre ljus! - ------ - [A] Om de närmare detaljerna se: »Tryckt och otryckt», - Stockholm 1897. -- »Sylva sylvarum», Paris 1896. -- - »L'Hyperchimie», Paris 1897. [Anm. av Strindberg.] - Ifrågavarande uppsatser komma att införas i Strindbergs - Samlade skrifter, Del 27. - - - - -III. - -Demonen frestar. - - -Skilsmässeprocessen gick mycket långsamt, tid efter annan avbruten av ett -kärleksbrev, ett skri av saknad, löften om försoning. Och så ett tvärt -farväl oåterkalleligen för alltid. - -Jag älskar henne och hon mig, och vi hata varandra med ett vildsint hat -av kärlek, som stegras genom det långa avståndet. - -Emellertid, och för att avslita ett olycksdigert band, söker jag -tillfälle att överflytta mitt ömhetsbehov på ett annat föremål, och -genast bliva mina ohederliga önskningar bönhörda. - -På det förut omtalade middagsstället uppenbarar sig en engelska, en -bildhuggarinna. Hon ställer först talet till mig och behagar mig -ögonblickligen. Hon är förtjusande vacker, distingerad, smakfullt klädd -och förledande genom sitt obesvärade konstnärsskick. Kort sagt, en -lyxupplaga av min hustru, vars bild hon återgiver förfinad och -förstorad. - -För att göra mig ett nöje inbjuder den ansedde konstnär, som är doyen i -vår middagskrets, den engelska damen till de torsdagssoaréer han anordnar -i sin ateljé. Jag går dit, men håller mig tillbakadragen, emedan jag -endast motvilligt ger mina känslor till pris för en skvalleraktig -publik. - -När klockan blir inemot 11, reser damen sig och ger mig ett tecken med -ögonen. På ett ganska tafatt sätt bryter jag likaledes upp, tar avsked, -och sedan jag bett att få göra sällskap följer jag den unga damen till -dörren, medan samlingen av oblyga ungdomar slår till ett skratt. - -Förlöjligade inför varandra, avlägsna vi oss utan att få fram ett ord, -föraktande oss själva, som hade vi blivit avklädda inpå bara kroppen -inför en hånande folkhop. - -Därtill kom att vi måste passera rue de la Gaieté, där kokotterna och -deras manlige hantlangare örfilade oss med smädliga skymford, tagande oss -för två av deras förlorade likar. - -Det är ej lätt att vara älskvärd när man är ursinnig, ställd vid -skampålen; och böjd under gisselslagen finner jag ingen utväg att åter -räta på mig. När vi hunnit till boulevard Raspail, överfallas vi av ett -fint regn, som sticker oss i ansiktet likt spörapp. Utan paraply som vi -äro, blir det förståndigaste att söka skydd på ett varmt och väl upplyst -kafé, och med en åtbörd som en grand seigneur pekar jag på den -elegantaste av restauranterna. Vi gå tvärs över boulevarden, lyckliga, -med lätta fjät . . . pang, pang! Tanken att jag inte har en sou på mig -slog ned på min skalle som hammarslag. - -Nu har jag glömt huru jag drog mig ur förlägenheten, men aldrig skall jag -glömma de känslor, för vilka jag var ett rov under natten, sedan jag -avlämnat engelskan vid hennes port. - -Ehuru straffet var strängt och ögonblickligt, utdelat av en skicklig -hand, som jag ej kunde undgå att igenkänna, föreföll det mig -otillräckligt. Utfattig, med ouppfyllda skyldigheter mot hustru och barn, -hade jag velat inleda en förbindelse, vanhederlig för en otadlig flicka -av familj. Det var helt enkelt ett brott, och jag ålade mig vederbörlig -botgöring. Jag avstår från kvällsammankomsterna på crémeriet, jag fastar -och undviker allt, som kan sporra den olycksdigra passionen. - -Men frestaren vakar. På en ateljéfest återfinner jag den tillbedda, och -till i österländsk dräkt, som förhöjer hennes skönhet, så att jag kan bli -galen. Men i hennes närhet får jag ej ett ord på tungan, jag sitter där -som en tölp, och kommen på det klara med att denna kvinna är värd endast -en ärlig och uppriktig förklaring: jag åtrår er, går jag min väg, förtärd -av en oren låga. - -Följande dag infinner jag mig å nyo på matstället. Hon är där, är -bedårande, och smeker mig med sin insmickrande röst, kittlar mig med sina -kattlika ögon. Samtalet kommer i gång, och allt går utmärkt, då just i -det kritiska ögonblicket den unga Minna gör sitt bullersamma inträde. Det -var en artistnymf, modell, älskarinna, med litterära intressen, godsint, -gärna sedd i olika kretsar. Även jag kände henne, och en afton hade vi -blivit goda vänner utan att överskrida gränserna för det passande. Nog -sagt, hon kommer in, kastar sig i mina armar -- hon var något onykter -- -kysser mig på kinderna och duar mig. - -Engelskan stiger upp, betalar för sig och går. Och därmed var det slut, -på allvar. Hon kom aldrig igen! Tack vare Minna, som för övrigt hade -varnat mig för denna dam, av skäl som inte höra hit. - -Slut med kärlek! makternas lösen är mottagen, och jag underkastar mig, -förvissad om att en högre försyn döljer sig härbakom liksom i allting -annat. - - * * * * * - -Uppmuntrad genom min framgång med Svavlet tar jag itu med Joden, och -sedan jag kastat in i »Le Temps» en uppsats om en av jodens synteser, får -jag på mitt hotell besök av en obekant herre. Han presenterar sig såsom -ombud för alla jodfabriker i Europa, har just läst min artikel och -utlovar, att i samma ögonblick affären avslutas skola vi åstadkomma en -börskrasch med åtföljande vinst av millioner för oss, om vi bara först -taga ut ett patent. - -Jag gav honom till svar, att det icke var någon industriell uppfinning -jag hade gjort, utan endast en vetenskaplig upptäckt, som ännu ej var -mogen, att den kommersiella sidan av saken icke intresserade mig -tillräckligt för att förmå mig lägga hand vid närmare operationer. - -Han gick. Hotellvärdinnan, som förr varit bekant med den okände herrn, -erfor ur hans egen mun den stora nyheten, och i två hela dagar -betraktades jag i huset som en blivande millionär. - -Köpmannen återkom, denna gång mera het på saken än nyss förut. Han hade -skaffat sig underrättelser, och som han blivit övertygad om att -upptäckten kunde göras inbringande, sökte han förmå mig att resa med till -Berlin för att omsätta den i praktiken. - -Jag betackade mig och rådde honom att låta företaga erforderliga analyser -innan han gick vidare. - -Han erbjöd mig 100,000 francs innan aftonen, om jag ville följa honom. - -Jag bad att få bli lämnad i fred, då jag vädrade galgstreck. - -Nere hos värdinnan lät han förstå att jag var galen. - -De följande dagarna blevo lugna, och därunder fick jag tid att överväga. -Hotande nöd, obetalta skulder, en otrygg framtid å ena sidan; å den andra -lockade oberoendet, frihet att fullfölja mina studier, ett liv utan -bekymmer. Och dessutom, en god idé är ju sin lön värd. - -Ångern fick makt med mig, men jag hade icke mod att återknyta -förbindelserna, då en skrivelse från köpmannen underrättade mig om att en -assistent i kemi vid medicinska fakulteten och en deputerad, som redan då -gjort sig ett namn och numera är mer än önskligt beryktad, intresserade -sig för jodproblemet. - -Då började jag en serie av regelbundna laborationer med oföränderligt -samma resultat, som gingo i riktning att visa, hurusom jod kunde härledas -ur benzin. - -Emellertid, och efter ett samtal med kemisten, utsättes en dag för en -sammankomst, då avgörande experiment skola äga rum. - -På den morgon, som i ett slag skall bringa saken till slut, för jag i ett -åkdon mina retorter och reagentier till mötesplatsen hos köpmannen i -kvarteret du Marais. Han var tillstädes hemma, men kemisten, som erinrat -sig att det var helgdag, hade ursäktat sig och uppskjutit sammanträdet -till en följande dag. - -Det var pingstdagen, vilket jag ej hade vetat av. Det snuskiga kontoret, -som vette åt den mörka och smutsiga gatan, stack mig i hjärtat. -Barndomsminnen väcktes: pingsten, hänryckningens helg, då den lilla -kyrkan prydd med grönt, med tulpaner, liljor och konvaljer, öppnade sig -för nattvardsbarnen, flickorna vitklädda som änglar . . . orgeln -. . . klockringningen . . . - -En känsla av skam bemäktigade sig min själ, och jag återvände hem -upprörd, fast besluten att bryta med varje frestelse till att driva -geschäft med vetenskapen. Jag började stöka undan apparaterna och -reagentierna, som belamrade mitt rum; jag sopade, dammade, röjde undan; -skickade och köpte blommor, framför allt narcisser. Sedan jag därefter -tagit ett bad och fått på mig en ren skjorta, tyckte jag mig vara luttrad -från skamfläckarna. Gick så ut att promenera på Montparnasse-kyrkogården, -där en frid sänkte sig i själen med milda tankar och en ruelse sådan som -jag sällan erfarit. - -_O crux ave spes unica!_ Med dessa ord gåvo gravvårdarna en förutsägelse -om mitt öde. Slut med kärleken! slut med vinning och hedersbetygelser! -Korsets stig, den enda som leder till Visheten! - - - - -IV. - -Det återvunna paradiset. - - -Sommaren och hösten år 1895 räknar jag -- trots allt -- bland de lyckliga -rastställena i mitt oroliga liv. Allt som jag företar mig lyckas, okända -vänner bära till mig föda liksom korparne gjorde åt Elias. Pengar flyga -mig i handen: jag kan köpa böcker, naturalhistoriska föremål och bland -annat ett mikroskop, som avslöjar för mig livets hemligheter. - -Död för världen genom att försaka Paris' tomma nöjen stannar jag inom -mitt kvarter, där jag varje morgon besöker de hädangångna på -Montparnassekyrkogården och därefter går ned till Luxembourgträdgården -för att hälsa på mina blommor. Emellanåt kommer en resande landsman på -besök för att bjuda mig ut att frukostera eller se en teaterpjäs på andra -sidan om floden. Jag säger nej, emedan högra stranden är förbjudet område -för mig, då den utgör världen i egentlig mening, de levandes och -fåfänglighetens värld. - -I själva verket har ett slags religion vuxit fram hos mig, ehuru jag icke -skulle förmå uttrycka den i formler. Ett själstillstånd snarare än någon -på teorier grundad åsikt; en brokig blandning av förnimmelser, som mer -eller mindre förtätas till idéer. - -En gammal romersk-katolsk bönbok, som jag kommit över, läser jag med -eftertanke; Gamla testamentet tröstar och bestraffar mig på ett något -oklart sätt, medan det Nya lämnar mig kall. Dock gör ett buddhaistiskt -arbete starkare intryck än alla de andra heliga böckerna, eftersom det -sätter det positiva lidandet högre än avhållsamheten. Buddha visar det -modet att avstå från hustru och barn, då han står i blomman av sin -livskraft och njuter äktenskaplig lycka, då däremot Kristus undviker -varje gemenskap med denna världens tillåtna fröjder. - -För övrigt grubblar jag icke över de känslor som uppstå hos mig; jag -håller mig opartisk, låter saken ha sin gång och tillstädjer mig själv -samma frihet som jag är skyldig att låta andra äga. - - * * * * * - -Säsongens stora tilldragelse i Paris var kritikern Brunetières härskri om -vetenskapens bankrutt. Hemmastadd i naturvetenskaperna sedan barndomen, -sedermera anhängare av Darwin, hade jag upptäckt det otillfredsställande -i denna naturvetenskapliga metod, som erkände världsalltets förträffliga -mekanism utan att medgiva tillvaron av mekanikern. Systemets svaghet -röjde sig i en allmän urartning av vetenskapen, vilken hade utstakat för -sig en gränslinje, utöver vilken man icke finge gå vidare. _Vi_ ha löst -alla problem. Universum har inga gåtor mera. Denna inbilska lögn hade -retat mig redan omkring år 1880, och under de femton följande åren hade -jag företagit en revision av naturvetenskaperna. Sålunda hade jag 1884 -satt i tvivel atmosfärens sammansättning och identiteten av det kväve, -som finns i luften, och det kväve, som fås genom sönderdelning av en -kväveförening. 1891 går jag på fysiska laboratoriet i Lund för att -jämföra dessa två olika kvävearters spektra. Behöver jag säga, vilket -mottagande jag fick av de lärde mekanisterna? Men nu kommer detta år 1895 -med upptäckten av argon, som bekräftade mina tidigare antaganden och gav -ny fart åt mina undersökningar, vilka avbrutits genom ett förhastat -giftermål. - - * * * * * - -Vetenskapen gjorde ej bankrutt, men den förlegade, vanställda vetenskapen -måste ge upp staten, herr Brunetière fick rätt, fast han hade orätt. - -Emellertid, och enär alla voro ense om att erkänna materiens enhet och -kallade sig monister utan att vara det, gick jag vidare, drog de sista -konsekvenserna av läran och sökte borttaga gränserna mellan materien och -den så kallade anden. Sålunda hade jag 1894 i boken Antibarbarus -avhandlat Svavlets psykologi, som jag förändrade till dess ontogeni, -d. v. s. Svavlets embryonala utveckling. - -Den intresserade hänvisas vidare till min i början av 1896 utgivna skrift -Sylva Sylvarum, där jag i stolt känsla av klärvoyant kraft trängde -skapelsens hemligheter inpå livet särskilt inom växt- och djurrikena, -samt min studie På kyrkogården (intagen i »Tryckt och otryckt», 1897), -som visar hur jag under ensamhet och lidanden återföres till ett svävande -begrepp om Gud och odödlighet. - - - - -V. - -Fallet och det förlorade paradiset. - - -Sedan jag trängt in i denna nya värld, dit ingen kan följa mig, fattar -jag avsmak för människors umgänge och känner ett oemotståndligt begär att -avsöndra mig från min omgivning. Följaktligen lät jag mina vänner förstå, -att jag ämnade slå mig ned för någon tid i Meudon för att skriva en bok, -som erfordrade ensamhet och tystnad. Samtidigt ledde tvister om -obetydliga saker till en brytning med mitt kotteri på matstället, så att -jag en vacker dag fann mig fullkomligt isolerad. Första påföljden därav -blev en oerhörd expansion av mina inre sinnen: en psykisk kraftkänsla, -som krävde att uppenbara sig i det yttre. Jag tyckte mig äga gränslösa -krafter, och högmodet ingav mig den dåraktiga tanken att försöka göra -underverk. - -I ett tidigare skede och vid de stora kriserna i mitt liv hade jag -iakttagit, att jag förmådde på avstånd utöva ett inflytande på -frånvarande vänner. Av folksägnerna framgår att man fordom sysselsatte -sig mycket med sådana problem som telepati och förgöring. Jag vill ej -göra mig själv orätt och icke heller rentvätta mig från en brottslig -handling, men nu tror jag mig veta att min onda vilja dock icke stod i -proportion till det bakslag som drabbade mig själv. En osund nyfikenhet, -ett utbrott av förvänd kärlek, framkallat av min förskräckliga ensamhet, -ingav mig en häftig åstundan att återknyta med min hustru och mitt barn, -ty jag älskade dem begge. Huru finna utvägar därtill, då rättegången om -skilsmässa pågick? Någon utomordentlig tilldragelse, en gemensam olycka, -såsom att åskan sloge ned, eller en eldsvåda, eller översvämning . . . -med ett ord någon katastrof som kunde återförena två hjärtan, såsom det -går till i romanerna, där fientliga händer mötas vid ett sjukläger -- där -har jag just vad som behövs! Ett sjukdomsfall! Småbarn bruka alltid vara -litet sjuka på ett eller annat vis; moderns känsloömhet överdriver faran; -ett telegram, och allt är klart. - -Ehuru jag var okunnig om magiens enklaste begrepp, viskade en -fördärvbringande instinkt i mitt öra vad jag borde företaga med min lilla -innerligt avhållna dotters porträtt, hon som senare blev min enda tröst i -en fördömd tillvaro. - -Längre fram skall jag berätta följderna av ett tilltag, där det onda -syftet tycktes verka med det symboliska förfaringssättet såsom medium. - -Emellertid läto följderna vänta på sig, och jag fortsatte mina arbeten, -men erfor ett dunkelt obehag och en därmed följande förkänsla av nya -olyckor. - - * * * * * - -En afton då jag i min ensamhet satt med mikroskopet framför mig, -inträffade någonting som jag icke då begrep, men som likafullt gjorde -ett starkt intryck på mig. - -Sedan jag låtit en valnöt gro i fyra dagar, lösgjorde jag embryot, som i -form av ett hjärta icke större än en päronkärna sitter infogat mellan de -två hjärtbladen, vilka likna en människohjärna. Döm om min sinnesrörelse -då jag på mikroskopets platta får se två små händer, alabastervita, lyfta -och hopknäppta såsom till bön. Är det en vision, en hallucination? Nej, -ingalunda! En förkrossande verklighet, som fyller mig med fasa. Orörliga, -utsträckta mot mig likasom besvärjande, jag kan räkna deras fem fingrar, -tummen kortare än de övriga, riktiga kvinno- eller barnhänder! - -En vän, som överraskade mig under det jag häpen och huvudyr skådade på -detta, inbjöds att bestyrka företeelsens riktighet, och han behövde icke -vara en klärvoyant för att se de två händerna, som anropade iakttagaren -om barmhärtighet. - -Vad det var för slag? De två första rudimentära bladen till ett -valnötträd, Juglans regia, Jupiters ollon. Ingenting annat. Och ändock, -det var ett oförnekligt faktum att de tio fingrarna av mänsklig form -hopknäpptes till en bönfallande åtbörd: de profundis clamavi ad te! - -Ännu alltför klentrogen, och fördummad av en empirisk uppfostran, lät jag -saken ligga. - - * * * * * - -Mitt fall har ägt rum! Jag förnimmer de okända makternas onåd vila tungt -på mig. Den osynliges hand är lyftad, och slagen falla tätt på min -hjässa. - -Till en början inträffar det att min anonyme vän, som hittills har lämnat -mig existensmedel, drar sig tillbaka, sårad av ett högmodigt brev, så att -jag står där utan några tillgångar. - -Och när jag erhållit korrekturark på Sylva Sylvarum, upptäcker jag att -texten är ombruten i sidor ungefär som en väl blandad kortlek. Icke blott -att sidorna äro omkastade och orätt numrerade, utan bokens olika -avdelningar äro hoprörda huller om buller, så att de på ett ironiskt vis -symbolisera teorien om »den stora oordningen» som råder i naturen. Efter -dröjsmål och uppskov utan ände blir häftet färdigt, men boktryckaren -presenterar mig då en räkning, som uppgår till mer än dubbla beloppet av -den överenskomna summan. Ehuru ogärna måste jag skicka till -pantlåneinrättningen mitt mikroskop, frackkostymen och de få dyrbarheter -jag har i behåll, men min bok är i alla fall tryckt, och första gången i -mitt liv är jag säker om att ha sagt något nytt, stort och skönt. Det är -då lätt att förstå, hur förmäten jag kände mig när jag bar exemplaren -till posten. Med en föraktfull åtbörd mot himmelen kastar jag korsbanden -i lådan, och hånande de fientliga makterna tänker jag: - --- Hör hit, du Sfinx där! Jag har löst din gåta! och jag trotsar dig! - -Återkommen till mitt privathotell fann jag där före mig hyresräkningen -med ett åtföljande brev. - -Retad av denna oväntade stöt, då jag var hyresgäst där sedan ett år -tillbaka, börjar jag lägga märke till småsaker, som jag förut ej brytt -mig om. En sådan är att tre pianon i de angränsande rummen trakteras alla -på en gång. - -Jag håller troligt att det är en intrig, satt i gång av dessa -skandinaviska fruntimmer, vilkas umgängeskrets jag dragit mig ifrån. - -Tänk, tre pianon, och jag kan inte byta om bostad av brist på pengar. - -Jag somnar ursinnig på de där fruntimren och på ödet och med en -förbannelse mot himmelen. Följande morgon väcks jag plötsligt av ett -buller. Man hamrar på en spik i rummet bredvid min säng. Därefter hamrar -nian på den andra sidan. - -Tydligen en komplott, dum såsom de där artistfruarna, och vilken jag ej -mera anser värd att spilla någon vrede på. - -Men när jag efter frukosten skall som vanligt ta mig en lur på sängen, -blir det ett oväsen i rummet över alkoven, så att takgipsen faller ned på -mitt huvud. - -Jag går ned och söker värdinnan, beklagar mig över hyresgästernas -uppförande. Hon påstår, mycket artigt för resten, att hon ingenting hört; -hon lovar att köra bort var och en, som vågar störa mig, ty hon hölle -mycket på att få ha mig kvar i sitt hotell, som inte gick särdeles bra. - -Utan att sätta tro till en kvinnas ord litade jag på hennes egennytta, då -det låg i hennes intresse att behandla mig väl. - -Emellertid fortfar bullrandet, och jag tror mig förstå att de där -fruntimren vilja inbilla mig att det är klappandar. Sådana enfaldiga -slughuvuden! - -Men i samma veva ändra kamraterna på crémeriet sitt uppförande mot mig, -och en dolsk fientlighet yppar sig i anspelningar och sneda blickar. -Trött på strider, flyttar jag från hotellet och matstället, uthackad och -plundrad, lämnande böcker och annat smått i sticket, naken som en liten -Johannes Döpare. Och jag gjorde mitt inträde i hotell Orfila den 21 -februari 1896. - - - - -VI. - -Skärselden. - - -Hotell Orfila ser ut som ett kloster och är ett inackorderingsställe för -studenter tillhörande katolska föreningen. Tillsynen utövas av en abbé, -blid och älskvärd i sitt sätt. Tystnad, ordning och goda seder råda här. -Och, en tröst för mig efter så många trakasserier, kvinnor mottagas ej -där. - -Det är ett gammalt hus med låga rum, skumma korridorer och labyrintiskt -ringlande trätrappor. En atmosfär av mystik genomfläktar denna byggnad, -som länge har utövat dragning på mig. Mitt rum vetter åt ett slags -återvändsgränd, så att utsikten från mitten av kammaren endast företer en -mossbelupen mur med två små ovala fönster. Men när jag sitter vid mitt -bord framför fönstret, skådar jag ut över ett förtjusande landskap, som -man icke skulle ha väntat sig här. En murgrönsklädd mur och en -klostergård för unga kvinnliga pensionärer, plataner, Paulownier, -Robinier. Ett kapell i utsökt korsbågsstil. Längre bort höga murar med -oräkneliga små gallerfönster, som framkalla fantasier om ett kloster; i -fortsättningen av dalsträckan en skog av skorstenar, som kröna gamla -till hälften dolda hus; och i fjärran tornet till kyrkan Notre-Dame des -Champs, med korset och överst på detta tuppen. - -I mitt rum har jag en etsad bild av helgonet Vincent de Paul, och en -annan, som framställer Petrus, hänger i alkoven ovanför min säng. -Väktaren vid himmelrikets port! Vilken skärande ironi för mig, som har -förlöjligat aposteln i ett fantastiskt drama för några år sedan. - -Mycket belåten med mitt rum, sover jag bra den första natten. - -Dagen därpå upptäcker jag, att bekvämlighetsinrättningen är belägen på -den trånga gården nedanför mitt fönster och så nära att man kan höra -varje gång järnlocket på fjölen slås igen. Vidare utspanar jag, att de -två oxögonen mittför höra till dylika kabinett, och inom kort får jag -visshet om att de hundra småfönstren längre bort i bakgrunden -tillkännagiva befintligheten av hundra kabinett, förlagda till baksidan -av en hel rad boningshus. I början blir jag rasande, men som jag ej har -medel att komma loss, ger jag mig till tåls, under förbannelser mot -ödet. - -Vid ett-tiden kommer uppassaren in med frukosten, och då jag ej är hågad -att rubba sakerna på mitt skrivbord, ställer han brickan på -nattduksbordet, vari nattkärlet står. Jag gjorde en anmärkning, och -gossen ursäktade sig med att det inte fanns något annat bord att duka på. -Han såg hygglig och icke elak ut, så att jag förlät honom, men kärlet -fick han taga undan. - -Om jag i det ögonblicket hade känt Swedenborg, skulle jag ha begripit att -jag fann mig av makterna dömd till exkrement-helvetet.[B] Nu -förgrymmades jag av den ihållande otur, som förföljt mig i så många år; -sedan lugnade jag mig och böjde dystert resignerad nacken under ödet. Jag -sökte uppbyggelse i läsningen av Jobs bok, övertygad att den Evige hade -lämnat mig i Satans våld för att pröva mig. Denna tanke bragte tröst, och -jag gladde mig åt lidandet såsom ett vittnesbörd om förtroende från den -Allsmäktiges sida. - -Från denna tid vidtager en serie av uppenbarelser, som jag icke kan -förklara utan att taga min tillflykt till mellankomsten av okända makter, -och alltifrån detta ögonblick gör jag anteckningar, som småningom hopa -sig och bilda en dagbok; det är utdrag ur denna som jag här -offentliggör. - - * * * * * - -En otrevlig tystnad har brett sig kring mina kemiska undersökningar. För -att resa mig på nytt och slå ett avgörande slag griper jag mig an med -problemet att göra guld. Utgångspunkten gav sig i ett spörsmål: varför -fäller järnsulfat metalliskt guld i en lösning av ett guldsalt? Svaret -utföll sålunda: därför att järn och svavel ingå i guldets sammansättning. -Beviset: alla i naturen förekommande svavelföreningar med järn innehålla -mer eller mindre guld. Jag begynte följaktligen arbeta med lösningar av -järnsulfat. - -En morgon vaknar jag med en obestämd lust att göra en utflykt till -landet, något som stred mot min smak och mina vanor. Halvt på måfå kommer -jag till Montparnasse-bangården och sätter mig på tåget till Meudon, -stiger av vid själva småstaden, där jag ej förr varit, går uppför stora -gatan, viker av åt höger i en gränd, som går fram mellan två murar. Tjugu -steg framför mig höjer sig över marken en romersk riddare i järngrå -rustning, till hälften begraven i jorden. Ehuru figuren är ganska -prydligt modellerad i miniatyr, misstar jag mig dock ej på dess -beskaffenhet att vara arbetad av sten helt simpelt. Sett på närmare håll, -visar sig föremålet vara en synvilla, men jag stannar framför det och -fasthåller med flit illusionen, som roar mig. Riddaren betraktar muren -bredvid, och vägledd av hans blick får jag se en inskrift i kol på en -vitrappad vägg. De sammanflätade bokstäverna F och S komma mig att tänka -på initialerna till min hustrus namn. -- Hon håller av mig alltjämt! I -nästa sekund slår mig tanken på de kemiska tecknen för järnet (Fer) och -svavlet (Soufre), och bokstäverna, som löst sig för min syn, utbreda för -mina ögon guldets hemlighet. - -Emellertid undersöker jag marken och hittar två blystämplar, förenade -medelst segelgarn. Den ena stämpeln är märkt med bokstäverna V. P., den -andra med en kunglig krona. - -Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris -med ett livligt intryck av något underbart. - - * * * * * - -I kaminen bränner jag sådana där kol som man benämner munkskallar för -deras runda och släta form. En dag, då brasan slocknat innan den var -fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en -fantastisk figur. Ett tupphuvud med präktig kam; bålen snarare av en -människa med förvridna lemmar; den liknade en av dessa demoner, som -uppträdde på medeltidens häxsabbater. - -Dagen därpå plockar jag fram en ypperlig grupp av två rusiga tomtar, som -omfamna varandra med böljande kläder. Det är ett mästerverk av primitiv -bildhuggarkonst. - -Tredje dagen är det en madonna med barnet, i bysantinsk stil, ojämförlig -vad konturerna beträffar. - -Jag låter alla tre ligga på mitt bord, efter att ha ritat av dem. En -målare av mina vänner kommer på besök; han betraktar med växande -nyfikenhet de tre statyetterna och frågar: Vern har gjort de här? - -Gjort? -- För att sätta honom på prov nämner jag en norsk skulptör. - --- Jaså, ja det kan jag tro, medger han. Annars skulle jag vilja gissa på -Kittelsen, den berömde illustratören av skandinaviska sagor. - -Jag trodde icke på tillvaron av demoner, men nyfiken att se vilket -intryck mina skulpturer skulle göra på sparvarna, som brukade få -brödsmulor utanför mitt fönster, sätter jag ut figurerna på taket. - -Sparvarna bli förskräckta och hålla sig undan. Det finnes alltså en -likhet, som till och med djuren kunna märka, och det finnes en verklighet -bakom denna lek mellan den tröga materien och elden. - -Solen värmer mina små figurer, så att demonen med tuppkam spricker, och -jag minnes därvid allmogesägnen om hur dvärgarne spricka om de fördröja -sig ute till soluppgången. - - * * * * * - -Det händer i hotellet saker som oroa mig. Dagen efter min ankomst finner -jag på svarta tavlan i tamburen, där rumsnycklarna upphängas, ett brev -adresserat till en herr X., student och med samma namn som min hustru. -Frimärket är avstämplat Dornach, namnet på den österrikiska by där min -hustru med vårt barn bor. Men som jag är säker på att intet postkontor -finns i Dornach, förblir saken gåtlik. - -Detta brev, ditsatt på ett utmanande sätt och liksom i avsikt att bli -bemärkt, följes av flere andra. Det nästa är adresserat till herr doktor -Bitter och avstämplat Wien. Ett tredje bär det uppdiktade polska namnet -Schmulachowsky. - -Det är djävulen som nu har ett finger med i spelet, ty detta namn är -travesterat och jag begriper vart man vill leda mina tankar, nämligen på -en min dödsfiende, som bor i Berlin. - -En annan gång är det ett svenskt namn, som erinrar mig om en fiende i -mitt hemland. Slutligen ett i Wien frimärkt brev, som i trycktyper anger -doktor Eders kemisk-analytiska byrå. Det vill säga att man spionerar på -min guldsyntes. Intet tvivel mera, här spinnes en intrig, men djävulen -har blandat korten för de falskspelarne. Att laga så att mina misstankar -irra kring all världens kanter, det är alltför påhittigt för vanliga -inskränkta dödliga. - -Då jag av uppassaren begär upplysningar om denne herr X., ger han det -enfaldiga svaret att det är en elsassare. Längre kommer jag ej. En gång, -då jag återvänt efter min morgonpromenad, satt ett brevkort i facket -alldeles vid min nyckel. Ett ögonblick greps jag av frestelsen att lösa -gåtan genom att kasta en blick på kortet, men min goda ängel förlamade -min hand just i samma sekund som en ung man trädde fram från sitt -gömställe bakom dörren. - -Jag ser honom i ansiktet, och han är lik min hustru, Vi hälsa varandra -utan att säga ett ord och gå var åt sitt håll. - -Jag har aldrig kunnat utreda denna komplott och känner icke ännu de -medspelande däri, då min hustru har varken bröder eller manliga kusiner. - -Ovissheten, den ständiga hotelsen med hämnd utgjorde en tillräcklig -tortyr under ett halvår. Jag utstod den och allt det andra såsom ett -straff för kända och okända synder. - - * * * * * - -Med nyåret uppenbarade sig en främling på vårt matställe. Målare och -amerikan, kom han i rättan tid för att friska upp vår tynande -sällskaplighet. En vaken, kosmopolitisk, djärv ande och med vinnande -sätt, ingav han mig dock ett obestämt misstroende. Trots hans säkra -uppträdande vädrade jag att hans ställning var dålig. - -Kraschen kom fortare än jag kunnat förmoda. En afton inträdde den -olycklige i mitt rum och bad om lov att få stanna där en stund. Han såg -ut som en förlorad man och han var det. - -Utkörd från sin ateljé av hyresvärden; övergiven av sin älskarinna; -översållad med skulder och ansatt av björnar; okvädad på gatorna av -soutenörer åt kvinnliga modeller, som ej fått betalt. Vad som -fullständigt krossade honom var hyresvärdens grymhet att lägga beslag på -hans tavla, som var ämnad för Salongen på Marsfältet, och vars framgång -han hade räknat på, då ämnet syntes honom vara nytt och starkt. Det var -den fria kvinnan, i havande tillstånd korsfäst och förbannad av -folkhopen. - -Han var skyldig även på matstället, var på fastande mage och fann sig -utkastad på gatan. - -Efter den första bekännelsen fullständigade han sitt vittnesmål med att -tillstå sig ha tagit morfin tillräckligt för två, men döden hade ännu ej -velat ha honom. - -Sedan vi avhandlat saken på allvar, kommo vi överens om att han måste -flytta till ett annat ställe, och att vi på tu man hand skulle intaga vår -middag på ett värdshus, som de andra ej kände till, så att ej bristen på -vänner skulle beröva honom modet att göra färdig en annan duk för De -oberoendes Salong. - - * * * * * - -Denne man har nu blivit min ende kamrat, och hans olycksöde kommer mig -att lida dubbelt, i det jag ikläder mig hans kval. Jag gör det på trots, -men hämtar ock därur en erfarenhet av stort värde. Han avslöjar för mig -hela sitt förflutna liv; tysk till börden, har han vistats i Amerika sju -år till följd av en olycka, som övergått hans familj, och en i ungdomlig -obetänksamhet utgiven hädisk ströskrift, för vilken han blivit domfälld. - -Jag uppdagar hos honom en intelligens över vanliga måttet, ett svårmodigt -temperament, en tygellös sinnlighet. Men bakom denna människomask, vars -egendomliga drag avnötts genom en kosmopolitisk uppfostran, skymtar jag -ett underlag, som bryr mina tankar, och som jag väntar att upptäcka förr -eller senare. - -Jag väntar i två månader, under loppet av vilka jag hopsmälter min -tillvaro med denne främlings, så att jag ånyo genomgår all den nöd en -konstnär har att kämpa mot, så länge han ännu ej slagit igenom, och jag -glömmer att jag själv redan brutit min bana, att mitt namn har något att -betyda till och med i »Tout-Paris» och i de dramatiska författarnes -samfund i Paris, något som nu har förlorat allt värde för kemisten. För -övrigt, så länge jag sticker under stol med mina vunna framgångar håller -kamraten av mig, men när jag nödgas i förbigående vidröra dem, blir han -sårad, ser så olycklig och stukad ut att jag av barmhärtighet talar om -mig själv som ett gammalt vrak. På så sätt förnedras jag så småningom och -omärkligt, under det han, som har en framtid för sig, åter reser sig i -höjden på min bekostnad. Jag gör mig till ett lik, begravet under -rötterna av ett träd, som skjuter upp och suger sin näring ur de i -upplösning stadda lämningarna. - -Mitt vid samma tid idkade studium av buddhaistiska skrifter ger mig -anledning beundra min självförnekelse att så där offra mig för en annans -skull. En god gärning skall få sin lön, och jag vann följande. - -En dag bringar Revue des revues mig ett porträtt av den amerikanske -siaren och helbrägdagöraren Francis Schlatter, som år 1895 botade 5,000 -sjuka och därefter försvann utan att någonsin åter bli sedd på jorden. - -Men nu befanns det, att denne persons drag företedde en förunderlig -likhet med min kamrats. För att få bevis därpå tar jag tidskriften med -mig till Café de Versailles, där en svensk bildhuggare inväntade mig. -Han lägger märke till likheten och påpekar några egendomligt -sammanträffande omständigheter: att bägge två voro av tysk härkomst och -att de verkade i Amerika. Än mera, Schlatters försvinnande sammanföll -till tiden med vår väns uppträdande i Paris. En smula förtrogen som jag -numera var med ockultismens termer, framkastade jag det antagandet att -denne Francis Schlatter vore vår mans »dubbelgångare», som fanns till -oberoende av honom och utan att han visste det. - -När jag uttalade ordet dubbelgångare, gjorde min bildhuggare stora ögon -och fäste min uppmärksamhet på att vår man alltid bodde på två ställen, -det ena på högra och det andra på vänstra sidan om Seine, För resten fick -jag veta, att min hemlighetsfulle vän levde en dubbel tillvaro i den -mening att han, efter att ha tillbragt aftonen med mig fördjupad i -filosofiska och religiösa tankeutbyten, alltid på natten var synlig i -danslokalen Bullier. - -Det fanns ett tillförlitligt medel att bevisa identiteten mellan dessa -dubbelgångare, eftersom Francis Schlatters sista brev fanns återgivet i -facsimile i tidskriften. - --- Kom och ät middag med mig i afton, föreslog jag, så skall jag låta -honom efter diktamen skriva Schlatters brev. Om handstilen på båda är -lika och framför allt namnteckningarna, bör detta vara bevis nog. - -Vid middagen samma afton bekräftas allt; stilen är densamma, -namnteckningen och slängen därpå, allt finnes där. - -En smula förvånad underkastar målaren sig vår examen; till slut frågar -han: - --- Vart vill ni komma med det här? - --- Känner ni Francis Schlatter? - --- Jag har aldrig hört talas om honom. - --- Kommer ni inte ihåg den där helbrägdagöraren, i Amerika, i fjol? - --- Jo, nu minns jag! Den där charlatanen! - -Han kommer ihåg; jag visar honom porträttet och facsimilet. - -Han skrattar med ett skeptiskt, lugnt, likgiltigt ansiktsuttryck. - - * * * * * - -Några dagar efteråt, bäst som min hemlighetsfulle vän och jag sutto i god -ro vid en absint på terrassen till Café de Versailles, stannar en -arbetsklädd karl med elak uppsyn framför vårt bord och börjar utan -föregående varning ställa till ett uppträde mitt ibland gästerna. Vänd -mot min kamrat hojtar han av alla krafter: - --- Nu tror jag ändå jag knep dig, din förbannade skojare! Vad är det för -ett sätt, att gå och beställa av mig ett kors för trettio francs, och så -låta mig leverera det, och så smita! Fähund, tror ni att ett kors gör sig -självt . . . - -Han gick på i oändlighet, och när kyparne försökte avlägsna honom, hotade -han att gå efter polis, under det att den stackars gäldenären satt där -orörlig, stum, tillintetgjord som en fördömd, utskämd inför denna publik -av konstnärer, med vilka han var mer eller mindre bekant. - -När uppträdet var över, frågade jag honom, huvudyr som framför en -häxsabbat: - --- Ett kors? Vilket kors för trettio francs? Jag förstår inte ett ord. - --- Jo, det var Jeanne d'Arcs kors, modellen ni vet, den där maskinen till -min tavla, den korsfästa kvinnan. - --- Men han var ju fan själv, den där arbetaren! - -Och efter en stunds tystnad fortfor jag: - --- Komiskt var det i alla fall, på sätt och vis, men korset är inte att -leka med, och inte Jeanne d'Arc heller. - --- Tror ni på det där, ni? - --- Jag vet inte! Jag vet just inte någonting numera! -- Men de trettio -silverpenningarna! - --- Nog, nog! utropade han sårad. - - * * * * * - -På långfredagen fann jag vid min ankomst till matserveringen min -olyckskamrat insomnad vid bordet. - -I ett anfall av munterhet väckte jag honom och frågade i förvånad ton: - --- Ni här? - --- Än sen? - --- Jag tänkte att ni hängde kvar på korset åtminstone ända till klockan -sex, så här på långfredagen. - --- Till klockan sex! Ja, jag har verkligen sovit hela dagen ända till -klockan sex i afton utan att förstå hur det kommer till. - --- Men jag förstår, jag. - --- Naturligtvis: astralkroppen är ute och går i Amerika, eller hur? och -så vidare. - -Från och med denna afton insmyger sig oförmärkt en kylighet oss emellan, -sedan vi idkat bekantskap i fyra förfärliga månader, under vilka min -kamrat undergick en ny uppfostran och fick tid att byta om metod i sitt -måleri, med den påföljd att han kom därhän att rata sin korsfästa kvinna -såsom gammalt skräp. Han hade godtagit lidandet som en bitter dryck, men -den enda hälsosamma i livet, och resignationen infann sig i dess följe. -En hjälte i att härda ut! Jag beundrade honom när han på en och samma dag -gick två gånger till fots mellan Montrouge och Hallarna, fram och åter, -med nedkippade skodon, utan att ha smakat en bit. På kvällen, efter -sjutton uppvaktningar på illustrerade tidningars redaktioner, hade han -blivit av med tre teckningar, men utan kontanter på fickan gick han att -dansa i Bullier sedan han tuggat för två sous bröd. - -Slutligen och liksom på gemensam tyst överenskommelse lösgjorde vi oss ur -denna förening för inbördes hjälp. En egen känsla sade oss båda, att vi -fått nog av varandra, att vi på skilda håll skulle gå mot uppfyllelsen av -våra öden, och när vi sista gången sade varandra farväl, visste jag att -det var för sista gången. - -Jag har aldrig sedan återsett denne man eller hört vad det blivit av -honom. - - * * * * * - -På våren, medan jag trycktes av mina egna och min kamrats motgångar, -fick jag ett brev från mina barn i första äktenskapet, däri de berättade -för mig att de hade varit allvarsamt sjuka och måst intagas på -sjukhus. Då jag jämförde tidpunkten för denna händelse med mina -skadegörare-experiment, greps jag av fasa för mig själv. Sedan jag lekt -med de hemliga krafterna, av rent lättsinne, hade den onda viljan sin -gång, men styrd av den osynliga handen, drabbade den mig själv mitt i -bröstet. - -Jag vill ej söka ursäkter, men ber endast läsaren fasthålla detta faktum, -för den händelse han skulle få lust att utöva magien, särskilt den art -därav som kallas förgöring eller trolldom i egentlig mening, och som -Rochas[C] har bevisat kunna äga rum och verkligen ha ägt rum. - - * * * * * - -Jag vaknar en söndagsmorgon inemot påsk; promenerar i -Luxembourgträdgården, som jag går tvärs igenom; skrider över gatan och -träder in under Odéonteaterns arkader; stannar orörlig framför Balzacs -blåa romanhäften; tar på måfå hans Séraphita. Varför just den? - -Ett halvmedvetet minne måhända, vilket läsningen av tidskriften -»L'Initiation» hade efterlämnat när man där i kritiken över min bok Sylva -Sylvarum hade kallat mig en landsman till Swedenborg. - -Återkommen hem öppnade jag boken, som var för mig nästan okänd, eftersom -det gått så många år sedan jag första gången läste den. - -Det var alldeles nytt för mig, och nu när mitt sinne var i förväg berett, -slukade jag innehållet i denna utomordentliga bok. Jag, som aldrig hade -läst något av Swedenborg, vilken i sitt och mitt hemland hölls för en -charlatan, en tok med lösaktig inbillning, greps nu av hänförd beundran -vid att höra denna änglalike jätte från förra seklet, tolkad av det -djupaste bland franska snillen. - -Men som jag läser med andaktsfull uppmärksamhet, kommer jag till sidan -16, där Swedenborgs dödsdag uppgives till den 29 mars. Jag stannar, -tänker efter, slår upp almanackan. Riktigt, det är den innevarande dagen, -29 mars, och därtill palmsöndag. - -Sålunda uppenbarade Swedenborg sig i mitt liv, där han har spelat en -ofantlig roll som tuktoande, och han kom på själva årsdagen av sin död, -bärande till mig palmer -- månne segerns eller martyrskapets? - -Séraphita blir nu för mig ett evangelium, bringar mig att återknyta -förbindelsen med en högre värld, och det vid en tidpunkt då livet inger -mig avsmak och himmelen drar mig till sig med en oemotståndlig -hemlängtans åtrå. Intet tvivel, jag är beredd för en högre tillvaro. Jag -föraktar jorden, denna orena värld, människorna och människors verk. Jag -ser i mig den rättfärdige mannen, som den Evige har sänt prövningar, och -som jordlivets skärseld skall göra värdig en snart förestående -befrielse. - -Detta högmod, som framkallats genom förtrolig ställning till makterna, -växer alltjämt då jag upptäcker att mina lärda mödor gynnas av framgång. -Sålunda lyckas jag göra guld enligt mina egna beräkningar och i -överensstämmelse med metallurgernas rön; och jag tilltror mig att kunna -bevisa det. Prov insändas till en kemist i Rouen, med vilken jag står på -vänskaplig fot. Han bevisar mig motsatsen av vad jag styrkt, och jag har -under en veckas tid intet svar att ge. Då bläddrar jag i min skyddspatron -Orfilas kemi och finner där hemligheten av mitt förfaringssätt. - -Denna gamla glömda och föraktade kemi från 1830 har blivit mitt orakel, -som bistår mig i kritiska ögonblick. Mina vänner Orfila och Swedenborg -beskydda, uppmuntra och bestraffa mig. Jag ser dem icke, men förnimmer -deras närvaro; de visa sig ej i andanom eller i visioner eller -hallucinationer, men små dagligen inträffande händelser, som jag lägger -märke till, uppenbarar deras ingripande i min levnads skiften. - -Andarne ha blivit positivister liksom den innevarande tiden och nöja sig -ej med att ställa till visioner. - -Det må vara nog med att berätta följande, som ej låter förklara sig genom -begreppet sammanträffande omständigheter. - -Sedan jag lyckats frambringa guldfläckar på papper, sökte jag vinna samma -utbyte i stort på torra vägen och genom eld. Tvåhundra experiment ledde -till ingen påföljd, och förtvivlande om saken nedlade jag blåsröret. En -morgonpromenad för mig till observatorieavenyen, varifrån jag ofta -beundrar gruppen De fyra väderstrecken, av det hemliga skälet att den -behagfullaste bland Carpeaux' kvinnofigurer liknar min hustru. Hon vilar -under Fiskarnes tecken nedanför himmelsgloben, och sparvar ha byggt bo -bakom hennes rygg. - -Vid foten av monumentet får jag se två ovala pappstycken, det ena med -talet 207 påtryckt, det andra med numret 28. Vilket betyder Bly (atomvikt -207) och Silicium (atomvikt 28). Jag tar upp fyndet och gömmer det bland -mina kemiska anteckningar. Hemkommen börjar jag en serie experiment med -bly, men låter silicium vara tills vidare. - -Som metallurgien lärt mig, att bly avdrivet i en degel, fodrad med -benaska, alltid avgivit en smula silver och att detta silver lika -oföränderligen innehållit en helt ringa mängd guld, drog jag den slutsats -att kalciumfosfat såsom förnämsta beståndsdelen i benaska borde utgöra -den väsentliga faktorn vid gulds framställande ur bly. - -Det visade sig verkligen ock, att bly smält på en bädd av kalkfosfat -alltid färgades guldgult på underytan. Makternas ogunst avbröt -experimentens fullbordande. - -Ett år efteråt, då jag vistades i Lund i Sverige, fick jag av en -bildhuggare, som arbetade i den finare lergodstillverkningen, en glasyr -sammansatt av bly och Silicium, varur jag genom behandling över elden -fick fram ett mineraliserat guld för första gången och av fulländad -skönhet. - -I det jag tackade honom, lät jag honom se de två pappbitarna märkta med -207 och 28. Kan man tala om slump eller sammanträffande omständigheter i -denna händelse, som bär prägeln av en orubblig logik? - - * * * * * - -Ännu en gång, jag hemsöktes aldrig av visioner, men väl kunde verkliga -föremål ikläda sig mänskliga former av ofta storartad effekt. - -Sålunda fann jag en gång mitt örngott, som blivit hopknycklat av -middagsluren, modellerat till likhet med marmorhuvuden i Michel-Angelos -stil. En afton då jag kom hem i sällskap med den amerikanske -helbrägdagörarens dubbelgångare, upptäckte jag i alkovens halvskugga en -gigantisk Zevs vilande på min säng. Inför denna oförmodade anblick står -min kamrat gripen av en nästan andaktsfull skräck. Konstnär som han är, -uppfattar han genast skönheten i linjerna: - --- Det är ju den stora, försvunna konsten, som här har återfötts. Minsann -en riktig ritakademi! - -Ju mer man betraktar, dess mera levande och fruktansvärd förkroppsligas -uppenbarelsen. - --- Tydligen ha andarne blivit realister liksom vi människor. - -Det är icke längre någon tillfällighet, eftersom örngottet vissa dagar -framställer hiskliga odjur, götiska drakhuvuden -- och en natt då jag -varit ute och festat, välkomnades jag av den onde, djävulen själv, i -medeltidsstil, med bockhuvud o. s. v. Jag blev aldrig rädd, därtill var -det hela alltför naturligt, men intrycket av någonting sällsamt, till -hälften övernaturligt inplantades i min själ. - -Min vän bildhuggaren, som jag kallat till vittne, blev ej överraskad, -utan bad mig komma med till sin ateljé, där en på väggen hängande -blyertsteckning frapperade mig genom linjernas skönhet. - --- Varifrån har ni fått den här? En madonna? - --- Ja, en madonna från Versailles, ritad efter de flytande vattenväxterna -i schweizarnes damm. - -En ny konst upptäckt, och en efter naturen! En naturalistisk klärvoyans! -Varför spotta på naturalismen, när den så inviger ett nytt stadium och -begåvats med möjligheten att växa och utveckla sig? Gudarne återkomma -till oss, och det alarmrop som höjes av skriftställare och konstnärer: -tillbaka till Pan! har återstudsat så mångfaldigt att naturen vaknat upp -igen efter sin sekellånga slummer! Ingenting sker här i världen utan -makternas samtycke, och naturalismen blev till, så vare då naturalismen, -vare den återfödelsen av harmonien mellan materie och ande. - -Bildhuggaren ser syner. Han berättar för mig att han sett Orfevs och -Kristus modellerade tillsammans i en klippa i Bretagne och att han ämnar -fara dit igen och betjäna sig av modellerna för en grupp till Salongen. - -En afton då jag gick nedför rue de Rennes med min synska vän, -tvärstannade han framför ett bokhandelsfönster, vari färglagda -fotografier voro utställda. Det var en följd scener, där människofigurer -uppträdde med styvmorsblommor i huvudenas ställe. Ehuru en van iakttagare -av växtvärlden hade jag aldrig upptäckt penséns likhet med ett -människoansikte. Men min kamrat kunde inte hämta sig från sin förvåning, -till vilken han hade dubbla skäl. - --- Kan ni tänka er, att i går afton, när jag kommer hem, betraktar mig -penséerna i mitt fönster på ett gäckande sätt, och plötsligt såg jag i -deras ställe mänskliga ansikten, men jag var övertygad om att det var en -vision, som härledde sig av nervositet. Och nu i dag återfinner jag detta -tryckt och utgivet för längesedan; det är alltså ingen illusion, utan -verklighet, eftersom den okände artisten har gjort samma iakttagelse före -mig. - -Vi gjorde framsteg som skådare, och i min tur såg jag Napoleon och hans -marskalkar på Invaliddomens kupol. Om man kommer från Montparnasse in på -boulevard des Invalides, avslöjar sig kupolen i all sin glans över rue -Oudinot i solnedgången, varvid kapitälen och de andra framspringande -delarna på domens tambur antaga form av människosilhuetter, som växla -alltefter som synpunkten flyttas mer eller mindre långt bort. Napoleon -finns där, Bernadotte och Berthier också, och min vän har ritat av dem -»efter naturen». - --- Hur vill ni förklara detta fenomen? - --- Förklara? Har man någonsin kunnat förklara någonting? Genom att -omskriva en hop ord med en hop andra ord? - --- Tror ni inte att arkitekten har arbetat de där partierna med en halvt -medveten avsikt . . . - --- Hör på, käre vän, Jules Mansard som byggde domen 1706 kunde omöjligen -förutse silhuetten av Bonaparte, vilken var född år 1769 . . . behöver -jag säga mer? - - * * * * * - -Emellanåt har jag om natten drömmar, som förutsäga framtiden, giva mig -försvarsmedel mot faror, yppa hemligheter. Sålunda uppträder i en dröm en -längesedan avliden vän och har med sig ett silvermynt av ovanlig storlek. -På min fråga, var myntet vore ifrån, svarade han: Amerika, och försvann -så med skatten. - -Dagen därpå får jag ett brev med amerikanskt frimärke, skickat från en -därvarande vän, som jag icke hade sett på tjugu år, och vari denne -meddelar mig, att en beställning å text till Chicagoexpositionen förgäves -hade sökt mig i hela Europa. Det gällde ett arvode av 12,000 francs, en -ofantlig summa i min förtvivlade belägenhet vid det tillfället, och som -sålunda gått mig ur händerna. Dessa 12,000 francs skulle då ha för mig -varit detsamma som en betryggad framtid, men ingen annan än jag kan ha -vetat, att förlusten av dessa pengar var ett straff, som pålades mig för -en dålig handling, begången i ett ögonblick av vrede, som väckts av en -litterär medtävlares falskhet. - - * * * * * - -En annan dröm med en större räckvidd visade mig Jonas Lie sysslande med -en pendyl av guldbrons, vars ornament voro rätt ovanliga. - -Några dagar senare, när jag promenerade på boulevard Saint-Michel, drog -ett urmakarefönster min uppmärksamhet till sig. - --- Där är Jonas Lies pendyl, utropade jag. - -Det var verkligen samma en: krönt av en himmelsglob, mot vilken två -kvinnor lutade sig, vilade hjulverket på fyra pelare. På globen fanns en -datumvisare infogad, som angav den 13 augusti. - -Till ett kommande kapitel skall jag uppskjuta att berätta vad ödesdigert -detta datum den 13 augusti bar i skötet för mig. Sådant smått och mycket -annat av liknande art inträffade under min vistelse i hotell Orfila -mellan den 6 februari och den 19 juli 1896. - -Jämnsides med och inflickat i dessa händelser fortgick med mellantider -följande äventyr, som hade till påföljd min utdrivning från hotellet och -inledde ett nytt skede av mitt liv. - -Våren har kommit; den tårarnas dal, som utbreder sig nedanför mitt -fönster, grönskar och blommar på nytt. Det gröna lövverket övertäcker -marken och döljer smutsen, så att detta Gehenna förvandlas till Sarons -dal, där icke blott liljorna blomstra, utan även syrener, Robinier, -Paulownier. - -Jag är bedrövad till döden, men de glada skratten från unga flickor, som -osynliga leka där nere under träden, stiga upp till mig och röra mitt -hjärta, återväcka mig till livet. Min levnad förrinner och ålderdomen -nalkas. Hustru, barn, egen härd, allt är skövlat; höst inne, vår därute! - -Jobs bok och Jeremias klagovisor trösta mig, emedan det finnes en viss -överensstämmelse åtminstone mellan Jobs öde och mitt eget. Är jag icke -slagen med onda bölder; har icke fattigdomen fallit tung på mig; mina -vänner övergivit mig? - -»I sorgdräkt går jag, utan sol. Jag har blivit schakalers broder och -strutsars anförvant. Huden på min kropp har svartnat, och mina ben brinna -av hetta. Och min harpa tjänar till sorgelåt, och min flöjt till -klagoljud.» - -Så Job! Och Jeremia uttrycker i två ord hela min avgrundsdjupa -bedrövelse: - -»Jag har glömt bort vad lycka var!» - -I denna sinnesförfattning får jag under en trög eftermiddag, då jag -sitter böjd över mitt arbete, höra ljuden från ett piano bakom lövverket -i dalen under mitt fönster. Jag spetsar örat såsom stridshästen vid -trumpetens skall; jag rätar på mig, känner själen omstämd och andas -djupt. Det är Schumanns _Aufschwung_. Och vad mera är, det är helt visst -_han_ som spelar! Min vän, ryssen, min lärjunge, som kallade mig fader, -därför att han hade lärt allt av mig, min famulus, som gav mig -mästarenamnet och kysste mina händer, därför att hans liv tilltog där -mitt började avtaga. Det är han som har anlänt från Berlin till Paris -för att döda mig såsom han dödade mig i Berlin, och av vad skäl . . . -Jo, därför att ödet hade velat så att hans nuvarande maka var min -älskarinna innan han blev bekant med henne. Var det kanske mitt fel att -detta fogat sig på det viset? Naturligtvis icke, men likafullt fattade -han ett dödligt hat till mig, förtalade mig, hindrade mig att få mina -dramer antagna vid teatrarna, spann intriger, som berövade mig de -inkomster jag behövde för att kunna existera. I ett anfall av raseri slår -jag honom rakt i bröstet, på ett brutalt och fegt sätt, så fegt att jag -led därav som om jag begått ett lönnmord. - -Nu, då han kommit för att döda mig, känner jag detta som en lisa, ty -endast döden kan befria mig från samvetskvalen. - -Det var väl alltså han som oroade mig genom breven med falska adresser -där nere hos portvakten. Gott! må slaget komma, jag skall icke försvara -mig! eftersom han har rätt och livet är av noll och intet värde för mig. - -Han spelar alltjämt Aufschwung, och så han kan spela, bättre än någon! -Osynlig bakom den grönskande muren, och de tjusande harmonierna höja sig -över de blommande klängena, så att jag tycker mig se dem fladdra likt -fjärilar i solskenet. - -Varför spelar han? För att underrätta mig om sin ankomst med syfte att -förskräcka mig och jaga mig på flykten? - -Detta önskar jag få veta på matstället, där de andra ryssarna länge -förkunnat sin landsmans ankomst. Jag går dit samma afton att spisa -middag, och redan i dörren möter jag fientliga blickar. På förhand -underrättat om min ovänskap med ryssen, har hela sällskapet gått i -förbund mot mig. För att avväpna dem öppnar jag elden själv. - --- Popoffsky är ju i Paris? frågar jag med bekräftande av faktum. - --- Nej, inte ännu, ger någon till svar. - --- Jo, försäkrar en annan, han har varit synlig på Mercure de Frances -redaktion. - -Man motsäger det från olika håll, och det hela slutar med att jag ej fått -klart besked om saken, men i alla fall låtsar tro vad man berättar. Den -blott alltför tydliga avogheten mot mig gjorde att jag svor att undvika -stället, dock ogärna, eftersom där fanns folk som jag verkligen trivdes -bra med. Ännu en gång isolerad, utdriven av denne fördömde fiende, fattar -jag agg till honom; och hatet stinger, förgiftar mig. Jag avstår från att -dö, jag vill ej falla för en som är mig underlägsen, det skulle vara en -alltför djup förödmjukelse för mig och för hög ära för honom, Jag vill -upptaga tvekampen, försvara mig, och i syfte att skaffa mig klarhet i -saken går jag till rue de la Santé bakom Val de Grâce för att träffa en -dansk målare, som är förtrolig vän med Popoffsky. Denne man, som förr -stått på vänskaplig fot med mig, hade kommit till Paris för sex veckor -sedan, och då jag mötte honom på gatan hade han hälsat på ett främmande, -nästan ovänligt sätt. Antagligen för att överskyla detta besökte han mig -dagen därpå och inbjöd mig till sin ateljé, i det han sade mig artigheter -alltför granna för att icke kvarlämna intrycket av en falsk vän. När jag -då frågade honom om han hört något från Popoffsky, blev han förbehållsam -och slingrade sig, men bestyrkte ryktet om dennes förestående ankomst -till Paris. - --- För att mörda mig! ifyllde jag. - --- Säkerligen. Var på er vakt! - -Den morgon jag öppnade porten till det hus där min dansk bodde, för att -återgälda hans visit, låg en jättestor dansk dogg -- vilken -tillfällighet! -- med utseende av ett odjur på gårdens stenläggning och -spärrade vägen för mig. Ofrivilligt, utan att överlägga eller tveka gick -jag genast ut på gatan igen och återvände samma väg jag kommit, inom mig -tackande makterna för att de varnat mig, så viss var jag på att ha -undkommit en okänd fara. Några dagar senare, när jag ville förnya -besöket, satt ett barn på tröskeln till den öppna porten och höll ett -spelkort i handen. Erkännande min vidskeplighet, kastade jag en blick på -kortet. Det var spader tia! - --- Elakt spel! i det här huset. - -Och jag drog mig tillbaka utan att stiga in. - -Denna afton var jag efter vad som tilldragit sig på middagsstället fast -besluten att trotsa både Cerberus och tian, men ödet ville annorlunda, -och på Brasserie des Lilas anträffade jag den jag sökte. Han var förtjust -att se mig, och vi slogo oss ned vid ett bord på terrassen. - -Under det vi upplivade våra gemensamma minnen från Berlin återföll han i -sin gamla roll av förtrogen umgängesvän och talade sig varm, glömde små -misshälligheter, tillstod riktigheten av åtskilligt, som han offentligen -hade förnekat -- -- -- Plötsligt tycktes han erinra sig någon plikt eller -något givet löfte; blir stum, kylig, fientlig, förtretad över att han -låtit locka ur sig hemligheter. - -När jag rent ut frågade om Popoffsky fanns i Paris, svarade han nej så -tvärt att lögnen föreföll mig uppenbar, och vi skildes åt. - -Här är att märka, hurusom denne dansk hade varit fru Popoffskys älskare -tidigare än jag och att han därifrån bar agg över att hans älskarinna -hade övergivit honom för mig. Nu spelade han rollen av vän i huset tack -vare Popoffskys smaklöshet, som väl kände till i vilket förhållande hans -hustru stått till »vackra Henrik». - - * * * * * - -Schumanns Aufschwung klingar över de lummiga trädkronorna, och den -spelande är fortfarande osynlig, lämnande mig i ovisshet om var han bor. -Musiken fortsattes en hel månad, och alltid mellan klockan 4 och 5 -eftermiddagen. - -En morgon då jag går rue de Fleurus fram för att styrka mig med anblicken -av min regnbåge i färgarens fönster, träder jag in i Luxembourgträdgården, -som nu står i full blomning, vacker som en fesaga, och där hittar jag på -marken två förtorkade kvistar, som brutits av blåsten. De återgåvo -formerna av två grekiska bokstäver p och y. Jag tog upp dem, och -kombinationen P--y, förkortning av namnet Popoffsky, framställde sig i -min hjärna. Det var således han som förföljde mig, och makterna ville -öppna mina ögon för faran. En oro fattar mig oaktat detta tecken på den -osynliges bevågenhet. Jag anropar försynens beskydd, jag reciterar -Davids psalmer mot mina fiender, jag hatar min fiende med ett religiöst, -gammaltestamentligt hat, under det jag saknar mod att begagna svarta -magiens medel, som jag nyligen studerat mig in i. »Gud, rädda mig! Herre, -skynda till min hjälp! Må de komma på skam och blygas, de som stå efter -mitt liv, rygge tillbaka och varde till skam de som vilja mig ont! Må de -av blygsel vända tillbaka, de som säga: Gott, gott!» - -Denna bön tycktes mig då vara rättskaffens, och Nya testamentets -barmhärtighet föreföll mig som en feghet. - -Till vilken okänd min åkallan fann vägen, vet jag icke; fortsättningen av -detta äventyr skall åtminstone visa att bönhörelse följde. - -_Utdrag ur min dagbok under år 1896_. - -Den 13 maj. Fick brev från min hustru, som av tidningarna inhämtat, att -en herr S. skall fara till Nordpolen i ballong, och höjer ett ångestskri, -tillstår att hon oföränderligen älskar mig, ber mig på sina knän att -avstå från ett företag, som är liktydigt med självmord. - -Jag upplyser henne om misstaget, och att det är en son till min kusin som -ämnar våga livet för en stor vetenskaplig upptäckts skull. - -Den 14 maj. Jag har haft en dröm i natt. Ett avskuret huvud vart fäst på -en mans bål, och han såg ut som en försupen aktör. Huvudet började tala; -jag blev rädd och slog omkull min skärm i det jag sköt en ryss framför -mig till skydd mot den ursinnige mannens angrepp. - -Samma natt sticker en mygga mig och jag slår ihjäl den. På morgonen är -min högra hand blodbestänkt. - -Under en promenad på Port-Royal-boulevarden såg jag levrat blod på -trottoaren. Sparvar ha byggt bo i röret till min kamin. De kvittra -hemtrevligt som om de bodde i mitt rum. - -Den 17 maj och följande. Absinten klockan sex på terrassen till Brasserie -des Lilas bakom marskalk Ney har blivit min enda last, min sista fröjd. -Då, när dagens arbeten äro avslutade, kropp och själ uttröttade, -återhämtar jag mig vid den gröna drycken, en cigarrett, samt Le Temps och -Journal des débats. Vad livet ändå är ljuvligt, när ett lindrigt rus drar -sin töckenslöja över tillvarons elände. Det ser ut som om makterna skulle -avundas mig denna timme av inbillad lycksalighet mellan klockan 6 och 7; -ty från och med denna afton störes sällheten av en serie ledsamheter, som -jag nu ej är sinnad att skriva på slumpens räkning. - -Den 17 maj alltså finner jag min plats upptagen, som jag brukat ha för -mig själv sedan nära två år; och ingen stol ledig. Jag måste gå till ett -annat kafé, något som gör mig outsägligt nedslagen. - -Den 18. På Lilas är min sköna vrå tom; jag är nöjd, rent av lycklig under -mitt kastanjeträd bakom marskalken. Absinten är framsatt och lämpligen -vattenblandad, cigarretten tänd, Le Temps uppbruten . . . Se! där går -en full karl förbi; han ser motbjudande och otäck ut och fäster på mig en -dolsk och gäckande blick, som plågar mig. Ansiktet rött som vindrägg, -näsan berlinerblå, elaka ögon. Jag avsmakar min absint, lycklig över att -inte se ut som denne drinkare . . . Utan att jag ännu vet hur det gick -till, är mitt glas omkullstjälpt och tomt. Utan pengar att beställa in -ett nytt för, betalar jag, stiger upp och lämnar kafét, tänkande att det -var den onde som förhäxat mig. - -Den 19 maj. Jag vågar inte gå på kafét. - -Den 20 maj. Efter att en stund ha strövat omkring Lilas finner jag min -vrå ledig. Man måste slåss med hin onde, och jag tar upp striden. -Absinten är bryggd, cigarretten i full fart, Le Temps har stora nyheter -att förtälja -- men vad nu? Tro mig, läsare, jag ljuger ej. Ovanför mitt -huvud, i samma hus som kafét, utbryter en skorstenseld. Allmän panik. Jag -sitter kvar, efter jag en gång är där. Men en vilja, som är starkare än -jag, låter ett moln av sot falla ned, och så bra mattat att två stora -flingor lägga sig i mitt glas. Modfälld går jag min väg, men vill ej tro -något eller tvivlar åtminstone. - -Den 1 juni. Efter en längre tids avhållsamhet anfalles jag åter av -begäret att trösta mig under kastanjeträdet. Mitt bord är upptaget, och -jag tar ett annat, där jag är för mig själv och i fred. Man måste slåss -med hin onde -- -- -- vad nu? En familj småborgare slår sig ned nära -intill mig; medlemmarna av denna familj äro oräkneliga, och -förstärkningar anlända om och om igen; fruntimmer som stöta mot min stol, -barn som uträtta sina små behov ogenerat framför mig; ungherrar som ta -tändstickor från mitt bord utan att be om ursäkt. Kringvärvd av en -stojande och påflugen skara, vill jag ändock inte vika från min plats. Då -följer ett uppträde, som utan allt tvivel tillställts av de osynliges -skickliga hand, ty det var för bra hopkommet för att kunna kvarlämna -någon misstanke om intrig från personers sida, för vilka jag var -fullständigt okänd. - -En ung herre lägger en sou på mitt bord med en åtbörd, som jag icke -begrep. Som främling och ensam i en människohop vågar jag ej bråka. Jag -bara sitter där förblindad av vrede och söker reda ut för mig vad som -tilldragit sig. - -Han ger en sou åt mig som åt en tiggare! - -Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in i mitt bröst. Tiggare! ja, -ty du förtjänar ingenting och du . . . - -Kyparen kommer och erbjuder mig en bekvämare plats, och jag låter slanten -ligga på bordet. Kyparen bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i -hövliga ordalag veta att den unge mannen hade hittat penningen under mitt -bord och trodde att den var min. - -Jag skämdes! och för att stilla min vrede beställer jag en absint till. - -Absinten är kommen, och jag har det bra, då en otäck stank av -svavelammonium kväver mig. - -Vad det var? Någonting helt naturligt, intet mirakel, icke ett spår av -elakhet -- -- -- bara en kloaköppning vid kanten av trottoaren, där min -stol stod. Då först började jag fatta, att goda andar åsyftade min -frigörelse från en last som för till dårhuset. Välsigna försynen som -räddat dig! - - * * * * * - -Den 25 maj. Oaktat hotellets ordningsregler, som utestänga kvinnor, har -en familj inhysts i rummet bredvid mitt. Ett lindebarn som skriker dag -och natt gör mig verkligt nöje, erinrar mig om den gamla goda tiden, det -blommande livet mellan trettio och fyrtio år. - -Den 26 maj. Familjen bredvid träter, barnet stormtjuter. Vad det här är -sig likt, och hur ljuvt det är -- numera. - -På aftonen återsåg jag den engelska damen. Hon var förtjusande och log -mot mig med ett sådant där gott moderligt leende. Hon har målat en -serpentindansös, som liknar en valnöt eller en hjärna, Tavlan sitter -nästan dold där den hänger bakom m:me Charlottes skänkdisk på crémeriet. - -Den 29 maj. Ett brev från mina barn i första giftet underrättar mig att -de fått en skrivelse, som kallar dem till Stockholm för att närvara vid -avskedsfesten före min avfärd till nordpolen i ballong. De kunna ej -begripa detta. Inte jag heller, om det ej är ett misstag. Ett sådant -fatalt misstag! - -Tidningarna kungöra ödeläggelsen i Saint-Louis (Saint-Louis!) i Amerika, -där cyklonen har dödat tusen människor. - -Den 2 juni. På observatorieavenyen hittade jag två kiselstenar, formade -precis som hjärtan. På aftonen fann jag i en rysk målares trädgård det -tredje hjärtat, lika stort och fullkomligt likt de två andra. Schumanns -Aufschwung hörs nu ej mera, vilket gör mig lugn igen. - -Den 4 juni. Jag besöker den danske målaren vid rue de la Santé. Den stora -hunden är borta, ingången fri. Vi gå för att få oss middag på en terrass -vid boulevard Port-Royal. Min vän fryser, känner sig olustig; som han har -glömt sin ytterrock, lägger jag min över hans axlar. Detta verkar genast -rogivande på honom; han fogar sig efter mig, och jag betvingar honom. -Han vågar ej längre spjärna; vi ha samma åsikter om allting; han tillstår -att Popoffsky är en missdådare och att jag har denne att tacka för mina -motgångar. Plötsligt angripes han av nervositet, han darrar som ett -medium under hypnotisörens inflytande; flyttar oroligt på sig, skakar av -sig överrocken; upphör att äta, lägger ner gaffeln, reser sig och säger -farväl efter att ha lämnat ifrån sig min rock. - -Vad var det? Nessusmanteln! Mitt nervfluidum, som var magasinerat i -plagget, och vars motsatta polaritet underkuvade honom? - -Är det väl detta som Hesekiel åsyftar i kapitlet 13, vers 18: - -»Så säger Herren, Herren: Ve eder, I kvinnor, som syn dynor åt alla -armbågar och gören kuddar åt huvuden av varje storlek _för att jaga efter -själar_ -- -- -- Si, jag skall slita dessa kuddar bort undan edra armar -och släppa de själar fria, efter vilka I haven jagat såsom efter fåglar.» -Har jag månn tro blivit en trollkarl utan att veta det? - -Den 7 juni. Jag hälsade på hos min vän dansken för att få se på hans -tavlor. När jag kom var han kry och livlig, men efter en halv timme fick -han en nervattack, som tilltog så starkt att han måste kläda av sig och -lägga sig till sängs. - -Vad går åt honom? Dåligt samvete? - -Den 14 juni. Söndag. Jag hittar ett fjärde kiselhjärta, denna gång i -Luxembourgträdgården, men till formen alldeles likt de föregående. En -guldgul paljett är fastlimmad på stenen. Jag kan ej lösa gåtan, men anar -en förutsägelse. Jag jämför dessa fyra stenar framför det öppna -fönstret, då klockorna i Saint-Sulpice börja ringa; därefter den stora -brumbasen i Notre-Dame, och mitt igenom denna vanliga ringning tränger en -tung högtidlig tonvirvel likasom utgången ur jordens inälvor. - -Uppassaren, som kommer med min post, frågar jag vad detta har att -betyda. - --- Det är storklockan i kyrkan Sacré-Coeur på Montmartre. - --- Det är alltså det Heliga hjärtats fest i dag? -- Och jag betraktar -mina fyra stenhjärtan, en smula berörd av detta uppenbara -sammanträffande. - -Jag hör göken från det håll där kyrkan Notre-Dame des Champs ligger, -vilket är en omöjlighet; eller ha mina öron blivit så utomordentligt -känsliga, att jag kan förnimma ljud, som frambringas ända borta i -Meudonskogen? - -Den 15 juni. Jag går ned i staden för att förvandla en bankanvisning i -sedlar och guld. Quai Voltaire gungar under mina fötter, vilket förvånar -mig fastän jag väl vet att Carrouselbron oscillerar under vagnarnas -tyngd. Men nu denna morgon fortsättes rörelsen på Tuileriesgården och -ända fram till operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad något, men -för att märka det måste man ha förfinade nerver. - -Andra sidan om floden är för oss Montparnassebor en främmande värld. Nära -ett år har gått sedan jag sist var där, och jag kommer ej längre än till -Crédit Lyonnais eller Café de la Régence. På boulevard des Italiens -fattar mig hemlängtan, och jag skyndar mig att komma tillbaka till -floden, där åsynen av rue des Saints-Pères kryar upp mig. - -Nära kyrkan Saint-Germain-des-Prés möter jag en likvagn och därefter två -kolossala madonnabilder forslade på en vagn; den ena, som knäböjde med -knäppta händer och ögonen mot himmelen, gjorde ett starkt intryck på -mig. - -Den 16 juni. På boulevard Saint-Michel köper jag en papperspress av -marmor, prydd med en glaskula, som innesluter madonnan i Lourdes med den -ryktbara grottan som ram omkring och där framför en beslöjad knäböjande -dam. När jag ställer bilden i solen, kastar den förunderliga skuggor. -Bakpå grottan har gipsen bildat ett Kristushuvud, genom en tillfällighet, -som skulptören ej förutsett. - -Den 18 juni. Den danske vännen träder in i mitt rum tillintetgjord, -darrande i hela kroppen. Popoffsky har blivit arresterad i Berlin, -anklagad för mord på en kvinna och två barn, hans älskarinna och hans -barn före äktenskapet. Efter den första överraskningen, blandad med -uppriktig medömkan för en vän, som förr hade visat mig en så efterhängsen -tillgivenhet, sänkte sig ro i mitt sinne, som jäktats av de sedan flere -månader överhängande hotelserna. - -Oförmögen att dölja min rättmätiga själviskhet ger jag fritt lopp åt mina -känslor: - --- Det är fasaväckande, och ändå känns det för mig som en lisa, när jag -tänker på den fara jag undsluppit. Hans drivfjäder? Låt oss säga: den -legitima hustruns svartsjuka mot den oäkta familjen och de omkostnader -denna medförde. Kanhända till och med . . . - --- Vad då? - --- Kanhända att hans blodtörstiga instinkter, som nyligen missat här i -Paris, ha sökt sig ett annat utlopp, likgiltigt var. - -Inom mig tänker jag: är det möjligt att mina brinnande böner ha kunnat -avvända dolken och att jag parerat stöten så att den har träffat mördaren -mitt i hjärtat? - -Jag lämnar analysen åt sitt värde och föreslår, ädelmodig som en -segrare: - --- Låt oss åtminstone rädda vår väns litterära anseende. Jag sätter ihop -en artikel om hans förtjänster som skriftställare; ni ritar ett porträtt, -som tar sig bra ut, och vi söka få in det i Revue blanche. - -I danskens ateljé (hunden bevakar den icke längre) stå vi och betrakta -ett porträtt av Popoffsky, målat för två år sedan. Det är endast huvudet, -med en sky nedanför, och därunder ett par korslagda benknotor som på -gravskrifter. Det avskurna huvudet kommer oss att rysa, och den dröm jag -hade den 14 maj dyker upp för mig likt ett spöke. - --- Var fick ni idén med den där halshuggningen? - --- Svårt att säga: men det låg något ödesdigert över denna fina -begåvning, som hade drag av ett visst artificiellt snille och som -traktade efter ärans höjder utan att vilja betala priset därför. Livet -lämnar oss endast valet, lagern eller vällusten. - --- Jaså, ni har upptäckt det, till slut? - - * * * * * - -Den 23 juni. Jag hittar en nål av oäkta guld med en oäkta pärla i. -Uppfiskade ett guldhjärta ur badet för guldsyntesen. - -Under aftonpromenaden på rue de Luxembourg ser jag i fonden av första -högerallén och ovanför träden en hind tecknad på himmelen. Bäst jag -beundrar dess förträfflighet i konturer och färg, gör den tecken med -huvudet, i riktning åt sydost (Donau!). - -Också har under de senaste dagarna, efter katastrofen med ryssen, en ny -oro fått makt med mig. Det förefaller mig som om man någonstädes -sysselsatte sig med mig, och jag anförtror åt den danske målaren, att den -arresterade ryssens hat gör ont i mig likasom strömmen från en -elektricitetsmaskin. - -Det ges ögonblick då jag har förkänning av att min vistelse i Paris snart -skall ta ett slut och att en ny omkastning i mitt öde väntar mig. - -Tuppen på korset till Notre-Dame des Champs tyckes mig flaxa med vingarna -som ville han flyga bort i riktning mot norr. - -I förkänslan av min nära förestående avfärd skyndar jag att avsluta mina -studier vid Jardin des Plantés. - -Ett zinkbad, vari jag gör guldsynteser på våta vägen, visar på innersidan -ett landskap bildat av de fördunstade järnsalterna. Jag uppfattar det som -ett varsel, men bemödar mig fåfängt att gissa ut varest detta ovanliga -landskap är till finnandes. Kullar klädda med barrträd, i synnerhet -granar; mellan de små bergshöjderna slätter med fruktträd och fält, -allting angivande närheten av en flod. En av kullarna, med brådstup av -lagrad formation, krönes med en ruin av en borg. - -Jag känner ej ännu igen mig här, men skall inom kort göra det. - -Den 25 juni. Bjuden till ledaren för den vetenskapliga ockultismen, -redaktören av »L'Initiation». Anländ till Marolles en Erie i sällskap med -doktorn, mötas vi av tre dåliga nyheter. En vessla har bitit ihjäl -ankorna; en barnflicka har blivit sjuk; den tredje saken har jag nu glömt -vad det var. - -Återkommen till Paris på aftonen läser jag i en tidning berättelsen om -det efteråt så beryktade spökhuset i Valence-en-Brie. - -Brie? I min starka misstänksamhet fruktar jag att de som bo i samma -hotell som jag skola draga sina slutsatser av min utflykt till Brie och -tänka att det varit jag som ställt till denna mystifikation eller kanske -rättare sagt detta häxeri, i samband med mina alkemistiska arbeten. - -Jag har köpt ett radband. Varför? Det är vackert, och den onde är rädd -för korset. För övrigt förklarar jag ej mera för mig drivfjädrarna till -mina handlingar. Jag handlar improviserat; livet blir lustigare på det -viset! - -I avseende på rättegången mot Popoffsky har en vändning skett. Hans vän -dansken börjar bestrida sannolikheten av att han begått brottet, -åberopande att rannsakningen icke har bestyrkt anklagelsen. I följd därav -har vår artikel blivit uppskjuten, och det förra kyliga förhållandet har -åter inträtt. Samtidigt uppenbarade sig ånyo det där odjuret till hund; -ett memento för mig att vara på min vakt. - - * * * * * - -På eftermiddagen bryter ett oväder lös när jag sitter och skriver vid -mitt bord framför fönstret. De första regndropparna falla på mitt -manuskript och sudda ner det så att bokstäverna som bilda ordet _alp_ -flyta ut till en bläckplump, som antar konturerna av ett jättehuvud. Jag -gömmer teckningen, som liknar den japanska åskguden, sådan den kan ses i -Camille Flammarions arbete L'Atmosphère. - -Den 28 juni. Jag har sett min hustru i en dröm. Hennes framtänder voro -borta; hon gav mig en gitarr, som liknade Donaubåtarna. - -Samma dröm hotade mig med fängelse. - -På morgonen hittade jag på rue d'Assas en bit papper i regnbågsfärger. - -På eftermiddagen rev jag kvicksilver, tenn, svavel och klorammonium på -ett papp. Då massan borttogs, bevarade pappet avtrycket av ett ansikte, -som var fullkomligt likt min hustrus i föregående nattens dröm. - -Den 1 juli. Jag avvaktar en eruption, en jordbävning, ett åskslag, utan -att veta varifrån. Nervös som hästarna då vargar äro nära, vädrar jag -faran, packar mina kappsäckar för flykt, utan att kunna komma loss. - -Ryssen har släppts fri ur fängelset av brist på bevis; hans vän dansken -har blivit min fiende. Sällskapet på matstället förföljer mig. Min -senaste middag där serverades på gården, för värmens skull. Bordet -dukades mellan soplåren och bekvämlighetshusen. Ovanför soplåren är min -forne vän amerikanens tavla, den korsfästa kvinnan, upphängd till hämnd -för att konstnären givit sig av utan att betala sin skuld. Nära bordet ha -ryssarne ställt en statyett av en krigare, beväpnad med den folkliga -lien. För att skrämma mig! En pojke, som bor i huset, går på avträdet -bakom min rygg i den illa dolda avsikten att förarga mig. Gården är trång -som en brunn och släpper ej ner solen mellan de omåttligt höga murarna. -Kokotterna, som inhyst sig litet varstans i våningarna ovanför, ha öppnat -fönstren och låta oanständigheter hagla ner över oss; barnjungfrurna -komma med hinkar och tömma orenlighet i soplåren. -- Det är helvetet -självt! Och mina två bordsgrannar, kända såsom perversa herrar, -underhålla ett motbjudande samtal för att söka gräl med mig. - -Varför jag är här? Ensamheten tvingar mig att söka upp mänskliga -varelser, höra människoröster. - -Då, när min själstortyr drivits till sin spets, får jag syn på några -blommande penséer på den smala rabatten. De skaka på huvudet liksom för -att göra mig uppmärksam på en fara, och en av dessa blommor med -barnansikte tecknar åt mig med sina stora, djupa och lysande ögon: - --- Gå härifrån! - -Jag reser mig, betalar, och när jag går hälsar den där pojken mig med -dolska tillmälen, som äcklade mig, men ej framkallade min vrede. - -Jag ömkade mig själv och blygdes å de andras vägnar. - -Jag förlåter de skyldige såsom varande demoner, vilka fylla sin plikt. - -Emellertid är försynens misshag alltför uppenbart, och hemkommen på mitt -rum börjar jag granska mitt debet och kredit. Hittills, och däri har min -styrka legat, har jag omöjligen kunnat underkasta mig att ge rätt åt -andra; nu då jag är krossad av den osynliges hand försöker jag att giva -mig själv orätt, och när jag rannsakar min vandel under de sista veckorna -gripes jag av fruktan. Samvetet avkläder mig utan barmhärtighet. - -Jag hade syndat av övermod, _hybris_, den enda last, som gudarna icke -förlåta. Uppmuntrad med vänskap av doktor Papus, som hade berömt mina -forskningar, inbillade jag mig att ha tytt sfinxens gåta. Medtävlare -till Orfevs, hade jag fått till uppgift att levandegöra naturen, som dött -under händerna på de lärde. - -I medvetande om makternas beskydd smickrade jag mig med att ej kunna -övervinnas av mina fiender, och det gick så långt att jag trotsade -blygsamhetens enklaste begrepp. - -Här är ett lämpligt ställe att inskjuta historien om min ockulte vän, som -skulle spela en avgörande roll i mitt liv såsom mentor, rådgivare, -tröstare, bestraffare och icke minst såsom den där var mitt stöd och -försåg mig med medel till uppehälle under emellanåt inträffande tider av -nöd. Redan så tidigt som 1890 skrev han ett brev till mig med anledning -av en bok, som jag utgav. Han hade funnit beröringspunkter mellan mina -idéer och teosofernas, och han bad att få veta min åsikt om ockultismen -och Isisprästinnan fru Blavatsky. Den tämligen höga tonen i hans brev -misshagade mig, något som jag ej dolde i mitt svar. Efter fyra års -förlopp utgiver jag Antibarbarus, och i det mest kritiska ögonblicket i -mitt liv får jag från den okände ett andra brev, i en lyftad, nästan -profetisk ton, vari han förespår mig en framtid rik på lidande och ära. -Tillika framställer han motiverna till denna återknutna brevväxling, som -föranletts av en aning hos honom om att jag i detta ögonblick genomgick -en själskris och att ett tröstens ord vore oundgängligen av nöden. Till -sist erbjöd han mig materiell hjälp, vilken jag avböjde, mån om mitt -oberoende mitt i eländet. - -Hösten 1895 är det jag som tar och skriver honom till för att söka hans -bistånd såsom utgivare av mina naturhistoriska skrifter. Alltifrån den -dagen underhålla vi per post de mest vänskapliga och intima förbindelser, -om man undantager en kortvarig brytning, förorsakad av det sårande språk -han förde, när han tog sig till att undervisa mig om kända saker eller -läxade upp mig i övermodiga uttryck angående min brist på blygsamhet. - -Emellertid, sedan vi åter försonats, delgav jag honom alla mina -iakttagelser och lössläppte mina förtroenden mera än klokt var. För denne -man, som jag aldrig hade sett, biktade jag mig; jag tålde från honom de -strängaste förmaningar, därför att jag i honom såg snarare en idé än en -person; han var en budbärare från försynen, min paraklet. - -Men nu fanns det emellan oss tvenne grundskiljaktigheter i åsikter, vilka -brukade leda till meningsbyten, som blevo mycket livliga utan att urarta -till bitterhet och trätor. Såsom teosof predikade han Karma: det vill -säga den abstrakta summan av människoöden, vilka inbördes utjämna -varandra för att åstadkomma ett slags Nemesis. Han var alltså en mekanist -och en epigon av den så kallade materialistiska skolan. För mig hade -makterna uppenbarat sig såsom en eller flera konkreta, levande, -individualiserade personer, vilka styrde världens gång och människornas -levnadsbana medvetet och hypostatiskt som teologerna uttrycka det. Den -andra meningsstriden rörde sig om jagets förnekelse och dödande, vilket -för mig var och fortfarande är en galenskap. - -Allt eller det lilla som jag möjligen vet härflyter från mitt jag såsom -centralpunkt. Väl icke kulten, men kultiverandet av detta jag framställer -sig följaktligen som tillvarons högsta och slutliga mål. Mitt avgörande -och ständiga svar på hans invändningar formulerades på detta sätt: jagets -dödande är självmord. - -För övrigt, inför vem skall jag böja mig? För teosoferna? Aldrig! Inför -den Evige, makterna, försynen söker jag kuva mina dåliga instinkter, -alltjämt, varje dag, så vitt möjligt är. Att kämpa för vidmakthållandet -av mitt jag gentemot alla inflytelser, som en sekts eller ett partis -härsklystnad kan vilja påtvinga mig, det är för mig en plikt, förestavad -av det samvete jag förvärvat genom mina gudomliga beskyddares nåd. - -Emellertid, på grund av egenskaper hos denne osynlige man, som jag älskar -och beundrar, fördrager jag hans mästrande ton, när han behandlar mig som -en underlägsen varelse. Jag besvarar alltid hans skrivelser och döljer -icke min motvilja för teosofien. - -Till slut -- det var mitt i äventyret med Popoffsky -- talar han ett så -högdraget språk att tyranniet blir outhärdligt för mig, då jag fruktar -att han betraktar mig som galen. Han kallar mig Simon Magus, utövare av -svarta magien, och han anbefaller mig att läsa fru Blavatsky. Till svar -lät jag honom förstå, att jag icke behövde fru B. och att ingen hade -något att lära mig. Han hotar mig, med vad? Han skall laga så att jag -åter föres in på den goda vägen, med bistånd av makter som äro starkare -än dem jag bekänner. Då ber jag honom att icke komma med sin hand vid -mitt öde, som övervakas så väl av denna försynens hand, vilken alltid har -lett mig. Och för att göra min tro klarare för honom genom ett exempel, -berättar jag för honom följande historia, en detalj av mitt liv, som -varit så rikt på providentiella tilldragelser, och förutskickar den -anmärkningen att jag fruktar att utlämna min hemlighet av farhåga det -Nemesis själv skall drabba mig. - - * * * * * - -Det var för tio år sedan, mitt under min litterära banas mest bullersamma -skede, när jag for hårt fram mot kvinnorörelsen, vilken alla i -Skandinavien stödde undantagandes jag ensam. Jag lät mig dragas med av -stridens hetta och överskred gränserna för det passande så långt att mina -landsmän trodde jag var galen. - -Jag bodde i Bajern med min första hustru och våra barn, då ett brev från -en ungdomsvän inbjöd mig att vila ut ett år hos honom, jag och barnen. Om -min hustru nämnde han icke något. - -Detta brevs beskaffenhet ingav mig misstankar, både genom den uppskruvade -stilen och genom gjorda strykningar och rättelser, som angåvo att -författaren tvekat i valet av sina förebragta skäl. Vädrande en snara, -avböjde jag hans erbjudande i obestämda och erkännsamma uttryck. - -Tvenne år ha förrunnit, skilsmässan från min första hustru är avgjord -sak, och jag bjuder mig ensam till min vän, som bor på en ö i Östersjöns -yttre skärgård såsom tulluppsyningsman. - -Mottagandet är hjärtligt, men det råder där en atmosfär av osanningar och -dubbeltydiga ord, en samtalston av poliskommissarie, och efter en natts -eftertanke har jag fått saken klar för mig. Denne man, vars egenkärlek -jag hade sårat i en av mina romaner, bär agg till mig därför trots den -sympati han eljes känner för mig. Ytterligt despotiskt anlagd, vill han -tumma på mitt öde, tämja mitt sinne och kuva mig för att såmedelst bevisa -sin överlägsenhet. - -Alls icke noggrann i valet av medel, pinar han mig en vecka, förgiftar -mig genom förtal och lögnhistorier, som han uppfunnit enkom för -tillfället, men så klumpigt att jag får i behåll övertygelsen om att den -snara han förra gången utlade avsåg min inspärrning såsom sinnesrubbad. - -Jag låter honom hållas utan att göra motstånd, överlåtande åt min goda -stjärna att befria mig när tiden är inne. - -Till följd av min skenbara underkastelse fattar bödeln tillgivenhet för -mig, och avskild från världen som han länge varit på sin ö i havet, illa -omtyckt av sina grannar och underordnade, ger han vika för behovet att -anförtro sig åt någon. Med en naivitet, obegriplig hos en man i -femtioårsåldern, berättar han mig att hans syster förliden vinter mist -förståndet och i ett anfall av vansinne bränt upp sina sparade -penningar. - -Nästa dag ger han mig nya förtroenden: jag får då veta att hans bror är -internerad på landet såsom sinnesrubbad. - -Jag frågar inom mig: är det av detta skäl och för att hämnas på ödet som -han traktar efter att få mig insatt också? - -Emellertid beklagade jag livligt hans familjeolyckor och vann hans -tillgivenhet fullt ut, så att jag kunde lämna ön och hyra mig en bostad -på en ö i närheten, där jag fick de mina till mig. Efter loppet av en -månad kallar ett brev mig till min »vän», som var nedbruten av sorg över -att hans bror i ett anfall av galenskap krossat huvudet på sig. Jag -tröstar honom, min bödel, och till råga på allt förtror hans hustru mig -under tårar, hurusom hon länge väntat att hennes man skall förr eller -senare falla offer för samma öde som syskonen. - -Ett år senare står det i tidningarna att en äldre broder till min vän -tagit livet av sig under omständigheter, som tydde på sinnesförvirring. -Alltså tre tordönsslag på denne mans hjässa, han som velat leka med -åskan! - -Vilket egendomligt sammanträffande, skall man utropa! - -Och vad mera är: vilket olyckligt sammanträffande, att varje gång som jag -berättat denna historia har jag blivit straffad därför. - - * * * * * - -Den starka julihettan har inträtt; livet är outhärdligt; allting stinker, -och de hundra bekvämlighetshusen icke minst. - -Jag väntar en katastrof utan att kunna säga hur den skall gestalta sig. - -På gatan hittar jag en papperslapp med ordet mård, och på en annan gata -en med ordet gam, skrivet av samma hand. Popoffsky liknar fullständigt en -mård och hans hustru en gam. Ha de anlänt till Paris för att döda mig? -Han, en fullkomligt fördomsfri mördare, är i stånd till vad som helst, -sedan han nu förgiftat hustru och barn. - -Jag läser den sköna lilla skriften: Om glädjen att dö, och den väcker hos -mig en håg att lämna denna världen. För att utforska gränslinjen mellan -liv och död lutar jag mig på sängen, tager proppen ur flaskan med en -cyanförening uti och låter denna sprida sina förödande dofter. Han -nalkas, liemannen, mild och förförisk, men i sista ögonblicket inträffar -alltid någon eller något som bryter tvärt av; upppassaren med något -ärende; en geting som flyger in genom fönstret. - -Makterna förvägra mig den enda glädjen, och jag böjer mig för deras -vilja. - - * * * * * - -I början av juli blev hotellet övergivet av studenterna, som reste bort -över ferierna. Därför väcktes min nyfikenhet genom ankomsten av en -främling, som inlogerades i rummet intill mitt arbetsbord. Den okände -hörs aldrig tala ett ord; han tycks vara sysselsatt med skrivgöra bakom -brädväggen, som skiljer oss. Lustigt är det i alla fall att han skjuter -tillbaka sin stol för varje gång som jag flyttar min. Han upprepar mina -rörelser och härmar mig som om han ville förarga mig. - -Detta fortfar i tre dagar. På den fjärde gör jag följande iakttagelser. -När jag går och lägger mig, lägger sig den andre i rummet närmast mitt -bord, men väl i säng hör jag honom lägga sig i det andra rummet och -intaga sängen, som står sida om sida med min. Jag hör hur han ligger och -sträcker sig paralellt med mig: han bläddrar i en bok, släcker därefter -lampan, drar djupa andetag, vänder sig och somnar in. - -En fullständig tystnad råder i rummet bredvid bordet. Han bor alltså i -bägge två. Det är obehagligt att vara belägrad från två håll. - - * * * * * - -Ensam, alldeles ensam intager jag min middag på en bricka i mitt rum, och -jag äter så litet att den beskedlige uppassarpojken är otröstlig däröver. -Jag har icke hört min egen stämma på en hel vecka, och av brist på övning -börjar ljudet att försvinna. Jag har inte ett öre på fickan; tobak och -frimärken felas mig. - -Då samlar jag min vilja till en sista ansträngning. Jag vill göra guld på -torra vägen och med tillhjälp av elden. Pengar anskaffas, ugnen, -deglarna, kolen, pusten, tängerna. Värmen är omåttlig, och naken ända ned -till midjan som en smed svettas jag framför den öppna elden. Men -sparvarna ha byggt bo i kaminen, och kolångorna tränga ut i kammaren. Jag -blir ursinnig efter första försöket, till följd av både huvudvärken och -det fåfängliga i mina operationer, eftersom allt går bakvänt. Sedan jag -omsmält massan tre gånger över eldhärden, ser jag efter i degelns inre. -Boraxen har bildat en dödskalle med två lysande ögon, vilka skära igenom -min själ som en övernaturlig ironi. - -Ingen metallisk bottensats! Och jag avstår från att fortsätta. - -Sittande i länstolen läser jag bibeln, som jag slagit upp på måfå: - -»Ingen går in i sig själv och har vare sig kunskap eller förstånd till -att säga: jag har bränt hälften av det här i elden och jag har jämväl -gräddat bröd därav över kolen; jag har rostat kött och ätit därav; och -för övrigt månne jag därav skulle göra en styggelse? Skulle jag tillbedja -en trädgren? Han när sig med aska, och hans förförda hjärta leder honom -vilse; och han skall icke förlossa sin själ och skall icke säga: det som -är i min högra hand är det icke en falskhet . . . Så har den Evige -sagt, din Återlösare, han som har danat dig allt ifrån moderlivet: Jag är -den Evige som haver gjort alla ting, som ensam har utsträckt himlarne och -som haver av mig själv lagt jorden jämn: _Som förstör de lögnares tecken -och gör spåmännen dåraktiga; som överändakastar de vises vett och gör att -deras vetenskap bliver till en galenskap_.» - -För första gången uppdök hos mig ett tvivel på mina vetenskapliga -undersökningar! Om det skulle vara en dårskap, ack! då har jag för ett -hjärnspöke uppoffrat min levnads lycka och makas och barns likaså. - -Ve mig, dåre! Och svalget mellan avskedet från de mina och detta -ögonblick, som går, öppnar sig! Ett och ett halvt år, så många dagar och -så många nätter, så många smärtor för ingenting! - -Nej! det kan icke vara så! Det är icke så! - -Vilsegången i svarta skogen? Nej, ljusbringaren har väglett mig på en -rätt stig mot de lycksaligas ö, och det är demonen som frestar mig! Det -är ett straff man pålägger mig! -- - -Jag sjunker ned i länstolen; sinnet tynges av en tröghet, som jag sällan -känt; det förekommer mig som om ett magnetiskt fluidum utginge från -skiljeväggen, och en sömntyngd smyger sig på lemmarna. Samlande mina -krafter reser jag mig för att skynda ut i det fria. Då hör jag vid -gåendet genom korridoren två röster som viska i rummet bredvid mitt bord. - -Varför viska de? För att hålla sig dolda för mig. - -Jag går utför rue d'Assas och kommer in i Luxembourgträdgården. Jag -släpar benen efter mig, känner mig förlamad från höfterna till -fotabjället och faller ned på en bänk bakom Adam och hans familj. - -Jag är förgiftad! Denna tanke uppstod först hos mig. Och Popoffsky, som -har dödat hustru och barn med giftig gas, har anlänt hit. Det är han som -har skickat en gasström tvärsigenom väggen, ett ryktbart experiment av -Pettenkofer. Vad är att göra? Gå till poliskommissarien? Nej, om bevis -saknas, skall man spärra in mig som galen. - -Væ soli! Ve den ensamme, en sparv på taket! Aldrig har min tillvaros -elände varit större, och jag gråter likt ett övergivet barn, som är -mörkrätt. - -På aftonen vågar jag ej mera sitta vid mitt bord av fruktan för ett nytt -attentat. Jag går till sängs, men vågar icke somna in. Natten är inne, -och lampan brinner. På muren utanför mitt fönster ser jag skuggan av en -mänsklig gestalt teckna sig, ovisst om man eller kvinna, men den hågkomst -jag har kvar därav i detta ögonblick lutar åt att det var en kvinna. - -När jag stiger upp för att spionera, nerfälles gardinen med brådska och -buller. Därefter hör jag den okända inträda i rummet till vänster om min -alkov; och det blir tyst. - -I tre timmar ligger jag vaken utan att kunna somna, vilket eljest icke -plägar dröja länge. Då smyger sig en oroande känning genom min -lekamen; jag är föremål för en elektrisk ström, ledd emellan de två -angränsande rummen. Spänningen tilltager alltmera, och oaktat det -motstånd jag uppbjuder, måste jag stiga ur sängen, besatt av den enda -föreställningen: - --- Man dödar mig! Jag vill inte bli dödad. - -Jag går ut för att få tag på uppassaren, som bor i ändan av korridoren. -Men han finns dess värre inte inne. Alltså bortskickad, håller sig undan, -hemlig medbrottsling, köpt! - -Då går jag utför trapporna och genom olika korridorer för att väcka -värden. Med en sinnesnärvaro, som jag icke trodde mig mäktig av, förebär -jag ett illamående, påkommet i följd av dunsterna från kemikalier, och -ber att få ett annat rum för natten. - -Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad försyn, är det enda lediga -rummet beläget mitt under min fiendes. - -Bliven ensam, öppnar jag fönstret och inandas stjärnenattens friska luft. -Ovan taken vid rue d'Assas och rue de Madame äro Karlavagnen och -polstjärnan synliga. - --- Mot norden, alltså! Omen accipio! - -I det jag drar för alkovens gardiner hör jag huru fienden ovanför mitt -huvud stiger ur sängen och släpper ned ett tungt föremål i en kappsäck, -vars lock han låser med nyckel. - -Följaktligen är det någonting han döljer; kanhända elektricitetsmaskinen! - - * * * * * - -Dagen därefter, som är en söndag, packar jag in och förebär en utflykt -till havskusten. - -Till körsvennen ropar jag Gare Saint Lazare, men framme vid Odéon -tillsäger jag honom att köra mig till rue de la Clef nära Jardin des -Plantés, där jag vill stanna inkognito för att avsluta mina pågående -studier innan jag reser till Sverige. - ------ - [B] Swedenborg: Arcana Coelestia - - [C] L'Extériorisation de la sensibilité - - - - -VII. - -Helvetet. - - -Äntligen en tids stillestånd i mina kval. Sittande i en länstol på -trappavsatsen till paviljongen betraktar jag i timtal trädgårdens växter -och begrundar det förflutna. Det lugn som inträtt efter min flykt utgör -bevis på att det icke är någon sjukdom, som träffat mig, utan att jag -varit förföljd av fiender. Jag arbetar om dagen, sover lugnt om natten. -Befriad från förra ställets osnygga omgivningar, känner jag mig föryngrad -vid anblicken av stockrosorna, min ungdoms blommor. - -Och Paris' underverk, som är okänt för parisarna, Jardin des Plantés, har -blivit min egen park. Hela skapelsen samlad inom en inhägnad, Noaks ark, -det återvunna paradiset, där jag lustvandrar utan fara mitt ibland -vilddjuren: det är en alltför stor lycka. Utgående från mineralierna -genomvandrar jag växt- och djurrikena för att komma fram till människan, -bakom vilken jag upptäcker skaparen. Skaparen, denne store konstnär som -utvecklar sig själv under skapandet, i det han gör utkast som han ratar, -tar ånyo upp ofullgångna idéer, fullkomnar, mångfaldigar de primitiva -formerna. För visso, detta är skapat för hand. Ofta gör han ofantliga -framsteg, i det han uppfinner arierna, och då kommer vetenskapen sedan -och konstaterar befintligheten av luckor, felande länkar, och inbillar -sig att det har funnits mellanformer, som nu försvunnit. - - * * * * * - -Emellertid, som jag är viss om att vara i gott skydd mot mina förföljare, -skickar jag min nya adress till hotell Orfila för att åter träda i -förbindelse med den yttre världen genom postförsändelser, som ej kommit -mig till hända sedan min flykt. - -Dagen efter det jag avslöjat mitt inkognito brytes freden. Ett och annat -börjar hända, som oroar mig, och samma känsla av obehag som förr tynger -nu på mig. Det börjar med att i rummet bredvid mitt på nedre bottnen, -vilket står ledigt och omöblerat, hopas saker, vilkas bruk ej är mig -möjligt att förklara. En gammal herre med grå och elaka ögon som en björn -bär dit tomma varulådor, järnbleckplåtar och andra föremål, som ej kunna -definieras. - -Samtidigt börjar bullrandet från rue de la Grande Chaumière över mitt -huvud; man släpar trossar, man bultar med hammare alldeles som om -uppsättandet av en helvetesmaskin efter nihilisternas metod förbereddes. - -Vid samma tid blir värdinnan, som var högeligen förekommande i början av -min vistelse där, mera avmätt i sitt sätt, spionerar på mig och inlägger -någonting försmädligt i sin hälsning. - -Vidare kommer det nya hyresgäster i våningen en trappa upp ovanför mig. -En gammal tystlåten herre, vars tunga steg jag väl kände igen, är ej -kvar. Han, som lever på pengar i lugn och rö, har bott där i huset många -år; han har inte rest bort, utan bara bytt om rum. Varför det? - -Tjänarinnan, som städar åt mig och serverar mina måltider, har fått en -allvarsam min och kastar förstulet blickar fulla av medömkan på mig. - -Nu har man ovanför mig fått upp ett hjul, som hela dagen går runt, runt. -Dömd till döden! Det är mitt bestämda intryck. Av vem? Ryssarna? I vilken -egenskap? Eller av pietisterna, katoliker, jesuiter, teosofer? Såsom -trollkarl eller svartkonstutövare? - -Eller kanske av polisen! Som anarkist? -- vilket är en ofta tillgripen -anklagelse för att komma åt personliga fiender. - -I detta nu, då jag skriver, vet jag icke vad som förehades denna julinatt -när döden störtade in på mig, men jag känner väl och skall aldrig glömma -den läxa, som jag därifrån har i behåll för hela livet. - -Om de i hemligheten invigda en gång skulle vidgå och erkänna att det var -verkningen av en mot mig riktad komplott, hyser jag intet agg till dem -för den saken, övertygad som jag nu är att en annan, starkare hand satte -deras i rörelse, dem själva ovetande och mot deras vilja. - - * * * * * - -Å andra sidan, antaget att ingen intrig var med i spelet: då är det jag -som har med tillhjälp av inbillningskraften skapat dessa tuktoandar för -att straffa mig själv. Vi få i det följande se huru pass mycken -sannolikhet som finnes för detta antagande. - -Sista dagens morgon stiger jag upp med en resignation, som jag skulle -vilja kalla religiös; ingenting binder mig längre vid livet. Jag har -ordnat mina papper, skrivit de nödvändigaste brev, bränt vad som bort -förstöras. - -Därefter tar jag en promenad i Jardin des Plantes för att säga farväl åt -skapelsen. - -De svenska blocken av magnetisk järnmalm framför mineralogiska museet -hälsa mig från mitt fädernesland. Robins akacia, Libanons ceder; -minnesmärken från den ännu levande vetenskapens stora epoker; jag hälsar -dem. Jag köper bröd och körsbär för att undfägna mina vänner. Den gamle -Martin, björnen, han som alltid känner igen mig därför att jag är den -ende som bjudit honom på körsbär när han vaknar och när han skall till -att somna. Jag räcker brödet åt elefantungen, som spottar mig i ansiktet -när han har ätit upp allt, en otacksam och och trolös ungdom. - -Farväl, gamar, himlabebyggare som man inneslutit i en smutsig bur; -farväl, bisonoxe, farväl, flodhäst, fjättrade demon; faren väl, mansälar, -väl sammanbragta par, som den äktenskapliga kärleken tröstar över -förlusten av havet och de vida horisonterna; faren väl, stenar, växter, -blommor, träd, fjärilar, fåglar, ormar, alla skapade av en god Guds hand. -Och I store män, Bernardin de Saint-Pierre, Linné, Geoffroy -Saint-Hilaire, Haüy, vilkas namn äro ristade i guld på tempelfrisen -- -farväl! nej: vi träffas snart! - -Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att Séraphitas sublima ord rinna -mig i hågen: farväl, arma jord! Farväl! - -Återkommen till hotellets trädgård vädrar jag närvaron av någon, som har -kommit under det jag varit ute. Jag ser honom icke, men jag känner på mig -att han är där. - -Vad som ökar min oro är den synbara förändring, som försiggått med rummet -näst intill mitt. Till en början är ett skynke utspänt över ett rep, -sannolikt i syfte att dölja något. På kaminutsprånget har man hopat -staplar av metallskivor isolerade genom träslåar. Ovanpå varje stapel har -man lagt ett fotografialbum eller någon bok, tydligen för att förläna ett -oskyldigt utseende åt dessa helvetesmaskiner, vilka jag skulle vilja -beteckna som ackumulatorer! Till råga på allt får jag se två arbetare -uppklängda på ett tak vid rue Censier, alldeles mitt emot den flygel jag -bor i. Vad de föreha däruppe kan jag inte se, men de utpeka mitt fönster -under det de handskas med föremål, som man ej kan tydligt urskilja. - -Varför jag icke flyr? -- Därför att jag är för stolt därtill; och emedan -det oundvikliga måste utstås. - -Jag rustar mig alltså till natten. Jag tar ett bad och är mycket noga med -att mina fötter bli vita, något som jag håller på, därför att min mor när -jag var barn inpräntade hos mig, att smutsiga fötter äro ett kännemärke -på vanheder. - -Jag rakar mig, parfymerar min bröllopsskjorta, köpt för tre år sedan i -Wien . . . En dödsdömds toalett. - -Jag läser i bibeln Davids psalmer, vari han nedkallar den Eviges hämnd -över sina fienders huvud. - -Men botpsalmerna då? Nej, jag har ingen rätt att ångra mig, ty det är -icke jag som har styrt mina öden; jag har aldrig gjort det onda för dess -egen skull, utan endast till personligt försvar. Att ångra sig är att -kritisera försynen, som pålägger oss synden såsom ett lidande i syfte att -luttra oss genom den avsmak som den dåliga handlingen ingiver. - -Min räkning med livet avslutades sålunda: låt det vara jämnt om jämnt! Om -jag har syndat, så har jag sannerligen undergått tillräckligt med straff -därför, den saken är då säker! Vara rädd för helvetet? Men jag har ju -gått igenom tusen helveten i detta livet utan att stappla, mer än nog för -att väcka en glödande åtrå efter att få lämna fåfängligheterna och de -bedrägliga njutningarna i denna värld, som jag alltid avskytt. Född med -hemlängtan till himlen, grät jag som barn över tillvarons smutsighet, -kände mig som en främling bland mina anförvanter och i samhället. Jag har -sökt min Gud alltifrån barndomen och har funnit demonen. Jag har burit -Kristi kors i min ungdom, och jag har förnekat en Gud, som nöjer sig med -att härska över slavar, som krypa för sina bödlar. - - * * * * * - -Då jag fäller ner gardinen för min glasdörr, märker jag i enskilda -salongen ett sällskap damer och herrar, som dricka champagne. Tydligen -resande som anlänt samma afton. Men det är icke ett lustparti, eftersom -de alla se allvarsamma ut, diskutera, framställa förslag och meddela sig -lågmält med varandra liksom sammansvurne. Till råga på mina marter vända -de sig på sina stolar och peka i riktning åt mitt rum. - -Klockan tio är min lampa släckt, och jag somnar, lugn och resignerad likt -en som ligger i själatåget. - - * * * * * - -Jag vaknar upp; klockan slår två från en pendyl, en dörr smälles igen och -. . . jag är ur sängen liksom lyft av en pump, som suger mitt hjärta. -Knappt har jag satt fötterna på golvet förrän en elektrisk dusch utgjutes -över min nacke och pressar mig mot jorden. Jag reser mig igen, rafsar åt -mig kläderna och störtar ut i trädgården, ett rov för den förfärligaste -hjärtklappning. - -När jag fått kläderna på mig, är min första rediga tanke den att gå och -uppsöka poliskommissarien och låta företaga en husvisitation. - -Men porten till huset är stängd nu, portvaktarrummet likaså; jag trevar -mig fram, öppnar en dörr till höger, kommer in i köket där en nattlampa -är tänd; jag råkar slå omkull den och blir stående i nattsvarta mörkret. - -Rädslan bringar mig åter till sans, och jag går tillbaka till mitt rum -vägledd av denna tanke: om jag har misstagit mig, är jag förlorad. - -Jag släpar ut en länstol i trädgården, och sittande under stjärnevalvet -eftertänker jag vad som tilldragit sig. - -En sjukdom? Omöjligt, emedan jag mådde förträffligt ända till avslöjandet -av mitt inkognito. Ett attentat? Ja, ty förberedelserna verkställdes -inför mina ögon. Dessutom känner jag mig ju återställd här i trädgården, -där jag kommit utom räckhåll för mina fiender, och hjärtats funktioner -äro fullkomligt normala. Mitt under dessa reflektioner hör jag någon -hosta i rummet bredvid mitt. Genast svarar en lätt hosta från rummet -ovanför. Sannolikt signaler och just desamma som jag hade hört sista -natten i hotell Orfila. Jag går fram och försöker spränga glasdörren till -rummet på nedre bottnen, men låset står emot. - -Trött på den gagnlösa striden mot de osynliga sjunker jag ned i -länstolen, där sömnen förbarmar sig över mig så att jag bedövas under den -vackra sommarnattens stjärnor, medan stockrosorna susa för den svaga -julibrisen. - - * * * * * - -Solen väcker mig, och tackande försynen som har räddat mig ur döden till -livet packar jag mina ringa tillhörigheter för att fara till Dieppe och -söka ett skydd hos vänner, vilka jag försummat liksom jag gjort med alla -andra, men som äro överseende och ädelmodiga mot de vanlottade och -skeppsbrutna. - -När jag frågar efter hotellvärdinnan, håller hon sig undan och förebär -ett illamående, något som jag väntade mig av henne, vilken jag höll för -medbrottsling. - -Vid avfärden från hotellet slungar jag en förbannelse över illdådarnes -huvuden, vädjande till himlen att sända sin eld ner på denna rövarekula, -om med rätta eller icke, vem kan säga det? - - * * * * * - -När jag anländer till Dieppe, bli mina hyggliga vänner förskräckta vid -att se mig komma klättrande uppför kullen till orkidévillan och släpa på -min kappsäck, tung av manuskript. - --- Varifrån kommer ni, olycksfågel? - --- Jag kommer från döden. - --- Jag misstänkte det, eftersom ni ser ut som ett lik. - -Den snälla och intagande frun i huset tar mig vid handen och leder mig -till en spegel för att jag själv skall få skåda hur jag ser ut. Ansiktet -svart av stenkolsröken på tåget, kinderna ihåliga, håret fuktigt av svett -och gråsprängt, ögonen hemskt stirrande, skjortbröstet solkigt: det var -en ömklig åsyn. - -Men när jag lämnats ensam i ett toalettrum av den älskvärda frun, vilken -behandlade mig som ett sjukt och övergivet barn, granskade jag mitt -ansikte nogare. Det fanns i dragen ett uttryck, som väckte min fasa. Det -var icke dödens, icke lastens märke, det var någonting annat ändå. Om jag -hade läst Swedenborg då, skulle prägeln som den onde anden intryckt där -hava upplyst mig om mitt själstillstånd och om de senaste veckornas -tilldragelser. - -Nu kände jag blygsel och fasa för mig själv, och dåligt samvete över att -ha varit otacksam mot en familj, som förr hade öppnat denna räddande hamn -för mig och så många andra skeppsbrutna. - -Det är en syndabot att ha blivit jagad dit av furierna. Ett vackert -konstnärshem, välmåga, äktenskaplig lycka, förtjusande barn, lyx och -trevnad, en gästfrihet utan gränser, fri humanitet i åsikter, en atmosfär -av skönhet och hjärtegodhet, som bränner mig i själen och vari jag känner -mig bortkommen som en fördömd i paradiset. Där börjar jag upptäcka att -jag är en dålig varelse. - -För mina ögon utbreder sig allt vad livet kan erbjuda av lycksalighet, -och som jag har förspillt. - - * * * * * - -Jag har fått mig anvisat ett vindsrum med utsikt åt kullens topp, där en -asyl för ålderstigna är belägen. På aftonen får jag se två män, som -stödda mot trädgårdsmuren bespeja vår villa och med åtbörder utpeka -platsen för mitt fönster. Föreställningen att vara förföljd av -elektricitetsförfarna fiender anfäktar mig på nytt. - -Natten mellan den 25 och 26 juli 1896 faller på. Mina vänner ha gjort vad -de kunnat för att lugna mig; vi ha tillsammans synat alla vindskuporna i -närheten av min, till och med vinden för att försäkra mig om att ingen -gömmer sig där i brottsligt syfte. Det enda är att vid öppnandet av -dörren till en skräpkammare ett i sig själv indifferent föremål har gjort -på mig ett modfällande intryck. Det är en isbjörnshud, som tjänar till -matta; men det uppspärrade gapet, de hotfulla hörntänderna, de gnistrande -ögonen verka utmanande på mig. Varför skulle detta odjur just ligga där i -detta ögonblick? - -Påklädd lägger jag mig på sängen, besluten att invänta det ödesdigra -tvåslaget. - -Jag väntar till midnatt sysselsatt med läsning. En timme har gått, och -hela huset sover lugnt. Äntligen slår klockan två! Ingenting händer! I -trotsigt mod och för att utmana de osynliga, kanske också i syfte att -göra ett fysikaliskt experiment, stiger jag då upp, öppnar bägge -fönstren, tänder två ljus. Sittande vid bordet med ljusstakarna framför -mig och erbjudande mig som skottavla, med obetäckt bröst, eggar jag de -okända: - --- Här han I mig nu, edra fånar! - -Då förnam jag en kvasielektrisk ström, i början svag. Jag ser på -kompassen, som jag anordnat till indikator, men ej ett spår till -missvisning står att upptäcka, följaktligen finns här ingen -elektricitet. - -Men spänningen tilltar nu, mitt hjärta slår starkt; jag gör motstånd, men -blixtsnabbt laddas min kropp med ett fluidum, som kväver mig och suger ut -hjärtat. - -Jag störtade utför trapporna för att komma in i salongen på nedre -bottnen, där man hade ställt i ordning en provisorisk bädd åt mig för den -händelse den skulle behövas. Där låg jag i fem minuter och samlade -tankarna. Kan det vara strålande elektricitet? Nej, ty kompassen har -förnekat det. En sjukdom, som åter framkallats av rädslan för tvåslaget? -Nej, eftersom mod ej tröt mig då jag trotsade angreppen. Varför skulle -det då behövas att tända på ljusen för att draga dit det okända fluidum, -som anfäktar mig? - -Utan att finna ett svar, förlorad i en labyrint anstränger jag mig för -att kunna somna, men då griper mig en urladdning likt en cyklon, den -lyfter mig ur sängen, och -- jakten är i gång. Jag döljer mig bakom -väggar, jag lägger mig ner vid dörrkamrarna, framför kaminerna. Överallt, -överallt leta furierna reda på mig. Själsångesten tar överhand, den -paniska förskräckelsen för allt och ingenting får makt med mig så att jag -flyr från rum till rum och slutar min flykt ute på balkongen, där jag -stannar hopkrupen. - -Den gulgråa daggryningen och de sepiafärgade molnen avslöja sällsamma, -vidunderliga former, som öka min förtvivlan. Jag söker upp ateljén (min -vän var målare), lägger mig där på en matta och sluter ögonen. Efter fem -minuter väcker mig ett irriterande ljud. En råtta tittar på mig med -tydlig lust att komma närmare. Jag schasar bort den, men den kommer -tillbaka med en till. Store Gud, har jag delirium, jag som ej druckit mig -rusig på de tre sista åren? (Dagen därpå övertygade jag mig om att det -verkligen fanns råttor i ateljén. Ett sammanträffande av omständigheter -alltså, men arrangerat av vem, och i vilken avsikt?) - -Jag byter plats och lägger mig på mattan i tamburen. Den barmhärtiga -sömnen sänker sig ned över min plågade själ, och jag förlorar medvetandet -om mitt lidande, kanske under en halvtimme. - -Ett tydligt artikulerat utrop: Alp! kommer mig att spritta upp. - -Alp! Det är tyska benämningen på maran. Alp! det är det ord som av -slagregnets droppar ritades på mitt manuskript i hotell Orfila. - -Vem är det som ropar? Ingen, ty husets invånare sova. En lek av demoner! -Detta är bara en poetisk bild, som dock kanske innesluter hela -sanningen. - -Jag går uppför trappan ända till mitt vindsrum. Ljusen ha brunnit ned, -allt är tyst. - -Då ringer det till Angelus. Det är helgdag. - -Jag får fatt på den katolska bönboken och läser: De profundis clamavi ad -Te, domine. Tröstad sjunker jag sedan ned på sängen som en död. - - * * * * * - -Söndagen den 26 juli 1896. En cyklon förhärjar Jardin des Plantes. -Tidningarna skildra detaljerna därav, vilka på ett egendomligt sätt -intressera mig, jag vet inte av vad skäl. Det är i dag som Andrées -ballong skall stiga upp för att söka nå nordpolen; men tecknen båda ej -gott. Cyklonen har slagit till jorden åtskilliga ballonger, som på skilda -ställen uppstigit, och flere luftseglare ha ljutit döden. Elisée Reclus -har brutit benen av sig. Samtidigt inberättas, att i Berlin en person vid -namn Pieska begått självmord under ovanliga omständigheter, genom att -skära upp magen på japanskt sätt: ett helt blodsdrama. - -Följande dag lämnar jag Dieppe och denna gång med en välsignelse över -huset, vars välförtjänta lycka fördystrats av mina ångestkänslor. - -Tanken på att andemakter haft sin hand med i spelet tillbakavisade jag -alltjämt och inbillade mig att vara angripen av en nervsjukdom. -Fördenskull var jag nu besluten att fara till Sverige och söka en läkare -där, som jag var vän med. - -Till minne av Dieppe medför jag en sten, bestående av en järnmalm och -formad som ett väpplingsblad i likhet med götiska kyrkfönster samt märkt -med ett malteserkors. Jag erhöll stenen av ett barn som hittat den på -stranden; den lille berättade att sådana stenar äro fallna från himmelen -och uppkastade av vågsvallet. - -Jag vill gärna tro vad han förmäler, och jag behåller gåvan som en -talisman, vars betydelse ännu är fördold för mig. - -(Vid kusten av Bretagne bruka strandborna efter stormar plocka stenar i -form av kors, vilka se ut som guld. Det är ett metalliskt mineral, -benämnt Staurotid.) - - * * * * * - -Längst söder i Sverige ligger den lilla staden vid havskusten; ett -gammalt sjörövare- och lurendrejarenäste, som bevarar exotiska spår från -alla delar av världen, intryckta av vittbefarne sjömän. - -Sålunda företer min läkares boning anblicken av ett buddhaistiskt -kloster. Byggnadens fyra flyglar, en våning höga, innesluta en fyrkantig -gård, och mitt på denna står ett uthus i kupolform, en efterhärmning av -Tamerlans grav i Samarkand. Takåsens struktur och beläggning med -kinesiska tegel erinra om yttersta Orienten. En apatisk sköldpadda kryper -på stenläggningen och försjunker bland ogräset i ett nirvana som -förlänges i oändlighet. - -En tät häck av bengaliska rosor pryder yttermuren av östra flygeln, där -jag bor ensam. Vägen mellan gården och husets två trädgårdar leder över -en bakgård med ett kastanjeträd och svarta höns, som alltid äro ilskna, -en mörk och fuktig gata. - -I blomsterträdgården finns ett lusthus i pagodstil övervuxet med -aristolochier. - -Detta kloster med oräkneligt många rum är bebott av allenast en mänsklig -varelse, distriktets lasarettsläkare. Änkling, enstöring, oberoende har -han gått igenom livets hårda skola och ser ner på människorna med det -starka och förnäma förakt, som härflyter ur en djup kännedom om den -relativa värdelösheten hos allt, det egna jaget däri inbegripet, - -Denne mans uppträdande på mitt livs skådebana var av en så oväntad art -att jag är frestad räkna det till teaterkupperna _ex machina_. - -Nu, vid vårt första sammanträffande då jag kom från Dieppe, fixerade han -mig med en prövande blick och utbrast: - --- Vad är det åt dig? Nevros! Gott! -- Men det finns någonting annat -under. Du har onda ögon, och det känner jag inte igen hos dig. Vad har du -gjort? Utsvävningar, laster, mistade illusioner, religion? Berätta, gamle -gosse! - -Men jag berättar ingenting, därför att den första föreställning som -bemäktigar sig mitt misstänksamma sinne, är följande: Han är på förhand -intagen emot mig, måste ha fått upplysningar från något håll, och jag -blir insatt på dårhus. - -Jag förebär sömnlöshet, nervositet, maran, och därefter tala vi om -varjehanda andra saker. - -Inhyst i en liten lägenhet hos doktorn, lägger jag genast märke till den -amerikanska järnsängen med fyra stolpar slutande i mässingskulor, vilka -likna konduktorerna i en elektricitetsmaskin. När därtill lägges den -elastiska madrassen med fjädrar av koppartråd till resårer, alldeles som -spiralerna i Rhumkorffs induktionsrulle, så kan man tänka sig hur -ursinnig jag skulle bli inför denna djävulska slump. Omöjligt att begära -ett ombyte av säng, ty det kunde väcka misstankar om vansinne. För att -förvissa mig om att ingenting dolde sig ovanför mitt huvud gick jag upp -på vinden. Till råga på oturen fanns där uppe blott ett enda föremål, -nämligen en ofantlig brynja av hopslingrad järntråd, placerad mitt -ovanför min säng. Detta är en ackumulator, tänkte jag. Om ett oväder -utbryter, vilket mycket ofta händer här på orten, skall järnnätet draga -till sig blixten, och jag nödgas ligga på konduktorn utan att våga -knysta. Samtidigt oroar mig det jämna bullret från någon maskin. Nu är -det så att en susning i öronen förföljer mig alltsedan jag lämnade hotell -Orfila; den liknar stampningen av ett vattenhjul. I mitt tvivel på -verkligheten av det nämnda maskinbullret frågar jag vad det är. - -Pressen i tryckeriet här bredvid. - -Allt får sin naturliga och enkla förklaring, och likväl gör just denna -enkelhet mig galen och förskräcker mig. - -Natten kommer, och jag är rädd. Himmeln är mulen, luften tung; man väntar -ett oväder. Jag törs ej gå till sängs; tillbringar två timmar med -brevskrivning. Krossad av trötthet kläder jag av mig och kryper ner -mellan lakanen. En förfärlig tystnad råder i huset, när jag släcker -lampan. Jag känner att någon bespejar mig i dunklet, snuddar vid mig, -trevar på mitt hjärta, och suger. - -Oförtövat kastar jag mig ur sängen, öppnar fönstret och störtar ut på -gården -- men rosenbuskarna stå där, och min skjorta skyddar mig alls -icke mot taggarnas gissel. Söndersargad, blödande går jag över gården, -och med de nakna fötterna flådda på kiselstenar, rivna av tistlar, brända -av nässlor, halkande på föremål av obekant art, uppnår jag köksdörren som -leder till läkarens våning. Jag bultar! Intet svar! Då först märker jag -att det regnar. O, djup av elände! Vad har jag gjort för att förtjäna -dessa marter? Det är tydligen helvetet självt! Miserere! Miserere! - -Jag bultar om och om igen! - -Det är mer än besynnerligt att aldrig någon står att upptäcka när jag -blir anfallen. - -Alltid har man alibi, det är alltså en komplott och alla äro -medbrottsliga! - -Då hörs doktorns röst: - --- Vem är det? - --- Det är jag, som är sjuk! Öppna eller jag dör! - -Han öppnar. - --- Hur är det med dig! - -Jag börjar min berättelse med attentatet vid rue de la Clef, vilket jag -påbördar elektriker, som äro mina fiender. - --- Tig, olycklige; du är angripen av en sinnessjukdom! - --- Prata smörja! Undersök min intelligens bara; läs vad jag dagligen -skriver och som blir tryckt . . . - --- Tyst! Inte ett ord till någon! Dårhusjournalerna känna mycket väl till -de där historierna om elektriker! - --- Fan ock! Jag bryr mig litet om edra dårjournaler, och för att få -klarhet i saken far jag i morgon dag in till hospitalet i Lund och låter -undersöka mig! - --- Om du det gör, är du förlorad! Inte ett ord mera, och gå nu och lägg -dig i rummet här bredvid! - -Jag envisas och fordrar att han skall höra på mig. Han vägrar, vill -ingenting höra. - -Ensam igen, frågar jag mig: är det möjligt att en vän, en hedersman, som -hållit sig oberörd av smutsiga affärer, nu har slutat sin berömvärda bana -med att ge vika för frestelsen? Av vem? Svaret tryter mig, men antaganden -i mängd framställa sig! - -Every man his price, var man står till buds för sitt pris. Men här har -det behövts en styv summa, som står i proportion till dygden. I vilket -ändamål? En vanlig hämnd betalar icke omåttligt! Det måste vara ett -omåttligt stort intresse inblandat här! Stopp, jag har det! -- Jag har -gjort guld; doktorn har erkänt det till hälften, men han har i dag -förnekat att han eftergjort mina experiment, som jag hade meddelat honom -i brev. Han har nekat, och ändå har jag på aftonen hittat provstycken av -hans egen tillverkning spridda på gårdens stenläggning. Alltså har han -ljugit! - -För resten har han samma afton talat vitt och brett om de sorgliga -följderna för mänskligheten ifall tillverkningen av guld skulle bekräfta -sig. Världsbankrutt, allmän förvirring, anarki, världens undergång. - -Det bleve nödvändigt att döda guldmakaren. -- Det var hans sista ord. - -Vidare, på tal om min väns ekonomiska ställning, som är ganska -anspråkslös, blev jag förvånad över att höra honom nämna att han i -närmaste framtiden ämnade inköpa den egendom han bebodde. Skuldsatt, nära -nog i klämma, drömmer han om att bli husägare. - -Allt sammanstämmer för att göra min gode vän misstänkt inför mig. - -Förföljelsemani! Må så vara, men anstiftaren, som smider dessa -infernaliska syllogismers länkar, var finns han? - -Det bleve nödvändigt att döda honom! -- Detta är den sista tanke mitt -marterade sinne kan fasthålla innan jag somnar fram emot soluppgången. - - * * * * * - -Vi ha börjat en kallvattensbehandling, och jag har fått ett annat rum för -nätterna, som nu äro tämligen lugna, om än ett och annat återfall -inträffar. - -En afton får doktorn se bönboken på mitt nattduksbord och far ut i fullt -raseri: - --- Fortfarande den där religionen! Det är ett symptom, begriper du! - --- Eller ett behov som andra! - --- Stopp! Jag är inte någon ateist, men jag tänker att den Allsmäktige -inte mer vill veta av sådan där förtrolighet som i forna dar. Det är slut -nu med det där fjäsandet för den Evige, och jag håller på muhammedanens -grundsats att ej bedja om någonting annat än att med undergivenhet kunna -bära tillvarons börda. - -Stora ord, ur vilka jag vaskar några guldkorn. Han tar ifrån mig bönboken -och bibeln. - --- Läs likgiltiga saker, av sekundärt intresse, världshistoria, mytologi, -och låt de ihåliga drömmarna fara; framför allt akta dig för ockultismen, -denna vetenskap mot alla regler. Det är förbjudet att utspana Skaparens -hemligheter, och ve dem som uppsnappa dem! - -På min invändning att i Paris en ockult skola har bildats, vrålar han: - --- Ve dem! - -På aftonen ger han mig Viktor Rydbergs Germanska mytologi, men utan någon -baktanke, det kan jag svära på. - --- Se här har du något, som man kan somna av på stående fot. Det här är -styvare än sulfonal. - -Om min förträfflige vän hade vetat vilken stubintråd han nu antände, -skulle han hellre räckt mig vad som helst. - -Mytologien, i två band om inalles ett tusen sidor, har knappt lämnats mig -i händerna förrän den faller upp av sig själv så att säga, och min blick -fäster sig omedelbart på följande rader, inristade i min hågkomst med -eldskrift: »Enligt legenden hade den av sin gudomlige fader undervisade -Bhrigu blivit stolt över sitt vetande och trott sig däri överträffa även -sin lärare; denne sände honom till de osaliges dödsrike, där han till sin -stolthets förödmjukelse fick bevittna många och förskräckliga ting, om -vilka han förut icke hade haft någon kunskap.» - -Det var alltså fallet med mig: övermodet, självklokheten, hybris -(\υ\β\ρ\ι\ς) straffade av min fader och mästare. -Och jag befann mig i helvetet! förjagad dit av makterna. Vem var då min -mästare? Swedenborg? - -Jag fortsätter att bläddra i den underbara boken. - -»Man jämföre härmed den germanska myten om törnefält, som sarga de -orättfärdiges fötter . . .» - -Nog, nog! -- Således törnena också! -- Det här är mig för starkt! - -Inget tvivel mera, jag är i helvetet! Och i själva verket bekräftar -realiteten på ett så rimligt sätt denna inbillning, att jag till slut -tror därpå. - -Doktorn tyckes mig slitas mellan de mest olika känslor. Ibland är han -tankfull, betraktar mig förstulet och behandlar mig med en förödmjukande -brutalitet; ibland själv en olycklig vårdar och tröstar han mig som ett -sjukt barn. En annan gång gör han sig en njutning av att kunna trampa -under fötterna en man av värde, vilken han förut burit aktning för. Då -spelar han bödel och läxar upp mig: - --- Man får lov att arbeta, man måste göra kol på sin överdrivna -ärelystnad; man får lov att uppfylla sina plikter mot sitt fädernesland -och sin familj. Låt du kemien ligga; det är en chimär, och det finns så -gott om specialister däri -- -- auktoriteter, yrkeslärde som förstå sin -sak . . . - -En dag föreslår han mig att skriva i den sämsta bland Stockholms sämre -tidningar. - --- Man betalar bra där! - -Jag genmäler, att jag inte behöver skriva artiklar för den sämsta bland -tidningarna i Stockholm, då den förnämsta tidning i Paris och i världen -har öppnat sina spalter för mig. Då ställer han sig tvivlande, behandlar -mig som skrävlare, fastän han har läst mina artiklar i »Le Figaro» och -själv har låtit översätta en min ledare i »Gil Blas». - -Jag är ej ond på honom för det; han har spelat sin roll som försynen -pålagt honom. - -Det kostade mig dock ansträngning att undertrycka ett uppspirande hat -till denne oförmodade plågoande, och jag förbannade ödet som bar våld på -mina känslor av tacksamhet, så att de urartade till otacksamhet mot en -ädelmodig vän. - - * * * * * - -Det händer obetydligheter, som oupphörligt blåsa nytt liv i mina -misstankar angående doktorns illvilliga avsikter. - -I dag har han ställt alldeles nya och obegagnade yxor, sågar, hammare på -verandan åt trädgården. Två gevär och en revolver i sitt sovrum och i -korridoren ännu en samling yxor, för stora för att tjäna till -hushållsbruk. Vilken satanisk slump, denna bödels- och tortyrapparat, -utlagd till mitt beskådande, oroande på grund av det gagnlösa och -ovanliga däri. - -Nätterna ha blivit ganska lugna för mig, medan däremot doktorn börjar -företaga störande vandringar. Så väckes jag av ett bösskott mitt i -mörkaste natten. Av grannlägenhet låtsar jag icke höra något. På morgonen -ger han en förklaring över saken och skyller på en flock skator som -kommit in i trädgården och stört hans sömn. - -En annan gång är det hushållerskan som uppger hesa skri efter midnatt. -Åter en annan är det doktorn som kvider, suckar djupt och anropar »Herre -Sebaot». - -Är detta ett spökhus, och vem har sänt mig hit? - -Jag kunde ej låta bli att le när jag såg hur maran, som red mig, slog ned -på min fångvaktare. Min gudlösa glädje drog genast straffet efter sig. -Ett förfärligt anfall kom över mig, och jag väcktes ur en slummer i det -jag hörde några ord, som jag har antecknat i min dagbok. En okänd röst -utropade namnet: »Luthardt droghandlaren». - -Droghandlaren! Kanhända man förgiftar mig långsamt med alkaloider som -framkalla yrselanfall, såsom bolmört, haschisch, digitalis, daturin? - -Jag vet icke; men från den stunden fördubblas mina misstankar. Man vågar -ej döda mig, utan endast göra mig galen genom förstuckna medel för att -sedan låta mig försvinna bakom dårhusets portar. Skenet talar ännu -starkare emot doktorn. Jag upptäcker att han har utvecklat min -guldsyntes så att han vet mera därom än jag själv. För övrigt, allt som -han säger motsäges i nästa ögonblick; och när jag så har att göra med en -lögnare, tager min fantasi betslet mellan tänderna och flyger i väg -bortom förnuftets gränser. - -Den 8 augusti tar jag en morgonpromenad utanför staden. Nära landsvägen -sjunger det i en telegrafstolpe; jag går intill den, lyssnar och står som -förhäxad. Vid foten av stolpen ligger en tappad hästsko. Jag tar upp den -som ett lyckobringande fynd och bär den med mig hem. - -Den 10 augusti. På kvällen säger jag god natt åt doktorn, vars beteende -under de senaste dagarna har oroat mig mer än någonsin. Han har sett -hemlighetsfull ut och liksom kämpat invärtes med sig själv; hans ansikte -är blygrått, blicken slocknad. Han sjunger eller visslar dagen lång; det -har kommit ett brev, som gjort ett starkt intryck på honom. - -På eftermiddagen kom han hem med händerna nerblodade efter en operation -och hade med sig ett två månaders foster. Han såg ut som en slaktare och -uttryckte sig på ett obehagligt sätt om modrens förlossning. - --- De svaga må dödas och de starka skyddas! Bort med ömsintheten, som gör -att människosläktet degenererar! - -Jag intogs av fasa för honom, och efter det vi sagt god natt åt varandra -på tröskeln mellan våra rum, fortsätter jag att spionera på honom. Först -går han ut i trädgården utan att jag kan höra vad han företar sig där. -Han kommer tillbaka och stannar på verandan som gränsar till mitt sovrum. -Han handskas med ett mycket tungt föremål och drager upp en fjäder, som -icke utgör del av något ur. Allt verkställdes på ett försiktigt sätt, som -antyder hemlighetsmakeri eller tvetydiga manövrer. - -Till hälften avklädd, inväntar jag verkningen av dessa mystiska -förberedelser, stående orörlig utan att draga andan. - -Då känner jag hur igenom skiljeväggen vid min säng det vanliga elektriska -flödet strålar ut, hur det söker mitt hjärta efter att ha trevat på -bröstet. Spänningen ökas . . . jag griper mina kläder, smyger ut genom -fönstret, och kommen utanför porten kläder jag på mig. - -Utstött i natten på gatan, på hårda stenläggningen ännu en gång, med min -sista tillflykt, min ende vän bakom mig. Jag går och går, framåt, på -måfå; sedan tankarne klarat sig något tar jag därefter raka vägen till -stadsläkaren. Jag måste ringa på, vänta, och under tiden bereda mig på -vad jag skall säga utan att anklaga min vän. - -Äntligen blev läkaren synlig. Jag bad honom ursäkta detta nattliga besök; -men sömnlösheten och svimningsanfallen hos en sjuk som hade mist -förtroendet till sin läkare o. s. v. Min förträfflige vän, vars -gästfrihet jag har mottagit, behandlar mig som en inbillad sjuk och vill -inte lyssna till mig. - -Då, som om han hade väntat att jag förr eller senare skulle komma, -inbjuder doktorn mig att taga en stol, en cigarr och ett glas vin. - -Det känns som en befrielse för mig att bli mottagen som en väluppfostrad -person efter att ha blivit hunsad som en fullfjädrad idiot. Vi sitta och -språka i två timmar, och läkaren befinnes vara teosof, så att jag kan -delgiva honom allt utan att kompromettera mig. - -Till slut, när det redan lidit över midnatt, stiger jag upp för att gå -och söka mig rum på hotell. Doktorn råder mig att återvända hem. - --- Aldrig! Han skulle vara i stånd till att döda mig. - --- Men om jag följer med er? - --- I så fall skola vi tillsammans få uthärda fiendens eld. Men han skall -aldrig förlåta mig! - --- Låt oss gå dit, i alla fall. - -Nog av, jag återvände samma väg jag kommit; och då jag fann porten -stängd, bultade jag på. - -När min vän efter en minut öppnar, är det min tur att fattas av medömkan. -Han, kirurgen, van att tillfoga andra ont utan spår av medlidande, denne -förkunnare av det överlagda mordet, han ser så ömklig ut, blek som ett -lik, han skälver, stammar, och vid åsynen av doktorn bakom mig sjunker -han ihop gripen av skräck, som förfärar mig mer än alla de föregående -rysligheterna. - -Är det möjligt att denne man har åsyftat ett mord och att han fruktade -för upptäckt? Det är omöjligt, och jag tillbakavisar denna tanke såsom -gudlös. - -Efter att ha utbytt några meningslösa fraser, som å min sida voro rent -löjliga, skildes vi åt för att söka vilan. - - * * * * * - -Det inträffar i livet händelser så fasaväckande att själen vägrar bevara -märket därav för stunden, men intrycket kvarbliver och framträder snart -åter med oemotståndlig styrka. - -Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i min hågkomst en scen, som i -ett förbiilande ögonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök -där på natten. - -Doktorn lämnar mig för att hämta in vin; ensam i rummet, betraktar jag -ett skåp med pannåer, vars inläggning var arbetad i valnöt eller al (jag -minns ej vilket). Som vanligt bilda träets fibrer olika figurer. Och här -visar sig nu ett bockhuvud, mästerligt gjort, och jag vänder genast -ryggen till. Pan i egen person sådan antikens sägner skildra honom och -sådan han sedermera ombildades till medeltidens djävul. - -Jag inskränker mig till att berätta faktum; läkaren, som rår om skåpet, -skulle göra den ockulta vetenskapen en tjänst med att fotografera -pannåen. Doktor Marc Haven har i »L'Initiation» (Novemberhäftet 1896) -avhandlat dessa företeelser, som äro så vanliga i naturens alla riken, -och jag anbefaller åt läsaren att noga betrakta det ansikte som står -tecknat på krabbans ryggskal. - - * * * * * - -Efter detta äventyr yttrar sig en uppenbar fiendskap mellan min vän och -mig. Han låter mig förstå att jag är en odåga och att min därvaro är -överflödig. Jag låter honom veta att jag är hågad taga in på ett hotell -medan jag väntar på angelägna brev. Då spelar han förolämpad. - -I själva verket kan jag icke komma ur stället av brist på pengar, och för -övrigt har jag förkänsla av en snart inträffande förändring i mitt öde. - -Men min hälsa är nu återställd, och jag sover lugnt om natten samt -arbetar om dagen. - -Försynens misshag tycks ha uppskjutit att vidare yttra sig, och mina -bemödanden lyckas i allo. Om jag på slump tar en bok i doktorns -bibliotek, finnes alltid däri den upplysning jag velat ha. Så finner jag -i en gammal kemi hemligheten i mitt förfaringssätt för att göra guld, så -att jag kan medelst metallurgien bevisa med beräkningar och analogier, -att jag har gjort guld och att man alltid har fått guld när man har gått -så till väga. - -En uppsats, som jag författat över ämnet, skickas till en fransk -tidskrift, som genast för in den. Jag skyndar att visa den för doktorn, -som röjer avoghet, när han icke kan förneka faktum. - -Då måste jag tillstå för mig själv att han icke längre är min vän, -eftersom mina framgångar plåga honom. - - * * * * * - -Den 12 augusti. Jag köper i boklådan ett slags anteckningsbok med -praktband i pressat och förgyllt läder. Figurerna därå tilldraga sig min -uppmärksamhet, och eget nog bilda de en förutsägelse, vars uttydning -skall lämnas i det följande. Den konstnärligt utförda kompositionen -framställer: till vänster nymånen i första kvarteret omgiven av en -blommande gren; tre hästhuvuden (trijugum) skjuta fram ur månen; därovan -en lagerkvist; nedtill tre spärrar (3 gånger 3); till höger en klocka, ur -vilken blomstersirat välla fram; ett hjul i solform o. s. v. - -Den 13 augusti, den dag som förutsades av pendylen vid boulevard Saint -Michel, har infallit. Jag väntar någon tilldragelse, men förgäves; -likafullt är jag viss på att någonting har hänt någonstädes, vars -resultat skola inom kort meddelas mig. - -Den 14 augusti. På gatan hittar jag ett blad, lösrivet ur en -kontorsalmanack; därå står tryckt med stora typer: den 13 augusti -(pendylens datum). Undertill med små bokstäver: »Gör aldrig i löndom det -som du icke skulle kunna göra offentligen.» (Svartkonsten!) - -Den 15 augusti. Brev från min hustru. Hon begråter mitt öde; hon älskar -mig alltjämt, hon har vårt barn hos sig och hoppas för dess skull på att -det skall bli bättre för oss. Hennes släktingar, som förut hatat mig, äro -icke okänsliga för mina lidanden, och jag erbjudes att komma och hälsa på -min dotter, en liten ängel som bor på landet hos mormodern. - -Det är för mig som att återkallas till livet! Mitt barn, min dotter har -försteget framför makan. Att få omfamna den oskyldiga lilla stackaren, -som jag har velat tillfoga ont, att bedja henne om förlåtelse, göra -hennes tillvaro gladare genom små omsorger av en fader, ivrig att slösa -sin ömhet, som han har måst samla i förråd under åratal. Jag börjar känna -mig pånyttföda, vid uppvaknandet ur en lång och ond dröm, och jag fattar -den goda viljan hos den stränge Mästare, som har straffat mig med hård -och av högre förstånd ledd hand. Nu begriper jag Jobs dunkla och sublima -ord: O hur lycklig är den man, som Gud straffar! - -Lycklig, ty de »andra» bekymrar han sig icke om. - -Utan att veta om jag skall finna min hustru där nere vid Donau, vilket -har blivit nästan likgiltigt för mig på grund av en obestämbar brist på -överensstämmelse i våra lynnen, förbereder jag min pilgrimsfärd, nogsamt -medveten om att den företages som en botgöring och att nya korsfästelser -äro mig förbehållna. - - * * * * * - -Trettio dagars tortyr, och jag skall nu snart slippa ut genom -kättaredomstolens portar. Jag skiljes utan bitterhet från min vän bödeln, -eftersom han har varit försynens gissel. - -O hur lycklig är den man, som Gud straffar! - - - - -VIII. - -Beatrice. - - -En droska för mig från Stettin- till Anhaltlinjens bangård i Berlin. -Denna genomfart på en halvtimme ter sig likt en färd tvärs igenom en -törnhäck, så som de förkroppsligade hågkomsterna där stinga mig i -hjärtat. Först far jag den gata, där min vän Popoffsky bodde med sin -första hustru, okänd och misskänd, i kamp mot fattigdom och passioner. Nu -har hustrun dött, barnet dött. i det där huset till vänster; vår vänskap -har urartat till styggt hat. - -Här till höger artisternas och skriftställarnas ölkneipe, skådeplatsen -för så många intelligens- och kärleksorgier. - -Där ligger Cantina Italiana, plats för mötena med min dåvarande fästmö -för tre år sedan, där vi förvandlade i Chiantivin mina första italienska -författarerättigheter. - -Där Schiffbauerdamm med pensionatet Fulda, där vi bodde som nygifta. Här -min teater, min bokhandel, min skräddare, min apotekare. - -Vad är det för en nedrig instinkt som driver kusken att föra mig på denna -_via dolorosa_, stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna nattliga -timme återuppväckas som spöken? Jag kan icke förklara varför han kör just -denna gränd, där vårt förfriskningsställe Svarta Grisen ligger, fordom -ryktbart såsom favoritlokal för Heine och E. T. A. Hoffmann. Värden står -där själv, på trappan under odjuret, vilket är uthängt såsom skylt. Han -betraktar mig utan att se mig! Och i en enda sekund skjuter ljuskronan -därinne ut strålar, färgade av de hundra utställda buteljerna, och låter -mig åter uppleva ett år av mitt liv, rikare än andra på sorger och -glädje, på vänskap och kärlek. Och samtidigt känner jag livligt att allt -detta är slut, att det bör förbliva begravet för att lämna rum för nytt. - - * * * * * - -Sedan jag denna natt sovit i Berlin, vaknar jag på morgonsidan, och -ovanför taken hälsar mig på östra himmeln ett rosenskimmer, men med -högröd rosenfärg. Då erinrar jag mig att jag iakttagit samma rosenfärg i -Malmö aftonen före min avresa. Jag lämnar detta Berlin, som blev mitt -andra fädernesland, där jag genomlevat min _seconda primavera_ och min -sista. På Anhaltbangården lämnar jag jämte minnena varje hopp om -förnyelsen av en vår och en kärlek, som aldrig, aldrig skall återkomma. - - * * * * * - -Efter att ha tillbragt en natt i Tabor, dit det röda skenet förföljer -mig, nedstiger jag genom Böhmerwald till Donau. Där upphör järnvägen, och -med ett åkdon fördjupar jag mig i detta lågland, som följer utmed Donau -ända till Grein; emellan äppleträd och päronträd, sädesfält och gröna -ängar föres jag framåt; då varseblir jag i fjärran å en kulle på andra -sidan om floden den lilla kyrkan, som jag aldrig varit inne i, men som -bildade den mest framträdande punkten i den landskapsvy, vilken erbjöd -sig utanför den stuga, där min dotter föddes, denna outplånliga maj månad -för två år sedan. Jag far igenom byar, förbi borgar och kloster, en väg -som är kantad med oräkneliga försoningskapell, Calvarieberg, -löftesskänker, minnesvårdar till åminnelse av olyckshändelser, av åskslag -och plötsliga dödsfall. Helt visst, vid slutpunkten i fjärran av denna -pilgrimsfärd vänta mig Golgatas tolv stationer. - -Och den korsfäste med törnekronan hälsar mig vid vart hundrade steg, -styrker mitt mod och inbjuder mig till korset och marterna. - -Nu dödar jag mitt kött, på förhand intalande mig att hon icke skall -finnas där, vilket jag redan visste. Men när nu min hustru icke finns -tillstädes för att avvända de stormiga familjeuppträdena, måste jag utstå -repressalier av de gamla släktingarna, som jag sist lämnade under sårande -omständigheter, så att jag till och med vägrade taga avsked av dem. Jag -anländer alltså i syfte att bliva straffad för att återvinna friden, och -när jag lagt bakom mig den sista byn och det sista krucifixet, känner jag -i förväg en fördömds kval. - - * * * * * - -Det var ett småbarn, endast sex veckor gammalt, jag hade lämnat; nu -återfinner jag en flicka på två och ett halvt år. Vid första mötet -rannsakar hon mig ända ner i själens djup med en allvarlig, men icke -sträng uppsyn, synbarligen för att se om jag kommit för hennes eller -moderns skull. Sedan hon förvissat sig, låter hon kyssa sig och flätar -sina små armar om min hals. - -Det är doktor Fausts återuppväckelse till det jordiska livet, men -ljuvligare och renare; jag kan ej sluta att bära den lilla i min famn och -känna hennes lilla hjärta slå emot mitt. Att älska ett barn är för en man -att bliva kvinna, det är att avlägga det manliga, att erfara -himlainnevånarnes könlösa kärlek, såsom Swedenborg kallar det. På den -vägen börjar min uppfostran för himmelen. Men först försona vad jag -brutit! - -Situationen är i få ord denna: min hustru bor på annan ort hos sin gifta -syster, eftersom hennes mormor, vilken sitter inne med arvet, har svurit -att vårt äktenskap skall bli upplöst, sådan ovilja hyser hon för mig på -grund av min otacksamhet och annat därtill. Jag är välkommen att vara hos -barnet, som aldrig kan upphöra att vara mitt, och jag är gäst hos min -svärmor på obestämd tid. Jag fogar mig i situationen sådan den nu är, och -gör det med nöje. Min svärmor har förlåtit mig allt, med det blida och -undergivna sinnelaget hos en djupt religiös kvinna. - - * * * * * - -Den 1 september 1896. Jag bor i det rum där min hustru har tillbragt de -två åren av vår skilsmässa. Det är där hon har lidit under det att jag -pinades i Paris. Stackars, stackars min hustru! Är det straffet för brott -som vi begått när vi lekt med kärleken? - - * * * * * - -På aftonen vid kvällsmåltiden hände följande. För att hjälpa min dotter, -som icke kan servera sig själv, vidrör jag hennes hand och det helt sakta -i den vänligaste avsikt. Den lilla skriker till, drar tillbaka sin hand -och ger mig en blick full av fasa. Då mormodern frågar vad det är, svarar -lillan: - --- Han gör mig illa! - -Jag sitter där försagd och kan icke få fram ett ord. Gör jag nu ont utan -att vilja det, huru mycket ont har jag icke gjort av ond vilja? - -På natten har jag denna dröm: en örn hackar min hand till straff för -någonting som jag icke vet. - -På morgonen kommer min dotter och hälsar på mig, öm, kärleksfull, -smeksam. Hon dricker kaffe med mig och får stanna vid mitt skrivbord, där -jag visar henne tavelböcker. Vi ha redan blivit goda vänner, och min -svärmor är förtjust över att ha fått en hjälp vid den lillas uppfostran. -Om aftonen måste jag närvara vid min ängels sängläggning och höra henne -läsa sina böner. Hon är katolik, och när hon uppfordrar mig att bedja och -göra korstecknet, kan jag ingenting svara, då jag ju är protestant. - -Den 2 september. Allmän uppståndelse. Min svärmors mor, som bor vid -flodstranden några kilometer härifrån, har nu givit order om min -utdrivning. Hon vill att jag genast skall ge mig av och hotar att göra -sin dotter arvlös i händelse man ej åtlyder. Min svärmors syster, en -hjärtegod kvinna, skild från sin man hon också, inbjuder mig att bo hos -sig i grannbyn till dess stormen får lägga sig. För detta ändamål kommer -hon och hämtar mig. Man far uppför en två kilometer lång backe, och -ankommen till höjden ser man utöver en rund dal, som ligger inpackad där -nedanför, och varest otaliga kullar resa sig likt vulkankratrar och äro -taggiga av granträd. I mitten av denna tratt ligger byn med sin kyrka, -och uppe på ett brant berg slottet i medeltida borgstil; här och där fält -och ängar inströdda, vattnade av en bäck, som borrar ner sig i en hålväg -nedanför borgen. - -Jag frapperades genast av detta sällsamma och i sitt slag ensamstående -landskap, och det gick upp för mig att jag sett det förr, men var, var? - -Jo, i det där zinkbadet i hotell Orfila! Uppritat i järnoxid. Det är -samma landskap, utan gensägelse! - -Min tant åker med mig utför till byn, där hon har en bostad om tre rum i -en stor byggnad, som inrymmer ett bageri, ett slakteri och ett värdshus. -Huset är beväpnat med en åskledare, därför att åskan antänt vinden där -året förut. När min goda tant, som är djupt gudfruktig liksom systern, -förde in mig i det rum hon bestämt åt mig, stannade jag på tröskeln -upprörd liksom inför en vision. Väggarna äro målade i rosafärg, rosig på -samma sätt som denna morgonrodnad, vilken förföljde mig under min resa. -Gardinerna i rosafärg, och fönstren fullsatta med blommor, som insläppa -ljuset färgat. En utomordentlig renlighet råder här, och den antika -sängen med sitt tak på fyra pelare är en ungmös viloläger. Hela rummet -och det sätt varpå det är möblerat utgör ett skaldestycke, diktat av en -själ, som endast till hälften bor på jorden. Den korsfäste finnes där ej, -men väl den Heliga jungfrun, och vigvattensskålen värnar ingången mot -onda andar. - -En känsla av skam fattar mig, jag är rädd att besudla denna fantasi av -en ren själ, som har rest detta tempel åt den Heliga Modern på griften av -sin enda kärlek, begraven sedan mer än tio år, och jag söker avböja ett -så ädelmodigt anbud i tafatta ordvändningar. - -Men den goda gamla kvinnan är envis: - --- Det här skall göra dig gott att offra din jordiska kärlek för kärleken -till Gud och den ömhet du hyser för ditt barn. Tro mig, denna kärlek utan -törnen skall ge dig hjärtefrid och sinnesro, och under jungfruns hägn -skall du sova lugnt om natten. - -Jag kysser hennes hand till tecken på erkänsla för det offer hon erbjudit -mig, och med en ruelse, som jag ej tilltrott mig, fogar jag mig i -anordningen, förvissad om att vara benådad av makterna, vilka tyckas ha -uppskjutit straffen, som tillärnats för min förbättring. - -Men av något skäl förbehåller jag mig rätten att få sova en sista natt i -Saxen och förhala flyttningen till följande dag. Jag återvänder -följaktligen till mitt barn i sällskap med min tant. När vi kommit ut på -bygatan, upptäcker jag att åskledaren med sin ledningstråd är fäst rakt -ovanför min sängplats. - -Vilken djävulsk slump, som för mig verkar såsom en personlig -förföljelse! - -Vidare lägger jag märke till att utsikten framför mina fönster består av -ingenting mindre än fattighuset, befolkat med frigivna före detta -brottslingar och med sjuka, varibland åtskilliga lågo i själatåget. Ett -bedrövligt sällskap, en dyster framtid att ha ställd inför ögonen. - - * * * * * - -Återkommen till Saxen plockar jag ihop mina saker och förbereder -avfärden. Det gör mig ont att flytta från min dotter, som blivit mig så -kär. Den gamla damens grymhet att skilja mig från hustru och barn väcker -min förtrytelse, och i ett anfall av vrede lyfter jag min knutna hand mot -hennes porträtt i olja, som hänger över min säng. En dov förbannelse -beledsagar åtbörden. - -Två timmar senare bryter ett fruktansvärt oväder löst över byn; blixtarna -korsa varandra under hällregn, och himlen är svart. - -Följande morgon anländ till Klam, där rosenrummet står färdigt för mig, -varseblir jag ett drakformat moln som simmar över min tants hus. Vidare -berättar man mig att åskeld har satt i brand en by alldeles i närheten -och att skyfallet har härjat i vår kommun, ödelagt hövolmarna och -bortfört broarna. - -(Den 10 september har en cyklon farit fram i Paris, och under egendomliga -omständigheter. Först börjar den mitt under vindstilla bakom -Saint-Sulpice vid Luxembourgträdgården, gör en avstickare till -Châteletteatern och polisprefekturen och upplöser sig vid -Saint-Louissjukhuset efter att ha nedbrutit femtio meter järngaller. På -grund av denna cyklon och den föregående i Jardin des Plantes skriver min -vän teosofen till mig: - --- Vad är cyklonen för slag? Böljor av hat, vågrörelser från passioner, -andeutströmningar? - -Därefter tillägger han: äro Papus' anhängare medvetna om sina -manifestationer? -- Och, en slump som var mera än slump, i ett brev, -vilket gick om hans på vägen, ställer jag till honom, som var invigd i -hinduernas hemligheter, följande fråga rent ut formulerad: - --- Kunna de visa hinduerna _göra_ cykloner? - -Jag började nämligen då misstänka magiens adepter för att förfölja mig på -grund av mitt guldmakeri eller min envishet att alldeles vägra underkasta -mig deras samfund. Och genom läsning av Rydbergs Germaniska mytologi samt -Hyltén-Cavallius' »Wärend och Wirdarne» hade jag inhämtat, att häxorna -emellanåt roade sig med att uppträda i en storm eller i en kort och -häftig vindstöt. - -Jag nämner detta för att kasta ljus över mitt själstillstånd vid denna -tid före bekantskapen med Swedenborgs läror.) - - * * * * * - -Helgedomen står tillrustad i vitt och rosa, och helgonet skall nu snart -taga boning hos sin lärjunge, som kallats hit från bägges gemensamma -fädernesland för att återväcka minnet av den man, som mer än någon annan -av kvinna född i nyare tider utrustats med nådegåvor. - -Frankrike sände Ansgarius för att döpa Sverige; ett tusen år senare sände -Sverige Swedenborg för att omdöpa Frankrike genom förmedling av hans -lärjunge Saint-Martin. Martinisternas orden, som vet av sin roll vid -grundandet av ett nytt Frankrike, skall icke underkänna räckvidden av -dessa ord, och ännu mindre betydelsen av de tusen åren i det nämnda -årtusendet. - - - - -IX. - -Swedenborg. - - -Min svärmor och min tant, som äro tvillingsystrar och fullkomligt likna -varandra, med samma karaktär, smak och antipatier, se i varandra sina -dubbelgångare. När jag talar till den ena i den andras frånvaro, är den -frånvarande genast inne i vad jag sagt, så att jag kan fortsätta mina -förtroenden med vilkendera som helst utan omsvep. Därför blandar jag ihop -dem i denna berättelse, som icke är någon roman med anspråk i avseende på -stil och litterär planläggning. - -Den första aftonen biktar jag sålunda för dem mina oförklarliga äventyr, -mina tvivel och ångestkänslor. Bägge två få en min av tillfredsställelse -och utropa med en mun: - --- Tänk, du har ju haft samma väg att gå, som vi ha genomvandrat! - -Med utgångspunkt i samma likgiltighet för religionen hade de studerat -ockultismen. Därav hade kommit sömnlösa nätter, mystiska händelser -åtföljda av dödlig ängslan, och till slut nattliga anfall, så att de -emellanåt fördes till gränsen av vansinne. De osynliga furierna jaga dem -oavlåtligt framför sig ända till den räddande hamnen: religionen. Men -innan de nå fram dit, uppenbarar sig skyddsängeln, som är ingen mindre -än Swedenborg. De antaga oriktigt nog att jag är grundligt förtrogen med -min landsman, och överraskade av min okunnighet lämna de goda fruntimren -mig i händerna en gammal tysk bok, men med förbehåll. - --- Tag och läs den här, men bliv icke rädd! - --- Rädd? För vad? - -Ensam i min rosenröda kammare, slår jag upp luntan på höft, och jag -läser. - -Det må överlämnas åt läsaren att gissa vad jag erfor, då mina blickar -fäste sig vid beskrivningen på ett helvete och jag där fann landskapet -vid Klam, landskapet från mitt zinkbad, tecknat som efter naturen, med -den instängda dalen, de granklädda bergkullarna, de dystra skogarna, -hålvägen med bäcken, byn, kyrkan, fattighuset, gödselhögarna, dyngpölen, -svingården. Allt återfinnes där. - -Helvete? Men jag är uppfostrad i det djupaste förakt för helvetet såsom -ett inbillningsfoster, kastat på sophögen med andra gamla fördomar. Och -ändå kan jag icke förneka faktum, det enda är att jag måste på följande -nya sätt förklara de så kallade eviga straffen: vi befinna oss redan där -nere! Det är jorden som är helvetet, detta med överlägsen klokhet byggda -fängelse, där jag icke kan taga ett steg utan att giva sår åt andras -lycka, och där mina medvarelser ej kunna förbli lyckliga utan att -tillfoga mig ont. - -Sålunda tecknar Swedenborg, kanske utan att veta det, jordelivet i det -han framställer helvetet. - -Helvetets eld, det är begäret att komma sig fram i världen; makterna -uppväcka begäret och tillstädja de fördömda att ernå vad de eftertrakta. -Men så snart målet är hunnet, önskningarna uppfyllda, befinnes allt vara -värdelöst och segern har ingenting att betyda! Fåfängligheters -fåfänglighet, allt är fåfänglighet. Då, sedan den första illusionen -brustit, underblåsa makterna begärets, ärelystnadens eld, och det är icke -den ostillade hungern som plågar mest, utan det är den tillfredsställda -lystnaden, vilken inger avsmak för allt. Och på detta sätt får demonen -undergå ett ändlöst straff därför att han erhåller allt, som han önskar, -och erhåller det ögonblickligen, så att han icke mera förmår njuta. - -Då jag jämför Swedenborgs beskrivning på helvetet med de plågor den -germanska mytologien omtalar, finner jag en ögonskenlig överensstämmelse, -men för min egen personliga del det nakna faktum, att dessa två böcker -kommit över mig i rätta ögonblicket och att kärnpunkten är till finnandes -där. Jag är i helvetet, och fördömelsen vilar tungt på mig. Då jag -rannsakar mitt förflutna liv, återser jag min barndom, hur redan den -varit inrättad som ett häkte, ett inkvisitionstribunal, och för att -förklara den tortyr, som ett oskyldigt barn underkastades, hjälper intet -annat än att taga sin tillflykt till antagandet av en föruttillvaro, från -vilken vi blivit försatta hit ned för att lida följderna av förseelser, -som vi ej ha någon hågkomst av. Till följd av en vekhet i sinnet, som -endast är alltför vanlig, stöter jag ner i själens djupaste gömslen de -motbjudande intryck, som läsningen av Swedenborg framkallat. Men makterna -lämna mig ej längre någon rast. - -På en vandring i byns omgivningar leder den lilla bäcken mig till -hålvägen mellan de två bergen. Den verkligt storslagna ingången dit -mellan nedrasade klippblock lockar mig med en alldeles säregen -dragningskraft. Det berg, som uppbär den öde borgen, stupar lodrätt i -djupet och bildar porten till den ravin, där bäcken gör kvarnfallet. -Genom en naturens lek är klippan modellerad till ett turkhuvud, så likt -att all traktens befolkning lagt märke därtill. - -Nedanför tager mjölnarens vagnslider stöd mot bergväggen. På låset till -dess port är ett bockhorn upphängt, som innehåller vagnssmörjan, och tätt -bredvid lutar sig en kvast. - -Ehuru allt detta är helt naturligt och som sig bör, frågar jag mig vad -det är för en djävul som har satt ut dessa två insignier för häxor, -bockhornet och kvasten, just där och särskilt denna morgon i min väg. - -Jag går framåt på den fuktiga och mörka stigen, illa till mods, och en -träbyggnad av ovanligt utseende hejdar mig. Det är en avlång och låg låda -med sex ugnsluckor . . . Ugnar! - --- Store Gud, var är jag då? - -Bilden av Dantes helvete, kistorna med syndare som rödglödgas, spökar för -mig -- -- -- och de sex ugnsluckorna! Rides jag av maran? Nej, det är den -anspråkslösa verkligheten, vilken röjer sig genom en hisklig stank, en -flod av gyttja och en korus av grymtningar, som utgå från svingården. -Vägen tränger ihop sig till en smal gång mellan mjölnarens hus och -berget, rakt nedanför turkhuvudet. - -Jag går på, men i bakgrunden varseblir jag en väldig dansk dogg med färg -som en varg, en avbild av det odjur som vaktade ateljén vid rue de la -Santé i Paris. - -Jag ryggar tillbaka ett par steg; men erinrande mig Jacques Coeurs -valspråk: »för ett tappert hjärta intet omöjligt», intränger jag i -avgrunden. Cerberus låtsar ej se mig, och jag marscherar på, nu mellan -två rader låga och mörka hus. En svart höna utan stjärt och med tuppkam; -en kvinna, som vid första anblicken synes vara vacker och i pannan bär -ett märke likt en blodröd halvmåne; på närmare håll är hon tandlös och -ful. - -Vattenfallet och kvarnen; bullret liknar den öronsusning, som förföljer -mig alltifrån de första oroliga nätterna i Paris. Mjölnarpojkarne, vita -som de otrogna änglarna, sköta maskinens hjulverk likt bödlar, och det -stora skovelhjulet utför sitt Sisyfusarbete med att låta vattnet rinna -ned och oupphörligt rinna ned. - -Längre fram smedjan, med nakna och svarta smeder, beväpnade med -eldtänger, kniptänger, släggor, mitt ibland eld och gnistor, glödgat järn -och smält bly; ett larm som skakar hjärnan på dess fasta stöd och kommer -hjärtat att hoppa i bröstkorgen. - -Därnäst sågverket och den stora sågen som gnisslar med tänderna då den -torterar på pinbänken de jättelika trädstammarna, medan det genomskinliga -blodet rinner ner på den klibbiga marken. - -Hålvägen fortsattes längs med bäcken, härjad av slagregnet och -virvelstormen; översvämningen har kvarlämnat ett lager av grågrön smuts, -som övertäcker de skarpa kiselstenarna, på vilka man slinter och gör -fötterna illa. Jag önskar komma över vattendraget, men spången är -bortförd, och jag stannar under ett bråddjup, där den överhängande -klippan hotar att falla ned på en madonnabild, som ensam uppbär på sina -svaga och gudomliga skuldror det undergrävda berget. - -Jag återvänder samma väg jag kommit, försänkt i begrundningar över denna -fogning av tillfälligheter, vilka sammanlagda bilda ett stort helt, -underbart utan att vara övernaturligt. - - * * * * * - -Åtta dagar och åtta nätter förflyta lugnt i Rosenkammaren. Hjärtefriden -återkommer vid min dotters dagliga påhälsning, hon som älskar mig, älskas -tillbaka och är älskvärd, och jag omhuldas av mina släktingar likt ett -olyckligt barn, som man skämmer bort. - -Läsningen av Swedenborg upptager min dag, och den förkrossar mig genom -sin naturalism i beskrivningar. Allt återfinner jag där, alla mina -iakttagelser, intryck, tankar, så att dessa visioner synas mig upplevda, -verkliga mänskliga dokument. Det är icke frågan om att tro blint, det är -nog att läsa och jämföra sina egna livserfarenheter. - -Skada bara att den bok jag har tillgång till bildar endast ett utdrag. -Andelivets huvudsakliga gåtor skall jag först senare finna lösning på, -när originalarbetet Arcana Coelestia faller i mina händer. - - * * * * * - -Emellertid hämtar jag mitt i de skrupler, som väckts av övertygelsen om -att det finnes en Gud och straff för synder, tröst ur några rader av -Swedenborg, och genast infinna sig självurskuldandet och övermodet. När -jag på aftonen biktade mig för min svärmor, sade jag därför till henne: - --- Du tror att jag är en fördömd? - --- Nej, och ändock har jag aldrig sett ett människoöde likt ditt. Men du -har ännu inte funnit den goda vägen, som skall föra dig till Herren. - --- Minns du Swedenborg och hans principer om himmelen? Först: lusten att -härska med ett högt mål i sikte. Detta är det förhärskande sinnelaget hos -mig, då jag ju aldrig har eftersträvat samhällets hedersbetygelser eller -oktrojerade makt. Vidare kärleken till välstånd och rikedom för att kunna -befrämja det allmänna bästa. Du vet att jag har brytt mig föga om vinning -och föraktat penningen. Om jag gör guld eller en gång skall göra sådant, -har jag högtidligen lovat makterna att vinsten, ifall det blir någon, -skall användas för humanitära, vetenskapliga och religiösa ändamål. Till -sist: den äktenskapliga kärleken. Behöver jag säga, att alltifrån unga år -mina varma känslor för en kvinna koncentrerade sig omkring äktenskapets, -familjens och makans idé. Det att livet förbehållit mig den lotten att -gifta mig med änkan till en ännu levande man, är en ödets ironi, som jag -ej kan få klar för mig, och vad beträffar ungkarlens oregelbundenheter, -räknar jag dem icke med. - -Den gamla satt ett ögonblick eftersinnande: - --- Jag kan icke neka till att det du säger är riktigt, och vid läsning av -dina skrifter har jag funnit en själ med höga syften, vilka alltid -misslyckats trots uppbjudande av all kraft. Helt visst får du göra bot -för synder, som du begått innan du föddes hit till världen. Du torde ha -varit en stor mannadödare i ett föregående liv, och därför skall du lida -dödens ångest tusen gånger utan att dö förrän syndaboten är fullkomnad. -Nu, när du är gudfruktig, grip dig verket an! - --- Du menar jag skall underkasta mig den katolska kyrkans bruk? - --- Ja, det gör jag! - --- Swedenborg har sagt, att det icke är rätt att övergiva sina förfäders -religion, eftersom var människa tillhör det andliga landområde där hennes -folk är fött. - --- Den katolska religionen är en högre nåd, som beviljas var och en som -söker den. - --- Jag nöjer mig med en lägre rang, och i värsta fall ställer jag mig -inför tronen bakom judarna och muhammedanerna, vilka släppts fram de -också. Jag håller i med att vara blygsam. - --- Nådens tillstånd är dig erbjudet, och framför förstfödslorätten -föredrar du en grynvälling. - --- För tjänstekvinnans son är förstfödslorätten för mycket, alldeles för -mycket! - - * * * * * - -Från det ögonblicket inbillade jag mig, upprättad av Swedenborg, ännu en -gång att jag var Job, den rättsinnige och oförvitlige mannen, prövad av -den Evige för att visa de ondskefulla huru en redlig man kan uthärda -orättvist tillfogade lidanden. - -Denna föreställning biter in sig i mitt sinne, som sväller av from -fåfänga. Jag räknar mig till beröm de motgångar med vilka jag blivit -benådad, och jag tröttnar icke att upprepa: se hur jag har lidit! Och jag -beklagar mig över att jag har det så bra hos mina släktingar; rosenrummet -är ett bittert begabberi; man förhånar min uppriktiga ruelse genom att -överhopa mig med välgärningar och livets små njutningar. Kort sagt, jag -är en utvald, det har Swedenborg sagt, och försäkrad om den Eviges -beskydd utmanar jag demonerna . . . - - * * * * * - -På åttonde dagen av min vistelse i rosenrummet kommer underrättelse om -att mormorsmor vid Donaus strand har blivit sjuk. Angripen av en -leversjukdom åtföljd av kräkningar och sömnlöshet med nattliga -affektioner åt hjärtat. Den tant, vars gästfrihet jag åtnjuter, kallas -dit ned, och jag inbjudes att återvända till min svärmor. - -På mina invändningar att den gamla har förbjudit det ger man till svar, -att hon har återkallat sin utdrivningsorder och att det står mig fritt -att bo var jag behagar. - -Denna plötsliga omkastning i det en gång fattade beslutet hos henne, som -bär agg till mig, väcker min förvåning, och jag vågar icke skriva denna -gynnsamma kursförändring på räkningen av den iråkade sjukdomsnöden. - -Följande dag berättar man att den sjuka blivit sämre. Min svärmor -överlämnar åt mig en blombukett från sin mor till tecken på förlikning -och anförtror mig, att den gamla tror sig ha fått en orm i magen och -andra dylika inbillningar. - -Nästa bulletin: en stöld på 2,000 mark är begången hos den sjuka, som -misstänker sin trotjänarinna därför. Denna har harmats djupt över en så -orättvis misstanke och ärnar stämma matmodern för ärekränkning, så att -husfriden är störd hos en orkeslös sjukling, som hade dragit sig från -världen för att få dö i frid. - -Varje budbärare har med sig till oss blommor, frukt eller villebråd, -fasaner, kycklingar, gäddor . . . - -Är det den gudomliga rättvisan som drabbar, och har den sjuka medvetande -därom? Minns hon att hon en annan gång kört ut mig på stora landsvägen, -som förde mig till sjukhuset? - -Eller är hon kanske vidskeplig? Tror hon mig vara i stånd till att ha -förhäxat henne, och äro de skickade gåvorna endast mutor, kastade i -ansiktet på trollkarlen för att stilla hans hämndtörst? - -Olyckligtvis kommer en bok i magi mig till hända från Paris just i detta -ögonblick och undervisar mig om de förfaringssätt som kallas förgöringar, -och författaren råder läsaren att icke tro sig vara fritagen från skuld -därför att han undviker de magiska konster, som gå ut på att skada någon; -man måste övervaka sin onda vilja, som förslår att inverka på en annan -till och med om denne är frånvarande. - -Av denna upplysning drog jag en dubbel slutsats: först angående mina -samvetsbetänkligheter i förevarande fall, när jag i vredesmod hade lyft -handen mot porträttet under uttalande av en förbannelse, vidare den gamla -återväckta misstanken att jag själv var föremål för hemliga nidingsdåd -från ockultisternas eller teosofernas sida. - -Å ena sidan samvetskval, å den andra fruktan; och de två kvarnstenarna -börja mala mig sönder och samman. - - * * * * * - -Så här målar Swedenborg helvetet. Den fördömde får bo i ett hänförande -vackert palats, finner livet skönt där och tror sig tillhöra de utvalda. -Småningom börja behagligheterna på att försvinna som dunster, och den -olycklige finner sig vara instängd i ett eländigt kyffe omgivet av -exkrementer (se det följande). - -Farväl Rosenrum! När jag träder in i den stora kammaren vid sidan av min -svärmors, känner jag i förväg att min vistelse där icke skall bliva -långvarig. - -I själva verket ha alla småsaker som förgifta livet sammansvurit sig mot -den ro, som mitt arbete kräver. - -Golvtiljorna gunga under mina fötter; stolen är rank, bordet haltar, -kommoden vacklar, sängen knarrar, och de andra möblerna skaka när jag går -fram och åter på golvet. - -Lampan ryker; bläckhornet är för trångt så att pennskaftet blir -nersmetat; det är ett lanthus, som utdunstar gödselhög, dyngvatten, -vätesvavlat svavelammonium, kolsvavla. Hela dagen skria korna, svinen, -kalvarna, hönsen, kalkonerna, duvorna. Flugor och getingar oroa mig om -dagen, myggor om natten. - -I byn kan man nästan ingenting få köpa hos kryddkrämaren. I brist på -bättre måste jag hålla till godo med deras bläck, som har högröd -rosenfärg! Eget i alla fall! Ett paket cigarrettpapper innehöll bland -hundra vita ett rosenrött blad! (Rosenrött!) Det är helvetet med sakta -eld, och jag, som är van att uthärda stora sorger, lider omåttligt av -dessa futtiga nålsting, så mycket mera som min svärmor tror mig vara -missnöjd med hennes mest grannlaga omsorger. - - * * * * * - -Den 17 september. Jag vaknar på natten och hör byklockan slå tretton -slag. Omedelbarligen förnimmer jag den elektriska känningen och ett -buller på vinden över mitt huvud. - -Den 19 september. Vid undersökning uppe på vinden får jag syn på ett -dussin spinnrockar, vilkas hjul påminna mig om elektricitetsmaskiner. Jag -öppnar en ofantligt stor koffert, som är tom, utom att fem svartmålade -käppar av okänd användning äro lagda på bottnen så att de bilda ett -pentagram . . . Vem har spelat mig detta streck, eller vad har detta -att betyda? Jag vågar icke fråga det, och gåtan står olöst. - -På natten rasar ett förfärligt oväder mellan klockan tolv och tu. -Vanligen uttömmer ett oväder inom kort sin kraft och drager bort; men det -här stannar kvar över min by i hela två timmar, vilket jag upptager som -ett personligt angrepp, och varje blixt siktar på mig utan att träffa. - - * * * * * - -Om aftnarna förtäljde min svärmor för mig traktens dagskrönika. En sådan -ofantlig samling av husliga och andra tragedier! Äktenskapsbrott, -skilsmässor, processer mellan nära anförvanter, mord, stölder, -våldtäkter, blodskam, ärerörigt förtal. Slotten, villorna, hyddorna -innesluta olyckliga av alla grader, och jag kan ej göra en spatsertur -utefter vägarna utan att tänka på Swedenborgs helveten. Tiggare, -svagsinta av båda könen, sjuka, krymplingar kanta dikena vid stora -landsvägen, där de ligga på knä vid foten av ett krucifix, en madonna- -eller martyrbild. - -Om natten irra sådana olyckliga, som lida av sömnlöshet och maran, -omkring på ängarna och i skogarna för att ernå den trötthet, som må kunna -återskänka dem deras sömn, och bland dessa kvalda människor finns det -folk ur de högre klasserna, väluppfostrade fruntimmer, man räknar till -och med en kyrkoherde bland dem. - -Alldeles i närheten av vårt hus ligger ett kloster, vilket tjänar som -förbättringsanstalt för fallna kvinnor. Det är ett riktigt -korrektionsfängelse, där den strängaste ordensregel härskar. Om vintern -och i tjugu graders köld sova dessa botgörerskor i sina celler på -överisade stenbänkar, då det är förbjudet att elda, så att deras fötter -och händer betäckas med kylsår, som spricka sönder. - -Bland andra finns det där en kvinna, som har bedrivit synd med en andans -man, vilket är en dödssynd. Söndermald av samvetskval, bragt till -förtvivlan tager hon sin tillflykt till biktfadern, men denne nekar henne -bikten och heliga sakramentet. För dödssynd gäller fördömelse. Då mister -den olyckliga förståndet, inbillar sig vara död och irrar omkring från by -till by, anropande prästerskapets barmhärtighet för att få bli begravd i -vigd jord. Bannlyst och bortjagad överallt, kommer och går hon skriande -som en hjort, och folket korsar sig och säger: där går den fördömda. -Ingen tvivlar på att hennes själ redan är i den eviga elden medan hennes -vålnad stryker omkring här, ett vandrande lik, för att tjäna som -avskräckande exempel. - -Man berättar vidare för mig, att en man vart besatt av djävulen och att -den olycklige bytt om personlighet och tvangs av den onde att uttala -hädelser, mot sin egen vilja. Sedan man länge sökt en andebesvärjare, får -man tag på en ung franciskanermunk, ofördärvad och känd för sin -hjärterenhet. Han bereder sig medelst fastor och botövningar, och när den -stora dagen är inne, föres den besatte in i kyrkan och biktar sig inför -folket, _coram populo_. Då skrider den unge munken till verket och genom -böner och åkallan från morgonen till långt fram på kvällen lyckas han -jaga ut demonen, vilken gick sina färde på sätt som de skräckslagna -åskådarne aldrig efteråt vågade tala om. Ett år senare dog -franciskanern. - -Sådana berättelser och andra därtill stärkte min övertygelse att denna -nejd var ett till botgöring förutbestämt ställe och att det fanns en -mystisk motsvarighet mellan detta land och de platser, dit Swedenborg -förlägger de helveten han avmålar. Har han besökt denna del av nedre -Österrike och i likhet med Dante, då denne skildrar trakten söder om -Neapel, tecknat sina helveten efter naturen? - --- ? - --- ? - -En fjorton dagars rast under arbete och studier, och jag ryckes ännu en -gång ut ur mitt läger. Vid höstens inbrott skola nämligen min tant och -min mor flytta tillsammans i Klam, så att vi bryta upp, och för att -bevara mitt oberoende hyr jag mig en stuga bestående av två rum, som -ligger strax ovanför, så att jag blir nära granne till min dotter. - -Första aftonen efter det jag tagit min bostad i besittning erfar jag en -ängslan som om luften vore förgiftad. Jag går ned till min mor. - --- Om jag sover däruppe i natt, skola ni finna mig död i min säng i -morgon. Härbärgera en fredlös för en natt, kära mor! - -Rosenrummet ställes genast till min disposition, men, gode gud, så det -har blivit omgestaltat efter min tants utflyttning! Svarta möbler; ett -bibliotek med tomma hyllor som vidöppna gap; blommorna borttagna ur -fönstren; en gjutjärnskamin, hög, smal, svart som ett spöke, med hiskliga -fantasifigurer på, salamandrar, drakar. Med ett ord en disharmoni som gör -mig sjuk. För övrigt tar allting på mina nerver, därför att jag är en man -med ordnade vanor, vilken gör allting på bestämda timmar. Oaktat alla -mina bemödanden att dölja, hur ledsen jag är, förstår min mor att läsa -mina hemliga tankar: - --- Alltid missnöjd, mitt barn! - -Hon gör sitt bästa och mer till för att få se mig nöjd, men -tvedräktsandarne blanda sig i spelet, och ingen bot hjälper. Hon söker -draga sig till minnes min smak och mina vanor, men det blir alltid -bakvänt. Sålunda är det få saker jag har sådan motvilja för som -kalvhjärna med brynt smör. - --- Här har jag någonting gott i dag särskilt för din räkning, säger hon -åt mig. - -Och hon lägger för åt mig kalvhjärnan med brynt smör. Jag förstår att hon -missmint sig, och jag äter, men med en vedervilja, som är illa dold under -en låtsad aptit. - --- Du äter ingenting! - -Och hon fyller min tallrik . . . - -Det är för mycket! -- Förr i världen tillskrev jag kvinnlig elakhet alla -mina olyckor; nu urskuldar jag den oskyldiga och säger inom mig: det är -djävulen! - - * * * * * - -Alltifrån ungdomen ägnar jag min morgonpromenad åt meditationer, som -utgöra förberedelse till mitt dagsarbete. Ingen har fått ledsaga mig då, -icke ens min hustru. - -I själva verket kan mitt sinne om morgonen glädja sig åt en jämvikt och -en expansion, som kommer nära extasen; jag går icke; jag flyger; jag -känner ej att jag har någon kropp, all sorgsenhet förflyktigas, och jag -är helt och hållet själ. Det är för mig en den inre samlingens, en bönens -timme, min gudstjänst. - -Nu när jag måste offra allt, förneka mig själv och mina mest berättigade -tycken, nu tvinga makterna mig att avstå från detta sista och mest -upplyftande nöje. - -Det är min lilla dotter som yttrar sin åstundan att få följa med mig. Jag -avböjer hennes erbjudande med en mycket öm omfamning, men hon förstår -icke mina förevändningar att jag behöver vara ensam med mina tankar. Hon -gråter, och då blir hon oemotståndlig, så att jag tar henne med mig ut -att promenera, besluten att icke oftare medgiva detta missbruk av -rättigheter. Känner du barnet, förtjusande, medryckande genom sin -ursprunglighet, sin hjärteglädje, sin tacksamhet för minsta sak, det vill -säga när man har sina fristunder; men är du upptagen av dina tankar, -frånvarande, förströdd, vad en liten byting då kan sönderslita din själ -med sina otaliga frågor, sina påhitt och nycker! Min lilla vaktar -svartsjukt på mina tankar som en älskande; hon lurar på det ögonblick då -hennes pladder kommer lagom för att fördärva ett nät av skickligt -hopspunna tankar . . . å nej, det menar hon inte, men det ser för oss -alldeles ut som om vi vore rov för överlagda stämplingar av ett litet -oskyldigt kräk. - -Jag går med långsamma steg, jag flyger icke längre; min själ är fången, -min hjärna tom till följd av ansträngningen att sänka sig till ett barns -ståndpunkt. - -Vad som plågar mig ända till tortyr äro de djupa och förebrående blickar -hon kastar på mig då hon tror sig vara mig till besvär och inbillar sig -att jag inte tycker om henne. Då förmörkas det lilla öppna, frimodiga, -strålande ansiktet, blicken drar sig tillbaka, hennes sinne sluter sig, -och jag känner mig berövad det ljus, som detta barn har kastat i min -töckniga själ. Jag kysser henne, bär henne i mina armar, plockar blommor -och kiselstenar åt henne; jag skär ett spö och leker att jag är kon, som -hon skall föra ut på bete. - -Hon är lycklig och nöjd igen, och livet ler mot mig. - -Jag har offrat min samlingstimme! Det är botgöring för det onda jag en -gång velat draga ner över denna ängels huvud, i ett ögonblick av yrsel. - -Att få försona ett brott med att bliva älskad! I sanning, makterna äro -icke så grymma som vi. - - - - -X. - -Utdrag ur en fördömds dagbok. - - -Oktober, november 1896. - -Brahmanen fyller sin plikt mot livet genom att låta ett barn bliva till. -Därefter går han ut i öknen för att ägna sig åt ensligt leverne och -självförsakelse. - - * * * * * - -_Min mor_: Vad har du gjort, olycklige, i din föregående inkarnation, -eftersom ödet misshandlar dig på detta vis? - -_Jag_: Gissa! Erinra dig en man, som först var gift med en annans hustru, -såsom jag, och skiljer sig från henne för att äkta en österrikiska, såsom -jag! Och sedan sliter man ifrån honom hans lilla österrikiska, såsom man -har berövat mig min, och deras enda barn gömmes undan på sluttningen av -Böhmerwald, såsom mitt barn. Minns du hjälten i min roman »I havsbandet», -han som ömkligt omkommer på en ö mitt i havet . . . - -_Min mor_: Nog! Nog! - -_Jag_: Du vet icke, att min farmor hette Neipperg . . . - -_Min mor_: Tyst, olycklige! - -_Jag:_ . . .och att min lilla Christine liknar seklets största -mannadödare, pannluggen inbegripen; se på henne bara, den lilla despoten, -som kuvar män redan vid två och ett halvt års ålder . . . - -_Min mor:_ Du är tokig! - -_Jag:_ Ja väl! -- Och ni kvinnor, vad ha ni fordom begått för synder, -eftersom er lott är grymmare än vår? Se hur rätt jag har i att kalla -kvinnorna för våra demoner! Var och en skall ha efter förtjänst! - -_Min mor:_ Ja, det är det dubbla helvetet att vara kvinna! - -_Jag:_ . . . och kvinnan, hon är den dubbla demonen. Vad -reinkarnationen angår, är det en kristen lära, som prästerskapet skjutit -i skuggan. Jesus Kristus påstår att Johannes Döparen var en reinkarnation -av Elias. Är han en auktoritet eller icke? - -_Min mor:_ Jo visst, men romerska kyrkan förbjuder att forska i det -fördolda! - -_Jag:_ Och ockultismen tillåter det, då ju vetenskaperna äro tillåtna! - - * * * * * - -Tvedräktsandarne fara hårt fram, och oaktat vår fullständiga insikt i -deras spel och vår ömsesidiga skuldlöshet uppstå alltemellanåt -missförstånd, som kvarlämna bottenfällningar av bitterhet. - -Till råga på detta ha de båda systrarna börjat att efter sin mors -hemlighetsfulla sjukdom misstänka min onda vilja för att ha åtgjort något -därvidlag, och med hänsyn till det intresse jag kunde ha av att se det -hinder utplånas, som skiljer mig från min hustru, kunna de icke -undertrycka den mycket riktiga tanken att den gamlas död skulle göra mig -nöje. Blotta tillvaron av denna önskan gör mig förhatlig, och jag vågar -icke längre fråga, hur det står till med mormodern, för att icke bliva -behandlad som en hycklare. - -Situationen är spänd, och mina gamla väninnor utgjuta sig i oändliga -diskussioner om min person, min karaktär, mina åsikter och uppriktigheten -av min kärlek till lillan. En dag tror man mig vara ett helgon, och -sprickorna i händerna äro stigmatisationstecken. I själva verket likna -märkena ini handen hål efter grova spikar, och för att avlägsna allt -anspråk på helighet säger jag mig vara den gode rövaren, som nedstigit -från korset och är stadd på vallfärd för att vinna paradiset. - -En annan dag då man har spekulerat över min gåta, hålles jag för att vara -Robert le Diable. Då samverka ett par händelser till att inge mig fruktan -för att bli stenad av befolkningen. Nakna förhållandet var detta. Min -lilla Christine är ytterligt rädd för sotaren. En afton vid kvällsvarden -börjar hon plötsligt stortjuta, och pekande med fingret på någon osynlig -bakom min stol, ropar hon: - --- Sotarn står där! - -Min mor, som tror på klärvoyans hos barn och djur, bleknade, och själv -blev jag rädd, i synnerhet då jag såg min mor göra korstecknet över -barnets huvud. En dödstystnad följde på denna händelse, som gjorde mitt -hjärta beklämt. - -Hösten är kommen med stormar, regn och mörker. I byn och i fattighuset -ökas antalet av elända, sjuka, döende och döda. Om natten hör man -korgossen, som går framför det heliga sakramentet, pingla med sin lilla -klocka. Om dagarna ljuder själaringning från kyrktornet, och liktågen -följa tätt på varandra. Livet är dödande ledsamt och dystert. Och jag får -igen mina nattliga anfall. Man gör förböner för mig, man läser -pater-noster, och vigvattensskålen i min kammare fylles av kyrkoherden -själv med vigvatten. - --- Herrens hand vilar tung på dig! Det är min mor som krossar mig med -detta skarpa tilltal. - -Jag böjer mig, men reser mig på nytt. I kraft av en sinnets smidighet, -och väpnad med en inrotad skepticism, skakar jag av min själ dessa mörka -föreställningar, och efter att ha läst vissa ockultistiska arbeten -inbillar jag mig vara förföljd av elemental- och elementarandar, incubi, -lamier, som med all makt söka hindra mig från att bliva färdig med mitt -alkemistiska storverk. Enligt de initierades anvisningar skaffar jag mig -en dalmatisk dolk och tycker mig vara väl beväpnad mot de onda andarne. - -En skomakare i byn, ateist och hädare, har nyss dött. Han hade ägt en -kaja, som efter husbondens bortgång höll till på grannens tak. Under -likvakan uppenbarade kajan sig inne i stugan, utan att de närvarande -kunde förklara hur den kommit in. På begravningsdagen ledsagar den svarta -fågeln likprocessionen, och på kyrkogården slår den ned på kistlocket -under ceremonien. Om morgnarna följer detta djur mig utefter vägarna, -vilket oroar mig på grund av befolkningens vidskeplighet. En dag, den -sista, flyger kajan före mig genom bygatorna, utstötande fasliga skrin -och till och med grova ord, som den lärt av hädaren. Då blanda sig två -småfåglar, en rotgel och en sädesärla, i uppträdet och förfölja kajan -från tak till tak. Kajan flyr ut ur byn och sätter sig på skorstenen till -en hydda, I samma ögonblick skuttar en svart kanin framför huset och -försvinner under gräset. Ett par dar senare får man veta att kajan är -död. Den hade blivit ihjälslagen av några pojkar, som den förargat genom -sin tjuvaktighet. - - * * * * * - -Emellertid tillbringar jag dagarna med arbete i min stuga. Men det ser ut -som om makterna skulle ha undandragit mig sin gunst sedan någon tid. Ofta -finner jag vid mitt inträde luften tjock som vore den förgiftad, och då -måste jag arbeta för öppen dörr och öppna fönster. Klädd i en grov kappa -och en pälsmössa sitter jag och skriver vid bordet, kämpande mot mina så -kallade elektriska attacker, som trycka hop bröstet och stinga ryggen på -mig. Ofta tycker jag att någon står bakom min stol. Då riktar jag -dolkstötar bakåt och inbillar mig bekämpa en fiende. Detta varar ända -till klockan fem på aftonen. Om jag sitter kvar över denna timme, blir -striden fruktansvärd, och med krafterna uttömda tänder jag min lykta och -går ner till svärmor och barnet. En enda gång, då jag utsatt mig för -dubbelt, ja tredubbelt korsdrag, emedan luften i min kammare trots ett -öppet fönster stod tjock och kvävande, förlänger jag striden till klockan -sex för att avsluta en uppsats i kemi. På en blombukett klättrar en Marie -nyckelpiga, gul med svarta fläckar, de österrikiska färgerna; den känner -för sig och söker komma ned. Slutligen släpper hon sig ner på mitt papper -och gör tecken med vingarna alldeles som tuppen på kyrkan Notre Dame des -Champs i Paris. Därefter kryper hon utmed kanten av manuskriptet, tar -fäste på min högra hand och kravlar upp på den. Hon ser på mig och flyger -därefter mot fönstret. Kompassen på bordet visar nordlig riktning. - -Gott! tänker jag: till Norden alltså! Men i sakta mak och när jag får -lust. Tills vidare stannar jag där jag är. - -När klockan slagit sex finnes det ingen möjlighet mer att stanna kvar i -detta spökhus. Okända krafter lyfta mig från stolen, och jag måste slå -igen butiken. - - * * * * * - -På de dödas dag inemot klockan tre eftermiddagen är det solljust och -lugnt väder. Innevånarnas procession med prästerna samt fanor och musik i -spetsen skrider fram mot kyrkogården för att hälsa de hädangångna. -Kyrkklockorna börja bingla och bångla. Då utbryter med ens, utan att -något moln först visat sig på den blekblå himmeln, en storm. Fandukarna -fladdra och smälla på sina stänger, de i processionen gående männens och -kvinnornas kläder röras häftigt för vinden, virvlande dammoln höja sig, -träden buga . . . Det är ett sannskyldigt underverk. - - * * * * * - -Jag är rädd för den instundande natten, och min mor är förberedd därpå. -Hon har givit mig en amulett att bära omkring halsen. Det är en madonna -och ett kors av heligt trä, som utgjort del av en mer än tusenårig -kyrkbjälke. Jag mottager den som en kostbar skänk, given av gott hjärta; -men en återstod av mina fäders religion förbjuder mig att bära den om -halsen. - -Vid aftonmåltiden inemot klockan åtta, omkring den tända lampan, råder en -olycksbådande stillhet i vår lilla krets. Ute är det kolmörkt, träden -susa icke. Det är alltså moltyst. Då kommer en vindstöt, en enda, som -tränger igenom fönsterspringorna och utstöter ett tjut likt ljudet av en -mungiga. Och så är det slut. - -Min mor kastar en förfärad blick på mig och trycker barnet i sin famn. -Jag fattar på sekunden vad denna blick sade mig: - --- Vik hädan, fördömde, och drag icke ned hämndens demoner över -oskyldiga! - -Allt störtar in omkring mig; den enda lycka som återstår, att få vara hos -min dotter, drages undan mig, och under den sorgliga tystnaden säger jag -i andanom mitt farväl åt livet. - -Efter aftonvarden drager jag mig tillbaka i rosenröda kammaren, som är -svart nu, och bereder mig till en nattlig strid, emedan jag känner mig -hotad. Av vem? Jag vet icke, men jag utmanar den osynlige, han månde vara -demonen eller den Evige, och går att brottas som Jakob med Gud. - -Man klappar på dörren. Det är min mor, som har förkänning av en svår natt -för mig och inbjuder mig att sova på soffan i salongen. - --- Barnets närhet skall rädda dig! - -Jag tackar henne, men försäkrar att ingen fara är för handen och att -ingenting kan förfära mig, då samvetet är rent. - -Hon säger god natt med ett småleende. - -Jag ikläder mig stridsmanteln, mössan och stövlarna, fast besluten att -sova påklädd, redo att dö som en tapper krigare, vilken ser döden djärvt -i ögonen sedan han trotsat livet. Mot elvatiden börjar luften tjockna i -rummet, och en dödlig ångest får makt med mitt mod. Jag går och öppnar -fönstren. Ett luftdrag hotar att släcka lampan. Jag stänger! Lampan -börjar sjunga, kvida, gnälla. Sedan blir det tyst. - -Då höjer en hund i närheten veklagande tjut; det betyder begravningssång, -enligt folksägnen. - -Jag ser ut igenom fönstret: Karlavagnen synes i ensamt majestät. Där nere -ligger fattighuset, ett ljus är tänt och en gumma sitter böjd över sin -stickning, inväntande befrielsen, kanske fruktande för sömnen och -drömmarna. - -Trött sträcker jag mig på sängen och försöker sova. Genast förnyas den -gamla leken. En elektrisk ström söker mitt hjärta, lungorna upphöra att -funktionera, jag måste resa mig upp eller dö. Sittande på en stol, -alltför utmattad för att orka läsa, stannar jag uppe, försänkt i slöhet, -under en halvtimme. - -Då beslutar jag mig för att gå ut och vandra tills morgonen inbryter. Jag -går ned. Natten är mörk och byn sover, men hundarna sova icke, och på den -förstas appell omringar mig hela flocken med vidöppna gap och lysande -ögon samt tvinga mig taga till reträtten, - -När jag åter kommit in och öppnat dörren till min kammare, kännes det som -om rummet vore uppfyllt av levande och fientliga väsenden. Det ar -proppfullt, och jag tycker mig tränga igenom skocken när jag söker uppnå -sängen, på vilken jag faller ner, resignerad, besluten att dö. Men i -sista ögonblicket då den osynliga gamen kväver mig under sina vingar, -släpar någon mig ur sängen, och furiernas jakt tar sin gång. Besegrad, -slagen till jorden, bragt utom mig, lämnar jag slagfältet och ger vika -för de osynliga i den ojämna striden. - -Jag klappar på dörren till salen på andra sidan om korridoren. Min mor, -som ännu är uppe och försänkt i bön, kommer och öppnar. - -Uttrycket i hennes anlete i det ögonblick hon får syn på mig inger mig en -djup fasa för mig själv. - --- Vad önskar du, mitt barn? - --- Jag önskar mig döden, och sedan att bli bränd, eller brännen mig -hellre levande! - -Ej ett ord vidare behövs; hon har förstått mig, och i det hon kämpar mot -sin fasa, vinna medömkan och den religiösa barmhärtigheten överhand, så -att hon med egen hand ställer i ordning soffan åt mig och därefter drar -sig tillbaka i rummet innanför, där hon ligger med barnet. - -Av en slump -- alltid denna sataniska slump! -- står soffan mitt för -fönstret, och samma slump har velat att det ej finnes rullgardin, så att -den svarta fönsteröppningen, som vetter åt nattdunklet, stirrar mig i -ansiktet, och yttermera är det just genom detta fönster som vindstöten -pep nu i kväll, då vi sutto till bords. - -Maktlös sjunker jag ned på mitt läger, förbannande denna allestädes -närvarande, oundvikliga slump, som förföljer mig i den uppenbara -avsikten att göra mig hemfallen åt förföljelsemani. - -Fem minuters vila med ögonen fästa på den svarta fyrkanten, och det -osynliga spöket smyger sig på min kropp, och jag stiger upp. Mitt i -rummet blir jag stående i timmar som en staty . . . jag vet icke hur -länge -- förvandlad till pelarhelgon sover jag eller sover icke. - -Vem är det som ger mig nya krafter att lida? Vem nekar mig att få dö och -utlämnar mig i stället åt tortyr? - -Är det han, livets och dödens herre, hos vilken jag väckt anstöt när jag -vid läsningen av skriften »Om glädjen att dö» gjorde experiment med att -dö och trodde mig mogen för det eviga livet? - -Är jag Flegyas, dömd till Tartarens dödsvånda till följd av sitt övermod, -eller Promethevs, straffad medelst den sargande örnen därför att han -avslöjat makternas hemlighet för de dödlige? - -(Vid nedskrivandet av detta erinrar jag mig den scen från Jesu -pinohistoria, då soldaterna spottade honom i ansiktet och några -kindpustade honom, medan andra slogo honom med spön, sägande till honom: -Kristus, profetera vem det var som slog dig! - -Mina ungdomskamrater torde erinra sig den orgiastiska aftonen i -Stockholm, då författaren till denna bok spelade soldatens roll . . .) - -Vem det var som slog dig? Frågan utan svar, tvivlet, ovissheten, det -hemlighetsfulla i saken, det är mitt helvete! - -Må han avslöja sig, och jag vill brottas med honom, jag skall bjuda honom -spetsen! - -Men detta är just vad han undviker, för att slå mig med vansinne, gissla -mig med det onda samvetet, som är tillräcklig drivfjäder för att söka -fiender överallt. Fiender, det vill säga de som sårats av mitt onda -viljande, så att varje gång jag uppspårar en fiende får mitt samvete en -stöt. - - * * * * * - -Följande dag efter några timmars sömn väckes jag av min lilla Christines -kvittrande röst, och allt är glömt; jag hängiver mig åt mina vanliga -arbeten, som gå bra. Också trycker man genast allt som jag skriver, ett -bevis på att mitt sunda förnuft och min intelligens äro oskadda. - -Emellertid utsprida tidningarna ett rykte om att en amerikansk forskare -har uppfunnit en metod att förvandla silver till guld, vilket räddar mig -från misstanken att vara en svartkonstnär, en dåre eller en charlatan. -Min vän teosofen, som dittills har sänt mig penningeunderstöd, utsträcker -då handen för att vinna mig för sin sekt. - -I det han skickar mig madame Blavatskys »Secret Doctrine», döljer han -icke huru angelägen han är att få veta min mening, vilket sätter mig å -min sida i bryderi, då jag misstänker att våra vänskapliga förbindelser -bero av mitt svar. The secret doctrine, detta orättmätiga tillgrepp av -alla så kallade ockulta teorier, detta uppkok på alla nyare och äldre -vetenskapliga kätterier, av noll och intet värde när författarinnan -uttalar sina egna enfaldiga och inbilska meningar, intressant genom -citaten ur föga kända författare, avskyvärt genom de medvetna och -omedvetna bedrägerierna, genom historierna om tillvaron av mahatmer. Ett -arbete av en gynander, som velat slå mannens rekord och ger sig min av -att ha fällt till marken naturvetenskap, religion, filosofi och uppsatt -en Isisprästinna på den korsfästes altare. - -Med alla de förbehåll och den skonsamhet man är skyldig en vän låter jag -honom förstå detta, i det jag säger ifrån att den kollektivistiska -gudomen, karma, icke faller mig i smaken, och att jag av detta skäl ej -kan ansluta mig till ett parti som förnekar en personlig Gud, den ende -som tillfredsställer mina religiösa behov. Det är en trosbekännelse man -avfordrar mig, och ehuru jag är övertygad om att mitt ord skall medföra -en brytning och därmed följande indragning av mitt underhåll, talar jag -rent ut. - -Då förbytes den redlige och ädelsinnade vännen till en hämndens demon. -Han slungar mot mig en bannlysning, hotar med de ockulta makterna, -skrämmer mig med förtäckta anspelningar av klandervärd art och uttalar -besvärjelser som en hednisk offerpräst. Han slutar med att instämma mig -inför en ockult domstol och svär att jag aldrig skall glömma den 13 -november. - -Min belägenhet är pinsam, då jag förlorat en vän och hotas med nöd. Av en -djävulsk slump inträffar följande mitt under vårt krig per post. - -»L'Initiation» offentliggör en uppsats av mig, vari jag kritiserar det -rådande astronomiska systemet. Tisserand, föreståndaren för -Parisobservatoriet, dör några dagar efter uppsatsens offentliggörande. I -ett anfall av upprymt lynne sammanställer jag dessa bägge fäkta och -erinrar om att Pasteur dog dagen efter det min Sylva Sylvarum utsänts i -bokhandeln. Min vän teosofen förstår icke skämt, och lättrogen i högsta -grad, kanske också mer initierad än jag i svartkonsten, låter han -undfalla sig uttryckliga påståenden om att jag utövar förgöringskonster. - -Man tänke sig min förskräckelse när efter det slutliga brevet, som -lyktade vår korrespondens, den ryktbaraste av Sveriges astronomer dör av -slag. Jag blev ängslig, och det med skäl. Att bli misstänkt för att -bedriva trollkarlsfinter, det är livssak, och »varder han sjelf i thy -dräpen, ligge ogild». - -Till råga på min fasa: inom loppet av en månad avlida fem mer eller -mindre kända astronomer, den ene efter den andre. - -Jag kände fruktan för en fanatiker, som jag tillskrev en druids grymma -sinnelag, förenat med de hinduiska trollkarlarnas föregivna makt att döda -på avstånd. - -Ett nytt helvete av ångestkval! Och från och med den dagen glömmer jag -demonerna för att rikta alla mina tankar på de olycksbringande -stämplingarna från teosoferna och deras påstådda indiska magiker, -begåvade med otroliga krafter. Nu känner jag mig vara dömd till döden, -och jag innesluter papper i förseglat konvolut med angivelse mot mina -mördare för den händelse jag skulle drabbas av en plötslig död. Varefter -jag avvaktar! - - * * * * * - -Tio kilometer längre österut invid Donau ligger den lilla staden Grein -såsom distriktets huvudort. Nu mot slutet av november, då det redan är -full vinter, berättar man mig att en främling från Zanzibar har slagit -sig ned där i egenskap av turist. Detta är nog för att väcka alla ett -sjukt sinnes farhågor och mörka föreställningar. Jag söker skaffa mig -underrättelser om främlingen, om han verkligen är afrikan, vad han har i -sinnet och varifrån han anlänt. - -Man kan ingenting utröna; en hemlighetsfull slöja omhöljer den okände, -som spökar för mig dag och natt, och ur djupet av min nöd anropar jag, -som alltjämt står kvar inom Gamla testamentets krets, den Eviges beskydd -och hämnd mot mina fiender. - -Davids psalmer uttrycka bäst min håg, och den gamle Jakob är min gud. Den -åttiosjätte psalmen fäster sig företrädesvis i mitt sinne, och jag -upprepar gång på gång: - -»Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnes hop -står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.» - -»Gör ett tecken med mig och låt det gå mig väl. Och må de, som hata mig, -se med blygd, att du, Herre, hjälper mig och tröstar mig.» - -Det är ett tecken jag utbeder mig, och märk, läsare, hur min bön snart -blir hörd. - - - - -XI. - -Den Evige har talat. - - -Vintern har kommit med gulgrå himmel, utan en solstråle under flera -veckor; vägarna äro så smutsiga att man ej kan gå ut; trädens löv ruttna, -hela naturen stinker, upplöst i förruttnelse. - -Höstslakten har tagit sin början; hela dagarna höjas offrens skrin mot -det skumma himlavalvet, och man trampar i blod och bland lik. - -Det är dödande ledsamt, och min nedstämning meddelar sig åt de båda -barmhärtighetssystrar, vilka omhulda mig som sitt sjuka barn. Vad som -ännu mer nedtynger mig är min fattigdom, som jag måste dölja, och de -fåfänga försöken att avvända en hotande nöd. - -Man önskar att jag skall fara därifrån för min egen skull, emedan denna -isolerade tillvaro är allt annat än naturlig för en man, och för övrigt -äro de ense om att jag behöver en läkare. - -Fåfängt väntar jag de behövliga pengarna från mitt fädernesland, och jag -bereder mig att fly till fots, trampande stora landsvägen. - -»Jag har blivit lik pelikanen i öknen; jag är som ugglan i dess ensliga -tillhåll.» - -Min närvaro plågar mina släktingar, och vore det icke för min kärlek till -barnet, skulle man ha kört bort mig. Nu när smutsen eller snön hindra -henne att gå till fots ute i det fria, bär jag den lilla på mina armar -längs vägarna, bestiger kullarna och klättrar uppför klipporna. Då -förmana de gamla: - --- Du får hjärtklappning, du ådrager dig lungsot på det här viset, du tar -döden på dig. - --- En skön död vore det! - -Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde november, en grå, kulen, -vederstygglig dag. Alldeles utbränd efter en sömnlös natt och upprepade -nappatag med de osynliga, förbannar jag livet och klagar över att solen -är borta. - -Min mor har förutsagt, att jag icke skall bli frisk före kyndelsmässan, -då solen kommer igen. - --- Här är min enda solstråle, sade jag till henne och pekade på min lilla -Christine mitt emot mig. - -I samma ögonblick skingra sig de sedan veckor hopade molnen, och genom en -rämna tränger ett ljusknippe in i salen och bestrålar mitt ansikte, -bordduken, servisen . . . - --- Titta på solen, pappa! Titta solen! utropar barnet och knäpper ihop -händerna. - -Jag reser mig, förvirrad, ett rov för de mest stridiga känslor. - -En slump? Nej, säger jag till mig själv! - -Undret, tecknet? Nej, det är för mycket för en misshaglig som jag, och -den Evige befattar sig icke med jordmaskarnas små angelägenheter. - -Och ändock stannar denna solstråle kvar i mitt hjärta som ett stort -leende mitt i ansiktet på den missnöjde . . . - -Under de två minuter, som jag behöver för att gå till min stuga, upptorna -molnen sig gruppvis i de äventyrligaste former, och i öster, där slöjan -undanlyfts, är himmeln grön, smaragdgrön som en äng mitt i sommaren. - -Jag blir stående i min kammare och väntar på någonting obestämbart, men -är försjunken i en ruelse, som är fridfull och ej bemängd med fruktan. - -Då dundrar ett åskslag, ett enda och utan föregående blixt, över mitt -huvud. Först blev jag rädd och avvaktade det vanliga regnet och ovädret. -Men ingenting inträffar; ett fullständigt lugn råder, och allt är över. - -Varför, frågar jag mig, har jag icke fallit ned och ödmjukat mig inför -den Evige, som talat? - -Därför att då den Allsmäktige värdigas tala till en insekt, och det med -majestätisk iscensättning, känner insekten sig förstorad och uppblåst av -en sådan heder, och högmodet viskar åt honom, att han måtte vara en -särskilt utvald varelse. Rent ut sagt fann jag mig stå i jämnhöjd med den -Evige, utgöra en integrerande del av hans personlighet, emanerad ur hans -väsende, ett organ i hans organism. Han behöver mig för att uppenbara -sig, i annat fall skulle han låtit åskan slå ihjäl mig på fläcken. Varav -kom ett så omätligt högmod hos en dödlig? Härstammar jag från seklernas -början, då de upproriska änglarna förenade reste sig mot en härskare, som -var nöjd med att råda över ett rike av slavar? Är det därför som min -pilgrimsfärd på jorden gestaltat sig till ett gatlopp, där de uslaste -bland de usla gottat sig åt att piska mig med spön, spotta på mig och -smutskasta mig? - -Det finns ju icke en av alla upptänkliga förödmjukelser, som jag icke har -prövat på; och likafullt växer alltjämt mitt högmod i direkt proportion -till förnedringen. Vad är då detta? Jakob, som brottas med den Evige och -utgår ur striden en smula lemmalytt, men medförande krigets äretecken. -Job, ställd på prov och framhärdande i att rättfärdiga sig inför straff, -som tillfogas honom oförskyllt. - -Sedan jag skakats av så många osammanhängande föreställningar, tvingar -tröttheten mig att släppa tag, och mitt uppblåsta jag sjunker ihop igen, -förminskas, så att det som tilldragit sig reduceras till ett intet: ett -åskslag i slutet av november! - -Men ekot av åskdundret genljuder på nytt, och åter gripen av extas tar -jag och öppnar bibeln på måfå, i det jag ber till Herren att han må tala -högre för att jag skall förstå! - -Min blick faller genast på följande vers ur Jobs bok: - -»Vill du göra min dom om intet, vill du fälla mig för att själv få rätt? -Haver du en arm såsom Gud, och _kan du låta tordönet ljuda såsom han_?» - -Intet tvivel mera! Den Evige har talat! - --- Evige! Vad vill du mig! Säg och din tjänare lyssnar därtill. - -Intet svar! - -Gott: jag ödmjukar mig inför den Evige, som har täckts ödmjuka sig inför -sin tjänare. Men böja knä för folket och de mäktige? Aldrig! - - * * * * * - -På aftonen mottog min goda mor mig på ett sätt som ännu är mig gåtfullt. -Hon betraktar mig i smyg, med en rannsakande blick som om hon ville -utröna vilket intryck den majestätiska tilldragelsen har gjort. - --- Hörde du? - --- Ja! Det är egendomligt, åskan vintertid. - -Åtminstone har hon slutat att tro mig vara en fördömd! - - - - -XII. - -Helvetet lössläppt. - - -Emellertid, och för att bringa oreda i de riktiga föreställningarna om -arten av den hemlighetsfulla sjukdom, som drabbat mig, utsprider ett -nummer av »L'Evénement» nedanstående notis: - -»Den olycklige Strindberg, som kom hit till Paris med sitt kvinnohat, -blev snart nog tvungen att ge sig av. Och sedan dess tiga hans likar, -skräckslagna inför kvinnodömets fana.» -- »De vilja ej undergå samma öde -som Orfevs, på vilken de tragiska bacchanterna sleto huvudet från kroppen -. . .» - -Det var alltså sant, att man hade lagt ut en snara där jag bodde vid rue -de la Clef, och att detta mordförsök medförde som följder den sjuklighet, -vars symptom ännu yppade sig. Och dessa kvinnor! Tydligen på grund av min -artikel om de feministiska tavlorna av min kvinnodyrkande danske vän. -Äntligen ett faktum, en påtaglig verklighet som befriar mig från alla de -förskräckliga farhågorna för en sinnessjukdom. - -Jag skyndade till min mor med den goda nyheten: se nu här att jag inte är -galen! - --- Nej, du är inte rubbad, bara sjuk, och läkaren råder dig att ta -kroppsövningar, till exempel att hugga ved . . . - --- Är det bra för kvinnorna, eller tvärtom? - -Vi skiljas med denna alltför skarpa replik. Jag hade glömt att ett -kvinnligt helgon likafullt förblir kvinna, det vill säga fiende till -mannen. - - * * * * * - -Allt är glömt, ryssarne, Rotschildarne, svartkonstnärerna, teosoferna, -till och med den Evige. Jag är offret, Job, den oförvitlige, och -kvinnorna ha velat döda sin Orfevs, författaren till Sylva Sylvarum, -förnyaren av de döda naturvetenskaperna. Förvillad i en skog av -ovissheter, skjuter jag åt sidan den nyfödda idén om ett övernaturligt -ingripande av makterna i ett immateriellt syftemål, och jag glömmer att -komplettera det nakna faktum, att man utfört ett attentat, med att söka -rätt på upphovsmannen därtill. - -Brinnande av begär att hämnas, gör jag utkast till en angivelseskrift -ställd till polisprefekturen i Paris, en annan till Paristidningarna, då -en väl anbragt omkastning i händelsernas lopp kommer och gör ett slut på -det tråkiga dramat, som hotat att utmynna i en fars. - - * * * * * - -En gulgrå dag efter middagen omkring etttiden envisas min lilla Christine -att få följa mig till min stuga, dit jag beger mig för att få min vanliga -middagslur. - -Omöjligt att stå emot, och jag ger vika för hennes böner. - -När vi kommit dit upp, befaller min Christine fram pennor och papper. -Vidare ger hon order om tavelböcker. Och jag måste gå henne tillhanda, -förklara, rita. - --- Inte sova, pappa! - -Trött, utmattad, förstår jag icke varför jag lyder ett barn, men det -finnes i hennes röst ett tonfall, som jag ej kan motstå. - -Då drar en positivspelare till med en vals utanför dörren. Jag föreslår -lillan att dansa med barnflickan, som har följt henne. Lockade av musiken -komma grannens barn dit, och i min förstuga blir det en improviserad bal, -sedan positivspelaren ombetts stiga in i köket. - -Detta räcker en timme, och min nedslagenhet går sin kos. - -För att förströ mig och stilla sömnbegäret tar jag bibeln, vilken tjänar -mig som orakel, och öppnande den på måfå läser jag: - -»Men Herrens ande vek ifrån Saul, och en ond ande från Herren kvalde -honom. Och Sauls tjänare sade till honom! Se, en ond ande från Gud -kväljer dig. Må vår herre tillsäga sina tjänare, som inför dig stå, att -de uppsöka en man, som är kunnig i harpospel, på det att, när den onda -gudsanden kommer över dig, han må spela med sin hand, att det må varda -bättre med dig.» - -En ond ande, det var just det jag misstänkte. - -Men mitt under barnens förlustelser har min mor kommit för att söka -lillan, och när hon får se att man håller bal, står hon där häpen. - -Och hon förtäljer för mig, att just i denna timme har där nere i byn ett -fruntimmer av bästa familj plötsligt blivit vansinnig. - --- Hur beter hon sig då? - --- Hon dansar, den gamla damen, dansar outtröttligt, klädd till brud, och -inbillar sig vara Bürgers Lenore. - --- Hon dansar, säger du? Och vidare? - --- Hon gråter och fruktar att döden skall komma och hämta henne! - -Vad som ökar det rysliga i situationen är att detta fruntimmer har bott i -det lilla hus jag hyr, och att hennes man har dött där barnbalen nu -pågår. - -Förklaren detta, läkare, psykiatriker, psykologer! eller erkännen -vetenskapens bankrutt! - -Min lilla dotter har besvurit den onde, och anden, som jagats på flykten -av oskulden, har rusat på den gamla kvinnan, som skröt med att vara -fritänkare. - -Spökdansen fortgår hela natten, och damen övervakas av väninnor, som -värna henne mot dödens angrepp. Hon kallar det för döden, emedan hon -förnekar tillvaron av onda andar. Emellanåt påstår hon till och med, att -det är hennes avlidne make som plågar henne. - - * * * * * - -Min avresa är uppskjuten, men för att återhämta krafter efter de många -sömnlösa nätterna flyttar jag och får ett sovrum i min tants våning på -andra sidan om gatan. - -Jag lämnar alltså den rosenröda kammaren. (Vilket egendomligt -sammanträffande, att pinofängelset i Stockholm i den gamla goda tiden -kallades Rosenkammaren!) - -Första natten i ett lugnt och stilla rum, vars vitkalkade väggar äro -fullsatta med tavlor föreställande manliga och kvinnliga helgon. Över min -säng ett krucifix. Men andra natten börja andarne åter driva sitt spel. - -Jag tänder ljusen för att tillbringa tiden med läsning. En olycksbådande -tystnad råder, och jag hör mitt hjärtas slag. Då skakar mig ett litet -buller som en elektrisk gnista. - -Vad är det? - -En mycket stor spån, som bildat sig på stearinljuset, har fallit ned på -golvet. Ingenting annat, men det anses vara ett dödsförebud i vårt land. -Låt gå för döden då! Sedan jag läst en kvarts timme till, vill ja ta min -näsduk, som jag dolt under långkudden. Den finnes ej där, men då jag -söker, finner jag den på golvet. Jag böjer mig ned för att taga upp den. -Någonting faller ner på mitt huvud, och då jag med fingrarna far igenom -håret finner jag en »likspån» till. - -I stället för att bli förskräckt, kan jag ej tillbakahålla ett leende, så -löjligt förefaller mig äventyret. - -Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om icke livet vore komiskt i sig -självt? Så mycket bråk för så litet! Kanhända till och med att det i -själens innersta gömmer sig ett obestämt medvetande om att allting här på -jorden är blott en maskerad, är sken och gyckelbilder, och att gudarne -roa sig åt våra lidanden. - - * * * * * - -Högt uppe, ovanför berget på vilket slottet är byggt, reser sig en klippa -som behärskar de övriga och bereder utsikt över den infernoliknande -hålvägen. Man kommer dit igenom en lund av kanske tusenåriga ekar, enligt -sägen en druidlund, eftersom misteln ymnigt anträffas där, växande -överallt på lindar och äppleträd. Ovanom denna park stiger vägen brant -igenom en mörk granskog. - -Flere gånger har jag försökt komma till toppen, men det hände alltid -något oförutsett, som stötte mig tillbaka. Än var det en råbock, som bröt -tystnaden med ett oväntat hopp, än en hare, som icke liknade någon vanlig -hare, eller en vårfågel med sitt ängslande skri. Sista morgonen, dagen -före min avresa, trotsade jag alla hinder, och efter att ha genomträngt -den skumma, dystra granskogen, klättrar jag ända upp till toppen. Där -hade man en präktig utsikt över Donaudalen och de steiermarkska alperna. -Jag andas ut för första gången på länge, sedan jag lämnat den dunkla -trattdalen nere i djupet. Solen upplyser nejden med dess oändliga -horisonter, och alpernas vita kammar sammangå med molnen. Det är vackert -som i himmelen! Månne jorden inrymmer både himmelen och helvetet, så att -det icke finnes några andra ställen för straff och belöning? Kanske! Och -säkert är, att då jag erinrar mig mitt livs skönaste ögonblick, minnes -jag dem såsom himmelska, liksom de värsta förete sig såsom infernaliska. - -Har framtiden ännu förbehållit åt mig timmar eller minuter av denna -lycka, vilken icke låter sig köpas annat än genom bekymmer och ett -någorlunda rent samvete? - -Jag dröjer kvar där uppe, föga hågad för att åter stiga ned i smärtornas -dal, och när jag går fram över bergplatån för att beundra jordens -skönhet, märker jag att den avskilda klippa, som bildar själva spetsen, -har av naturens hand uthuggits till en egyptisk sfinx. På jättens huvud -ligger en stenhop, ur vilken uppsticker en käpp, prydd med ett stycke -vitt lärft, som skall tjäna till flagga. - -Utan att fråga mig vad denna ställning skall betyda, hemsökes jag av den -enda, oemotståndliga föreställningen: Du måste taga flaggan med dig! - -I trots av faran, som jag föraktar, stormar jag branten och erövrar -flaggan. I samma stund tonar oväntat från sluttningen där nere mot Donau -en bröllopsmarsch, som spelas och beledsagas av jubelsånger. Det är ett -brudfölje, osynligt för mig, men igenkännligt på de vid giftermål -obligatoriska bössskotten. - -Tillräckligt barn i själen och nog olycklig för att kunna omsmälta till -poesi de mest alldagliga och naturliga händelser, upptager jag detta -såsom ett gott förebud. - -Och ogärna, med långsamma fjät nedstiger jag till smärtornas och dödens, -de sömnlösa nätternas och demonernas dal, där min lilla Beatrice väntar -mig och misteln, som jag hade lovat henne; den grönskande kvisten, som -växer mitt ibland snön och egentligen borde avtagas med guldskära. - - * * * * * - -Redan länge hade mormodern uttryckt sin önskan att se mig, vare sig för -att åvägabringa en försoning eller av skäl, som måhända hade sin rot i -det ockulta, eftersom hon är en klärvoyant och visionär. Under olika -förevändningar hade jag uppskjutit besöket, men min svärmors avresa dit, -som var utsatt till bestämd dag, tvang mig att fara och hälsa på den -gamla för att säga henne farväl, antagligen det sista på denna sidan -graven. - -Den 26 november, en kall och klar dag, företaga min mor, barnet och jag -pilgrimsfärden till Donau, där familjens stamgård är belägen. - -Vi stiga ur vid värdshuset, och medan jag avvaktar min svärmors återkomst --- hon har begett sig till sin mor för att anmäla mitt besök -- strövar -jag omkring på ängarna och i lunderna, som jag icke har sett sedan två år -tillbaka. Minnena nedtynga mig, och bilden av min hustru blandar in sig i -allt. Och allt är skövlat av frosten och höstrusket; icke en blomma, icke -ett grönt strå där, varest vi båda hade plockat alla vårens, sommarens -och höstens blommor. - -På eftermiddagen föres jag till den gamla, som bor i den till villan -hörande paviljongen, den stuga där mitt barn föddes. Mötet försiggår -städat utan hjärtlighet, och man tyckes ha väntat en scen i stil med den -förlorade sonen, vilket bär emot för mig. - -Jag inskränker mig till att återväcka minnena av ett försvunnet paradis. -Det är jag och hon som ha färgstrukit dörr- och fönsterposterna till ära -för den lilla Christines ankomst till världen. Rosorna och skogsrevorna, -som smycka fasaden, har jag med egen hand planterat. Stora -trädgårdsgången har jag rensat med hackan. Men valnötsträdet, som jag -planterat dagen efter Christines födelse, har försvunnit. »Livets träd», -som man kallade det, är dött. - -Tvenne år, två evigheter ha förflutit sedan avskedsord utbyttes mellan -henne på flodstranden och mig på ångbåten, som förde mig till Linz på väg -till Paris. - -Vilkendera bär skulden för brytningen? Jo, jag som har mördat min kärlek -och hennes. Farväl, vita hus i Dornach, törnenas fält, och rosornas! -Farväl, Donau! Jag tröstar mig med den inbillningen att I icke voren -annat än en dröm, kort liksom sommaren, ljuvare än verkligheten, som jag -icke saknar. - - * * * * * - -Natten tillbringa vi på värdshuset, där min mor jämte barnet på min -enträgna begäran har tagit nattkvarter för att beskydda mig mot dödens -tillbud, vilka jag har förutkänt genom det sjätte sinne, som utbildats -under inflytande av marter under sex månader i följd. - -Klockan tio på kvällen kommer en vindstöt och ruskar på min dörr, som går -utåt korridoren. Jag fäster den med träkilar. Ingenting hjälper, den -fortfar att skaka. - -Därefter sjunger det i fönstren, och kaminen tjuter som en hund, hela -huset gungar som ett fartyg. - -Jag kan icke sova, och än är det min mor som jämrar sig, än den lilla som -gråter. - -På morgonen kommer min mor ut alldeles matt efter den sömnlösa natten -och annat, som hon döljer för mig, och hon säger: - --- Res, mitt barn; jag har fått nog av detta os från helvetet! - -Och jag reser, till Norden, på pilgrimsfärd, för att uthärda fiendens eld -å en annan station på försoningens väg. - - - - -XIII. - -Pilgrimsfärd och försoning. - - -Det finnes 90 städer i Sverige, och till den som jag avskyr mest ha -makterna dömt mig. - -Jag börjar med att besöka läkarne. - -Den förste påstår att jag lider av nevrasteni; den andre har klart för -sig att det är angina pectoris; den tredje paranoia, således -sinnessjukdom; den fjärde emfysem . . . Detta är till fyllest för att -jag kan känna mig skyddad mot att inspärras på dårhus. - -Emellertid måste jag för att få existensmedel skriva artiklar i en -tidning. Men varje gång jag slår mig ned vid bordet för att fatta pennan, -är helvetet löst. Nu har man hittat på en ny fint för att göra mig galen. -Så fort jag tagit in på hotellet, utbryter ett larm, överensstämmande med -det vid rue de la Grande Chaumière i Paris; man går med släpande steg och -flyttar på möbler. Jag byter om rum, byter om hotell, bullret finns där -ändå ovanför mitt huvud. Jag går på källare; knappt har jag valt en plats -i matsalen förr än oväsendet börjar. Och väl att märka, jag frågar alltid -de närvarande om de höra samma buller som jag; man svarar alltid ja och -ger en motsvarande beskrivning därpå. - -Alltså är det inte någon hörselhallucination; överallt en planlagd -intrig, säger jag till mig själv. Men en dag, då jag oförhappandes -inträder i en skomakarebutik, begynner bullret i samma ögonblick. Alltså -ingen överlagd intrig! Det är djävulen! Jagad från det ena hotellet till -det andra och överallt förföljd genom elektriska trådar, som nå ända till -kanten av min säng, överallt anfallen av dessa elektriska strömmar, som -lyfta mig ur stolen och ur sängen, förbereder jag ett självmord efter -konstens regler. - -Det är det rysligaste väder ute, och min sorgsenhet söker jag skingra -genom dryckeslag bland vänner. - -En dag då jag var bragt till förtvivlan, efter en bacchanal kvällen -förut, har jag just slutat min morgonfrukost på rummet. Brickan med -servisen står kvar på bordet, och jag vänder ryggen åt den. Ett klanglöst -buller drar min uppmärksamhet dit, och jag ser att en kniv har fallit ned -på golvet. Jag tar upp den och lägger den aktsamt så, att intet skall -kunna inträffa. Den lyftes upp av sig själv och faller. - -Elektricitet är alltså med i spelet! - -Samma morgon sitter jag och skriver ett brev till min svärmor, vari jag -klagar över det dåliga vädret och över livet i allmänhet. Vid dessa ord: -»jorden är smutsig, havet är smutsigt, och från himmeln regnar det gyttja -. . .», tänke man sig min överraskning, då jag ser en droppe -kristallrent vatten falla ned på papperet! - -Ingen elektricitet! Underverk! - -På aftonen, fortfarande vid skrivbordet, skrämmes jag av ett buller från -det håll där kommoden står. Jag ser efter och märker att en vaxduk, som -jag begagnar vid morgonbaden, har fallit ned. Då hänger jag, för att -kontrollera saken, upp duken igen på ett särskilt sätt, som gör att den -omöjligt kan falla. - -Den faller ändå! - -Vad är det? - -Nu rikta mina tankar sig åter på ockultisterna och deras hemliga förmåga -till varjehanda. - -Jag beger mig från staden, medförande min skriftliga angivelse, och far -till Lund, där gamla vänner, läkare, psykiatriker, till och med teosofer, -bo, på vilkas bistånd jag räknar för min timliga frälsning. - - * * * * * - -Varför och huru har jag drivits att slå mig ned i denna lilla -universitetsstad, beryktad såsom en relegations- eller botgöringsort för -Uppsalastudenter, som festat för mycket till nackdel för sin kassa eller -sin hälsa? Är det ett Canossa, varest jag bör avsvärja mina villomeningar -inför denna ungdomsskara, som en gång har kallat mig sin banérförare, det -var mellan 1880 och 1890? Jag vet väl hurudan situationen är, och att jag -är lyst i bann av flertalet bland professorerna såsom en ungdomens -förförare; att fäder och mödrar frukta för mig som för hin onde. - -Därtill kommer att jag har ådragit mig personlig fiendskap här; jag är -skuldsatt här, och det under omständigheter, som kasta en mindre vacker -dager på min karaktär; här bor Popoffskys svägerska med sin man, och som -båda intaga en framskjuten plats i societeten, äro de i stånd till att -skaffa mig besvärliga fiender på halsen. Här finnas till och med -släktingar, som förnekat mig, vänner som sagt upp bekantskapen och blivit -mina fiender. Det är med ett ord den mest illa valda plats för en -vistelse i lugn och ro; det är helvetet, men konstruerat med en mästerlig -följdriktighet och en gudomlig sinnrikhet. Det är här jag har att tömma -kalken och återförena ungdomen med de vredgade makterna. - -Av en tillfällighet, som för resten är ganska pittoresk, har jag nyligen -köpt mig en modern kappa med krage och kapuschong, loppbrun till färgen -och liknande kapucinermunkarnas kåpa. I botgöraredräkt gör jag alltså -mitt återinträde i Sverige efter sex års landsflykt. - -Omkring år 1885 bildades i Lund en studentförening, som kallade sig »De -unga gubbarne», och vars litterära, vetenskapliga och sociala intressen -kunde översättas med dess lösen, radikalism. Programmet, som anknöt sig -till de moderna idéerna, var först socialistiskt, därefter nihilistiskt -för att slutligen utmynna i en allmän upplösningens anda, en -fin-de-sièclestämning, med anstrykning av satanism och dekadans. - -Partiets chef och den tappraste bland paladinerna, en mångårig vän till -mig, vilken jag dock ej nu träffat på tre år, kommer och hälsar på mig. - -Klädd som jag i en kåpa, men grå som franciskanermunkarnes, ter han sig -åldrad, avmagrad, med ynklig uppsyn, och berättar mig sin historia genom -sin blotta fysionomi. - --- Även du? - --- Ja! Det är ute med det där, nu! - -Då jag vill bjuda honom ett glas vin, presenterar han sig som absolutist, -vilken icke mer smakar något starkt! - --- Och De unga gubbarne? - --- De ha dött, kommit på utförsbacken, blivit brackor, inregistrerats i -det fördömda samhället. - --- Canossa? - --- Canossa över hela linjen! - --- Det är således någonting providentiellt i att jag har kommit hit? - --- Providentiellt! Det är just rätta ordet. - --- Makterna alltså erkända i Lund? - --- Makterna förbereda sin återkomst. - --- Kan man sova om nätterna här i Skåne? - --- Inte just! Alla människor klaga över att de ha maran, bröstbeklämning, -affektioner åt hjärtat. - --- Så lägligt jag då har kommit, eftersom detsamma just är fallet med -mig. - - * * * * * - -Vi ha samspråkat ett par timmar om de underliga saker som nu inträffa, -och min vän har berättat mig sällsamma händelser, för vilka än den ene, -än den andre råkat ut, och såsom en sammanfattning uttalar han det -förmenande att den nuvarande ungdomen går och väntar på något nytt. - --- Man åstundar en religion; en försoning med makterna (det är just -ordet), ett närmande till den osynliga världen. Det naturalistiska skedet -var kraftigt och bördigt, men har nu tjänat ut sin tid. Det finnes -ingenting att anmärka mot den rörelsen, ingenting att ångra, eftersom -makterna ha så velat, att vår väg skulle gå fram därigenom. Ett -experimenterande skede, där experimenten med negativt resultat ha bevisat -fåfängligheten av vissa teorier, som ställts på prov. En Gud, okänd tills -vidare, vilken utvecklar sig och växer, uppenbarar sig tid efter annan -och dessemellan tyckes lämna världen åt dess öde, likt åkerbrukaren som -låter dårrepet och vetet frodas ända till skörden. För varje gång som han -uppenbarar sig har han ändrat åsikter och börjar sin nya styrelse med att -införa förbättringar, framgångna ur praktiken. - -Religionen skall sålunda återkomma, men under andra former, och en -kompromiss med de gamla religionerna synes icke vara möjlig. Det är icke -ett reaktionsskede som förestår, det är icke ett återvändande till det -som har levat ut, det är framåtskridandet mot någonting nytt! - -Vad för nytt? Vi få se! - -Mot slutet av vårt samtal slungar jag ut en fråga såsom man skjuter en -pil mot molnen. - --- Känner du till Swedenborg? - --- Nej! Men min mor har hans arbeten, och det har till och med hänt henne -underbara saker . . . - -Från ateism till Swedenborg tycks det bara vara ett steg! - -Jag ber att få låna Swedenborgs skrifter, och min vän, denne Saulus bland -de unga profeterna, tar med sig till mig Arcana Coelestia. Och han tar -också med sig en ung man, som blivit benådad av makterna, ett underbarn, -som berättar mig ett sitt livsäventyr, vilket är endast alltför likt -mina, och då vi jämföra våra vedermödor, går ljuset upp, och vi vinna -befrielse med bistånd av Swedenborg. - -Jag hembär tack åt försynen, som sänt mig till denna föraktade småstad -för att där försona min skuld och bliva frälst. - - - - -XIV. - -Återlösaren. - - -När Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel -Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt -mig känna den evangeliska sidan hos profeten. Nu är det lagen som slår -mig, krossar och befriar mig. - -Genom ett ord, ett enda, uppgår ljuset i min själ och skingrar -farhågorna, de fruktlösa grubblerierna om inbillade fiender, elektriker, -utövare av svarta magien, och detta lilla ord var _Ödeläggelse_. Allt det -som vederfarits mig återfinnes hos Swedenborg; hjärtångesten (angina -pectoris), bröstbeklämningen, hjärtklappningen, vad jag kallade den -elektriska gördeln, allt finnes där, och sammanfattningen av dessa -företeelser bildar den andliga luttringen, känd redan av aposteln Paulus -och omnämnd i breven till Korintierna och Timoteus. »Jag har dömt, att -den, som så bedrivit, han skall överlämnas åt Satan till köttets fördärv, -på det att anden må bliva frälst på Herren Jesu dag.» -- »Och bland dessa -äro Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, på det att -de genom denna tuktan skulle lära sig att icke mera försmäda.» - -Vid läsningen av Swedenborgs drömmar 1744, året innan hans förbindelser -med den osynliga världen togo sin början, upptäcker jag att profeten har -undergått samma nattliga tortyr som jag själv på senare tider lidit, och -i sanning slående är därvid den fullkomliga överensstämmelsen i -symptomen, vilken icke lämnar något tvivel övrigt angående arten av den -sjukdom som träffat mig. I Arcana Coelestia förklarades gåtorna från -dessa sista två år, och det med en så mäktig detaljtrohet, att jag, ett -barn av det berömda nittonde århundradets senare del, därifrån hämtat en -orubblig övertygelse om att helvetet finnes till, men här på jorden, och -att jag nyligen genomgått det. - -Swedenborg förklarar för mig orsaken till min vistelse på -Saint-Louis-sjukhuset, och det sålunda: alkemister angripas av spetälska -och få kliande sårskorpor likt fiskfjäll. Det var den obotliga -hudsjukdomen. - -Swedenborg uttolkar betydelsen av de hundra bekvämlighetshusen i hotell -Orfila; det är exkrementhelvetet. -- Sotaren, som min lilla flicka såg i -Österrike, finns där också: »Bland andarne urskiljer man sådana som -kallas sotare, därför att de i själva verket hava ansiktet nedrökt och -uppträda klädda i mörk sotfärgad dräkt -- -- -- En av dessa sotareandar -kom till mig och låg åt mig enträget att jag skulle fälla förböner för -att han måtte bliva insläppt i himmelen; 'jag tror mig icke,' sade han, -'ha gjort något varmed jag förtjänat bliva utesluten därifrån: jag har -bannat jordinnevånarne, men jag har låtit undervisning följa på snubborna -och agan . . .'» - -»De sedeväktande, tuktande eller undervisande andarne fästa sig vid hans -vänstra sida i det de luta sig mot ryggen och granska där hans minnes bok -och läsa däri hans gärningar, ja till och med hans tankar; ty när en ande -insmyger sig hos människan, tager den hennes minne i besittning. När de -se någon dålig handling eller avsikt att göra något ont, straffa de henne -därför genom en smärta i foten, i handen (!) eller omkring magtrakten, -och de göra det med en ojämförlig färdighet. En rysning bebådar deras -ankomst.» - -»Förutom smärtor i lemmarna begagna de en smärtsam beklämning omkring -naveln, likasom förorsakad av en stickande gördel; kvävningar åt bröstet -tid efter annan, vilka drivas ända till ångest; avsmak för all annan föda -än bröd, under några dagar . . .» - -»Andra andar försöka intala mig motsatsen mot vad läroandarne sagt mig. -Dessa motsägelseandar hade på jorden varit människor, förvista ur -samhället på grund av sin brottslighet. Man känner deras annalkande på en -fladdrande låga, som tyckes sänka sig framför ens ansikte; de taga plats -nedanför ryggen på människan, varifrån de låta sig förnimmas åt lemmarna -till.» - -(Dylika fladderlågor eller gnistor ha visat sig för mig två gånger, och -alltid i upproriska stunder, då jag förkastade allting såsom tomma -drömmar.) - -»De predika att man icke skall sätta tro till vad läroandarne ha sagt i -överensstämmelse med änglarne, och att man icke skall lämpa sin vandel -efter den undervisning man åtnjutit av dem, utan leva i allsköns -självsvåld och frihet, efter eget behag; vanligen infinna de sig när de -andra försvunnit; människorna känna vad de gå för och bry sig föga om -dem, men lära sig dock därigenom vad det goda och det onda är, ty man -förvärvar kännedom om det godas beskaffenhet genom dess motsats; och -varje begrepp eller idé om en sak bildas genom reflexion, som går ut på -åtskillnader, hämtade från motsatser, vilka skärskådas på olika sätt och -ur olika synpunkter.» - -Läsaren torde erinra sig de människoansikten, liknande antika -marmorskulpturer, som jag såg bildade av mitt vita örngottsvar i hotell -Orfila. Därom säger Swedenborg: - -»Två kännemärken yppa för dem, att de (andarne) äro hos en människa; det -ena är en gammal man med vitt ansikte; detta tecken förkunnar för dem, -att de alltid böra säga sanningen och endast göra det rätta . . . Jag -har själv sett detta antika människohuvud . . . Skinande vita och -mycket sköna anleten, i vilka på en gång redlighet och blygsamhet -framstråla.» - -(För att icke göra läsaren rädd har jag med flit dolt, att allt det jag -här ovan citerat har avseende på inbyggarna å planeten Jupiter. Döm om -min överraskning då jag en dag i våras fick i handen en tidskrift, som -återgav Swedenborgs hus på planeten Jupiter, ritat av Victorien Sardou. -Till en början: varför just Jupiter? Vilket säreget sammanträffande! Och -har franska scenens lagerkrönte mästare lagt märke till att vänstra -fasaden, betraktad på tillräckligt avstånd, bildar ett antikt -människoansikte? Detta ansikte liknar mitt örngottsvars! Men på Sardous -teckning finns det flere människosilhuetter, danade av konturerna. Har -månne mästarens hand förts av en annan hand, så att han har givit oss -mer än han medvetet haft klart för sig?) - - * * * * * - -Var har Swedenborg sett dessa helveten och dessa himlar? Är det visioner, -intuitioner, inspirationer? Jag vet knappast, men motsvarigheten mellan -hans helvete och Dantes samt grekisk-romerska och germanska mytologiernas -gör mig böjd för att tro, det makterna alltid betjänat sig av i det -närmaste överensstämmande medel för sina avsikters förverkligande. Och -makternas avsikter? Människotypens fullkomnande, framalstrandet av den -överlägsna människan, _der Übermensch_, insatt i sin värdighet av -Nietzsche, detta tuktospö, som i förtid blev utslitet och kastat på -elden. - -Det ondas problem uppställer sig då åter, och Taines sedliga -indifferentism faller till jorden inför de nya kraven. - -Demonerna följa som en konsekvens därav. Vad äro demonerna för något? Så -snart som vi ha erkänt odödligheten, äro de döda ingenting annat än -överlevande, som fortsätta sina förbindelser med de levande. De onda -genierna äro följaktligen icke elaka, eftersom deras mål är ett gott, och -det vore bättre att använda Swedenborgs ord, tuktoandar, för att avlägsna -fruktan och förtvivlan. - -Djävulen som autonom personlighet och jämlike med Gud torde ej finnas -till, och den ondes oförnekliga uppenbarelser i traditionell gestalt -torde vara endast en skräckbild, frammanad av försynen, den enda och -goda, som förfogar över en omätlig tjänarskara, sammansatt av -hädangångna. - -Trösten eder därför, och våren stolta över den nåd som beviljas eder, I -alle som ären bedrövade och hemsökens av sömnlöshet, maran, syner, ångest -och hjärtklappning! Numen adest! Gud vill hava er! - - - - -XV. - -Vedermödor. - - -Sålunda internerad i denna lilla musernas stad utan förhoppning att -slippa ut, genomkämpar jag det fruktansvärda slaget mot fienden, mitt -själv. - -Varje morgon då jag tar min promenad på vallen under lönnarna, erinras -jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om -framtiden i händelse av återfall. Swedenborg har, genom att upplysa mig -angående rätta beskaffenheten av de fasor som tillstött under sista året, -befriat mig från elektrikerna, svartkonstnärerna, förgörarne, de -avundsamma guldmakarne, och angående den befarade galenskapen. Han har -anvisat mig den enda vägen till räddning: att söka demonerna i deras -hålor, inom mig själv, och att döda dem genom . . . ånger. Balzac har -såsom profetens adjutant lärt mig i sin Séraphita att »samvetskvalet är -en vanmäktig känsla hos den, som kommer att åter beträda förvillelsens -väg. Ångern ensam är en styrka, den gör ett avgörande slut på allt.» - -Alltså ångern! Men är det icke att jäva försynen, som hade utkorat mig -till sitt plågoris; är det icke att säga till makterna: I haven illa lett -mina öden; I haven låtit mig födas med en kallelse till att bestraffa, -att kullslå avgudabilder, att anstifta uppror, och sedan undandragen I -mig ert beskydd och låten mig stå där till ett åtlöje och återkalla vad -jag förkunnat. Krypa till korset, göra avbön! Det är för galet med en -sådan circulus vitiosus! vilken jag för resten har förutsett i mitt -tjugonde år, då jag diktade mitt skådespel Mäster Olof, som blivit mitt -eget livs tragedi. Vad tjänar det till att ha framsläpat en mödosam -tillvaro under trettio år för att genom erfarenheter vinna det, som jag i -förväg hade fattat i begrepp? I min ungdom var jag en uppriktigt troende, -och I han gjort mig till fritänkare. Från fritänkare han I gjort mig till -ateist; från ateist till religiös. Inspirerad av humanitära idéer har jag -rosat socialismen. Fem år senare han I bevisat för mig det orimliga i -socialismen. Allt som hänfört mig han I gjort ogiltigt! Och antaget att -jag överlämnar mig åt religionen, så är jag viss på att I inom tio år -skolen vederlägga religionen. - -Frestas man icke tro, att gudarne skämta med oss dödliga, och att det är -därför som vi medvetna spefåglar kunna skratta i de plågsammaste -ögonblicken av vårt liv! - -Huru kunnen I begära att man skall taga på allvar det som visar sig vara -ett jättelikt skämt? - -Jesus Kristus, Frälsaren, vad är det som han har frälsat? Se på de mest -kristna av alla, våra skandinaviska »läsare», dessa bleka, elaka, -skräckslagna figurer, som ej kunna le och ha utseende av besatta. De -tyckas bära demonen i sitt hjärta, och lägg märke till huru de flesta av -deras ledare slutat i fängelse som missdådare. Varför har deras Herre -överlämnat dem åt fienden? - -Är religionen ett straff, och är Kristus en hämnande ande? - -Alla gamla gudar ha förvandlats till demoner i en påföljande tid. De -olympiska blevo onda andar, Oden, Tor, Djävulen i egen person, -Promethevs-Lucifer, Ljusbringaren, degenererad till Satan. Förhåller det -sig så (Gud förlåte mig!), att även Kristus omgestaltats till demon? Han -är en dödare av förståndet, av köttet, av skönheten, glädjen, -mänsklighetens renaste tillgivenhetskänslor. En dödare av dygder: -frimodigheten, tapperheten, äran, kärleken och barmhärtigheten! - - * * * * * - -Solen skiner, vardagslivet går sin gilla gång, arbetarnas buller stämmer -sinnena till glädje. Det är i sådana ögonblick som upprorsmodet stegrar -sig, och som man slungar sin utmaning, sina tvivel mot himmelen. - -Men om natten falla tystnaden och ensligheten över en, övermodet -skingras, hjärtat slår hörbart och bröstet beklämmes. Då, fall på knä i -törnhäcken utanför ditt fönster; gå och sök läkare eller få fatt på en -kamrat som vill sova i samma rum som du! - -Träd in ensam nattetid i din kammare, och du skall finna någon där före -dig. Du ser honom icke, men du känner hans närvaro. Gå till hospitalet -och rådfråga psykiatern; han skall säga dig varjehanda om nevrasteni, -paranoia, angina pectoris och så vidare, men han skall aldrig bota dig. - -Vart gån I då, I alle som liden av sömnlöshet, som vandren omkring på -gatorna och vänten på soluppgången? - - * * * * * - -Världskvarnen. Guds kvarn, det är två uttryck som kommit i omlopp. - -Han I hört den där susningen i öronen, vilken liknar bullret från en -vattenkvarn? - -Han I märkt under tystnaden nattetid eller till och med på ljusa dagen, -huru minnena från ert förflutna liv återuppväckta röra på sig, ett i -sänder eller gruppvis. Alla felsteg som du begått, alla förbrytelser, -alla dumheter; de jaga upp blodet i örsnibbarna på dig, kallsvetten i -håret, rysning utefter ryggraden. Du återupplever ditt genomlevda liv -ända från födelsen till den dag som inne är; du lider ännu en gång alla -genomlidna lidanden, du sväljer alla de kalkar du så ofta tömt till -dräggen; du korsfäster ditt skelett när det icke mer finnes något kött -att korsfästa; du bränner å båle din själ, när hjärtat är lagt i aska. - -Du känner till detta? - -Det är Herrens kvarn, som mal långsamt, men mal fint -- och svart! Du är -upplöst i stoft, och du tror att det är slut med dig. Nej då, det skall -börja om igen, och man låter dig åter gå igenom kvarnen! Känn dig -lycklig! Det är helvetet här på jorden, erkänt av Luther, vilken skattar -såsom en särskild nåd att varda pulvriserad på denna sidan om empyrén. - -Känn dig lycklig, och var tacksam därtill! - - * * * * * - -Vad är att göra? Ödmjuka sig! - -Men ödmjukar du dig inför människor, skall deras högmod väckas därav, -enär de då tro sig vara bättre än du, huru stor än deras brottslighet må -vara. - -Ödmjuka sig inför Gud, alltså? Men det är en skymf mot den Högste att -neddraga honom till att vara en plantageägare, som härskar över slavar! - -Bed! Vad? Vilja tillvälla sig rätt att tumma på den Eviges vilja och -rådslut, att på inställsamhetens och kryperiets väg få honom att ändra -dem! - -Jag söker Gud, men finner djävulen. Det är vad som vederfarits mig. - -Jag har gjort bot, jag har bättrat mig, och så snart jag börjat omsula -min själ, måste jag å nyo sätta på en lapp. Sätt dit nya klackar, och -ovanlädret spricker. Det är att immerfort börja om på nytt. - -Jag lägger bort starka drycker och kommer hem nykter vid niotiden på -aftonen för att förtära mitt glas mjölk. Rummet är fullproppat med alla -slags demoner, som rycka mig ur sängen och kväva mig under täcket. Om jag -går hem rusig omkring midnatt, somnar jag in som en ängel och vaknar kry -som en liten gud, med krafter att arbeta som en galärslav. - -Jag undviker kvinnor, och osunda drömmar komma över mig om natten. - -Jag vänjer mig vid att tänka idel gott om mina vänner; jag anförtror dem -mina hemligheter, mina pengar; och jag blir bedragen. Då jag förtörnas -över en trolöshet, är det alltid jag som får uppbära straffet. - -Jag försöker att älska människorna i klump; jag gör mig blind för deras -fel, och med en gränslös långmodighet förlåter jag nedrigheterna, -bakdanteriet; men en vacker dag finner jag mig gjord till medbrottsling. -Då jag drar mig från en sällskapskrets, som jag finner vara dålig, -anfäktas jag genast av ensamhetskänslans demoner, och när jag söker mig -bättre umgängesvänner, råkar jag in bland de värsta. Än mera, sedan jag -segrat över mina dåliga böjelser och genom avhållsamhet uppnått en viss -grad av hjärtefrid, erfar jag en självbelåtenhet, som höjer mig över min -nästa, och detta är dödssynden, egenkärleken, vilken genast drar straff -över sig. - -Huru förklara det faktum, att varje lärospån i dygden följes av en ny -last? - -Swedenborg löser knuten i det han yttrar, att lasterna äro straff som -åläggas människor för synder av en högre ordning. Sålunda dömas de -maktlystna till det sodomitiska helvetet; medgivet att teorien innebär -sanning, måste vi underkasta oss våra laster och njuta av de åtföljande -samvetskvalen såsom en avgift erlagd vid kassaluckan. Följaktligen: att -söka dygden är liktydigt med att rymma från fängelset och plågorna. Det -är detta som Luther har velat säga i sin XXXIX:de artikel mot den påvliga -bannlysningsbullan, vari han förkunnar, att »Själarne i skärselden synda -oupphörligen därför att de söka friden och undvika pinorna». - -Likaså i XXXIV:de artikeln: »Att slåss mot turkarna är ingenting annat än -att göra uppror mot Gud, som genom turkarna tuktar oss för våra synder.» - -Det är alltså klart att »alla våra goda gärningar äro dödssynder» och att -»världen måste vara brottslig inför Gud och måste veta, att ingen -förtjänar rättfärdiggörelse annat än genom nåden». - -Lidom alltså utan att hoppas på en enda varaktig glädje i detta livet, -eftersom vi, mina bröder, redan äro i helvetet. - -Och anklagom icke Herren om vi se små oskyldiga barn lida. Ingen kan veta -varför; men den gudomliga rättvisan låter oss ana, att det är på grund av -brott, begångna före ankomsten till denna värld. Glädjom oss åt marterna, -som äro lika många betalta skulder, och låtom oss tro att det är av ren -barmhärtighet som vi hållas i okunnighet om de ursprungliga orsakerna -till våra kval. - - - - -XVI. - -Vartåt pekar vår väg? - - -Sex månader ha förrunnit, och jag promenerar ännu på vallen. I det jag -låter blicken irra över hospitalet och spanar efter havets blåa strimma i -fjärran, tycker jag mig spana efter den nya tiden, som skall komma, den -nya religionen som världen drömmer om. - -Den skumma vintern är jordad, fälten grönska, träden stå i blom, -näktergalen sjunger i observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet -tynger på vårt sinne, emedan det har förekommit så många olycksbådande -tilldragelser, så många oförklarliga saker, som oroat de mest otrogna. -Sömnlöshetsfallen ökas, nervkriserna mångfaldigas, osynliga uppenbarelser -ha blivit en vanlig sak, och det sker verkliga under. Man väntar på -någonting. - - * * * * * - -En ung man kommer och besöker mig. - --- Vad skall man göra för att få sova lugnt om natten? - --- Vad har hänt? - --- Min själ jag det kan säga, men jag har fått avsky för mitt sovrum, och -jag flyttar i morgon dag. - --- Unge man, ateist och naturalist, vad har hänt? - --- Det är ju själva fan, att när jag kom hem och öppnade dörren i natt, -fattade någon mig i armen och ruskade mig. - --- Alltså fanns det någon i er kammare. - --- Det gjorde så tusan heller. När jag tände på ljusen, kunde jag ej -upptäcka någon där inne. - --- Unge man, det finns någon, som man inte kan se vid stearinljus. - --- Vad skulle det vara då? - --- Det är den osynlige, unge man! Har ni tagit in sulfonal, bromkalium, -morfin, kloral? - --- Jag har försökt med allt! - --- Och den osynlige rymmer icke fältet. Gott: ni vill sova lugnt om -natten, och ni kommer och ber att få veta medlet därtill! Hör på, unge -man, jag är ingen läkare, inte heller någon profet; jag är en gammal -syndare, som gör bot. Begär inga predikningar och inga profetior av en -rövare, som behöver all sin lediga tid till att läsa lagen för sig själv. -Jag har verkligen lidit av sömnlösa nätter och armruskningar; jag har -slagits öga mot öga med den osynlige och jag har till slut fått tillbaka -min sömn och återvunnit hälsan. Vet ni hur det har gått till? Gissa! - -Den unge mannen gissar vad jag menar, och han slår ned ögonen. - --- Ni har gissat det! Gack då i frid och sov gott! - - * * * * * - -Ja väl, jag måste tiga och låta folk gissa, ty i samma ögonblick jag -understode mig att spela predikaremunk, skulle man vända mig ryggen. - - * * * * * - -En vän frågar mig: - --- Vartåt pekar vår väg? - --- Det kan jag inte säga, men för mig personligen ser det ut som om -korsets väg skulle återföra mig till _mina förfäders tro_. - --- Katolicismen? - --- Det ser så ut! Ockultismen har fyllt sin roll genom att på -vetenskaplig väg förklara underverken och demonologien. Teosofien, -religionens förelöpare, är utlevad efter att ha återupprättat -världsordningen, som straffar och belönar. Karma skall förvandla sig till -Gud, och mahatmerna skola avslöja sig såsom pånyttfödda makter, såsom -tuktoandar (demonerna) och läroandar (ingivelseandarna). Buddhaismen, som -prisas av det Unga Frankrike, har infört resignationen och en dyrkan av -lidandet, vilken leder direkt till Huvudskalleplatsen. - -Vad beträffar min hemlängtan till Moderkyrkans sköte, är det en lång -historia, som jag skulle vilja förtälja i kort sammandrag. - -I det att Swedenborg lärt mig, hurusom det icke är tillåtligt att -övergiva sina fäders religion, har han riktigt avkunnat domen över -protestantismen, som utgör ett förräderi mot modren. Eller bättre sagt: -protestantismen är en bestraffning, som ålagts Nordens barbarer; -protestantismen är landsflykten, den babyloniska fångenskapen, och -återkomsten tyckes stunda, återkomsten till det utlovade landet. De -ofantliga framsteg, som katolicismen gjort i Amerika, i England och -Skandinavien, profetera om den stora försoningen; däri inbegripen den -grekiska kyrkan, som på senaste tiden räcker ut handen mot Västerlandet. - -Där ha vi socialisternas dröm om återupprättandet av Västerlandets -Förenta stater, men tolkad i andlig mening. Nu ber jag er icke tro, att -det är politiska funderingar som återföra mig till romerska kyrkan. Det -är icke jag som har sökt katolicismen: det är den som har smugit sig på -mig efter att ha förföljt mig i åratal. Mitt barn, som uppfostrats till -katolik, och det mot min vilja, har lärt mig hur vacker en kult är, som -bevarats oskadd alltifrån sin uppkomst, och jag har alltid föredragit -originaler framför kopior. Min förlängda vistelse i min dotters hemland -har kommit mig att beundra uppriktigheten av ett religiöst liv, som -yttrar sig i handling. Lägg härtill vistelsen på Saint-Louis-sjukhuset, -och slutligen vad som hänt mig de sista månaderna. - -Efter denna överblick av mitt liv, vilket har virvlat mig runt omkring -liksom vissa fördömde i Dantes helvete, och då jag upptäckt att min -tillvaro i korthet sagt endast haft till ändamål att ödmjuka och besudla -mig, beslöt jag gå bödlarne till mötes och själv sköta tortyren. Jag fick -lust att leva mitt ibland lidanden, Orenlighet och dödskamp, och i detta -syfte beredde jag mig att söka plats såsom sjukskötare vid lasarettet -Frères Saint-Jean de Dieu i Paris. Denna tanke föll mig in morgonen den -29 april, sedan jag mött en gammal kvinna med huvud som en dödskalle. -Hemkommen finner jag »Séraphita» ligga uppslagen på mitt bord och på -högersidan en träflisa, som utpekade följande mening: - -»Gören för Gud det I haven gjort för eder ärelystnads syften, det I gören -då I ägnen er åt en konst, det I gjorden när I älskaden en varelse mer än -honom, eller när I sökten utforska någon hemlig detalj av mänsklig -vetenskap! Är icke Gud vetenskapen själv . . .» - -På eftermiddagen kommer tidningen L'Eclair och -- vilken tillfällighet! --- sjukhuset Frères Saint-Jean de Dieu nämnes två gånger i dess spalter. - -Den l maj läste jag för första gången Sar Peladans bok »Comment on -devient mage». - -Sar Peladan, dittills okänd för mig, kommer som en stormvind, en -uppenbarelse av Nietzsches »övermänniska», och med honom håller -katolicismen sitt högtidliga och triumferande intåg i mitt liv. - -Har han kommit, »den som komma skall», i Peladans person? -Filosofen-skalden-profeten, är det han, eller skola vi förbida någon -annan? - -Jag vet icke; men efter att ha gått igenom dessa propyléer till ett nytt -liv, börjar jag skriva den här boken den 3 maj. - -Den 5 maj mottager jag besök av en katolsk präst, en proselyt. - -Den 9 maj såg jag Gustav Adolf i kakelugnsaskan. - -Den 14 maj läste jag i Sar Peladan: »Att tro på häxerier kunde gå an -omkring år ett tusen; vid annalkandet av år två tusen får en iakttagare -bevis för att mången individ är utrustad med en fatal egenskap: att -bereda motgångar åt den som stöter sig med honom. Man vägrar honom något -som han begär, och ens älskarinna blir otrogen; man stukar till honom, -och man får intaga sängen; allt det onda som man tillärnar honörn -återfaller i ökat mått på en själv. Det har ingenting att betyda; slumpen -får förklara detta oförklarliga sammanträffande. Slumpen gör tillfyllest -för den moderna människans determinism.» - -Den 17 maj. Jag läste vad dansken Jörgensen, som omvänt sig till -katolicismen, skriver om klostret Beuron. - -Den 18 maj. En vän, som jag ej sett på sex år, har anlänt till Lund och -hyr en lägenhet i samma hus som jag bor i. Man kan tänka sig min -sinnesrörelse då jag erfar, att han nyss blivit omvänd till katolicismen. -Han lånar mig den romerska bönbok, som jag hade förlorat förra året, och -när jag omläser de latinska hymnerna och lovsångerna, finner jag mig -likasom återkommen till hemmet. - -Den 27 maj. Efter en serie av samtal rörande moderkyrkan har min vän -avfärdat ett brev till det belgiska kloster, där han undfått dopet, med -anhållan om en tillflykt för författaren av denna bok. - -Den 28 maj. Ett obestyrkt rykte går om att Annie Besant blivit katolik. - - * * * * * - -Jag väntar ännu på svar från det belgiska klostret. - -När denna bok blir tryckt, bör jag ha mottagit svaret. Och sedan? -Därefter? Ett nytt skämt av Gudarne, som storskratta när vi gråta heta -tårar? - -Lund den 3 maj-25 juni 1897. - - - - -Epilog. - - -Jag hade först avslutat denna bok med ett utrop: »Vilket skämt, vilket -dystert skämt är ändå icke livet!» - -Efter en smula reflexion fann jag uttrycket ovärdigt och strök ut det. - -Men min villrådighet gav ej vika, och jag tog min tillflykt till bibeln -för att vinna den åtrådda upplysningen. - -Den heliga boken, som är begåvad med underbarare profetisk förmåga än -någon annan, svarade mig med följande ord: - -»Och jag skall vända mitt ansikte emot en sådan man och slå honom med -förfäran, så att han skall bliva till en varnagel och till ett åtlöje för -alla, och jag skall utrota honom utur mitt folk, och i skolen erfara, att -jag är Herren.» »Och om denne profet låter narra sig att tala, så är det -jag, den Evige, som har narrat denne profeten, och jag skall uträcka min -hand emot honom och utplåna honom utur mitt folk Israel.» - -Mitt livs ekvation blir då: en varnagel, ett exempel att tjäna andra till -bättring; ett föremål för allmänt åtlöje för att visa intigheten i äran -och ryktbarheten, för att upplysa ungdomen om det sätt varpå man icke bör -leva sitt liv; en som kommit i var mans mun och, fastän han själv tror -sig vara en profet, står där avslöjad som en bedragare. Men nu är det -Herren som har lockat den falske profeten att tala, och den falske -profeten känner sig oansvarig, då han endast har spelat den roll som -blivit honom ålagd. - -Sen där, mina bröder, ett människoöde bland många andra, och tillstån att -en människas liv kan te sig som ett dystert skämt! - - * * * * * - -Varför har författaren till denna bok blivit straffad på ett så -utomordentligt sätt? Läsen det mysterium, som är ställt framför hans -skådespel »Mäster Olof» (editionen på vers). Detta mysterium skrev han -för trettio år sedan, innan han ägde kännedom om den sekt av kättare som -kallades Stedinger. Påven Gregorius IX bannlyste dem år 1232 på grund av -deras satanistiska lära: »Lucifer, den gode Guden, som har blivit -förjagad och avsatt av 'Den Andre', skall återkomma, när usurpatorn, -vilken kallas Gud, genom sin usla styrelse, sin grymhet, sin orättvisa -gjort sig föraktad av människorna och blivit övertygad om sin egen -oförmåga.» - -Denna världens furste, som dömer de dödliga till laster och straffar -dygden med korset, bålet, sömnlöshet, marritt; vem är han? Hämnaren, åt -vilken vi överlämnats på grund av okända eller glömda brott, begångna i -ett föregående liv? Och Swedenborgs tuktoandar? Skyddsänglar, som -beskärma oss mot andligt ont! - -Vilken babylonisk förbistring! - -Augustinus förklarade det vara oförsiktigt att hysa tvivel om tillvaron -av demoner. - -Thomas från Aquino förkunnade, att demonerna kunde frammana stormar och -åskslag, samt att dessa andar ägde förmåga att överlämna sin makt i -händerna på dödlige. - -Påven Johannes XXII klagar över sina fienders olovliga knep, i det att de -åsamkade honom plågor genom att stinga hans porträttbilder med nålar -(förgöring). - -Luther anser att alla olycksfall, benbrott, eldsvådor och flertalet -sjukdomar härleda sig från djävlar, som driva sitt spel. - -Än mera, Luther uttalar som sin åsikt, att vissa individer hava funnit -sitt helvete redan under detta livet. - -Är det då med vett och vilja jag har döpt min bok med namnet Inferno? - -Om läsaren drager i tvivelsmål min förmodan och anser den vara alltför -pessimistisk, så må han läsa min självbiografi Tjänstekvinnans son och Le -Plaidoyer d'un Fou (Paris 1895). - -Den läsare, som tror sig veta att denna bok är en dikt, inbjudes att se -min dagbok, som jag hållit dag efter dag sedan 1895, och varav det -föreliggande endast är ett utvidgat och ordnat utdrag. - - - - -Bibliografi - - -till ledning för läsare, som ej äro invigda i den ockulta vetenskapen. - -_Papus_: Magie. - » Science occulte. - -_Guaïta_: Le serpent de la Génèse. - » La clef de la magie noire. - -_Mulford_: Vos forces et le nioyen de les utiliser. - -_Lermina_: Geheimlehre. - -_Sawyer_: Le livre des augures. - -_L'Initiation_, Revue philosophique des Hautes études. - -_Le voile d'Isis_, Revue hebdomadaire. - -_Sar Peladan_: Comment on devient Mage. - » Comment on devient Fée. - » Comment on devient Artiste. - -_Jollivet Castelot_: Comment on devient Alchimiste. - -_Balzac_: Séraphita. - » Louis Lambert. - -_Swedenborg_: Arcana Coelestia m. fl. arbeten. - -(De flesta av dessa skrifter kunna fås hos Chamuel, rue de Savoie 5, -Paris.) - - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Inferno, by August Strindberg - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK INFERNO *** - -***** This file should be named 29935-8.txt or 29935-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/2/9/9/3/29935/ - -Produced by Jens Sadowski, and Projekt Runeberg for -providing the scanned facsimiles. - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/workspace_scala-cli/w09_words/prideandprejudice.txt b/workspace_scala-cli/w09_words/prideandprejudice.txt deleted file mode 100644 index c3de8d586..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w09_words/prideandprejudice.txt +++ /dev/null @@ -1,13427 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Pride and Prejudice, by Jane Austen - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org - - -Title: Pride and Prejudice - -Author: Jane Austen - -Posting Date: August 26, 2008 [EBook #1342] -Release Date: June, 1998 -Last Updated: October 17, 2016 - -Language: English - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK PRIDE AND PREJUDICE *** - - - - -Produced by Anonymous Volunteers - - - - - -PRIDE AND PREJUDICE - -By Jane Austen - - - -Chapter 1 - - -It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession -of a good fortune, must be in want of a wife. - -However little known the feelings or views of such a man may be on his -first entering a neighbourhood, this truth is so well fixed in the minds -of the surrounding families, that he is considered the rightful property -of some one or other of their daughters. - -“My dear Mr. Bennet,” said his lady to him one day, “have you heard that -Netherfield Park is let at last?” - -Mr. Bennet replied that he had not. - -“But it is,” returned she; “for Mrs. Long has just been here, and she -told me all about it.” - -Mr. Bennet made no answer. - -“Do you not want to know who has taken it?” cried his wife impatiently. - -“_You_ want to tell me, and I have no objection to hearing it.” - -This was invitation enough. - -“Why, my dear, you must know, Mrs. Long says that Netherfield is taken -by a young man of large fortune from the north of England; that he came -down on Monday in a chaise and four to see the place, and was so much -delighted with it, that he agreed with Mr. Morris immediately; that he -is to take possession before Michaelmas, and some of his servants are to -be in the house by the end of next week.” - -“What is his name?” - -“Bingley.” - -“Is he married or single?” - -“Oh! Single, my dear, to be sure! A single man of large fortune; four or -five thousand a year. What a fine thing for our girls!” - -“How so? How can it affect them?” - -“My dear Mr. Bennet,” replied his wife, “how can you be so tiresome! You -must know that I am thinking of his marrying one of them.” - -“Is that his design in settling here?” - -“Design! Nonsense, how can you talk so! But it is very likely that he -_may_ fall in love with one of them, and therefore you must visit him as -soon as he comes.” - -“I see no occasion for that. You and the girls may go, or you may send -them by themselves, which perhaps will be still better, for as you are -as handsome as any of them, Mr. Bingley may like you the best of the -party.” - -“My dear, you flatter me. I certainly _have_ had my share of beauty, but -I do not pretend to be anything extraordinary now. When a woman has five -grown-up daughters, she ought to give over thinking of her own beauty.” - -“In such cases, a woman has not often much beauty to think of.” - -“But, my dear, you must indeed go and see Mr. Bingley when he comes into -the neighbourhood.” - -“It is more than I engage for, I assure you.” - -“But consider your daughters. Only think what an establishment it would -be for one of them. Sir William and Lady Lucas are determined to -go, merely on that account, for in general, you know, they visit no -newcomers. Indeed you must go, for it will be impossible for _us_ to -visit him if you do not.” - -“You are over-scrupulous, surely. I dare say Mr. Bingley will be very -glad to see you; and I will send a few lines by you to assure him of my -hearty consent to his marrying whichever he chooses of the girls; though -I must throw in a good word for my little Lizzy.” - -“I desire you will do no such thing. Lizzy is not a bit better than the -others; and I am sure she is not half so handsome as Jane, nor half so -good-humoured as Lydia. But you are always giving _her_ the preference.” - -“They have none of them much to recommend them,” replied he; “they are -all silly and ignorant like other girls; but Lizzy has something more of -quickness than her sisters.” - -“Mr. Bennet, how _can_ you abuse your own children in such a way? You -take delight in vexing me. You have no compassion for my poor nerves.” - -“You mistake me, my dear. I have a high respect for your nerves. They -are my old friends. I have heard you mention them with consideration -these last twenty years at least.” - -“Ah, you do not know what I suffer.” - -“But I hope you will get over it, and live to see many young men of four -thousand a year come into the neighbourhood.” - -“It will be no use to us, if twenty such should come, since you will not -visit them.” - -“Depend upon it, my dear, that when there are twenty, I will visit them -all.” - -Mr. Bennet was so odd a mixture of quick parts, sarcastic humour, -reserve, and caprice, that the experience of three-and-twenty years had -been insufficient to make his wife understand his character. _Her_ mind -was less difficult to develop. She was a woman of mean understanding, -little information, and uncertain temper. When she was discontented, -she fancied herself nervous. The business of her life was to get her -daughters married; its solace was visiting and news. - - - -Chapter 2 - - -Mr. Bennet was among the earliest of those who waited on Mr. Bingley. He -had always intended to visit him, though to the last always assuring -his wife that he should not go; and till the evening after the visit was -paid she had no knowledge of it. It was then disclosed in the following -manner. Observing his second daughter employed in trimming a hat, he -suddenly addressed her with: - -“I hope Mr. Bingley will like it, Lizzy.” - -“We are not in a way to know _what_ Mr. Bingley likes,” said her mother -resentfully, “since we are not to visit.” - -“But you forget, mamma,” said Elizabeth, “that we shall meet him at the -assemblies, and that Mrs. Long promised to introduce him.” - -“I do not believe Mrs. Long will do any such thing. She has two nieces -of her own. She is a selfish, hypocritical woman, and I have no opinion -of her.” - -“No more have I,” said Mr. Bennet; “and I am glad to find that you do -not depend on her serving you.” - -Mrs. Bennet deigned not to make any reply, but, unable to contain -herself, began scolding one of her daughters. - -“Don’t keep coughing so, Kitty, for Heaven’s sake! Have a little -compassion on my nerves. You tear them to pieces.” - -“Kitty has no discretion in her coughs,” said her father; “she times -them ill.” - -“I do not cough for my own amusement,” replied Kitty fretfully. “When is -your next ball to be, Lizzy?” - -“To-morrow fortnight.” - -“Aye, so it is,” cried her mother, “and Mrs. Long does not come back -till the day before; so it will be impossible for her to introduce him, -for she will not know him herself.” - -“Then, my dear, you may have the advantage of your friend, and introduce -Mr. Bingley to _her_.” - -“Impossible, Mr. Bennet, impossible, when I am not acquainted with him -myself; how can you be so teasing?” - -“I honour your circumspection. A fortnight’s acquaintance is certainly -very little. One cannot know what a man really is by the end of a -fortnight. But if _we_ do not venture somebody else will; and after all, -Mrs. Long and her neices must stand their chance; and, therefore, as -she will think it an act of kindness, if you decline the office, I will -take it on myself.” - -The girls stared at their father. Mrs. Bennet said only, “Nonsense, -nonsense!” - -“What can be the meaning of that emphatic exclamation?” cried he. “Do -you consider the forms of introduction, and the stress that is laid on -them, as nonsense? I cannot quite agree with you _there_. What say you, -Mary? For you are a young lady of deep reflection, I know, and read -great books and make extracts.” - -Mary wished to say something sensible, but knew not how. - -“While Mary is adjusting her ideas,” he continued, “let us return to Mr. -Bingley.” - -“I am sick of Mr. Bingley,” cried his wife. - -“I am sorry to hear _that_; but why did not you tell me that before? If -I had known as much this morning I certainly would not have called -on him. It is very unlucky; but as I have actually paid the visit, we -cannot escape the acquaintance now.” - -The astonishment of the ladies was just what he wished; that of Mrs. -Bennet perhaps surpassing the rest; though, when the first tumult of joy -was over, she began to declare that it was what she had expected all the -while. - -“How good it was in you, my dear Mr. Bennet! But I knew I should -persuade you at last. I was sure you loved your girls too well to -neglect such an acquaintance. Well, how pleased I am! and it is such a -good joke, too, that you should have gone this morning and never said a -word about it till now.” - -“Now, Kitty, you may cough as much as you choose,” said Mr. Bennet; and, -as he spoke, he left the room, fatigued with the raptures of his wife. - -“What an excellent father you have, girls!” said she, when the door was -shut. “I do not know how you will ever make him amends for his kindness; -or me, either, for that matter. At our time of life it is not so -pleasant, I can tell you, to be making new acquaintances every day; but -for your sakes, we would do anything. Lydia, my love, though you _are_ -the youngest, I dare say Mr. Bingley will dance with you at the next -ball.” - -“Oh!” said Lydia stoutly, “I am not afraid; for though I _am_ the -youngest, I’m the tallest.” - -The rest of the evening was spent in conjecturing how soon he would -return Mr. Bennet’s visit, and determining when they should ask him to -dinner. - - - -Chapter 3 - - -Not all that Mrs. Bennet, however, with the assistance of her five -daughters, could ask on the subject, was sufficient to draw from her -husband any satisfactory description of Mr. Bingley. They attacked him -in various ways--with barefaced questions, ingenious suppositions, and -distant surmises; but he eluded the skill of them all, and they were at -last obliged to accept the second-hand intelligence of their neighbour, -Lady Lucas. Her report was highly favourable. Sir William had been -delighted with him. He was quite young, wonderfully handsome, extremely -agreeable, and, to crown the whole, he meant to be at the next assembly -with a large party. Nothing could be more delightful! To be fond of -dancing was a certain step towards falling in love; and very lively -hopes of Mr. Bingley’s heart were entertained. - -“If I can but see one of my daughters happily settled at Netherfield,” - said Mrs. Bennet to her husband, “and all the others equally well -married, I shall have nothing to wish for.” - -In a few days Mr. Bingley returned Mr. Bennet’s visit, and sat about -ten minutes with him in his library. He had entertained hopes of being -admitted to a sight of the young ladies, of whose beauty he had -heard much; but he saw only the father. The ladies were somewhat more -fortunate, for they had the advantage of ascertaining from an upper -window that he wore a blue coat, and rode a black horse. - -An invitation to dinner was soon afterwards dispatched; and already -had Mrs. Bennet planned the courses that were to do credit to her -housekeeping, when an answer arrived which deferred it all. Mr. Bingley -was obliged to be in town the following day, and, consequently, unable -to accept the honour of their invitation, etc. Mrs. Bennet was quite -disconcerted. She could not imagine what business he could have in town -so soon after his arrival in Hertfordshire; and she began to fear that -he might be always flying about from one place to another, and never -settled at Netherfield as he ought to be. Lady Lucas quieted her fears -a little by starting the idea of his being gone to London only to get -a large party for the ball; and a report soon followed that Mr. Bingley -was to bring twelve ladies and seven gentlemen with him to the assembly. -The girls grieved over such a number of ladies, but were comforted the -day before the ball by hearing, that instead of twelve he brought only -six with him from London--his five sisters and a cousin. And when -the party entered the assembly room it consisted of only five -altogether--Mr. Bingley, his two sisters, the husband of the eldest, and -another young man. - -Mr. Bingley was good-looking and gentlemanlike; he had a pleasant -countenance, and easy, unaffected manners. His sisters were fine women, -with an air of decided fashion. His brother-in-law, Mr. Hurst, merely -looked the gentleman; but his friend Mr. Darcy soon drew the attention -of the room by his fine, tall person, handsome features, noble mien, and -the report which was in general circulation within five minutes -after his entrance, of his having ten thousand a year. The gentlemen -pronounced him to be a fine figure of a man, the ladies declared he -was much handsomer than Mr. Bingley, and he was looked at with great -admiration for about half the evening, till his manners gave a disgust -which turned the tide of his popularity; for he was discovered to be -proud; to be above his company, and above being pleased; and not all -his large estate in Derbyshire could then save him from having a most -forbidding, disagreeable countenance, and being unworthy to be compared -with his friend. - -Mr. Bingley had soon made himself acquainted with all the principal -people in the room; he was lively and unreserved, danced every dance, -was angry that the ball closed so early, and talked of giving -one himself at Netherfield. Such amiable qualities must speak for -themselves. What a contrast between him and his friend! Mr. Darcy danced -only once with Mrs. Hurst and once with Miss Bingley, declined being -introduced to any other lady, and spent the rest of the evening in -walking about the room, speaking occasionally to one of his own party. -His character was decided. He was the proudest, most disagreeable man -in the world, and everybody hoped that he would never come there again. -Amongst the most violent against him was Mrs. Bennet, whose dislike of -his general behaviour was sharpened into particular resentment by his -having slighted one of her daughters. - -Elizabeth Bennet had been obliged, by the scarcity of gentlemen, to sit -down for two dances; and during part of that time, Mr. Darcy had been -standing near enough for her to hear a conversation between him and Mr. -Bingley, who came from the dance for a few minutes, to press his friend -to join it. - -“Come, Darcy,” said he, “I must have you dance. I hate to see you -standing about by yourself in this stupid manner. You had much better -dance.” - -“I certainly shall not. You know how I detest it, unless I am -particularly acquainted with my partner. At such an assembly as this -it would be insupportable. Your sisters are engaged, and there is not -another woman in the room whom it would not be a punishment to me to -stand up with.” - -“I would not be so fastidious as you are,” cried Mr. Bingley, “for a -kingdom! Upon my honour, I never met with so many pleasant girls in -my life as I have this evening; and there are several of them you see -uncommonly pretty.” - -“_You_ are dancing with the only handsome girl in the room,” said Mr. -Darcy, looking at the eldest Miss Bennet. - -“Oh! She is the most beautiful creature I ever beheld! But there is one -of her sisters sitting down just behind you, who is very pretty, and I -dare say very agreeable. Do let me ask my partner to introduce you.” - -“Which do you mean?” and turning round he looked for a moment at -Elizabeth, till catching her eye, he withdrew his own and coldly said: -“She is tolerable, but not handsome enough to tempt _me_; I am in no -humour at present to give consequence to young ladies who are slighted -by other men. You had better return to your partner and enjoy her -smiles, for you are wasting your time with me.” - -Mr. Bingley followed his advice. Mr. Darcy walked off; and Elizabeth -remained with no very cordial feelings toward him. She told the story, -however, with great spirit among her friends; for she had a lively, -playful disposition, which delighted in anything ridiculous. - -The evening altogether passed off pleasantly to the whole family. Mrs. -Bennet had seen her eldest daughter much admired by the Netherfield -party. Mr. Bingley had danced with her twice, and she had been -distinguished by his sisters. Jane was as much gratified by this as -her mother could be, though in a quieter way. Elizabeth felt Jane’s -pleasure. Mary had heard herself mentioned to Miss Bingley as the most -accomplished girl in the neighbourhood; and Catherine and Lydia had been -fortunate enough never to be without partners, which was all that they -had yet learnt to care for at a ball. They returned, therefore, in good -spirits to Longbourn, the village where they lived, and of which they -were the principal inhabitants. They found Mr. Bennet still up. With -a book he was regardless of time; and on the present occasion he had a -good deal of curiosity as to the event of an evening which had raised -such splendid expectations. He had rather hoped that his wife’s views on -the stranger would be disappointed; but he soon found out that he had a -different story to hear. - -“Oh! my dear Mr. Bennet,” as she entered the room, “we have had a most -delightful evening, a most excellent ball. I wish you had been there. -Jane was so admired, nothing could be like it. Everybody said how well -she looked; and Mr. Bingley thought her quite beautiful, and danced with -her twice! Only think of _that_, my dear; he actually danced with her -twice! and she was the only creature in the room that he asked a second -time. First of all, he asked Miss Lucas. I was so vexed to see him stand -up with her! But, however, he did not admire her at all; indeed, nobody -can, you know; and he seemed quite struck with Jane as she was going -down the dance. So he inquired who she was, and got introduced, and -asked her for the two next. Then the two third he danced with Miss King, -and the two fourth with Maria Lucas, and the two fifth with Jane again, -and the two sixth with Lizzy, and the _Boulanger_--” - -“If he had had any compassion for _me_,” cried her husband impatiently, -“he would not have danced half so much! For God’s sake, say no more of -his partners. Oh that he had sprained his ankle in the first dance!” - -“Oh! my dear, I am quite delighted with him. He is so excessively -handsome! And his sisters are charming women. I never in my life saw -anything more elegant than their dresses. I dare say the lace upon Mrs. -Hurst’s gown--” - -Here she was interrupted again. Mr. Bennet protested against any -description of finery. She was therefore obliged to seek another branch -of the subject, and related, with much bitterness of spirit and some -exaggeration, the shocking rudeness of Mr. Darcy. - -“But I can assure you,” she added, “that Lizzy does not lose much by not -suiting _his_ fancy; for he is a most disagreeable, horrid man, not at -all worth pleasing. So high and so conceited that there was no enduring -him! He walked here, and he walked there, fancying himself so very -great! Not handsome enough to dance with! I wish you had been there, my -dear, to have given him one of your set-downs. I quite detest the man.” - - - -Chapter 4 - - -When Jane and Elizabeth were alone, the former, who had been cautious in -her praise of Mr. Bingley before, expressed to her sister just how very -much she admired him. - -“He is just what a young man ought to be,” said she, “sensible, -good-humoured, lively; and I never saw such happy manners!--so much -ease, with such perfect good breeding!” - -“He is also handsome,” replied Elizabeth, “which a young man ought -likewise to be, if he possibly can. His character is thereby complete.” - -“I was very much flattered by his asking me to dance a second time. I -did not expect such a compliment.” - -“Did not you? I did for you. But that is one great difference between -us. Compliments always take _you_ by surprise, and _me_ never. What -could be more natural than his asking you again? He could not help -seeing that you were about five times as pretty as every other woman -in the room. No thanks to his gallantry for that. Well, he certainly is -very agreeable, and I give you leave to like him. You have liked many a -stupider person.” - -“Dear Lizzy!” - -“Oh! you are a great deal too apt, you know, to like people in general. -You never see a fault in anybody. All the world are good and agreeable -in your eyes. I never heard you speak ill of a human being in your -life.” - -“I would not wish to be hasty in censuring anyone; but I always speak -what I think.” - -“I know you do; and it is _that_ which makes the wonder. With _your_ -good sense, to be so honestly blind to the follies and nonsense of -others! Affectation of candour is common enough--one meets with it -everywhere. But to be candid without ostentation or design--to take the -good of everybody’s character and make it still better, and say nothing -of the bad--belongs to you alone. And so you like this man’s sisters, -too, do you? Their manners are not equal to his.” - -“Certainly not--at first. But they are very pleasing women when you -converse with them. Miss Bingley is to live with her brother, and keep -his house; and I am much mistaken if we shall not find a very charming -neighbour in her.” - -Elizabeth listened in silence, but was not convinced; their behaviour at -the assembly had not been calculated to please in general; and with more -quickness of observation and less pliancy of temper than her sister, -and with a judgement too unassailed by any attention to herself, she -was very little disposed to approve them. They were in fact very fine -ladies; not deficient in good humour when they were pleased, nor in the -power of making themselves agreeable when they chose it, but proud and -conceited. They were rather handsome, had been educated in one of the -first private seminaries in town, had a fortune of twenty thousand -pounds, were in the habit of spending more than they ought, and of -associating with people of rank, and were therefore in every respect -entitled to think well of themselves, and meanly of others. They were of -a respectable family in the north of England; a circumstance more deeply -impressed on their memories than that their brother’s fortune and their -own had been acquired by trade. - -Mr. Bingley inherited property to the amount of nearly a hundred -thousand pounds from his father, who had intended to purchase an -estate, but did not live to do it. Mr. Bingley intended it likewise, and -sometimes made choice of his county; but as he was now provided with a -good house and the liberty of a manor, it was doubtful to many of those -who best knew the easiness of his temper, whether he might not spend the -remainder of his days at Netherfield, and leave the next generation to -purchase. - -His sisters were anxious for his having an estate of his own; but, -though he was now only established as a tenant, Miss Bingley was by no -means unwilling to preside at his table--nor was Mrs. Hurst, who had -married a man of more fashion than fortune, less disposed to consider -his house as her home when it suited her. Mr. Bingley had not been of -age two years, when he was tempted by an accidental recommendation -to look at Netherfield House. He did look at it, and into it for -half-an-hour--was pleased with the situation and the principal -rooms, satisfied with what the owner said in its praise, and took it -immediately. - -Between him and Darcy there was a very steady friendship, in spite of -great opposition of character. Bingley was endeared to Darcy by the -easiness, openness, and ductility of his temper, though no disposition -could offer a greater contrast to his own, and though with his own he -never appeared dissatisfied. On the strength of Darcy’s regard, Bingley -had the firmest reliance, and of his judgement the highest opinion. -In understanding, Darcy was the superior. Bingley was by no means -deficient, but Darcy was clever. He was at the same time haughty, -reserved, and fastidious, and his manners, though well-bred, were not -inviting. In that respect his friend had greatly the advantage. Bingley -was sure of being liked wherever he appeared, Darcy was continually -giving offense. - -The manner in which they spoke of the Meryton assembly was sufficiently -characteristic. Bingley had never met with more pleasant people or -prettier girls in his life; everybody had been most kind and attentive -to him; there had been no formality, no stiffness; he had soon felt -acquainted with all the room; and, as to Miss Bennet, he could not -conceive an angel more beautiful. Darcy, on the contrary, had seen a -collection of people in whom there was little beauty and no fashion, for -none of whom he had felt the smallest interest, and from none received -either attention or pleasure. Miss Bennet he acknowledged to be pretty, -but she smiled too much. - -Mrs. Hurst and her sister allowed it to be so--but still they admired -her and liked her, and pronounced her to be a sweet girl, and one -whom they would not object to know more of. Miss Bennet was therefore -established as a sweet girl, and their brother felt authorized by such -commendation to think of her as he chose. - - - -Chapter 5 - - -Within a short walk of Longbourn lived a family with whom the Bennets -were particularly intimate. Sir William Lucas had been formerly in trade -in Meryton, where he had made a tolerable fortune, and risen to the -honour of knighthood by an address to the king during his mayoralty. -The distinction had perhaps been felt too strongly. It had given him a -disgust to his business, and to his residence in a small market town; -and, in quitting them both, he had removed with his family to a house -about a mile from Meryton, denominated from that period Lucas Lodge, -where he could think with pleasure of his own importance, and, -unshackled by business, occupy himself solely in being civil to all -the world. For, though elated by his rank, it did not render him -supercilious; on the contrary, he was all attention to everybody. By -nature inoffensive, friendly, and obliging, his presentation at St. -James’s had made him courteous. - -Lady Lucas was a very good kind of woman, not too clever to be a -valuable neighbour to Mrs. Bennet. They had several children. The eldest -of them, a sensible, intelligent young woman, about twenty-seven, was -Elizabeth’s intimate friend. - -That the Miss Lucases and the Miss Bennets should meet to talk over -a ball was absolutely necessary; and the morning after the assembly -brought the former to Longbourn to hear and to communicate. - -“_You_ began the evening well, Charlotte,” said Mrs. Bennet with civil -self-command to Miss Lucas. “_You_ were Mr. Bingley’s first choice.” - -“Yes; but he seemed to like his second better.” - -“Oh! you mean Jane, I suppose, because he danced with her twice. To be -sure that _did_ seem as if he admired her--indeed I rather believe he -_did_--I heard something about it--but I hardly know what--something -about Mr. Robinson.” - -“Perhaps you mean what I overheard between him and Mr. Robinson; did not -I mention it to you? Mr. Robinson’s asking him how he liked our Meryton -assemblies, and whether he did not think there were a great many -pretty women in the room, and _which_ he thought the prettiest? and his -answering immediately to the last question: ‘Oh! the eldest Miss Bennet, -beyond a doubt; there cannot be two opinions on that point.’” - -“Upon my word! Well, that is very decided indeed--that does seem as -if--but, however, it may all come to nothing, you know.” - -“_My_ overhearings were more to the purpose than _yours_, Eliza,” said -Charlotte. “Mr. Darcy is not so well worth listening to as his friend, -is he?--poor Eliza!--to be only just _tolerable_.” - -“I beg you would not put it into Lizzy’s head to be vexed by his -ill-treatment, for he is such a disagreeable man, that it would be quite -a misfortune to be liked by him. Mrs. Long told me last night that he -sat close to her for half-an-hour without once opening his lips.” - -“Are you quite sure, ma’am?--is not there a little mistake?” said Jane. -“I certainly saw Mr. Darcy speaking to her.” - -“Aye--because she asked him at last how he liked Netherfield, and he -could not help answering her; but she said he seemed quite angry at -being spoke to.” - -“Miss Bingley told me,” said Jane, “that he never speaks much, -unless among his intimate acquaintances. With _them_ he is remarkably -agreeable.” - -“I do not believe a word of it, my dear. If he had been so very -agreeable, he would have talked to Mrs. Long. But I can guess how it -was; everybody says that he is eat up with pride, and I dare say he had -heard somehow that Mrs. Long does not keep a carriage, and had come to -the ball in a hack chaise.” - -“I do not mind his not talking to Mrs. Long,” said Miss Lucas, “but I -wish he had danced with Eliza.” - -“Another time, Lizzy,” said her mother, “I would not dance with _him_, -if I were you.” - -“I believe, ma’am, I may safely promise you _never_ to dance with him.” - -“His pride,” said Miss Lucas, “does not offend _me_ so much as pride -often does, because there is an excuse for it. One cannot wonder that so -very fine a young man, with family, fortune, everything in his favour, -should think highly of himself. If I may so express it, he has a _right_ -to be proud.” - -“That is very true,” replied Elizabeth, “and I could easily forgive -_his_ pride, if he had not mortified _mine_.” - -“Pride,” observed Mary, who piqued herself upon the solidity of her -reflections, “is a very common failing, I believe. By all that I have -ever read, I am convinced that it is very common indeed; that human -nature is particularly prone to it, and that there are very few of us -who do not cherish a feeling of self-complacency on the score of some -quality or other, real or imaginary. Vanity and pride are different -things, though the words are often used synonymously. A person may -be proud without being vain. Pride relates more to our opinion of -ourselves, vanity to what we would have others think of us.” - -“If I were as rich as Mr. Darcy,” cried a young Lucas, who came with -his sisters, “I should not care how proud I was. I would keep a pack of -foxhounds, and drink a bottle of wine a day.” - -“Then you would drink a great deal more than you ought,” said Mrs. -Bennet; “and if I were to see you at it, I should take away your bottle -directly.” - -The boy protested that she should not; she continued to declare that she -would, and the argument ended only with the visit. - - - -Chapter 6 - - -The ladies of Longbourn soon waited on those of Netherfield. The visit -was soon returned in due form. Miss Bennet’s pleasing manners grew on -the goodwill of Mrs. Hurst and Miss Bingley; and though the mother was -found to be intolerable, and the younger sisters not worth speaking to, -a wish of being better acquainted with _them_ was expressed towards -the two eldest. By Jane, this attention was received with the greatest -pleasure, but Elizabeth still saw superciliousness in their treatment -of everybody, hardly excepting even her sister, and could not like them; -though their kindness to Jane, such as it was, had a value as arising in -all probability from the influence of their brother’s admiration. It -was generally evident whenever they met, that he _did_ admire her and -to _her_ it was equally evident that Jane was yielding to the preference -which she had begun to entertain for him from the first, and was in a -way to be very much in love; but she considered with pleasure that it -was not likely to be discovered by the world in general, since Jane -united, with great strength of feeling, a composure of temper and a -uniform cheerfulness of manner which would guard her from the suspicions -of the impertinent. She mentioned this to her friend Miss Lucas. - -“It may perhaps be pleasant,” replied Charlotte, “to be able to impose -on the public in such a case; but it is sometimes a disadvantage to be -so very guarded. If a woman conceals her affection with the same skill -from the object of it, she may lose the opportunity of fixing him; and -it will then be but poor consolation to believe the world equally in -the dark. There is so much of gratitude or vanity in almost every -attachment, that it is not safe to leave any to itself. We can all -_begin_ freely--a slight preference is natural enough; but there are -very few of us who have heart enough to be really in love without -encouragement. In nine cases out of ten a women had better show _more_ -affection than she feels. Bingley likes your sister undoubtedly; but he -may never do more than like her, if she does not help him on.” - -“But she does help him on, as much as her nature will allow. If I can -perceive her regard for him, he must be a simpleton, indeed, not to -discover it too.” - -“Remember, Eliza, that he does not know Jane’s disposition as you do.” - -“But if a woman is partial to a man, and does not endeavour to conceal -it, he must find it out.” - -“Perhaps he must, if he sees enough of her. But, though Bingley and Jane -meet tolerably often, it is never for many hours together; and, as they -always see each other in large mixed parties, it is impossible that -every moment should be employed in conversing together. Jane should -therefore make the most of every half-hour in which she can command his -attention. When she is secure of him, there will be more leisure for -falling in love as much as she chooses.” - -“Your plan is a good one,” replied Elizabeth, “where nothing is in -question but the desire of being well married, and if I were determined -to get a rich husband, or any husband, I dare say I should adopt it. But -these are not Jane’s feelings; she is not acting by design. As yet, -she cannot even be certain of the degree of her own regard nor of its -reasonableness. She has known him only a fortnight. She danced four -dances with him at Meryton; she saw him one morning at his own house, -and has since dined with him in company four times. This is not quite -enough to make her understand his character.” - -“Not as you represent it. Had she merely _dined_ with him, she might -only have discovered whether he had a good appetite; but you must -remember that four evenings have also been spent together--and four -evenings may do a great deal.” - -“Yes; these four evenings have enabled them to ascertain that they -both like Vingt-un better than Commerce; but with respect to any other -leading characteristic, I do not imagine that much has been unfolded.” - -“Well,” said Charlotte, “I wish Jane success with all my heart; and -if she were married to him to-morrow, I should think she had as good a -chance of happiness as if she were to be studying his character for a -twelvemonth. Happiness in marriage is entirely a matter of chance. If -the dispositions of the parties are ever so well known to each other or -ever so similar beforehand, it does not advance their felicity in the -least. They always continue to grow sufficiently unlike afterwards to -have their share of vexation; and it is better to know as little as -possible of the defects of the person with whom you are to pass your -life.” - -“You make me laugh, Charlotte; but it is not sound. You know it is not -sound, and that you would never act in this way yourself.” - -Occupied in observing Mr. Bingley’s attentions to her sister, Elizabeth -was far from suspecting that she was herself becoming an object of some -interest in the eyes of his friend. Mr. Darcy had at first scarcely -allowed her to be pretty; he had looked at her without admiration at the -ball; and when they next met, he looked at her only to criticise. But no -sooner had he made it clear to himself and his friends that she hardly -had a good feature in her face, than he began to find it was rendered -uncommonly intelligent by the beautiful expression of her dark eyes. To -this discovery succeeded some others equally mortifying. Though he had -detected with a critical eye more than one failure of perfect symmetry -in her form, he was forced to acknowledge her figure to be light and -pleasing; and in spite of his asserting that her manners were not those -of the fashionable world, he was caught by their easy playfulness. Of -this she was perfectly unaware; to her he was only the man who made -himself agreeable nowhere, and who had not thought her handsome enough -to dance with. - -He began to wish to know more of her, and as a step towards conversing -with her himself, attended to her conversation with others. His doing so -drew her notice. It was at Sir William Lucas’s, where a large party were -assembled. - -“What does Mr. Darcy mean,” said she to Charlotte, “by listening to my -conversation with Colonel Forster?” - -“That is a question which Mr. Darcy only can answer.” - -“But if he does it any more I shall certainly let him know that I see -what he is about. He has a very satirical eye, and if I do not begin by -being impertinent myself, I shall soon grow afraid of him.” - -On his approaching them soon afterwards, though without seeming to have -any intention of speaking, Miss Lucas defied her friend to mention such -a subject to him; which immediately provoking Elizabeth to do it, she -turned to him and said: - -“Did you not think, Mr. Darcy, that I expressed myself uncommonly -well just now, when I was teasing Colonel Forster to give us a ball at -Meryton?” - -“With great energy; but it is always a subject which makes a lady -energetic.” - -“You are severe on us.” - -“It will be _her_ turn soon to be teased,” said Miss Lucas. “I am going -to open the instrument, Eliza, and you know what follows.” - -“You are a very strange creature by way of a friend!--always wanting me -to play and sing before anybody and everybody! If my vanity had taken -a musical turn, you would have been invaluable; but as it is, I would -really rather not sit down before those who must be in the habit of -hearing the very best performers.” On Miss Lucas’s persevering, however, -she added, “Very well, if it must be so, it must.” And gravely glancing -at Mr. Darcy, “There is a fine old saying, which everybody here is of -course familiar with: ‘Keep your breath to cool your porridge’; and I -shall keep mine to swell my song.” - -Her performance was pleasing, though by no means capital. After a song -or two, and before she could reply to the entreaties of several that -she would sing again, she was eagerly succeeded at the instrument by her -sister Mary, who having, in consequence of being the only plain one in -the family, worked hard for knowledge and accomplishments, was always -impatient for display. - -Mary had neither genius nor taste; and though vanity had given her -application, it had given her likewise a pedantic air and conceited -manner, which would have injured a higher degree of excellence than she -had reached. Elizabeth, easy and unaffected, had been listened to with -much more pleasure, though not playing half so well; and Mary, at the -end of a long concerto, was glad to purchase praise and gratitude by -Scotch and Irish airs, at the request of her younger sisters, who, -with some of the Lucases, and two or three officers, joined eagerly in -dancing at one end of the room. - -Mr. Darcy stood near them in silent indignation at such a mode of -passing the evening, to the exclusion of all conversation, and was too -much engrossed by his thoughts to perceive that Sir William Lucas was -his neighbour, till Sir William thus began: - -“What a charming amusement for young people this is, Mr. Darcy! There -is nothing like dancing after all. I consider it as one of the first -refinements of polished society.” - -“Certainly, sir; and it has the advantage also of being in vogue amongst -the less polished societies of the world. Every savage can dance.” - -Sir William only smiled. “Your friend performs delightfully,” he -continued after a pause, on seeing Bingley join the group; “and I doubt -not that you are an adept in the science yourself, Mr. Darcy.” - -“You saw me dance at Meryton, I believe, sir.” - -“Yes, indeed, and received no inconsiderable pleasure from the sight. Do -you often dance at St. James’s?” - -“Never, sir.” - -“Do you not think it would be a proper compliment to the place?” - -“It is a compliment which I never pay to any place if I can avoid it.” - -“You have a house in town, I conclude?” - -Mr. Darcy bowed. - -“I had once had some thought of fixing in town myself--for I am fond -of superior society; but I did not feel quite certain that the air of -London would agree with Lady Lucas.” - -He paused in hopes of an answer; but his companion was not disposed -to make any; and Elizabeth at that instant moving towards them, he was -struck with the action of doing a very gallant thing, and called out to -her: - -“My dear Miss Eliza, why are you not dancing? Mr. Darcy, you must allow -me to present this young lady to you as a very desirable partner. You -cannot refuse to dance, I am sure when so much beauty is before you.” - And, taking her hand, he would have given it to Mr. Darcy who, though -extremely surprised, was not unwilling to receive it, when she instantly -drew back, and said with some discomposure to Sir William: - -“Indeed, sir, I have not the least intention of dancing. I entreat you -not to suppose that I moved this way in order to beg for a partner.” - -Mr. Darcy, with grave propriety, requested to be allowed the honour of -her hand, but in vain. Elizabeth was determined; nor did Sir William at -all shake her purpose by his attempt at persuasion. - -“You excel so much in the dance, Miss Eliza, that it is cruel to deny -me the happiness of seeing you; and though this gentleman dislikes the -amusement in general, he can have no objection, I am sure, to oblige us -for one half-hour.” - -“Mr. Darcy is all politeness,” said Elizabeth, smiling. - -“He is, indeed; but, considering the inducement, my dear Miss Eliza, -we cannot wonder at his complaisance--for who would object to such a -partner?” - -Elizabeth looked archly, and turned away. Her resistance had not -injured her with the gentleman, and he was thinking of her with some -complacency, when thus accosted by Miss Bingley: - -“I can guess the subject of your reverie.” - -“I should imagine not.” - -“You are considering how insupportable it would be to pass many evenings -in this manner--in such society; and indeed I am quite of your opinion. -I was never more annoyed! The insipidity, and yet the noise--the -nothingness, and yet the self-importance of all those people! What would -I give to hear your strictures on them!” - -“Your conjecture is totally wrong, I assure you. My mind was more -agreeably engaged. I have been meditating on the very great pleasure -which a pair of fine eyes in the face of a pretty woman can bestow.” - -Miss Bingley immediately fixed her eyes on his face, and desired he -would tell her what lady had the credit of inspiring such reflections. -Mr. Darcy replied with great intrepidity: - -“Miss Elizabeth Bennet.” - -“Miss Elizabeth Bennet!” repeated Miss Bingley. “I am all astonishment. -How long has she been such a favourite?--and pray, when am I to wish you -joy?” - -“That is exactly the question which I expected you to ask. A lady’s -imagination is very rapid; it jumps from admiration to love, from love -to matrimony, in a moment. I knew you would be wishing me joy.” - -“Nay, if you are serious about it, I shall consider the matter is -absolutely settled. You will be having a charming mother-in-law, indeed; -and, of course, she will always be at Pemberley with you.” - -He listened to her with perfect indifference while she chose to -entertain herself in this manner; and as his composure convinced her -that all was safe, her wit flowed long. - - - -Chapter 7 - - -Mr. Bennet’s property consisted almost entirely in an estate of two -thousand a year, which, unfortunately for his daughters, was entailed, -in default of heirs male, on a distant relation; and their mother’s -fortune, though ample for her situation in life, could but ill supply -the deficiency of his. Her father had been an attorney in Meryton, and -had left her four thousand pounds. - -She had a sister married to a Mr. Phillips, who had been a clerk to -their father and succeeded him in the business, and a brother settled in -London in a respectable line of trade. - -The village of Longbourn was only one mile from Meryton; a most -convenient distance for the young ladies, who were usually tempted -thither three or four times a week, to pay their duty to their aunt and -to a milliner’s shop just over the way. The two youngest of the family, -Catherine and Lydia, were particularly frequent in these attentions; -their minds were more vacant than their sisters’, and when nothing -better offered, a walk to Meryton was necessary to amuse their morning -hours and furnish conversation for the evening; and however bare of news -the country in general might be, they always contrived to learn some -from their aunt. At present, indeed, they were well supplied both with -news and happiness by the recent arrival of a militia regiment in the -neighbourhood; it was to remain the whole winter, and Meryton was the -headquarters. - -Their visits to Mrs. Phillips were now productive of the most -interesting intelligence. Every day added something to their knowledge -of the officers’ names and connections. Their lodgings were not long a -secret, and at length they began to know the officers themselves. Mr. -Phillips visited them all, and this opened to his nieces a store of -felicity unknown before. They could talk of nothing but officers; and -Mr. Bingley’s large fortune, the mention of which gave animation -to their mother, was worthless in their eyes when opposed to the -regimentals of an ensign. - -After listening one morning to their effusions on this subject, Mr. -Bennet coolly observed: - -“From all that I can collect by your manner of talking, you must be two -of the silliest girls in the country. I have suspected it some time, but -I am now convinced.” - -Catherine was disconcerted, and made no answer; but Lydia, with perfect -indifference, continued to express her admiration of Captain Carter, -and her hope of seeing him in the course of the day, as he was going the -next morning to London. - -“I am astonished, my dear,” said Mrs. Bennet, “that you should be so -ready to think your own children silly. If I wished to think slightingly -of anybody’s children, it should not be of my own, however.” - -“If my children are silly, I must hope to be always sensible of it.” - -“Yes--but as it happens, they are all of them very clever.” - -“This is the only point, I flatter myself, on which we do not agree. I -had hoped that our sentiments coincided in every particular, but I must -so far differ from you as to think our two youngest daughters uncommonly -foolish.” - -“My dear Mr. Bennet, you must not expect such girls to have the sense of -their father and mother. When they get to our age, I dare say they will -not think about officers any more than we do. I remember the time when -I liked a red coat myself very well--and, indeed, so I do still at my -heart; and if a smart young colonel, with five or six thousand a year, -should want one of my girls I shall not say nay to him; and I thought -Colonel Forster looked very becoming the other night at Sir William’s in -his regimentals.” - -“Mamma,” cried Lydia, “my aunt says that Colonel Forster and Captain -Carter do not go so often to Miss Watson’s as they did when they first -came; she sees them now very often standing in Clarke’s library.” - -Mrs. Bennet was prevented replying by the entrance of the footman with -a note for Miss Bennet; it came from Netherfield, and the servant waited -for an answer. Mrs. Bennet’s eyes sparkled with pleasure, and she was -eagerly calling out, while her daughter read, - -“Well, Jane, who is it from? What is it about? What does he say? Well, -Jane, make haste and tell us; make haste, my love.” - -“It is from Miss Bingley,” said Jane, and then read it aloud. - -“MY DEAR FRIEND,-- - -“If you are not so compassionate as to dine to-day with Louisa and me, -we shall be in danger of hating each other for the rest of our lives, -for a whole day’s tete-a-tete between two women can never end without a -quarrel. Come as soon as you can on receipt of this. My brother and the -gentlemen are to dine with the officers.--Yours ever, - -“CAROLINE BINGLEY” - -“With the officers!” cried Lydia. “I wonder my aunt did not tell us of -_that_.” - -“Dining out,” said Mrs. Bennet, “that is very unlucky.” - -“Can I have the carriage?” said Jane. - -“No, my dear, you had better go on horseback, because it seems likely to -rain; and then you must stay all night.” - -“That would be a good scheme,” said Elizabeth, “if you were sure that -they would not offer to send her home.” - -“Oh! but the gentlemen will have Mr. Bingley’s chaise to go to Meryton, -and the Hursts have no horses to theirs.” - -“I had much rather go in the coach.” - -“But, my dear, your father cannot spare the horses, I am sure. They are -wanted in the farm, Mr. Bennet, are they not?” - -“They are wanted in the farm much oftener than I can get them.” - -“But if you have got them to-day,” said Elizabeth, “my mother’s purpose -will be answered.” - -She did at last extort from her father an acknowledgment that the horses -were engaged. Jane was therefore obliged to go on horseback, and her -mother attended her to the door with many cheerful prognostics of a -bad day. Her hopes were answered; Jane had not been gone long before -it rained hard. Her sisters were uneasy for her, but her mother was -delighted. The rain continued the whole evening without intermission; -Jane certainly could not come back. - -“This was a lucky idea of mine, indeed!” said Mrs. Bennet more than -once, as if the credit of making it rain were all her own. Till the -next morning, however, she was not aware of all the felicity of her -contrivance. Breakfast was scarcely over when a servant from Netherfield -brought the following note for Elizabeth: - -“MY DEAREST LIZZY,-- - -“I find myself very unwell this morning, which, I suppose, is to be -imputed to my getting wet through yesterday. My kind friends will not -hear of my returning till I am better. They insist also on my seeing Mr. -Jones--therefore do not be alarmed if you should hear of his having been -to me--and, excepting a sore throat and headache, there is not much the -matter with me.--Yours, etc.” - -“Well, my dear,” said Mr. Bennet, when Elizabeth had read the note -aloud, “if your daughter should have a dangerous fit of illness--if she -should die, it would be a comfort to know that it was all in pursuit of -Mr. Bingley, and under your orders.” - -“Oh! I am not afraid of her dying. People do not die of little trifling -colds. She will be taken good care of. As long as she stays there, it is -all very well. I would go and see her if I could have the carriage.” - -Elizabeth, feeling really anxious, was determined to go to her, though -the carriage was not to be had; and as she was no horsewoman, walking -was her only alternative. She declared her resolution. - -“How can you be so silly,” cried her mother, “as to think of such a -thing, in all this dirt! You will not be fit to be seen when you get -there.” - -“I shall be very fit to see Jane--which is all I want.” - -“Is this a hint to me, Lizzy,” said her father, “to send for the -horses?” - -“No, indeed, I do not wish to avoid the walk. The distance is nothing -when one has a motive; only three miles. I shall be back by dinner.” - -“I admire the activity of your benevolence,” observed Mary, “but every -impulse of feeling should be guided by reason; and, in my opinion, -exertion should always be in proportion to what is required.” - -“We will go as far as Meryton with you,” said Catherine and Lydia. -Elizabeth accepted their company, and the three young ladies set off -together. - -“If we make haste,” said Lydia, as they walked along, “perhaps we may -see something of Captain Carter before he goes.” - -In Meryton they parted; the two youngest repaired to the lodgings of one -of the officers’ wives, and Elizabeth continued her walk alone, crossing -field after field at a quick pace, jumping over stiles and springing -over puddles with impatient activity, and finding herself at last -within view of the house, with weary ankles, dirty stockings, and a face -glowing with the warmth of exercise. - -She was shown into the breakfast-parlour, where all but Jane were -assembled, and where her appearance created a great deal of surprise. -That she should have walked three miles so early in the day, in such -dirty weather, and by herself, was almost incredible to Mrs. Hurst and -Miss Bingley; and Elizabeth was convinced that they held her in contempt -for it. She was received, however, very politely by them; and in their -brother’s manners there was something better than politeness; there -was good humour and kindness. Mr. Darcy said very little, and Mr. -Hurst nothing at all. The former was divided between admiration of the -brilliancy which exercise had given to her complexion, and doubt as -to the occasion’s justifying her coming so far alone. The latter was -thinking only of his breakfast. - -Her inquiries after her sister were not very favourably answered. Miss -Bennet had slept ill, and though up, was very feverish, and not -well enough to leave her room. Elizabeth was glad to be taken to her -immediately; and Jane, who had only been withheld by the fear of giving -alarm or inconvenience from expressing in her note how much she longed -for such a visit, was delighted at her entrance. She was not equal, -however, to much conversation, and when Miss Bingley left them -together, could attempt little besides expressions of gratitude for the -extraordinary kindness she was treated with. Elizabeth silently attended -her. - -When breakfast was over they were joined by the sisters; and Elizabeth -began to like them herself, when she saw how much affection and -solicitude they showed for Jane. The apothecary came, and having -examined his patient, said, as might be supposed, that she had caught -a violent cold, and that they must endeavour to get the better of it; -advised her to return to bed, and promised her some draughts. The advice -was followed readily, for the feverish symptoms increased, and her head -ached acutely. Elizabeth did not quit her room for a moment; nor were -the other ladies often absent; the gentlemen being out, they had, in -fact, nothing to do elsewhere. - -When the clock struck three, Elizabeth felt that she must go, and very -unwillingly said so. Miss Bingley offered her the carriage, and she only -wanted a little pressing to accept it, when Jane testified such concern -in parting with her, that Miss Bingley was obliged to convert the offer -of the chaise to an invitation to remain at Netherfield for the present. -Elizabeth most thankfully consented, and a servant was dispatched to -Longbourn to acquaint the family with her stay and bring back a supply -of clothes. - - - -Chapter 8 - - -At five o’clock the two ladies retired to dress, and at half-past six -Elizabeth was summoned to dinner. To the civil inquiries which then -poured in, and amongst which she had the pleasure of distinguishing the -much superior solicitude of Mr. Bingley’s, she could not make a very -favourable answer. Jane was by no means better. The sisters, on hearing -this, repeated three or four times how much they were grieved, how -shocking it was to have a bad cold, and how excessively they disliked -being ill themselves; and then thought no more of the matter: and their -indifference towards Jane when not immediately before them restored -Elizabeth to the enjoyment of all her former dislike. - -Their brother, indeed, was the only one of the party whom she could -regard with any complacency. His anxiety for Jane was evident, and his -attentions to herself most pleasing, and they prevented her feeling -herself so much an intruder as she believed she was considered by the -others. She had very little notice from any but him. Miss Bingley was -engrossed by Mr. Darcy, her sister scarcely less so; and as for Mr. -Hurst, by whom Elizabeth sat, he was an indolent man, who lived only to -eat, drink, and play at cards; who, when he found her to prefer a plain -dish to a ragout, had nothing to say to her. - -When dinner was over, she returned directly to Jane, and Miss Bingley -began abusing her as soon as she was out of the room. Her manners were -pronounced to be very bad indeed, a mixture of pride and impertinence; -she had no conversation, no style, no beauty. Mrs. Hurst thought the -same, and added: - -“She has nothing, in short, to recommend her, but being an excellent -walker. I shall never forget her appearance this morning. She really -looked almost wild.” - -“She did, indeed, Louisa. I could hardly keep my countenance. Very -nonsensical to come at all! Why must _she_ be scampering about the -country, because her sister had a cold? Her hair, so untidy, so blowsy!” - -“Yes, and her petticoat; I hope you saw her petticoat, six inches deep -in mud, I am absolutely certain; and the gown which had been let down to -hide it not doing its office.” - -“Your picture may be very exact, Louisa,” said Bingley; “but this was -all lost upon me. I thought Miss Elizabeth Bennet looked remarkably -well when she came into the room this morning. Her dirty petticoat quite -escaped my notice.” - -“_You_ observed it, Mr. Darcy, I am sure,” said Miss Bingley; “and I am -inclined to think that you would not wish to see _your_ sister make such -an exhibition.” - -“Certainly not.” - -“To walk three miles, or four miles, or five miles, or whatever it is, -above her ankles in dirt, and alone, quite alone! What could she mean by -it? It seems to me to show an abominable sort of conceited independence, -a most country-town indifference to decorum.” - -“It shows an affection for her sister that is very pleasing,” said -Bingley. - -“I am afraid, Mr. Darcy,” observed Miss Bingley in a half whisper, “that -this adventure has rather affected your admiration of her fine eyes.” - -“Not at all,” he replied; “they were brightened by the exercise.” A -short pause followed this speech, and Mrs. Hurst began again: - -“I have an excessive regard for Miss Jane Bennet, she is really a very -sweet girl, and I wish with all my heart she were well settled. But with -such a father and mother, and such low connections, I am afraid there is -no chance of it.” - -“I think I have heard you say that their uncle is an attorney in -Meryton.” - -“Yes; and they have another, who lives somewhere near Cheapside.” - -“That is capital,” added her sister, and they both laughed heartily. - -“If they had uncles enough to fill _all_ Cheapside,” cried Bingley, “it -would not make them one jot less agreeable.” - -“But it must very materially lessen their chance of marrying men of any -consideration in the world,” replied Darcy. - -To this speech Bingley made no answer; but his sisters gave it their -hearty assent, and indulged their mirth for some time at the expense of -their dear friend’s vulgar relations. - -With a renewal of tenderness, however, they returned to her room on -leaving the dining-parlour, and sat with her till summoned to coffee. -She was still very poorly, and Elizabeth would not quit her at all, till -late in the evening, when she had the comfort of seeing her sleep, and -when it seemed to her rather right than pleasant that she should go -downstairs herself. On entering the drawing-room she found the whole -party at loo, and was immediately invited to join them; but suspecting -them to be playing high she declined it, and making her sister the -excuse, said she would amuse herself for the short time she could stay -below, with a book. Mr. Hurst looked at her with astonishment. - -“Do you prefer reading to cards?” said he; “that is rather singular.” - -“Miss Eliza Bennet,” said Miss Bingley, “despises cards. She is a great -reader, and has no pleasure in anything else.” - -“I deserve neither such praise nor such censure,” cried Elizabeth; “I am -_not_ a great reader, and I have pleasure in many things.” - -“In nursing your sister I am sure you have pleasure,” said Bingley; “and -I hope it will be soon increased by seeing her quite well.” - -Elizabeth thanked him from her heart, and then walked towards the -table where a few books were lying. He immediately offered to fetch her -others--all that his library afforded. - -“And I wish my collection were larger for your benefit and my own -credit; but I am an idle fellow, and though I have not many, I have more -than I ever looked into.” - -Elizabeth assured him that she could suit herself perfectly with those -in the room. - -“I am astonished,” said Miss Bingley, “that my father should have left -so small a collection of books. What a delightful library you have at -Pemberley, Mr. Darcy!” - -“It ought to be good,” he replied, “it has been the work of many -generations.” - -“And then you have added so much to it yourself, you are always buying -books.” - -“I cannot comprehend the neglect of a family library in such days as -these.” - -“Neglect! I am sure you neglect nothing that can add to the beauties of -that noble place. Charles, when you build _your_ house, I wish it may be -half as delightful as Pemberley.” - -“I wish it may.” - -“But I would really advise you to make your purchase in that -neighbourhood, and take Pemberley for a kind of model. There is not a -finer county in England than Derbyshire.” - -“With all my heart; I will buy Pemberley itself if Darcy will sell it.” - -“I am talking of possibilities, Charles.” - -“Upon my word, Caroline, I should think it more possible to get -Pemberley by purchase than by imitation.” - -Elizabeth was so much caught with what passed, as to leave her very -little attention for her book; and soon laying it wholly aside, she drew -near the card-table, and stationed herself between Mr. Bingley and his -eldest sister, to observe the game. - -“Is Miss Darcy much grown since the spring?” said Miss Bingley; “will -she be as tall as I am?” - -“I think she will. She is now about Miss Elizabeth Bennet’s height, or -rather taller.” - -“How I long to see her again! I never met with anybody who delighted me -so much. Such a countenance, such manners! And so extremely accomplished -for her age! Her performance on the pianoforte is exquisite.” - -“It is amazing to me,” said Bingley, “how young ladies can have patience -to be so very accomplished as they all are.” - -“All young ladies accomplished! My dear Charles, what do you mean?” - -“Yes, all of them, I think. They all paint tables, cover screens, and -net purses. I scarcely know anyone who cannot do all this, and I am sure -I never heard a young lady spoken of for the first time, without being -informed that she was very accomplished.” - -“Your list of the common extent of accomplishments,” said Darcy, “has -too much truth. The word is applied to many a woman who deserves it no -otherwise than by netting a purse or covering a screen. But I am very -far from agreeing with you in your estimation of ladies in general. I -cannot boast of knowing more than half-a-dozen, in the whole range of my -acquaintance, that are really accomplished.” - -“Nor I, I am sure,” said Miss Bingley. - -“Then,” observed Elizabeth, “you must comprehend a great deal in your -idea of an accomplished woman.” - -“Yes, I do comprehend a great deal in it.” - -“Oh! certainly,” cried his faithful assistant, “no one can be really -esteemed accomplished who does not greatly surpass what is usually met -with. A woman must have a thorough knowledge of music, singing, drawing, -dancing, and the modern languages, to deserve the word; and besides -all this, she must possess a certain something in her air and manner of -walking, the tone of her voice, her address and expressions, or the word -will be but half-deserved.” - -“All this she must possess,” added Darcy, “and to all this she must -yet add something more substantial, in the improvement of her mind by -extensive reading.” - -“I am no longer surprised at your knowing _only_ six accomplished women. -I rather wonder now at your knowing _any_.” - -“Are you so severe upon your own sex as to doubt the possibility of all -this?” - -“I never saw such a woman. I never saw such capacity, and taste, and -application, and elegance, as you describe united.” - -Mrs. Hurst and Miss Bingley both cried out against the injustice of her -implied doubt, and were both protesting that they knew many women who -answered this description, when Mr. Hurst called them to order, with -bitter complaints of their inattention to what was going forward. As all -conversation was thereby at an end, Elizabeth soon afterwards left the -room. - -“Elizabeth Bennet,” said Miss Bingley, when the door was closed on her, -“is one of those young ladies who seek to recommend themselves to the -other sex by undervaluing their own; and with many men, I dare say, it -succeeds. But, in my opinion, it is a paltry device, a very mean art.” - -“Undoubtedly,” replied Darcy, to whom this remark was chiefly addressed, -“there is a meanness in _all_ the arts which ladies sometimes condescend -to employ for captivation. Whatever bears affinity to cunning is -despicable.” - -Miss Bingley was not so entirely satisfied with this reply as to -continue the subject. - -Elizabeth joined them again only to say that her sister was worse, and -that she could not leave her. Bingley urged Mr. Jones being sent for -immediately; while his sisters, convinced that no country advice could -be of any service, recommended an express to town for one of the most -eminent physicians. This she would not hear of; but she was not so -unwilling to comply with their brother’s proposal; and it was settled -that Mr. Jones should be sent for early in the morning, if Miss Bennet -were not decidedly better. Bingley was quite uncomfortable; his sisters -declared that they were miserable. They solaced their wretchedness, -however, by duets after supper, while he could find no better relief -to his feelings than by giving his housekeeper directions that every -attention might be paid to the sick lady and her sister. - - - -Chapter 9 - - -Elizabeth passed the chief of the night in her sister’s room, and in the -morning had the pleasure of being able to send a tolerable answer to the -inquiries which she very early received from Mr. Bingley by a housemaid, -and some time afterwards from the two elegant ladies who waited on his -sisters. In spite of this amendment, however, she requested to have a -note sent to Longbourn, desiring her mother to visit Jane, and form her -own judgement of her situation. The note was immediately dispatched, and -its contents as quickly complied with. Mrs. Bennet, accompanied by her -two youngest girls, reached Netherfield soon after the family breakfast. - -Had she found Jane in any apparent danger, Mrs. Bennet would have been -very miserable; but being satisfied on seeing her that her illness was -not alarming, she had no wish of her recovering immediately, as her -restoration to health would probably remove her from Netherfield. She -would not listen, therefore, to her daughter’s proposal of being carried -home; neither did the apothecary, who arrived about the same time, think -it at all advisable. After sitting a little while with Jane, on Miss -Bingley’s appearance and invitation, the mother and three daughters all -attended her into the breakfast parlour. Bingley met them with hopes -that Mrs. Bennet had not found Miss Bennet worse than she expected. - -“Indeed I have, sir,” was her answer. “She is a great deal too ill to be -moved. Mr. Jones says we must not think of moving her. We must trespass -a little longer on your kindness.” - -“Removed!” cried Bingley. “It must not be thought of. My sister, I am -sure, will not hear of her removal.” - -“You may depend upon it, Madam,” said Miss Bingley, with cold civility, -“that Miss Bennet will receive every possible attention while she -remains with us.” - -Mrs. Bennet was profuse in her acknowledgments. - -“I am sure,” she added, “if it was not for such good friends I do not -know what would become of her, for she is very ill indeed, and suffers -a vast deal, though with the greatest patience in the world, which is -always the way with her, for she has, without exception, the sweetest -temper I have ever met with. I often tell my other girls they are -nothing to _her_. You have a sweet room here, Mr. Bingley, and a -charming prospect over the gravel walk. I do not know a place in the -country that is equal to Netherfield. You will not think of quitting it -in a hurry, I hope, though you have but a short lease.” - -“Whatever I do is done in a hurry,” replied he; “and therefore if I -should resolve to quit Netherfield, I should probably be off in five -minutes. At present, however, I consider myself as quite fixed here.” - -“That is exactly what I should have supposed of you,” said Elizabeth. - -“You begin to comprehend me, do you?” cried he, turning towards her. - -“Oh! yes--I understand you perfectly.” - -“I wish I might take this for a compliment; but to be so easily seen -through I am afraid is pitiful.” - -“That is as it happens. It does not follow that a deep, intricate -character is more or less estimable than such a one as yours.” - -“Lizzy,” cried her mother, “remember where you are, and do not run on in -the wild manner that you are suffered to do at home.” - -“I did not know before,” continued Bingley immediately, “that you were a -studier of character. It must be an amusing study.” - -“Yes, but intricate characters are the _most_ amusing. They have at -least that advantage.” - -“The country,” said Darcy, “can in general supply but a few subjects for -such a study. In a country neighbourhood you move in a very confined and -unvarying society.” - -“But people themselves alter so much, that there is something new to be -observed in them for ever.” - -“Yes, indeed,” cried Mrs. Bennet, offended by his manner of mentioning -a country neighbourhood. “I assure you there is quite as much of _that_ -going on in the country as in town.” - -Everybody was surprised, and Darcy, after looking at her for a moment, -turned silently away. Mrs. Bennet, who fancied she had gained a complete -victory over him, continued her triumph. - -“I cannot see that London has any great advantage over the country, for -my part, except the shops and public places. The country is a vast deal -pleasanter, is it not, Mr. Bingley?” - -“When I am in the country,” he replied, “I never wish to leave it; -and when I am in town it is pretty much the same. They have each their -advantages, and I can be equally happy in either.” - -“Aye--that is because you have the right disposition. But that -gentleman,” looking at Darcy, “seemed to think the country was nothing -at all.” - -“Indeed, Mamma, you are mistaken,” said Elizabeth, blushing for her -mother. “You quite mistook Mr. Darcy. He only meant that there was not -such a variety of people to be met with in the country as in the town, -which you must acknowledge to be true.” - -“Certainly, my dear, nobody said there were; but as to not meeting -with many people in this neighbourhood, I believe there are few -neighbourhoods larger. I know we dine with four-and-twenty families.” - -Nothing but concern for Elizabeth could enable Bingley to keep his -countenance. His sister was less delicate, and directed her eyes towards -Mr. Darcy with a very expressive smile. Elizabeth, for the sake of -saying something that might turn her mother’s thoughts, now asked her if -Charlotte Lucas had been at Longbourn since _her_ coming away. - -“Yes, she called yesterday with her father. What an agreeable man Sir -William is, Mr. Bingley, is not he? So much the man of fashion! So -genteel and easy! He has always something to say to everybody. _That_ -is my idea of good breeding; and those persons who fancy themselves very -important, and never open their mouths, quite mistake the matter.” - -“Did Charlotte dine with you?” - -“No, she would go home. I fancy she was wanted about the mince-pies. For -my part, Mr. Bingley, I always keep servants that can do their own work; -_my_ daughters are brought up very differently. But everybody is to -judge for themselves, and the Lucases are a very good sort of girls, -I assure you. It is a pity they are not handsome! Not that I think -Charlotte so _very_ plain--but then she is our particular friend.” - -“She seems a very pleasant young woman.” - -“Oh! dear, yes; but you must own she is very plain. Lady Lucas herself -has often said so, and envied me Jane’s beauty. I do not like to boast -of my own child, but to be sure, Jane--one does not often see anybody -better looking. It is what everybody says. I do not trust my own -partiality. When she was only fifteen, there was a man at my brother -Gardiner’s in town so much in love with her that my sister-in-law was -sure he would make her an offer before we came away. But, however, he -did not. Perhaps he thought her too young. However, he wrote some verses -on her, and very pretty they were.” - -“And so ended his affection,” said Elizabeth impatiently. “There has -been many a one, I fancy, overcome in the same way. I wonder who first -discovered the efficacy of poetry in driving away love!” - -“I have been used to consider poetry as the _food_ of love,” said Darcy. - -“Of a fine, stout, healthy love it may. Everything nourishes what is -strong already. But if it be only a slight, thin sort of inclination, I -am convinced that one good sonnet will starve it entirely away.” - -Darcy only smiled; and the general pause which ensued made Elizabeth -tremble lest her mother should be exposing herself again. She longed to -speak, but could think of nothing to say; and after a short silence Mrs. -Bennet began repeating her thanks to Mr. Bingley for his kindness to -Jane, with an apology for troubling him also with Lizzy. Mr. Bingley was -unaffectedly civil in his answer, and forced his younger sister to be -civil also, and say what the occasion required. She performed her part -indeed without much graciousness, but Mrs. Bennet was satisfied, and -soon afterwards ordered her carriage. Upon this signal, the youngest of -her daughters put herself forward. The two girls had been whispering to -each other during the whole visit, and the result of it was, that the -youngest should tax Mr. Bingley with having promised on his first coming -into the country to give a ball at Netherfield. - -Lydia was a stout, well-grown girl of fifteen, with a fine complexion -and good-humoured countenance; a favourite with her mother, whose -affection had brought her into public at an early age. She had high -animal spirits, and a sort of natural self-consequence, which the -attention of the officers, to whom her uncle’s good dinners, and her own -easy manners recommended her, had increased into assurance. She was very -equal, therefore, to address Mr. Bingley on the subject of the ball, and -abruptly reminded him of his promise; adding, that it would be the most -shameful thing in the world if he did not keep it. His answer to this -sudden attack was delightful to their mother’s ear: - -“I am perfectly ready, I assure you, to keep my engagement; and when -your sister is recovered, you shall, if you please, name the very day of -the ball. But you would not wish to be dancing when she is ill.” - -Lydia declared herself satisfied. “Oh! yes--it would be much better to -wait till Jane was well, and by that time most likely Captain Carter -would be at Meryton again. And when you have given _your_ ball,” she -added, “I shall insist on their giving one also. I shall tell Colonel -Forster it will be quite a shame if he does not.” - -Mrs. Bennet and her daughters then departed, and Elizabeth returned -instantly to Jane, leaving her own and her relations’ behaviour to the -remarks of the two ladies and Mr. Darcy; the latter of whom, however, -could not be prevailed on to join in their censure of _her_, in spite of -all Miss Bingley’s witticisms on _fine eyes_. - - - -Chapter 10 - - -The day passed much as the day before had done. Mrs. Hurst and Miss -Bingley had spent some hours of the morning with the invalid, who -continued, though slowly, to mend; and in the evening Elizabeth joined -their party in the drawing-room. The loo-table, however, did not appear. -Mr. Darcy was writing, and Miss Bingley, seated near him, was watching -the progress of his letter and repeatedly calling off his attention by -messages to his sister. Mr. Hurst and Mr. Bingley were at piquet, and -Mrs. Hurst was observing their game. - -Elizabeth took up some needlework, and was sufficiently amused in -attending to what passed between Darcy and his companion. The perpetual -commendations of the lady, either on his handwriting, or on the evenness -of his lines, or on the length of his letter, with the perfect unconcern -with which her praises were received, formed a curious dialogue, and was -exactly in union with her opinion of each. - -“How delighted Miss Darcy will be to receive such a letter!” - -He made no answer. - -“You write uncommonly fast.” - -“You are mistaken. I write rather slowly.” - -“How many letters you must have occasion to write in the course of a -year! Letters of business, too! How odious I should think them!” - -“It is fortunate, then, that they fall to my lot instead of yours.” - -“Pray tell your sister that I long to see her.” - -“I have already told her so once, by your desire.” - -“I am afraid you do not like your pen. Let me mend it for you. I mend -pens remarkably well.” - -“Thank you--but I always mend my own.” - -“How can you contrive to write so even?” - -He was silent. - -“Tell your sister I am delighted to hear of her improvement on the harp; -and pray let her know that I am quite in raptures with her beautiful -little design for a table, and I think it infinitely superior to Miss -Grantley’s.” - -“Will you give me leave to defer your raptures till I write again? At -present I have not room to do them justice.” - -“Oh! it is of no consequence. I shall see her in January. But do you -always write such charming long letters to her, Mr. Darcy?” - -“They are generally long; but whether always charming it is not for me -to determine.” - -“It is a rule with me, that a person who can write a long letter with -ease, cannot write ill.” - -“That will not do for a compliment to Darcy, Caroline,” cried her -brother, “because he does _not_ write with ease. He studies too much for -words of four syllables. Do not you, Darcy?” - -“My style of writing is very different from yours.” - -“Oh!” cried Miss Bingley, “Charles writes in the most careless way -imaginable. He leaves out half his words, and blots the rest.” - -“My ideas flow so rapidly that I have not time to express them--by which -means my letters sometimes convey no ideas at all to my correspondents.” - -“Your humility, Mr. Bingley,” said Elizabeth, “must disarm reproof.” - -“Nothing is more deceitful,” said Darcy, “than the appearance of -humility. It is often only carelessness of opinion, and sometimes an -indirect boast.” - -“And which of the two do you call _my_ little recent piece of modesty?” - -“The indirect boast; for you are really proud of your defects in -writing, because you consider them as proceeding from a rapidity of -thought and carelessness of execution, which, if not estimable, you -think at least highly interesting. The power of doing anything with -quickness is always prized much by the possessor, and often without any -attention to the imperfection of the performance. When you told Mrs. -Bennet this morning that if you ever resolved upon quitting Netherfield -you should be gone in five minutes, you meant it to be a sort of -panegyric, of compliment to yourself--and yet what is there so very -laudable in a precipitance which must leave very necessary business -undone, and can be of no real advantage to yourself or anyone else?” - -“Nay,” cried Bingley, “this is too much, to remember at night all the -foolish things that were said in the morning. And yet, upon my honour, -I believe what I said of myself to be true, and I believe it at this -moment. At least, therefore, I did not assume the character of needless -precipitance merely to show off before the ladies.” - -“I dare say you believed it; but I am by no means convinced that -you would be gone with such celerity. Your conduct would be quite as -dependent on chance as that of any man I know; and if, as you were -mounting your horse, a friend were to say, ‘Bingley, you had better -stay till next week,’ you would probably do it, you would probably not -go--and at another word, might stay a month.” - -“You have only proved by this,” cried Elizabeth, “that Mr. Bingley did -not do justice to his own disposition. You have shown him off now much -more than he did himself.” - -“I am exceedingly gratified,” said Bingley, “by your converting what my -friend says into a compliment on the sweetness of my temper. But I am -afraid you are giving it a turn which that gentleman did by no means -intend; for he would certainly think better of me, if under such a -circumstance I were to give a flat denial, and ride off as fast as I -could.” - -“Would Mr. Darcy then consider the rashness of your original intentions -as atoned for by your obstinacy in adhering to it?” - -“Upon my word, I cannot exactly explain the matter; Darcy must speak for -himself.” - -“You expect me to account for opinions which you choose to call mine, -but which I have never acknowledged. Allowing the case, however, to -stand according to your representation, you must remember, Miss Bennet, -that the friend who is supposed to desire his return to the house, and -the delay of his plan, has merely desired it, asked it without offering -one argument in favour of its propriety.” - -“To yield readily--easily--to the _persuasion_ of a friend is no merit -with you.” - -“To yield without conviction is no compliment to the understanding of -either.” - -“You appear to me, Mr. Darcy, to allow nothing for the influence of -friendship and affection. A regard for the requester would often make -one readily yield to a request, without waiting for arguments to reason -one into it. I am not particularly speaking of such a case as you have -supposed about Mr. Bingley. We may as well wait, perhaps, till the -circumstance occurs before we discuss the discretion of his behaviour -thereupon. But in general and ordinary cases between friend and friend, -where one of them is desired by the other to change a resolution of no -very great moment, should you think ill of that person for complying -with the desire, without waiting to be argued into it?” - -“Will it not be advisable, before we proceed on this subject, to -arrange with rather more precision the degree of importance which is to -appertain to this request, as well as the degree of intimacy subsisting -between the parties?” - -“By all means,” cried Bingley; “let us hear all the particulars, not -forgetting their comparative height and size; for that will have more -weight in the argument, Miss Bennet, than you may be aware of. I assure -you, that if Darcy were not such a great tall fellow, in comparison with -myself, I should not pay him half so much deference. I declare I do not -know a more awful object than Darcy, on particular occasions, and in -particular places; at his own house especially, and of a Sunday evening, -when he has nothing to do.” - -Mr. Darcy smiled; but Elizabeth thought she could perceive that he was -rather offended, and therefore checked her laugh. Miss Bingley warmly -resented the indignity he had received, in an expostulation with her -brother for talking such nonsense. - -“I see your design, Bingley,” said his friend. “You dislike an argument, -and want to silence this.” - -“Perhaps I do. Arguments are too much like disputes. If you and Miss -Bennet will defer yours till I am out of the room, I shall be very -thankful; and then you may say whatever you like of me.” - -“What you ask,” said Elizabeth, “is no sacrifice on my side; and Mr. -Darcy had much better finish his letter.” - -Mr. Darcy took her advice, and did finish his letter. - -When that business was over, he applied to Miss Bingley and Elizabeth -for an indulgence of some music. Miss Bingley moved with some alacrity -to the pianoforte; and, after a polite request that Elizabeth would lead -the way which the other as politely and more earnestly negatived, she -seated herself. - -Mrs. Hurst sang with her sister, and while they were thus employed, -Elizabeth could not help observing, as she turned over some music-books -that lay on the instrument, how frequently Mr. Darcy’s eyes were fixed -on her. She hardly knew how to suppose that she could be an object of -admiration to so great a man; and yet that he should look at her -because he disliked her, was still more strange. She could only imagine, -however, at last that she drew his notice because there was something -more wrong and reprehensible, according to his ideas of right, than in -any other person present. The supposition did not pain her. She liked -him too little to care for his approbation. - -After playing some Italian songs, Miss Bingley varied the charm by -a lively Scotch air; and soon afterwards Mr. Darcy, drawing near -Elizabeth, said to her: - -“Do not you feel a great inclination, Miss Bennet, to seize such an -opportunity of dancing a reel?” - -She smiled, but made no answer. He repeated the question, with some -surprise at her silence. - -“Oh!” said she, “I heard you before, but I could not immediately -determine what to say in reply. You wanted me, I know, to say ‘Yes,’ -that you might have the pleasure of despising my taste; but I always -delight in overthrowing those kind of schemes, and cheating a person of -their premeditated contempt. I have, therefore, made up my mind to tell -you, that I do not want to dance a reel at all--and now despise me if -you dare.” - -“Indeed I do not dare.” - -Elizabeth, having rather expected to affront him, was amazed at his -gallantry; but there was a mixture of sweetness and archness in her -manner which made it difficult for her to affront anybody; and Darcy -had never been so bewitched by any woman as he was by her. He really -believed, that were it not for the inferiority of her connections, he -should be in some danger. - -Miss Bingley saw, or suspected enough to be jealous; and her great -anxiety for the recovery of her dear friend Jane received some -assistance from her desire of getting rid of Elizabeth. - -She often tried to provoke Darcy into disliking her guest, by talking of -their supposed marriage, and planning his happiness in such an alliance. - -“I hope,” said she, as they were walking together in the shrubbery -the next day, “you will give your mother-in-law a few hints, when this -desirable event takes place, as to the advantage of holding her tongue; -and if you can compass it, do cure the younger girls of running after -officers. And, if I may mention so delicate a subject, endeavour to -check that little something, bordering on conceit and impertinence, -which your lady possesses.” - -“Have you anything else to propose for my domestic felicity?” - -“Oh! yes. Do let the portraits of your uncle and aunt Phillips be placed -in the gallery at Pemberley. Put them next to your great-uncle the -judge. They are in the same profession, you know, only in different -lines. As for your Elizabeth’s picture, you must not have it taken, for -what painter could do justice to those beautiful eyes?” - -“It would not be easy, indeed, to catch their expression, but their -colour and shape, and the eyelashes, so remarkably fine, might be -copied.” - -At that moment they were met from another walk by Mrs. Hurst and -Elizabeth herself. - -“I did not know that you intended to walk,” said Miss Bingley, in some -confusion, lest they had been overheard. - -“You used us abominably ill,” answered Mrs. Hurst, “running away without -telling us that you were coming out.” - -Then taking the disengaged arm of Mr. Darcy, she left Elizabeth to walk -by herself. The path just admitted three. Mr. Darcy felt their rudeness, -and immediately said: - -“This walk is not wide enough for our party. We had better go into the -avenue.” - -But Elizabeth, who had not the least inclination to remain with them, -laughingly answered: - -“No, no; stay where you are. You are charmingly grouped, and appear -to uncommon advantage. The picturesque would be spoilt by admitting a -fourth. Good-bye.” - -She then ran gaily off, rejoicing as she rambled about, in the hope of -being at home again in a day or two. Jane was already so much recovered -as to intend leaving her room for a couple of hours that evening. - - - -Chapter 11 - - -When the ladies removed after dinner, Elizabeth ran up to her -sister, and seeing her well guarded from cold, attended her into the -drawing-room, where she was welcomed by her two friends with many -professions of pleasure; and Elizabeth had never seen them so agreeable -as they were during the hour which passed before the gentlemen appeared. -Their powers of conversation were considerable. They could describe an -entertainment with accuracy, relate an anecdote with humour, and laugh -at their acquaintance with spirit. - -But when the gentlemen entered, Jane was no longer the first object; -Miss Bingley’s eyes were instantly turned toward Darcy, and she had -something to say to him before he had advanced many steps. He addressed -himself to Miss Bennet, with a polite congratulation; Mr. Hurst also -made her a slight bow, and said he was “very glad;” but diffuseness -and warmth remained for Bingley’s salutation. He was full of joy and -attention. The first half-hour was spent in piling up the fire, lest she -should suffer from the change of room; and she removed at his desire -to the other side of the fireplace, that she might be further from -the door. He then sat down by her, and talked scarcely to anyone -else. Elizabeth, at work in the opposite corner, saw it all with great -delight. - -When tea was over, Mr. Hurst reminded his sister-in-law of the -card-table--but in vain. She had obtained private intelligence that Mr. -Darcy did not wish for cards; and Mr. Hurst soon found even his open -petition rejected. She assured him that no one intended to play, and -the silence of the whole party on the subject seemed to justify her. Mr. -Hurst had therefore nothing to do, but to stretch himself on one of the -sofas and go to sleep. Darcy took up a book; Miss Bingley did the same; -and Mrs. Hurst, principally occupied in playing with her bracelets -and rings, joined now and then in her brother’s conversation with Miss -Bennet. - -Miss Bingley’s attention was quite as much engaged in watching Mr. -Darcy’s progress through _his_ book, as in reading her own; and she -was perpetually either making some inquiry, or looking at his page. She -could not win him, however, to any conversation; he merely answered her -question, and read on. At length, quite exhausted by the attempt to be -amused with her own book, which she had only chosen because it was the -second volume of his, she gave a great yawn and said, “How pleasant -it is to spend an evening in this way! I declare after all there is no -enjoyment like reading! How much sooner one tires of anything than of a -book! When I have a house of my own, I shall be miserable if I have not -an excellent library.” - -No one made any reply. She then yawned again, threw aside her book, and -cast her eyes round the room in quest for some amusement; when hearing -her brother mentioning a ball to Miss Bennet, she turned suddenly -towards him and said: - -“By the bye, Charles, are you really serious in meditating a dance at -Netherfield? I would advise you, before you determine on it, to consult -the wishes of the present party; I am much mistaken if there are -not some among us to whom a ball would be rather a punishment than a -pleasure.” - -“If you mean Darcy,” cried her brother, “he may go to bed, if he -chooses, before it begins--but as for the ball, it is quite a settled -thing; and as soon as Nicholls has made white soup enough, I shall send -round my cards.” - -“I should like balls infinitely better,” she replied, “if they were -carried on in a different manner; but there is something insufferably -tedious in the usual process of such a meeting. It would surely be much -more rational if conversation instead of dancing were made the order of -the day.” - -“Much more rational, my dear Caroline, I dare say, but it would not be -near so much like a ball.” - -Miss Bingley made no answer, and soon afterwards she got up and walked -about the room. Her figure was elegant, and she walked well; but -Darcy, at whom it was all aimed, was still inflexibly studious. In -the desperation of her feelings, she resolved on one effort more, and, -turning to Elizabeth, said: - -“Miss Eliza Bennet, let me persuade you to follow my example, and take a -turn about the room. I assure you it is very refreshing after sitting so -long in one attitude.” - -Elizabeth was surprised, but agreed to it immediately. Miss Bingley -succeeded no less in the real object of her civility; Mr. Darcy looked -up. He was as much awake to the novelty of attention in that quarter as -Elizabeth herself could be, and unconsciously closed his book. He was -directly invited to join their party, but he declined it, observing that -he could imagine but two motives for their choosing to walk up and down -the room together, with either of which motives his joining them would -interfere. “What could he mean? She was dying to know what could be his -meaning?”--and asked Elizabeth whether she could at all understand him? - -“Not at all,” was her answer; “but depend upon it, he means to be severe -on us, and our surest way of disappointing him will be to ask nothing -about it.” - -Miss Bingley, however, was incapable of disappointing Mr. Darcy in -anything, and persevered therefore in requiring an explanation of his -two motives. - -“I have not the smallest objection to explaining them,” said he, as soon -as she allowed him to speak. “You either choose this method of passing -the evening because you are in each other’s confidence, and have secret -affairs to discuss, or because you are conscious that your figures -appear to the greatest advantage in walking; if the first, I would be -completely in your way, and if the second, I can admire you much better -as I sit by the fire.” - -“Oh! shocking!” cried Miss Bingley. “I never heard anything so -abominable. How shall we punish him for such a speech?” - -“Nothing so easy, if you have but the inclination,” said Elizabeth. “We -can all plague and punish one another. Tease him--laugh at him. Intimate -as you are, you must know how it is to be done.” - -“But upon my honour, I do _not_. I do assure you that my intimacy has -not yet taught me _that_. Tease calmness of manner and presence of -mind! No, no; I feel he may defy us there. And as to laughter, we will -not expose ourselves, if you please, by attempting to laugh without a -subject. Mr. Darcy may hug himself.” - -“Mr. Darcy is not to be laughed at!” cried Elizabeth. “That is an -uncommon advantage, and uncommon I hope it will continue, for it would -be a great loss to _me_ to have many such acquaintances. I dearly love a -laugh.” - -“Miss Bingley,” said he, “has given me more credit than can be. -The wisest and the best of men--nay, the wisest and best of their -actions--may be rendered ridiculous by a person whose first object in -life is a joke.” - -“Certainly,” replied Elizabeth--“there are such people, but I hope I -am not one of _them_. I hope I never ridicule what is wise and good. -Follies and nonsense, whims and inconsistencies, _do_ divert me, I own, -and I laugh at them whenever I can. But these, I suppose, are precisely -what you are without.” - -“Perhaps that is not possible for anyone. But it has been the study -of my life to avoid those weaknesses which often expose a strong -understanding to ridicule.” - -“Such as vanity and pride.” - -“Yes, vanity is a weakness indeed. But pride--where there is a real -superiority of mind, pride will be always under good regulation.” - -Elizabeth turned away to hide a smile. - -“Your examination of Mr. Darcy is over, I presume,” said Miss Bingley; -“and pray what is the result?” - -“I am perfectly convinced by it that Mr. Darcy has no defect. He owns it -himself without disguise.” - -“No,” said Darcy, “I have made no such pretension. I have faults enough, -but they are not, I hope, of understanding. My temper I dare not vouch -for. It is, I believe, too little yielding--certainly too little for the -convenience of the world. I cannot forget the follies and vices of others -so soon as I ought, nor their offenses against myself. My feelings -are not puffed about with every attempt to move them. My temper -would perhaps be called resentful. My good opinion once lost, is lost -forever.” - -“_That_ is a failing indeed!” cried Elizabeth. “Implacable resentment -_is_ a shade in a character. But you have chosen your fault well. I -really cannot _laugh_ at it. You are safe from me.” - -“There is, I believe, in every disposition a tendency to some particular -evil--a natural defect, which not even the best education can overcome.” - -“And _your_ defect is to hate everybody.” - -“And yours,” he replied with a smile, “is willfully to misunderstand -them.” - -“Do let us have a little music,” cried Miss Bingley, tired of a -conversation in which she had no share. “Louisa, you will not mind my -waking Mr. Hurst?” - -Her sister had not the smallest objection, and the pianoforte was -opened; and Darcy, after a few moments’ recollection, was not sorry for -it. He began to feel the danger of paying Elizabeth too much attention. - - - -Chapter 12 - - -In consequence of an agreement between the sisters, Elizabeth wrote the -next morning to their mother, to beg that the carriage might be sent for -them in the course of the day. But Mrs. Bennet, who had calculated on -her daughters remaining at Netherfield till the following Tuesday, which -would exactly finish Jane’s week, could not bring herself to receive -them with pleasure before. Her answer, therefore, was not propitious, at -least not to Elizabeth’s wishes, for she was impatient to get home. Mrs. -Bennet sent them word that they could not possibly have the carriage -before Tuesday; and in her postscript it was added, that if Mr. Bingley -and his sister pressed them to stay longer, she could spare them -very well. Against staying longer, however, Elizabeth was positively -resolved--nor did she much expect it would be asked; and fearful, on the -contrary, as being considered as intruding themselves needlessly long, -she urged Jane to borrow Mr. Bingley’s carriage immediately, and at -length it was settled that their original design of leaving Netherfield -that morning should be mentioned, and the request made. - -The communication excited many professions of concern; and enough was -said of wishing them to stay at least till the following day to work -on Jane; and till the morrow their going was deferred. Miss Bingley was -then sorry that she had proposed the delay, for her jealousy and dislike -of one sister much exceeded her affection for the other. - -The master of the house heard with real sorrow that they were to go so -soon, and repeatedly tried to persuade Miss Bennet that it would not be -safe for her--that she was not enough recovered; but Jane was firm where -she felt herself to be right. - -To Mr. Darcy it was welcome intelligence--Elizabeth had been at -Netherfield long enough. She attracted him more than he liked--and Miss -Bingley was uncivil to _her_, and more teasing than usual to himself. -He wisely resolved to be particularly careful that no sign of admiration -should _now_ escape him, nothing that could elevate her with the hope -of influencing his felicity; sensible that if such an idea had been -suggested, his behaviour during the last day must have material weight -in confirming or crushing it. Steady to his purpose, he scarcely spoke -ten words to her through the whole of Saturday, and though they were -at one time left by themselves for half-an-hour, he adhered most -conscientiously to his book, and would not even look at her. - -On Sunday, after morning service, the separation, so agreeable to almost -all, took place. Miss Bingley’s civility to Elizabeth increased at last -very rapidly, as well as her affection for Jane; and when they parted, -after assuring the latter of the pleasure it would always give her -to see her either at Longbourn or Netherfield, and embracing her most -tenderly, she even shook hands with the former. Elizabeth took leave of -the whole party in the liveliest of spirits. - -They were not welcomed home very cordially by their mother. Mrs. Bennet -wondered at their coming, and thought them very wrong to give so much -trouble, and was sure Jane would have caught cold again. But their -father, though very laconic in his expressions of pleasure, was really -glad to see them; he had felt their importance in the family circle. The -evening conversation, when they were all assembled, had lost much of -its animation, and almost all its sense by the absence of Jane and -Elizabeth. - -They found Mary, as usual, deep in the study of thorough-bass and human -nature; and had some extracts to admire, and some new observations of -threadbare morality to listen to. Catherine and Lydia had information -for them of a different sort. Much had been done and much had been said -in the regiment since the preceding Wednesday; several of the officers -had dined lately with their uncle, a private had been flogged, and it -had actually been hinted that Colonel Forster was going to be married. - - - -Chapter 13 - - -“I hope, my dear,” said Mr. Bennet to his wife, as they were at -breakfast the next morning, “that you have ordered a good dinner to-day, -because I have reason to expect an addition to our family party.” - -“Who do you mean, my dear? I know of nobody that is coming, I am sure, -unless Charlotte Lucas should happen to call in--and I hope _my_ dinners -are good enough for her. I do not believe she often sees such at home.” - -“The person of whom I speak is a gentleman, and a stranger.” - -Mrs. Bennet’s eyes sparkled. “A gentleman and a stranger! It is Mr. -Bingley, I am sure! Well, I am sure I shall be extremely glad to see Mr. -Bingley. But--good Lord! how unlucky! There is not a bit of fish to be -got to-day. Lydia, my love, ring the bell--I must speak to Hill this -moment.” - -“It is _not_ Mr. Bingley,” said her husband; “it is a person whom I -never saw in the whole course of my life.” - -This roused a general astonishment; and he had the pleasure of being -eagerly questioned by his wife and his five daughters at once. - -After amusing himself some time with their curiosity, he thus explained: - -“About a month ago I received this letter; and about a fortnight ago -I answered it, for I thought it a case of some delicacy, and requiring -early attention. It is from my cousin, Mr. Collins, who, when I am dead, -may turn you all out of this house as soon as he pleases.” - -“Oh! my dear,” cried his wife, “I cannot bear to hear that mentioned. -Pray do not talk of that odious man. I do think it is the hardest thing -in the world, that your estate should be entailed away from your own -children; and I am sure, if I had been you, I should have tried long ago -to do something or other about it.” - -Jane and Elizabeth tried to explain to her the nature of an entail. They -had often attempted to do it before, but it was a subject on which -Mrs. Bennet was beyond the reach of reason, and she continued to rail -bitterly against the cruelty of settling an estate away from a family of -five daughters, in favour of a man whom nobody cared anything about. - -“It certainly is a most iniquitous affair,” said Mr. Bennet, “and -nothing can clear Mr. Collins from the guilt of inheriting Longbourn. -But if you will listen to his letter, you may perhaps be a little -softened by his manner of expressing himself.” - -“No, that I am sure I shall not; and I think it is very impertinent of -him to write to you at all, and very hypocritical. I hate such false -friends. Why could he not keep on quarreling with you, as his father did -before him?” - -“Why, indeed; he does seem to have had some filial scruples on that -head, as you will hear.” - -“Hunsford, near Westerham, Kent, 15th October. - -“Dear Sir,-- - -“The disagreement subsisting between yourself and my late honoured -father always gave me much uneasiness, and since I have had the -misfortune to lose him, I have frequently wished to heal the breach; but -for some time I was kept back by my own doubts, fearing lest it might -seem disrespectful to his memory for me to be on good terms with anyone -with whom it had always pleased him to be at variance.--‘There, Mrs. -Bennet.’--My mind, however, is now made up on the subject, for having -received ordination at Easter, I have been so fortunate as to be -distinguished by the patronage of the Right Honourable Lady Catherine de -Bourgh, widow of Sir Lewis de Bourgh, whose bounty and beneficence has -preferred me to the valuable rectory of this parish, where it shall be -my earnest endeavour to demean myself with grateful respect towards her -ladyship, and be ever ready to perform those rites and ceremonies which -are instituted by the Church of England. As a clergyman, moreover, I -feel it my duty to promote and establish the blessing of peace in -all families within the reach of my influence; and on these grounds I -flatter myself that my present overtures are highly commendable, and -that the circumstance of my being next in the entail of Longbourn estate -will be kindly overlooked on your side, and not lead you to reject the -offered olive-branch. I cannot be otherwise than concerned at being the -means of injuring your amiable daughters, and beg leave to apologise for -it, as well as to assure you of my readiness to make them every possible -amends--but of this hereafter. If you should have no objection to -receive me into your house, I propose myself the satisfaction of waiting -on you and your family, Monday, November 18th, by four o’clock, and -shall probably trespass on your hospitality till the Saturday se’ennight -following, which I can do without any inconvenience, as Lady Catherine -is far from objecting to my occasional absence on a Sunday, provided -that some other clergyman is engaged to do the duty of the day.--I -remain, dear sir, with respectful compliments to your lady and -daughters, your well-wisher and friend, - -“WILLIAM COLLINS” - -“At four o’clock, therefore, we may expect this peace-making gentleman,” - said Mr. Bennet, as he folded up the letter. “He seems to be a most -conscientious and polite young man, upon my word, and I doubt not will -prove a valuable acquaintance, especially if Lady Catherine should be so -indulgent as to let him come to us again.” - -“There is some sense in what he says about the girls, however, and if -he is disposed to make them any amends, I shall not be the person to -discourage him.” - -“Though it is difficult,” said Jane, “to guess in what way he can mean -to make us the atonement he thinks our due, the wish is certainly to his -credit.” - -Elizabeth was chiefly struck by his extraordinary deference for Lady -Catherine, and his kind intention of christening, marrying, and burying -his parishioners whenever it were required. - -“He must be an oddity, I think,” said she. “I cannot make him -out.--There is something very pompous in his style.--And what can he -mean by apologising for being next in the entail?--We cannot suppose he -would help it if he could.--Could he be a sensible man, sir?” - -“No, my dear, I think not. I have great hopes of finding him quite the -reverse. There is a mixture of servility and self-importance in his -letter, which promises well. I am impatient to see him.” - -“In point of composition,” said Mary, “the letter does not seem -defective. The idea of the olive-branch perhaps is not wholly new, yet I -think it is well expressed.” - -To Catherine and Lydia, neither the letter nor its writer were in any -degree interesting. It was next to impossible that their cousin should -come in a scarlet coat, and it was now some weeks since they had -received pleasure from the society of a man in any other colour. As for -their mother, Mr. Collins’s letter had done away much of her ill-will, -and she was preparing to see him with a degree of composure which -astonished her husband and daughters. - -Mr. Collins was punctual to his time, and was received with great -politeness by the whole family. Mr. Bennet indeed said little; but the -ladies were ready enough to talk, and Mr. Collins seemed neither in -need of encouragement, nor inclined to be silent himself. He was a -tall, heavy-looking young man of five-and-twenty. His air was grave and -stately, and his manners were very formal. He had not been long seated -before he complimented Mrs. Bennet on having so fine a family of -daughters; said he had heard much of their beauty, but that in this -instance fame had fallen short of the truth; and added, that he did -not doubt her seeing them all in due time disposed of in marriage. This -gallantry was not much to the taste of some of his hearers; but Mrs. -Bennet, who quarreled with no compliments, answered most readily. - -“You are very kind, I am sure; and I wish with all my heart it may -prove so, for else they will be destitute enough. Things are settled so -oddly.” - -“You allude, perhaps, to the entail of this estate.” - -“Ah! sir, I do indeed. It is a grievous affair to my poor girls, you -must confess. Not that I mean to find fault with _you_, for such things -I know are all chance in this world. There is no knowing how estates -will go when once they come to be entailed.” - -“I am very sensible, madam, of the hardship to my fair cousins, and -could say much on the subject, but that I am cautious of appearing -forward and precipitate. But I can assure the young ladies that I come -prepared to admire them. At present I will not say more; but, perhaps, -when we are better acquainted--” - -He was interrupted by a summons to dinner; and the girls smiled on each -other. They were not the only objects of Mr. Collins’s admiration. The -hall, the dining-room, and all its furniture, were examined and praised; -and his commendation of everything would have touched Mrs. Bennet’s -heart, but for the mortifying supposition of his viewing it all as his -own future property. The dinner too in its turn was highly admired; and -he begged to know to which of his fair cousins the excellency of its -cooking was owing. But he was set right there by Mrs. Bennet, who -assured him with some asperity that they were very well able to keep a -good cook, and that her daughters had nothing to do in the kitchen. He -begged pardon for having displeased her. In a softened tone she declared -herself not at all offended; but he continued to apologise for about a -quarter of an hour. - - - -Chapter 14 - - -During dinner, Mr. Bennet scarcely spoke at all; but when the servants -were withdrawn, he thought it time to have some conversation with his -guest, and therefore started a subject in which he expected him to -shine, by observing that he seemed very fortunate in his patroness. Lady -Catherine de Bourgh’s attention to his wishes, and consideration for -his comfort, appeared very remarkable. Mr. Bennet could not have chosen -better. Mr. Collins was eloquent in her praise. The subject elevated him -to more than usual solemnity of manner, and with a most important aspect -he protested that “he had never in his life witnessed such behaviour in -a person of rank--such affability and condescension, as he had himself -experienced from Lady Catherine. She had been graciously pleased to -approve of both of the discourses which he had already had the honour of -preaching before her. She had also asked him twice to dine at Rosings, -and had sent for him only the Saturday before, to make up her pool of -quadrille in the evening. Lady Catherine was reckoned proud by many -people he knew, but _he_ had never seen anything but affability in her. -She had always spoken to him as she would to any other gentleman; she -made not the smallest objection to his joining in the society of the -neighbourhood nor to his leaving the parish occasionally for a week or -two, to visit his relations. She had even condescended to advise him to -marry as soon as he could, provided he chose with discretion; and had -once paid him a visit in his humble parsonage, where she had perfectly -approved all the alterations he had been making, and had even vouchsafed -to suggest some herself--some shelves in the closet up stairs.” - -“That is all very proper and civil, I am sure,” said Mrs. Bennet, “and -I dare say she is a very agreeable woman. It is a pity that great ladies -in general are not more like her. Does she live near you, sir?” - -“The garden in which stands my humble abode is separated only by a lane -from Rosings Park, her ladyship’s residence.” - -“I think you said she was a widow, sir? Has she any family?” - -“She has only one daughter, the heiress of Rosings, and of very -extensive property.” - -“Ah!” said Mrs. Bennet, shaking her head, “then she is better off than -many girls. And what sort of young lady is she? Is she handsome?” - -“She is a most charming young lady indeed. Lady Catherine herself says -that, in point of true beauty, Miss de Bourgh is far superior to the -handsomest of her sex, because there is that in her features which marks -the young lady of distinguished birth. She is unfortunately of a sickly -constitution, which has prevented her from making that progress in many -accomplishments which she could not have otherwise failed of, as I am -informed by the lady who superintended her education, and who still -resides with them. But she is perfectly amiable, and often condescends -to drive by my humble abode in her little phaeton and ponies.” - -“Has she been presented? I do not remember her name among the ladies at -court.” - -“Her indifferent state of health unhappily prevents her being in town; -and by that means, as I told Lady Catherine one day, has deprived the -British court of its brightest ornament. Her ladyship seemed pleased -with the idea; and you may imagine that I am happy on every occasion to -offer those little delicate compliments which are always acceptable -to ladies. I have more than once observed to Lady Catherine, that -her charming daughter seemed born to be a duchess, and that the most -elevated rank, instead of giving her consequence, would be adorned by -her. These are the kind of little things which please her ladyship, and -it is a sort of attention which I conceive myself peculiarly bound to -pay.” - -“You judge very properly,” said Mr. Bennet, “and it is happy for you -that you possess the talent of flattering with delicacy. May I ask -whether these pleasing attentions proceed from the impulse of the -moment, or are the result of previous study?” - -“They arise chiefly from what is passing at the time, and though I -sometimes amuse myself with suggesting and arranging such little elegant -compliments as may be adapted to ordinary occasions, I always wish to -give them as unstudied an air as possible.” - -Mr. Bennet’s expectations were fully answered. His cousin was as absurd -as he had hoped, and he listened to him with the keenest enjoyment, -maintaining at the same time the most resolute composure of countenance, -and, except in an occasional glance at Elizabeth, requiring no partner -in his pleasure. - -By tea-time, however, the dose had been enough, and Mr. Bennet was glad -to take his guest into the drawing-room again, and, when tea was over, -glad to invite him to read aloud to the ladies. Mr. Collins readily -assented, and a book was produced; but, on beholding it (for everything -announced it to be from a circulating library), he started back, and -begging pardon, protested that he never read novels. Kitty stared at -him, and Lydia exclaimed. Other books were produced, and after some -deliberation he chose Fordyce’s Sermons. Lydia gaped as he opened the -volume, and before he had, with very monotonous solemnity, read three -pages, she interrupted him with: - -“Do you know, mamma, that my uncle Phillips talks of turning away -Richard; and if he does, Colonel Forster will hire him. My aunt told me -so herself on Saturday. I shall walk to Meryton to-morrow to hear more -about it, and to ask when Mr. Denny comes back from town.” - -Lydia was bid by her two eldest sisters to hold her tongue; but Mr. -Collins, much offended, laid aside his book, and said: - -“I have often observed how little young ladies are interested by books -of a serious stamp, though written solely for their benefit. It amazes -me, I confess; for, certainly, there can be nothing so advantageous to -them as instruction. But I will no longer importune my young cousin.” - -Then turning to Mr. Bennet, he offered himself as his antagonist at -backgammon. Mr. Bennet accepted the challenge, observing that he acted -very wisely in leaving the girls to their own trifling amusements. -Mrs. Bennet and her daughters apologised most civilly for Lydia’s -interruption, and promised that it should not occur again, if he would -resume his book; but Mr. Collins, after assuring them that he bore his -young cousin no ill-will, and should never resent her behaviour as any -affront, seated himself at another table with Mr. Bennet, and prepared -for backgammon. - - - -Chapter 15 - - -Mr. Collins was not a sensible man, and the deficiency of nature had -been but little assisted by education or society; the greatest part -of his life having been spent under the guidance of an illiterate and -miserly father; and though he belonged to one of the universities, he -had merely kept the necessary terms, without forming at it any useful -acquaintance. The subjection in which his father had brought him up had -given him originally great humility of manner; but it was now a -good deal counteracted by the self-conceit of a weak head, living in -retirement, and the consequential feelings of early and unexpected -prosperity. A fortunate chance had recommended him to Lady Catherine de -Bourgh when the living of Hunsford was vacant; and the respect which -he felt for her high rank, and his veneration for her as his patroness, -mingling with a very good opinion of himself, of his authority as a -clergyman, and his right as a rector, made him altogether a mixture of -pride and obsequiousness, self-importance and humility. - -Having now a good house and a very sufficient income, he intended to -marry; and in seeking a reconciliation with the Longbourn family he had -a wife in view, as he meant to choose one of the daughters, if he found -them as handsome and amiable as they were represented by common report. -This was his plan of amends--of atonement--for inheriting their father’s -estate; and he thought it an excellent one, full of eligibility and -suitableness, and excessively generous and disinterested on his own -part. - -His plan did not vary on seeing them. Miss Bennet’s lovely face -confirmed his views, and established all his strictest notions of what -was due to seniority; and for the first evening _she_ was his settled -choice. The next morning, however, made an alteration; for in a -quarter of an hour’s tete-a-tete with Mrs. Bennet before breakfast, a -conversation beginning with his parsonage-house, and leading naturally -to the avowal of his hopes, that a mistress might be found for it at -Longbourn, produced from her, amid very complaisant smiles and general -encouragement, a caution against the very Jane he had fixed on. “As to -her _younger_ daughters, she could not take upon her to say--she could -not positively answer--but she did not _know_ of any prepossession; her -_eldest_ daughter, she must just mention--she felt it incumbent on her -to hint, was likely to be very soon engaged.” - -Mr. Collins had only to change from Jane to Elizabeth--and it was soon -done--done while Mrs. Bennet was stirring the fire. Elizabeth, equally -next to Jane in birth and beauty, succeeded her of course. - -Mrs. Bennet treasured up the hint, and trusted that she might soon have -two daughters married; and the man whom she could not bear to speak of -the day before was now high in her good graces. - -Lydia’s intention of walking to Meryton was not forgotten; every sister -except Mary agreed to go with her; and Mr. Collins was to attend them, -at the request of Mr. Bennet, who was most anxious to get rid of him, -and have his library to himself; for thither Mr. Collins had followed -him after breakfast; and there he would continue, nominally engaged with -one of the largest folios in the collection, but really talking to Mr. -Bennet, with little cessation, of his house and garden at Hunsford. Such -doings discomposed Mr. Bennet exceedingly. In his library he had been -always sure of leisure and tranquillity; and though prepared, as he told -Elizabeth, to meet with folly and conceit in every other room of the -house, he was used to be free from them there; his civility, therefore, -was most prompt in inviting Mr. Collins to join his daughters in their -walk; and Mr. Collins, being in fact much better fitted for a walker -than a reader, was extremely pleased to close his large book, and go. - -In pompous nothings on his side, and civil assents on that of his -cousins, their time passed till they entered Meryton. The attention of -the younger ones was then no longer to be gained by him. Their eyes were -immediately wandering up in the street in quest of the officers, and -nothing less than a very smart bonnet indeed, or a really new muslin in -a shop window, could recall them. - -But the attention of every lady was soon caught by a young man, whom -they had never seen before, of most gentlemanlike appearance, walking -with another officer on the other side of the way. The officer was -the very Mr. Denny concerning whose return from London Lydia came -to inquire, and he bowed as they passed. All were struck with the -stranger’s air, all wondered who he could be; and Kitty and Lydia, -determined if possible to find out, led the way across the street, under -pretense of wanting something in an opposite shop, and fortunately -had just gained the pavement when the two gentlemen, turning back, had -reached the same spot. Mr. Denny addressed them directly, and entreated -permission to introduce his friend, Mr. Wickham, who had returned with -him the day before from town, and he was happy to say had accepted a -commission in their corps. This was exactly as it should be; for the -young man wanted only regimentals to make him completely charming. -His appearance was greatly in his favour; he had all the best part of -beauty, a fine countenance, a good figure, and very pleasing address. -The introduction was followed up on his side by a happy readiness -of conversation--a readiness at the same time perfectly correct and -unassuming; and the whole party were still standing and talking together -very agreeably, when the sound of horses drew their notice, and Darcy -and Bingley were seen riding down the street. On distinguishing the -ladies of the group, the two gentlemen came directly towards them, and -began the usual civilities. Bingley was the principal spokesman, and -Miss Bennet the principal object. He was then, he said, on his way to -Longbourn on purpose to inquire after her. Mr. Darcy corroborated -it with a bow, and was beginning to determine not to fix his eyes -on Elizabeth, when they were suddenly arrested by the sight of the -stranger, and Elizabeth happening to see the countenance of both as they -looked at each other, was all astonishment at the effect of the meeting. -Both changed colour, one looked white, the other red. Mr. Wickham, -after a few moments, touched his hat--a salutation which Mr. Darcy just -deigned to return. What could be the meaning of it? It was impossible to -imagine; it was impossible not to long to know. - -In another minute, Mr. Bingley, but without seeming to have noticed what -passed, took leave and rode on with his friend. - -Mr. Denny and Mr. Wickham walked with the young ladies to the door of -Mr. Phillip’s house, and then made their bows, in spite of Miss Lydia’s -pressing entreaties that they should come in, and even in spite of -Mrs. Phillips’s throwing up the parlour window and loudly seconding the -invitation. - -Mrs. Phillips was always glad to see her nieces; and the two eldest, -from their recent absence, were particularly welcome, and she was -eagerly expressing her surprise at their sudden return home, which, as -their own carriage had not fetched them, she should have known nothing -about, if she had not happened to see Mr. Jones’s shop-boy in the -street, who had told her that they were not to send any more draughts to -Netherfield because the Miss Bennets were come away, when her civility -was claimed towards Mr. Collins by Jane’s introduction of him. She -received him with her very best politeness, which he returned with -as much more, apologising for his intrusion, without any previous -acquaintance with her, which he could not help flattering himself, -however, might be justified by his relationship to the young ladies who -introduced him to her notice. Mrs. Phillips was quite awed by such an -excess of good breeding; but her contemplation of one stranger was soon -put to an end by exclamations and inquiries about the other; of whom, -however, she could only tell her nieces what they already knew, that -Mr. Denny had brought him from London, and that he was to have a -lieutenant’s commission in the ----shire. She had been watching him the -last hour, she said, as he walked up and down the street, and had Mr. -Wickham appeared, Kitty and Lydia would certainly have continued the -occupation, but unluckily no one passed windows now except a few of the -officers, who, in comparison with the stranger, were become “stupid, -disagreeable fellows.” Some of them were to dine with the Phillipses -the next day, and their aunt promised to make her husband call on Mr. -Wickham, and give him an invitation also, if the family from Longbourn -would come in the evening. This was agreed to, and Mrs. Phillips -protested that they would have a nice comfortable noisy game of lottery -tickets, and a little bit of hot supper afterwards. The prospect of such -delights was very cheering, and they parted in mutual good spirits. Mr. -Collins repeated his apologies in quitting the room, and was assured -with unwearying civility that they were perfectly needless. - -As they walked home, Elizabeth related to Jane what she had seen pass -between the two gentlemen; but though Jane would have defended either -or both, had they appeared to be in the wrong, she could no more explain -such behaviour than her sister. - -Mr. Collins on his return highly gratified Mrs. Bennet by admiring -Mrs. Phillips’s manners and politeness. He protested that, except Lady -Catherine and her daughter, he had never seen a more elegant woman; -for she had not only received him with the utmost civility, but even -pointedly included him in her invitation for the next evening, although -utterly unknown to her before. Something, he supposed, might be -attributed to his connection with them, but yet he had never met with so -much attention in the whole course of his life. - - - -Chapter 16 - - -As no objection was made to the young people’s engagement with their -aunt, and all Mr. Collins’s scruples of leaving Mr. and Mrs. Bennet for -a single evening during his visit were most steadily resisted, the coach -conveyed him and his five cousins at a suitable hour to Meryton; and -the girls had the pleasure of hearing, as they entered the drawing-room, -that Mr. Wickham had accepted their uncle’s invitation, and was then in -the house. - -When this information was given, and they had all taken their seats, Mr. -Collins was at leisure to look around him and admire, and he was so much -struck with the size and furniture of the apartment, that he declared he -might almost have supposed himself in the small summer breakfast -parlour at Rosings; a comparison that did not at first convey much -gratification; but when Mrs. Phillips understood from him what -Rosings was, and who was its proprietor--when she had listened to the -description of only one of Lady Catherine’s drawing-rooms, and found -that the chimney-piece alone had cost eight hundred pounds, she felt all -the force of the compliment, and would hardly have resented a comparison -with the housekeeper’s room. - -In describing to her all the grandeur of Lady Catherine and her mansion, -with occasional digressions in praise of his own humble abode, and -the improvements it was receiving, he was happily employed until the -gentlemen joined them; and he found in Mrs. Phillips a very attentive -listener, whose opinion of his consequence increased with what she -heard, and who was resolving to retail it all among her neighbours as -soon as she could. To the girls, who could not listen to their cousin, -and who had nothing to do but to wish for an instrument, and examine -their own indifferent imitations of china on the mantelpiece, the -interval of waiting appeared very long. It was over at last, however. -The gentlemen did approach, and when Mr. Wickham walked into the room, -Elizabeth felt that she had neither been seeing him before, nor thinking -of him since, with the smallest degree of unreasonable admiration. -The officers of the ----shire were in general a very creditable, -gentlemanlike set, and the best of them were of the present party; but -Mr. Wickham was as far beyond them all in person, countenance, air, and -walk, as _they_ were superior to the broad-faced, stuffy uncle Phillips, -breathing port wine, who followed them into the room. - -Mr. Wickham was the happy man towards whom almost every female eye was -turned, and Elizabeth was the happy woman by whom he finally seated -himself; and the agreeable manner in which he immediately fell into -conversation, though it was only on its being a wet night, made her feel -that the commonest, dullest, most threadbare topic might be rendered -interesting by the skill of the speaker. - -With such rivals for the notice of the fair as Mr. Wickham and the -officers, Mr. Collins seemed to sink into insignificance; to the young -ladies he certainly was nothing; but he had still at intervals a kind -listener in Mrs. Phillips, and was by her watchfulness, most abundantly -supplied with coffee and muffin. When the card-tables were placed, he -had the opportunity of obliging her in turn, by sitting down to whist. - -“I know little of the game at present,” said he, “but I shall be glad -to improve myself, for in my situation in life--” Mrs. Phillips was very -glad for his compliance, but could not wait for his reason. - -Mr. Wickham did not play at whist, and with ready delight was he -received at the other table between Elizabeth and Lydia. At first there -seemed danger of Lydia’s engrossing him entirely, for she was a most -determined talker; but being likewise extremely fond of lottery tickets, -she soon grew too much interested in the game, too eager in making bets -and exclaiming after prizes to have attention for anyone in particular. -Allowing for the common demands of the game, Mr. Wickham was therefore -at leisure to talk to Elizabeth, and she was very willing to hear -him, though what she chiefly wished to hear she could not hope to be -told--the history of his acquaintance with Mr. Darcy. She dared not -even mention that gentleman. Her curiosity, however, was unexpectedly -relieved. Mr. Wickham began the subject himself. He inquired how far -Netherfield was from Meryton; and, after receiving her answer, asked in -a hesitating manner how long Mr. Darcy had been staying there. - -“About a month,” said Elizabeth; and then, unwilling to let the subject -drop, added, “He is a man of very large property in Derbyshire, I -understand.” - -“Yes,” replied Mr. Wickham; “his estate there is a noble one. A clear -ten thousand per annum. You could not have met with a person more -capable of giving you certain information on that head than myself, for -I have been connected with his family in a particular manner from my -infancy.” - -Elizabeth could not but look surprised. - -“You may well be surprised, Miss Bennet, at such an assertion, after -seeing, as you probably might, the very cold manner of our meeting -yesterday. Are you much acquainted with Mr. Darcy?” - -“As much as I ever wish to be,” cried Elizabeth very warmly. “I have -spent four days in the same house with him, and I think him very -disagreeable.” - -“I have no right to give _my_ opinion,” said Wickham, “as to his being -agreeable or otherwise. I am not qualified to form one. I have known him -too long and too well to be a fair judge. It is impossible for _me_ -to be impartial. But I believe your opinion of him would in general -astonish--and perhaps you would not express it quite so strongly -anywhere else. Here you are in your own family.” - -“Upon my word, I say no more _here_ than I might say in any house in -the neighbourhood, except Netherfield. He is not at all liked in -Hertfordshire. Everybody is disgusted with his pride. You will not find -him more favourably spoken of by anyone.” - -“I cannot pretend to be sorry,” said Wickham, after a short -interruption, “that he or that any man should not be estimated beyond -their deserts; but with _him_ I believe it does not often happen. The -world is blinded by his fortune and consequence, or frightened by his -high and imposing manners, and sees him only as he chooses to be seen.” - -“I should take him, even on _my_ slight acquaintance, to be an -ill-tempered man.” Wickham only shook his head. - -“I wonder,” said he, at the next opportunity of speaking, “whether he is -likely to be in this country much longer.” - -“I do not at all know; but I _heard_ nothing of his going away when I -was at Netherfield. I hope your plans in favour of the ----shire will -not be affected by his being in the neighbourhood.” - -“Oh! no--it is not for _me_ to be driven away by Mr. Darcy. If _he_ -wishes to avoid seeing _me_, he must go. We are not on friendly terms, -and it always gives me pain to meet him, but I have no reason for -avoiding _him_ but what I might proclaim before all the world, a sense -of very great ill-usage, and most painful regrets at his being what he -is. His father, Miss Bennet, the late Mr. Darcy, was one of the best men -that ever breathed, and the truest friend I ever had; and I can never -be in company with this Mr. Darcy without being grieved to the soul by -a thousand tender recollections. His behaviour to myself has been -scandalous; but I verily believe I could forgive him anything and -everything, rather than his disappointing the hopes and disgracing the -memory of his father.” - -Elizabeth found the interest of the subject increase, and listened with -all her heart; but the delicacy of it prevented further inquiry. - -Mr. Wickham began to speak on more general topics, Meryton, the -neighbourhood, the society, appearing highly pleased with all that -he had yet seen, and speaking of the latter with gentle but very -intelligible gallantry. - -“It was the prospect of constant society, and good society,” he added, -“which was my chief inducement to enter the ----shire. I knew it to be -a most respectable, agreeable corps, and my friend Denny tempted me -further by his account of their present quarters, and the very great -attentions and excellent acquaintances Meryton had procured them. -Society, I own, is necessary to me. I have been a disappointed man, and -my spirits will not bear solitude. I _must_ have employment and society. -A military life is not what I was intended for, but circumstances have -now made it eligible. The church _ought_ to have been my profession--I -was brought up for the church, and I should at this time have been in -possession of a most valuable living, had it pleased the gentleman we -were speaking of just now.” - -“Indeed!” - -“Yes--the late Mr. Darcy bequeathed me the next presentation of the best -living in his gift. He was my godfather, and excessively attached to me. -I cannot do justice to his kindness. He meant to provide for me amply, -and thought he had done it; but when the living fell, it was given -elsewhere.” - -“Good heavens!” cried Elizabeth; “but how could _that_ be? How could his -will be disregarded? Why did you not seek legal redress?” - -“There was just such an informality in the terms of the bequest as to -give me no hope from law. A man of honour could not have doubted the -intention, but Mr. Darcy chose to doubt it--or to treat it as a merely -conditional recommendation, and to assert that I had forfeited all claim -to it by extravagance, imprudence--in short anything or nothing. Certain -it is, that the living became vacant two years ago, exactly as I was -of an age to hold it, and that it was given to another man; and no -less certain is it, that I cannot accuse myself of having really done -anything to deserve to lose it. I have a warm, unguarded temper, and -I may have spoken my opinion _of_ him, and _to_ him, too freely. I can -recall nothing worse. But the fact is, that we are very different sort -of men, and that he hates me.” - -“This is quite shocking! He deserves to be publicly disgraced.” - -“Some time or other he _will_ be--but it shall not be by _me_. Till I -can forget his father, I can never defy or expose _him_.” - -Elizabeth honoured him for such feelings, and thought him handsomer than -ever as he expressed them. - -“But what,” said she, after a pause, “can have been his motive? What can -have induced him to behave so cruelly?” - -“A thorough, determined dislike of me--a dislike which I cannot but -attribute in some measure to jealousy. Had the late Mr. Darcy liked me -less, his son might have borne with me better; but his father’s uncommon -attachment to me irritated him, I believe, very early in life. He had -not a temper to bear the sort of competition in which we stood--the sort -of preference which was often given me.” - -“I had not thought Mr. Darcy so bad as this--though I have never liked -him. I had not thought so very ill of him. I had supposed him to be -despising his fellow-creatures in general, but did not suspect him of -descending to such malicious revenge, such injustice, such inhumanity as -this.” - -After a few minutes’ reflection, however, she continued, “I _do_ -remember his boasting one day, at Netherfield, of the implacability of -his resentments, of his having an unforgiving temper. His disposition -must be dreadful.” - -“I will not trust myself on the subject,” replied Wickham; “I can hardly -be just to him.” - -Elizabeth was again deep in thought, and after a time exclaimed, “To -treat in such a manner the godson, the friend, the favourite of his -father!” She could have added, “A young man, too, like _you_, whose very -countenance may vouch for your being amiable”--but she contented herself -with, “and one, too, who had probably been his companion from childhood, -connected together, as I think you said, in the closest manner!” - -“We were born in the same parish, within the same park; the greatest -part of our youth was passed together; inmates of the same house, -sharing the same amusements, objects of the same parental care. _My_ -father began life in the profession which your uncle, Mr. Phillips, -appears to do so much credit to--but he gave up everything to be of -use to the late Mr. Darcy and devoted all his time to the care of the -Pemberley property. He was most highly esteemed by Mr. Darcy, a most -intimate, confidential friend. Mr. Darcy often acknowledged himself to -be under the greatest obligations to my father’s active superintendence, -and when, immediately before my father’s death, Mr. Darcy gave him a -voluntary promise of providing for me, I am convinced that he felt it to -be as much a debt of gratitude to _him_, as of his affection to myself.” - -“How strange!” cried Elizabeth. “How abominable! I wonder that the very -pride of this Mr. Darcy has not made him just to you! If from no better -motive, that he should not have been too proud to be dishonest--for -dishonesty I must call it.” - -“It _is_ wonderful,” replied Wickham, “for almost all his actions may -be traced to pride; and pride had often been his best friend. It has -connected him nearer with virtue than with any other feeling. But we are -none of us consistent, and in his behaviour to me there were stronger -impulses even than pride.” - -“Can such abominable pride as his have ever done him good?” - -“Yes. It has often led him to be liberal and generous, to give his money -freely, to display hospitality, to assist his tenants, and relieve the -poor. Family pride, and _filial_ pride--for he is very proud of what -his father was--have done this. Not to appear to disgrace his family, -to degenerate from the popular qualities, or lose the influence of the -Pemberley House, is a powerful motive. He has also _brotherly_ pride, -which, with _some_ brotherly affection, makes him a very kind and -careful guardian of his sister, and you will hear him generally cried up -as the most attentive and best of brothers.” - -“What sort of girl is Miss Darcy?” - -He shook his head. “I wish I could call her amiable. It gives me pain to -speak ill of a Darcy. But she is too much like her brother--very, very -proud. As a child, she was affectionate and pleasing, and extremely fond -of me; and I have devoted hours and hours to her amusement. But she is -nothing to me now. She is a handsome girl, about fifteen or sixteen, -and, I understand, highly accomplished. Since her father’s death, her -home has been London, where a lady lives with her, and superintends her -education.” - -After many pauses and many trials of other subjects, Elizabeth could not -help reverting once more to the first, and saying: - -“I am astonished at his intimacy with Mr. Bingley! How can Mr. Bingley, -who seems good humour itself, and is, I really believe, truly amiable, -be in friendship with such a man? How can they suit each other? Do you -know Mr. Bingley?” - -“Not at all.” - -“He is a sweet-tempered, amiable, charming man. He cannot know what Mr. -Darcy is.” - -“Probably not; but Mr. Darcy can please where he chooses. He does not -want abilities. He can be a conversible companion if he thinks it worth -his while. Among those who are at all his equals in consequence, he is -a very different man from what he is to the less prosperous. His -pride never deserts him; but with the rich he is liberal-minded, just, -sincere, rational, honourable, and perhaps agreeable--allowing something -for fortune and figure.” - -The whist party soon afterwards breaking up, the players gathered round -the other table and Mr. Collins took his station between his cousin -Elizabeth and Mrs. Phillips. The usual inquiries as to his success were -made by the latter. It had not been very great; he had lost every -point; but when Mrs. Phillips began to express her concern thereupon, -he assured her with much earnest gravity that it was not of the least -importance, that he considered the money as a mere trifle, and begged -that she would not make herself uneasy. - -“I know very well, madam,” said he, “that when persons sit down to a -card-table, they must take their chances of these things, and happily I -am not in such circumstances as to make five shillings any object. There -are undoubtedly many who could not say the same, but thanks to Lady -Catherine de Bourgh, I am removed far beyond the necessity of regarding -little matters.” - -Mr. Wickham’s attention was caught; and after observing Mr. Collins for -a few moments, he asked Elizabeth in a low voice whether her relation -was very intimately acquainted with the family of de Bourgh. - -“Lady Catherine de Bourgh,” she replied, “has very lately given him -a living. I hardly know how Mr. Collins was first introduced to her -notice, but he certainly has not known her long.” - -“You know of course that Lady Catherine de Bourgh and Lady Anne Darcy -were sisters; consequently that she is aunt to the present Mr. Darcy.” - -“No, indeed, I did not. I knew nothing at all of Lady Catherine’s -connections. I never heard of her existence till the day before -yesterday.” - -“Her daughter, Miss de Bourgh, will have a very large fortune, and it is -believed that she and her cousin will unite the two estates.” - -This information made Elizabeth smile, as she thought of poor Miss -Bingley. Vain indeed must be all her attentions, vain and useless her -affection for his sister and her praise of himself, if he were already -self-destined for another. - -“Mr. Collins,” said she, “speaks highly both of Lady Catherine and her -daughter; but from some particulars that he has related of her ladyship, -I suspect his gratitude misleads him, and that in spite of her being his -patroness, she is an arrogant, conceited woman.” - -“I believe her to be both in a great degree,” replied Wickham; “I have -not seen her for many years, but I very well remember that I never liked -her, and that her manners were dictatorial and insolent. She has the -reputation of being remarkably sensible and clever; but I rather believe -she derives part of her abilities from her rank and fortune, part from -her authoritative manner, and the rest from the pride for her -nephew, who chooses that everyone connected with him should have an -understanding of the first class.” - -Elizabeth allowed that he had given a very rational account of it, and -they continued talking together, with mutual satisfaction till supper -put an end to cards, and gave the rest of the ladies their share of Mr. -Wickham’s attentions. There could be no conversation in the noise -of Mrs. Phillips’s supper party, but his manners recommended him to -everybody. Whatever he said, was said well; and whatever he did, done -gracefully. Elizabeth went away with her head full of him. She could -think of nothing but of Mr. Wickham, and of what he had told her, all -the way home; but there was not time for her even to mention his name -as they went, for neither Lydia nor Mr. Collins were once silent. Lydia -talked incessantly of lottery tickets, of the fish she had lost and the -fish she had won; and Mr. Collins in describing the civility of Mr. and -Mrs. Phillips, protesting that he did not in the least regard his losses -at whist, enumerating all the dishes at supper, and repeatedly fearing -that he crowded his cousins, had more to say than he could well manage -before the carriage stopped at Longbourn House. - - - -Chapter 17 - - -Elizabeth related to Jane the next day what had passed between Mr. -Wickham and herself. Jane listened with astonishment and concern; she -knew not how to believe that Mr. Darcy could be so unworthy of Mr. -Bingley’s regard; and yet, it was not in her nature to question the -veracity of a young man of such amiable appearance as Wickham. The -possibility of his having endured such unkindness, was enough to -interest all her tender feelings; and nothing remained therefore to be -done, but to think well of them both, to defend the conduct of each, -and throw into the account of accident or mistake whatever could not be -otherwise explained. - -“They have both,” said she, “been deceived, I dare say, in some way -or other, of which we can form no idea. Interested people have perhaps -misrepresented each to the other. It is, in short, impossible for us to -conjecture the causes or circumstances which may have alienated them, -without actual blame on either side.” - -“Very true, indeed; and now, my dear Jane, what have you got to say on -behalf of the interested people who have probably been concerned in the -business? Do clear _them_ too, or we shall be obliged to think ill of -somebody.” - -“Laugh as much as you choose, but you will not laugh me out of my -opinion. My dearest Lizzy, do but consider in what a disgraceful light -it places Mr. Darcy, to be treating his father’s favourite in such -a manner, one whom his father had promised to provide for. It is -impossible. No man of common humanity, no man who had any value for his -character, could be capable of it. Can his most intimate friends be so -excessively deceived in him? Oh! no.” - -“I can much more easily believe Mr. Bingley’s being imposed on, than -that Mr. Wickham should invent such a history of himself as he gave me -last night; names, facts, everything mentioned without ceremony. If it -be not so, let Mr. Darcy contradict it. Besides, there was truth in his -looks.” - -“It is difficult indeed--it is distressing. One does not know what to -think.” - -“I beg your pardon; one knows exactly what to think.” - -But Jane could think with certainty on only one point--that Mr. Bingley, -if he _had_ been imposed on, would have much to suffer when the affair -became public. - -The two young ladies were summoned from the shrubbery, where this -conversation passed, by the arrival of the very persons of whom they had -been speaking; Mr. Bingley and his sisters came to give their personal -invitation for the long-expected ball at Netherfield, which was fixed -for the following Tuesday. The two ladies were delighted to see their -dear friend again, called it an age since they had met, and repeatedly -asked what she had been doing with herself since their separation. To -the rest of the family they paid little attention; avoiding Mrs. Bennet -as much as possible, saying not much to Elizabeth, and nothing at all to -the others. They were soon gone again, rising from their seats with an -activity which took their brother by surprise, and hurrying off as if -eager to escape from Mrs. Bennet’s civilities. - -The prospect of the Netherfield ball was extremely agreeable to every -female of the family. Mrs. Bennet chose to consider it as given in -compliment to her eldest daughter, and was particularly flattered -by receiving the invitation from Mr. Bingley himself, instead of a -ceremonious card. Jane pictured to herself a happy evening in the -society of her two friends, and the attentions of their brother; and -Elizabeth thought with pleasure of dancing a great deal with Mr. -Wickham, and of seeing a confirmation of everything in Mr. Darcy’s look -and behaviour. The happiness anticipated by Catherine and Lydia depended -less on any single event, or any particular person, for though they -each, like Elizabeth, meant to dance half the evening with Mr. Wickham, -he was by no means the only partner who could satisfy them, and a ball -was, at any rate, a ball. And even Mary could assure her family that she -had no disinclination for it. - -“While I can have my mornings to myself,” said she, “it is enough--I -think it is no sacrifice to join occasionally in evening engagements. -Society has claims on us all; and I profess myself one of those -who consider intervals of recreation and amusement as desirable for -everybody.” - -Elizabeth’s spirits were so high on this occasion, that though she did -not often speak unnecessarily to Mr. Collins, she could not help asking -him whether he intended to accept Mr. Bingley’s invitation, and if -he did, whether he would think it proper to join in the evening’s -amusement; and she was rather surprised to find that he entertained no -scruple whatever on that head, and was very far from dreading a rebuke -either from the Archbishop, or Lady Catherine de Bourgh, by venturing to -dance. - -“I am by no means of the opinion, I assure you,” said he, “that a ball -of this kind, given by a young man of character, to respectable people, -can have any evil tendency; and I am so far from objecting to dancing -myself, that I shall hope to be honoured with the hands of all my fair -cousins in the course of the evening; and I take this opportunity of -soliciting yours, Miss Elizabeth, for the two first dances especially, -a preference which I trust my cousin Jane will attribute to the right -cause, and not to any disrespect for her.” - -Elizabeth felt herself completely taken in. She had fully proposed being -engaged by Mr. Wickham for those very dances; and to have Mr. Collins -instead! her liveliness had never been worse timed. There was no help -for it, however. Mr. Wickham’s happiness and her own were perforce -delayed a little longer, and Mr. Collins’s proposal accepted with as -good a grace as she could. She was not the better pleased with his -gallantry from the idea it suggested of something more. It now first -struck her, that _she_ was selected from among her sisters as worthy -of being mistress of Hunsford Parsonage, and of assisting to form a -quadrille table at Rosings, in the absence of more eligible visitors. -The idea soon reached to conviction, as she observed his increasing -civilities toward herself, and heard his frequent attempt at a -compliment on her wit and vivacity; and though more astonished than -gratified herself by this effect of her charms, it was not long before -her mother gave her to understand that the probability of their marriage -was extremely agreeable to _her_. Elizabeth, however, did not choose -to take the hint, being well aware that a serious dispute must be the -consequence of any reply. Mr. Collins might never make the offer, and -till he did, it was useless to quarrel about him. - -If there had not been a Netherfield ball to prepare for and talk of, the -younger Miss Bennets would have been in a very pitiable state at this -time, for from the day of the invitation, to the day of the ball, there -was such a succession of rain as prevented their walking to Meryton -once. No aunt, no officers, no news could be sought after--the very -shoe-roses for Netherfield were got by proxy. Even Elizabeth might have -found some trial of her patience in weather which totally suspended the -improvement of her acquaintance with Mr. Wickham; and nothing less than -a dance on Tuesday, could have made such a Friday, Saturday, Sunday, and -Monday endurable to Kitty and Lydia. - - - -Chapter 18 - - -Till Elizabeth entered the drawing-room at Netherfield, and looked in -vain for Mr. Wickham among the cluster of red coats there assembled, a -doubt of his being present had never occurred to her. The certainty -of meeting him had not been checked by any of those recollections that -might not unreasonably have alarmed her. She had dressed with more than -usual care, and prepared in the highest spirits for the conquest of all -that remained unsubdued of his heart, trusting that it was not more than -might be won in the course of the evening. But in an instant arose -the dreadful suspicion of his being purposely omitted for Mr. Darcy’s -pleasure in the Bingleys’ invitation to the officers; and though -this was not exactly the case, the absolute fact of his absence was -pronounced by his friend Denny, to whom Lydia eagerly applied, and who -told them that Wickham had been obliged to go to town on business the -day before, and was not yet returned; adding, with a significant smile, -“I do not imagine his business would have called him away just now, if -he had not wanted to avoid a certain gentleman here.” - -This part of his intelligence, though unheard by Lydia, was caught by -Elizabeth, and, as it assured her that Darcy was not less answerable for -Wickham’s absence than if her first surmise had been just, every -feeling of displeasure against the former was so sharpened by immediate -disappointment, that she could hardly reply with tolerable civility to -the polite inquiries which he directly afterwards approached to make. -Attendance, forbearance, patience with Darcy, was injury to Wickham. She -was resolved against any sort of conversation with him, and turned away -with a degree of ill-humour which she could not wholly surmount even in -speaking to Mr. Bingley, whose blind partiality provoked her. - -But Elizabeth was not formed for ill-humour; and though every prospect -of her own was destroyed for the evening, it could not dwell long on her -spirits; and having told all her griefs to Charlotte Lucas, whom she had -not seen for a week, she was soon able to make a voluntary transition -to the oddities of her cousin, and to point him out to her particular -notice. The first two dances, however, brought a return of distress; -they were dances of mortification. Mr. Collins, awkward and solemn, -apologising instead of attending, and often moving wrong without being -aware of it, gave her all the shame and misery which a disagreeable -partner for a couple of dances can give. The moment of her release from -him was ecstasy. - -She danced next with an officer, and had the refreshment of talking of -Wickham, and of hearing that he was universally liked. When those dances -were over, she returned to Charlotte Lucas, and was in conversation with -her, when she found herself suddenly addressed by Mr. Darcy who took -her so much by surprise in his application for her hand, that, -without knowing what she did, she accepted him. He walked away again -immediately, and she was left to fret over her own want of presence of -mind; Charlotte tried to console her: - -“I dare say you will find him very agreeable.” - -“Heaven forbid! _That_ would be the greatest misfortune of all! To find -a man agreeable whom one is determined to hate! Do not wish me such an -evil.” - -When the dancing recommenced, however, and Darcy approached to claim her -hand, Charlotte could not help cautioning her in a whisper, not to be a -simpleton, and allow her fancy for Wickham to make her appear unpleasant -in the eyes of a man ten times his consequence. Elizabeth made no -answer, and took her place in the set, amazed at the dignity to which -she was arrived in being allowed to stand opposite to Mr. Darcy, and -reading in her neighbours’ looks, their equal amazement in beholding -it. They stood for some time without speaking a word; and she began to -imagine that their silence was to last through the two dances, and at -first was resolved not to break it; till suddenly fancying that it would -be the greater punishment to her partner to oblige him to talk, she made -some slight observation on the dance. He replied, and was again -silent. After a pause of some minutes, she addressed him a second time -with:--“It is _your_ turn to say something now, Mr. Darcy. I talked -about the dance, and _you_ ought to make some sort of remark on the size -of the room, or the number of couples.” - -He smiled, and assured her that whatever she wished him to say should be -said. - -“Very well. That reply will do for the present. Perhaps by and by I may -observe that private balls are much pleasanter than public ones. But -_now_ we may be silent.” - -“Do you talk by rule, then, while you are dancing?” - -“Sometimes. One must speak a little, you know. It would look odd to be -entirely silent for half an hour together; and yet for the advantage of -_some_, conversation ought to be so arranged, as that they may have the -trouble of saying as little as possible.” - -“Are you consulting your own feelings in the present case, or do you -imagine that you are gratifying mine?” - -“Both,” replied Elizabeth archly; “for I have always seen a great -similarity in the turn of our minds. We are each of an unsocial, -taciturn disposition, unwilling to speak, unless we expect to say -something that will amaze the whole room, and be handed down to -posterity with all the eclat of a proverb.” - -“This is no very striking resemblance of your own character, I am sure,” - said he. “How near it may be to _mine_, I cannot pretend to say. _You_ -think it a faithful portrait undoubtedly.” - -“I must not decide on my own performance.” - -He made no answer, and they were again silent till they had gone down -the dance, when he asked her if she and her sisters did not very often -walk to Meryton. She answered in the affirmative, and, unable to resist -the temptation, added, “When you met us there the other day, we had just -been forming a new acquaintance.” - -The effect was immediate. A deeper shade of _hauteur_ overspread his -features, but he said not a word, and Elizabeth, though blaming herself -for her own weakness, could not go on. At length Darcy spoke, and in a -constrained manner said, “Mr. Wickham is blessed with such happy manners -as may ensure his _making_ friends--whether he may be equally capable of -_retaining_ them, is less certain.” - -“He has been so unlucky as to lose _your_ friendship,” replied Elizabeth -with emphasis, “and in a manner which he is likely to suffer from all -his life.” - -Darcy made no answer, and seemed desirous of changing the subject. At -that moment, Sir William Lucas appeared close to them, meaning to pass -through the set to the other side of the room; but on perceiving Mr. -Darcy, he stopped with a bow of superior courtesy to compliment him on -his dancing and his partner. - -“I have been most highly gratified indeed, my dear sir. Such very -superior dancing is not often seen. It is evident that you belong to the -first circles. Allow me to say, however, that your fair partner does not -disgrace you, and that I must hope to have this pleasure often repeated, -especially when a certain desirable event, my dear Eliza (glancing at -her sister and Bingley) shall take place. What congratulations will then -flow in! I appeal to Mr. Darcy:--but let me not interrupt you, sir. You -will not thank me for detaining you from the bewitching converse of that -young lady, whose bright eyes are also upbraiding me.” - -The latter part of this address was scarcely heard by Darcy; but Sir -William’s allusion to his friend seemed to strike him forcibly, and his -eyes were directed with a very serious expression towards Bingley and -Jane, who were dancing together. Recovering himself, however, shortly, -he turned to his partner, and said, “Sir William’s interruption has made -me forget what we were talking of.” - -“I do not think we were speaking at all. Sir William could not have -interrupted two people in the room who had less to say for themselves. -We have tried two or three subjects already without success, and what we -are to talk of next I cannot imagine.” - -“What think you of books?” said he, smiling. - -“Books--oh! no. I am sure we never read the same, or not with the same -feelings.” - -“I am sorry you think so; but if that be the case, there can at least be -no want of subject. We may compare our different opinions.” - -“No--I cannot talk of books in a ball-room; my head is always full of -something else.” - -“The _present_ always occupies you in such scenes--does it?” said he, -with a look of doubt. - -“Yes, always,” she replied, without knowing what she said, for her -thoughts had wandered far from the subject, as soon afterwards appeared -by her suddenly exclaiming, “I remember hearing you once say, Mr. Darcy, -that you hardly ever forgave, that your resentment once created was -unappeasable. You are very cautious, I suppose, as to its _being -created_.” - -“I am,” said he, with a firm voice. - -“And never allow yourself to be blinded by prejudice?” - -“I hope not.” - -“It is particularly incumbent on those who never change their opinion, -to be secure of judging properly at first.” - -“May I ask to what these questions tend?” - -“Merely to the illustration of _your_ character,” said she, endeavouring -to shake off her gravity. “I am trying to make it out.” - -“And what is your success?” - -She shook her head. “I do not get on at all. I hear such different -accounts of you as puzzle me exceedingly.” - -“I can readily believe,” answered he gravely, “that reports may vary -greatly with respect to me; and I could wish, Miss Bennet, that you were -not to sketch my character at the present moment, as there is reason to -fear that the performance would reflect no credit on either.” - -“But if I do not take your likeness now, I may never have another -opportunity.” - -“I would by no means suspend any pleasure of yours,” he coldly replied. -She said no more, and they went down the other dance and parted in -silence; and on each side dissatisfied, though not to an equal degree, -for in Darcy’s breast there was a tolerably powerful feeling towards -her, which soon procured her pardon, and directed all his anger against -another. - -They had not long separated, when Miss Bingley came towards her, and -with an expression of civil disdain accosted her: - -“So, Miss Eliza, I hear you are quite delighted with George Wickham! -Your sister has been talking to me about him, and asking me a thousand -questions; and I find that the young man quite forgot to tell you, among -his other communication, that he was the son of old Wickham, the late -Mr. Darcy’s steward. Let me recommend you, however, as a friend, not to -give implicit confidence to all his assertions; for as to Mr. Darcy’s -using him ill, it is perfectly false; for, on the contrary, he has -always been remarkably kind to him, though George Wickham has treated -Mr. Darcy in a most infamous manner. I do not know the particulars, but -I know very well that Mr. Darcy is not in the least to blame, that he -cannot bear to hear George Wickham mentioned, and that though my brother -thought that he could not well avoid including him in his invitation to -the officers, he was excessively glad to find that he had taken himself -out of the way. His coming into the country at all is a most insolent -thing, indeed, and I wonder how he could presume to do it. I pity you, -Miss Eliza, for this discovery of your favourite’s guilt; but really, -considering his descent, one could not expect much better.” - -“His guilt and his descent appear by your account to be the same,” said -Elizabeth angrily; “for I have heard you accuse him of nothing worse -than of being the son of Mr. Darcy’s steward, and of _that_, I can -assure you, he informed me himself.” - -“I beg your pardon,” replied Miss Bingley, turning away with a sneer. -“Excuse my interference--it was kindly meant.” - -“Insolent girl!” said Elizabeth to herself. “You are much mistaken -if you expect to influence me by such a paltry attack as this. I see -nothing in it but your own wilful ignorance and the malice of Mr. -Darcy.” She then sought her eldest sister, who had undertaken to make -inquiries on the same subject of Bingley. Jane met her with a smile of -such sweet complacency, a glow of such happy expression, as sufficiently -marked how well she was satisfied with the occurrences of the evening. -Elizabeth instantly read her feelings, and at that moment solicitude for -Wickham, resentment against his enemies, and everything else, gave way -before the hope of Jane’s being in the fairest way for happiness. - -“I want to know,” said she, with a countenance no less smiling than her -sister’s, “what you have learnt about Mr. Wickham. But perhaps you have -been too pleasantly engaged to think of any third person; in which case -you may be sure of my pardon.” - -“No,” replied Jane, “I have not forgotten him; but I have nothing -satisfactory to tell you. Mr. Bingley does not know the whole of -his history, and is quite ignorant of the circumstances which have -principally offended Mr. Darcy; but he will vouch for the good conduct, -the probity, and honour of his friend, and is perfectly convinced that -Mr. Wickham has deserved much less attention from Mr. Darcy than he has -received; and I am sorry to say by his account as well as his sister’s, -Mr. Wickham is by no means a respectable young man. I am afraid he has -been very imprudent, and has deserved to lose Mr. Darcy’s regard.” - -“Mr. Bingley does not know Mr. Wickham himself?” - -“No; he never saw him till the other morning at Meryton.” - -“This account then is what he has received from Mr. Darcy. I am -satisfied. But what does he say of the living?” - -“He does not exactly recollect the circumstances, though he has heard -them from Mr. Darcy more than once, but he believes that it was left to -him _conditionally_ only.” - -“I have not a doubt of Mr. Bingley’s sincerity,” said Elizabeth warmly; -“but you must excuse my not being convinced by assurances only. Mr. -Bingley’s defense of his friend was a very able one, I dare say; but -since he is unacquainted with several parts of the story, and has learnt -the rest from that friend himself, I shall venture to still think of -both gentlemen as I did before.” - -She then changed the discourse to one more gratifying to each, and on -which there could be no difference of sentiment. Elizabeth listened with -delight to the happy, though modest hopes which Jane entertained of Mr. -Bingley’s regard, and said all in her power to heighten her confidence -in it. On their being joined by Mr. Bingley himself, Elizabeth withdrew -to Miss Lucas; to whose inquiry after the pleasantness of her last -partner she had scarcely replied, before Mr. Collins came up to them, -and told her with great exultation that he had just been so fortunate as -to make a most important discovery. - -“I have found out,” said he, “by a singular accident, that there is now -in the room a near relation of my patroness. I happened to overhear the -gentleman himself mentioning to the young lady who does the honours of -the house the names of his cousin Miss de Bourgh, and of her mother Lady -Catherine. How wonderfully these sort of things occur! Who would have -thought of my meeting with, perhaps, a nephew of Lady Catherine de -Bourgh in this assembly! I am most thankful that the discovery is made -in time for me to pay my respects to him, which I am now going to -do, and trust he will excuse my not having done it before. My total -ignorance of the connection must plead my apology.” - -“You are not going to introduce yourself to Mr. Darcy!” - -“Indeed I am. I shall entreat his pardon for not having done it earlier. -I believe him to be Lady Catherine’s _nephew_. It will be in my power to -assure him that her ladyship was quite well yesterday se’nnight.” - -Elizabeth tried hard to dissuade him from such a scheme, assuring him -that Mr. Darcy would consider his addressing him without introduction -as an impertinent freedom, rather than a compliment to his aunt; that -it was not in the least necessary there should be any notice on either -side; and that if it were, it must belong to Mr. Darcy, the superior in -consequence, to begin the acquaintance. Mr. Collins listened to her -with the determined air of following his own inclination, and, when she -ceased speaking, replied thus: - -“My dear Miss Elizabeth, I have the highest opinion in the world in -your excellent judgement in all matters within the scope of your -understanding; but permit me to say, that there must be a wide -difference between the established forms of ceremony amongst the laity, -and those which regulate the clergy; for, give me leave to observe that -I consider the clerical office as equal in point of dignity with -the highest rank in the kingdom--provided that a proper humility of -behaviour is at the same time maintained. You must therefore allow me to -follow the dictates of my conscience on this occasion, which leads me to -perform what I look on as a point of duty. Pardon me for neglecting to -profit by your advice, which on every other subject shall be my constant -guide, though in the case before us I consider myself more fitted by -education and habitual study to decide on what is right than a young -lady like yourself.” And with a low bow he left her to attack Mr. -Darcy, whose reception of his advances she eagerly watched, and whose -astonishment at being so addressed was very evident. Her cousin prefaced -his speech with a solemn bow and though she could not hear a word of -it, she felt as if hearing it all, and saw in the motion of his lips the -words “apology,” “Hunsford,” and “Lady Catherine de Bourgh.” It vexed -her to see him expose himself to such a man. Mr. Darcy was eyeing him -with unrestrained wonder, and when at last Mr. Collins allowed him time -to speak, replied with an air of distant civility. Mr. Collins, however, -was not discouraged from speaking again, and Mr. Darcy’s contempt seemed -abundantly increasing with the length of his second speech, and at the -end of it he only made him a slight bow, and moved another way. Mr. -Collins then returned to Elizabeth. - -“I have no reason, I assure you,” said he, “to be dissatisfied with my -reception. Mr. Darcy seemed much pleased with the attention. He answered -me with the utmost civility, and even paid me the compliment of saying -that he was so well convinced of Lady Catherine’s discernment as to be -certain she could never bestow a favour unworthily. It was really a very -handsome thought. Upon the whole, I am much pleased with him.” - -As Elizabeth had no longer any interest of her own to pursue, she turned -her attention almost entirely on her sister and Mr. Bingley; and the -train of agreeable reflections which her observations gave birth to, -made her perhaps almost as happy as Jane. She saw her in idea settled in -that very house, in all the felicity which a marriage of true affection -could bestow; and she felt capable, under such circumstances, of -endeavouring even to like Bingley’s two sisters. Her mother’s thoughts -she plainly saw were bent the same way, and she determined not to -venture near her, lest she might hear too much. When they sat down to -supper, therefore, she considered it a most unlucky perverseness which -placed them within one of each other; and deeply was she vexed to find -that her mother was talking to that one person (Lady Lucas) freely, -openly, and of nothing else but her expectation that Jane would soon -be married to Mr. Bingley. It was an animating subject, and Mrs. Bennet -seemed incapable of fatigue while enumerating the advantages of the -match. His being such a charming young man, and so rich, and living but -three miles from them, were the first points of self-gratulation; and -then it was such a comfort to think how fond the two sisters were of -Jane, and to be certain that they must desire the connection as much as -she could do. It was, moreover, such a promising thing for her younger -daughters, as Jane’s marrying so greatly must throw them in the way of -other rich men; and lastly, it was so pleasant at her time of life to be -able to consign her single daughters to the care of their sister, that -she might not be obliged to go into company more than she liked. It was -necessary to make this circumstance a matter of pleasure, because on -such occasions it is the etiquette; but no one was less likely than Mrs. -Bennet to find comfort in staying home at any period of her life. She -concluded with many good wishes that Lady Lucas might soon be equally -fortunate, though evidently and triumphantly believing there was no -chance of it. - -In vain did Elizabeth endeavour to check the rapidity of her mother’s -words, or persuade her to describe her felicity in a less audible -whisper; for, to her inexpressible vexation, she could perceive that the -chief of it was overheard by Mr. Darcy, who sat opposite to them. Her -mother only scolded her for being nonsensical. - -“What is Mr. Darcy to me, pray, that I should be afraid of him? I am -sure we owe him no such particular civility as to be obliged to say -nothing _he_ may not like to hear.” - -“For heaven’s sake, madam, speak lower. What advantage can it be for you -to offend Mr. Darcy? You will never recommend yourself to his friend by -so doing!” - -Nothing that she could say, however, had any influence. Her mother would -talk of her views in the same intelligible tone. Elizabeth blushed and -blushed again with shame and vexation. She could not help frequently -glancing her eye at Mr. Darcy, though every glance convinced her of what -she dreaded; for though he was not always looking at her mother, she was -convinced that his attention was invariably fixed by her. The expression -of his face changed gradually from indignant contempt to a composed and -steady gravity. - -At length, however, Mrs. Bennet had no more to say; and Lady Lucas, who -had been long yawning at the repetition of delights which she saw no -likelihood of sharing, was left to the comforts of cold ham and -chicken. Elizabeth now began to revive. But not long was the interval of -tranquillity; for, when supper was over, singing was talked of, and -she had the mortification of seeing Mary, after very little entreaty, -preparing to oblige the company. By many significant looks and silent -entreaties, did she endeavour to prevent such a proof of complaisance, -but in vain; Mary would not understand them; such an opportunity of -exhibiting was delightful to her, and she began her song. Elizabeth’s -eyes were fixed on her with most painful sensations, and she watched her -progress through the several stanzas with an impatience which was very -ill rewarded at their close; for Mary, on receiving, amongst the thanks -of the table, the hint of a hope that she might be prevailed on to -favour them again, after the pause of half a minute began another. -Mary’s powers were by no means fitted for such a display; her voice was -weak, and her manner affected. Elizabeth was in agonies. She looked at -Jane, to see how she bore it; but Jane was very composedly talking to -Bingley. She looked at his two sisters, and saw them making signs -of derision at each other, and at Darcy, who continued, however, -imperturbably grave. She looked at her father to entreat his -interference, lest Mary should be singing all night. He took the hint, -and when Mary had finished her second song, said aloud, “That will do -extremely well, child. You have delighted us long enough. Let the other -young ladies have time to exhibit.” - -Mary, though pretending not to hear, was somewhat disconcerted; and -Elizabeth, sorry for her, and sorry for her father’s speech, was afraid -her anxiety had done no good. Others of the party were now applied to. - -“If I,” said Mr. Collins, “were so fortunate as to be able to sing, I -should have great pleasure, I am sure, in obliging the company with an -air; for I consider music as a very innocent diversion, and perfectly -compatible with the profession of a clergyman. I do not mean, however, -to assert that we can be justified in devoting too much of our time -to music, for there are certainly other things to be attended to. The -rector of a parish has much to do. In the first place, he must make -such an agreement for tithes as may be beneficial to himself and not -offensive to his patron. He must write his own sermons; and the time -that remains will not be too much for his parish duties, and the care -and improvement of his dwelling, which he cannot be excused from making -as comfortable as possible. And I do not think it of light importance -that he should have attentive and conciliatory manners towards everybody, -especially towards those to whom he owes his preferment. I cannot acquit -him of that duty; nor could I think well of the man who should omit an -occasion of testifying his respect towards anybody connected with the -family.” And with a bow to Mr. Darcy, he concluded his speech, which had -been spoken so loud as to be heard by half the room. Many stared--many -smiled; but no one looked more amused than Mr. Bennet himself, while his -wife seriously commended Mr. Collins for having spoken so sensibly, -and observed in a half-whisper to Lady Lucas, that he was a remarkably -clever, good kind of young man. - -To Elizabeth it appeared that, had her family made an agreement to -expose themselves as much as they could during the evening, it would -have been impossible for them to play their parts with more spirit or -finer success; and happy did she think it for Bingley and her sister -that some of the exhibition had escaped his notice, and that his -feelings were not of a sort to be much distressed by the folly which he -must have witnessed. That his two sisters and Mr. Darcy, however, should -have such an opportunity of ridiculing her relations, was bad enough, -and she could not determine whether the silent contempt of the -gentleman, or the insolent smiles of the ladies, were more intolerable. - -The rest of the evening brought her little amusement. She was teased by -Mr. Collins, who continued most perseveringly by her side, and though -he could not prevail on her to dance with him again, put it out of her -power to dance with others. In vain did she entreat him to stand up with -somebody else, and offer to introduce him to any young lady in the room. -He assured her, that as to dancing, he was perfectly indifferent to it; -that his chief object was by delicate attentions to recommend himself to -her and that he should therefore make a point of remaining close to her -the whole evening. There was no arguing upon such a project. She owed -her greatest relief to her friend Miss Lucas, who often joined them, and -good-naturedly engaged Mr. Collins’s conversation to herself. - -She was at least free from the offense of Mr. Darcy’s further notice; -though often standing within a very short distance of her, quite -disengaged, he never came near enough to speak. She felt it to be the -probable consequence of her allusions to Mr. Wickham, and rejoiced in -it. - -The Longbourn party were the last of all the company to depart, and, by -a manoeuvre of Mrs. Bennet, had to wait for their carriage a quarter of -an hour after everybody else was gone, which gave them time to see how -heartily they were wished away by some of the family. Mrs. Hurst and her -sister scarcely opened their mouths, except to complain of fatigue, and -were evidently impatient to have the house to themselves. They repulsed -every attempt of Mrs. Bennet at conversation, and by so doing threw a -languor over the whole party, which was very little relieved by the -long speeches of Mr. Collins, who was complimenting Mr. Bingley and his -sisters on the elegance of their entertainment, and the hospitality and -politeness which had marked their behaviour to their guests. Darcy said -nothing at all. Mr. Bennet, in equal silence, was enjoying the scene. -Mr. Bingley and Jane were standing together, a little detached from the -rest, and talked only to each other. Elizabeth preserved as steady a -silence as either Mrs. Hurst or Miss Bingley; and even Lydia was too -much fatigued to utter more than the occasional exclamation of “Lord, -how tired I am!” accompanied by a violent yawn. - -When at length they arose to take leave, Mrs. Bennet was most pressingly -civil in her hope of seeing the whole family soon at Longbourn, and -addressed herself especially to Mr. Bingley, to assure him how happy he -would make them by eating a family dinner with them at any time, without -the ceremony of a formal invitation. Bingley was all grateful pleasure, -and he readily engaged for taking the earliest opportunity of waiting on -her, after his return from London, whither he was obliged to go the next -day for a short time. - -Mrs. Bennet was perfectly satisfied, and quitted the house under the -delightful persuasion that, allowing for the necessary preparations of -settlements, new carriages, and wedding clothes, she should undoubtedly -see her daughter settled at Netherfield in the course of three or four -months. Of having another daughter married to Mr. Collins, she thought -with equal certainty, and with considerable, though not equal, pleasure. -Elizabeth was the least dear to her of all her children; and though the -man and the match were quite good enough for _her_, the worth of each -was eclipsed by Mr. Bingley and Netherfield. - - - -Chapter 19 - - -The next day opened a new scene at Longbourn. Mr. Collins made his -declaration in form. Having resolved to do it without loss of time, as -his leave of absence extended only to the following Saturday, and having -no feelings of diffidence to make it distressing to himself even at -the moment, he set about it in a very orderly manner, with all the -observances, which he supposed a regular part of the business. On -finding Mrs. Bennet, Elizabeth, and one of the younger girls together, -soon after breakfast, he addressed the mother in these words: - -“May I hope, madam, for your interest with your fair daughter Elizabeth, -when I solicit for the honour of a private audience with her in the -course of this morning?” - -Before Elizabeth had time for anything but a blush of surprise, Mrs. -Bennet answered instantly, “Oh dear!--yes--certainly. I am sure Lizzy -will be very happy--I am sure she can have no objection. Come, Kitty, I -want you up stairs.” And, gathering her work together, she was hastening -away, when Elizabeth called out: - -“Dear madam, do not go. I beg you will not go. Mr. Collins must excuse -me. He can have nothing to say to me that anybody need not hear. I am -going away myself.” - -“No, no, nonsense, Lizzy. I desire you to stay where you are.” And upon -Elizabeth’s seeming really, with vexed and embarrassed looks, about to -escape, she added: “Lizzy, I _insist_ upon your staying and hearing Mr. -Collins.” - -Elizabeth would not oppose such an injunction--and a moment’s -consideration making her also sensible that it would be wisest to get it -over as soon and as quietly as possible, she sat down again and tried to -conceal, by incessant employment the feelings which were divided between -distress and diversion. Mrs. Bennet and Kitty walked off, and as soon as -they were gone, Mr. Collins began. - -“Believe me, my dear Miss Elizabeth, that your modesty, so far from -doing you any disservice, rather adds to your other perfections. You -would have been less amiable in my eyes had there _not_ been this little -unwillingness; but allow me to assure you, that I have your respected -mother’s permission for this address. You can hardly doubt the -purport of my discourse, however your natural delicacy may lead you to -dissemble; my attentions have been too marked to be mistaken. Almost as -soon as I entered the house, I singled you out as the companion of -my future life. But before I am run away with by my feelings on this -subject, perhaps it would be advisable for me to state my reasons for -marrying--and, moreover, for coming into Hertfordshire with the design -of selecting a wife, as I certainly did.” - -The idea of Mr. Collins, with all his solemn composure, being run away -with by his feelings, made Elizabeth so near laughing, that she could -not use the short pause he allowed in any attempt to stop him further, -and he continued: - -“My reasons for marrying are, first, that I think it a right thing for -every clergyman in easy circumstances (like myself) to set the example -of matrimony in his parish; secondly, that I am convinced that it will -add very greatly to my happiness; and thirdly--which perhaps I ought -to have mentioned earlier, that it is the particular advice and -recommendation of the very noble lady whom I have the honour of calling -patroness. Twice has she condescended to give me her opinion (unasked -too!) on this subject; and it was but the very Saturday night before I -left Hunsford--between our pools at quadrille, while Mrs. Jenkinson was -arranging Miss de Bourgh’s footstool, that she said, ‘Mr. Collins, you -must marry. A clergyman like you must marry. Choose properly, choose -a gentlewoman for _my_ sake; and for your _own_, let her be an active, -useful sort of person, not brought up high, but able to make a small -income go a good way. This is my advice. Find such a woman as soon as -you can, bring her to Hunsford, and I will visit her.’ Allow me, by the -way, to observe, my fair cousin, that I do not reckon the notice -and kindness of Lady Catherine de Bourgh as among the least of the -advantages in my power to offer. You will find her manners beyond -anything I can describe; and your wit and vivacity, I think, must be -acceptable to her, especially when tempered with the silence and -respect which her rank will inevitably excite. Thus much for my general -intention in favour of matrimony; it remains to be told why my views -were directed towards Longbourn instead of my own neighbourhood, where I -can assure you there are many amiable young women. But the fact is, that -being, as I am, to inherit this estate after the death of your honoured -father (who, however, may live many years longer), I could not satisfy -myself without resolving to choose a wife from among his daughters, that -the loss to them might be as little as possible, when the melancholy -event takes place--which, however, as I have already said, may not -be for several years. This has been my motive, my fair cousin, and -I flatter myself it will not sink me in your esteem. And now nothing -remains for me but to assure you in the most animated language of the -violence of my affection. To fortune I am perfectly indifferent, and -shall make no demand of that nature on your father, since I am well -aware that it could not be complied with; and that one thousand pounds -in the four per cents, which will not be yours till after your mother’s -decease, is all that you may ever be entitled to. On that head, -therefore, I shall be uniformly silent; and you may assure yourself that -no ungenerous reproach shall ever pass my lips when we are married.” - -It was absolutely necessary to interrupt him now. - -“You are too hasty, sir,” she cried. “You forget that I have made no -answer. Let me do it without further loss of time. Accept my thanks for -the compliment you are paying me. I am very sensible of the honour of -your proposals, but it is impossible for me to do otherwise than to -decline them.” - -“I am not now to learn,” replied Mr. Collins, with a formal wave of the -hand, “that it is usual with young ladies to reject the addresses of the -man whom they secretly mean to accept, when he first applies for their -favour; and that sometimes the refusal is repeated a second, or even a -third time. I am therefore by no means discouraged by what you have just -said, and shall hope to lead you to the altar ere long.” - -“Upon my word, sir,” cried Elizabeth, “your hope is a rather -extraordinary one after my declaration. I do assure you that I am not -one of those young ladies (if such young ladies there are) who are so -daring as to risk their happiness on the chance of being asked a second -time. I am perfectly serious in my refusal. You could not make _me_ -happy, and I am convinced that I am the last woman in the world who -could make you so. Nay, were your friend Lady Catherine to know me, I -am persuaded she would find me in every respect ill qualified for the -situation.” - -“Were it certain that Lady Catherine would think so,” said Mr. Collins -very gravely--“but I cannot imagine that her ladyship would at all -disapprove of you. And you may be certain when I have the honour of -seeing her again, I shall speak in the very highest terms of your -modesty, economy, and other amiable qualification.” - -“Indeed, Mr. Collins, all praise of me will be unnecessary. You -must give me leave to judge for myself, and pay me the compliment -of believing what I say. I wish you very happy and very rich, and by -refusing your hand, do all in my power to prevent your being otherwise. -In making me the offer, you must have satisfied the delicacy of your -feelings with regard to my family, and may take possession of Longbourn -estate whenever it falls, without any self-reproach. This matter may -be considered, therefore, as finally settled.” And rising as she -thus spoke, she would have quitted the room, had Mr. Collins not thus -addressed her: - -“When I do myself the honour of speaking to you next on the subject, I -shall hope to receive a more favourable answer than you have now given -me; though I am far from accusing you of cruelty at present, because I -know it to be the established custom of your sex to reject a man on -the first application, and perhaps you have even now said as much to -encourage my suit as would be consistent with the true delicacy of the -female character.” - -“Really, Mr. Collins,” cried Elizabeth with some warmth, “you puzzle me -exceedingly. If what I have hitherto said can appear to you in the form -of encouragement, I know not how to express my refusal in such a way as -to convince you of its being one.” - -“You must give me leave to flatter myself, my dear cousin, that your -refusal of my addresses is merely words of course. My reasons for -believing it are briefly these: It does not appear to me that my hand is -unworthy of your acceptance, or that the establishment I can offer would -be any other than highly desirable. My situation in life, my connections -with the family of de Bourgh, and my relationship to your own, are -circumstances highly in my favour; and you should take it into further -consideration, that in spite of your manifold attractions, it is by no -means certain that another offer of marriage may ever be made you. Your -portion is unhappily so small that it will in all likelihood undo -the effects of your loveliness and amiable qualifications. As I must -therefore conclude that you are not serious in your rejection of me, -I shall choose to attribute it to your wish of increasing my love by -suspense, according to the usual practice of elegant females.” - -“I do assure you, sir, that I have no pretensions whatever to that kind -of elegance which consists in tormenting a respectable man. I would -rather be paid the compliment of being believed sincere. I thank you -again and again for the honour you have done me in your proposals, but -to accept them is absolutely impossible. My feelings in every respect -forbid it. Can I speak plainer? Do not consider me now as an elegant -female, intending to plague you, but as a rational creature, speaking -the truth from her heart.” - -“You are uniformly charming!” cried he, with an air of awkward -gallantry; “and I am persuaded that when sanctioned by the express -authority of both your excellent parents, my proposals will not fail of -being acceptable.” - -To such perseverance in wilful self-deception Elizabeth would make -no reply, and immediately and in silence withdrew; determined, if -he persisted in considering her repeated refusals as flattering -encouragement, to apply to her father, whose negative might be uttered -in such a manner as to be decisive, and whose behaviour at least could -not be mistaken for the affectation and coquetry of an elegant female. - - - -Chapter 20 - - -Mr. Collins was not left long to the silent contemplation of his -successful love; for Mrs. Bennet, having dawdled about in the vestibule -to watch for the end of the conference, no sooner saw Elizabeth open -the door and with quick step pass her towards the staircase, than she -entered the breakfast-room, and congratulated both him and herself in -warm terms on the happy prospect of their nearer connection. Mr. Collins -received and returned these felicitations with equal pleasure, and then -proceeded to relate the particulars of their interview, with the result -of which he trusted he had every reason to be satisfied, since the -refusal which his cousin had steadfastly given him would naturally flow -from her bashful modesty and the genuine delicacy of her character. - -This information, however, startled Mrs. Bennet; she would have been -glad to be equally satisfied that her daughter had meant to encourage -him by protesting against his proposals, but she dared not believe it, -and could not help saying so. - -“But, depend upon it, Mr. Collins,” she added, “that Lizzy shall be -brought to reason. I will speak to her about it directly. She is a very -headstrong, foolish girl, and does not know her own interest but I will -_make_ her know it.” - -“Pardon me for interrupting you, madam,” cried Mr. Collins; “but if -she is really headstrong and foolish, I know not whether she would -altogether be a very desirable wife to a man in my situation, who -naturally looks for happiness in the marriage state. If therefore she -actually persists in rejecting my suit, perhaps it were better not -to force her into accepting me, because if liable to such defects of -temper, she could not contribute much to my felicity.” - -“Sir, you quite misunderstand me,” said Mrs. Bennet, alarmed. “Lizzy is -only headstrong in such matters as these. In everything else she is as -good-natured a girl as ever lived. I will go directly to Mr. Bennet, and -we shall very soon settle it with her, I am sure.” - -She would not give him time to reply, but hurrying instantly to her -husband, called out as she entered the library, “Oh! Mr. Bennet, you -are wanted immediately; we are all in an uproar. You must come and make -Lizzy marry Mr. Collins, for she vows she will not have him, and if you -do not make haste he will change his mind and not have _her_.” - -Mr. Bennet raised his eyes from his book as she entered, and fixed them -on her face with a calm unconcern which was not in the least altered by -her communication. - -“I have not the pleasure of understanding you,” said he, when she had -finished her speech. “Of what are you talking?” - -“Of Mr. Collins and Lizzy. Lizzy declares she will not have Mr. Collins, -and Mr. Collins begins to say that he will not have Lizzy.” - -“And what am I to do on the occasion? It seems an hopeless business.” - -“Speak to Lizzy about it yourself. Tell her that you insist upon her -marrying him.” - -“Let her be called down. She shall hear my opinion.” - -Mrs. Bennet rang the bell, and Miss Elizabeth was summoned to the -library. - -“Come here, child,” cried her father as she appeared. “I have sent for -you on an affair of importance. I understand that Mr. Collins has made -you an offer of marriage. Is it true?” Elizabeth replied that it was. -“Very well--and this offer of marriage you have refused?” - -“I have, sir.” - -“Very well. We now come to the point. Your mother insists upon your -accepting it. Is it not so, Mrs. Bennet?” - -“Yes, or I will never see her again.” - -“An unhappy alternative is before you, Elizabeth. From this day you must -be a stranger to one of your parents. Your mother will never see you -again if you do _not_ marry Mr. Collins, and I will never see you again -if you _do_.” - -Elizabeth could not but smile at such a conclusion of such a beginning, -but Mrs. Bennet, who had persuaded herself that her husband regarded the -affair as she wished, was excessively disappointed. - -“What do you mean, Mr. Bennet, in talking this way? You promised me to -_insist_ upon her marrying him.” - -“My dear,” replied her husband, “I have two small favours to request. -First, that you will allow me the free use of my understanding on the -present occasion; and secondly, of my room. I shall be glad to have the -library to myself as soon as may be.” - -Not yet, however, in spite of her disappointment in her husband, did -Mrs. Bennet give up the point. She talked to Elizabeth again and again; -coaxed and threatened her by turns. She endeavoured to secure Jane -in her interest; but Jane, with all possible mildness, declined -interfering; and Elizabeth, sometimes with real earnestness, and -sometimes with playful gaiety, replied to her attacks. Though her manner -varied, however, her determination never did. - -Mr. Collins, meanwhile, was meditating in solitude on what had passed. -He thought too well of himself to comprehend on what motives his cousin -could refuse him; and though his pride was hurt, he suffered in no other -way. His regard for her was quite imaginary; and the possibility of her -deserving her mother’s reproach prevented his feeling any regret. - -While the family were in this confusion, Charlotte Lucas came to spend -the day with them. She was met in the vestibule by Lydia, who, flying to -her, cried in a half whisper, “I am glad you are come, for there is such -fun here! What do you think has happened this morning? Mr. Collins has -made an offer to Lizzy, and she will not have him.” - -Charlotte hardly had time to answer, before they were joined by Kitty, -who came to tell the same news; and no sooner had they entered the -breakfast-room, where Mrs. Bennet was alone, than she likewise began on -the subject, calling on Miss Lucas for her compassion, and entreating -her to persuade her friend Lizzy to comply with the wishes of all her -family. “Pray do, my dear Miss Lucas,” she added in a melancholy tone, -“for nobody is on my side, nobody takes part with me. I am cruelly used, -nobody feels for my poor nerves.” - -Charlotte’s reply was spared by the entrance of Jane and Elizabeth. - -“Aye, there she comes,” continued Mrs. Bennet, “looking as unconcerned -as may be, and caring no more for us than if we were at York, provided -she can have her own way. But I tell you, Miss Lizzy--if you take it -into your head to go on refusing every offer of marriage in this way, -you will never get a husband at all--and I am sure I do not know who is -to maintain you when your father is dead. I shall not be able to keep -you--and so I warn you. I have done with you from this very day. I told -you in the library, you know, that I should never speak to you again, -and you will find me as good as my word. I have no pleasure in talking -to undutiful children. Not that I have much pleasure, indeed, in talking -to anybody. People who suffer as I do from nervous complaints can have -no great inclination for talking. Nobody can tell what I suffer! But it -is always so. Those who do not complain are never pitied.” - -Her daughters listened in silence to this effusion, sensible that -any attempt to reason with her or soothe her would only increase the -irritation. She talked on, therefore, without interruption from any of -them, till they were joined by Mr. Collins, who entered the room with -an air more stately than usual, and on perceiving whom, she said to -the girls, “Now, I do insist upon it, that you, all of you, hold -your tongues, and let me and Mr. Collins have a little conversation -together.” - -Elizabeth passed quietly out of the room, Jane and Kitty followed, but -Lydia stood her ground, determined to hear all she could; and Charlotte, -detained first by the civility of Mr. Collins, whose inquiries after -herself and all her family were very minute, and then by a little -curiosity, satisfied herself with walking to the window and pretending -not to hear. In a doleful voice Mrs. Bennet began the projected -conversation: “Oh! Mr. Collins!” - -“My dear madam,” replied he, “let us be for ever silent on this point. -Far be it from me,” he presently continued, in a voice that marked his -displeasure, “to resent the behaviour of your daughter. Resignation -to inevitable evils is the duty of us all; the peculiar duty of a -young man who has been so fortunate as I have been in early preferment; -and I trust I am resigned. Perhaps not the less so from feeling a doubt -of my positive happiness had my fair cousin honoured me with her hand; -for I have often observed that resignation is never so perfect as -when the blessing denied begins to lose somewhat of its value in our -estimation. You will not, I hope, consider me as showing any disrespect -to your family, my dear madam, by thus withdrawing my pretensions to -your daughter’s favour, without having paid yourself and Mr. Bennet the -compliment of requesting you to interpose your authority in my -behalf. My conduct may, I fear, be objectionable in having accepted my -dismission from your daughter’s lips instead of your own. But we are all -liable to error. I have certainly meant well through the whole affair. -My object has been to secure an amiable companion for myself, with due -consideration for the advantage of all your family, and if my _manner_ -has been at all reprehensible, I here beg leave to apologise.” - - - -Chapter 21 - - -The discussion of Mr. Collins’s offer was now nearly at an end, and -Elizabeth had only to suffer from the uncomfortable feelings necessarily -attending it, and occasionally from some peevish allusions of her -mother. As for the gentleman himself, _his_ feelings were chiefly -expressed, not by embarrassment or dejection, or by trying to avoid her, -but by stiffness of manner and resentful silence. He scarcely ever spoke -to her, and the assiduous attentions which he had been so sensible of -himself were transferred for the rest of the day to Miss Lucas, whose -civility in listening to him was a seasonable relief to them all, and -especially to her friend. - -The morrow produced no abatement of Mrs. Bennet’s ill-humour or ill -health. Mr. Collins was also in the same state of angry pride. Elizabeth -had hoped that his resentment might shorten his visit, but his plan did -not appear in the least affected by it. He was always to have gone on -Saturday, and to Saturday he meant to stay. - -After breakfast, the girls walked to Meryton to inquire if Mr. Wickham -were returned, and to lament over his absence from the Netherfield ball. -He joined them on their entering the town, and attended them to their -aunt’s where his regret and vexation, and the concern of everybody, was -well talked over. To Elizabeth, however, he voluntarily acknowledged -that the necessity of his absence _had_ been self-imposed. - -“I found,” said he, “as the time drew near that I had better not meet -Mr. Darcy; that to be in the same room, the same party with him for so -many hours together, might be more than I could bear, and that scenes -might arise unpleasant to more than myself.” - -She highly approved his forbearance, and they had leisure for a full -discussion of it, and for all the commendation which they civilly -bestowed on each other, as Wickham and another officer walked back with -them to Longbourn, and during the walk he particularly attended to -her. His accompanying them was a double advantage; she felt all the -compliment it offered to herself, and it was most acceptable as an -occasion of introducing him to her father and mother. - -Soon after their return, a letter was delivered to Miss Bennet; it came -from Netherfield. The envelope contained a sheet of elegant, little, -hot-pressed paper, well covered with a lady’s fair, flowing hand; and -Elizabeth saw her sister’s countenance change as she read it, and saw -her dwelling intently on some particular passages. Jane recollected -herself soon, and putting the letter away, tried to join with her usual -cheerfulness in the general conversation; but Elizabeth felt an anxiety -on the subject which drew off her attention even from Wickham; and no -sooner had he and his companion taken leave, than a glance from Jane -invited her to follow her up stairs. When they had gained their own room, -Jane, taking out the letter, said: - -“This is from Caroline Bingley; what it contains has surprised me a good -deal. The whole party have left Netherfield by this time, and are on -their way to town--and without any intention of coming back again. You -shall hear what she says.” - -She then read the first sentence aloud, which comprised the information -of their having just resolved to follow their brother to town directly, -and of their meaning to dine in Grosvenor Street, where Mr. Hurst had a -house. The next was in these words: “I do not pretend to regret anything -I shall leave in Hertfordshire, except your society, my dearest friend; -but we will hope, at some future period, to enjoy many returns of that -delightful intercourse we have known, and in the meanwhile may -lessen the pain of separation by a very frequent and most unreserved -correspondence. I depend on you for that.” To these highflown -expressions Elizabeth listened with all the insensibility of distrust; -and though the suddenness of their removal surprised her, she saw -nothing in it really to lament; it was not to be supposed that their -absence from Netherfield would prevent Mr. Bingley’s being there; and as -to the loss of their society, she was persuaded that Jane must cease to -regard it, in the enjoyment of his. - -“It is unlucky,” said she, after a short pause, “that you should not be -able to see your friends before they leave the country. But may we not -hope that the period of future happiness to which Miss Bingley looks -forward may arrive earlier than she is aware, and that the delightful -intercourse you have known as friends will be renewed with yet greater -satisfaction as sisters? Mr. Bingley will not be detained in London by -them.” - -“Caroline decidedly says that none of the party will return into -Hertfordshire this winter. I will read it to you:” - -“When my brother left us yesterday, he imagined that the business which -took him to London might be concluded in three or four days; but as we -are certain it cannot be so, and at the same time convinced that when -Charles gets to town he will be in no hurry to leave it again, we have -determined on following him thither, that he may not be obliged to spend -his vacant hours in a comfortless hotel. Many of my acquaintances are -already there for the winter; I wish that I could hear that you, my -dearest friend, had any intention of making one of the crowd--but of -that I despair. I sincerely hope your Christmas in Hertfordshire may -abound in the gaieties which that season generally brings, and that your -beaux will be so numerous as to prevent your feeling the loss of the -three of whom we shall deprive you.” - -“It is evident by this,” added Jane, “that he comes back no more this -winter.” - -“It is only evident that Miss Bingley does not mean that he _should_.” - -“Why will you think so? It must be his own doing. He is his own -master. But you do not know _all_. I _will_ read you the passage which -particularly hurts me. I will have no reserves from _you_.” - -“Mr. Darcy is impatient to see his sister; and, to confess the truth, -_we_ are scarcely less eager to meet her again. I really do not think -Georgiana Darcy has her equal for beauty, elegance, and accomplishments; -and the affection she inspires in Louisa and myself is heightened into -something still more interesting, from the hope we dare entertain of -her being hereafter our sister. I do not know whether I ever before -mentioned to you my feelings on this subject; but I will not leave the -country without confiding them, and I trust you will not esteem them -unreasonable. My brother admires her greatly already; he will have -frequent opportunity now of seeing her on the most intimate footing; -her relations all wish the connection as much as his own; and a sister’s -partiality is not misleading me, I think, when I call Charles most -capable of engaging any woman’s heart. With all these circumstances to -favour an attachment, and nothing to prevent it, am I wrong, my dearest -Jane, in indulging the hope of an event which will secure the happiness -of so many?” - -“What do you think of _this_ sentence, my dear Lizzy?” said Jane as she -finished it. “Is it not clear enough? Does it not expressly declare that -Caroline neither expects nor wishes me to be her sister; that she is -perfectly convinced of her brother’s indifference; and that if she -suspects the nature of my feelings for him, she means (most kindly!) to -put me on my guard? Can there be any other opinion on the subject?” - -“Yes, there can; for mine is totally different. Will you hear it?” - -“Most willingly.” - -“You shall have it in a few words. Miss Bingley sees that her brother is -in love with you, and wants him to marry Miss Darcy. She follows him -to town in hope of keeping him there, and tries to persuade you that he -does not care about you.” - -Jane shook her head. - -“Indeed, Jane, you ought to believe me. No one who has ever seen you -together can doubt his affection. Miss Bingley, I am sure, cannot. She -is not such a simpleton. Could she have seen half as much love in Mr. -Darcy for herself, she would have ordered her wedding clothes. But the -case is this: We are not rich enough or grand enough for them; and she -is the more anxious to get Miss Darcy for her brother, from the notion -that when there has been _one_ intermarriage, she may have less trouble -in achieving a second; in which there is certainly some ingenuity, and -I dare say it would succeed, if Miss de Bourgh were out of the way. But, -my dearest Jane, you cannot seriously imagine that because Miss Bingley -tells you her brother greatly admires Miss Darcy, he is in the smallest -degree less sensible of _your_ merit than when he took leave of you on -Tuesday, or that it will be in her power to persuade him that, instead -of being in love with you, he is very much in love with her friend.” - -“If we thought alike of Miss Bingley,” replied Jane, “your -representation of all this might make me quite easy. But I know the -foundation is unjust. Caroline is incapable of wilfully deceiving -anyone; and all that I can hope in this case is that she is deceiving -herself.” - -“That is right. You could not have started a more happy idea, since you -will not take comfort in mine. Believe her to be deceived, by all means. -You have now done your duty by her, and must fret no longer.” - -“But, my dear sister, can I be happy, even supposing the best, in -accepting a man whose sisters and friends are all wishing him to marry -elsewhere?” - -“You must decide for yourself,” said Elizabeth; “and if, upon mature -deliberation, you find that the misery of disobliging his two sisters is -more than equivalent to the happiness of being his wife, I advise you by -all means to refuse him.” - -“How can you talk so?” said Jane, faintly smiling. “You must know that -though I should be exceedingly grieved at their disapprobation, I could -not hesitate.” - -“I did not think you would; and that being the case, I cannot consider -your situation with much compassion.” - -“But if he returns no more this winter, my choice will never be -required. A thousand things may arise in six months!” - -The idea of his returning no more Elizabeth treated with the utmost -contempt. It appeared to her merely the suggestion of Caroline’s -interested wishes, and she could not for a moment suppose that those -wishes, however openly or artfully spoken, could influence a young man -so totally independent of everyone. - -She represented to her sister as forcibly as possible what she felt -on the subject, and had soon the pleasure of seeing its happy effect. -Jane’s temper was not desponding, and she was gradually led to hope, -though the diffidence of affection sometimes overcame the hope, that -Bingley would return to Netherfield and answer every wish of her heart. - -They agreed that Mrs. Bennet should only hear of the departure of the -family, without being alarmed on the score of the gentleman’s conduct; -but even this partial communication gave her a great deal of concern, -and she bewailed it as exceedingly unlucky that the ladies should happen -to go away just as they were all getting so intimate together. After -lamenting it, however, at some length, she had the consolation that Mr. -Bingley would be soon down again and soon dining at Longbourn, and the -conclusion of all was the comfortable declaration, that though he had -been invited only to a family dinner, she would take care to have two -full courses. - - - -Chapter 22 - - -The Bennets were engaged to dine with the Lucases and again during the -chief of the day was Miss Lucas so kind as to listen to Mr. Collins. -Elizabeth took an opportunity of thanking her. “It keeps him in good -humour,” said she, “and I am more obliged to you than I can express.” - Charlotte assured her friend of her satisfaction in being useful, and -that it amply repaid her for the little sacrifice of her time. This was -very amiable, but Charlotte’s kindness extended farther than Elizabeth -had any conception of; its object was nothing else than to secure her -from any return of Mr. Collins’s addresses, by engaging them towards -herself. Such was Miss Lucas’s scheme; and appearances were so -favourable, that when they parted at night, she would have felt almost -secure of success if he had not been to leave Hertfordshire so very -soon. But here she did injustice to the fire and independence of his -character, for it led him to escape out of Longbourn House the next -morning with admirable slyness, and hasten to Lucas Lodge to throw -himself at her feet. He was anxious to avoid the notice of his cousins, -from a conviction that if they saw him depart, they could not fail to -conjecture his design, and he was not willing to have the attempt known -till its success might be known likewise; for though feeling almost -secure, and with reason, for Charlotte had been tolerably encouraging, -he was comparatively diffident since the adventure of Wednesday. -His reception, however, was of the most flattering kind. Miss Lucas -perceived him from an upper window as he walked towards the house, and -instantly set out to meet him accidentally in the lane. But little had -she dared to hope that so much love and eloquence awaited her there. - -In as short a time as Mr. Collins’s long speeches would allow, -everything was settled between them to the satisfaction of both; and as -they entered the house he earnestly entreated her to name the day that -was to make him the happiest of men; and though such a solicitation must -be waived for the present, the lady felt no inclination to trifle with -his happiness. The stupidity with which he was favoured by nature must -guard his courtship from any charm that could make a woman wish for its -continuance; and Miss Lucas, who accepted him solely from the pure -and disinterested desire of an establishment, cared not how soon that -establishment were gained. - -Sir William and Lady Lucas were speedily applied to for their consent; -and it was bestowed with a most joyful alacrity. Mr. Collins’s present -circumstances made it a most eligible match for their daughter, to whom -they could give little fortune; and his prospects of future wealth were -exceedingly fair. Lady Lucas began directly to calculate, with more -interest than the matter had ever excited before, how many years longer -Mr. Bennet was likely to live; and Sir William gave it as his decided -opinion, that whenever Mr. Collins should be in possession of the -Longbourn estate, it would be highly expedient that both he and his wife -should make their appearance at St. James’s. The whole family, in short, -were properly overjoyed on the occasion. The younger girls formed hopes -of _coming out_ a year or two sooner than they might otherwise have -done; and the boys were relieved from their apprehension of Charlotte’s -dying an old maid. Charlotte herself was tolerably composed. She had -gained her point, and had time to consider of it. Her reflections were -in general satisfactory. Mr. Collins, to be sure, was neither sensible -nor agreeable; his society was irksome, and his attachment to her must -be imaginary. But still he would be her husband. Without thinking highly -either of men or matrimony, marriage had always been her object; it was -the only provision for well-educated young women of small fortune, -and however uncertain of giving happiness, must be their pleasantest -preservative from want. This preservative she had now obtained; and at -the age of twenty-seven, without having ever been handsome, she felt all -the good luck of it. The least agreeable circumstance in the business -was the surprise it must occasion to Elizabeth Bennet, whose friendship -she valued beyond that of any other person. Elizabeth would wonder, -and probably would blame her; and though her resolution was not to be -shaken, her feelings must be hurt by such a disapprobation. She resolved -to give her the information herself, and therefore charged Mr. Collins, -when he returned to Longbourn to dinner, to drop no hint of what had -passed before any of the family. A promise of secrecy was of course very -dutifully given, but it could not be kept without difficulty; for the -curiosity excited by his long absence burst forth in such very direct -questions on his return as required some ingenuity to evade, and he was -at the same time exercising great self-denial, for he was longing to -publish his prosperous love. - -As he was to begin his journey too early on the morrow to see any of the -family, the ceremony of leave-taking was performed when the ladies moved -for the night; and Mrs. Bennet, with great politeness and cordiality, -said how happy they should be to see him at Longbourn again, whenever -his engagements might allow him to visit them. - -“My dear madam,” he replied, “this invitation is particularly -gratifying, because it is what I have been hoping to receive; and -you may be very certain that I shall avail myself of it as soon as -possible.” - -They were all astonished; and Mr. Bennet, who could by no means wish for -so speedy a return, immediately said: - -“But is there not danger of Lady Catherine’s disapprobation here, my -good sir? You had better neglect your relations than run the risk of -offending your patroness.” - -“My dear sir,” replied Mr. Collins, “I am particularly obliged to you -for this friendly caution, and you may depend upon my not taking so -material a step without her ladyship’s concurrence.” - -“You cannot be too much upon your guard. Risk anything rather than her -displeasure; and if you find it likely to be raised by your coming to us -again, which I should think exceedingly probable, stay quietly at home, -and be satisfied that _we_ shall take no offence.” - -“Believe me, my dear sir, my gratitude is warmly excited by such -affectionate attention; and depend upon it, you will speedily receive -from me a letter of thanks for this, and for every other mark of your -regard during my stay in Hertfordshire. As for my fair cousins, though -my absence may not be long enough to render it necessary, I shall now -take the liberty of wishing them health and happiness, not excepting my -cousin Elizabeth.” - -With proper civilities the ladies then withdrew; all of them equally -surprised that he meditated a quick return. Mrs. Bennet wished to -understand by it that he thought of paying his addresses to one of her -younger girls, and Mary might have been prevailed on to accept him. -She rated his abilities much higher than any of the others; there was -a solidity in his reflections which often struck her, and though by no -means so clever as herself, she thought that if encouraged to read -and improve himself by such an example as hers, he might become a very -agreeable companion. But on the following morning, every hope of this -kind was done away. Miss Lucas called soon after breakfast, and in a -private conference with Elizabeth related the event of the day before. - -The possibility of Mr. Collins’s fancying himself in love with her -friend had once occurred to Elizabeth within the last day or two; but -that Charlotte could encourage him seemed almost as far from -possibility as she could encourage him herself, and her astonishment was -consequently so great as to overcome at first the bounds of decorum, and -she could not help crying out: - -“Engaged to Mr. Collins! My dear Charlotte--impossible!” - -The steady countenance which Miss Lucas had commanded in telling her -story, gave way to a momentary confusion here on receiving so direct a -reproach; though, as it was no more than she expected, she soon regained -her composure, and calmly replied: - -“Why should you be surprised, my dear Eliza? Do you think it incredible -that Mr. Collins should be able to procure any woman’s good opinion, -because he was not so happy as to succeed with you?” - -But Elizabeth had now recollected herself, and making a strong effort -for it, was able to assure with tolerable firmness that the prospect of -their relationship was highly grateful to her, and that she wished her -all imaginable happiness. - -“I see what you are feeling,” replied Charlotte. “You must be surprised, -very much surprised--so lately as Mr. Collins was wishing to marry -you. But when you have had time to think it over, I hope you will be -satisfied with what I have done. I am not romantic, you know; I never -was. I ask only a comfortable home; and considering Mr. Collins’s -character, connection, and situation in life, I am convinced that my -chance of happiness with him is as fair as most people can boast on -entering the marriage state.” - -Elizabeth quietly answered “Undoubtedly;” and after an awkward pause, -they returned to the rest of the family. Charlotte did not stay much -longer, and Elizabeth was then left to reflect on what she had heard. -It was a long time before she became at all reconciled to the idea of so -unsuitable a match. The strangeness of Mr. Collins’s making two offers -of marriage within three days was nothing in comparison of his being now -accepted. She had always felt that Charlotte’s opinion of matrimony was -not exactly like her own, but she had not supposed it to be possible -that, when called into action, she would have sacrificed every better -feeling to worldly advantage. Charlotte the wife of Mr. Collins was a -most humiliating picture! And to the pang of a friend disgracing herself -and sunk in her esteem, was added the distressing conviction that it -was impossible for that friend to be tolerably happy in the lot she had -chosen. - - - -Chapter 23 - - -Elizabeth was sitting with her mother and sisters, reflecting on what -she had heard, and doubting whether she was authorised to mention -it, when Sir William Lucas himself appeared, sent by his daughter, to -announce her engagement to the family. With many compliments to them, -and much self-gratulation on the prospect of a connection between the -houses, he unfolded the matter--to an audience not merely wondering, but -incredulous; for Mrs. Bennet, with more perseverance than politeness, -protested he must be entirely mistaken; and Lydia, always unguarded and -often uncivil, boisterously exclaimed: - -“Good Lord! Sir William, how can you tell such a story? Do not you know -that Mr. Collins wants to marry Lizzy?” - -Nothing less than the complaisance of a courtier could have borne -without anger such treatment; but Sir William’s good breeding carried -him through it all; and though he begged leave to be positive as to the -truth of his information, he listened to all their impertinence with the -most forbearing courtesy. - -Elizabeth, feeling it incumbent on her to relieve him from so unpleasant -a situation, now put herself forward to confirm his account, by -mentioning her prior knowledge of it from Charlotte herself; and -endeavoured to put a stop to the exclamations of her mother and sisters -by the earnestness of her congratulations to Sir William, in which she -was readily joined by Jane, and by making a variety of remarks on the -happiness that might be expected from the match, the excellent character -of Mr. Collins, and the convenient distance of Hunsford from London. - -Mrs. Bennet was in fact too much overpowered to say a great deal while -Sir William remained; but no sooner had he left them than her feelings -found a rapid vent. In the first place, she persisted in disbelieving -the whole of the matter; secondly, she was very sure that Mr. Collins -had been taken in; thirdly, she trusted that they would never be -happy together; and fourthly, that the match might be broken off. Two -inferences, however, were plainly deduced from the whole: one, that -Elizabeth was the real cause of the mischief; and the other that she -herself had been barbarously misused by them all; and on these two -points she principally dwelt during the rest of the day. Nothing could -console and nothing could appease her. Nor did that day wear out her -resentment. A week elapsed before she could see Elizabeth without -scolding her, a month passed away before she could speak to Sir William -or Lady Lucas without being rude, and many months were gone before she -could at all forgive their daughter. - -Mr. Bennet’s emotions were much more tranquil on the occasion, and such -as he did experience he pronounced to be of a most agreeable sort; for -it gratified him, he said, to discover that Charlotte Lucas, whom he had -been used to think tolerably sensible, was as foolish as his wife, and -more foolish than his daughter! - -Jane confessed herself a little surprised at the match; but she said -less of her astonishment than of her earnest desire for their happiness; -nor could Elizabeth persuade her to consider it as improbable. Kitty -and Lydia were far from envying Miss Lucas, for Mr. Collins was only a -clergyman; and it affected them in no other way than as a piece of news -to spread at Meryton. - -Lady Lucas could not be insensible of triumph on being able to retort -on Mrs. Bennet the comfort of having a daughter well married; and she -called at Longbourn rather oftener than usual to say how happy she was, -though Mrs. Bennet’s sour looks and ill-natured remarks might have been -enough to drive happiness away. - -Between Elizabeth and Charlotte there was a restraint which kept them -mutually silent on the subject; and Elizabeth felt persuaded that -no real confidence could ever subsist between them again. Her -disappointment in Charlotte made her turn with fonder regard to her -sister, of whose rectitude and delicacy she was sure her opinion could -never be shaken, and for whose happiness she grew daily more anxious, -as Bingley had now been gone a week and nothing more was heard of his -return. - -Jane had sent Caroline an early answer to her letter, and was counting -the days till she might reasonably hope to hear again. The promised -letter of thanks from Mr. Collins arrived on Tuesday, addressed to -their father, and written with all the solemnity of gratitude which a -twelvemonth’s abode in the family might have prompted. After discharging -his conscience on that head, he proceeded to inform them, with many -rapturous expressions, of his happiness in having obtained the affection -of their amiable neighbour, Miss Lucas, and then explained that it was -merely with the view of enjoying her society that he had been so ready -to close with their kind wish of seeing him again at Longbourn, whither -he hoped to be able to return on Monday fortnight; for Lady Catherine, -he added, so heartily approved his marriage, that she wished it to take -place as soon as possible, which he trusted would be an unanswerable -argument with his amiable Charlotte to name an early day for making him -the happiest of men. - -Mr. Collins’s return into Hertfordshire was no longer a matter of -pleasure to Mrs. Bennet. On the contrary, she was as much disposed to -complain of it as her husband. It was very strange that he should come -to Longbourn instead of to Lucas Lodge; it was also very inconvenient -and exceedingly troublesome. She hated having visitors in the house -while her health was so indifferent, and lovers were of all people the -most disagreeable. Such were the gentle murmurs of Mrs. Bennet, and -they gave way only to the greater distress of Mr. Bingley’s continued -absence. - -Neither Jane nor Elizabeth were comfortable on this subject. Day after -day passed away without bringing any other tidings of him than the -report which shortly prevailed in Meryton of his coming no more to -Netherfield the whole winter; a report which highly incensed Mrs. -Bennet, and which she never failed to contradict as a most scandalous -falsehood. - -Even Elizabeth began to fear--not that Bingley was indifferent--but that -his sisters would be successful in keeping him away. Unwilling as -she was to admit an idea so destructive of Jane’s happiness, and so -dishonorable to the stability of her lover, she could not prevent its -frequently occurring. The united efforts of his two unfeeling sisters -and of his overpowering friend, assisted by the attractions of Miss -Darcy and the amusements of London might be too much, she feared, for -the strength of his attachment. - -As for Jane, _her_ anxiety under this suspense was, of course, more -painful than Elizabeth’s, but whatever she felt she was desirous of -concealing, and between herself and Elizabeth, therefore, the subject -was never alluded to. But as no such delicacy restrained her mother, -an hour seldom passed in which she did not talk of Bingley, express her -impatience for his arrival, or even require Jane to confess that if he -did not come back she would think herself very ill used. It needed -all Jane’s steady mildness to bear these attacks with tolerable -tranquillity. - -Mr. Collins returned most punctually on Monday fortnight, but his -reception at Longbourn was not quite so gracious as it had been on his -first introduction. He was too happy, however, to need much attention; -and luckily for the others, the business of love-making relieved them -from a great deal of his company. The chief of every day was spent by -him at Lucas Lodge, and he sometimes returned to Longbourn only in time -to make an apology for his absence before the family went to bed. - -Mrs. Bennet was really in a most pitiable state. The very mention of -anything concerning the match threw her into an agony of ill-humour, -and wherever she went she was sure of hearing it talked of. The sight -of Miss Lucas was odious to her. As her successor in that house, she -regarded her with jealous abhorrence. Whenever Charlotte came to see -them, she concluded her to be anticipating the hour of possession; and -whenever she spoke in a low voice to Mr. Collins, was convinced that -they were talking of the Longbourn estate, and resolving to turn herself -and her daughters out of the house, as soon as Mr. Bennet were dead. She -complained bitterly of all this to her husband. - -“Indeed, Mr. Bennet,” said she, “it is very hard to think that Charlotte -Lucas should ever be mistress of this house, that I should be forced to -make way for _her_, and live to see her take her place in it!” - -“My dear, do not give way to such gloomy thoughts. Let us hope for -better things. Let us flatter ourselves that I may be the survivor.” - -This was not very consoling to Mrs. Bennet, and therefore, instead of -making any answer, she went on as before. - -“I cannot bear to think that they should have all this estate. If it was -not for the entail, I should not mind it.” - -“What should not you mind?” - -“I should not mind anything at all.” - -“Let us be thankful that you are preserved from a state of such -insensibility.” - -“I never can be thankful, Mr. Bennet, for anything about the entail. How -anyone could have the conscience to entail away an estate from one’s own -daughters, I cannot understand; and all for the sake of Mr. Collins too! -Why should _he_ have it more than anybody else?” - -“I leave it to yourself to determine,” said Mr. Bennet. - - - -Chapter 24 - - -Miss Bingley’s letter arrived, and put an end to doubt. The very first -sentence conveyed the assurance of their being all settled in London for -the winter, and concluded with her brother’s regret at not having had -time to pay his respects to his friends in Hertfordshire before he left -the country. - -Hope was over, entirely over; and when Jane could attend to the rest -of the letter, she found little, except the professed affection of the -writer, that could give her any comfort. Miss Darcy’s praise occupied -the chief of it. Her many attractions were again dwelt on, and Caroline -boasted joyfully of their increasing intimacy, and ventured to predict -the accomplishment of the wishes which had been unfolded in her former -letter. She wrote also with great pleasure of her brother’s being an -inmate of Mr. Darcy’s house, and mentioned with raptures some plans of -the latter with regard to new furniture. - -Elizabeth, to whom Jane very soon communicated the chief of all this, -heard it in silent indignation. Her heart was divided between concern -for her sister, and resentment against all others. To Caroline’s -assertion of her brother’s being partial to Miss Darcy she paid no -credit. That he was really fond of Jane, she doubted no more than she -had ever done; and much as she had always been disposed to like him, she -could not think without anger, hardly without contempt, on that easiness -of temper, that want of proper resolution, which now made him the slave -of his designing friends, and led him to sacrifice of his own happiness -to the caprice of their inclination. Had his own happiness, however, -been the only sacrifice, he might have been allowed to sport with it in -whatever manner he thought best, but her sister’s was involved in it, as -she thought he must be sensible himself. It was a subject, in short, -on which reflection would be long indulged, and must be unavailing. She -could think of nothing else; and yet whether Bingley’s regard had really -died away, or were suppressed by his friends’ interference; whether -he had been aware of Jane’s attachment, or whether it had escaped his -observation; whatever were the case, though her opinion of him must be -materially affected by the difference, her sister’s situation remained -the same, her peace equally wounded. - -A day or two passed before Jane had courage to speak of her feelings to -Elizabeth; but at last, on Mrs. Bennet’s leaving them together, after a -longer irritation than usual about Netherfield and its master, she could -not help saying: - -“Oh, that my dear mother had more command over herself! She can have no -idea of the pain she gives me by her continual reflections on him. But -I will not repine. It cannot last long. He will be forgot, and we shall -all be as we were before.” - -Elizabeth looked at her sister with incredulous solicitude, but said -nothing. - -“You doubt me,” cried Jane, slightly colouring; “indeed, you have -no reason. He may live in my memory as the most amiable man of my -acquaintance, but that is all. I have nothing either to hope or fear, -and nothing to reproach him with. Thank God! I have not _that_ pain. A -little time, therefore--I shall certainly try to get the better.” - -With a stronger voice she soon added, “I have this comfort immediately, -that it has not been more than an error of fancy on my side, and that it -has done no harm to anyone but myself.” - -“My dear Jane!” exclaimed Elizabeth, “you are too good. Your sweetness -and disinterestedness are really angelic; I do not know what to say -to you. I feel as if I had never done you justice, or loved you as you -deserve.” - -Miss Bennet eagerly disclaimed all extraordinary merit, and threw back -the praise on her sister’s warm affection. - -“Nay,” said Elizabeth, “this is not fair. _You_ wish to think all the -world respectable, and are hurt if I speak ill of anybody. I only want -to think _you_ perfect, and you set yourself against it. Do not -be afraid of my running into any excess, of my encroaching on your -privilege of universal good-will. You need not. There are few people -whom I really love, and still fewer of whom I think well. The more I see -of the world, the more am I dissatisfied with it; and every day confirms -my belief of the inconsistency of all human characters, and of the -little dependence that can be placed on the appearance of merit or -sense. I have met with two instances lately, one I will not mention; the -other is Charlotte’s marriage. It is unaccountable! In every view it is -unaccountable!” - -“My dear Lizzy, do not give way to such feelings as these. They will -ruin your happiness. You do not make allowance enough for difference -of situation and temper. Consider Mr. Collins’s respectability, and -Charlotte’s steady, prudent character. Remember that she is one of a -large family; that as to fortune, it is a most eligible match; and be -ready to believe, for everybody’s sake, that she may feel something like -regard and esteem for our cousin.” - -“To oblige you, I would try to believe almost anything, but no one else -could be benefited by such a belief as this; for were I persuaded that -Charlotte had any regard for him, I should only think worse of her -understanding than I now do of her heart. My dear Jane, Mr. Collins is a -conceited, pompous, narrow-minded, silly man; you know he is, as well as -I do; and you must feel, as well as I do, that the woman who married him -cannot have a proper way of thinking. You shall not defend her, though -it is Charlotte Lucas. You shall not, for the sake of one individual, -change the meaning of principle and integrity, nor endeavour to persuade -yourself or me, that selfishness is prudence, and insensibility of -danger security for happiness.” - -“I must think your language too strong in speaking of both,” replied -Jane; “and I hope you will be convinced of it by seeing them happy -together. But enough of this. You alluded to something else. You -mentioned _two_ instances. I cannot misunderstand you, but I entreat -you, dear Lizzy, not to pain me by thinking _that person_ to blame, and -saying your opinion of him is sunk. We must not be so ready to fancy -ourselves intentionally injured. We must not expect a lively young man -to be always so guarded and circumspect. It is very often nothing but -our own vanity that deceives us. Women fancy admiration means more than -it does.” - -“And men take care that they should.” - -“If it is designedly done, they cannot be justified; but I have no idea -of there being so much design in the world as some persons imagine.” - -“I am far from attributing any part of Mr. Bingley’s conduct to design,” - said Elizabeth; “but without scheming to do wrong, or to make others -unhappy, there may be error, and there may be misery. Thoughtlessness, -want of attention to other people’s feelings, and want of resolution, -will do the business.” - -“And do you impute it to either of those?” - -“Yes; to the last. But if I go on, I shall displease you by saying what -I think of persons you esteem. Stop me whilst you can.” - -“You persist, then, in supposing his sisters influence him?” - -“Yes, in conjunction with his friend.” - -“I cannot believe it. Why should they try to influence him? They can -only wish his happiness; and if he is attached to me, no other woman can -secure it.” - -“Your first position is false. They may wish many things besides his -happiness; they may wish his increase of wealth and consequence; they -may wish him to marry a girl who has all the importance of money, great -connections, and pride.” - -“Beyond a doubt, they _do_ wish him to choose Miss Darcy,” replied Jane; -“but this may be from better feelings than you are supposing. They have -known her much longer than they have known me; no wonder if they love -her better. But, whatever may be their own wishes, it is very unlikely -they should have opposed their brother’s. What sister would think -herself at liberty to do it, unless there were something very -objectionable? If they believed him attached to me, they would not try -to part us; if he were so, they could not succeed. By supposing such an -affection, you make everybody acting unnaturally and wrong, and me most -unhappy. Do not distress me by the idea. I am not ashamed of having been -mistaken--or, at least, it is light, it is nothing in comparison of what -I should feel in thinking ill of him or his sisters. Let me take it in -the best light, in the light in which it may be understood.” - -Elizabeth could not oppose such a wish; and from this time Mr. Bingley’s -name was scarcely ever mentioned between them. - -Mrs. Bennet still continued to wonder and repine at his returning no -more, and though a day seldom passed in which Elizabeth did not account -for it clearly, there was little chance of her ever considering it with -less perplexity. Her daughter endeavoured to convince her of what she -did not believe herself, that his attentions to Jane had been merely the -effect of a common and transient liking, which ceased when he saw her -no more; but though the probability of the statement was admitted at -the time, she had the same story to repeat every day. Mrs. Bennet’s best -comfort was that Mr. Bingley must be down again in the summer. - -Mr. Bennet treated the matter differently. “So, Lizzy,” said he one day, -“your sister is crossed in love, I find. I congratulate her. Next to -being married, a girl likes to be crossed a little in love now and then. -It is something to think of, and it gives her a sort of distinction -among her companions. When is your turn to come? You will hardly bear to -be long outdone by Jane. Now is your time. Here are officers enough in -Meryton to disappoint all the young ladies in the country. Let Wickham -be _your_ man. He is a pleasant fellow, and would jilt you creditably.” - -“Thank you, sir, but a less agreeable man would satisfy me. We must not -all expect Jane’s good fortune.” - -“True,” said Mr. Bennet, “but it is a comfort to think that whatever of -that kind may befall you, you have an affectionate mother who will make -the most of it.” - -Mr. Wickham’s society was of material service in dispelling the gloom -which the late perverse occurrences had thrown on many of the Longbourn -family. They saw him often, and to his other recommendations was now -added that of general unreserve. The whole of what Elizabeth had already -heard, his claims on Mr. Darcy, and all that he had suffered from him, -was now openly acknowledged and publicly canvassed; and everybody was -pleased to know how much they had always disliked Mr. Darcy before they -had known anything of the matter. - -Miss Bennet was the only creature who could suppose there might be -any extenuating circumstances in the case, unknown to the society -of Hertfordshire; her mild and steady candour always pleaded for -allowances, and urged the possibility of mistakes--but by everybody else -Mr. Darcy was condemned as the worst of men. - - - -Chapter 25 - - -After a week spent in professions of love and schemes of felicity, -Mr. Collins was called from his amiable Charlotte by the arrival of -Saturday. The pain of separation, however, might be alleviated on his -side, by preparations for the reception of his bride; as he had reason -to hope, that shortly after his return into Hertfordshire, the day would -be fixed that was to make him the happiest of men. He took leave of his -relations at Longbourn with as much solemnity as before; wished his fair -cousins health and happiness again, and promised their father another -letter of thanks. - -On the following Monday, Mrs. Bennet had the pleasure of receiving -her brother and his wife, who came as usual to spend the Christmas -at Longbourn. Mr. Gardiner was a sensible, gentlemanlike man, greatly -superior to his sister, as well by nature as education. The Netherfield -ladies would have had difficulty in believing that a man who lived -by trade, and within view of his own warehouses, could have been so -well-bred and agreeable. Mrs. Gardiner, who was several years younger -than Mrs. Bennet and Mrs. Phillips, was an amiable, intelligent, elegant -woman, and a great favourite with all her Longbourn nieces. Between the -two eldest and herself especially, there subsisted a particular regard. -They had frequently been staying with her in town. - -The first part of Mrs. Gardiner’s business on her arrival was to -distribute her presents and describe the newest fashions. When this was -done she had a less active part to play. It became her turn to listen. -Mrs. Bennet had many grievances to relate, and much to complain of. They -had all been very ill-used since she last saw her sister. Two of her -girls had been upon the point of marriage, and after all there was -nothing in it. - -“I do not blame Jane,” she continued, “for Jane would have got Mr. -Bingley if she could. But Lizzy! Oh, sister! It is very hard to think -that she might have been Mr. Collins’s wife by this time, had it not -been for her own perverseness. He made her an offer in this very room, -and she refused him. The consequence of it is, that Lady Lucas will have -a daughter married before I have, and that the Longbourn estate is just -as much entailed as ever. The Lucases are very artful people indeed, -sister. They are all for what they can get. I am sorry to say it of -them, but so it is. It makes me very nervous and poorly, to be thwarted -so in my own family, and to have neighbours who think of themselves -before anybody else. However, your coming just at this time is the -greatest of comforts, and I am very glad to hear what you tell us, of -long sleeves.” - -Mrs. Gardiner, to whom the chief of this news had been given before, -in the course of Jane and Elizabeth’s correspondence with her, made her -sister a slight answer, and, in compassion to her nieces, turned the -conversation. - -When alone with Elizabeth afterwards, she spoke more on the subject. “It -seems likely to have been a desirable match for Jane,” said she. “I am -sorry it went off. But these things happen so often! A young man, such -as you describe Mr. Bingley, so easily falls in love with a pretty girl -for a few weeks, and when accident separates them, so easily forgets -her, that these sort of inconsistencies are very frequent.” - -“An excellent consolation in its way,” said Elizabeth, “but it will not -do for _us_. We do not suffer by _accident_. It does not often -happen that the interference of friends will persuade a young man of -independent fortune to think no more of a girl whom he was violently in -love with only a few days before.” - -“But that expression of ‘violently in love’ is so hackneyed, so -doubtful, so indefinite, that it gives me very little idea. It is as -often applied to feelings which arise from a half-hour’s acquaintance, -as to a real, strong attachment. Pray, how _violent was_ Mr. Bingley’s -love?” - -“I never saw a more promising inclination; he was growing quite -inattentive to other people, and wholly engrossed by her. Every time -they met, it was more decided and remarkable. At his own ball he -offended two or three young ladies, by not asking them to dance; and I -spoke to him twice myself, without receiving an answer. Could there be -finer symptoms? Is not general incivility the very essence of love?” - -“Oh, yes!--of that kind of love which I suppose him to have felt. Poor -Jane! I am sorry for her, because, with her disposition, she may not get -over it immediately. It had better have happened to _you_, Lizzy; you -would have laughed yourself out of it sooner. But do you think she -would be prevailed upon to go back with us? Change of scene might be -of service--and perhaps a little relief from home may be as useful as -anything.” - -Elizabeth was exceedingly pleased with this proposal, and felt persuaded -of her sister’s ready acquiescence. - -“I hope,” added Mrs. Gardiner, “that no consideration with regard to -this young man will influence her. We live in so different a part of -town, all our connections are so different, and, as you well know, we go -out so little, that it is very improbable that they should meet at all, -unless he really comes to see her.” - -“And _that_ is quite impossible; for he is now in the custody of his -friend, and Mr. Darcy would no more suffer him to call on Jane in such -a part of London! My dear aunt, how could you think of it? Mr. Darcy may -perhaps have _heard_ of such a place as Gracechurch Street, but he -would hardly think a month’s ablution enough to cleanse him from its -impurities, were he once to enter it; and depend upon it, Mr. Bingley -never stirs without him.” - -“So much the better. I hope they will not meet at all. But does not Jane -correspond with his sister? _She_ will not be able to help calling.” - -“She will drop the acquaintance entirely.” - -But in spite of the certainty in which Elizabeth affected to place this -point, as well as the still more interesting one of Bingley’s being -withheld from seeing Jane, she felt a solicitude on the subject which -convinced her, on examination, that she did not consider it entirely -hopeless. It was possible, and sometimes she thought it probable, that -his affection might be reanimated, and the influence of his friends -successfully combated by the more natural influence of Jane’s -attractions. - -Miss Bennet accepted her aunt’s invitation with pleasure; and the -Bingleys were no otherwise in her thoughts at the same time, than as she -hoped by Caroline’s not living in the same house with her brother, -she might occasionally spend a morning with her, without any danger of -seeing him. - -The Gardiners stayed a week at Longbourn; and what with the Phillipses, -the Lucases, and the officers, there was not a day without its -engagement. Mrs. Bennet had so carefully provided for the entertainment -of her brother and sister, that they did not once sit down to a family -dinner. When the engagement was for home, some of the officers always -made part of it--of which officers Mr. Wickham was sure to be one; and -on these occasions, Mrs. Gardiner, rendered suspicious by Elizabeth’s -warm commendation, narrowly observed them both. Without supposing them, -from what she saw, to be very seriously in love, their preference -of each other was plain enough to make her a little uneasy; and -she resolved to speak to Elizabeth on the subject before she left -Hertfordshire, and represent to her the imprudence of encouraging such -an attachment. - -To Mrs. Gardiner, Wickham had one means of affording pleasure, -unconnected with his general powers. About ten or a dozen years ago, -before her marriage, she had spent a considerable time in that very -part of Derbyshire to which he belonged. They had, therefore, many -acquaintances in common; and though Wickham had been little there since -the death of Darcy’s father, it was yet in his power to give her fresher -intelligence of her former friends than she had been in the way of -procuring. - -Mrs. Gardiner had seen Pemberley, and known the late Mr. Darcy by -character perfectly well. Here consequently was an inexhaustible subject -of discourse. In comparing her recollection of Pemberley with the minute -description which Wickham could give, and in bestowing her tribute of -praise on the character of its late possessor, she was delighting both -him and herself. On being made acquainted with the present Mr. Darcy’s -treatment of him, she tried to remember some of that gentleman’s -reputed disposition when quite a lad which might agree with it, and -was confident at last that she recollected having heard Mr. Fitzwilliam -Darcy formerly spoken of as a very proud, ill-natured boy. - - - -Chapter 26 - - -Mrs. Gardiner’s caution to Elizabeth was punctually and kindly given -on the first favourable opportunity of speaking to her alone; after -honestly telling her what she thought, she thus went on: - -“You are too sensible a girl, Lizzy, to fall in love merely because -you are warned against it; and, therefore, I am not afraid of speaking -openly. Seriously, I would have you be on your guard. Do not involve -yourself or endeavour to involve him in an affection which the want -of fortune would make so very imprudent. I have nothing to say against -_him_; he is a most interesting young man; and if he had the fortune he -ought to have, I should think you could not do better. But as it is, you -must not let your fancy run away with you. You have sense, and we all -expect you to use it. Your father would depend on _your_ resolution and -good conduct, I am sure. You must not disappoint your father.” - -“My dear aunt, this is being serious indeed.” - -“Yes, and I hope to engage you to be serious likewise.” - -“Well, then, you need not be under any alarm. I will take care of -myself, and of Mr. Wickham too. He shall not be in love with me, if I -can prevent it.” - -“Elizabeth, you are not serious now.” - -“I beg your pardon, I will try again. At present I am not in love with -Mr. Wickham; no, I certainly am not. But he is, beyond all comparison, -the most agreeable man I ever saw--and if he becomes really attached to -me--I believe it will be better that he should not. I see the imprudence -of it. Oh! _that_ abominable Mr. Darcy! My father’s opinion of me does -me the greatest honour, and I should be miserable to forfeit it. My -father, however, is partial to Mr. Wickham. In short, my dear aunt, I -should be very sorry to be the means of making any of you unhappy; but -since we see every day that where there is affection, young people -are seldom withheld by immediate want of fortune from entering into -engagements with each other, how can I promise to be wiser than so many -of my fellow-creatures if I am tempted, or how am I even to know that it -would be wisdom to resist? All that I can promise you, therefore, is not -to be in a hurry. I will not be in a hurry to believe myself his first -object. When I am in company with him, I will not be wishing. In short, -I will do my best.” - -“Perhaps it will be as well if you discourage his coming here so very -often. At least, you should not _remind_ your mother of inviting him.” - -“As I did the other day,” said Elizabeth with a conscious smile: “very -true, it will be wise in me to refrain from _that_. But do not imagine -that he is always here so often. It is on your account that he has been -so frequently invited this week. You know my mother’s ideas as to the -necessity of constant company for her friends. But really, and upon my -honour, I will try to do what I think to be the wisest; and now I hope -you are satisfied.” - -Her aunt assured her that she was, and Elizabeth having thanked her for -the kindness of her hints, they parted; a wonderful instance of advice -being given on such a point, without being resented. - -Mr. Collins returned into Hertfordshire soon after it had been quitted -by the Gardiners and Jane; but as he took up his abode with the Lucases, -his arrival was no great inconvenience to Mrs. Bennet. His marriage was -now fast approaching, and she was at length so far resigned as to think -it inevitable, and even repeatedly to say, in an ill-natured tone, that -she “_wished_ they might be happy.” Thursday was to be the wedding day, -and on Wednesday Miss Lucas paid her farewell visit; and when she -rose to take leave, Elizabeth, ashamed of her mother’s ungracious and -reluctant good wishes, and sincerely affected herself, accompanied her -out of the room. As they went downstairs together, Charlotte said: - -“I shall depend on hearing from you very often, Eliza.” - -“_That_ you certainly shall.” - -“And I have another favour to ask you. Will you come and see me?” - -“We shall often meet, I hope, in Hertfordshire.” - -“I am not likely to leave Kent for some time. Promise me, therefore, to -come to Hunsford.” - -Elizabeth could not refuse, though she foresaw little pleasure in the -visit. - -“My father and Maria are coming to me in March,” added Charlotte, “and I -hope you will consent to be of the party. Indeed, Eliza, you will be as -welcome as either of them.” - -The wedding took place; the bride and bridegroom set off for Kent from -the church door, and everybody had as much to say, or to hear, on -the subject as usual. Elizabeth soon heard from her friend; and their -correspondence was as regular and frequent as it had ever been; that -it should be equally unreserved was impossible. Elizabeth could never -address her without feeling that all the comfort of intimacy was over, -and though determined not to slacken as a correspondent, it was for the -sake of what had been, rather than what was. Charlotte’s first letters -were received with a good deal of eagerness; there could not but be -curiosity to know how she would speak of her new home, how she would -like Lady Catherine, and how happy she would dare pronounce herself to -be; though, when the letters were read, Elizabeth felt that Charlotte -expressed herself on every point exactly as she might have foreseen. She -wrote cheerfully, seemed surrounded with comforts, and mentioned nothing -which she could not praise. The house, furniture, neighbourhood, and -roads, were all to her taste, and Lady Catherine’s behaviour was most -friendly and obliging. It was Mr. Collins’s picture of Hunsford and -Rosings rationally softened; and Elizabeth perceived that she must wait -for her own visit there to know the rest. - -Jane had already written a few lines to her sister to announce their -safe arrival in London; and when she wrote again, Elizabeth hoped it -would be in her power to say something of the Bingleys. - -Her impatience for this second letter was as well rewarded as impatience -generally is. Jane had been a week in town without either seeing or -hearing from Caroline. She accounted for it, however, by supposing that -her last letter to her friend from Longbourn had by some accident been -lost. - -“My aunt,” she continued, “is going to-morrow into that part of the -town, and I shall take the opportunity of calling in Grosvenor Street.” - -She wrote again when the visit was paid, and she had seen Miss Bingley. -“I did not think Caroline in spirits,” were her words, “but she was very -glad to see me, and reproached me for giving her no notice of my coming -to London. I was right, therefore, my last letter had never reached -her. I inquired after their brother, of course. He was well, but so much -engaged with Mr. Darcy that they scarcely ever saw him. I found that -Miss Darcy was expected to dinner. I wish I could see her. My visit was -not long, as Caroline and Mrs. Hurst were going out. I dare say I shall -see them soon here.” - -Elizabeth shook her head over this letter. It convinced her that -accident only could discover to Mr. Bingley her sister’s being in town. - -Four weeks passed away, and Jane saw nothing of him. She endeavoured to -persuade herself that she did not regret it; but she could no longer be -blind to Miss Bingley’s inattention. After waiting at home every morning -for a fortnight, and inventing every evening a fresh excuse for her, the -visitor did at last appear; but the shortness of her stay, and yet more, -the alteration of her manner would allow Jane to deceive herself no -longer. The letter which she wrote on this occasion to her sister will -prove what she felt. - -“My dearest Lizzy will, I am sure, be incapable of triumphing in her -better judgement, at my expense, when I confess myself to have been -entirely deceived in Miss Bingley’s regard for me. But, my dear sister, -though the event has proved you right, do not think me obstinate if I -still assert that, considering what her behaviour was, my confidence was -as natural as your suspicion. I do not at all comprehend her reason for -wishing to be intimate with me; but if the same circumstances were to -happen again, I am sure I should be deceived again. Caroline did not -return my visit till yesterday; and not a note, not a line, did I -receive in the meantime. When she did come, it was very evident that -she had no pleasure in it; she made a slight, formal apology, for not -calling before, said not a word of wishing to see me again, and was -in every respect so altered a creature, that when she went away I was -perfectly resolved to continue the acquaintance no longer. I pity, -though I cannot help blaming her. She was very wrong in singling me out -as she did; I can safely say that every advance to intimacy began on -her side. But I pity her, because she must feel that she has been acting -wrong, and because I am very sure that anxiety for her brother is the -cause of it. I need not explain myself farther; and though _we_ know -this anxiety to be quite needless, yet if she feels it, it will easily -account for her behaviour to me; and so deservedly dear as he is to -his sister, whatever anxiety she must feel on his behalf is natural and -amiable. I cannot but wonder, however, at her having any such fears now, -because, if he had at all cared about me, we must have met, long ago. -He knows of my being in town, I am certain, from something she said -herself; and yet it would seem, by her manner of talking, as if she -wanted to persuade herself that he is really partial to Miss Darcy. I -cannot understand it. If I were not afraid of judging harshly, I should -be almost tempted to say that there is a strong appearance of duplicity -in all this. But I will endeavour to banish every painful thought, -and think only of what will make me happy--your affection, and the -invariable kindness of my dear uncle and aunt. Let me hear from you very -soon. Miss Bingley said something of his never returning to Netherfield -again, of giving up the house, but not with any certainty. We had better -not mention it. I am extremely glad that you have such pleasant accounts -from our friends at Hunsford. Pray go to see them, with Sir William and -Maria. I am sure you will be very comfortable there.--Yours, etc.” - -This letter gave Elizabeth some pain; but her spirits returned as she -considered that Jane would no longer be duped, by the sister at least. -All expectation from the brother was now absolutely over. She would not -even wish for a renewal of his attentions. His character sunk on -every review of it; and as a punishment for him, as well as a possible -advantage to Jane, she seriously hoped he might really soon marry Mr. -Darcy’s sister, as by Wickham’s account, she would make him abundantly -regret what he had thrown away. - -Mrs. Gardiner about this time reminded Elizabeth of her promise -concerning that gentleman, and required information; and Elizabeth -had such to send as might rather give contentment to her aunt than to -herself. His apparent partiality had subsided, his attentions were over, -he was the admirer of some one else. Elizabeth was watchful enough to -see it all, but she could see it and write of it without material pain. -Her heart had been but slightly touched, and her vanity was satisfied -with believing that _she_ would have been his only choice, had fortune -permitted it. The sudden acquisition of ten thousand pounds was the most -remarkable charm of the young lady to whom he was now rendering himself -agreeable; but Elizabeth, less clear-sighted perhaps in this case than -in Charlotte’s, did not quarrel with him for his wish of independence. -Nothing, on the contrary, could be more natural; and while able to -suppose that it cost him a few struggles to relinquish her, she was -ready to allow it a wise and desirable measure for both, and could very -sincerely wish him happy. - -All this was acknowledged to Mrs. Gardiner; and after relating the -circumstances, she thus went on: “I am now convinced, my dear aunt, that -I have never been much in love; for had I really experienced that pure -and elevating passion, I should at present detest his very name, and -wish him all manner of evil. But my feelings are not only cordial -towards _him_; they are even impartial towards Miss King. I cannot find -out that I hate her at all, or that I am in the least unwilling to -think her a very good sort of girl. There can be no love in all this. My -watchfulness has been effectual; and though I certainly should be a more -interesting object to all my acquaintances were I distractedly in love -with him, I cannot say that I regret my comparative insignificance. -Importance may sometimes be purchased too dearly. Kitty and Lydia take -his defection much more to heart than I do. They are young in the -ways of the world, and not yet open to the mortifying conviction that -handsome young men must have something to live on as well as the plain.” - - - -Chapter 27 - - -With no greater events than these in the Longbourn family, and otherwise -diversified by little beyond the walks to Meryton, sometimes dirty and -sometimes cold, did January and February pass away. March was to take -Elizabeth to Hunsford. She had not at first thought very seriously of -going thither; but Charlotte, she soon found, was depending on the plan -and she gradually learned to consider it herself with greater pleasure -as well as greater certainty. Absence had increased her desire of seeing -Charlotte again, and weakened her disgust of Mr. Collins. There -was novelty in the scheme, and as, with such a mother and such -uncompanionable sisters, home could not be faultless, a little change -was not unwelcome for its own sake. The journey would moreover give her -a peep at Jane; and, in short, as the time drew near, she would have -been very sorry for any delay. Everything, however, went on smoothly, -and was finally settled according to Charlotte’s first sketch. She was -to accompany Sir William and his second daughter. The improvement -of spending a night in London was added in time, and the plan became -perfect as plan could be. - -The only pain was in leaving her father, who would certainly miss her, -and who, when it came to the point, so little liked her going, that he -told her to write to him, and almost promised to answer her letter. - -The farewell between herself and Mr. Wickham was perfectly friendly; on -his side even more. His present pursuit could not make him forget that -Elizabeth had been the first to excite and to deserve his attention, the -first to listen and to pity, the first to be admired; and in his manner -of bidding her adieu, wishing her every enjoyment, reminding her of -what she was to expect in Lady Catherine de Bourgh, and trusting their -opinion of her--their opinion of everybody--would always coincide, there -was a solicitude, an interest which she felt must ever attach her to -him with a most sincere regard; and she parted from him convinced that, -whether married or single, he must always be her model of the amiable -and pleasing. - -Her fellow-travellers the next day were not of a kind to make her -think him less agreeable. Sir William Lucas, and his daughter Maria, a -good-humoured girl, but as empty-headed as himself, had nothing to say -that could be worth hearing, and were listened to with about as much -delight as the rattle of the chaise. Elizabeth loved absurdities, but -she had known Sir William’s too long. He could tell her nothing new of -the wonders of his presentation and knighthood; and his civilities were -worn out, like his information. - -It was a journey of only twenty-four miles, and they began it so early -as to be in Gracechurch Street by noon. As they drove to Mr. Gardiner’s -door, Jane was at a drawing-room window watching their arrival; when -they entered the passage she was there to welcome them, and Elizabeth, -looking earnestly in her face, was pleased to see it healthful and -lovely as ever. On the stairs were a troop of little boys and girls, -whose eagerness for their cousin’s appearance would not allow them to -wait in the drawing-room, and whose shyness, as they had not seen -her for a twelvemonth, prevented their coming lower. All was joy and -kindness. The day passed most pleasantly away; the morning in bustle and -shopping, and the evening at one of the theatres. - -Elizabeth then contrived to sit by her aunt. Their first object was her -sister; and she was more grieved than astonished to hear, in reply to -her minute inquiries, that though Jane always struggled to support her -spirits, there were periods of dejection. It was reasonable, however, -to hope that they would not continue long. Mrs. Gardiner gave her the -particulars also of Miss Bingley’s visit in Gracechurch Street, and -repeated conversations occurring at different times between Jane and -herself, which proved that the former had, from her heart, given up the -acquaintance. - -Mrs. Gardiner then rallied her niece on Wickham’s desertion, and -complimented her on bearing it so well. - -“But my dear Elizabeth,” she added, “what sort of girl is Miss King? I -should be sorry to think our friend mercenary.” - -“Pray, my dear aunt, what is the difference in matrimonial affairs, -between the mercenary and the prudent motive? Where does discretion end, -and avarice begin? Last Christmas you were afraid of his marrying me, -because it would be imprudent; and now, because he is trying to get -a girl with only ten thousand pounds, you want to find out that he is -mercenary.” - -“If you will only tell me what sort of girl Miss King is, I shall know -what to think.” - -“She is a very good kind of girl, I believe. I know no harm of her.” - -“But he paid her not the smallest attention till her grandfather’s death -made her mistress of this fortune.” - -“No--why should he? If it were not allowable for him to gain _my_ -affections because I had no money, what occasion could there be for -making love to a girl whom he did not care about, and who was equally -poor?” - -“But there seems an indelicacy in directing his attentions towards her -so soon after this event.” - -“A man in distressed circumstances has not time for all those elegant -decorums which other people may observe. If _she_ does not object to it, -why should _we_?” - -“_Her_ not objecting does not justify _him_. It only shows her being -deficient in something herself--sense or feeling.” - -“Well,” cried Elizabeth, “have it as you choose. _He_ shall be -mercenary, and _she_ shall be foolish.” - -“No, Lizzy, that is what I do _not_ choose. I should be sorry, you know, -to think ill of a young man who has lived so long in Derbyshire.” - -“Oh! if that is all, I have a very poor opinion of young men who live in -Derbyshire; and their intimate friends who live in Hertfordshire are not -much better. I am sick of them all. Thank Heaven! I am going to-morrow -where I shall find a man who has not one agreeable quality, who has -neither manner nor sense to recommend him. Stupid men are the only ones -worth knowing, after all.” - -“Take care, Lizzy; that speech savours strongly of disappointment.” - -Before they were separated by the conclusion of the play, she had the -unexpected happiness of an invitation to accompany her uncle and aunt in -a tour of pleasure which they proposed taking in the summer. - -“We have not determined how far it shall carry us,” said Mrs. Gardiner, -“but, perhaps, to the Lakes.” - -No scheme could have been more agreeable to Elizabeth, and her -acceptance of the invitation was most ready and grateful. “Oh, my dear, -dear aunt,” she rapturously cried, “what delight! what felicity! You -give me fresh life and vigour. Adieu to disappointment and spleen. What -are young men to rocks and mountains? Oh! what hours of transport -we shall spend! And when we _do_ return, it shall not be like other -travellers, without being able to give one accurate idea of anything. We -_will_ know where we have gone--we _will_ recollect what we have seen. -Lakes, mountains, and rivers shall not be jumbled together in our -imaginations; nor when we attempt to describe any particular scene, -will we begin quarreling about its relative situation. Let _our_ -first effusions be less insupportable than those of the generality of -travellers.” - - - -Chapter 28 - - -Every object in the next day’s journey was new and interesting to -Elizabeth; and her spirits were in a state of enjoyment; for she had -seen her sister looking so well as to banish all fear for her health, -and the prospect of her northern tour was a constant source of delight. - -When they left the high road for the lane to Hunsford, every eye was in -search of the Parsonage, and every turning expected to bring it in view. -The palings of Rosings Park was their boundary on one side. Elizabeth -smiled at the recollection of all that she had heard of its inhabitants. - -At length the Parsonage was discernible. The garden sloping to the -road, the house standing in it, the green pales, and the laurel hedge, -everything declared they were arriving. Mr. Collins and Charlotte -appeared at the door, and the carriage stopped at the small gate which -led by a short gravel walk to the house, amidst the nods and smiles of -the whole party. In a moment they were all out of the chaise, rejoicing -at the sight of each other. Mrs. Collins welcomed her friend with the -liveliest pleasure, and Elizabeth was more and more satisfied with -coming when she found herself so affectionately received. She saw -instantly that her cousin’s manners were not altered by his marriage; -his formal civility was just what it had been, and he detained her some -minutes at the gate to hear and satisfy his inquiries after all her -family. They were then, with no other delay than his pointing out the -neatness of the entrance, taken into the house; and as soon as they -were in the parlour, he welcomed them a second time, with ostentatious -formality to his humble abode, and punctually repeated all his wife’s -offers of refreshment. - -Elizabeth was prepared to see him in his glory; and she could not help -in fancying that in displaying the good proportion of the room, its -aspect and its furniture, he addressed himself particularly to her, -as if wishing to make her feel what she had lost in refusing him. But -though everything seemed neat and comfortable, she was not able to -gratify him by any sigh of repentance, and rather looked with wonder at -her friend that she could have so cheerful an air with such a companion. -When Mr. Collins said anything of which his wife might reasonably be -ashamed, which certainly was not unseldom, she involuntarily turned her -eye on Charlotte. Once or twice she could discern a faint blush; but -in general Charlotte wisely did not hear. After sitting long enough to -admire every article of furniture in the room, from the sideboard to -the fender, to give an account of their journey, and of all that had -happened in London, Mr. Collins invited them to take a stroll in the -garden, which was large and well laid out, and to the cultivation of -which he attended himself. To work in this garden was one of his most -respectable pleasures; and Elizabeth admired the command of countenance -with which Charlotte talked of the healthfulness of the exercise, and -owned she encouraged it as much as possible. Here, leading the way -through every walk and cross walk, and scarcely allowing them an -interval to utter the praises he asked for, every view was pointed out -with a minuteness which left beauty entirely behind. He could number the -fields in every direction, and could tell how many trees there were in -the most distant clump. But of all the views which his garden, or which -the country or kingdom could boast, none were to be compared with the -prospect of Rosings, afforded by an opening in the trees that bordered -the park nearly opposite the front of his house. It was a handsome -modern building, well situated on rising ground. - -From his garden, Mr. Collins would have led them round his two meadows; -but the ladies, not having shoes to encounter the remains of a white -frost, turned back; and while Sir William accompanied him, Charlotte -took her sister and friend over the house, extremely well pleased, -probably, to have the opportunity of showing it without her husband’s -help. It was rather small, but well built and convenient; and everything -was fitted up and arranged with a neatness and consistency of which -Elizabeth gave Charlotte all the credit. When Mr. Collins could be -forgotten, there was really an air of great comfort throughout, and by -Charlotte’s evident enjoyment of it, Elizabeth supposed he must be often -forgotten. - -She had already learnt that Lady Catherine was still in the country. It -was spoken of again while they were at dinner, when Mr. Collins joining -in, observed: - -“Yes, Miss Elizabeth, you will have the honour of seeing Lady Catherine -de Bourgh on the ensuing Sunday at church, and I need not say you will -be delighted with her. She is all affability and condescension, and I -doubt not but you will be honoured with some portion of her notice -when service is over. I have scarcely any hesitation in saying she -will include you and my sister Maria in every invitation with which she -honours us during your stay here. Her behaviour to my dear Charlotte is -charming. We dine at Rosings twice every week, and are never allowed -to walk home. Her ladyship’s carriage is regularly ordered for us. I -_should_ say, one of her ladyship’s carriages, for she has several.” - -“Lady Catherine is a very respectable, sensible woman indeed,” added -Charlotte, “and a most attentive neighbour.” - -“Very true, my dear, that is exactly what I say. She is the sort of -woman whom one cannot regard with too much deference.” - -The evening was spent chiefly in talking over Hertfordshire news, -and telling again what had already been written; and when it closed, -Elizabeth, in the solitude of her chamber, had to meditate upon -Charlotte’s degree of contentment, to understand her address in guiding, -and composure in bearing with, her husband, and to acknowledge that it -was all done very well. She had also to anticipate how her visit -would pass, the quiet tenor of their usual employments, the vexatious -interruptions of Mr. Collins, and the gaieties of their intercourse with -Rosings. A lively imagination soon settled it all. - -About the middle of the next day, as she was in her room getting ready -for a walk, a sudden noise below seemed to speak the whole house in -confusion; and, after listening a moment, she heard somebody running -up stairs in a violent hurry, and calling loudly after her. She opened -the door and met Maria in the landing place, who, breathless with -agitation, cried out-- - -“Oh, my dear Eliza! pray make haste and come into the dining-room, for -there is such a sight to be seen! I will not tell you what it is. Make -haste, and come down this moment.” - -Elizabeth asked questions in vain; Maria would tell her nothing more, -and down they ran into the dining-room, which fronted the lane, in -quest of this wonder; It was two ladies stopping in a low phaeton at the -garden gate. - -“And is this all?” cried Elizabeth. “I expected at least that the pigs -were got into the garden, and here is nothing but Lady Catherine and her -daughter.” - -“La! my dear,” said Maria, quite shocked at the mistake, “it is not -Lady Catherine. The old lady is Mrs. Jenkinson, who lives with them; -the other is Miss de Bourgh. Only look at her. She is quite a little -creature. Who would have thought that she could be so thin and small?” - -“She is abominably rude to keep Charlotte out of doors in all this wind. -Why does she not come in?” - -“Oh, Charlotte says she hardly ever does. It is the greatest of favours -when Miss de Bourgh comes in.” - -“I like her appearance,” said Elizabeth, struck with other ideas. “She -looks sickly and cross. Yes, she will do for him very well. She will -make him a very proper wife.” - -Mr. Collins and Charlotte were both standing at the gate in conversation -with the ladies; and Sir William, to Elizabeth’s high diversion, was -stationed in the doorway, in earnest contemplation of the greatness -before him, and constantly bowing whenever Miss de Bourgh looked that -way. - -At length there was nothing more to be said; the ladies drove on, and -the others returned into the house. Mr. Collins no sooner saw the two -girls than he began to congratulate them on their good fortune, which -Charlotte explained by letting them know that the whole party was asked -to dine at Rosings the next day. - - - -Chapter 29 - - -Mr. Collins’s triumph, in consequence of this invitation, was complete. -The power of displaying the grandeur of his patroness to his wondering -visitors, and of letting them see her civility towards himself and his -wife, was exactly what he had wished for; and that an opportunity -of doing it should be given so soon, was such an instance of Lady -Catherine’s condescension, as he knew not how to admire enough. - -“I confess,” said he, “that I should not have been at all surprised by -her ladyship’s asking us on Sunday to drink tea and spend the evening at -Rosings. I rather expected, from my knowledge of her affability, that it -would happen. But who could have foreseen such an attention as this? Who -could have imagined that we should receive an invitation to dine there -(an invitation, moreover, including the whole party) so immediately -after your arrival!” - -“I am the less surprised at what has happened,” replied Sir William, -“from that knowledge of what the manners of the great really are, which -my situation in life has allowed me to acquire. About the court, such -instances of elegant breeding are not uncommon.” - -Scarcely anything was talked of the whole day or next morning but their -visit to Rosings. Mr. Collins was carefully instructing them in what -they were to expect, that the sight of such rooms, so many servants, and -so splendid a dinner, might not wholly overpower them. - -When the ladies were separating for the toilette, he said to Elizabeth-- - -“Do not make yourself uneasy, my dear cousin, about your apparel. Lady -Catherine is far from requiring that elegance of dress in us which -becomes herself and her daughter. I would advise you merely to put on -whatever of your clothes is superior to the rest--there is no occasion -for anything more. Lady Catherine will not think the worse of you -for being simply dressed. She likes to have the distinction of rank -preserved.” - -While they were dressing, he came two or three times to their different -doors, to recommend their being quick, as Lady Catherine very much -objected to be kept waiting for her dinner. Such formidable accounts of -her ladyship, and her manner of living, quite frightened Maria Lucas -who had been little used to company, and she looked forward to her -introduction at Rosings with as much apprehension as her father had done -to his presentation at St. James’s. - -As the weather was fine, they had a pleasant walk of about half a -mile across the park. Every park has its beauty and its prospects; and -Elizabeth saw much to be pleased with, though she could not be in such -raptures as Mr. Collins expected the scene to inspire, and was but -slightly affected by his enumeration of the windows in front of the -house, and his relation of what the glazing altogether had originally -cost Sir Lewis de Bourgh. - -When they ascended the steps to the hall, Maria’s alarm was every -moment increasing, and even Sir William did not look perfectly calm. -Elizabeth’s courage did not fail her. She had heard nothing of Lady -Catherine that spoke her awful from any extraordinary talents or -miraculous virtue, and the mere stateliness of money or rank she thought -she could witness without trepidation. - -From the entrance-hall, of which Mr. Collins pointed out, with a -rapturous air, the fine proportion and the finished ornaments, they -followed the servants through an ante-chamber, to the room where Lady -Catherine, her daughter, and Mrs. Jenkinson were sitting. Her ladyship, -with great condescension, arose to receive them; and as Mrs. Collins had -settled it with her husband that the office of introduction should -be hers, it was performed in a proper manner, without any of those -apologies and thanks which he would have thought necessary. - -In spite of having been at St. James’s, Sir William was so completely -awed by the grandeur surrounding him, that he had but just courage -enough to make a very low bow, and take his seat without saying a word; -and his daughter, frightened almost out of her senses, sat on the edge -of her chair, not knowing which way to look. Elizabeth found herself -quite equal to the scene, and could observe the three ladies before her -composedly. Lady Catherine was a tall, large woman, with strongly-marked -features, which might once have been handsome. Her air was not -conciliating, nor was her manner of receiving them such as to make her -visitors forget their inferior rank. She was not rendered formidable by -silence; but whatever she said was spoken in so authoritative a tone, -as marked her self-importance, and brought Mr. Wickham immediately to -Elizabeth’s mind; and from the observation of the day altogether, she -believed Lady Catherine to be exactly what he represented. - -When, after examining the mother, in whose countenance and deportment -she soon found some resemblance of Mr. Darcy, she turned her eyes on the -daughter, she could almost have joined in Maria’s astonishment at her -being so thin and so small. There was neither in figure nor face any -likeness between the ladies. Miss de Bourgh was pale and sickly; her -features, though not plain, were insignificant; and she spoke very -little, except in a low voice, to Mrs. Jenkinson, in whose appearance -there was nothing remarkable, and who was entirely engaged in listening -to what she said, and placing a screen in the proper direction before -her eyes. - -After sitting a few minutes, they were all sent to one of the windows to -admire the view, Mr. Collins attending them to point out its beauties, -and Lady Catherine kindly informing them that it was much better worth -looking at in the summer. - -The dinner was exceedingly handsome, and there were all the servants and -all the articles of plate which Mr. Collins had promised; and, as he had -likewise foretold, he took his seat at the bottom of the table, by her -ladyship’s desire, and looked as if he felt that life could furnish -nothing greater. He carved, and ate, and praised with delighted -alacrity; and every dish was commended, first by him and then by Sir -William, who was now enough recovered to echo whatever his son-in-law -said, in a manner which Elizabeth wondered Lady Catherine could bear. -But Lady Catherine seemed gratified by their excessive admiration, and -gave most gracious smiles, especially when any dish on the table proved -a novelty to them. The party did not supply much conversation. Elizabeth -was ready to speak whenever there was an opening, but she was seated -between Charlotte and Miss de Bourgh--the former of whom was engaged in -listening to Lady Catherine, and the latter said not a word to her all -dinner-time. Mrs. Jenkinson was chiefly employed in watching how little -Miss de Bourgh ate, pressing her to try some other dish, and fearing -she was indisposed. Maria thought speaking out of the question, and the -gentlemen did nothing but eat and admire. - -When the ladies returned to the drawing-room, there was little to -be done but to hear Lady Catherine talk, which she did without any -intermission till coffee came in, delivering her opinion on every -subject in so decisive a manner, as proved that she was not used to -have her judgement controverted. She inquired into Charlotte’s domestic -concerns familiarly and minutely, gave her a great deal of advice as -to the management of them all; told her how everything ought to be -regulated in so small a family as hers, and instructed her as to the -care of her cows and her poultry. Elizabeth found that nothing was -beneath this great lady’s attention, which could furnish her with an -occasion of dictating to others. In the intervals of her discourse -with Mrs. Collins, she addressed a variety of questions to Maria and -Elizabeth, but especially to the latter, of whose connections she knew -the least, and who she observed to Mrs. Collins was a very genteel, -pretty kind of girl. She asked her, at different times, how many sisters -she had, whether they were older or younger than herself, whether any of -them were likely to be married, whether they were handsome, where they -had been educated, what carriage her father kept, and what had been -her mother’s maiden name? Elizabeth felt all the impertinence of -her questions but answered them very composedly. Lady Catherine then -observed, - -“Your father’s estate is entailed on Mr. Collins, I think. For your -sake,” turning to Charlotte, “I am glad of it; but otherwise I see no -occasion for entailing estates from the female line. It was not thought -necessary in Sir Lewis de Bourgh’s family. Do you play and sing, Miss -Bennet?” - -“A little.” - -“Oh! then--some time or other we shall be happy to hear you. Our -instrument is a capital one, probably superior to----You shall try it -some day. Do your sisters play and sing?” - -“One of them does.” - -“Why did not you all learn? You ought all to have learned. The Miss -Webbs all play, and their father has not so good an income as yours. Do -you draw?” - -“No, not at all.” - -“What, none of you?” - -“Not one.” - -“That is very strange. But I suppose you had no opportunity. Your mother -should have taken you to town every spring for the benefit of masters.” - -“My mother would have had no objection, but my father hates London.” - -“Has your governess left you?” - -“We never had any governess.” - -“No governess! How was that possible? Five daughters brought up at home -without a governess! I never heard of such a thing. Your mother must -have been quite a slave to your education.” - -Elizabeth could hardly help smiling as she assured her that had not been -the case. - -“Then, who taught you? who attended to you? Without a governess, you -must have been neglected.” - -“Compared with some families, I believe we were; but such of us as -wished to learn never wanted the means. We were always encouraged to -read, and had all the masters that were necessary. Those who chose to be -idle, certainly might.” - -“Aye, no doubt; but that is what a governess will prevent, and if I had -known your mother, I should have advised her most strenuously to engage -one. I always say that nothing is to be done in education without steady -and regular instruction, and nobody but a governess can give it. It is -wonderful how many families I have been the means of supplying in that -way. I am always glad to get a young person well placed out. Four nieces -of Mrs. Jenkinson are most delightfully situated through my means; and -it was but the other day that I recommended another young person, -who was merely accidentally mentioned to me, and the family are quite -delighted with her. Mrs. Collins, did I tell you of Lady Metcalf’s -calling yesterday to thank me? She finds Miss Pope a treasure. ‘Lady -Catherine,’ said she, ‘you have given me a treasure.’ Are any of your -younger sisters out, Miss Bennet?” - -“Yes, ma’am, all.” - -“All! What, all five out at once? Very odd! And you only the second. The -younger ones out before the elder ones are married! Your younger sisters -must be very young?” - -“Yes, my youngest is not sixteen. Perhaps _she_ is full young to be -much in company. But really, ma’am, I think it would be very hard upon -younger sisters, that they should not have their share of society and -amusement, because the elder may not have the means or inclination to -marry early. The last-born has as good a right to the pleasures of youth -as the first. And to be kept back on _such_ a motive! I think it would -not be very likely to promote sisterly affection or delicacy of mind.” - -“Upon my word,” said her ladyship, “you give your opinion very decidedly -for so young a person. Pray, what is your age?” - -“With three younger sisters grown up,” replied Elizabeth, smiling, “your -ladyship can hardly expect me to own it.” - -Lady Catherine seemed quite astonished at not receiving a direct answer; -and Elizabeth suspected herself to be the first creature who had ever -dared to trifle with so much dignified impertinence. - -“You cannot be more than twenty, I am sure, therefore you need not -conceal your age.” - -“I am not one-and-twenty.” - -When the gentlemen had joined them, and tea was over, the card-tables -were placed. Lady Catherine, Sir William, and Mr. and Mrs. Collins sat -down to quadrille; and as Miss de Bourgh chose to play at cassino, the -two girls had the honour of assisting Mrs. Jenkinson to make up her -party. Their table was superlatively stupid. Scarcely a syllable was -uttered that did not relate to the game, except when Mrs. Jenkinson -expressed her fears of Miss de Bourgh’s being too hot or too cold, or -having too much or too little light. A great deal more passed at the -other table. Lady Catherine was generally speaking--stating the mistakes -of the three others, or relating some anecdote of herself. Mr. Collins -was employed in agreeing to everything her ladyship said, thanking her -for every fish he won, and apologising if he thought he won too many. -Sir William did not say much. He was storing his memory with anecdotes -and noble names. - -When Lady Catherine and her daughter had played as long as they chose, -the tables were broken up, the carriage was offered to Mrs. Collins, -gratefully accepted and immediately ordered. The party then gathered -round the fire to hear Lady Catherine determine what weather they were -to have on the morrow. From these instructions they were summoned by -the arrival of the coach; and with many speeches of thankfulness on Mr. -Collins’s side and as many bows on Sir William’s they departed. As soon -as they had driven from the door, Elizabeth was called on by her cousin -to give her opinion of all that she had seen at Rosings, which, for -Charlotte’s sake, she made more favourable than it really was. But her -commendation, though costing her some trouble, could by no means satisfy -Mr. Collins, and he was very soon obliged to take her ladyship’s praise -into his own hands. - - - -Chapter 30 - - -Sir William stayed only a week at Hunsford, but his visit was long -enough to convince him of his daughter’s being most comfortably settled, -and of her possessing such a husband and such a neighbour as were not -often met with. While Sir William was with them, Mr. Collins devoted his -morning to driving him out in his gig, and showing him the country; but -when he went away, the whole family returned to their usual employments, -and Elizabeth was thankful to find that they did not see more of her -cousin by the alteration, for the chief of the time between breakfast -and dinner was now passed by him either at work in the garden or in -reading and writing, and looking out of the window in his own book-room, -which fronted the road. The room in which the ladies sat was backwards. -Elizabeth had at first rather wondered that Charlotte should not prefer -the dining-parlour for common use; it was a better sized room, and had a -more pleasant aspect; but she soon saw that her friend had an excellent -reason for what she did, for Mr. Collins would undoubtedly have been -much less in his own apartment, had they sat in one equally lively; and -she gave Charlotte credit for the arrangement. - -From the drawing-room they could distinguish nothing in the lane, and -were indebted to Mr. Collins for the knowledge of what carriages went -along, and how often especially Miss de Bourgh drove by in her phaeton, -which he never failed coming to inform them of, though it happened -almost every day. She not unfrequently stopped at the Parsonage, and -had a few minutes’ conversation with Charlotte, but was scarcely ever -prevailed upon to get out. - -Very few days passed in which Mr. Collins did not walk to Rosings, and -not many in which his wife did not think it necessary to go likewise; -and till Elizabeth recollected that there might be other family livings -to be disposed of, she could not understand the sacrifice of so many -hours. Now and then they were honoured with a call from her ladyship, -and nothing escaped her observation that was passing in the room during -these visits. She examined into their employments, looked at their work, -and advised them to do it differently; found fault with the arrangement -of the furniture; or detected the housemaid in negligence; and if she -accepted any refreshment, seemed to do it only for the sake of finding -out that Mrs. Collins’s joints of meat were too large for her family. - -Elizabeth soon perceived, that though this great lady was not in -commission of the peace of the county, she was a most active magistrate -in her own parish, the minutest concerns of which were carried to her -by Mr. Collins; and whenever any of the cottagers were disposed to -be quarrelsome, discontented, or too poor, she sallied forth into the -village to settle their differences, silence their complaints, and scold -them into harmony and plenty. - -The entertainment of dining at Rosings was repeated about twice a week; -and, allowing for the loss of Sir William, and there being only one -card-table in the evening, every such entertainment was the counterpart -of the first. Their other engagements were few, as the style of living -in the neighbourhood in general was beyond Mr. Collins’s reach. This, -however, was no evil to Elizabeth, and upon the whole she spent her time -comfortably enough; there were half-hours of pleasant conversation with -Charlotte, and the weather was so fine for the time of year that she had -often great enjoyment out of doors. Her favourite walk, and where she -frequently went while the others were calling on Lady Catherine, was -along the open grove which edged that side of the park, where there was -a nice sheltered path, which no one seemed to value but herself, and -where she felt beyond the reach of Lady Catherine’s curiosity. - -In this quiet way, the first fortnight of her visit soon passed away. -Easter was approaching, and the week preceding it was to bring an -addition to the family at Rosings, which in so small a circle must be -important. Elizabeth had heard soon after her arrival that Mr. Darcy was -expected there in the course of a few weeks, and though there were not -many of her acquaintances whom she did not prefer, his coming would -furnish one comparatively new to look at in their Rosings parties, and -she might be amused in seeing how hopeless Miss Bingley’s designs on him -were, by his behaviour to his cousin, for whom he was evidently -destined by Lady Catherine, who talked of his coming with the greatest -satisfaction, spoke of him in terms of the highest admiration, and -seemed almost angry to find that he had already been frequently seen by -Miss Lucas and herself. - -His arrival was soon known at the Parsonage; for Mr. Collins was walking -the whole morning within view of the lodges opening into Hunsford Lane, -in order to have the earliest assurance of it, and after making his -bow as the carriage turned into the Park, hurried home with the great -intelligence. On the following morning he hastened to Rosings to pay his -respects. There were two nephews of Lady Catherine to require them, for -Mr. Darcy had brought with him a Colonel Fitzwilliam, the younger son of -his uncle Lord ----, and, to the great surprise of all the party, when -Mr. Collins returned, the gentlemen accompanied him. Charlotte had seen -them from her husband’s room, crossing the road, and immediately running -into the other, told the girls what an honour they might expect, adding: - -“I may thank you, Eliza, for this piece of civility. Mr. Darcy would -never have come so soon to wait upon me.” - -Elizabeth had scarcely time to disclaim all right to the compliment, -before their approach was announced by the door-bell, and shortly -afterwards the three gentlemen entered the room. Colonel Fitzwilliam, -who led the way, was about thirty, not handsome, but in person and -address most truly the gentleman. Mr. Darcy looked just as he had been -used to look in Hertfordshire--paid his compliments, with his usual -reserve, to Mrs. Collins, and whatever might be his feelings toward her -friend, met her with every appearance of composure. Elizabeth merely -curtseyed to him without saying a word. - -Colonel Fitzwilliam entered into conversation directly with the -readiness and ease of a well-bred man, and talked very pleasantly; but -his cousin, after having addressed a slight observation on the house and -garden to Mrs. Collins, sat for some time without speaking to anybody. -At length, however, his civility was so far awakened as to inquire of -Elizabeth after the health of her family. She answered him in the usual -way, and after a moment’s pause, added: - -“My eldest sister has been in town these three months. Have you never -happened to see her there?” - -She was perfectly sensible that he never had; but she wished to see -whether he would betray any consciousness of what had passed between -the Bingleys and Jane, and she thought he looked a little confused as he -answered that he had never been so fortunate as to meet Miss Bennet. The -subject was pursued no farther, and the gentlemen soon afterwards went -away. - - - -Chapter 31 - - -Colonel Fitzwilliam’s manners were very much admired at the Parsonage, -and the ladies all felt that he must add considerably to the pleasures -of their engagements at Rosings. It was some days, however, before they -received any invitation thither--for while there were visitors in the -house, they could not be necessary; and it was not till Easter-day, -almost a week after the gentlemen’s arrival, that they were honoured by -such an attention, and then they were merely asked on leaving church to -come there in the evening. For the last week they had seen very little -of Lady Catherine or her daughter. Colonel Fitzwilliam had called at the -Parsonage more than once during the time, but Mr. Darcy they had seen -only at church. - -The invitation was accepted of course, and at a proper hour they joined -the party in Lady Catherine’s drawing-room. Her ladyship received -them civilly, but it was plain that their company was by no means so -acceptable as when she could get nobody else; and she was, in fact, -almost engrossed by her nephews, speaking to them, especially to Darcy, -much more than to any other person in the room. - -Colonel Fitzwilliam seemed really glad to see them; anything was a -welcome relief to him at Rosings; and Mrs. Collins’s pretty friend had -moreover caught his fancy very much. He now seated himself by her, and -talked so agreeably of Kent and Hertfordshire, of travelling and staying -at home, of new books and music, that Elizabeth had never been half so -well entertained in that room before; and they conversed with so much -spirit and flow, as to draw the attention of Lady Catherine herself, -as well as of Mr. Darcy. _His_ eyes had been soon and repeatedly turned -towards them with a look of curiosity; and that her ladyship, after a -while, shared the feeling, was more openly acknowledged, for she did not -scruple to call out: - -“What is that you are saying, Fitzwilliam? What is it you are talking -of? What are you telling Miss Bennet? Let me hear what it is.” - -“We are speaking of music, madam,” said he, when no longer able to avoid -a reply. - -“Of music! Then pray speak aloud. It is of all subjects my delight. I -must have my share in the conversation if you are speaking of music. -There are few people in England, I suppose, who have more true enjoyment -of music than myself, or a better natural taste. If I had ever learnt, -I should have been a great proficient. And so would Anne, if her health -had allowed her to apply. I am confident that she would have performed -delightfully. How does Georgiana get on, Darcy?” - -Mr. Darcy spoke with affectionate praise of his sister’s proficiency. - -“I am very glad to hear such a good account of her,” said Lady -Catherine; “and pray tell her from me, that she cannot expect to excel -if she does not practice a good deal.” - -“I assure you, madam,” he replied, “that she does not need such advice. -She practises very constantly.” - -“So much the better. It cannot be done too much; and when I next write -to her, I shall charge her not to neglect it on any account. I often -tell young ladies that no excellence in music is to be acquired without -constant practice. I have told Miss Bennet several times, that she -will never play really well unless she practises more; and though Mrs. -Collins has no instrument, she is very welcome, as I have often told -her, to come to Rosings every day, and play on the pianoforte in Mrs. -Jenkinson’s room. She would be in nobody’s way, you know, in that part -of the house.” - -Mr. Darcy looked a little ashamed of his aunt’s ill-breeding, and made -no answer. - -When coffee was over, Colonel Fitzwilliam reminded Elizabeth of having -promised to play to him; and she sat down directly to the instrument. He -drew a chair near her. Lady Catherine listened to half a song, and then -talked, as before, to her other nephew; till the latter walked away -from her, and making with his usual deliberation towards the pianoforte -stationed himself so as to command a full view of the fair performer’s -countenance. Elizabeth saw what he was doing, and at the first -convenient pause, turned to him with an arch smile, and said: - -“You mean to frighten me, Mr. Darcy, by coming in all this state to hear -me? I will not be alarmed though your sister _does_ play so well. There -is a stubbornness about me that never can bear to be frightened at the -will of others. My courage always rises at every attempt to intimidate -me.” - -“I shall not say you are mistaken,” he replied, “because you could not -really believe me to entertain any design of alarming you; and I have -had the pleasure of your acquaintance long enough to know that you find -great enjoyment in occasionally professing opinions which in fact are -not your own.” - -Elizabeth laughed heartily at this picture of herself, and said to -Colonel Fitzwilliam, “Your cousin will give you a very pretty notion of -me, and teach you not to believe a word I say. I am particularly unlucky -in meeting with a person so able to expose my real character, in a part -of the world where I had hoped to pass myself off with some degree of -credit. Indeed, Mr. Darcy, it is very ungenerous in you to mention all -that you knew to my disadvantage in Hertfordshire--and, give me leave to -say, very impolitic too--for it is provoking me to retaliate, and such -things may come out as will shock your relations to hear.” - -“I am not afraid of you,” said he, smilingly. - -“Pray let me hear what you have to accuse him of,” cried Colonel -Fitzwilliam. “I should like to know how he behaves among strangers.” - -“You shall hear then--but prepare yourself for something very dreadful. -The first time of my ever seeing him in Hertfordshire, you must know, -was at a ball--and at this ball, what do you think he did? He danced -only four dances, though gentlemen were scarce; and, to my certain -knowledge, more than one young lady was sitting down in want of a -partner. Mr. Darcy, you cannot deny the fact.” - -“I had not at that time the honour of knowing any lady in the assembly -beyond my own party.” - -“True; and nobody can ever be introduced in a ball-room. Well, Colonel -Fitzwilliam, what do I play next? My fingers wait your orders.” - -“Perhaps,” said Darcy, “I should have judged better, had I sought an -introduction; but I am ill-qualified to recommend myself to strangers.” - -“Shall we ask your cousin the reason of this?” said Elizabeth, still -addressing Colonel Fitzwilliam. “Shall we ask him why a man of sense and -education, and who has lived in the world, is ill qualified to recommend -himself to strangers?” - -“I can answer your question,” said Fitzwilliam, “without applying to -him. It is because he will not give himself the trouble.” - -“I certainly have not the talent which some people possess,” said Darcy, -“of conversing easily with those I have never seen before. I cannot -catch their tone of conversation, or appear interested in their -concerns, as I often see done.” - -“My fingers,” said Elizabeth, “do not move over this instrument in the -masterly manner which I see so many women’s do. They have not the same -force or rapidity, and do not produce the same expression. But then I -have always supposed it to be my own fault--because I will not take the -trouble of practising. It is not that I do not believe _my_ fingers as -capable as any other woman’s of superior execution.” - -Darcy smiled and said, “You are perfectly right. You have employed your -time much better. No one admitted to the privilege of hearing you can -think anything wanting. We neither of us perform to strangers.” - -Here they were interrupted by Lady Catherine, who called out to know -what they were talking of. Elizabeth immediately began playing again. -Lady Catherine approached, and, after listening for a few minutes, said -to Darcy: - -“Miss Bennet would not play at all amiss if she practised more, and -could have the advantage of a London master. She has a very good notion -of fingering, though her taste is not equal to Anne’s. Anne would have -been a delightful performer, had her health allowed her to learn.” - -Elizabeth looked at Darcy to see how cordially he assented to his -cousin’s praise; but neither at that moment nor at any other could she -discern any symptom of love; and from the whole of his behaviour to Miss -de Bourgh she derived this comfort for Miss Bingley, that he might have -been just as likely to marry _her_, had she been his relation. - -Lady Catherine continued her remarks on Elizabeth’s performance, mixing -with them many instructions on execution and taste. Elizabeth received -them with all the forbearance of civility, and, at the request of the -gentlemen, remained at the instrument till her ladyship’s carriage was -ready to take them all home. - - - -Chapter 32 - - -Elizabeth was sitting by herself the next morning, and writing to Jane -while Mrs. Collins and Maria were gone on business into the village, -when she was startled by a ring at the door, the certain signal of a -visitor. As she had heard no carriage, she thought it not unlikely to -be Lady Catherine, and under that apprehension was putting away her -half-finished letter that she might escape all impertinent questions, -when the door opened, and, to her very great surprise, Mr. Darcy, and -Mr. Darcy only, entered the room. - -He seemed astonished too on finding her alone, and apologised for his -intrusion by letting her know that he had understood all the ladies were -to be within. - -They then sat down, and when her inquiries after Rosings were made, -seemed in danger of sinking into total silence. It was absolutely -necessary, therefore, to think of something, and in this emergence -recollecting _when_ she had seen him last in Hertfordshire, and -feeling curious to know what he would say on the subject of their hasty -departure, she observed: - -“How very suddenly you all quitted Netherfield last November, Mr. Darcy! -It must have been a most agreeable surprise to Mr. Bingley to see you -all after him so soon; for, if I recollect right, he went but the day -before. He and his sisters were well, I hope, when you left London?” - -“Perfectly so, I thank you.” - -She found that she was to receive no other answer, and, after a short -pause added: - -“I think I have understood that Mr. Bingley has not much idea of ever -returning to Netherfield again?” - -“I have never heard him say so; but it is probable that he may spend -very little of his time there in the future. He has many friends, and -is at a time of life when friends and engagements are continually -increasing.” - -“If he means to be but little at Netherfield, it would be better for -the neighbourhood that he should give up the place entirely, for then we -might possibly get a settled family there. But, perhaps, Mr. Bingley did -not take the house so much for the convenience of the neighbourhood as -for his own, and we must expect him to keep it or quit it on the same -principle.” - -“I should not be surprised,” said Darcy, “if he were to give it up as -soon as any eligible purchase offers.” - -Elizabeth made no answer. She was afraid of talking longer of his -friend; and, having nothing else to say, was now determined to leave the -trouble of finding a subject to him. - -He took the hint, and soon began with, “This seems a very comfortable -house. Lady Catherine, I believe, did a great deal to it when Mr. -Collins first came to Hunsford.” - -“I believe she did--and I am sure she could not have bestowed her -kindness on a more grateful object.” - -“Mr. Collins appears to be very fortunate in his choice of a wife.” - -“Yes, indeed, his friends may well rejoice in his having met with one -of the very few sensible women who would have accepted him, or have made -him happy if they had. My friend has an excellent understanding--though -I am not certain that I consider her marrying Mr. Collins as the -wisest thing she ever did. She seems perfectly happy, however, and in a -prudential light it is certainly a very good match for her.” - -“It must be very agreeable for her to be settled within so easy a -distance of her own family and friends.” - -“An easy distance, do you call it? It is nearly fifty miles.” - -“And what is fifty miles of good road? Little more than half a day’s -journey. Yes, I call it a _very_ easy distance.” - -“I should never have considered the distance as one of the _advantages_ -of the match,” cried Elizabeth. “I should never have said Mrs. Collins -was settled _near_ her family.” - -“It is a proof of your own attachment to Hertfordshire. Anything beyond -the very neighbourhood of Longbourn, I suppose, would appear far.” - -As he spoke there was a sort of smile which Elizabeth fancied she -understood; he must be supposing her to be thinking of Jane and -Netherfield, and she blushed as she answered: - -“I do not mean to say that a woman may not be settled too near her -family. The far and the near must be relative, and depend on many -varying circumstances. Where there is fortune to make the expenses of -travelling unimportant, distance becomes no evil. But that is not the -case _here_. Mr. and Mrs. Collins have a comfortable income, but not -such a one as will allow of frequent journeys--and I am persuaded my -friend would not call herself _near_ her family under less than _half_ -the present distance.” - -Mr. Darcy drew his chair a little towards her, and said, “_You_ cannot -have a right to such very strong local attachment. _You_ cannot have -been always at Longbourn.” - -Elizabeth looked surprised. The gentleman experienced some change of -feeling; he drew back his chair, took a newspaper from the table, and -glancing over it, said, in a colder voice: - -“Are you pleased with Kent?” - -A short dialogue on the subject of the country ensued, on either side -calm and concise--and soon put an end to by the entrance of Charlotte -and her sister, just returned from her walk. The tete-a-tete surprised -them. Mr. Darcy related the mistake which had occasioned his intruding -on Miss Bennet, and after sitting a few minutes longer without saying -much to anybody, went away. - -“What can be the meaning of this?” said Charlotte, as soon as he was -gone. “My dear, Eliza, he must be in love with you, or he would never -have called us in this familiar way.” - -But when Elizabeth told of his silence, it did not seem very likely, -even to Charlotte’s wishes, to be the case; and after various -conjectures, they could at last only suppose his visit to proceed from -the difficulty of finding anything to do, which was the more probable -from the time of year. All field sports were over. Within doors there -was Lady Catherine, books, and a billiard-table, but gentlemen cannot -always be within doors; and in the nearness of the Parsonage, or the -pleasantness of the walk to it, or of the people who lived in it, the -two cousins found a temptation from this period of walking thither -almost every day. They called at various times of the morning, sometimes -separately, sometimes together, and now and then accompanied by their -aunt. It was plain to them all that Colonel Fitzwilliam came because he -had pleasure in their society, a persuasion which of course recommended -him still more; and Elizabeth was reminded by her own satisfaction in -being with him, as well as by his evident admiration of her, of her -former favourite George Wickham; and though, in comparing them, she saw -there was less captivating softness in Colonel Fitzwilliam’s manners, -she believed he might have the best informed mind. - -But why Mr. Darcy came so often to the Parsonage, it was more difficult -to understand. It could not be for society, as he frequently sat there -ten minutes together without opening his lips; and when he did speak, -it seemed the effect of necessity rather than of choice--a sacrifice -to propriety, not a pleasure to himself. He seldom appeared really -animated. Mrs. Collins knew not what to make of him. Colonel -Fitzwilliam’s occasionally laughing at his stupidity, proved that he was -generally different, which her own knowledge of him could not have told -her; and as she would liked to have believed this change the effect -of love, and the object of that love her friend Eliza, she set herself -seriously to work to find it out. She watched him whenever they were at -Rosings, and whenever he came to Hunsford; but without much success. He -certainly looked at her friend a great deal, but the expression of that -look was disputable. It was an earnest, steadfast gaze, but she often -doubted whether there were much admiration in it, and sometimes it -seemed nothing but absence of mind. - -She had once or twice suggested to Elizabeth the possibility of his -being partial to her, but Elizabeth always laughed at the idea; and Mrs. -Collins did not think it right to press the subject, from the danger of -raising expectations which might only end in disappointment; for in her -opinion it admitted not of a doubt, that all her friend’s dislike would -vanish, if she could suppose him to be in her power. - - -In her kind schemes for Elizabeth, she sometimes planned her marrying -Colonel Fitzwilliam. He was beyond comparison the most pleasant man; he -certainly admired her, and his situation in life was most eligible; but, -to counterbalance these advantages, Mr. Darcy had considerable patronage -in the church, and his cousin could have none at all. - - - -Chapter 33 - - -More than once did Elizabeth, in her ramble within the park, -unexpectedly meet Mr. Darcy. She felt all the perverseness of the -mischance that should bring him where no one else was brought, and, to -prevent its ever happening again, took care to inform him at first that -it was a favourite haunt of hers. How it could occur a second time, -therefore, was very odd! Yet it did, and even a third. It seemed like -wilful ill-nature, or a voluntary penance, for on these occasions it was -not merely a few formal inquiries and an awkward pause and then away, -but he actually thought it necessary to turn back and walk with her. He -never said a great deal, nor did she give herself the trouble of talking -or of listening much; but it struck her in the course of their third -rencontre that he was asking some odd unconnected questions--about -her pleasure in being at Hunsford, her love of solitary walks, and her -opinion of Mr. and Mrs. Collins’s happiness; and that in speaking of -Rosings and her not perfectly understanding the house, he seemed to -expect that whenever she came into Kent again she would be staying -_there_ too. His words seemed to imply it. Could he have Colonel -Fitzwilliam in his thoughts? She supposed, if he meant anything, he must -mean an allusion to what might arise in that quarter. It distressed -her a little, and she was quite glad to find herself at the gate in the -pales opposite the Parsonage. - -She was engaged one day as she walked, in perusing Jane’s last letter, -and dwelling on some passages which proved that Jane had not written in -spirits, when, instead of being again surprised by Mr. Darcy, she saw -on looking up that Colonel Fitzwilliam was meeting her. Putting away the -letter immediately and forcing a smile, she said: - -“I did not know before that you ever walked this way.” - -“I have been making the tour of the park,” he replied, “as I generally -do every year, and intend to close it with a call at the Parsonage. Are -you going much farther?” - -“No, I should have turned in a moment.” - -And accordingly she did turn, and they walked towards the Parsonage -together. - -“Do you certainly leave Kent on Saturday?” said she. - -“Yes--if Darcy does not put it off again. But I am at his disposal. He -arranges the business just as he pleases.” - -“And if not able to please himself in the arrangement, he has at least -pleasure in the great power of choice. I do not know anybody who seems -more to enjoy the power of doing what he likes than Mr. Darcy.” - -“He likes to have his own way very well,” replied Colonel Fitzwilliam. -“But so we all do. It is only that he has better means of having it -than many others, because he is rich, and many others are poor. I speak -feelingly. A younger son, you know, must be inured to self-denial and -dependence.” - -“In my opinion, the younger son of an earl can know very little of -either. Now seriously, what have you ever known of self-denial and -dependence? When have you been prevented by want of money from going -wherever you chose, or procuring anything you had a fancy for?” - -“These are home questions--and perhaps I cannot say that I have -experienced many hardships of that nature. But in matters of greater -weight, I may suffer from want of money. Younger sons cannot marry where -they like.” - -“Unless where they like women of fortune, which I think they very often -do.” - -“Our habits of expense make us too dependent, and there are not many -in my rank of life who can afford to marry without some attention to -money.” - -“Is this,” thought Elizabeth, “meant for me?” and she coloured at the -idea; but, recovering herself, said in a lively tone, “And pray, what -is the usual price of an earl’s younger son? Unless the elder brother is -very sickly, I suppose you would not ask above fifty thousand pounds.” - -He answered her in the same style, and the subject dropped. To interrupt -a silence which might make him fancy her affected with what had passed, -she soon afterwards said: - -“I imagine your cousin brought you down with him chiefly for the sake of -having someone at his disposal. I wonder he does not marry, to secure a -lasting convenience of that kind. But, perhaps, his sister does as well -for the present, and, as she is under his sole care, he may do what he -likes with her.” - -“No,” said Colonel Fitzwilliam, “that is an advantage which he must -divide with me. I am joined with him in the guardianship of Miss Darcy.” - -“Are you indeed? And pray what sort of guardians do you make? Does your -charge give you much trouble? Young ladies of her age are sometimes a -little difficult to manage, and if she has the true Darcy spirit, she -may like to have her own way.” - -As she spoke she observed him looking at her earnestly; and the manner -in which he immediately asked her why she supposed Miss Darcy likely to -give them any uneasiness, convinced her that she had somehow or other -got pretty near the truth. She directly replied: - -“You need not be frightened. I never heard any harm of her; and I dare -say she is one of the most tractable creatures in the world. She is a -very great favourite with some ladies of my acquaintance, Mrs. Hurst and -Miss Bingley. I think I have heard you say that you know them.” - -“I know them a little. Their brother is a pleasant gentlemanlike man--he -is a great friend of Darcy’s.” - -“Oh! yes,” said Elizabeth drily; “Mr. Darcy is uncommonly kind to Mr. -Bingley, and takes a prodigious deal of care of him.” - -“Care of him! Yes, I really believe Darcy _does_ take care of him in -those points where he most wants care. From something that he told me in -our journey hither, I have reason to think Bingley very much indebted to -him. But I ought to beg his pardon, for I have no right to suppose that -Bingley was the person meant. It was all conjecture.” - -“What is it you mean?” - -“It is a circumstance which Darcy could not wish to be generally known, -because if it were to get round to the lady’s family, it would be an -unpleasant thing.” - -“You may depend upon my not mentioning it.” - -“And remember that I have not much reason for supposing it to be -Bingley. What he told me was merely this: that he congratulated himself -on having lately saved a friend from the inconveniences of a most -imprudent marriage, but without mentioning names or any other -particulars, and I only suspected it to be Bingley from believing -him the kind of young man to get into a scrape of that sort, and from -knowing them to have been together the whole of last summer.” - -“Did Mr. Darcy give you reasons for this interference?” - -“I understood that there were some very strong objections against the -lady.” - -“And what arts did he use to separate them?” - -“He did not talk to me of his own arts,” said Fitzwilliam, smiling. “He -only told me what I have now told you.” - -Elizabeth made no answer, and walked on, her heart swelling with -indignation. After watching her a little, Fitzwilliam asked her why she -was so thoughtful. - -“I am thinking of what you have been telling me,” said she. “Your -cousin’s conduct does not suit my feelings. Why was he to be the judge?” - -“You are rather disposed to call his interference officious?” - -“I do not see what right Mr. Darcy had to decide on the propriety of his -friend’s inclination, or why, upon his own judgement alone, he was to -determine and direct in what manner his friend was to be happy. -But,” she continued, recollecting herself, “as we know none of the -particulars, it is not fair to condemn him. It is not to be supposed -that there was much affection in the case.” - -“That is not an unnatural surmise,” said Fitzwilliam, “but it is a -lessening of the honour of my cousin’s triumph very sadly.” - -This was spoken jestingly; but it appeared to her so just a picture -of Mr. Darcy, that she would not trust herself with an answer, and -therefore, abruptly changing the conversation talked on indifferent -matters until they reached the Parsonage. There, shut into her own room, -as soon as their visitor left them, she could think without interruption -of all that she had heard. It was not to be supposed that any other -people could be meant than those with whom she was connected. There -could not exist in the world _two_ men over whom Mr. Darcy could have -such boundless influence. That he had been concerned in the measures -taken to separate Bingley and Jane she had never doubted; but she had -always attributed to Miss Bingley the principal design and arrangement -of them. If his own vanity, however, did not mislead him, _he_ was -the cause, his pride and caprice were the cause, of all that Jane had -suffered, and still continued to suffer. He had ruined for a while -every hope of happiness for the most affectionate, generous heart in the -world; and no one could say how lasting an evil he might have inflicted. - -“There were some very strong objections against the lady,” were Colonel -Fitzwilliam’s words; and those strong objections probably were, her -having one uncle who was a country attorney, and another who was in -business in London. - -“To Jane herself,” she exclaimed, “there could be no possibility of -objection; all loveliness and goodness as she is!--her understanding -excellent, her mind improved, and her manners captivating. Neither -could anything be urged against my father, who, though with some -peculiarities, has abilities Mr. Darcy himself need not disdain, and -respectability which he will probably never reach.” When she thought of -her mother, her confidence gave way a little; but she would not allow -that any objections _there_ had material weight with Mr. Darcy, whose -pride, she was convinced, would receive a deeper wound from the want of -importance in his friend’s connections, than from their want of sense; -and she was quite decided, at last, that he had been partly governed -by this worst kind of pride, and partly by the wish of retaining Mr. -Bingley for his sister. - -The agitation and tears which the subject occasioned, brought on a -headache; and it grew so much worse towards the evening, that, added to -her unwillingness to see Mr. Darcy, it determined her not to attend her -cousins to Rosings, where they were engaged to drink tea. Mrs. Collins, -seeing that she was really unwell, did not press her to go and as much -as possible prevented her husband from pressing her; but Mr. Collins -could not conceal his apprehension of Lady Catherine’s being rather -displeased by her staying at home. - - - -Chapter 34 - - -When they were gone, Elizabeth, as if intending to exasperate herself -as much as possible against Mr. Darcy, chose for her employment the -examination of all the letters which Jane had written to her since her -being in Kent. They contained no actual complaint, nor was there any -revival of past occurrences, or any communication of present suffering. -But in all, and in almost every line of each, there was a want of that -cheerfulness which had been used to characterise her style, and which, -proceeding from the serenity of a mind at ease with itself and kindly -disposed towards everyone, had been scarcely ever clouded. Elizabeth -noticed every sentence conveying the idea of uneasiness, with an -attention which it had hardly received on the first perusal. Mr. Darcy’s -shameful boast of what misery he had been able to inflict, gave her -a keener sense of her sister’s sufferings. It was some consolation -to think that his visit to Rosings was to end on the day after the -next--and, a still greater, that in less than a fortnight she should -herself be with Jane again, and enabled to contribute to the recovery of -her spirits, by all that affection could do. - -She could not think of Darcy’s leaving Kent without remembering that -his cousin was to go with him; but Colonel Fitzwilliam had made it clear -that he had no intentions at all, and agreeable as he was, she did not -mean to be unhappy about him. - -While settling this point, she was suddenly roused by the sound of the -door-bell, and her spirits were a little fluttered by the idea of its -being Colonel Fitzwilliam himself, who had once before called late in -the evening, and might now come to inquire particularly after her. -But this idea was soon banished, and her spirits were very differently -affected, when, to her utter amazement, she saw Mr. Darcy walk into the -room. In an hurried manner he immediately began an inquiry after her -health, imputing his visit to a wish of hearing that she were better. -She answered him with cold civility. He sat down for a few moments, and -then getting up, walked about the room. Elizabeth was surprised, but -said not a word. After a silence of several minutes, he came towards her -in an agitated manner, and thus began: - -“In vain I have struggled. It will not do. My feelings will not be -repressed. You must allow me to tell you how ardently I admire and love -you.” - -Elizabeth’s astonishment was beyond expression. She stared, coloured, -doubted, and was silent. This he considered sufficient encouragement; -and the avowal of all that he felt, and had long felt for her, -immediately followed. He spoke well; but there were feelings besides -those of the heart to be detailed; and he was not more eloquent on the -subject of tenderness than of pride. His sense of her inferiority--of -its being a degradation--of the family obstacles which had always -opposed to inclination, were dwelt on with a warmth which seemed due to -the consequence he was wounding, but was very unlikely to recommend his -suit. - -In spite of her deeply-rooted dislike, she could not be insensible to -the compliment of such a man’s affection, and though her intentions did -not vary for an instant, she was at first sorry for the pain he was to -receive; till, roused to resentment by his subsequent language, she -lost all compassion in anger. She tried, however, to compose herself to -answer him with patience, when he should have done. He concluded with -representing to her the strength of that attachment which, in spite -of all his endeavours, he had found impossible to conquer; and with -expressing his hope that it would now be rewarded by her acceptance of -his hand. As he said this, she could easily see that he had no doubt -of a favourable answer. He _spoke_ of apprehension and anxiety, but -his countenance expressed real security. Such a circumstance could -only exasperate farther, and, when he ceased, the colour rose into her -cheeks, and she said: - -“In such cases as this, it is, I believe, the established mode to -express a sense of obligation for the sentiments avowed, however -unequally they may be returned. It is natural that obligation should -be felt, and if I could _feel_ gratitude, I would now thank you. But I -cannot--I have never desired your good opinion, and you have certainly -bestowed it most unwillingly. I am sorry to have occasioned pain to -anyone. It has been most unconsciously done, however, and I hope will be -of short duration. The feelings which, you tell me, have long prevented -the acknowledgment of your regard, can have little difficulty in -overcoming it after this explanation.” - -Mr. Darcy, who was leaning against the mantelpiece with his eyes fixed -on her face, seemed to catch her words with no less resentment than -surprise. His complexion became pale with anger, and the disturbance -of his mind was visible in every feature. He was struggling for the -appearance of composure, and would not open his lips till he believed -himself to have attained it. The pause was to Elizabeth’s feelings -dreadful. At length, with a voice of forced calmness, he said: - -“And this is all the reply which I am to have the honour of expecting! -I might, perhaps, wish to be informed why, with so little _endeavour_ at -civility, I am thus rejected. But it is of small importance.” - -“I might as well inquire,” replied she, “why with so evident a desire -of offending and insulting me, you chose to tell me that you liked me -against your will, against your reason, and even against your character? -Was not this some excuse for incivility, if I _was_ uncivil? But I have -other provocations. You know I have. Had not my feelings decided against -you--had they been indifferent, or had they even been favourable, do you -think that any consideration would tempt me to accept the man who has -been the means of ruining, perhaps for ever, the happiness of a most -beloved sister?” - -As she pronounced these words, Mr. Darcy changed colour; but the emotion -was short, and he listened without attempting to interrupt her while she -continued: - -“I have every reason in the world to think ill of you. No motive can -excuse the unjust and ungenerous part you acted _there_. You dare not, -you cannot deny, that you have been the principal, if not the only means -of dividing them from each other--of exposing one to the censure of the -world for caprice and instability, and the other to its derision for -disappointed hopes, and involving them both in misery of the acutest -kind.” - -She paused, and saw with no slight indignation that he was listening -with an air which proved him wholly unmoved by any feeling of remorse. -He even looked at her with a smile of affected incredulity. - -“Can you deny that you have done it?” she repeated. - -With assumed tranquillity he then replied: “I have no wish of denying -that I did everything in my power to separate my friend from your -sister, or that I rejoice in my success. Towards _him_ I have been -kinder than towards myself.” - -Elizabeth disdained the appearance of noticing this civil reflection, -but its meaning did not escape, nor was it likely to conciliate her. - -“But it is not merely this affair,” she continued, “on which my dislike -is founded. Long before it had taken place my opinion of you was -decided. Your character was unfolded in the recital which I received -many months ago from Mr. Wickham. On this subject, what can you have to -say? In what imaginary act of friendship can you here defend yourself? -or under what misrepresentation can you here impose upon others?” - -“You take an eager interest in that gentleman’s concerns,” said Darcy, -in a less tranquil tone, and with a heightened colour. - -“Who that knows what his misfortunes have been, can help feeling an -interest in him?” - -“His misfortunes!” repeated Darcy contemptuously; “yes, his misfortunes -have been great indeed.” - -“And of your infliction,” cried Elizabeth with energy. “You have reduced -him to his present state of poverty--comparative poverty. You have -withheld the advantages which you must know to have been designed for -him. You have deprived the best years of his life of that independence -which was no less his due than his desert. You have done all this! -and yet you can treat the mention of his misfortune with contempt and -ridicule.” - -“And this,” cried Darcy, as he walked with quick steps across the room, -“is your opinion of me! This is the estimation in which you hold me! -I thank you for explaining it so fully. My faults, according to this -calculation, are heavy indeed! But perhaps,” added he, stopping in -his walk, and turning towards her, “these offenses might have been -overlooked, had not your pride been hurt by my honest confession of the -scruples that had long prevented my forming any serious design. These -bitter accusations might have been suppressed, had I, with greater -policy, concealed my struggles, and flattered you into the belief of -my being impelled by unqualified, unalloyed inclination; by reason, by -reflection, by everything. But disguise of every sort is my abhorrence. -Nor am I ashamed of the feelings I related. They were natural and -just. Could you expect me to rejoice in the inferiority of your -connections?--to congratulate myself on the hope of relations, whose -condition in life is so decidedly beneath my own?” - -Elizabeth felt herself growing more angry every moment; yet she tried to -the utmost to speak with composure when she said: - -“You are mistaken, Mr. Darcy, if you suppose that the mode of your -declaration affected me in any other way, than as it spared me the concern -which I might have felt in refusing you, had you behaved in a more -gentlemanlike manner.” - -She saw him start at this, but he said nothing, and she continued: - -“You could not have made the offer of your hand in any possible way that -would have tempted me to accept it.” - -Again his astonishment was obvious; and he looked at her with an -expression of mingled incredulity and mortification. She went on: - -“From the very beginning--from the first moment, I may almost say--of -my acquaintance with you, your manners, impressing me with the fullest -belief of your arrogance, your conceit, and your selfish disdain of -the feelings of others, were such as to form the groundwork of -disapprobation on which succeeding events have built so immovable a -dislike; and I had not known you a month before I felt that you were the -last man in the world whom I could ever be prevailed on to marry.” - -“You have said quite enough, madam. I perfectly comprehend your -feelings, and have now only to be ashamed of what my own have been. -Forgive me for having taken up so much of your time, and accept my best -wishes for your health and happiness.” - -And with these words he hastily left the room, and Elizabeth heard him -the next moment open the front door and quit the house. - -The tumult of her mind, was now painfully great. She knew not how -to support herself, and from actual weakness sat down and cried for -half-an-hour. Her astonishment, as she reflected on what had passed, -was increased by every review of it. That she should receive an offer of -marriage from Mr. Darcy! That he should have been in love with her for -so many months! So much in love as to wish to marry her in spite of -all the objections which had made him prevent his friend’s marrying -her sister, and which must appear at least with equal force in his -own case--was almost incredible! It was gratifying to have inspired -unconsciously so strong an affection. But his pride, his abominable -pride--his shameless avowal of what he had done with respect to -Jane--his unpardonable assurance in acknowledging, though he could -not justify it, and the unfeeling manner in which he had mentioned Mr. -Wickham, his cruelty towards whom he had not attempted to deny, soon -overcame the pity which the consideration of his attachment had for -a moment excited. She continued in very agitated reflections till the -sound of Lady Catherine’s carriage made her feel how unequal she was to -encounter Charlotte’s observation, and hurried her away to her room. - - - -Chapter 35 - - -Elizabeth awoke the next morning to the same thoughts and meditations -which had at length closed her eyes. She could not yet recover from the -surprise of what had happened; it was impossible to think of anything -else; and, totally indisposed for employment, she resolved, soon after -breakfast, to indulge herself in air and exercise. She was proceeding -directly to her favourite walk, when the recollection of Mr. Darcy’s -sometimes coming there stopped her, and instead of entering the park, -she turned up the lane, which led farther from the turnpike-road. The -park paling was still the boundary on one side, and she soon passed one -of the gates into the ground. - -After walking two or three times along that part of the lane, she was -tempted, by the pleasantness of the morning, to stop at the gates and -look into the park. The five weeks which she had now passed in Kent had -made a great difference in the country, and every day was adding to the -verdure of the early trees. She was on the point of continuing her walk, -when she caught a glimpse of a gentleman within the sort of grove which -edged the park; he was moving that way; and, fearful of its being Mr. -Darcy, she was directly retreating. But the person who advanced was now -near enough to see her, and stepping forward with eagerness, pronounced -her name. She had turned away; but on hearing herself called, though -in a voice which proved it to be Mr. Darcy, she moved again towards the -gate. He had by that time reached it also, and, holding out a letter, -which she instinctively took, said, with a look of haughty composure, -“I have been walking in the grove some time in the hope of meeting you. -Will you do me the honour of reading that letter?” And then, with a -slight bow, turned again into the plantation, and was soon out of sight. - -With no expectation of pleasure, but with the strongest curiosity, -Elizabeth opened the letter, and, to her still increasing wonder, -perceived an envelope containing two sheets of letter-paper, written -quite through, in a very close hand. The envelope itself was likewise -full. Pursuing her way along the lane, she then began it. It was dated -from Rosings, at eight o’clock in the morning, and was as follows:-- - -“Be not alarmed, madam, on receiving this letter, by the apprehension -of its containing any repetition of those sentiments or renewal of those -offers which were last night so disgusting to you. I write without any -intention of paining you, or humbling myself, by dwelling on wishes -which, for the happiness of both, cannot be too soon forgotten; and the -effort which the formation and the perusal of this letter must occasion, -should have been spared, had not my character required it to be written -and read. You must, therefore, pardon the freedom with which I demand -your attention; your feelings, I know, will bestow it unwillingly, but I -demand it of your justice. - -“Two offenses of a very different nature, and by no means of equal -magnitude, you last night laid to my charge. The first mentioned was, -that, regardless of the sentiments of either, I had detached Mr. Bingley -from your sister, and the other, that I had, in defiance of various -claims, in defiance of honour and humanity, ruined the immediate -prosperity and blasted the prospects of Mr. Wickham. Wilfully and -wantonly to have thrown off the companion of my youth, the acknowledged -favourite of my father, a young man who had scarcely any other -dependence than on our patronage, and who had been brought up to expect -its exertion, would be a depravity, to which the separation of two young -persons, whose affection could be the growth of only a few weeks, could -bear no comparison. But from the severity of that blame which was last -night so liberally bestowed, respecting each circumstance, I shall hope -to be in the future secured, when the following account of my actions -and their motives has been read. If, in the explanation of them, which -is due to myself, I am under the necessity of relating feelings which -may be offensive to yours, I can only say that I am sorry. The necessity -must be obeyed, and further apology would be absurd. - -“I had not been long in Hertfordshire, before I saw, in common with -others, that Bingley preferred your elder sister to any other young -woman in the country. But it was not till the evening of the dance -at Netherfield that I had any apprehension of his feeling a serious -attachment. I had often seen him in love before. At that ball, while I -had the honour of dancing with you, I was first made acquainted, by Sir -William Lucas’s accidental information, that Bingley’s attentions to -your sister had given rise to a general expectation of their marriage. -He spoke of it as a certain event, of which the time alone could -be undecided. From that moment I observed my friend’s behaviour -attentively; and I could then perceive that his partiality for Miss -Bennet was beyond what I had ever witnessed in him. Your sister I also -watched. Her look and manners were open, cheerful, and engaging as ever, -but without any symptom of peculiar regard, and I remained convinced -from the evening’s scrutiny, that though she received his attentions -with pleasure, she did not invite them by any participation of -sentiment. If _you_ have not been mistaken here, _I_ must have been -in error. Your superior knowledge of your sister must make the latter -probable. If it be so, if I have been misled by such error to inflict -pain on her, your resentment has not been unreasonable. But I shall not -scruple to assert, that the serenity of your sister’s countenance and -air was such as might have given the most acute observer a conviction -that, however amiable her temper, her heart was not likely to be -easily touched. That I was desirous of believing her indifferent is -certain--but I will venture to say that my investigation and decisions -are not usually influenced by my hopes or fears. I did not believe -her to be indifferent because I wished it; I believed it on impartial -conviction, as truly as I wished it in reason. My objections to the -marriage were not merely those which I last night acknowledged to have -the utmost force of passion to put aside, in my own case; the want of -connection could not be so great an evil to my friend as to me. But -there were other causes of repugnance; causes which, though still -existing, and existing to an equal degree in both instances, I had -myself endeavoured to forget, because they were not immediately before -me. These causes must be stated, though briefly. The situation of your -mother’s family, though objectionable, was nothing in comparison to that -total want of propriety so frequently, so almost uniformly betrayed by -herself, by your three younger sisters, and occasionally even by your -father. Pardon me. It pains me to offend you. But amidst your concern -for the defects of your nearest relations, and your displeasure at this -representation of them, let it give you consolation to consider that, to -have conducted yourselves so as to avoid any share of the like censure, -is praise no less generally bestowed on you and your elder sister, than -it is honourable to the sense and disposition of both. I will only say -farther that from what passed that evening, my opinion of all parties -was confirmed, and every inducement heightened which could have led -me before, to preserve my friend from what I esteemed a most unhappy -connection. He left Netherfield for London, on the day following, as -you, I am certain, remember, with the design of soon returning. - -“The part which I acted is now to be explained. His sisters’ uneasiness -had been equally excited with my own; our coincidence of feeling was -soon discovered, and, alike sensible that no time was to be lost in -detaching their brother, we shortly resolved on joining him directly in -London. We accordingly went--and there I readily engaged in the office -of pointing out to my friend the certain evils of such a choice. I -described, and enforced them earnestly. But, however this remonstrance -might have staggered or delayed his determination, I do not suppose -that it would ultimately have prevented the marriage, had it not been -seconded by the assurance that I hesitated not in giving, of your -sister’s indifference. He had before believed her to return his -affection with sincere, if not with equal regard. But Bingley has great -natural modesty, with a stronger dependence on my judgement than on his -own. To convince him, therefore, that he had deceived himself, was -no very difficult point. To persuade him against returning into -Hertfordshire, when that conviction had been given, was scarcely the -work of a moment. I cannot blame myself for having done thus much. There -is but one part of my conduct in the whole affair on which I do not -reflect with satisfaction; it is that I condescended to adopt the -measures of art so far as to conceal from him your sister’s being in -town. I knew it myself, as it was known to Miss Bingley; but her -brother is even yet ignorant of it. That they might have met without -ill consequence is perhaps probable; but his regard did not appear to me -enough extinguished for him to see her without some danger. Perhaps this -concealment, this disguise was beneath me; it is done, however, and it -was done for the best. On this subject I have nothing more to say, no -other apology to offer. If I have wounded your sister’s feelings, it -was unknowingly done and though the motives which governed me may to -you very naturally appear insufficient, I have not yet learnt to condemn -them. - -“With respect to that other, more weighty accusation, of having injured -Mr. Wickham, I can only refute it by laying before you the whole of his -connection with my family. Of what he has _particularly_ accused me I -am ignorant; but of the truth of what I shall relate, I can summon more -than one witness of undoubted veracity. - -“Mr. Wickham is the son of a very respectable man, who had for many -years the management of all the Pemberley estates, and whose good -conduct in the discharge of his trust naturally inclined my father to -be of service to him; and on George Wickham, who was his godson, his -kindness was therefore liberally bestowed. My father supported him at -school, and afterwards at Cambridge--most important assistance, as his -own father, always poor from the extravagance of his wife, would have -been unable to give him a gentleman’s education. My father was not only -fond of this young man’s society, whose manners were always engaging; he -had also the highest opinion of him, and hoping the church would be -his profession, intended to provide for him in it. As for myself, it is -many, many years since I first began to think of him in a very different -manner. The vicious propensities--the want of principle, which he was -careful to guard from the knowledge of his best friend, could not escape -the observation of a young man of nearly the same age with himself, -and who had opportunities of seeing him in unguarded moments, which Mr. -Darcy could not have. Here again I shall give you pain--to what degree -you only can tell. But whatever may be the sentiments which Mr. Wickham -has created, a suspicion of their nature shall not prevent me from -unfolding his real character--it adds even another motive. - -“My excellent father died about five years ago; and his attachment to -Mr. Wickham was to the last so steady, that in his will he particularly -recommended it to me, to promote his advancement in the best manner -that his profession might allow--and if he took orders, desired that a -valuable family living might be his as soon as it became vacant. There -was also a legacy of one thousand pounds. His own father did not long -survive mine, and within half a year from these events, Mr. Wickham -wrote to inform me that, having finally resolved against taking orders, -he hoped I should not think it unreasonable for him to expect some more -immediate pecuniary advantage, in lieu of the preferment, by which he -could not be benefited. He had some intention, he added, of studying -law, and I must be aware that the interest of one thousand pounds would -be a very insufficient support therein. I rather wished, than believed -him to be sincere; but, at any rate, was perfectly ready to accede to -his proposal. I knew that Mr. Wickham ought not to be a clergyman; the -business was therefore soon settled--he resigned all claim to assistance -in the church, were it possible that he could ever be in a situation to -receive it, and accepted in return three thousand pounds. All connection -between us seemed now dissolved. I thought too ill of him to invite him -to Pemberley, or admit his society in town. In town I believe he chiefly -lived, but his studying the law was a mere pretence, and being now free -from all restraint, his life was a life of idleness and dissipation. -For about three years I heard little of him; but on the decease of the -incumbent of the living which had been designed for him, he applied to -me again by letter for the presentation. His circumstances, he assured -me, and I had no difficulty in believing it, were exceedingly bad. He -had found the law a most unprofitable study, and was now absolutely -resolved on being ordained, if I would present him to the living in -question--of which he trusted there could be little doubt, as he was -well assured that I had no other person to provide for, and I could not -have forgotten my revered father’s intentions. You will hardly blame -me for refusing to comply with this entreaty, or for resisting every -repetition to it. His resentment was in proportion to the distress of -his circumstances--and he was doubtless as violent in his abuse of me -to others as in his reproaches to myself. After this period every -appearance of acquaintance was dropped. How he lived I know not. But -last summer he was again most painfully obtruded on my notice. - -“I must now mention a circumstance which I would wish to forget myself, -and which no obligation less than the present should induce me to unfold -to any human being. Having said thus much, I feel no doubt of your -secrecy. My sister, who is more than ten years my junior, was left to -the guardianship of my mother’s nephew, Colonel Fitzwilliam, and myself. -About a year ago, she was taken from school, and an establishment formed -for her in London; and last summer she went with the lady who presided -over it, to Ramsgate; and thither also went Mr. Wickham, undoubtedly by -design; for there proved to have been a prior acquaintance between him -and Mrs. Younge, in whose character we were most unhappily deceived; and -by her connivance and aid, he so far recommended himself to Georgiana, -whose affectionate heart retained a strong impression of his kindness to -her as a child, that she was persuaded to believe herself in love, and -to consent to an elopement. She was then but fifteen, which must be her -excuse; and after stating her imprudence, I am happy to add, that I owed -the knowledge of it to herself. I joined them unexpectedly a day or two -before the intended elopement, and then Georgiana, unable to support the -idea of grieving and offending a brother whom she almost looked up to as -a father, acknowledged the whole to me. You may imagine what I felt and -how I acted. Regard for my sister’s credit and feelings prevented -any public exposure; but I wrote to Mr. Wickham, who left the place -immediately, and Mrs. Younge was of course removed from her charge. Mr. -Wickham’s chief object was unquestionably my sister’s fortune, which -is thirty thousand pounds; but I cannot help supposing that the hope of -revenging himself on me was a strong inducement. His revenge would have -been complete indeed. - -“This, madam, is a faithful narrative of every event in which we have -been concerned together; and if you do not absolutely reject it as -false, you will, I hope, acquit me henceforth of cruelty towards Mr. -Wickham. I know not in what manner, under what form of falsehood he -had imposed on you; but his success is not perhaps to be wondered -at. Ignorant as you previously were of everything concerning either, -detection could not be in your power, and suspicion certainly not in -your inclination. - -“You may possibly wonder why all this was not told you last night; but -I was not then master enough of myself to know what could or ought to -be revealed. For the truth of everything here related, I can appeal more -particularly to the testimony of Colonel Fitzwilliam, who, from our -near relationship and constant intimacy, and, still more, as one of -the executors of my father’s will, has been unavoidably acquainted -with every particular of these transactions. If your abhorrence of _me_ -should make _my_ assertions valueless, you cannot be prevented by -the same cause from confiding in my cousin; and that there may be -the possibility of consulting him, I shall endeavour to find some -opportunity of putting this letter in your hands in the course of the -morning. I will only add, God bless you. - -“FITZWILLIAM DARCY” - - - -Chapter 36 - - -If Elizabeth, when Mr. Darcy gave her the letter, did not expect it to -contain a renewal of his offers, she had formed no expectation at all of -its contents. But such as they were, it may well be supposed how eagerly -she went through them, and what a contrariety of emotion they excited. -Her feelings as she read were scarcely to be defined. With amazement did -she first understand that he believed any apology to be in his power; -and steadfastly was she persuaded, that he could have no explanation -to give, which a just sense of shame would not conceal. With a strong -prejudice against everything he might say, she began his account of what -had happened at Netherfield. She read with an eagerness which hardly -left her power of comprehension, and from impatience of knowing what the -next sentence might bring, was incapable of attending to the sense of -the one before her eyes. His belief of her sister’s insensibility she -instantly resolved to be false; and his account of the real, the worst -objections to the match, made her too angry to have any wish of doing -him justice. He expressed no regret for what he had done which satisfied -her; his style was not penitent, but haughty. It was all pride and -insolence. - -But when this subject was succeeded by his account of Mr. Wickham--when -she read with somewhat clearer attention a relation of events which, -if true, must overthrow every cherished opinion of his worth, and which -bore so alarming an affinity to his own history of himself--her -feelings were yet more acutely painful and more difficult of definition. -Astonishment, apprehension, and even horror, oppressed her. She wished -to discredit it entirely, repeatedly exclaiming, “This must be false! -This cannot be! This must be the grossest falsehood!”--and when she had -gone through the whole letter, though scarcely knowing anything of the -last page or two, put it hastily away, protesting that she would not -regard it, that she would never look in it again. - -In this perturbed state of mind, with thoughts that could rest on -nothing, she walked on; but it would not do; in half a minute the letter -was unfolded again, and collecting herself as well as she could, she -again began the mortifying perusal of all that related to Wickham, and -commanded herself so far as to examine the meaning of every sentence. -The account of his connection with the Pemberley family was exactly what -he had related himself; and the kindness of the late Mr. Darcy, though -she had not before known its extent, agreed equally well with his own -words. So far each recital confirmed the other; but when she came to the -will, the difference was great. What Wickham had said of the living -was fresh in her memory, and as she recalled his very words, it was -impossible not to feel that there was gross duplicity on one side or the -other; and, for a few moments, she flattered herself that her wishes did -not err. But when she read and re-read with the closest attention, the -particulars immediately following of Wickham’s resigning all pretensions -to the living, of his receiving in lieu so considerable a sum as three -thousand pounds, again was she forced to hesitate. She put down -the letter, weighed every circumstance with what she meant to be -impartiality--deliberated on the probability of each statement--but with -little success. On both sides it was only assertion. Again she read -on; but every line proved more clearly that the affair, which she had -believed it impossible that any contrivance could so represent as to -render Mr. Darcy’s conduct in it less than infamous, was capable of a -turn which must make him entirely blameless throughout the whole. - -The extravagance and general profligacy which he scrupled not to lay at -Mr. Wickham’s charge, exceedingly shocked her; the more so, as she could -bring no proof of its injustice. She had never heard of him before his -entrance into the ----shire Militia, in which he had engaged at the -persuasion of the young man who, on meeting him accidentally in town, -had there renewed a slight acquaintance. Of his former way of life -nothing had been known in Hertfordshire but what he told himself. As -to his real character, had information been in her power, she had -never felt a wish of inquiring. His countenance, voice, and manner had -established him at once in the possession of every virtue. She tried -to recollect some instance of goodness, some distinguished trait of -integrity or benevolence, that might rescue him from the attacks of -Mr. Darcy; or at least, by the predominance of virtue, atone for those -casual errors under which she would endeavour to class what Mr. Darcy -had described as the idleness and vice of many years’ continuance. But -no such recollection befriended her. She could see him instantly before -her, in every charm of air and address; but she could remember no more -substantial good than the general approbation of the neighbourhood, and -the regard which his social powers had gained him in the mess. After -pausing on this point a considerable while, she once more continued to -read. But, alas! the story which followed, of his designs on Miss -Darcy, received some confirmation from what had passed between Colonel -Fitzwilliam and herself only the morning before; and at last she was -referred for the truth of every particular to Colonel Fitzwilliam -himself--from whom she had previously received the information of his -near concern in all his cousin’s affairs, and whose character she had no -reason to question. At one time she had almost resolved on applying to -him, but the idea was checked by the awkwardness of the application, and -at length wholly banished by the conviction that Mr. Darcy would never -have hazarded such a proposal, if he had not been well assured of his -cousin’s corroboration. - -She perfectly remembered everything that had passed in conversation -between Wickham and herself, in their first evening at Mr. Phillips’s. -Many of his expressions were still fresh in her memory. She was _now_ -struck with the impropriety of such communications to a stranger, and -wondered it had escaped her before. She saw the indelicacy of putting -himself forward as he had done, and the inconsistency of his professions -with his conduct. She remembered that he had boasted of having no fear -of seeing Mr. Darcy--that Mr. Darcy might leave the country, but that -_he_ should stand his ground; yet he had avoided the Netherfield ball -the very next week. She remembered also that, till the Netherfield -family had quitted the country, he had told his story to no one but -herself; but that after their removal it had been everywhere discussed; -that he had then no reserves, no scruples in sinking Mr. Darcy’s -character, though he had assured her that respect for the father would -always prevent his exposing the son. - -How differently did everything now appear in which he was concerned! -His attentions to Miss King were now the consequence of views solely and -hatefully mercenary; and the mediocrity of her fortune proved no longer -the moderation of his wishes, but his eagerness to grasp at anything. -His behaviour to herself could now have had no tolerable motive; he had -either been deceived with regard to her fortune, or had been gratifying -his vanity by encouraging the preference which she believed she had most -incautiously shown. Every lingering struggle in his favour grew fainter -and fainter; and in farther justification of Mr. Darcy, she could not -but allow that Mr. Bingley, when questioned by Jane, had long ago -asserted his blamelessness in the affair; that proud and repulsive as -were his manners, she had never, in the whole course of their -acquaintance--an acquaintance which had latterly brought them much -together, and given her a sort of intimacy with his ways--seen anything -that betrayed him to be unprincipled or unjust--anything that spoke him -of irreligious or immoral habits; that among his own connections he was -esteemed and valued--that even Wickham had allowed him merit as a -brother, and that she had often heard him speak so affectionately of his -sister as to prove him capable of _some_ amiable feeling; that had his -actions been what Mr. Wickham represented them, so gross a violation of -everything right could hardly have been concealed from the world; and -that friendship between a person capable of it, and such an amiable man -as Mr. Bingley, was incomprehensible. - -She grew absolutely ashamed of herself. Of neither Darcy nor Wickham -could she think without feeling she had been blind, partial, prejudiced, -absurd. - -“How despicably I have acted!” she cried; “I, who have prided myself -on my discernment! I, who have valued myself on my abilities! who have -often disdained the generous candour of my sister, and gratified -my vanity in useless or blameable mistrust! How humiliating is this -discovery! Yet, how just a humiliation! Had I been in love, I could -not have been more wretchedly blind! But vanity, not love, has been my -folly. Pleased with the preference of one, and offended by the neglect -of the other, on the very beginning of our acquaintance, I have courted -prepossession and ignorance, and driven reason away, where either were -concerned. Till this moment I never knew myself.” - -From herself to Jane--from Jane to Bingley, her thoughts were in a line -which soon brought to her recollection that Mr. Darcy’s explanation -_there_ had appeared very insufficient, and she read it again. Widely -different was the effect of a second perusal. How could she deny that -credit to his assertions in one instance, which she had been obliged to -give in the other? He declared himself to be totally unsuspicious of her -sister’s attachment; and she could not help remembering what Charlotte’s -opinion had always been. Neither could she deny the justice of his -description of Jane. She felt that Jane’s feelings, though fervent, were -little displayed, and that there was a constant complacency in her air -and manner not often united with great sensibility. - -When she came to that part of the letter in which her family were -mentioned in terms of such mortifying, yet merited reproach, her sense -of shame was severe. The justice of the charge struck her too forcibly -for denial, and the circumstances to which he particularly alluded as -having passed at the Netherfield ball, and as confirming all his first -disapprobation, could not have made a stronger impression on his mind -than on hers. - -The compliment to herself and her sister was not unfelt. It soothed, -but it could not console her for the contempt which had thus been -self-attracted by the rest of her family; and as she considered -that Jane’s disappointment had in fact been the work of her nearest -relations, and reflected how materially the credit of both must be hurt -by such impropriety of conduct, she felt depressed beyond anything she -had ever known before. - -After wandering along the lane for two hours, giving way to every -variety of thought--re-considering events, determining probabilities, -and reconciling herself, as well as she could, to a change so sudden and -so important, fatigue, and a recollection of her long absence, made -her at length return home; and she entered the house with the wish -of appearing cheerful as usual, and the resolution of repressing such -reflections as must make her unfit for conversation. - -She was immediately told that the two gentlemen from Rosings had each -called during her absence; Mr. Darcy, only for a few minutes, to take -leave--but that Colonel Fitzwilliam had been sitting with them at least -an hour, hoping for her return, and almost resolving to walk after her -till she could be found. Elizabeth could but just _affect_ concern -in missing him; she really rejoiced at it. Colonel Fitzwilliam was no -longer an object; she could think only of her letter. - - - -Chapter 37 - - -The two gentlemen left Rosings the next morning, and Mr. Collins having -been in waiting near the lodges, to make them his parting obeisance, was -able to bring home the pleasing intelligence, of their appearing in very -good health, and in as tolerable spirits as could be expected, after the -melancholy scene so lately gone through at Rosings. To Rosings he then -hastened, to console Lady Catherine and her daughter; and on his return -brought back, with great satisfaction, a message from her ladyship, -importing that she felt herself so dull as to make her very desirous of -having them all to dine with her. - -Elizabeth could not see Lady Catherine without recollecting that, had -she chosen it, she might by this time have been presented to her as -her future niece; nor could she think, without a smile, of what her -ladyship’s indignation would have been. “What would she have said? how -would she have behaved?” were questions with which she amused herself. - -Their first subject was the diminution of the Rosings party. “I assure -you, I feel it exceedingly,” said Lady Catherine; “I believe no one -feels the loss of friends so much as I do. But I am particularly -attached to these young men, and know them to be so much attached to -me! They were excessively sorry to go! But so they always are. The -dear Colonel rallied his spirits tolerably till just at last; but Darcy -seemed to feel it most acutely, more, I think, than last year. His -attachment to Rosings certainly increases.” - -Mr. Collins had a compliment, and an allusion to throw in here, which -were kindly smiled on by the mother and daughter. - -Lady Catherine observed, after dinner, that Miss Bennet seemed out of -spirits, and immediately accounting for it by herself, by supposing that -she did not like to go home again so soon, she added: - -“But if that is the case, you must write to your mother and beg that -you may stay a little longer. Mrs. Collins will be very glad of your -company, I am sure.” - -“I am much obliged to your ladyship for your kind invitation,” replied -Elizabeth, “but it is not in my power to accept it. I must be in town -next Saturday.” - -“Why, at that rate, you will have been here only six weeks. I expected -you to stay two months. I told Mrs. Collins so before you came. There -can be no occasion for your going so soon. Mrs. Bennet could certainly -spare you for another fortnight.” - -“But my father cannot. He wrote last week to hurry my return.” - -“Oh! your father of course may spare you, if your mother can. Daughters -are never of so much consequence to a father. And if you will stay -another _month_ complete, it will be in my power to take one of you as -far as London, for I am going there early in June, for a week; and as -Dawson does not object to the barouche-box, there will be very good room -for one of you--and indeed, if the weather should happen to be cool, I -should not object to taking you both, as you are neither of you large.” - -“You are all kindness, madam; but I believe we must abide by our -original plan.” - -Lady Catherine seemed resigned. “Mrs. Collins, you must send a servant -with them. You know I always speak my mind, and I cannot bear the idea -of two young women travelling post by themselves. It is highly improper. -You must contrive to send somebody. I have the greatest dislike in -the world to that sort of thing. Young women should always be properly -guarded and attended, according to their situation in life. When my -niece Georgiana went to Ramsgate last summer, I made a point of her -having two men-servants go with her. Miss Darcy, the daughter of -Mr. Darcy, of Pemberley, and Lady Anne, could not have appeared with -propriety in a different manner. I am excessively attentive to all those -things. You must send John with the young ladies, Mrs. Collins. I -am glad it occurred to me to mention it; for it would really be -discreditable to _you_ to let them go alone.” - -“My uncle is to send a servant for us.” - -“Oh! Your uncle! He keeps a man-servant, does he? I am very glad you -have somebody who thinks of these things. Where shall you change horses? -Oh! Bromley, of course. If you mention my name at the Bell, you will be -attended to.” - -Lady Catherine had many other questions to ask respecting their journey, -and as she did not answer them all herself, attention was necessary, -which Elizabeth believed to be lucky for her; or, with a mind so -occupied, she might have forgotten where she was. Reflection must be -reserved for solitary hours; whenever she was alone, she gave way to it -as the greatest relief; and not a day went by without a solitary -walk, in which she might indulge in all the delight of unpleasant -recollections. - -Mr. Darcy’s letter she was in a fair way of soon knowing by heart. She -studied every sentence; and her feelings towards its writer were at -times widely different. When she remembered the style of his address, -she was still full of indignation; but when she considered how unjustly -she had condemned and upbraided him, her anger was turned against -herself; and his disappointed feelings became the object of compassion. -His attachment excited gratitude, his general character respect; but she -could not approve him; nor could she for a moment repent her refusal, -or feel the slightest inclination ever to see him again. In her own past -behaviour, there was a constant source of vexation and regret; and in -the unhappy defects of her family, a subject of yet heavier chagrin. -They were hopeless of remedy. Her father, contented with laughing at -them, would never exert himself to restrain the wild giddiness of his -youngest daughters; and her mother, with manners so far from right -herself, was entirely insensible of the evil. Elizabeth had frequently -united with Jane in an endeavour to check the imprudence of Catherine -and Lydia; but while they were supported by their mother’s indulgence, -what chance could there be of improvement? Catherine, weak-spirited, -irritable, and completely under Lydia’s guidance, had been always -affronted by their advice; and Lydia, self-willed and careless, would -scarcely give them a hearing. They were ignorant, idle, and vain. While -there was an officer in Meryton, they would flirt with him; and while -Meryton was within a walk of Longbourn, they would be going there -forever. - -Anxiety on Jane’s behalf was another prevailing concern; and Mr. Darcy’s -explanation, by restoring Bingley to all her former good opinion, -heightened the sense of what Jane had lost. His affection was proved -to have been sincere, and his conduct cleared of all blame, unless any -could attach to the implicitness of his confidence in his friend. How -grievous then was the thought that, of a situation so desirable in every -respect, so replete with advantage, so promising for happiness, Jane had -been deprived, by the folly and indecorum of her own family! - -When to these recollections was added the development of Wickham’s -character, it may be easily believed that the happy spirits which had -seldom been depressed before, were now so much affected as to make it -almost impossible for her to appear tolerably cheerful. - -Their engagements at Rosings were as frequent during the last week of -her stay as they had been at first. The very last evening was spent -there; and her ladyship again inquired minutely into the particulars of -their journey, gave them directions as to the best method of packing, -and was so urgent on the necessity of placing gowns in the only right -way, that Maria thought herself obliged, on her return, to undo all the -work of the morning, and pack her trunk afresh. - -When they parted, Lady Catherine, with great condescension, wished them -a good journey, and invited them to come to Hunsford again next year; -and Miss de Bourgh exerted herself so far as to curtsey and hold out her -hand to both. - - - -Chapter 38 - - -On Saturday morning Elizabeth and Mr. Collins met for breakfast a few -minutes before the others appeared; and he took the opportunity of -paying the parting civilities which he deemed indispensably necessary. - -“I know not, Miss Elizabeth,” said he, “whether Mrs. Collins has yet -expressed her sense of your kindness in coming to us; but I am very -certain you will not leave the house without receiving her thanks for -it. The favour of your company has been much felt, I assure you. We -know how little there is to tempt anyone to our humble abode. Our plain -manner of living, our small rooms and few domestics, and the little we -see of the world, must make Hunsford extremely dull to a young lady like -yourself; but I hope you will believe us grateful for the condescension, -and that we have done everything in our power to prevent your spending -your time unpleasantly.” - -Elizabeth was eager with her thanks and assurances of happiness. She -had spent six weeks with great enjoyment; and the pleasure of being with -Charlotte, and the kind attentions she had received, must make _her_ -feel the obliged. Mr. Collins was gratified, and with a more smiling -solemnity replied: - -“It gives me great pleasure to hear that you have passed your time not -disagreeably. We have certainly done our best; and most fortunately -having it in our power to introduce you to very superior society, and, -from our connection with Rosings, the frequent means of varying the -humble home scene, I think we may flatter ourselves that your Hunsford -visit cannot have been entirely irksome. Our situation with regard to -Lady Catherine’s family is indeed the sort of extraordinary advantage -and blessing which few can boast. You see on what a footing we are. You -see how continually we are engaged there. In truth I must acknowledge -that, with all the disadvantages of this humble parsonage, I should -not think anyone abiding in it an object of compassion, while they are -sharers of our intimacy at Rosings.” - -Words were insufficient for the elevation of his feelings; and he was -obliged to walk about the room, while Elizabeth tried to unite civility -and truth in a few short sentences. - -“You may, in fact, carry a very favourable report of us into -Hertfordshire, my dear cousin. I flatter myself at least that you will -be able to do so. Lady Catherine’s great attentions to Mrs. Collins you -have been a daily witness of; and altogether I trust it does not appear -that your friend has drawn an unfortunate--but on this point it will be -as well to be silent. Only let me assure you, my dear Miss Elizabeth, -that I can from my heart most cordially wish you equal felicity in -marriage. My dear Charlotte and I have but one mind and one way of -thinking. There is in everything a most remarkable resemblance of -character and ideas between us. We seem to have been designed for each -other.” - -Elizabeth could safely say that it was a great happiness where that was -the case, and with equal sincerity could add, that she firmly believed -and rejoiced in his domestic comforts. She was not sorry, however, to -have the recital of them interrupted by the lady from whom they sprang. -Poor Charlotte! it was melancholy to leave her to such society! But she -had chosen it with her eyes open; and though evidently regretting that -her visitors were to go, she did not seem to ask for compassion. Her -home and her housekeeping, her parish and her poultry, and all their -dependent concerns, had not yet lost their charms. - -At length the chaise arrived, the trunks were fastened on, the parcels -placed within, and it was pronounced to be ready. After an affectionate -parting between the friends, Elizabeth was attended to the carriage by -Mr. Collins, and as they walked down the garden he was commissioning her -with his best respects to all her family, not forgetting his thanks -for the kindness he had received at Longbourn in the winter, and his -compliments to Mr. and Mrs. Gardiner, though unknown. He then handed her -in, Maria followed, and the door was on the point of being closed, -when he suddenly reminded them, with some consternation, that they had -hitherto forgotten to leave any message for the ladies at Rosings. - -“But,” he added, “you will of course wish to have your humble respects -delivered to them, with your grateful thanks for their kindness to you -while you have been here.” - -Elizabeth made no objection; the door was then allowed to be shut, and -the carriage drove off. - -“Good gracious!” cried Maria, after a few minutes’ silence, “it seems -but a day or two since we first came! and yet how many things have -happened!” - -“A great many indeed,” said her companion with a sigh. - -“We have dined nine times at Rosings, besides drinking tea there twice! -How much I shall have to tell!” - -Elizabeth added privately, “And how much I shall have to conceal!” - -Their journey was performed without much conversation, or any alarm; and -within four hours of their leaving Hunsford they reached Mr. Gardiner’s -house, where they were to remain a few days. - -Jane looked well, and Elizabeth had little opportunity of studying her -spirits, amidst the various engagements which the kindness of her -aunt had reserved for them. But Jane was to go home with her, and at -Longbourn there would be leisure enough for observation. - -It was not without an effort, meanwhile, that she could wait even for -Longbourn, before she told her sister of Mr. Darcy’s proposals. To know -that she had the power of revealing what would so exceedingly astonish -Jane, and must, at the same time, so highly gratify whatever of her own -vanity she had not yet been able to reason away, was such a temptation -to openness as nothing could have conquered but the state of indecision -in which she remained as to the extent of what she should communicate; -and her fear, if she once entered on the subject, of being hurried -into repeating something of Bingley which might only grieve her sister -further. - - - -Chapter 39 - - -It was the second week in May, in which the three young ladies set out -together from Gracechurch Street for the town of ----, in Hertfordshire; -and, as they drew near the appointed inn where Mr. Bennet’s carriage -was to meet them, they quickly perceived, in token of the coachman’s -punctuality, both Kitty and Lydia looking out of a dining-room up stairs. -These two girls had been above an hour in the place, happily employed -in visiting an opposite milliner, watching the sentinel on guard, and -dressing a salad and cucumber. - -After welcoming their sisters, they triumphantly displayed a table set -out with such cold meat as an inn larder usually affords, exclaiming, -“Is not this nice? Is not this an agreeable surprise?” - -“And we mean to treat you all,” added Lydia, “but you must lend us the -money, for we have just spent ours at the shop out there.” Then, showing -her purchases--“Look here, I have bought this bonnet. I do not think -it is very pretty; but I thought I might as well buy it as not. I shall -pull it to pieces as soon as I get home, and see if I can make it up any -better.” - -And when her sisters abused it as ugly, she added, with perfect -unconcern, “Oh! but there were two or three much uglier in the shop; and -when I have bought some prettier-coloured satin to trim it with fresh, I -think it will be very tolerable. Besides, it will not much signify what -one wears this summer, after the ----shire have left Meryton, and they -are going in a fortnight.” - -“Are they indeed!” cried Elizabeth, with the greatest satisfaction. - -“They are going to be encamped near Brighton; and I do so want papa to -take us all there for the summer! It would be such a delicious scheme; -and I dare say would hardly cost anything at all. Mamma would like to -go too of all things! Only think what a miserable summer else we shall -have!” - -“Yes,” thought Elizabeth, “_that_ would be a delightful scheme indeed, -and completely do for us at once. Good Heaven! Brighton, and a whole -campful of soldiers, to us, who have been overset already by one poor -regiment of militia, and the monthly balls of Meryton!” - -“Now I have got some news for you,” said Lydia, as they sat down at -table. “What do you think? It is excellent news--capital news--and about -a certain person we all like!” - -Jane and Elizabeth looked at each other, and the waiter was told he need -not stay. Lydia laughed, and said: - -“Aye, that is just like your formality and discretion. You thought the -waiter must not hear, as if he cared! I dare say he often hears worse -things said than I am going to say. But he is an ugly fellow! I am glad -he is gone. I never saw such a long chin in my life. Well, but now for -my news; it is about dear Wickham; too good for the waiter, is it not? -There is no danger of Wickham’s marrying Mary King. There’s for you! She -is gone down to her uncle at Liverpool: gone to stay. Wickham is safe.” - -“And Mary King is safe!” added Elizabeth; “safe from a connection -imprudent as to fortune.” - -“She is a great fool for going away, if she liked him.” - -“But I hope there is no strong attachment on either side,” said Jane. - -“I am sure there is not on _his_. I will answer for it, he never cared -three straws about her--who could about such a nasty little freckled -thing?” - -Elizabeth was shocked to think that, however incapable of such -coarseness of _expression_ herself, the coarseness of the _sentiment_ -was little other than her own breast had harboured and fancied liberal! - -As soon as all had ate, and the elder ones paid, the carriage was -ordered; and after some contrivance, the whole party, with all their -boxes, work-bags, and parcels, and the unwelcome addition of Kitty’s and -Lydia’s purchases, were seated in it. - -“How nicely we are all crammed in,” cried Lydia. “I am glad I bought my -bonnet, if it is only for the fun of having another bandbox! Well, now -let us be quite comfortable and snug, and talk and laugh all the way -home. And in the first place, let us hear what has happened to you all -since you went away. Have you seen any pleasant men? Have you had any -flirting? I was in great hopes that one of you would have got a husband -before you came back. Jane will be quite an old maid soon, I declare. -She is almost three-and-twenty! Lord, how ashamed I should be of not -being married before three-and-twenty! My aunt Phillips wants you so to -get husbands, you can’t think. She says Lizzy had better have taken Mr. -Collins; but _I_ do not think there would have been any fun in it. Lord! -how I should like to be married before any of you; and then I would -chaperon you about to all the balls. Dear me! we had such a good piece -of fun the other day at Colonel Forster’s. Kitty and me were to spend -the day there, and Mrs. Forster promised to have a little dance in the -evening; (by the bye, Mrs. Forster and me are _such_ friends!) and so -she asked the two Harringtons to come, but Harriet was ill, and so Pen -was forced to come by herself; and then, what do you think we did? We -dressed up Chamberlayne in woman’s clothes on purpose to pass for a -lady, only think what fun! Not a soul knew of it, but Colonel and Mrs. -Forster, and Kitty and me, except my aunt, for we were forced to borrow -one of her gowns; and you cannot imagine how well he looked! When Denny, -and Wickham, and Pratt, and two or three more of the men came in, they -did not know him in the least. Lord! how I laughed! and so did Mrs. -Forster. I thought I should have died. And _that_ made the men suspect -something, and then they soon found out what was the matter.” - -With such kinds of histories of their parties and good jokes, did -Lydia, assisted by Kitty’s hints and additions, endeavour to amuse her -companions all the way to Longbourn. Elizabeth listened as little as she -could, but there was no escaping the frequent mention of Wickham’s name. - -Their reception at home was most kind. Mrs. Bennet rejoiced to see Jane -in undiminished beauty; and more than once during dinner did Mr. Bennet -say voluntarily to Elizabeth: - -“I am glad you are come back, Lizzy.” - -Their party in the dining-room was large, for almost all the Lucases -came to meet Maria and hear the news; and various were the subjects that -occupied them: Lady Lucas was inquiring of Maria, after the welfare and -poultry of her eldest daughter; Mrs. Bennet was doubly engaged, on one -hand collecting an account of the present fashions from Jane, who sat -some way below her, and, on the other, retailing them all to the younger -Lucases; and Lydia, in a voice rather louder than any other person’s, -was enumerating the various pleasures of the morning to anybody who -would hear her. - -“Oh! Mary,” said she, “I wish you had gone with us, for we had such fun! -As we went along, Kitty and I drew up the blinds, and pretended there -was nobody in the coach; and I should have gone so all the way, if Kitty -had not been sick; and when we got to the George, I do think we behaved -very handsomely, for we treated the other three with the nicest cold -luncheon in the world, and if you would have gone, we would have treated -you too. And then when we came away it was such fun! I thought we never -should have got into the coach. I was ready to die of laughter. And then -we were so merry all the way home! we talked and laughed so loud, that -anybody might have heard us ten miles off!” - -To this Mary very gravely replied, “Far be it from me, my dear sister, -to depreciate such pleasures! They would doubtless be congenial with the -generality of female minds. But I confess they would have no charms for -_me_--I should infinitely prefer a book.” - -But of this answer Lydia heard not a word. She seldom listened to -anybody for more than half a minute, and never attended to Mary at all. - -In the afternoon Lydia was urgent with the rest of the girls to walk -to Meryton, and to see how everybody went on; but Elizabeth steadily -opposed the scheme. It should not be said that the Miss Bennets could -not be at home half a day before they were in pursuit of the officers. -There was another reason too for her opposition. She dreaded seeing Mr. -Wickham again, and was resolved to avoid it as long as possible. The -comfort to _her_ of the regiment’s approaching removal was indeed beyond -expression. In a fortnight they were to go--and once gone, she hoped -there could be nothing more to plague her on his account. - -She had not been many hours at home before she found that the Brighton -scheme, of which Lydia had given them a hint at the inn, was under -frequent discussion between her parents. Elizabeth saw directly that her -father had not the smallest intention of yielding; but his answers were -at the same time so vague and equivocal, that her mother, though often -disheartened, had never yet despaired of succeeding at last. - - - -Chapter 40 - - -Elizabeth’s impatience to acquaint Jane with what had happened could -no longer be overcome; and at length, resolving to suppress every -particular in which her sister was concerned, and preparing her to be -surprised, she related to her the next morning the chief of the scene -between Mr. Darcy and herself. - -Miss Bennet’s astonishment was soon lessened by the strong sisterly -partiality which made any admiration of Elizabeth appear perfectly -natural; and all surprise was shortly lost in other feelings. She was -sorry that Mr. Darcy should have delivered his sentiments in a manner so -little suited to recommend them; but still more was she grieved for the -unhappiness which her sister’s refusal must have given him. - -“His being so sure of succeeding was wrong,” said she, “and certainly -ought not to have appeared; but consider how much it must increase his -disappointment!” - -“Indeed,” replied Elizabeth, “I am heartily sorry for him; but he has -other feelings, which will probably soon drive away his regard for me. -You do not blame me, however, for refusing him?” - -“Blame you! Oh, no.” - -“But you blame me for having spoken so warmly of Wickham?” - -“No--I do not know that you were wrong in saying what you did.” - -“But you _will_ know it, when I tell you what happened the very next -day.” - -She then spoke of the letter, repeating the whole of its contents as far -as they concerned George Wickham. What a stroke was this for poor Jane! -who would willingly have gone through the world without believing that -so much wickedness existed in the whole race of mankind, as was here -collected in one individual. Nor was Darcy’s vindication, though -grateful to her feelings, capable of consoling her for such discovery. -Most earnestly did she labour to prove the probability of error, and -seek to clear the one without involving the other. - -“This will not do,” said Elizabeth; “you never will be able to make both -of them good for anything. Take your choice, but you must be satisfied -with only one. There is but such a quantity of merit between them; just -enough to make one good sort of man; and of late it has been shifting -about pretty much. For my part, I am inclined to believe it all Darcy’s; -but you shall do as you choose.” - -It was some time, however, before a smile could be extorted from Jane. - -“I do not know when I have been more shocked,” said she. “Wickham so -very bad! It is almost past belief. And poor Mr. Darcy! Dear Lizzy, only -consider what he must have suffered. Such a disappointment! and with the -knowledge of your ill opinion, too! and having to relate such a thing -of his sister! It is really too distressing. I am sure you must feel it -so.” - -“Oh! no, my regret and compassion are all done away by seeing you so -full of both. I know you will do him such ample justice, that I am -growing every moment more unconcerned and indifferent. Your profusion -makes me saving; and if you lament over him much longer, my heart will -be as light as a feather.” - -“Poor Wickham! there is such an expression of goodness in his -countenance! such an openness and gentleness in his manner!” - -“There certainly was some great mismanagement in the education of those -two young men. One has got all the goodness, and the other all the -appearance of it.” - -“I never thought Mr. Darcy so deficient in the _appearance_ of it as you -used to do.” - -“And yet I meant to be uncommonly clever in taking so decided a dislike -to him, without any reason. It is such a spur to one’s genius, such an -opening for wit, to have a dislike of that kind. One may be continually -abusive without saying anything just; but one cannot always be laughing -at a man without now and then stumbling on something witty.” - -“Lizzy, when you first read that letter, I am sure you could not treat -the matter as you do now.” - -“Indeed, I could not. I was uncomfortable enough, I may say unhappy. And -with no one to speak to about what I felt, no Jane to comfort me and say -that I had not been so very weak and vain and nonsensical as I knew I -had! Oh! how I wanted you!” - -“How unfortunate that you should have used such very strong expressions -in speaking of Wickham to Mr. Darcy, for now they _do_ appear wholly -undeserved.” - -“Certainly. But the misfortune of speaking with bitterness is a most -natural consequence of the prejudices I had been encouraging. There -is one point on which I want your advice. I want to be told whether I -ought, or ought not, to make our acquaintances in general understand -Wickham’s character.” - -Miss Bennet paused a little, and then replied, “Surely there can be no -occasion for exposing him so dreadfully. What is your opinion?” - -“That it ought not to be attempted. Mr. Darcy has not authorised me -to make his communication public. On the contrary, every particular -relative to his sister was meant to be kept as much as possible to -myself; and if I endeavour to undeceive people as to the rest of his -conduct, who will believe me? The general prejudice against Mr. Darcy -is so violent, that it would be the death of half the good people in -Meryton to attempt to place him in an amiable light. I am not equal -to it. Wickham will soon be gone; and therefore it will not signify to -anyone here what he really is. Some time hence it will be all found out, -and then we may laugh at their stupidity in not knowing it before. At -present I will say nothing about it.” - -“You are quite right. To have his errors made public might ruin him for -ever. He is now, perhaps, sorry for what he has done, and anxious to -re-establish a character. We must not make him desperate.” - -The tumult of Elizabeth’s mind was allayed by this conversation. She had -got rid of two of the secrets which had weighed on her for a fortnight, -and was certain of a willing listener in Jane, whenever she might wish -to talk again of either. But there was still something lurking behind, -of which prudence forbade the disclosure. She dared not relate the other -half of Mr. Darcy’s letter, nor explain to her sister how sincerely she -had been valued by her friend. Here was knowledge in which no one -could partake; and she was sensible that nothing less than a perfect -understanding between the parties could justify her in throwing off -this last encumbrance of mystery. “And then,” said she, “if that very -improbable event should ever take place, I shall merely be able to -tell what Bingley may tell in a much more agreeable manner himself. The -liberty of communication cannot be mine till it has lost all its value!” - -She was now, on being settled at home, at leisure to observe the real -state of her sister’s spirits. Jane was not happy. She still cherished a -very tender affection for Bingley. Having never even fancied herself -in love before, her regard had all the warmth of first attachment, -and, from her age and disposition, greater steadiness than most first -attachments often boast; and so fervently did she value his remembrance, -and prefer him to every other man, that all her good sense, and all her -attention to the feelings of her friends, were requisite to check the -indulgence of those regrets which must have been injurious to her own -health and their tranquillity. - -“Well, Lizzy,” said Mrs. Bennet one day, “what is your opinion _now_ of -this sad business of Jane’s? For my part, I am determined never to speak -of it again to anybody. I told my sister Phillips so the other day. But -I cannot find out that Jane saw anything of him in London. Well, he is -a very undeserving young man--and I do not suppose there’s the least -chance in the world of her ever getting him now. There is no talk of -his coming to Netherfield again in the summer; and I have inquired of -everybody, too, who is likely to know.” - -“I do not believe he will ever live at Netherfield any more.” - -“Oh well! it is just as he chooses. Nobody wants him to come. Though I -shall always say he used my daughter extremely ill; and if I was her, I -would not have put up with it. Well, my comfort is, I am sure Jane will -die of a broken heart; and then he will be sorry for what he has done.” - -But as Elizabeth could not receive comfort from any such expectation, -she made no answer. - -“Well, Lizzy,” continued her mother, soon afterwards, “and so the -Collinses live very comfortable, do they? Well, well, I only hope -it will last. And what sort of table do they keep? Charlotte is an -excellent manager, I dare say. If she is half as sharp as her -mother, she is saving enough. There is nothing extravagant in _their_ -housekeeping, I dare say.” - -“No, nothing at all.” - -“A great deal of good management, depend upon it. Yes, yes, _they_ will -take care not to outrun their income. _They_ will never be distressed -for money. Well, much good may it do them! And so, I suppose, they often -talk of having Longbourn when your father is dead. They look upon it as -quite their own, I dare say, whenever that happens.” - -“It was a subject which they could not mention before me.” - -“No; it would have been strange if they had; but I make no doubt they -often talk of it between themselves. Well, if they can be easy with an -estate that is not lawfully their own, so much the better. I should be -ashamed of having one that was only entailed on me.” - - - -Chapter 41 - - -The first week of their return was soon gone. The second began. It was -the last of the regiment’s stay in Meryton, and all the young ladies -in the neighbourhood were drooping apace. The dejection was almost -universal. The elder Miss Bennets alone were still able to eat, drink, -and sleep, and pursue the usual course of their employments. Very -frequently were they reproached for this insensibility by Kitty and -Lydia, whose own misery was extreme, and who could not comprehend such -hard-heartedness in any of the family. - -“Good Heaven! what is to become of us? What are we to do?” would they -often exclaim in the bitterness of woe. “How can you be smiling so, -Lizzy?” - -Their affectionate mother shared all their grief; she remembered what -she had herself endured on a similar occasion, five-and-twenty years -ago. - -“I am sure,” said she, “I cried for two days together when Colonel -Miller’s regiment went away. I thought I should have broken my heart.” - -“I am sure I shall break _mine_,” said Lydia. - -“If one could but go to Brighton!” observed Mrs. Bennet. - -“Oh, yes!--if one could but go to Brighton! But papa is so -disagreeable.” - -“A little sea-bathing would set me up forever.” - -“And my aunt Phillips is sure it would do _me_ a great deal of good,” - added Kitty. - -Such were the kind of lamentations resounding perpetually through -Longbourn House. Elizabeth tried to be diverted by them; but all sense -of pleasure was lost in shame. She felt anew the justice of Mr. Darcy’s -objections; and never had she been so much disposed to pardon his -interference in the views of his friend. - -But the gloom of Lydia’s prospect was shortly cleared away; for she -received an invitation from Mrs. Forster, the wife of the colonel of -the regiment, to accompany her to Brighton. This invaluable friend was a -very young woman, and very lately married. A resemblance in good humour -and good spirits had recommended her and Lydia to each other, and out of -their _three_ months’ acquaintance they had been intimate _two_. - -The rapture of Lydia on this occasion, her adoration of Mrs. Forster, -the delight of Mrs. Bennet, and the mortification of Kitty, are scarcely -to be described. Wholly inattentive to her sister’s feelings, Lydia -flew about the house in restless ecstasy, calling for everyone’s -congratulations, and laughing and talking with more violence than ever; -whilst the luckless Kitty continued in the parlour repined at her fate -in terms as unreasonable as her accent was peevish. - -“I cannot see why Mrs. Forster should not ask _me_ as well as Lydia,” - said she, “Though I am _not_ her particular friend. I have just as much -right to be asked as she has, and more too, for I am two years older.” - -In vain did Elizabeth attempt to make her reasonable, and Jane to make -her resigned. As for Elizabeth herself, this invitation was so far from -exciting in her the same feelings as in her mother and Lydia, that she -considered it as the death warrant of all possibility of common sense -for the latter; and detestable as such a step must make her were it -known, she could not help secretly advising her father not to let her -go. She represented to him all the improprieties of Lydia’s general -behaviour, the little advantage she could derive from the friendship of -such a woman as Mrs. Forster, and the probability of her being yet more -imprudent with such a companion at Brighton, where the temptations must -be greater than at home. He heard her attentively, and then said: - -“Lydia will never be easy until she has exposed herself in some public -place or other, and we can never expect her to do it with so -little expense or inconvenience to her family as under the present -circumstances.” - -“If you were aware,” said Elizabeth, “of the very great disadvantage to -us all which must arise from the public notice of Lydia’s unguarded and -imprudent manner--nay, which has already arisen from it, I am sure you -would judge differently in the affair.” - -“Already arisen?” repeated Mr. Bennet. “What, has she frightened away -some of your lovers? Poor little Lizzy! But do not be cast down. Such -squeamish youths as cannot bear to be connected with a little absurdity -are not worth a regret. Come, let me see the list of pitiful fellows who -have been kept aloof by Lydia’s folly.” - -“Indeed you are mistaken. I have no such injuries to resent. It is not -of particular, but of general evils, which I am now complaining. Our -importance, our respectability in the world must be affected by the -wild volatility, the assurance and disdain of all restraint which mark -Lydia’s character. Excuse me, for I must speak plainly. If you, my dear -father, will not take the trouble of checking her exuberant spirits, and -of teaching her that her present pursuits are not to be the business of -her life, she will soon be beyond the reach of amendment. Her character -will be fixed, and she will, at sixteen, be the most determined flirt -that ever made herself or her family ridiculous; a flirt, too, in the -worst and meanest degree of flirtation; without any attraction beyond -youth and a tolerable person; and, from the ignorance and emptiness -of her mind, wholly unable to ward off any portion of that universal -contempt which her rage for admiration will excite. In this danger -Kitty also is comprehended. She will follow wherever Lydia leads. Vain, -ignorant, idle, and absolutely uncontrolled! Oh! my dear father, can you -suppose it possible that they will not be censured and despised wherever -they are known, and that their sisters will not be often involved in the -disgrace?” - -Mr. Bennet saw that her whole heart was in the subject, and -affectionately taking her hand said in reply: - -“Do not make yourself uneasy, my love. Wherever you and Jane are known -you must be respected and valued; and you will not appear to less -advantage for having a couple of--or I may say, three--very silly -sisters. We shall have no peace at Longbourn if Lydia does not go to -Brighton. Let her go, then. Colonel Forster is a sensible man, and will -keep her out of any real mischief; and she is luckily too poor to be an -object of prey to anybody. At Brighton she will be of less importance -even as a common flirt than she has been here. The officers will find -women better worth their notice. Let us hope, therefore, that her being -there may teach her her own insignificance. At any rate, she cannot grow -many degrees worse, without authorising us to lock her up for the rest -of her life.” - -With this answer Elizabeth was forced to be content; but her own opinion -continued the same, and she left him disappointed and sorry. It was not -in her nature, however, to increase her vexations by dwelling on -them. She was confident of having performed her duty, and to fret -over unavoidable evils, or augment them by anxiety, was no part of her -disposition. - -Had Lydia and her mother known the substance of her conference with her -father, their indignation would hardly have found expression in their -united volubility. In Lydia’s imagination, a visit to Brighton comprised -every possibility of earthly happiness. She saw, with the creative eye -of fancy, the streets of that gay bathing-place covered with officers. -She saw herself the object of attention, to tens and to scores of them -at present unknown. She saw all the glories of the camp--its tents -stretched forth in beauteous uniformity of lines, crowded with the young -and the gay, and dazzling with scarlet; and, to complete the view, she -saw herself seated beneath a tent, tenderly flirting with at least six -officers at once. - -Had she known her sister sought to tear her from such prospects and such -realities as these, what would have been her sensations? They could have -been understood only by her mother, who might have felt nearly the same. -Lydia’s going to Brighton was all that consoled her for her melancholy -conviction of her husband’s never intending to go there himself. - -But they were entirely ignorant of what had passed; and their raptures -continued, with little intermission, to the very day of Lydia’s leaving -home. - -Elizabeth was now to see Mr. Wickham for the last time. Having been -frequently in company with him since her return, agitation was pretty -well over; the agitations of former partiality entirely so. She had even -learnt to detect, in the very gentleness which had first delighted -her, an affectation and a sameness to disgust and weary. In his present -behaviour to herself, moreover, she had a fresh source of displeasure, -for the inclination he soon testified of renewing those intentions which -had marked the early part of their acquaintance could only serve, after -what had since passed, to provoke her. She lost all concern for him in -finding herself thus selected as the object of such idle and frivolous -gallantry; and while she steadily repressed it, could not but feel the -reproof contained in his believing, that however long, and for whatever -cause, his attentions had been withdrawn, her vanity would be gratified, -and her preference secured at any time by their renewal. - -On the very last day of the regiment’s remaining at Meryton, he dined, -with other of the officers, at Longbourn; and so little was Elizabeth -disposed to part from him in good humour, that on his making some -inquiry as to the manner in which her time had passed at Hunsford, she -mentioned Colonel Fitzwilliam’s and Mr. Darcy’s having both spent three -weeks at Rosings, and asked him, if he was acquainted with the former. - -He looked surprised, displeased, alarmed; but with a moment’s -recollection and a returning smile, replied, that he had formerly seen -him often; and, after observing that he was a very gentlemanlike man, -asked her how she had liked him. Her answer was warmly in his favour. -With an air of indifference he soon afterwards added: - -“How long did you say he was at Rosings?” - -“Nearly three weeks.” - -“And you saw him frequently?” - -“Yes, almost every day.” - -“His manners are very different from his cousin’s.” - -“Yes, very different. But I think Mr. Darcy improves upon acquaintance.” - -“Indeed!” cried Mr. Wickham with a look which did not escape her. “And -pray, may I ask?--” But checking himself, he added, in a gayer tone, “Is -it in address that he improves? Has he deigned to add aught of civility -to his ordinary style?--for I dare not hope,” he continued in a lower -and more serious tone, “that he is improved in essentials.” - -“Oh, no!” said Elizabeth. “In essentials, I believe, he is very much -what he ever was.” - -While she spoke, Wickham looked as if scarcely knowing whether to -rejoice over her words, or to distrust their meaning. There was a -something in her countenance which made him listen with an apprehensive -and anxious attention, while she added: - -“When I said that he improved on acquaintance, I did not mean that -his mind or his manners were in a state of improvement, but that, from -knowing him better, his disposition was better understood.” - -Wickham’s alarm now appeared in a heightened complexion and agitated -look; for a few minutes he was silent, till, shaking off his -embarrassment, he turned to her again, and said in the gentlest of -accents: - -“You, who so well know my feeling towards Mr. Darcy, will readily -comprehend how sincerely I must rejoice that he is wise enough to assume -even the _appearance_ of what is right. His pride, in that direction, -may be of service, if not to himself, to many others, for it must only -deter him from such foul misconduct as I have suffered by. I only -fear that the sort of cautiousness to which you, I imagine, have been -alluding, is merely adopted on his visits to his aunt, of whose good -opinion and judgement he stands much in awe. His fear of her has always -operated, I know, when they were together; and a good deal is to be -imputed to his wish of forwarding the match with Miss de Bourgh, which I -am certain he has very much at heart.” - -Elizabeth could not repress a smile at this, but she answered only by a -slight inclination of the head. She saw that he wanted to engage her on -the old subject of his grievances, and she was in no humour to indulge -him. The rest of the evening passed with the _appearance_, on his -side, of usual cheerfulness, but with no further attempt to distinguish -Elizabeth; and they parted at last with mutual civility, and possibly a -mutual desire of never meeting again. - -When the party broke up, Lydia returned with Mrs. Forster to Meryton, -from whence they were to set out early the next morning. The separation -between her and her family was rather noisy than pathetic. Kitty was the -only one who shed tears; but she did weep from vexation and envy. Mrs. -Bennet was diffuse in her good wishes for the felicity of her daughter, -and impressive in her injunctions that she should not miss the -opportunity of enjoying herself as much as possible--advice which -there was every reason to believe would be well attended to; and in -the clamorous happiness of Lydia herself in bidding farewell, the more -gentle adieus of her sisters were uttered without being heard. - - - -Chapter 42 - - -Had Elizabeth’s opinion been all drawn from her own family, she could -not have formed a very pleasing opinion of conjugal felicity or domestic -comfort. Her father, captivated by youth and beauty, and that appearance -of good humour which youth and beauty generally give, had married a -woman whose weak understanding and illiberal mind had very early in -their marriage put an end to all real affection for her. Respect, -esteem, and confidence had vanished for ever; and all his views -of domestic happiness were overthrown. But Mr. Bennet was not of -a disposition to seek comfort for the disappointment which his own -imprudence had brought on, in any of those pleasures which too often -console the unfortunate for their folly or their vice. He was fond of -the country and of books; and from these tastes had arisen his principal -enjoyments. To his wife he was very little otherwise indebted, than as -her ignorance and folly had contributed to his amusement. This is not -the sort of happiness which a man would in general wish to owe to his -wife; but where other powers of entertainment are wanting, the true -philosopher will derive benefit from such as are given. - -Elizabeth, however, had never been blind to the impropriety of her -father’s behaviour as a husband. She had always seen it with pain; but -respecting his abilities, and grateful for his affectionate treatment of -herself, she endeavoured to forget what she could not overlook, and to -banish from her thoughts that continual breach of conjugal obligation -and decorum which, in exposing his wife to the contempt of her own -children, was so highly reprehensible. But she had never felt so -strongly as now the disadvantages which must attend the children of so -unsuitable a marriage, nor ever been so fully aware of the evils arising -from so ill-judged a direction of talents; talents, which, rightly used, -might at least have preserved the respectability of his daughters, even -if incapable of enlarging the mind of his wife. - -When Elizabeth had rejoiced over Wickham’s departure she found little -other cause for satisfaction in the loss of the regiment. Their parties -abroad were less varied than before, and at home she had a mother and -sister whose constant repinings at the dullness of everything around -them threw a real gloom over their domestic circle; and, though Kitty -might in time regain her natural degree of sense, since the disturbers -of her brain were removed, her other sister, from whose disposition -greater evil might be apprehended, was likely to be hardened in all -her folly and assurance by a situation of such double danger as a -watering-place and a camp. Upon the whole, therefore, she found, what -has been sometimes found before, that an event to which she had been -looking with impatient desire did not, in taking place, bring all the -satisfaction she had promised herself. It was consequently necessary to -name some other period for the commencement of actual felicity--to have -some other point on which her wishes and hopes might be fixed, and by -again enjoying the pleasure of anticipation, console herself for the -present, and prepare for another disappointment. Her tour to the Lakes -was now the object of her happiest thoughts; it was her best consolation -for all the uncomfortable hours which the discontentedness of her mother -and Kitty made inevitable; and could she have included Jane in the -scheme, every part of it would have been perfect. - -“But it is fortunate,” thought she, “that I have something to wish for. -Were the whole arrangement complete, my disappointment would be certain. -But here, by carrying with me one ceaseless source of regret in my -sister’s absence, I may reasonably hope to have all my expectations of -pleasure realised. A scheme of which every part promises delight can -never be successful; and general disappointment is only warded off by -the defence of some little peculiar vexation.” - -When Lydia went away she promised to write very often and very minutely -to her mother and Kitty; but her letters were always long expected, and -always very short. Those to her mother contained little else than that -they were just returned from the library, where such and such officers -had attended them, and where she had seen such beautiful ornaments as -made her quite wild; that she had a new gown, or a new parasol, which -she would have described more fully, but was obliged to leave off in a -violent hurry, as Mrs. Forster called her, and they were going off to -the camp; and from her correspondence with her sister, there was still -less to be learnt--for her letters to Kitty, though rather longer, were -much too full of lines under the words to be made public. - -After the first fortnight or three weeks of her absence, health, good -humour, and cheerfulness began to reappear at Longbourn. Everything wore -a happier aspect. The families who had been in town for the winter came -back again, and summer finery and summer engagements arose. Mrs. Bennet -was restored to her usual querulous serenity; and, by the middle of -June, Kitty was so much recovered as to be able to enter Meryton without -tears; an event of such happy promise as to make Elizabeth hope that by -the following Christmas she might be so tolerably reasonable as not to -mention an officer above once a day, unless, by some cruel and malicious -arrangement at the War Office, another regiment should be quartered in -Meryton. - -The time fixed for the beginning of their northern tour was now fast -approaching, and a fortnight only was wanting of it, when a letter -arrived from Mrs. Gardiner, which at once delayed its commencement and -curtailed its extent. Mr. Gardiner would be prevented by business from -setting out till a fortnight later in July, and must be in London again -within a month, and as that left too short a period for them to go so -far, and see so much as they had proposed, or at least to see it with -the leisure and comfort they had built on, they were obliged to give up -the Lakes, and substitute a more contracted tour, and, according to the -present plan, were to go no farther northwards than Derbyshire. In that -county there was enough to be seen to occupy the chief of their three -weeks; and to Mrs. Gardiner it had a peculiarly strong attraction. The -town where she had formerly passed some years of her life, and where -they were now to spend a few days, was probably as great an object of -her curiosity as all the celebrated beauties of Matlock, Chatsworth, -Dovedale, or the Peak. - -Elizabeth was excessively disappointed; she had set her heart on seeing -the Lakes, and still thought there might have been time enough. But it -was her business to be satisfied--and certainly her temper to be happy; -and all was soon right again. - -With the mention of Derbyshire there were many ideas connected. It was -impossible for her to see the word without thinking of Pemberley and its -owner. “But surely,” said she, “I may enter his county with impunity, -and rob it of a few petrified spars without his perceiving me.” - -The period of expectation was now doubled. Four weeks were to pass away -before her uncle and aunt’s arrival. But they did pass away, and Mr. -and Mrs. Gardiner, with their four children, did at length appear at -Longbourn. The children, two girls of six and eight years old, and two -younger boys, were to be left under the particular care of their -cousin Jane, who was the general favourite, and whose steady sense and -sweetness of temper exactly adapted her for attending to them in every -way--teaching them, playing with them, and loving them. - -The Gardiners stayed only one night at Longbourn, and set off the -next morning with Elizabeth in pursuit of novelty and amusement. -One enjoyment was certain--that of suitableness of companions; -a suitableness which comprehended health and temper to bear -inconveniences--cheerfulness to enhance every pleasure--and affection -and intelligence, which might supply it among themselves if there were -disappointments abroad. - -It is not the object of this work to give a description of Derbyshire, -nor of any of the remarkable places through which their route thither -lay; Oxford, Blenheim, Warwick, Kenilworth, Birmingham, etc. are -sufficiently known. A small part of Derbyshire is all the present -concern. To the little town of Lambton, the scene of Mrs. Gardiner’s -former residence, and where she had lately learned some acquaintance -still remained, they bent their steps, after having seen all the -principal wonders of the country; and within five miles of Lambton, -Elizabeth found from her aunt that Pemberley was situated. It was not -in their direct road, nor more than a mile or two out of it. In -talking over their route the evening before, Mrs. Gardiner expressed -an inclination to see the place again. Mr. Gardiner declared his -willingness, and Elizabeth was applied to for her approbation. - -“My love, should not you like to see a place of which you have heard -so much?” said her aunt; “a place, too, with which so many of your -acquaintances are connected. Wickham passed all his youth there, you -know.” - -Elizabeth was distressed. She felt that she had no business at -Pemberley, and was obliged to assume a disinclination for seeing it. She -must own that she was tired of seeing great houses; after going over so -many, she really had no pleasure in fine carpets or satin curtains. - -Mrs. Gardiner abused her stupidity. “If it were merely a fine house -richly furnished,” said she, “I should not care about it myself; but -the grounds are delightful. They have some of the finest woods in the -country.” - -Elizabeth said no more--but her mind could not acquiesce. The -possibility of meeting Mr. Darcy, while viewing the place, instantly -occurred. It would be dreadful! She blushed at the very idea, and -thought it would be better to speak openly to her aunt than to run such -a risk. But against this there were objections; and she finally resolved -that it could be the last resource, if her private inquiries to the -absence of the family were unfavourably answered. - -Accordingly, when she retired at night, she asked the chambermaid -whether Pemberley were not a very fine place? what was the name of its -proprietor? and, with no little alarm, whether the family were down for -the summer? A most welcome negative followed the last question--and her -alarms now being removed, she was at leisure to feel a great deal of -curiosity to see the house herself; and when the subject was revived the -next morning, and she was again applied to, could readily answer, and -with a proper air of indifference, that she had not really any dislike -to the scheme. To Pemberley, therefore, they were to go. - - - -Chapter 43 - - -Elizabeth, as they drove along, watched for the first appearance of -Pemberley Woods with some perturbation; and when at length they turned -in at the lodge, her spirits were in a high flutter. - -The park was very large, and contained great variety of ground. They -entered it in one of its lowest points, and drove for some time through -a beautiful wood stretching over a wide extent. - -Elizabeth’s mind was too full for conversation, but she saw and admired -every remarkable spot and point of view. They gradually ascended for -half-a-mile, and then found themselves at the top of a considerable -eminence, where the wood ceased, and the eye was instantly caught by -Pemberley House, situated on the opposite side of a valley, into which -the road with some abruptness wound. It was a large, handsome stone -building, standing well on rising ground, and backed by a ridge of -high woody hills; and in front, a stream of some natural importance was -swelled into greater, but without any artificial appearance. Its banks -were neither formal nor falsely adorned. Elizabeth was delighted. She -had never seen a place for which nature had done more, or where natural -beauty had been so little counteracted by an awkward taste. They were -all of them warm in their admiration; and at that moment she felt that -to be mistress of Pemberley might be something! - -They descended the hill, crossed the bridge, and drove to the door; and, -while examining the nearer aspect of the house, all her apprehension of -meeting its owner returned. She dreaded lest the chambermaid had been -mistaken. On applying to see the place, they were admitted into the -hall; and Elizabeth, as they waited for the housekeeper, had leisure to -wonder at her being where she was. - -The housekeeper came; a respectable-looking elderly woman, much less -fine, and more civil, than she had any notion of finding her. They -followed her into the dining-parlour. It was a large, well proportioned -room, handsomely fitted up. Elizabeth, after slightly surveying it, went -to a window to enjoy its prospect. The hill, crowned with wood, which -they had descended, receiving increased abruptness from the distance, -was a beautiful object. Every disposition of the ground was good; and -she looked on the whole scene, the river, the trees scattered on its -banks and the winding of the valley, as far as she could trace it, -with delight. As they passed into other rooms these objects were taking -different positions; but from every window there were beauties to be -seen. The rooms were lofty and handsome, and their furniture suitable to -the fortune of its proprietor; but Elizabeth saw, with admiration of -his taste, that it was neither gaudy nor uselessly fine; with less of -splendour, and more real elegance, than the furniture of Rosings. - -“And of this place,” thought she, “I might have been mistress! With -these rooms I might now have been familiarly acquainted! Instead of -viewing them as a stranger, I might have rejoiced in them as my own, and -welcomed to them as visitors my uncle and aunt. But no,”--recollecting -herself--“that could never be; my uncle and aunt would have been lost to -me; I should not have been allowed to invite them.” - -This was a lucky recollection--it saved her from something very like -regret. - -She longed to inquire of the housekeeper whether her master was really -absent, but had not the courage for it. At length however, the question -was asked by her uncle; and she turned away with alarm, while Mrs. -Reynolds replied that he was, adding, “But we expect him to-morrow, with -a large party of friends.” How rejoiced was Elizabeth that their own -journey had not by any circumstance been delayed a day! - -Her aunt now called her to look at a picture. She approached and saw the -likeness of Mr. Wickham, suspended, amongst several other miniatures, -over the mantelpiece. Her aunt asked her, smilingly, how she liked it. -The housekeeper came forward, and told them it was a picture of a young -gentleman, the son of her late master’s steward, who had been brought -up by him at his own expense. “He is now gone into the army,” she added; -“but I am afraid he has turned out very wild.” - -Mrs. Gardiner looked at her niece with a smile, but Elizabeth could not -return it. - -“And that,” said Mrs. Reynolds, pointing to another of the miniatures, -“is my master--and very like him. It was drawn at the same time as the -other--about eight years ago.” - -“I have heard much of your master’s fine person,” said Mrs. Gardiner, -looking at the picture; “it is a handsome face. But, Lizzy, you can tell -us whether it is like or not.” - -Mrs. Reynolds respect for Elizabeth seemed to increase on this -intimation of her knowing her master. - -“Does that young lady know Mr. Darcy?” - -Elizabeth coloured, and said: “A little.” - -“And do not you think him a very handsome gentleman, ma’am?” - -“Yes, very handsome.” - -“I am sure I know none so handsome; but in the gallery up stairs you -will see a finer, larger picture of him than this. This room was my late -master’s favourite room, and these miniatures are just as they used to -be then. He was very fond of them.” - -This accounted to Elizabeth for Mr. Wickham’s being among them. - -Mrs. Reynolds then directed their attention to one of Miss Darcy, drawn -when she was only eight years old. - -“And is Miss Darcy as handsome as her brother?” said Mrs. Gardiner. - -“Oh! yes--the handsomest young lady that ever was seen; and so -accomplished!--She plays and sings all day long. In the next room is -a new instrument just come down for her--a present from my master; she -comes here to-morrow with him.” - -Mr. Gardiner, whose manners were very easy and pleasant, encouraged her -communicativeness by his questions and remarks; Mrs. Reynolds, either -by pride or attachment, had evidently great pleasure in talking of her -master and his sister. - -“Is your master much at Pemberley in the course of the year?” - -“Not so much as I could wish, sir; but I dare say he may spend half his -time here; and Miss Darcy is always down for the summer months.” - -“Except,” thought Elizabeth, “when she goes to Ramsgate.” - -“If your master would marry, you might see more of him.” - -“Yes, sir; but I do not know when _that_ will be. I do not know who is -good enough for him.” - -Mr. and Mrs. Gardiner smiled. Elizabeth could not help saying, “It is -very much to his credit, I am sure, that you should think so.” - -“I say no more than the truth, and everybody will say that knows him,” - replied the other. Elizabeth thought this was going pretty far; and she -listened with increasing astonishment as the housekeeper added, “I have -never known a cross word from him in my life, and I have known him ever -since he was four years old.” - -This was praise, of all others most extraordinary, most opposite to her -ideas. That he was not a good-tempered man had been her firmest opinion. -Her keenest attention was awakened; she longed to hear more, and was -grateful to her uncle for saying: - -“There are very few people of whom so much can be said. You are lucky in -having such a master.” - -“Yes, sir, I know I am. If I were to go through the world, I could -not meet with a better. But I have always observed, that they who are -good-natured when children, are good-natured when they grow up; and -he was always the sweetest-tempered, most generous-hearted boy in the -world.” - -Elizabeth almost stared at her. “Can this be Mr. Darcy?” thought she. - -“His father was an excellent man,” said Mrs. Gardiner. - -“Yes, ma’am, that he was indeed; and his son will be just like him--just -as affable to the poor.” - -Elizabeth listened, wondered, doubted, and was impatient for more. Mrs. -Reynolds could interest her on no other point. She related the subjects -of the pictures, the dimensions of the rooms, and the price of the -furniture, in vain. Mr. Gardiner, highly amused by the kind of family -prejudice to which he attributed her excessive commendation of her -master, soon led again to the subject; and she dwelt with energy on his -many merits as they proceeded together up the great staircase. - -“He is the best landlord, and the best master,” said she, “that ever -lived; not like the wild young men nowadays, who think of nothing but -themselves. There is not one of his tenants or servants but will give -him a good name. Some people call him proud; but I am sure I never saw -anything of it. To my fancy, it is only because he does not rattle away -like other young men.” - -“In what an amiable light does this place him!” thought Elizabeth. - -“This fine account of him,” whispered her aunt as they walked, “is not -quite consistent with his behaviour to our poor friend.” - -“Perhaps we might be deceived.” - -“That is not very likely; our authority was too good.” - -On reaching the spacious lobby above they were shown into a very pretty -sitting-room, lately fitted up with greater elegance and lightness than -the apartments below; and were informed that it was but just done to -give pleasure to Miss Darcy, who had taken a liking to the room when -last at Pemberley. - -“He is certainly a good brother,” said Elizabeth, as she walked towards -one of the windows. - -Mrs. Reynolds anticipated Miss Darcy’s delight, when she should enter -the room. “And this is always the way with him,” she added. “Whatever -can give his sister any pleasure is sure to be done in a moment. There -is nothing he would not do for her.” - -The picture-gallery, and two or three of the principal bedrooms, were -all that remained to be shown. In the former were many good paintings; -but Elizabeth knew nothing of the art; and from such as had been already -visible below, she had willingly turned to look at some drawings of Miss -Darcy’s, in crayons, whose subjects were usually more interesting, and -also more intelligible. - -In the gallery there were many family portraits, but they could have -little to fix the attention of a stranger. Elizabeth walked in quest of -the only face whose features would be known to her. At last it arrested -her--and she beheld a striking resemblance to Mr. Darcy, with such a -smile over the face as she remembered to have sometimes seen when he -looked at her. She stood several minutes before the picture, in earnest -contemplation, and returned to it again before they quitted the gallery. -Mrs. Reynolds informed them that it had been taken in his father’s -lifetime. - -There was certainly at this moment, in Elizabeth’s mind, a more gentle -sensation towards the original than she had ever felt at the height of -their acquaintance. The commendation bestowed on him by Mrs. Reynolds -was of no trifling nature. What praise is more valuable than the praise -of an intelligent servant? As a brother, a landlord, a master, she -considered how many people’s happiness were in his guardianship!--how -much of pleasure or pain was it in his power to bestow!--how much of -good or evil must be done by him! Every idea that had been brought -forward by the housekeeper was favourable to his character, and as she -stood before the canvas on which he was represented, and fixed his -eyes upon herself, she thought of his regard with a deeper sentiment of -gratitude than it had ever raised before; she remembered its warmth, and -softened its impropriety of expression. - -When all of the house that was open to general inspection had been seen, -they returned downstairs, and, taking leave of the housekeeper, were -consigned over to the gardener, who met them at the hall-door. - -As they walked across the hall towards the river, Elizabeth turned back -to look again; her uncle and aunt stopped also, and while the former -was conjecturing as to the date of the building, the owner of it himself -suddenly came forward from the road, which led behind it to the stables. - -They were within twenty yards of each other, and so abrupt was his -appearance, that it was impossible to avoid his sight. Their eyes -instantly met, and the cheeks of both were overspread with the deepest -blush. He absolutely started, and for a moment seemed immovable from -surprise; but shortly recovering himself, advanced towards the party, -and spoke to Elizabeth, if not in terms of perfect composure, at least -of perfect civility. - -She had instinctively turned away; but stopping on his approach, -received his compliments with an embarrassment impossible to be -overcome. Had his first appearance, or his resemblance to the picture -they had just been examining, been insufficient to assure the other two -that they now saw Mr. Darcy, the gardener’s expression of surprise, on -beholding his master, must immediately have told it. They stood a little -aloof while he was talking to their niece, who, astonished and confused, -scarcely dared lift her eyes to his face, and knew not what answer -she returned to his civil inquiries after her family. Amazed at the -alteration of his manner since they last parted, every sentence that -he uttered was increasing her embarrassment; and every idea of the -impropriety of her being found there recurring to her mind, the few -minutes in which they continued were some of the most uncomfortable in -her life. Nor did he seem much more at ease; when he spoke, his accent -had none of its usual sedateness; and he repeated his inquiries as -to the time of her having left Longbourn, and of her having stayed in -Derbyshire, so often, and in so hurried a way, as plainly spoke the -distraction of his thoughts. - -At length every idea seemed to fail him; and, after standing a few -moments without saying a word, he suddenly recollected himself, and took -leave. - -The others then joined her, and expressed admiration of his figure; but -Elizabeth heard not a word, and wholly engrossed by her own feelings, -followed them in silence. She was overpowered by shame and vexation. Her -coming there was the most unfortunate, the most ill-judged thing in the -world! How strange it must appear to him! In what a disgraceful light -might it not strike so vain a man! It might seem as if she had purposely -thrown herself in his way again! Oh! why did she come? Or, why did he -thus come a day before he was expected? Had they been only ten minutes -sooner, they should have been beyond the reach of his discrimination; -for it was plain that he was that moment arrived--that moment alighted -from his horse or his carriage. She blushed again and again over -the perverseness of the meeting. And his behaviour, so strikingly -altered--what could it mean? That he should even speak to her was -amazing!--but to speak with such civility, to inquire after her family! -Never in her life had she seen his manners so little dignified, never -had he spoken with such gentleness as on this unexpected meeting. What -a contrast did it offer to his last address in Rosings Park, when he put -his letter into her hand! She knew not what to think, or how to account -for it. - -They had now entered a beautiful walk by the side of the water, and -every step was bringing forward a nobler fall of ground, or a finer -reach of the woods to which they were approaching; but it was some time -before Elizabeth was sensible of any of it; and, though she answered -mechanically to the repeated appeals of her uncle and aunt, and -seemed to direct her eyes to such objects as they pointed out, she -distinguished no part of the scene. Her thoughts were all fixed on that -one spot of Pemberley House, whichever it might be, where Mr. Darcy then -was. She longed to know what at the moment was passing in his mind--in -what manner he thought of her, and whether, in defiance of everything, -she was still dear to him. Perhaps he had been civil only because he -felt himself at ease; yet there had been _that_ in his voice which was -not like ease. Whether he had felt more of pain or of pleasure in -seeing her she could not tell, but he certainly had not seen her with -composure. - -At length, however, the remarks of her companions on her absence of mind -aroused her, and she felt the necessity of appearing more like herself. - -They entered the woods, and bidding adieu to the river for a while, -ascended some of the higher grounds; when, in spots where the opening of -the trees gave the eye power to wander, were many charming views of the -valley, the opposite hills, with the long range of woods overspreading -many, and occasionally part of the stream. Mr. Gardiner expressed a wish -of going round the whole park, but feared it might be beyond a walk. -With a triumphant smile they were told that it was ten miles round. -It settled the matter; and they pursued the accustomed circuit; which -brought them again, after some time, in a descent among hanging woods, -to the edge of the water, and one of its narrowest parts. They crossed -it by a simple bridge, in character with the general air of the scene; -it was a spot less adorned than any they had yet visited; and the -valley, here contracted into a glen, allowed room only for the stream, -and a narrow walk amidst the rough coppice-wood which bordered it. -Elizabeth longed to explore its windings; but when they had crossed the -bridge, and perceived their distance from the house, Mrs. Gardiner, -who was not a great walker, could go no farther, and thought only -of returning to the carriage as quickly as possible. Her niece was, -therefore, obliged to submit, and they took their way towards the house -on the opposite side of the river, in the nearest direction; but their -progress was slow, for Mr. Gardiner, though seldom able to indulge the -taste, was very fond of fishing, and was so much engaged in watching the -occasional appearance of some trout in the water, and talking to the -man about them, that he advanced but little. Whilst wandering on in this -slow manner, they were again surprised, and Elizabeth’s astonishment -was quite equal to what it had been at first, by the sight of Mr. Darcy -approaching them, and at no great distance. The walk being here -less sheltered than on the other side, allowed them to see him before -they met. Elizabeth, however astonished, was at least more prepared -for an interview than before, and resolved to appear and to speak with -calmness, if he really intended to meet them. For a few moments, indeed, -she felt that he would probably strike into some other path. The idea -lasted while a turning in the walk concealed him from their view; the -turning past, he was immediately before them. With a glance, she saw -that he had lost none of his recent civility; and, to imitate his -politeness, she began, as they met, to admire the beauty of the place; -but she had not got beyond the words “delightful,” and “charming,” when -some unlucky recollections obtruded, and she fancied that praise of -Pemberley from her might be mischievously construed. Her colour changed, -and she said no more. - -Mrs. Gardiner was standing a little behind; and on her pausing, he asked -her if she would do him the honour of introducing him to her friends. -This was a stroke of civility for which she was quite unprepared; -and she could hardly suppress a smile at his being now seeking the -acquaintance of some of those very people against whom his pride had -revolted in his offer to herself. “What will be his surprise,” thought -she, “when he knows who they are? He takes them now for people of -fashion.” - -The introduction, however, was immediately made; and as she named their -relationship to herself, she stole a sly look at him, to see how he bore -it, and was not without the expectation of his decamping as fast as he -could from such disgraceful companions. That he was _surprised_ by the -connection was evident; he sustained it, however, with fortitude, and -so far from going away, turned back with them, and entered into -conversation with Mr. Gardiner. Elizabeth could not but be pleased, -could not but triumph. It was consoling that he should know she had -some relations for whom there was no need to blush. She listened most -attentively to all that passed between them, and gloried in every -expression, every sentence of her uncle, which marked his intelligence, -his taste, or his good manners. - -The conversation soon turned upon fishing; and she heard Mr. Darcy -invite him, with the greatest civility, to fish there as often as he -chose while he continued in the neighbourhood, offering at the same time -to supply him with fishing tackle, and pointing out those parts of -the stream where there was usually most sport. Mrs. Gardiner, who was -walking arm-in-arm with Elizabeth, gave her a look expressive of wonder. -Elizabeth said nothing, but it gratified her exceedingly; the compliment -must be all for herself. Her astonishment, however, was extreme, and -continually was she repeating, “Why is he so altered? From what can -it proceed? It cannot be for _me_--it cannot be for _my_ sake that his -manners are thus softened. My reproofs at Hunsford could not work such a -change as this. It is impossible that he should still love me.” - -After walking some time in this way, the two ladies in front, the two -gentlemen behind, on resuming their places, after descending to -the brink of the river for the better inspection of some curious -water-plant, there chanced to be a little alteration. It originated -in Mrs. Gardiner, who, fatigued by the exercise of the morning, found -Elizabeth’s arm inadequate to her support, and consequently preferred -her husband’s. Mr. Darcy took her place by her niece, and they walked on -together. After a short silence, the lady first spoke. She wished him -to know that she had been assured of his absence before she came to the -place, and accordingly began by observing, that his arrival had been -very unexpected--“for your housekeeper,” she added, “informed us that -you would certainly not be here till to-morrow; and indeed, before we -left Bakewell, we understood that you were not immediately expected -in the country.” He acknowledged the truth of it all, and said that -business with his steward had occasioned his coming forward a few hours -before the rest of the party with whom he had been travelling. “They -will join me early to-morrow,” he continued, “and among them are some -who will claim an acquaintance with you--Mr. Bingley and his sisters.” - -Elizabeth answered only by a slight bow. Her thoughts were instantly -driven back to the time when Mr. Bingley’s name had been the last -mentioned between them; and, if she might judge by his complexion, _his_ -mind was not very differently engaged. - -“There is also one other person in the party,” he continued after a -pause, “who more particularly wishes to be known to you. Will you allow -me, or do I ask too much, to introduce my sister to your acquaintance -during your stay at Lambton?” - -The surprise of such an application was great indeed; it was too great -for her to know in what manner she acceded to it. She immediately felt -that whatever desire Miss Darcy might have of being acquainted with her -must be the work of her brother, and, without looking farther, it was -satisfactory; it was gratifying to know that his resentment had not made -him think really ill of her. - -They now walked on in silence, each of them deep in thought. Elizabeth -was not comfortable; that was impossible; but she was flattered and -pleased. His wish of introducing his sister to her was a compliment of -the highest kind. They soon outstripped the others, and when they had -reached the carriage, Mr. and Mrs. Gardiner were half a quarter of a -mile behind. - -He then asked her to walk into the house--but she declared herself not -tired, and they stood together on the lawn. At such a time much might -have been said, and silence was very awkward. She wanted to talk, but -there seemed to be an embargo on every subject. At last she recollected -that she had been travelling, and they talked of Matlock and Dove Dale -with great perseverance. Yet time and her aunt moved slowly--and her -patience and her ideas were nearly worn out before the tete-a-tete was -over. On Mr. and Mrs. Gardiner’s coming up they were all pressed to go -into the house and take some refreshment; but this was declined, and -they parted on each side with utmost politeness. Mr. Darcy handed the -ladies into the carriage; and when it drove off, Elizabeth saw him -walking slowly towards the house. - -The observations of her uncle and aunt now began; and each of them -pronounced him to be infinitely superior to anything they had expected. -“He is perfectly well behaved, polite, and unassuming,” said her uncle. - -“There _is_ something a little stately in him, to be sure,” replied her -aunt, “but it is confined to his air, and is not unbecoming. I can now -say with the housekeeper, that though some people may call him proud, I -have seen nothing of it.” - -“I was never more surprised than by his behaviour to us. It was more -than civil; it was really attentive; and there was no necessity for such -attention. His acquaintance with Elizabeth was very trifling.” - -“To be sure, Lizzy,” said her aunt, “he is not so handsome as Wickham; -or, rather, he has not Wickham’s countenance, for his features -are perfectly good. But how came you to tell me that he was so -disagreeable?” - -Elizabeth excused herself as well as she could; said that she had liked -him better when they had met in Kent than before, and that she had never -seen him so pleasant as this morning. - -“But perhaps he may be a little whimsical in his civilities,” replied -her uncle. “Your great men often are; and therefore I shall not take him -at his word, as he might change his mind another day, and warn me off -his grounds.” - -Elizabeth felt that they had entirely misunderstood his character, but -said nothing. - -“From what we have seen of him,” continued Mrs. Gardiner, “I really -should not have thought that he could have behaved in so cruel a way by -anybody as he has done by poor Wickham. He has not an ill-natured look. -On the contrary, there is something pleasing about his mouth when he -speaks. And there is something of dignity in his countenance that would -not give one an unfavourable idea of his heart. But, to be sure, the -good lady who showed us his house did give him a most flaming character! -I could hardly help laughing aloud sometimes. But he is a liberal -master, I suppose, and _that_ in the eye of a servant comprehends every -virtue.” - -Elizabeth here felt herself called on to say something in vindication of -his behaviour to Wickham; and therefore gave them to understand, in -as guarded a manner as she could, that by what she had heard from -his relations in Kent, his actions were capable of a very different -construction; and that his character was by no means so faulty, nor -Wickham’s so amiable, as they had been considered in Hertfordshire. In -confirmation of this, she related the particulars of all the pecuniary -transactions in which they had been connected, without actually naming -her authority, but stating it to be such as might be relied on. - -Mrs. Gardiner was surprised and concerned; but as they were now -approaching the scene of her former pleasures, every idea gave way to -the charm of recollection; and she was too much engaged in pointing out -to her husband all the interesting spots in its environs to think of -anything else. Fatigued as she had been by the morning’s walk they -had no sooner dined than she set off again in quest of her former -acquaintance, and the evening was spent in the satisfactions of a -intercourse renewed after many years’ discontinuance. - -The occurrences of the day were too full of interest to leave Elizabeth -much attention for any of these new friends; and she could do nothing -but think, and think with wonder, of Mr. Darcy’s civility, and, above -all, of his wishing her to be acquainted with his sister. - - - -Chapter 44 - - -Elizabeth had settled it that Mr. Darcy would bring his sister to visit -her the very day after her reaching Pemberley; and was consequently -resolved not to be out of sight of the inn the whole of that morning. -But her conclusion was false; for on the very morning after their -arrival at Lambton, these visitors came. They had been walking about the -place with some of their new friends, and were just returning to the inn -to dress themselves for dining with the same family, when the sound of a -carriage drew them to a window, and they saw a gentleman and a lady in -a curricle driving up the street. Elizabeth immediately recognizing -the livery, guessed what it meant, and imparted no small degree of her -surprise to her relations by acquainting them with the honour which she -expected. Her uncle and aunt were all amazement; and the embarrassment -of her manner as she spoke, joined to the circumstance itself, and many -of the circumstances of the preceding day, opened to them a new idea on -the business. Nothing had ever suggested it before, but they felt that -there was no other way of accounting for such attentions from such a -quarter than by supposing a partiality for their niece. While these -newly-born notions were passing in their heads, the perturbation of -Elizabeth’s feelings was at every moment increasing. She was quite -amazed at her own discomposure; but amongst other causes of disquiet, -she dreaded lest the partiality of the brother should have said too much -in her favour; and, more than commonly anxious to please, she naturally -suspected that every power of pleasing would fail her. - -She retreated from the window, fearful of being seen; and as she walked -up and down the room, endeavouring to compose herself, saw such looks of -inquiring surprise in her uncle and aunt as made everything worse. - -Miss Darcy and her brother appeared, and this formidable introduction -took place. With astonishment did Elizabeth see that her new -acquaintance was at least as much embarrassed as herself. Since her -being at Lambton, she had heard that Miss Darcy was exceedingly proud; -but the observation of a very few minutes convinced her that she was -only exceedingly shy. She found it difficult to obtain even a word from -her beyond a monosyllable. - -Miss Darcy was tall, and on a larger scale than Elizabeth; and, though -little more than sixteen, her figure was formed, and her appearance -womanly and graceful. She was less handsome than her brother; but there -was sense and good humour in her face, and her manners were perfectly -unassuming and gentle. Elizabeth, who had expected to find in her as -acute and unembarrassed an observer as ever Mr. Darcy had been, was much -relieved by discerning such different feelings. - -They had not long been together before Mr. Darcy told her that Bingley -was also coming to wait on her; and she had barely time to express her -satisfaction, and prepare for such a visitor, when Bingley’s quick -step was heard on the stairs, and in a moment he entered the room. All -Elizabeth’s anger against him had been long done away; but had she still -felt any, it could hardly have stood its ground against the unaffected -cordiality with which he expressed himself on seeing her again. He -inquired in a friendly, though general way, after her family, and looked -and spoke with the same good-humoured ease that he had ever done. - -To Mr. and Mrs. Gardiner he was scarcely a less interesting personage -than to herself. They had long wished to see him. The whole party before -them, indeed, excited a lively attention. The suspicions which had just -arisen of Mr. Darcy and their niece directed their observation towards -each with an earnest though guarded inquiry; and they soon drew from -those inquiries the full conviction that one of them at least knew -what it was to love. Of the lady’s sensations they remained a little -in doubt; but that the gentleman was overflowing with admiration was -evident enough. - -Elizabeth, on her side, had much to do. She wanted to ascertain the -feelings of each of her visitors; she wanted to compose her own, and -to make herself agreeable to all; and in the latter object, where she -feared most to fail, she was most sure of success, for those to whom she -endeavoured to give pleasure were prepossessed in her favour. Bingley -was ready, Georgiana was eager, and Darcy determined, to be pleased. - -In seeing Bingley, her thoughts naturally flew to her sister; and, oh! -how ardently did she long to know whether any of his were directed in -a like manner. Sometimes she could fancy that he talked less than on -former occasions, and once or twice pleased herself with the notion -that, as he looked at her, he was trying to trace a resemblance. But, -though this might be imaginary, she could not be deceived as to his -behaviour to Miss Darcy, who had been set up as a rival to Jane. No look -appeared on either side that spoke particular regard. Nothing occurred -between them that could justify the hopes of his sister. On this point -she was soon satisfied; and two or three little circumstances occurred -ere they parted, which, in her anxious interpretation, denoted a -recollection of Jane not untinctured by tenderness, and a wish of saying -more that might lead to the mention of her, had he dared. He observed -to her, at a moment when the others were talking together, and in a tone -which had something of real regret, that it “was a very long time since -he had had the pleasure of seeing her;” and, before she could reply, -he added, “It is above eight months. We have not met since the 26th of -November, when we were all dancing together at Netherfield.” - -Elizabeth was pleased to find his memory so exact; and he afterwards -took occasion to ask her, when unattended to by any of the rest, whether -_all_ her sisters were at Longbourn. There was not much in the question, -nor in the preceding remark; but there was a look and a manner which -gave them meaning. - -It was not often that she could turn her eyes on Mr. Darcy himself; -but, whenever she did catch a glimpse, she saw an expression of general -complaisance, and in all that he said she heard an accent so removed -from _hauteur_ or disdain of his companions, as convinced her that -the improvement of manners which she had yesterday witnessed however -temporary its existence might prove, had at least outlived one day. When -she saw him thus seeking the acquaintance and courting the good opinion -of people with whom any intercourse a few months ago would have been a -disgrace--when she saw him thus civil, not only to herself, but to the -very relations whom he had openly disdained, and recollected their last -lively scene in Hunsford Parsonage--the difference, the change was -so great, and struck so forcibly on her mind, that she could hardly -restrain her astonishment from being visible. Never, even in the company -of his dear friends at Netherfield, or his dignified relations -at Rosings, had she seen him so desirous to please, so free from -self-consequence or unbending reserve, as now, when no importance -could result from the success of his endeavours, and when even the -acquaintance of those to whom his attentions were addressed would draw -down the ridicule and censure of the ladies both of Netherfield and -Rosings. - -Their visitors stayed with them above half-an-hour; and when they arose -to depart, Mr. Darcy called on his sister to join him in expressing -their wish of seeing Mr. and Mrs. Gardiner, and Miss Bennet, to dinner -at Pemberley, before they left the country. Miss Darcy, though with a -diffidence which marked her little in the habit of giving invitations, -readily obeyed. Mrs. Gardiner looked at her niece, desirous of knowing -how _she_, whom the invitation most concerned, felt disposed as to its -acceptance, but Elizabeth had turned away her head. Presuming however, -that this studied avoidance spoke rather a momentary embarrassment than -any dislike of the proposal, and seeing in her husband, who was fond of -society, a perfect willingness to accept it, she ventured to engage for -her attendance, and the day after the next was fixed on. - -Bingley expressed great pleasure in the certainty of seeing Elizabeth -again, having still a great deal to say to her, and many inquiries to -make after all their Hertfordshire friends. Elizabeth, construing all -this into a wish of hearing her speak of her sister, was pleased, and on -this account, as well as some others, found herself, when their -visitors left them, capable of considering the last half-hour with some -satisfaction, though while it was passing, the enjoyment of it had been -little. Eager to be alone, and fearful of inquiries or hints from her -uncle and aunt, she stayed with them only long enough to hear their -favourable opinion of Bingley, and then hurried away to dress. - -But she had no reason to fear Mr. and Mrs. Gardiner’s curiosity; it was -not their wish to force her communication. It was evident that she was -much better acquainted with Mr. Darcy than they had before any idea of; -it was evident that he was very much in love with her. They saw much to -interest, but nothing to justify inquiry. - -Of Mr. Darcy it was now a matter of anxiety to think well; and, as far -as their acquaintance reached, there was no fault to find. They could -not be untouched by his politeness; and had they drawn his character -from their own feelings and his servant’s report, without any reference -to any other account, the circle in Hertfordshire to which he was known -would not have recognized it for Mr. Darcy. There was now an interest, -however, in believing the housekeeper; and they soon became sensible -that the authority of a servant who had known him since he was four -years old, and whose own manners indicated respectability, was not to be -hastily rejected. Neither had anything occurred in the intelligence of -their Lambton friends that could materially lessen its weight. They had -nothing to accuse him of but pride; pride he probably had, and if not, -it would certainly be imputed by the inhabitants of a small market-town -where the family did not visit. It was acknowledged, however, that he -was a liberal man, and did much good among the poor. - -With respect to Wickham, the travellers soon found that he was not held -there in much estimation; for though the chief of his concerns with the -son of his patron were imperfectly understood, it was yet a well-known -fact that, on his quitting Derbyshire, he had left many debts behind -him, which Mr. Darcy afterwards discharged. - -As for Elizabeth, her thoughts were at Pemberley this evening more than -the last; and the evening, though as it passed it seemed long, was not -long enough to determine her feelings towards _one_ in that mansion; -and she lay awake two whole hours endeavouring to make them out. She -certainly did not hate him. No; hatred had vanished long ago, and she -had almost as long been ashamed of ever feeling a dislike against him, -that could be so called. The respect created by the conviction of his -valuable qualities, though at first unwillingly admitted, had for some -time ceased to be repugnant to her feeling; and it was now heightened -into somewhat of a friendlier nature, by the testimony so highly in -his favour, and bringing forward his disposition in so amiable a light, -which yesterday had produced. But above all, above respect and esteem, -there was a motive within her of goodwill which could not be overlooked. -It was gratitude; gratitude, not merely for having once loved her, -but for loving her still well enough to forgive all the petulance and -acrimony of her manner in rejecting him, and all the unjust accusations -accompanying her rejection. He who, she had been persuaded, would avoid -her as his greatest enemy, seemed, on this accidental meeting, most -eager to preserve the acquaintance, and without any indelicate display -of regard, or any peculiarity of manner, where their two selves only -were concerned, was soliciting the good opinion of her friends, and bent -on making her known to his sister. Such a change in a man of so much -pride exciting not only astonishment but gratitude--for to love, ardent -love, it must be attributed; and as such its impression on her was of a -sort to be encouraged, as by no means unpleasing, though it could not be -exactly defined. She respected, she esteemed, she was grateful to him, -she felt a real interest in his welfare; and she only wanted to know how -far she wished that welfare to depend upon herself, and how far it would -be for the happiness of both that she should employ the power, which her -fancy told her she still possessed, of bringing on her the renewal of -his addresses. - -It had been settled in the evening between the aunt and the niece, that -such a striking civility as Miss Darcy’s in coming to see them on the -very day of her arrival at Pemberley, for she had reached it only to a -late breakfast, ought to be imitated, though it could not be equalled, -by some exertion of politeness on their side; and, consequently, that -it would be highly expedient to wait on her at Pemberley the following -morning. They were, therefore, to go. Elizabeth was pleased; though when -she asked herself the reason, she had very little to say in reply. - -Mr. Gardiner left them soon after breakfast. The fishing scheme had been -renewed the day before, and a positive engagement made of his meeting -some of the gentlemen at Pemberley before noon. - - - -Chapter 45 - - -Convinced as Elizabeth now was that Miss Bingley’s dislike of her had -originated in jealousy, she could not help feeling how unwelcome her -appearance at Pemberley must be to her, and was curious to know with how -much civility on that lady’s side the acquaintance would now be renewed. - -On reaching the house, they were shown through the hall into the saloon, -whose northern aspect rendered it delightful for summer. Its windows -opening to the ground, admitted a most refreshing view of the high woody -hills behind the house, and of the beautiful oaks and Spanish chestnuts -which were scattered over the intermediate lawn. - -In this house they were received by Miss Darcy, who was sitting there -with Mrs. Hurst and Miss Bingley, and the lady with whom she lived in -London. Georgiana’s reception of them was very civil, but attended with -all the embarrassment which, though proceeding from shyness and the fear -of doing wrong, would easily give to those who felt themselves inferior -the belief of her being proud and reserved. Mrs. Gardiner and her niece, -however, did her justice, and pitied her. - -By Mrs. Hurst and Miss Bingley they were noticed only by a curtsey; and, -on their being seated, a pause, awkward as such pauses must always be, -succeeded for a few moments. It was first broken by Mrs. Annesley, a -genteel, agreeable-looking woman, whose endeavour to introduce some kind -of discourse proved her to be more truly well-bred than either of the -others; and between her and Mrs. Gardiner, with occasional help from -Elizabeth, the conversation was carried on. Miss Darcy looked as if she -wished for courage enough to join in it; and sometimes did venture a -short sentence when there was least danger of its being heard. - -Elizabeth soon saw that she was herself closely watched by Miss Bingley, -and that she could not speak a word, especially to Miss Darcy, without -calling her attention. This observation would not have prevented her -from trying to talk to the latter, had they not been seated at an -inconvenient distance; but she was not sorry to be spared the necessity -of saying much. Her own thoughts were employing her. She expected every -moment that some of the gentlemen would enter the room. She wished, she -feared that the master of the house might be amongst them; and whether -she wished or feared it most, she could scarcely determine. After -sitting in this manner a quarter of an hour without hearing Miss -Bingley’s voice, Elizabeth was roused by receiving from her a cold -inquiry after the health of her family. She answered with equal -indifference and brevity, and the other said no more. - -The next variation which their visit afforded was produced by the -entrance of servants with cold meat, cake, and a variety of all the -finest fruits in season; but this did not take place till after many -a significant look and smile from Mrs. Annesley to Miss Darcy had been -given, to remind her of her post. There was now employment for the whole -party--for though they could not all talk, they could all eat; and the -beautiful pyramids of grapes, nectarines, and peaches soon collected -them round the table. - -While thus engaged, Elizabeth had a fair opportunity of deciding whether -she most feared or wished for the appearance of Mr. Darcy, by the -feelings which prevailed on his entering the room; and then, though but -a moment before she had believed her wishes to predominate, she began to -regret that he came. - -He had been some time with Mr. Gardiner, who, with two or three other -gentlemen from the house, was engaged by the river, and had left him -only on learning that the ladies of the family intended a visit to -Georgiana that morning. No sooner did he appear than Elizabeth wisely -resolved to be perfectly easy and unembarrassed; a resolution the more -necessary to be made, but perhaps not the more easily kept, because she -saw that the suspicions of the whole party were awakened against them, -and that there was scarcely an eye which did not watch his behaviour -when he first came into the room. In no countenance was attentive -curiosity so strongly marked as in Miss Bingley’s, in spite of the -smiles which overspread her face whenever she spoke to one of its -objects; for jealousy had not yet made her desperate, and her attentions -to Mr. Darcy were by no means over. Miss Darcy, on her brother’s -entrance, exerted herself much more to talk, and Elizabeth saw that he -was anxious for his sister and herself to get acquainted, and forwarded -as much as possible, every attempt at conversation on either side. Miss -Bingley saw all this likewise; and, in the imprudence of anger, took the -first opportunity of saying, with sneering civility: - -“Pray, Miss Eliza, are not the ----shire Militia removed from Meryton? -They must be a great loss to _your_ family.” - -In Darcy’s presence she dared not mention Wickham’s name; but Elizabeth -instantly comprehended that he was uppermost in her thoughts; and the -various recollections connected with him gave her a moment’s distress; -but exerting herself vigorously to repel the ill-natured attack, she -presently answered the question in a tolerably detached tone. While -she spoke, an involuntary glance showed her Darcy, with a heightened -complexion, earnestly looking at her, and his sister overcome with -confusion, and unable to lift up her eyes. Had Miss Bingley known what -pain she was then giving her beloved friend, she undoubtedly would -have refrained from the hint; but she had merely intended to discompose -Elizabeth by bringing forward the idea of a man to whom she believed -her partial, to make her betray a sensibility which might injure her in -Darcy’s opinion, and, perhaps, to remind the latter of all the follies -and absurdities by which some part of her family were connected -with that corps. Not a syllable had ever reached her of Miss Darcy’s -meditated elopement. To no creature had it been revealed, where secrecy -was possible, except to Elizabeth; and from all Bingley’s connections -her brother was particularly anxious to conceal it, from the very -wish which Elizabeth had long ago attributed to him, of their becoming -hereafter her own. He had certainly formed such a plan, and without -meaning that it should affect his endeavour to separate him from Miss -Bennet, it is probable that it might add something to his lively concern -for the welfare of his friend. - -Elizabeth’s collected behaviour, however, soon quieted his emotion; and -as Miss Bingley, vexed and disappointed, dared not approach nearer to -Wickham, Georgiana also recovered in time, though not enough to be able -to speak any more. Her brother, whose eye she feared to meet, scarcely -recollected her interest in the affair, and the very circumstance which -had been designed to turn his thoughts from Elizabeth seemed to have -fixed them on her more and more cheerfully. - -Their visit did not continue long after the question and answer above -mentioned; and while Mr. Darcy was attending them to their carriage Miss -Bingley was venting her feelings in criticisms on Elizabeth’s person, -behaviour, and dress. But Georgiana would not join her. Her brother’s -recommendation was enough to ensure her favour; his judgement could not -err. And he had spoken in such terms of Elizabeth as to leave Georgiana -without the power of finding her otherwise than lovely and amiable. When -Darcy returned to the saloon, Miss Bingley could not help repeating to -him some part of what she had been saying to his sister. - -“How very ill Miss Eliza Bennet looks this morning, Mr. Darcy,” she -cried; “I never in my life saw anyone so much altered as she is since -the winter. She is grown so brown and coarse! Louisa and I were agreeing -that we should not have known her again.” - -However little Mr. Darcy might have liked such an address, he contented -himself with coolly replying that he perceived no other alteration than -her being rather tanned, no miraculous consequence of travelling in the -summer. - -“For my own part,” she rejoined, “I must confess that I never could -see any beauty in her. Her face is too thin; her complexion has no -brilliancy; and her features are not at all handsome. Her nose -wants character--there is nothing marked in its lines. Her teeth are -tolerable, but not out of the common way; and as for her eyes, -which have sometimes been called so fine, I could never see anything -extraordinary in them. They have a sharp, shrewish look, which I do -not like at all; and in her air altogether there is a self-sufficiency -without fashion, which is intolerable.” - -Persuaded as Miss Bingley was that Darcy admired Elizabeth, this was not -the best method of recommending herself; but angry people are not always -wise; and in seeing him at last look somewhat nettled, she had all the -success she expected. He was resolutely silent, however, and, from a -determination of making him speak, she continued: - -“I remember, when we first knew her in Hertfordshire, how amazed we all -were to find that she was a reputed beauty; and I particularly recollect -your saying one night, after they had been dining at Netherfield, ‘_She_ -a beauty!--I should as soon call her mother a wit.’ But afterwards she -seemed to improve on you, and I believe you thought her rather pretty at -one time.” - -“Yes,” replied Darcy, who could contain himself no longer, “but _that_ -was only when I first saw her, for it is many months since I have -considered her as one of the handsomest women of my acquaintance.” - -He then went away, and Miss Bingley was left to all the satisfaction of -having forced him to say what gave no one any pain but herself. - -Mrs. Gardiner and Elizabeth talked of all that had occurred during their -visit, as they returned, except what had particularly interested them -both. The look and behaviour of everybody they had seen were discussed, -except of the person who had mostly engaged their attention. They talked -of his sister, his friends, his house, his fruit--of everything but -himself; yet Elizabeth was longing to know what Mrs. Gardiner thought of -him, and Mrs. Gardiner would have been highly gratified by her niece’s -beginning the subject. - - - -Chapter 46 - - -Elizabeth had been a good deal disappointed in not finding a letter from -Jane on their first arrival at Lambton; and this disappointment had been -renewed on each of the mornings that had now been spent there; but -on the third her repining was over, and her sister justified, by the -receipt of two letters from her at once, on one of which was marked that -it had been missent elsewhere. Elizabeth was not surprised at it, as -Jane had written the direction remarkably ill. - -They had just been preparing to walk as the letters came in; and -her uncle and aunt, leaving her to enjoy them in quiet, set off by -themselves. The one missent must first be attended to; it had been -written five days ago. The beginning contained an account of all their -little parties and engagements, with such news as the country afforded; -but the latter half, which was dated a day later, and written in evident -agitation, gave more important intelligence. It was to this effect: - -“Since writing the above, dearest Lizzy, something has occurred of a -most unexpected and serious nature; but I am afraid of alarming you--be -assured that we are all well. What I have to say relates to poor Lydia. -An express came at twelve last night, just as we were all gone to bed, -from Colonel Forster, to inform us that she was gone off to Scotland -with one of his officers; to own the truth, with Wickham! Imagine our -surprise. To Kitty, however, it does not seem so wholly unexpected. I am -very, very sorry. So imprudent a match on both sides! But I am willing -to hope the best, and that his character has been misunderstood. -Thoughtless and indiscreet I can easily believe him, but this step -(and let us rejoice over it) marks nothing bad at heart. His choice is -disinterested at least, for he must know my father can give her nothing. -Our poor mother is sadly grieved. My father bears it better. How -thankful am I that we never let them know what has been said against -him; we must forget it ourselves. They were off Saturday night about -twelve, as is conjectured, but were not missed till yesterday morning at -eight. The express was sent off directly. My dear Lizzy, they must have -passed within ten miles of us. Colonel Forster gives us reason to expect -him here soon. Lydia left a few lines for his wife, informing her of -their intention. I must conclude, for I cannot be long from my poor -mother. I am afraid you will not be able to make it out, but I hardly -know what I have written.” - -Without allowing herself time for consideration, and scarcely knowing -what she felt, Elizabeth on finishing this letter instantly seized the -other, and opening it with the utmost impatience, read as follows: it -had been written a day later than the conclusion of the first. - -“By this time, my dearest sister, you have received my hurried letter; I -wish this may be more intelligible, but though not confined for time, my -head is so bewildered that I cannot answer for being coherent. Dearest -Lizzy, I hardly know what I would write, but I have bad news for you, -and it cannot be delayed. Imprudent as the marriage between Mr. Wickham -and our poor Lydia would be, we are now anxious to be assured it has -taken place, for there is but too much reason to fear they are not gone -to Scotland. Colonel Forster came yesterday, having left Brighton the -day before, not many hours after the express. Though Lydia’s short -letter to Mrs. F. gave them to understand that they were going to Gretna -Green, something was dropped by Denny expressing his belief that W. -never intended to go there, or to marry Lydia at all, which was -repeated to Colonel F., who, instantly taking the alarm, set off from B. -intending to trace their route. He did trace them easily to Clapham, -but no further; for on entering that place, they removed into a hackney -coach, and dismissed the chaise that brought them from Epsom. All that -is known after this is, that they were seen to continue the London road. -I know not what to think. After making every possible inquiry on that -side London, Colonel F. came on into Hertfordshire, anxiously renewing -them at all the turnpikes, and at the inns in Barnet and Hatfield, but -without any success--no such people had been seen to pass through. With -the kindest concern he came on to Longbourn, and broke his apprehensions -to us in a manner most creditable to his heart. I am sincerely grieved -for him and Mrs. F., but no one can throw any blame on them. Our -distress, my dear Lizzy, is very great. My father and mother believe the -worst, but I cannot think so ill of him. Many circumstances might make -it more eligible for them to be married privately in town than to pursue -their first plan; and even if _he_ could form such a design against a -young woman of Lydia’s connections, which is not likely, can I suppose -her so lost to everything? Impossible! I grieve to find, however, that -Colonel F. is not disposed to depend upon their marriage; he shook his -head when I expressed my hopes, and said he feared W. was not a man to -be trusted. My poor mother is really ill, and keeps her room. Could she -exert herself, it would be better; but this is not to be expected. And -as to my father, I never in my life saw him so affected. Poor Kitty has -anger for having concealed their attachment; but as it was a matter of -confidence, one cannot wonder. I am truly glad, dearest Lizzy, that you -have been spared something of these distressing scenes; but now, as the -first shock is over, shall I own that I long for your return? I am not -so selfish, however, as to press for it, if inconvenient. Adieu! I -take up my pen again to do what I have just told you I would not; but -circumstances are such that I cannot help earnestly begging you all to -come here as soon as possible. I know my dear uncle and aunt so well, -that I am not afraid of requesting it, though I have still something -more to ask of the former. My father is going to London with Colonel -Forster instantly, to try to discover her. What he means to do I am sure -I know not; but his excessive distress will not allow him to pursue any -measure in the best and safest way, and Colonel Forster is obliged to -be at Brighton again to-morrow evening. In such an exigence, my -uncle’s advice and assistance would be everything in the world; he will -immediately comprehend what I must feel, and I rely upon his goodness.” - -“Oh! where, where is my uncle?” cried Elizabeth, darting from her seat -as she finished the letter, in eagerness to follow him, without losing -a moment of the time so precious; but as she reached the door it was -opened by a servant, and Mr. Darcy appeared. Her pale face and impetuous -manner made him start, and before he could recover himself to speak, -she, in whose mind every idea was superseded by Lydia’s situation, -hastily exclaimed, “I beg your pardon, but I must leave you. I must find -Mr. Gardiner this moment, on business that cannot be delayed; I have not -an instant to lose.” - -“Good God! what is the matter?” cried he, with more feeling than -politeness; then recollecting himself, “I will not detain you a minute; -but let me, or let the servant go after Mr. and Mrs. Gardiner. You are -not well enough; you cannot go yourself.” - -Elizabeth hesitated, but her knees trembled under her and she felt how -little would be gained by her attempting to pursue them. Calling back -the servant, therefore, she commissioned him, though in so breathless -an accent as made her almost unintelligible, to fetch his master and -mistress home instantly. - -On his quitting the room she sat down, unable to support herself, and -looking so miserably ill, that it was impossible for Darcy to leave her, -or to refrain from saying, in a tone of gentleness and commiseration, -“Let me call your maid. Is there nothing you could take to give you -present relief? A glass of wine; shall I get you one? You are very ill.” - -“No, I thank you,” she replied, endeavouring to recover herself. “There -is nothing the matter with me. I am quite well; I am only distressed by -some dreadful news which I have just received from Longbourn.” - -She burst into tears as she alluded to it, and for a few minutes could -not speak another word. Darcy, in wretched suspense, could only say -something indistinctly of his concern, and observe her in compassionate -silence. At length she spoke again. “I have just had a letter from Jane, -with such dreadful news. It cannot be concealed from anyone. My younger -sister has left all her friends--has eloped; has thrown herself into -the power of--of Mr. Wickham. They are gone off together from Brighton. -_You_ know him too well to doubt the rest. She has no money, no -connections, nothing that can tempt him to--she is lost for ever.” - -Darcy was fixed in astonishment. “When I consider,” she added in a yet -more agitated voice, “that I might have prevented it! I, who knew what -he was. Had I but explained some part of it only--some part of what I -learnt, to my own family! Had his character been known, this could not -have happened. But it is all--all too late now.” - -“I am grieved indeed,” cried Darcy; “grieved--shocked. But is it -certain--absolutely certain?” - -“Oh, yes! They left Brighton together on Sunday night, and were traced -almost to London, but not beyond; they are certainly not gone to -Scotland.” - -“And what has been done, what has been attempted, to recover her?” - -“My father is gone to London, and Jane has written to beg my uncle’s -immediate assistance; and we shall be off, I hope, in half-an-hour. But -nothing can be done--I know very well that nothing can be done. How is -such a man to be worked on? How are they even to be discovered? I have -not the smallest hope. It is every way horrible!” - -Darcy shook his head in silent acquiescence. - -“When _my_ eyes were opened to his real character--Oh! had I known what -I ought, what I dared to do! But I knew not--I was afraid of doing too -much. Wretched, wretched mistake!” - -Darcy made no answer. He seemed scarcely to hear her, and was walking -up and down the room in earnest meditation, his brow contracted, his air -gloomy. Elizabeth soon observed, and instantly understood it. Her -power was sinking; everything _must_ sink under such a proof of family -weakness, such an assurance of the deepest disgrace. She could neither -wonder nor condemn, but the belief of his self-conquest brought nothing -consolatory to her bosom, afforded no palliation of her distress. It -was, on the contrary, exactly calculated to make her understand her own -wishes; and never had she so honestly felt that she could have loved -him, as now, when all love must be vain. - -But self, though it would intrude, could not engross her. Lydia--the -humiliation, the misery she was bringing on them all, soon swallowed -up every private care; and covering her face with her handkerchief, -Elizabeth was soon lost to everything else; and, after a pause of -several minutes, was only recalled to a sense of her situation by -the voice of her companion, who, in a manner which, though it spoke -compassion, spoke likewise restraint, said, “I am afraid you have been -long desiring my absence, nor have I anything to plead in excuse of my -stay, but real, though unavailing concern. Would to Heaven that anything -could be either said or done on my part that might offer consolation to -such distress! But I will not torment you with vain wishes, which may -seem purposely to ask for your thanks. This unfortunate affair will, I -fear, prevent my sister’s having the pleasure of seeing you at Pemberley -to-day.” - -“Oh, yes. Be so kind as to apologise for us to Miss Darcy. Say that -urgent business calls us home immediately. Conceal the unhappy truth as -long as it is possible, I know it cannot be long.” - -He readily assured her of his secrecy; again expressed his sorrow for -her distress, wished it a happier conclusion than there was at present -reason to hope, and leaving his compliments for her relations, with only -one serious, parting look, went away. - -As he quitted the room, Elizabeth felt how improbable it was that they -should ever see each other again on such terms of cordiality as -had marked their several meetings in Derbyshire; and as she threw a -retrospective glance over the whole of their acquaintance, so full -of contradictions and varieties, sighed at the perverseness of those -feelings which would now have promoted its continuance, and would -formerly have rejoiced in its termination. - -If gratitude and esteem are good foundations of affection, Elizabeth’s -change of sentiment will be neither improbable nor faulty. But if -otherwise--if regard springing from such sources is unreasonable or -unnatural, in comparison of what is so often described as arising on -a first interview with its object, and even before two words have been -exchanged, nothing can be said in her defence, except that she had given -somewhat of a trial to the latter method in her partiality for Wickham, -and that its ill success might, perhaps, authorise her to seek the other -less interesting mode of attachment. Be that as it may, she saw him -go with regret; and in this early example of what Lydia’s infamy must -produce, found additional anguish as she reflected on that wretched -business. Never, since reading Jane’s second letter, had she entertained -a hope of Wickham’s meaning to marry her. No one but Jane, she thought, -could flatter herself with such an expectation. Surprise was the least -of her feelings on this development. While the contents of the first -letter remained in her mind, she was all surprise--all astonishment that -Wickham should marry a girl whom it was impossible he could marry -for money; and how Lydia could ever have attached him had appeared -incomprehensible. But now it was all too natural. For such an attachment -as this she might have sufficient charms; and though she did not suppose -Lydia to be deliberately engaging in an elopement without the intention -of marriage, she had no difficulty in believing that neither her virtue -nor her understanding would preserve her from falling an easy prey. - -She had never perceived, while the regiment was in Hertfordshire, that -Lydia had any partiality for him; but she was convinced that Lydia -wanted only encouragement to attach herself to anybody. Sometimes one -officer, sometimes another, had been her favourite, as their attentions -raised them in her opinion. Her affections had continually been -fluctuating but never without an object. The mischief of neglect and -mistaken indulgence towards such a girl--oh! how acutely did she now -feel it! - -She was wild to be at home--to hear, to see, to be upon the spot to -share with Jane in the cares that must now fall wholly upon her, in a -family so deranged, a father absent, a mother incapable of exertion, and -requiring constant attendance; and though almost persuaded that nothing -could be done for Lydia, her uncle’s interference seemed of the utmost -importance, and till he entered the room her impatience was severe. Mr. -and Mrs. Gardiner had hurried back in alarm, supposing by the servant’s -account that their niece was taken suddenly ill; but satisfying them -instantly on that head, she eagerly communicated the cause of their -summons, reading the two letters aloud, and dwelling on the postscript -of the last with trembling energy.--Though Lydia had never been a -favourite with them, Mr. and Mrs. Gardiner could not but be deeply -afflicted. Not Lydia only, but all were concerned in it; and after the -first exclamations of surprise and horror, Mr. Gardiner promised every -assistance in his power. Elizabeth, though expecting no less, thanked -him with tears of gratitude; and all three being actuated by one spirit, -everything relating to their journey was speedily settled. They were to -be off as soon as possible. “But what is to be done about Pemberley?” - cried Mrs. Gardiner. “John told us Mr. Darcy was here when you sent for -us; was it so?” - -“Yes; and I told him we should not be able to keep our engagement. -_That_ is all settled.” - -“What is all settled?” repeated the other, as she ran into her room to -prepare. “And are they upon such terms as for her to disclose the real -truth? Oh, that I knew how it was!” - -But wishes were vain, or at least could only serve to amuse her in the -hurry and confusion of the following hour. Had Elizabeth been at leisure -to be idle, she would have remained certain that all employment was -impossible to one so wretched as herself; but she had her share of -business as well as her aunt, and amongst the rest there were notes to -be written to all their friends at Lambton, with false excuses for their -sudden departure. An hour, however, saw the whole completed; and Mr. -Gardiner meanwhile having settled his account at the inn, nothing -remained to be done but to go; and Elizabeth, after all the misery of -the morning, found herself, in a shorter space of time than she could -have supposed, seated in the carriage, and on the road to Longbourn. - - - -Chapter 47 - - -“I have been thinking it over again, Elizabeth,” said her uncle, as they -drove from the town; “and really, upon serious consideration, I am much -more inclined than I was to judge as your eldest sister does on the -matter. It appears to me so very unlikely that any young man should -form such a design against a girl who is by no means unprotected or -friendless, and who was actually staying in his colonel’s family, that I -am strongly inclined to hope the best. Could he expect that her friends -would not step forward? Could he expect to be noticed again by the -regiment, after such an affront to Colonel Forster? His temptation is -not adequate to the risk!” - -“Do you really think so?” cried Elizabeth, brightening up for a moment. - -“Upon my word,” said Mrs. Gardiner, “I begin to be of your uncle’s -opinion. It is really too great a violation of decency, honour, and -interest, for him to be guilty of. I cannot think so very ill of -Wickham. Can you yourself, Lizzy, so wholly give him up, as to believe -him capable of it?” - -“Not, perhaps, of neglecting his own interest; but of every other -neglect I can believe him capable. If, indeed, it should be so! But I -dare not hope it. Why should they not go on to Scotland if that had been -the case?” - -“In the first place,” replied Mr. Gardiner, “there is no absolute proof -that they are not gone to Scotland.” - -“Oh! but their removing from the chaise into a hackney coach is such -a presumption! And, besides, no traces of them were to be found on the -Barnet road.” - -“Well, then--supposing them to be in London. They may be there, though -for the purpose of concealment, for no more exceptional purpose. It is -not likely that money should be very abundant on either side; and it -might strike them that they could be more economically, though less -expeditiously, married in London than in Scotland.” - -“But why all this secrecy? Why any fear of detection? Why must their -marriage be private? Oh, no, no--this is not likely. His most particular -friend, you see by Jane’s account, was persuaded of his never intending -to marry her. Wickham will never marry a woman without some money. He -cannot afford it. And what claims has Lydia--what attraction has she -beyond youth, health, and good humour that could make him, for her sake, -forego every chance of benefiting himself by marrying well? As to what -restraint the apprehensions of disgrace in the corps might throw on a -dishonourable elopement with her, I am not able to judge; for I know -nothing of the effects that such a step might produce. But as to your -other objection, I am afraid it will hardly hold good. Lydia has -no brothers to step forward; and he might imagine, from my father’s -behaviour, from his indolence and the little attention he has ever -seemed to give to what was going forward in his family, that _he_ would -do as little, and think as little about it, as any father could do, in -such a matter.” - -“But can you think that Lydia is so lost to everything but love of him -as to consent to live with him on any terms other than marriage?” - -“It does seem, and it is most shocking indeed,” replied Elizabeth, with -tears in her eyes, “that a sister’s sense of decency and virtue in such -a point should admit of doubt. But, really, I know not what to say. -Perhaps I am not doing her justice. But she is very young; she has never -been taught to think on serious subjects; and for the last half-year, -nay, for a twelvemonth--she has been given up to nothing but amusement -and vanity. She has been allowed to dispose of her time in the most idle -and frivolous manner, and to adopt any opinions that came in her way. -Since the ----shire were first quartered in Meryton, nothing but love, -flirtation, and officers have been in her head. She has been doing -everything in her power by thinking and talking on the subject, to give -greater--what shall I call it? susceptibility to her feelings; which are -naturally lively enough. And we all know that Wickham has every charm of -person and address that can captivate a woman.” - -“But you see that Jane,” said her aunt, “does not think so very ill of -Wickham as to believe him capable of the attempt.” - -“Of whom does Jane ever think ill? And who is there, whatever might be -their former conduct, that she would think capable of such an attempt, -till it were proved against them? But Jane knows, as well as I do, what -Wickham really is. We both know that he has been profligate in every -sense of the word; that he has neither integrity nor honour; that he is -as false and deceitful as he is insinuating.” - -“And do you really know all this?” cried Mrs. Gardiner, whose curiosity -as to the mode of her intelligence was all alive. - -“I do indeed,” replied Elizabeth, colouring. “I told you, the other day, -of his infamous behaviour to Mr. Darcy; and you yourself, when last at -Longbourn, heard in what manner he spoke of the man who had behaved -with such forbearance and liberality towards him. And there are other -circumstances which I am not at liberty--which it is not worth while to -relate; but his lies about the whole Pemberley family are endless. From -what he said of Miss Darcy I was thoroughly prepared to see a proud, -reserved, disagreeable girl. Yet he knew to the contrary himself. He -must know that she was as amiable and unpretending as we have found -her.” - -“But does Lydia know nothing of this? can she be ignorant of what you -and Jane seem so well to understand?” - -“Oh, yes!--that, that is the worst of all. Till I was in Kent, and saw -so much both of Mr. Darcy and his relation Colonel Fitzwilliam, I was -ignorant of the truth myself. And when I returned home, the ----shire -was to leave Meryton in a week or fortnight’s time. As that was the -case, neither Jane, to whom I related the whole, nor I, thought it -necessary to make our knowledge public; for of what use could -it apparently be to any one, that the good opinion which all the -neighbourhood had of him should then be overthrown? And even when it was -settled that Lydia should go with Mrs. Forster, the necessity of opening -her eyes to his character never occurred to me. That _she_ could be -in any danger from the deception never entered my head. That such a -consequence as _this_ could ensue, you may easily believe, was far -enough from my thoughts.” - -“When they all removed to Brighton, therefore, you had no reason, I -suppose, to believe them fond of each other?” - -“Not the slightest. I can remember no symptom of affection on either -side; and had anything of the kind been perceptible, you must be aware -that ours is not a family on which it could be thrown away. When first -he entered the corps, she was ready enough to admire him; but so we all -were. Every girl in or near Meryton was out of her senses about him for -the first two months; but he never distinguished _her_ by any particular -attention; and, consequently, after a moderate period of extravagant and -wild admiration, her fancy for him gave way, and others of the regiment, -who treated her with more distinction, again became her favourites.” - - * * * * * - -It may be easily believed, that however little of novelty could be added -to their fears, hopes, and conjectures, on this interesting subject, by -its repeated discussion, no other could detain them from it long, during -the whole of the journey. From Elizabeth’s thoughts it was never absent. -Fixed there by the keenest of all anguish, self-reproach, she could find -no interval of ease or forgetfulness. - -They travelled as expeditiously as possible, and, sleeping one night -on the road, reached Longbourn by dinner time the next day. It was a -comfort to Elizabeth to consider that Jane could not have been wearied -by long expectations. - -The little Gardiners, attracted by the sight of a chaise, were standing -on the steps of the house as they entered the paddock; and, when the -carriage drove up to the door, the joyful surprise that lighted up their -faces, and displayed itself over their whole bodies, in a variety of -capers and frisks, was the first pleasing earnest of their welcome. - -Elizabeth jumped out; and, after giving each of them a hasty kiss, -hurried into the vestibule, where Jane, who came running down from her -mother’s apartment, immediately met her. - -Elizabeth, as she affectionately embraced her, whilst tears filled the -eyes of both, lost not a moment in asking whether anything had been -heard of the fugitives. - -“Not yet,” replied Jane. “But now that my dear uncle is come, I hope -everything will be well.” - -“Is my father in town?” - -“Yes, he went on Tuesday, as I wrote you word.” - -“And have you heard from him often?” - -“We have heard only twice. He wrote me a few lines on Wednesday to say -that he had arrived in safety, and to give me his directions, which I -particularly begged him to do. He merely added that he should not write -again till he had something of importance to mention.” - -“And my mother--how is she? How are you all?” - -“My mother is tolerably well, I trust; though her spirits are greatly -shaken. She is up stairs and will have great satisfaction in seeing you -all. She does not yet leave her dressing-room. Mary and Kitty, thank -Heaven, are quite well.” - -“But you--how are you?” cried Elizabeth. “You look pale. How much you -must have gone through!” - -Her sister, however, assured her of her being perfectly well; and their -conversation, which had been passing while Mr. and Mrs. Gardiner were -engaged with their children, was now put an end to by the approach -of the whole party. Jane ran to her uncle and aunt, and welcomed and -thanked them both, with alternate smiles and tears. - -When they were all in the drawing-room, the questions which Elizabeth -had already asked were of course repeated by the others, and they soon -found that Jane had no intelligence to give. The sanguine hope of -good, however, which the benevolence of her heart suggested had not yet -deserted her; she still expected that it would all end well, and that -every morning would bring some letter, either from Lydia or her father, -to explain their proceedings, and, perhaps, announce their marriage. - -Mrs. Bennet, to whose apartment they all repaired, after a few minutes’ -conversation together, received them exactly as might be expected; with -tears and lamentations of regret, invectives against the villainous -conduct of Wickham, and complaints of her own sufferings and ill-usage; -blaming everybody but the person to whose ill-judging indulgence the -errors of her daughter must principally be owing. - -“If I had been able,” said she, “to carry my point in going to Brighton, -with all my family, _this_ would not have happened; but poor dear Lydia -had nobody to take care of her. Why did the Forsters ever let her go out -of their sight? I am sure there was some great neglect or other on their -side, for she is not the kind of girl to do such a thing if she had been -well looked after. I always thought they were very unfit to have the -charge of her; but I was overruled, as I always am. Poor dear child! -And now here’s Mr. Bennet gone away, and I know he will fight Wickham, -wherever he meets him and then he will be killed, and what is to become -of us all? The Collinses will turn us out before he is cold in his -grave, and if you are not kind to us, brother, I do not know what we -shall do.” - -They all exclaimed against such terrific ideas; and Mr. Gardiner, after -general assurances of his affection for her and all her family, told her -that he meant to be in London the very next day, and would assist Mr. -Bennet in every endeavour for recovering Lydia. - -“Do not give way to useless alarm,” added he; “though it is right to be -prepared for the worst, there is no occasion to look on it as certain. -It is not quite a week since they left Brighton. In a few days more we -may gain some news of them; and till we know that they are not married, -and have no design of marrying, do not let us give the matter over as -lost. As soon as I get to town I shall go to my brother, and make -him come home with me to Gracechurch Street; and then we may consult -together as to what is to be done.” - -“Oh! my dear brother,” replied Mrs. Bennet, “that is exactly what I -could most wish for. And now do, when you get to town, find them out, -wherever they may be; and if they are not married already, _make_ them -marry. And as for wedding clothes, do not let them wait for that, but -tell Lydia she shall have as much money as she chooses to buy them, -after they are married. And, above all, keep Mr. Bennet from fighting. -Tell him what a dreadful state I am in, that I am frighted out of my -wits--and have such tremblings, such flutterings, all over me--such -spasms in my side and pains in my head, and such beatings at heart, that -I can get no rest by night nor by day. And tell my dear Lydia not to -give any directions about her clothes till she has seen me, for she does -not know which are the best warehouses. Oh, brother, how kind you are! I -know you will contrive it all.” - -But Mr. Gardiner, though he assured her again of his earnest endeavours -in the cause, could not avoid recommending moderation to her, as well -in her hopes as her fear; and after talking with her in this manner till -dinner was on the table, they all left her to vent all her feelings on -the housekeeper, who attended in the absence of her daughters. - -Though her brother and sister were persuaded that there was no real -occasion for such a seclusion from the family, they did not attempt to -oppose it, for they knew that she had not prudence enough to hold her -tongue before the servants, while they waited at table, and judged it -better that _one_ only of the household, and the one whom they could -most trust should comprehend all her fears and solicitude on the -subject. - -In the dining-room they were soon joined by Mary and Kitty, who had been -too busily engaged in their separate apartments to make their appearance -before. One came from her books, and the other from her toilette. The -faces of both, however, were tolerably calm; and no change was visible -in either, except that the loss of her favourite sister, or the anger -which she had herself incurred in this business, had given more of -fretfulness than usual to the accents of Kitty. As for Mary, she was -mistress enough of herself to whisper to Elizabeth, with a countenance -of grave reflection, soon after they were seated at table: - -“This is a most unfortunate affair, and will probably be much talked of. -But we must stem the tide of malice, and pour into the wounded bosoms of -each other the balm of sisterly consolation.” - -Then, perceiving in Elizabeth no inclination of replying, she added, -“Unhappy as the event must be for Lydia, we may draw from it this useful -lesson: that loss of virtue in a female is irretrievable; that one -false step involves her in endless ruin; that her reputation is no less -brittle than it is beautiful; and that she cannot be too much guarded in -her behaviour towards the undeserving of the other sex.” - -Elizabeth lifted up her eyes in amazement, but was too much oppressed -to make any reply. Mary, however, continued to console herself with such -kind of moral extractions from the evil before them. - -In the afternoon, the two elder Miss Bennets were able to be for -half-an-hour by themselves; and Elizabeth instantly availed herself of -the opportunity of making any inquiries, which Jane was equally eager to -satisfy. After joining in general lamentations over the dreadful sequel -of this event, which Elizabeth considered as all but certain, and Miss -Bennet could not assert to be wholly impossible, the former continued -the subject, by saying, “But tell me all and everything about it which -I have not already heard. Give me further particulars. What did Colonel -Forster say? Had they no apprehension of anything before the elopement -took place? They must have seen them together for ever.” - -“Colonel Forster did own that he had often suspected some partiality, -especially on Lydia’s side, but nothing to give him any alarm. I am so -grieved for him! His behaviour was attentive and kind to the utmost. He -_was_ coming to us, in order to assure us of his concern, before he had -any idea of their not being gone to Scotland: when that apprehension -first got abroad, it hastened his journey.” - -“And was Denny convinced that Wickham would not marry? Did he know of -their intending to go off? Had Colonel Forster seen Denny himself?” - -“Yes; but, when questioned by _him_, Denny denied knowing anything of -their plans, and would not give his real opinion about it. He did not -repeat his persuasion of their not marrying--and from _that_, I am -inclined to hope, he might have been misunderstood before.” - -“And till Colonel Forster came himself, not one of you entertained a -doubt, I suppose, of their being really married?” - -“How was it possible that such an idea should enter our brains? I felt -a little uneasy--a little fearful of my sister’s happiness with him -in marriage, because I knew that his conduct had not been always quite -right. My father and mother knew nothing of that; they only felt how -imprudent a match it must be. Kitty then owned, with a very natural -triumph on knowing more than the rest of us, that in Lydia’s last letter -she had prepared her for such a step. She had known, it seems, of their -being in love with each other, many weeks.” - -“But not before they went to Brighton?” - -“No, I believe not.” - -“And did Colonel Forster appear to think well of Wickham himself? Does -he know his real character?” - -“I must confess that he did not speak so well of Wickham as he formerly -did. He believed him to be imprudent and extravagant. And since this sad -affair has taken place, it is said that he left Meryton greatly in debt; -but I hope this may be false.” - -“Oh, Jane, had we been less secret, had we told what we knew of him, -this could not have happened!” - -“Perhaps it would have been better,” replied her sister. “But to expose -the former faults of any person without knowing what their present -feelings were, seemed unjustifiable. We acted with the best intentions.” - -“Could Colonel Forster repeat the particulars of Lydia’s note to his -wife?” - -“He brought it with him for us to see.” - -Jane then took it from her pocket-book, and gave it to Elizabeth. These -were the contents: - -“MY DEAR HARRIET, - -“You will laugh when you know where I am gone, and I cannot help -laughing myself at your surprise to-morrow morning, as soon as I am -missed. I am going to Gretna Green, and if you cannot guess with who, -I shall think you a simpleton, for there is but one man in the world I -love, and he is an angel. I should never be happy without him, so think -it no harm to be off. You need not send them word at Longbourn of my -going, if you do not like it, for it will make the surprise the greater, -when I write to them and sign my name ‘Lydia Wickham.’ What a good joke -it will be! I can hardly write for laughing. Pray make my excuses to -Pratt for not keeping my engagement, and dancing with him to-night. -Tell him I hope he will excuse me when he knows all; and tell him I will -dance with him at the next ball we meet, with great pleasure. I shall -send for my clothes when I get to Longbourn; but I wish you would tell -Sally to mend a great slit in my worked muslin gown before they are -packed up. Good-bye. Give my love to Colonel Forster. I hope you will -drink to our good journey. - -“Your affectionate friend, - -“LYDIA BENNET.” - -“Oh! thoughtless, thoughtless Lydia!” cried Elizabeth when she had -finished it. “What a letter is this, to be written at such a moment! -But at least it shows that _she_ was serious on the subject of their -journey. Whatever he might afterwards persuade her to, it was not on her -side a _scheme_ of infamy. My poor father! how he must have felt it!” - -“I never saw anyone so shocked. He could not speak a word for full ten -minutes. My mother was taken ill immediately, and the whole house in -such confusion!” - -“Oh! Jane,” cried Elizabeth, “was there a servant belonging to it who -did not know the whole story before the end of the day?” - -“I do not know. I hope there was. But to be guarded at such a time is -very difficult. My mother was in hysterics, and though I endeavoured to -give her every assistance in my power, I am afraid I did not do so -much as I might have done! But the horror of what might possibly happen -almost took from me my faculties.” - -“Your attendance upon her has been too much for you. You do not look -well. Oh that I had been with you! you have had every care and anxiety -upon yourself alone.” - -“Mary and Kitty have been very kind, and would have shared in every -fatigue, I am sure; but I did not think it right for either of them. -Kitty is slight and delicate; and Mary studies so much, that her hours -of repose should not be broken in on. My aunt Phillips came to Longbourn -on Tuesday, after my father went away; and was so good as to stay till -Thursday with me. She was of great use and comfort to us all. And -Lady Lucas has been very kind; she walked here on Wednesday morning to -condole with us, and offered her services, or any of her daughters’, if -they should be of use to us.” - -“She had better have stayed at home,” cried Elizabeth; “perhaps she -_meant_ well, but, under such a misfortune as this, one cannot see -too little of one’s neighbours. Assistance is impossible; condolence -insufferable. Let them triumph over us at a distance, and be satisfied.” - -She then proceeded to inquire into the measures which her father had -intended to pursue, while in town, for the recovery of his daughter. - -“He meant I believe,” replied Jane, “to go to Epsom, the place where -they last changed horses, see the postilions and try if anything could -be made out from them. His principal object must be to discover the -number of the hackney coach which took them from Clapham. It had come -with a fare from London; and as he thought that the circumstance of a -gentleman and lady’s removing from one carriage into another might -be remarked he meant to make inquiries at Clapham. If he could anyhow -discover at what house the coachman had before set down his fare, he -determined to make inquiries there, and hoped it might not be impossible -to find out the stand and number of the coach. I do not know of any -other designs that he had formed; but he was in such a hurry to be gone, -and his spirits so greatly discomposed, that I had difficulty in finding -out even so much as this.” - - - -Chapter 48 - - -The whole party were in hopes of a letter from Mr. Bennet the next -morning, but the post came in without bringing a single line from him. -His family knew him to be, on all common occasions, a most negligent and -dilatory correspondent; but at such a time they had hoped for exertion. -They were forced to conclude that he had no pleasing intelligence to -send; but even of _that_ they would have been glad to be certain. Mr. -Gardiner had waited only for the letters before he set off. - -When he was gone, they were certain at least of receiving constant -information of what was going on, and their uncle promised, at parting, -to prevail on Mr. Bennet to return to Longbourn, as soon as he could, -to the great consolation of his sister, who considered it as the only -security for her husband’s not being killed in a duel. - -Mrs. Gardiner and the children were to remain in Hertfordshire a few -days longer, as the former thought her presence might be serviceable -to her nieces. She shared in their attendance on Mrs. Bennet, and was a -great comfort to them in their hours of freedom. Their other aunt also -visited them frequently, and always, as she said, with the design of -cheering and heartening them up--though, as she never came without -reporting some fresh instance of Wickham’s extravagance or irregularity, -she seldom went away without leaving them more dispirited than she found -them. - -All Meryton seemed striving to blacken the man who, but three months -before, had been almost an angel of light. He was declared to be in debt -to every tradesman in the place, and his intrigues, all honoured with -the title of seduction, had been extended into every tradesman’s family. -Everybody declared that he was the wickedest young man in the world; -and everybody began to find out that they had always distrusted the -appearance of his goodness. Elizabeth, though she did not credit above -half of what was said, believed enough to make her former assurance of -her sister’s ruin more certain; and even Jane, who believed still less -of it, became almost hopeless, more especially as the time was now come -when, if they had gone to Scotland, which she had never before entirely -despaired of, they must in all probability have gained some news of -them. - -Mr. Gardiner left Longbourn on Sunday; on Tuesday his wife received a -letter from him; it told them that, on his arrival, he had immediately -found out his brother, and persuaded him to come to Gracechurch Street; -that Mr. Bennet had been to Epsom and Clapham, before his arrival, -but without gaining any satisfactory information; and that he was now -determined to inquire at all the principal hotels in town, as Mr. Bennet -thought it possible they might have gone to one of them, on their first -coming to London, before they procured lodgings. Mr. Gardiner himself -did not expect any success from this measure, but as his brother was -eager in it, he meant to assist him in pursuing it. He added that Mr. -Bennet seemed wholly disinclined at present to leave London and promised -to write again very soon. There was also a postscript to this effect: - -“I have written to Colonel Forster to desire him to find out, if -possible, from some of the young man’s intimates in the regiment, -whether Wickham has any relations or connections who would be likely to -know in what part of town he has now concealed himself. If there were -anyone that one could apply to with a probability of gaining such a -clue as that, it might be of essential consequence. At present we have -nothing to guide us. Colonel Forster will, I dare say, do everything in -his power to satisfy us on this head. But, on second thoughts, perhaps, -Lizzy could tell us what relations he has now living, better than any -other person.” - -Elizabeth was at no loss to understand from whence this deference to her -authority proceeded; but it was not in her power to give any information -of so satisfactory a nature as the compliment deserved. She had never -heard of his having had any relations, except a father and mother, both -of whom had been dead many years. It was possible, however, that some of -his companions in the ----shire might be able to give more information; -and though she was not very sanguine in expecting it, the application -was a something to look forward to. - -Every day at Longbourn was now a day of anxiety; but the most anxious -part of each was when the post was expected. The arrival of letters -was the grand object of every morning’s impatience. Through letters, -whatever of good or bad was to be told would be communicated, and every -succeeding day was expected to bring some news of importance. - -But before they heard again from Mr. Gardiner, a letter arrived for -their father, from a different quarter, from Mr. Collins; which, as Jane -had received directions to open all that came for him in his absence, -she accordingly read; and Elizabeth, who knew what curiosities his -letters always were, looked over her, and read it likewise. It was as -follows: - -“MY DEAR SIR, - -“I feel myself called upon, by our relationship, and my situation -in life, to condole with you on the grievous affliction you are now -suffering under, of which we were yesterday informed by a letter from -Hertfordshire. Be assured, my dear sir, that Mrs. Collins and myself -sincerely sympathise with you and all your respectable family, in -your present distress, which must be of the bitterest kind, because -proceeding from a cause which no time can remove. No arguments shall be -wanting on my part that can alleviate so severe a misfortune--or that -may comfort you, under a circumstance that must be of all others the -most afflicting to a parent’s mind. The death of your daughter would -have been a blessing in comparison of this. And it is the more to -be lamented, because there is reason to suppose as my dear Charlotte -informs me, that this licentiousness of behaviour in your daughter has -proceeded from a faulty degree of indulgence; though, at the same time, -for the consolation of yourself and Mrs. Bennet, I am inclined to think -that her own disposition must be naturally bad, or she could not be -guilty of such an enormity, at so early an age. Howsoever that may be, -you are grievously to be pitied; in which opinion I am not only joined -by Mrs. Collins, but likewise by Lady Catherine and her daughter, to -whom I have related the affair. They agree with me in apprehending that -this false step in one daughter will be injurious to the fortunes of -all the others; for who, as Lady Catherine herself condescendingly says, -will connect themselves with such a family? And this consideration leads -me moreover to reflect, with augmented satisfaction, on a certain event -of last November; for had it been otherwise, I must have been involved -in all your sorrow and disgrace. Let me then advise you, dear sir, to -console yourself as much as possible, to throw off your unworthy child -from your affection for ever, and leave her to reap the fruits of her -own heinous offense. - -“I am, dear sir, etc., etc.” - -Mr. Gardiner did not write again till he had received an answer from -Colonel Forster; and then he had nothing of a pleasant nature to send. -It was not known that Wickham had a single relationship with whom he -kept up any connection, and it was certain that he had no near one -living. His former acquaintances had been numerous; but since he -had been in the militia, it did not appear that he was on terms of -particular friendship with any of them. There was no one, therefore, -who could be pointed out as likely to give any news of him. And in the -wretched state of his own finances, there was a very powerful motive for -secrecy, in addition to his fear of discovery by Lydia’s relations, for -it had just transpired that he had left gaming debts behind him to a -very considerable amount. Colonel Forster believed that more than a -thousand pounds would be necessary to clear his expenses at Brighton. -He owed a good deal in town, but his debts of honour were still more -formidable. Mr. Gardiner did not attempt to conceal these particulars -from the Longbourn family. Jane heard them with horror. “A gamester!” - she cried. “This is wholly unexpected. I had not an idea of it.” - -Mr. Gardiner added in his letter, that they might expect to see their -father at home on the following day, which was Saturday. Rendered -spiritless by the ill-success of all their endeavours, he had yielded -to his brother-in-law’s entreaty that he would return to his family, and -leave it to him to do whatever occasion might suggest to be advisable -for continuing their pursuit. When Mrs. Bennet was told of this, she did -not express so much satisfaction as her children expected, considering -what her anxiety for his life had been before. - -“What, is he coming home, and without poor Lydia?” she cried. “Sure he -will not leave London before he has found them. Who is to fight Wickham, -and make him marry her, if he comes away?” - -As Mrs. Gardiner began to wish to be at home, it was settled that she -and the children should go to London, at the same time that Mr. Bennet -came from it. The coach, therefore, took them the first stage of their -journey, and brought its master back to Longbourn. - -Mrs. Gardiner went away in all the perplexity about Elizabeth and her -Derbyshire friend that had attended her from that part of the world. His -name had never been voluntarily mentioned before them by her niece; and -the kind of half-expectation which Mrs. Gardiner had formed, of their -being followed by a letter from him, had ended in nothing. Elizabeth had -received none since her return that could come from Pemberley. - -The present unhappy state of the family rendered any other excuse for -the lowness of her spirits unnecessary; nothing, therefore, could be -fairly conjectured from _that_, though Elizabeth, who was by this time -tolerably well acquainted with her own feelings, was perfectly aware -that, had she known nothing of Darcy, she could have borne the dread of -Lydia’s infamy somewhat better. It would have spared her, she thought, -one sleepless night out of two. - -When Mr. Bennet arrived, he had all the appearance of his usual -philosophic composure. He said as little as he had ever been in the -habit of saying; made no mention of the business that had taken him -away, and it was some time before his daughters had courage to speak of -it. - -It was not till the afternoon, when he had joined them at tea, that -Elizabeth ventured to introduce the subject; and then, on her briefly -expressing her sorrow for what he must have endured, he replied, “Say -nothing of that. Who should suffer but myself? It has been my own doing, -and I ought to feel it.” - -“You must not be too severe upon yourself,” replied Elizabeth. - -“You may well warn me against such an evil. Human nature is so prone -to fall into it! No, Lizzy, let me once in my life feel how much I have -been to blame. I am not afraid of being overpowered by the impression. -It will pass away soon enough.” - -“Do you suppose them to be in London?” - -“Yes; where else can they be so well concealed?” - -“And Lydia used to want to go to London,” added Kitty. - -“She is happy then,” said her father drily; “and her residence there -will probably be of some duration.” - -Then after a short silence he continued: - -“Lizzy, I bear you no ill-will for being justified in your advice to me -last May, which, considering the event, shows some greatness of mind.” - -They were interrupted by Miss Bennet, who came to fetch her mother’s -tea. - -“This is a parade,” he cried, “which does one good; it gives such an -elegance to misfortune! Another day I will do the same; I will sit in my -library, in my nightcap and powdering gown, and give as much trouble as -I can; or, perhaps, I may defer it till Kitty runs away.” - -“I am not going to run away, papa,” said Kitty fretfully. “If I should -ever go to Brighton, I would behave better than Lydia.” - -“_You_ go to Brighton. I would not trust you so near it as Eastbourne -for fifty pounds! No, Kitty, I have at last learnt to be cautious, and -you will feel the effects of it. No officer is ever to enter into -my house again, nor even to pass through the village. Balls will be -absolutely prohibited, unless you stand up with one of your sisters. -And you are never to stir out of doors till you can prove that you have -spent ten minutes of every day in a rational manner.” - -Kitty, who took all these threats in a serious light, began to cry. - -“Well, well,” said he, “do not make yourself unhappy. If you are a good -girl for the next ten years, I will take you to a review at the end of -them.” - - - -Chapter 49 - - -Two days after Mr. Bennet’s return, as Jane and Elizabeth were walking -together in the shrubbery behind the house, they saw the housekeeper -coming towards them, and, concluding that she came to call them to their -mother, went forward to meet her; but, instead of the expected summons, -when they approached her, she said to Miss Bennet, “I beg your pardon, -madam, for interrupting you, but I was in hopes you might have got some -good news from town, so I took the liberty of coming to ask.” - -“What do you mean, Hill? We have heard nothing from town.” - -“Dear madam,” cried Mrs. Hill, in great astonishment, “don’t you know -there is an express come for master from Mr. Gardiner? He has been here -this half-hour, and master has had a letter.” - -Away ran the girls, too eager to get in to have time for speech. They -ran through the vestibule into the breakfast-room; from thence to the -library; their father was in neither; and they were on the point of -seeking him up stairs with their mother, when they were met by the -butler, who said: - -“If you are looking for my master, ma’am, he is walking towards the -little copse.” - -Upon this information, they instantly passed through the hall once -more, and ran across the lawn after their father, who was deliberately -pursuing his way towards a small wood on one side of the paddock. - -Jane, who was not so light nor so much in the habit of running as -Elizabeth, soon lagged behind, while her sister, panting for breath, -came up with him, and eagerly cried out: - -“Oh, papa, what news--what news? Have you heard from my uncle?” - -“Yes I have had a letter from him by express.” - -“Well, and what news does it bring--good or bad?” - -“What is there of good to be expected?” said he, taking the letter from -his pocket. “But perhaps you would like to read it.” - -Elizabeth impatiently caught it from his hand. Jane now came up. - -“Read it aloud,” said their father, “for I hardly know myself what it is -about.” - -“Gracechurch Street, Monday, August 2. - -“MY DEAR BROTHER, - -“At last I am able to send you some tidings of my niece, and such as, -upon the whole, I hope it will give you satisfaction. Soon after you -left me on Saturday, I was fortunate enough to find out in what part of -London they were. The particulars I reserve till we meet; it is enough -to know they are discovered. I have seen them both--” - -“Then it is as I always hoped,” cried Jane; “they are married!” - -Elizabeth read on: - -“I have seen them both. They are not married, nor can I find there -was any intention of being so; but if you are willing to perform the -engagements which I have ventured to make on your side, I hope it will -not be long before they are. All that is required of you is, to assure -to your daughter, by settlement, her equal share of the five thousand -pounds secured among your children after the decease of yourself and -my sister; and, moreover, to enter into an engagement of allowing her, -during your life, one hundred pounds per annum. These are conditions -which, considering everything, I had no hesitation in complying with, -as far as I thought myself privileged, for you. I shall send this by -express, that no time may be lost in bringing me your answer. You -will easily comprehend, from these particulars, that Mr. Wickham’s -circumstances are not so hopeless as they are generally believed to be. -The world has been deceived in that respect; and I am happy to say there -will be some little money, even when all his debts are discharged, to -settle on my niece, in addition to her own fortune. If, as I conclude -will be the case, you send me full powers to act in your name throughout -the whole of this business, I will immediately give directions to -Haggerston for preparing a proper settlement. There will not be the -smallest occasion for your coming to town again; therefore stay quiet at -Longbourn, and depend on my diligence and care. Send back your answer as -fast as you can, and be careful to write explicitly. We have judged it -best that my niece should be married from this house, of which I hope -you will approve. She comes to us to-day. I shall write again as soon as -anything more is determined on. Yours, etc., - -“EDW. GARDINER.” - -“Is it possible?” cried Elizabeth, when she had finished. “Can it be -possible that he will marry her?” - -“Wickham is not so undeserving, then, as we thought him,” said her -sister. “My dear father, I congratulate you.” - -“And have you answered the letter?” cried Elizabeth. - -“No; but it must be done soon.” - -Most earnestly did she then entreat him to lose no more time before he -wrote. - -“Oh! my dear father,” she cried, “come back and write immediately. -Consider how important every moment is in such a case.” - -“Let me write for you,” said Jane, “if you dislike the trouble -yourself.” - -“I dislike it very much,” he replied; “but it must be done.” - -And so saying, he turned back with them, and walked towards the house. - -“And may I ask--” said Elizabeth; “but the terms, I suppose, must be -complied with.” - -“Complied with! I am only ashamed of his asking so little.” - -“And they _must_ marry! Yet he is _such_ a man!” - -“Yes, yes, they must marry. There is nothing else to be done. But there -are two things that I want very much to know; one is, how much money -your uncle has laid down to bring it about; and the other, how am I ever -to pay him.” - -“Money! My uncle!” cried Jane, “what do you mean, sir?” - -“I mean, that no man in his senses would marry Lydia on so slight a -temptation as one hundred a year during my life, and fifty after I am -gone.” - -“That is very true,” said Elizabeth; “though it had not occurred to me -before. His debts to be discharged, and something still to remain! Oh! -it must be my uncle’s doings! Generous, good man, I am afraid he has -distressed himself. A small sum could not do all this.” - -“No,” said her father; “Wickham’s a fool if he takes her with a farthing -less than ten thousand pounds. I should be sorry to think so ill of him, -in the very beginning of our relationship.” - -“Ten thousand pounds! Heaven forbid! How is half such a sum to be -repaid?” - -Mr. Bennet made no answer, and each of them, deep in thought, continued -silent till they reached the house. Their father then went on to the -library to write, and the girls walked into the breakfast-room. - -“And they are really to be married!” cried Elizabeth, as soon as they -were by themselves. “How strange this is! And for _this_ we are to be -thankful. That they should marry, small as is their chance of happiness, -and wretched as is his character, we are forced to rejoice. Oh, Lydia!” - -“I comfort myself with thinking,” replied Jane, “that he certainly would -not marry Lydia if he had not a real regard for her. Though our kind -uncle has done something towards clearing him, I cannot believe that ten -thousand pounds, or anything like it, has been advanced. He has children -of his own, and may have more. How could he spare half ten thousand -pounds?” - -“If he were ever able to learn what Wickham’s debts have been,” said -Elizabeth, “and how much is settled on his side on our sister, we shall -exactly know what Mr. Gardiner has done for them, because Wickham has -not sixpence of his own. The kindness of my uncle and aunt can never -be requited. Their taking her home, and affording her their personal -protection and countenance, is such a sacrifice to her advantage as -years of gratitude cannot enough acknowledge. By this time she is -actually with them! If such goodness does not make her miserable now, -she will never deserve to be happy! What a meeting for her, when she -first sees my aunt!” - -“We must endeavour to forget all that has passed on either side,” said -Jane: “I hope and trust they will yet be happy. His consenting to -marry her is a proof, I will believe, that he is come to a right way of -thinking. Their mutual affection will steady them; and I flatter myself -they will settle so quietly, and live in so rational a manner, as may in -time make their past imprudence forgotten.” - -“Their conduct has been such,” replied Elizabeth, “as neither you, nor -I, nor anybody can ever forget. It is useless to talk of it.” - -It now occurred to the girls that their mother was in all likelihood -perfectly ignorant of what had happened. They went to the library, -therefore, and asked their father whether he would not wish them to make -it known to her. He was writing and, without raising his head, coolly -replied: - -“Just as you please.” - -“May we take my uncle’s letter to read to her?” - -“Take whatever you like, and get away.” - -Elizabeth took the letter from his writing-table, and they went up stairs -together. Mary and Kitty were both with Mrs. Bennet: one communication -would, therefore, do for all. After a slight preparation for good news, -the letter was read aloud. Mrs. Bennet could hardly contain herself. As -soon as Jane had read Mr. Gardiner’s hope of Lydia’s being soon -married, her joy burst forth, and every following sentence added to its -exuberance. She was now in an irritation as violent from delight, as she -had ever been fidgety from alarm and vexation. To know that her daughter -would be married was enough. She was disturbed by no fear for her -felicity, nor humbled by any remembrance of her misconduct. - -“My dear, dear Lydia!” she cried. “This is delightful indeed! She will -be married! I shall see her again! She will be married at sixteen! -My good, kind brother! I knew how it would be. I knew he would manage -everything! How I long to see her! and to see dear Wickham too! But the -clothes, the wedding clothes! I will write to my sister Gardiner about -them directly. Lizzy, my dear, run down to your father, and ask him -how much he will give her. Stay, stay, I will go myself. Ring the bell, -Kitty, for Hill. I will put on my things in a moment. My dear, dear -Lydia! How merry we shall be together when we meet!” - -Her eldest daughter endeavoured to give some relief to the violence of -these transports, by leading her thoughts to the obligations which Mr. -Gardiner’s behaviour laid them all under. - -“For we must attribute this happy conclusion,” she added, “in a great -measure to his kindness. We are persuaded that he has pledged himself to -assist Mr. Wickham with money.” - -“Well,” cried her mother, “it is all very right; who should do it but -her own uncle? If he had not had a family of his own, I and my children -must have had all his money, you know; and it is the first time we have -ever had anything from him, except a few presents. Well! I am so happy! -In a short time I shall have a daughter married. Mrs. Wickham! How well -it sounds! And she was only sixteen last June. My dear Jane, I am in -such a flutter, that I am sure I can’t write; so I will dictate, and -you write for me. We will settle with your father about the money -afterwards; but the things should be ordered immediately.” - -She was then proceeding to all the particulars of calico, muslin, and -cambric, and would shortly have dictated some very plentiful orders, had -not Jane, though with some difficulty, persuaded her to wait till her -father was at leisure to be consulted. One day’s delay, she observed, -would be of small importance; and her mother was too happy to be quite -so obstinate as usual. Other schemes, too, came into her head. - -“I will go to Meryton,” said she, “as soon as I am dressed, and tell the -good, good news to my sister Philips. And as I come back, I can call -on Lady Lucas and Mrs. Long. Kitty, run down and order the carriage. -An airing would do me a great deal of good, I am sure. Girls, can I do -anything for you in Meryton? Oh! Here comes Hill! My dear Hill, have you -heard the good news? Miss Lydia is going to be married; and you shall -all have a bowl of punch to make merry at her wedding.” - -Mrs. Hill began instantly to express her joy. Elizabeth received her -congratulations amongst the rest, and then, sick of this folly, took -refuge in her own room, that she might think with freedom. - -Poor Lydia’s situation must, at best, be bad enough; but that it was -no worse, she had need to be thankful. She felt it so; and though, in -looking forward, neither rational happiness nor worldly prosperity could -be justly expected for her sister, in looking back to what they had -feared, only two hours ago, she felt all the advantages of what they had -gained. - - - -Chapter 50 - - -Mr. Bennet had very often wished before this period of his life that, -instead of spending his whole income, he had laid by an annual sum for -the better provision of his children, and of his wife, if she survived -him. He now wished it more than ever. Had he done his duty in that -respect, Lydia need not have been indebted to her uncle for whatever -of honour or credit could now be purchased for her. The satisfaction of -prevailing on one of the most worthless young men in Great Britain to be -her husband might then have rested in its proper place. - -He was seriously concerned that a cause of so little advantage to anyone -should be forwarded at the sole expense of his brother-in-law, and he -was determined, if possible, to find out the extent of his assistance, -and to discharge the obligation as soon as he could. - -When first Mr. Bennet had married, economy was held to be perfectly -useless, for, of course, they were to have a son. The son was to join -in cutting off the entail, as soon as he should be of age, and the widow -and younger children would by that means be provided for. Five daughters -successively entered the world, but yet the son was to come; and Mrs. -Bennet, for many years after Lydia’s birth, had been certain that he -would. This event had at last been despaired of, but it was then -too late to be saving. Mrs. Bennet had no turn for economy, and her -husband’s love of independence had alone prevented their exceeding their -income. - -Five thousand pounds was settled by marriage articles on Mrs. Bennet and -the children. But in what proportions it should be divided amongst the -latter depended on the will of the parents. This was one point, with -regard to Lydia, at least, which was now to be settled, and Mr. Bennet -could have no hesitation in acceding to the proposal before him. In -terms of grateful acknowledgment for the kindness of his brother, -though expressed most concisely, he then delivered on paper his perfect -approbation of all that was done, and his willingness to fulfil the -engagements that had been made for him. He had never before supposed -that, could Wickham be prevailed on to marry his daughter, it would -be done with so little inconvenience to himself as by the present -arrangement. He would scarcely be ten pounds a year the loser by the -hundred that was to be paid them; for, what with her board and pocket -allowance, and the continual presents in money which passed to her -through her mother’s hands, Lydia’s expenses had been very little within -that sum. - -That it would be done with such trifling exertion on his side, too, was -another very welcome surprise; for his wish at present was to have as -little trouble in the business as possible. When the first transports -of rage which had produced his activity in seeking her were over, he -naturally returned to all his former indolence. His letter was soon -dispatched; for, though dilatory in undertaking business, he was quick -in its execution. He begged to know further particulars of what he -was indebted to his brother, but was too angry with Lydia to send any -message to her. - -The good news spread quickly through the house, and with proportionate -speed through the neighbourhood. It was borne in the latter with decent -philosophy. To be sure, it would have been more for the advantage -of conversation had Miss Lydia Bennet come upon the town; or, as the -happiest alternative, been secluded from the world, in some distant -farmhouse. But there was much to be talked of in marrying her; and the -good-natured wishes for her well-doing which had proceeded before from -all the spiteful old ladies in Meryton lost but a little of their spirit -in this change of circumstances, because with such an husband her misery -was considered certain. - -It was a fortnight since Mrs. Bennet had been downstairs; but on this -happy day she again took her seat at the head of her table, and in -spirits oppressively high. No sentiment of shame gave a damp to her -triumph. The marriage of a daughter, which had been the first object -of her wishes since Jane was sixteen, was now on the point of -accomplishment, and her thoughts and her words ran wholly on those -attendants of elegant nuptials, fine muslins, new carriages, and -servants. She was busily searching through the neighbourhood for a -proper situation for her daughter, and, without knowing or considering -what their income might be, rejected many as deficient in size and -importance. - -“Haye Park might do,” said she, “if the Gouldings could quit it--or the -great house at Stoke, if the drawing-room were larger; but Ashworth is -too far off! I could not bear to have her ten miles from me; and as for -Pulvis Lodge, the attics are dreadful.” - -Her husband allowed her to talk on without interruption while the -servants remained. But when they had withdrawn, he said to her: “Mrs. -Bennet, before you take any or all of these houses for your son and -daughter, let us come to a right understanding. Into _one_ house in this -neighbourhood they shall never have admittance. I will not encourage the -impudence of either, by receiving them at Longbourn.” - -A long dispute followed this declaration; but Mr. Bennet was firm. It -soon led to another; and Mrs. Bennet found, with amazement and horror, -that her husband would not advance a guinea to buy clothes for his -daughter. He protested that she should receive from him no mark of -affection whatever on the occasion. Mrs. Bennet could hardly comprehend -it. That his anger could be carried to such a point of inconceivable -resentment as to refuse his daughter a privilege without which her -marriage would scarcely seem valid, exceeded all she could believe -possible. She was more alive to the disgrace which her want of new -clothes must reflect on her daughter’s nuptials, than to any sense of -shame at her eloping and living with Wickham a fortnight before they -took place. - -Elizabeth was now most heartily sorry that she had, from the distress of -the moment, been led to make Mr. Darcy acquainted with their fears for -her sister; for since her marriage would so shortly give the -proper termination to the elopement, they might hope to conceal its -unfavourable beginning from all those who were not immediately on the -spot. - -She had no fear of its spreading farther through his means. There were -few people on whose secrecy she would have more confidently depended; -but, at the same time, there was no one whose knowledge of a sister’s -frailty would have mortified her so much--not, however, from any fear -of disadvantage from it individually to herself, for, at any rate, -there seemed a gulf impassable between them. Had Lydia’s marriage been -concluded on the most honourable terms, it was not to be supposed that -Mr. Darcy would connect himself with a family where, to every other -objection, would now be added an alliance and relationship of the -nearest kind with a man whom he so justly scorned. - -From such a connection she could not wonder that he would shrink. The -wish of procuring her regard, which she had assured herself of his -feeling in Derbyshire, could not in rational expectation survive such a -blow as this. She was humbled, she was grieved; she repented, though she -hardly knew of what. She became jealous of his esteem, when she could no -longer hope to be benefited by it. She wanted to hear of him, when there -seemed the least chance of gaining intelligence. She was convinced that -she could have been happy with him, when it was no longer likely they -should meet. - -What a triumph for him, as she often thought, could he know that the -proposals which she had proudly spurned only four months ago, would now -have been most gladly and gratefully received! He was as generous, she -doubted not, as the most generous of his sex; but while he was mortal, -there must be a triumph. - -She began now to comprehend that he was exactly the man who, in -disposition and talents, would most suit her. His understanding and -temper, though unlike her own, would have answered all her wishes. It -was an union that must have been to the advantage of both; by her ease -and liveliness, his mind might have been softened, his manners improved; -and from his judgement, information, and knowledge of the world, she -must have received benefit of greater importance. - -But no such happy marriage could now teach the admiring multitude what -connubial felicity really was. An union of a different tendency, and -precluding the possibility of the other, was soon to be formed in their -family. - -How Wickham and Lydia were to be supported in tolerable independence, -she could not imagine. But how little of permanent happiness could -belong to a couple who were only brought together because their passions -were stronger than their virtue, she could easily conjecture. - - * * * * * - -Mr. Gardiner soon wrote again to his brother. To Mr. Bennet’s -acknowledgments he briefly replied, with assurance of his eagerness to -promote the welfare of any of his family; and concluded with entreaties -that the subject might never be mentioned to him again. The principal -purport of his letter was to inform them that Mr. Wickham had resolved -on quitting the militia. - -“It was greatly my wish that he should do so,” he added, “as soon as -his marriage was fixed on. And I think you will agree with me, in -considering the removal from that corps as highly advisable, both on -his account and my niece’s. It is Mr. Wickham’s intention to go into -the regulars; and among his former friends, there are still some who -are able and willing to assist him in the army. He has the promise of an -ensigncy in General ----‘s regiment, now quartered in the North. It -is an advantage to have it so far from this part of the kingdom. He -promises fairly; and I hope among different people, where they may each -have a character to preserve, they will both be more prudent. I have -written to Colonel Forster, to inform him of our present arrangements, -and to request that he will satisfy the various creditors of Mr. Wickham -in and near Brighton, with assurances of speedy payment, for which I -have pledged myself. And will you give yourself the trouble of carrying -similar assurances to his creditors in Meryton, of whom I shall subjoin -a list according to his information? He has given in all his debts; I -hope at least he has not deceived us. Haggerston has our directions, -and all will be completed in a week. They will then join his regiment, -unless they are first invited to Longbourn; and I understand from Mrs. -Gardiner, that my niece is very desirous of seeing you all before she -leaves the South. She is well, and begs to be dutifully remembered to -you and her mother.--Yours, etc., - -“E. GARDINER.” - -Mr. Bennet and his daughters saw all the advantages of Wickham’s removal -from the ----shire as clearly as Mr. Gardiner could do. But Mrs. Bennet -was not so well pleased with it. Lydia’s being settled in the North, -just when she had expected most pleasure and pride in her company, -for she had by no means given up her plan of their residing in -Hertfordshire, was a severe disappointment; and, besides, it was such a -pity that Lydia should be taken from a regiment where she was acquainted -with everybody, and had so many favourites. - -“She is so fond of Mrs. Forster,” said she, “it will be quite shocking -to send her away! And there are several of the young men, too, that she -likes very much. The officers may not be so pleasant in General ----‘s -regiment.” - -His daughter’s request, for such it might be considered, of being -admitted into her family again before she set off for the North, -received at first an absolute negative. But Jane and Elizabeth, -who agreed in wishing, for the sake of their sister’s feelings and -consequence, that she should be noticed on her marriage by her parents, -urged him so earnestly yet so rationally and so mildly, to receive her -and her husband at Longbourn, as soon as they were married, that he was -prevailed on to think as they thought, and act as they wished. And their -mother had the satisfaction of knowing that she would be able to show -her married daughter in the neighbourhood before she was banished to the -North. When Mr. Bennet wrote again to his brother, therefore, he sent -his permission for them to come; and it was settled, that as soon as -the ceremony was over, they should proceed to Longbourn. Elizabeth was -surprised, however, that Wickham should consent to such a scheme, and -had she consulted only her own inclination, any meeting with him would -have been the last object of her wishes. - - - -Chapter 51 - - -Their sister’s wedding day arrived; and Jane and Elizabeth felt for her -probably more than she felt for herself. The carriage was sent to -meet them at ----, and they were to return in it by dinner-time. Their -arrival was dreaded by the elder Miss Bennets, and Jane more especially, -who gave Lydia the feelings which would have attended herself, had she -been the culprit, and was wretched in the thought of what her sister -must endure. - -They came. The family were assembled in the breakfast room to receive -them. Smiles decked the face of Mrs. Bennet as the carriage drove up to -the door; her husband looked impenetrably grave; her daughters, alarmed, -anxious, uneasy. - -Lydia’s voice was heard in the vestibule; the door was thrown open, and -she ran into the room. Her mother stepped forwards, embraced her, and -welcomed her with rapture; gave her hand, with an affectionate smile, -to Wickham, who followed his lady; and wished them both joy with an -alacrity which shewed no doubt of their happiness. - -Their reception from Mr. Bennet, to whom they then turned, was not quite -so cordial. His countenance rather gained in austerity; and he scarcely -opened his lips. The easy assurance of the young couple, indeed, was -enough to provoke him. Elizabeth was disgusted, and even Miss Bennet -was shocked. Lydia was Lydia still; untamed, unabashed, wild, noisy, -and fearless. She turned from sister to sister, demanding their -congratulations; and when at length they all sat down, looked eagerly -round the room, took notice of some little alteration in it, and -observed, with a laugh, that it was a great while since she had been -there. - -Wickham was not at all more distressed than herself, but his manners -were always so pleasing, that had his character and his marriage been -exactly what they ought, his smiles and his easy address, while he -claimed their relationship, would have delighted them all. Elizabeth had -not before believed him quite equal to such assurance; but she sat down, -resolving within herself to draw no limits in future to the impudence -of an impudent man. She blushed, and Jane blushed; but the cheeks of the -two who caused their confusion suffered no variation of colour. - -There was no want of discourse. The bride and her mother could neither -of them talk fast enough; and Wickham, who happened to sit near -Elizabeth, began inquiring after his acquaintance in that neighbourhood, -with a good humoured ease which she felt very unable to equal in her -replies. They seemed each of them to have the happiest memories in the -world. Nothing of the past was recollected with pain; and Lydia led -voluntarily to subjects which her sisters would not have alluded to for -the world. - -“Only think of its being three months,” she cried, “since I went away; -it seems but a fortnight I declare; and yet there have been things -enough happened in the time. Good gracious! when I went away, I am sure -I had no more idea of being married till I came back again! though I -thought it would be very good fun if I was.” - -Her father lifted up his eyes. Jane was distressed. Elizabeth looked -expressively at Lydia; but she, who never heard nor saw anything of -which she chose to be insensible, gaily continued, “Oh! mamma, do the -people hereabouts know I am married to-day? I was afraid they might not; -and we overtook William Goulding in his curricle, so I was determined he -should know it, and so I let down the side-glass next to him, and took -off my glove, and let my hand just rest upon the window frame, so that -he might see the ring, and then I bowed and smiled like anything.” - -Elizabeth could bear it no longer. She got up, and ran out of the room; -and returned no more, till she heard them passing through the hall to -the dining parlour. She then joined them soon enough to see Lydia, with -anxious parade, walk up to her mother’s right hand, and hear her say -to her eldest sister, “Ah! Jane, I take your place now, and you must go -lower, because I am a married woman.” - -It was not to be supposed that time would give Lydia that embarrassment -from which she had been so wholly free at first. Her ease and good -spirits increased. She longed to see Mrs. Phillips, the Lucases, and -all their other neighbours, and to hear herself called “Mrs. Wickham” - by each of them; and in the mean time, she went after dinner to show her -ring, and boast of being married, to Mrs. Hill and the two housemaids. - -“Well, mamma,” said she, when they were all returned to the breakfast -room, “and what do you think of my husband? Is not he a charming man? I -am sure my sisters must all envy me. I only hope they may have half -my good luck. They must all go to Brighton. That is the place to get -husbands. What a pity it is, mamma, we did not all go.” - -“Very true; and if I had my will, we should. But my dear Lydia, I don’t -at all like your going such a way off. Must it be so?” - -“Oh, lord! yes;--there is nothing in that. I shall like it of all -things. You and papa, and my sisters, must come down and see us. We -shall be at Newcastle all the winter, and I dare say there will be some -balls, and I will take care to get good partners for them all.” - -“I should like it beyond anything!” said her mother. - -“And then when you go away, you may leave one or two of my sisters -behind you; and I dare say I shall get husbands for them before the -winter is over.” - -“I thank you for my share of the favour,” said Elizabeth; “but I do not -particularly like your way of getting husbands.” - -Their visitors were not to remain above ten days with them. Mr. Wickham -had received his commission before he left London, and he was to join -his regiment at the end of a fortnight. - -No one but Mrs. Bennet regretted that their stay would be so short; and -she made the most of the time by visiting about with her daughter, and -having very frequent parties at home. These parties were acceptable to -all; to avoid a family circle was even more desirable to such as did -think, than such as did not. - -Wickham’s affection for Lydia was just what Elizabeth had expected -to find it; not equal to Lydia’s for him. She had scarcely needed her -present observation to be satisfied, from the reason of things, that -their elopement had been brought on by the strength of her love, rather -than by his; and she would have wondered why, without violently caring -for her, he chose to elope with her at all, had she not felt certain -that his flight was rendered necessary by distress of circumstances; and -if that were the case, he was not the young man to resist an opportunity -of having a companion. - -Lydia was exceedingly fond of him. He was her dear Wickham on every -occasion; no one was to be put in competition with him. He did every -thing best in the world; and she was sure he would kill more birds on -the first of September, than any body else in the country. - -One morning, soon after their arrival, as she was sitting with her two -elder sisters, she said to Elizabeth: - -“Lizzy, I never gave _you_ an account of my wedding, I believe. You -were not by, when I told mamma and the others all about it. Are not you -curious to hear how it was managed?” - -“No really,” replied Elizabeth; “I think there cannot be too little said -on the subject.” - -“La! You are so strange! But I must tell you how it went off. We were -married, you know, at St. Clement’s, because Wickham’s lodgings were in -that parish. And it was settled that we should all be there by eleven -o’clock. My uncle and aunt and I were to go together; and the others -were to meet us at the church. Well, Monday morning came, and I was in -such a fuss! I was so afraid, you know, that something would happen to -put it off, and then I should have gone quite distracted. And there was -my aunt, all the time I was dressing, preaching and talking away just as -if she was reading a sermon. However, I did not hear above one word in -ten, for I was thinking, you may suppose, of my dear Wickham. I longed -to know whether he would be married in his blue coat.” - -“Well, and so we breakfasted at ten as usual; I thought it would never -be over; for, by the bye, you are to understand, that my uncle and aunt -were horrid unpleasant all the time I was with them. If you’ll believe -me, I did not once put my foot out of doors, though I was there a -fortnight. Not one party, or scheme, or anything. To be sure London was -rather thin, but, however, the Little Theatre was open. Well, and so -just as the carriage came to the door, my uncle was called away upon -business to that horrid man Mr. Stone. And then, you know, when once -they get together, there is no end of it. Well, I was so frightened I -did not know what to do, for my uncle was to give me away; and if we -were beyond the hour, we could not be married all day. But, luckily, he -came back again in ten minutes’ time, and then we all set out. However, -I recollected afterwards that if he had been prevented going, the -wedding need not be put off, for Mr. Darcy might have done as well.” - -“Mr. Darcy!” repeated Elizabeth, in utter amazement. - -“Oh, yes!--he was to come there with Wickham, you know. But gracious -me! I quite forgot! I ought not to have said a word about it. I promised -them so faithfully! What will Wickham say? It was to be such a secret!” - -“If it was to be secret,” said Jane, “say not another word on the -subject. You may depend upon my seeking no further.” - -“Oh! certainly,” said Elizabeth, though burning with curiosity; “we will -ask you no questions.” - -“Thank you,” said Lydia, “for if you did, I should certainly tell you -all, and then Wickham would be angry.” - -On such encouragement to ask, Elizabeth was forced to put it out of her -power, by running away. - -But to live in ignorance on such a point was impossible; or at least -it was impossible not to try for information. Mr. Darcy had been at -her sister’s wedding. It was exactly a scene, and exactly among people, -where he had apparently least to do, and least temptation to go. -Conjectures as to the meaning of it, rapid and wild, hurried into her -brain; but she was satisfied with none. Those that best pleased her, as -placing his conduct in the noblest light, seemed most improbable. She -could not bear such suspense; and hastily seizing a sheet of paper, -wrote a short letter to her aunt, to request an explanation of what -Lydia had dropt, if it were compatible with the secrecy which had been -intended. - -“You may readily comprehend,” she added, “what my curiosity must be -to know how a person unconnected with any of us, and (comparatively -speaking) a stranger to our family, should have been amongst you at such -a time. Pray write instantly, and let me understand it--unless it is, -for very cogent reasons, to remain in the secrecy which Lydia seems -to think necessary; and then I must endeavour to be satisfied with -ignorance.” - -“Not that I _shall_, though,” she added to herself, as she finished -the letter; “and my dear aunt, if you do not tell me in an honourable -manner, I shall certainly be reduced to tricks and stratagems to find it -out.” - -Jane’s delicate sense of honour would not allow her to speak to -Elizabeth privately of what Lydia had let fall; Elizabeth was glad -of it;--till it appeared whether her inquiries would receive any -satisfaction, she had rather be without a confidante. - - - -Chapter 52 - - -Elizabeth had the satisfaction of receiving an answer to her letter as -soon as she possibly could. She was no sooner in possession of it -than, hurrying into the little copse, where she was least likely to -be interrupted, she sat down on one of the benches and prepared to -be happy; for the length of the letter convinced her that it did not -contain a denial. - -“Gracechurch street, Sept. 6. - -“MY DEAR NIECE, - -“I have just received your letter, and shall devote this whole morning -to answering it, as I foresee that a _little_ writing will not comprise -what I have to tell you. I must confess myself surprised by your -application; I did not expect it from _you_. Don’t think me angry, -however, for I only mean to let you know that I had not imagined such -inquiries to be necessary on _your_ side. If you do not choose to -understand me, forgive my impertinence. Your uncle is as much surprised -as I am--and nothing but the belief of your being a party concerned -would have allowed him to act as he has done. But if you are really -innocent and ignorant, I must be more explicit. - -“On the very day of my coming home from Longbourn, your uncle had a most -unexpected visitor. Mr. Darcy called, and was shut up with him several -hours. It was all over before I arrived; so my curiosity was not so -dreadfully racked as _yours_ seems to have been. He came to tell Mr. -Gardiner that he had found out where your sister and Mr. Wickham were, -and that he had seen and talked with them both; Wickham repeatedly, -Lydia once. From what I can collect, he left Derbyshire only one day -after ourselves, and came to town with the resolution of hunting for -them. The motive professed was his conviction of its being owing to -himself that Wickham’s worthlessness had not been so well known as to -make it impossible for any young woman of character to love or confide -in him. He generously imputed the whole to his mistaken pride, and -confessed that he had before thought it beneath him to lay his private -actions open to the world. His character was to speak for itself. He -called it, therefore, his duty to step forward, and endeavour to remedy -an evil which had been brought on by himself. If he _had another_ -motive, I am sure it would never disgrace him. He had been some days -in town, before he was able to discover them; but he had something to -direct his search, which was more than _we_ had; and the consciousness -of this was another reason for his resolving to follow us. - -“There is a lady, it seems, a Mrs. Younge, who was some time ago -governess to Miss Darcy, and was dismissed from her charge on some cause -of disapprobation, though he did not say what. She then took a large -house in Edward-street, and has since maintained herself by letting -lodgings. This Mrs. Younge was, he knew, intimately acquainted with -Wickham; and he went to her for intelligence of him as soon as he got to -town. But it was two or three days before he could get from her what he -wanted. She would not betray her trust, I suppose, without bribery and -corruption, for she really did know where her friend was to be found. -Wickham indeed had gone to her on their first arrival in London, and had -she been able to receive them into her house, they would have taken up -their abode with her. At length, however, our kind friend procured the -wished-for direction. They were in ---- street. He saw Wickham, and -afterwards insisted on seeing Lydia. His first object with her, he -acknowledged, had been to persuade her to quit her present disgraceful -situation, and return to her friends as soon as they could be prevailed -on to receive her, offering his assistance, as far as it would go. But -he found Lydia absolutely resolved on remaining where she was. She cared -for none of her friends; she wanted no help of his; she would not hear -of leaving Wickham. She was sure they should be married some time or -other, and it did not much signify when. Since such were her feelings, -it only remained, he thought, to secure and expedite a marriage, which, -in his very first conversation with Wickham, he easily learnt had never -been _his_ design. He confessed himself obliged to leave the regiment, -on account of some debts of honour, which were very pressing; and -scrupled not to lay all the ill-consequences of Lydia’s flight on her -own folly alone. He meant to resign his commission immediately; and as -to his future situation, he could conjecture very little about it. He -must go somewhere, but he did not know where, and he knew he should have -nothing to live on. - -“Mr. Darcy asked him why he had not married your sister at once. Though -Mr. Bennet was not imagined to be very rich, he would have been able -to do something for him, and his situation must have been benefited by -marriage. But he found, in reply to this question, that Wickham still -cherished the hope of more effectually making his fortune by marriage in -some other country. Under such circumstances, however, he was not likely -to be proof against the temptation of immediate relief. - -“They met several times, for there was much to be discussed. Wickham of -course wanted more than he could get; but at length was reduced to be -reasonable. - -“Every thing being settled between _them_, Mr. Darcy’s next step was to -make your uncle acquainted with it, and he first called in Gracechurch -street the evening before I came home. But Mr. Gardiner could not be -seen, and Mr. Darcy found, on further inquiry, that your father was -still with him, but would quit town the next morning. He did not judge -your father to be a person whom he could so properly consult as your -uncle, and therefore readily postponed seeing him till after the -departure of the former. He did not leave his name, and till the next -day it was only known that a gentleman had called on business. - -“On Saturday he came again. Your father was gone, your uncle at home, -and, as I said before, they had a great deal of talk together. - -“They met again on Sunday, and then _I_ saw him too. It was not all -settled before Monday: as soon as it was, the express was sent off to -Longbourn. But our visitor was very obstinate. I fancy, Lizzy, that -obstinacy is the real defect of his character, after all. He has been -accused of many faults at different times, but _this_ is the true one. -Nothing was to be done that he did not do himself; though I am sure (and -I do not speak it to be thanked, therefore say nothing about it), your -uncle would most readily have settled the whole. - -“They battled it together for a long time, which was more than either -the gentleman or lady concerned in it deserved. But at last your uncle -was forced to yield, and instead of being allowed to be of use to his -niece, was forced to put up with only having the probable credit of it, -which went sorely against the grain; and I really believe your letter -this morning gave him great pleasure, because it required an explanation -that would rob him of his borrowed feathers, and give the praise where -it was due. But, Lizzy, this must go no farther than yourself, or Jane -at most. - -“You know pretty well, I suppose, what has been done for the young -people. His debts are to be paid, amounting, I believe, to considerably -more than a thousand pounds, another thousand in addition to her own -settled upon _her_, and his commission purchased. The reason why all -this was to be done by him alone, was such as I have given above. It -was owing to him, to his reserve and want of proper consideration, that -Wickham’s character had been so misunderstood, and consequently that he -had been received and noticed as he was. Perhaps there was some truth -in _this_; though I doubt whether _his_ reserve, or _anybody’s_ reserve, -can be answerable for the event. But in spite of all this fine talking, -my dear Lizzy, you may rest perfectly assured that your uncle would -never have yielded, if we had not given him credit for _another -interest_ in the affair. - -“When all this was resolved on, he returned again to his friends, who -were still staying at Pemberley; but it was agreed that he should be in -London once more when the wedding took place, and all money matters were -then to receive the last finish. - -“I believe I have now told you every thing. It is a relation which -you tell me is to give you great surprise; I hope at least it will not -afford you any displeasure. Lydia came to us; and Wickham had constant -admission to the house. _He_ was exactly what he had been, when I -knew him in Hertfordshire; but I would not tell you how little I was -satisfied with her behaviour while she staid with us, if I had not -perceived, by Jane’s letter last Wednesday, that her conduct on coming -home was exactly of a piece with it, and therefore what I now tell -you can give you no fresh pain. I talked to her repeatedly in the most -serious manner, representing to her all the wickedness of what she had -done, and all the unhappiness she had brought on her family. If she -heard me, it was by good luck, for I am sure she did not listen. I was -sometimes quite provoked, but then I recollected my dear Elizabeth and -Jane, and for their sakes had patience with her. - -“Mr. Darcy was punctual in his return, and as Lydia informed you, -attended the wedding. He dined with us the next day, and was to leave -town again on Wednesday or Thursday. Will you be very angry with me, my -dear Lizzy, if I take this opportunity of saying (what I was never bold -enough to say before) how much I like him. His behaviour to us has, -in every respect, been as pleasing as when we were in Derbyshire. His -understanding and opinions all please me; he wants nothing but a little -more liveliness, and _that_, if he marry _prudently_, his wife may teach -him. I thought him very sly;--he hardly ever mentioned your name. But -slyness seems the fashion. - -“Pray forgive me if I have been very presuming, or at least do not -punish me so far as to exclude me from P. I shall never be quite happy -till I have been all round the park. A low phaeton, with a nice little -pair of ponies, would be the very thing. - -“But I must write no more. The children have been wanting me this half -hour. - -“Yours, very sincerely, - -“M. GARDINER.” - -The contents of this letter threw Elizabeth into a flutter of spirits, -in which it was difficult to determine whether pleasure or pain bore the -greatest share. The vague and unsettled suspicions which uncertainty had -produced of what Mr. Darcy might have been doing to forward her sister’s -match, which she had feared to encourage as an exertion of goodness too -great to be probable, and at the same time dreaded to be just, from the -pain of obligation, were proved beyond their greatest extent to be true! -He had followed them purposely to town, he had taken on himself all -the trouble and mortification attendant on such a research; in which -supplication had been necessary to a woman whom he must abominate and -despise, and where he was reduced to meet, frequently meet, reason -with, persuade, and finally bribe, the man whom he always most wished to -avoid, and whose very name it was punishment to him to pronounce. He had -done all this for a girl whom he could neither regard nor esteem. Her -heart did whisper that he had done it for her. But it was a hope shortly -checked by other considerations, and she soon felt that even her vanity -was insufficient, when required to depend on his affection for her--for -a woman who had already refused him--as able to overcome a sentiment so -natural as abhorrence against relationship with Wickham. Brother-in-law -of Wickham! Every kind of pride must revolt from the connection. He had, -to be sure, done much. She was ashamed to think how much. But he had -given a reason for his interference, which asked no extraordinary -stretch of belief. It was reasonable that he should feel he had been -wrong; he had liberality, and he had the means of exercising it; and -though she would not place herself as his principal inducement, she -could, perhaps, believe that remaining partiality for her might assist -his endeavours in a cause where her peace of mind must be materially -concerned. It was painful, exceedingly painful, to know that they were -under obligations to a person who could never receive a return. They -owed the restoration of Lydia, her character, every thing, to him. Oh! -how heartily did she grieve over every ungracious sensation she had ever -encouraged, every saucy speech she had ever directed towards him. For -herself she was humbled; but she was proud of him. Proud that in a cause -of compassion and honour, he had been able to get the better of himself. -She read over her aunt’s commendation of him again and again. It -was hardly enough; but it pleased her. She was even sensible of some -pleasure, though mixed with regret, on finding how steadfastly both she -and her uncle had been persuaded that affection and confidence subsisted -between Mr. Darcy and herself. - -She was roused from her seat, and her reflections, by some one’s -approach; and before she could strike into another path, she was -overtaken by Wickham. - -“I am afraid I interrupt your solitary ramble, my dear sister?” said he, -as he joined her. - -“You certainly do,” she replied with a smile; “but it does not follow -that the interruption must be unwelcome.” - -“I should be sorry indeed, if it were. We were always good friends; and -now we are better.” - -“True. Are the others coming out?” - -“I do not know. Mrs. Bennet and Lydia are going in the carriage to -Meryton. And so, my dear sister, I find, from our uncle and aunt, that -you have actually seen Pemberley.” - -She replied in the affirmative. - -“I almost envy you the pleasure, and yet I believe it would be too much -for me, or else I could take it in my way to Newcastle. And you saw the -old housekeeper, I suppose? Poor Reynolds, she was always very fond of -me. But of course she did not mention my name to you.” - -“Yes, she did.” - -“And what did she say?” - -“That you were gone into the army, and she was afraid had--not turned -out well. At such a distance as _that_, you know, things are strangely -misrepresented.” - -“Certainly,” he replied, biting his lips. Elizabeth hoped she had -silenced him; but he soon afterwards said: - -“I was surprised to see Darcy in town last month. We passed each other -several times. I wonder what he can be doing there.” - -“Perhaps preparing for his marriage with Miss de Bourgh,” said -Elizabeth. “It must be something particular, to take him there at this -time of year.” - -“Undoubtedly. Did you see him while you were at Lambton? I thought I -understood from the Gardiners that you had.” - -“Yes; he introduced us to his sister.” - -“And do you like her?” - -“Very much.” - -“I have heard, indeed, that she is uncommonly improved within this year -or two. When I last saw her, she was not very promising. I am very glad -you liked her. I hope she will turn out well.” - -“I dare say she will; she has got over the most trying age.” - -“Did you go by the village of Kympton?” - -“I do not recollect that we did.” - -“I mention it, because it is the living which I ought to have had. A -most delightful place!--Excellent Parsonage House! It would have suited -me in every respect.” - -“How should you have liked making sermons?” - -“Exceedingly well. I should have considered it as part of my duty, -and the exertion would soon have been nothing. One ought not to -repine;--but, to be sure, it would have been such a thing for me! The -quiet, the retirement of such a life would have answered all my ideas -of happiness! But it was not to be. Did you ever hear Darcy mention the -circumstance, when you were in Kent?” - -“I have heard from authority, which I thought _as good_, that it was -left you conditionally only, and at the will of the present patron.” - -“You have. Yes, there was something in _that_; I told you so from the -first, you may remember.” - -“I _did_ hear, too, that there was a time, when sermon-making was not -so palatable to you as it seems to be at present; that you actually -declared your resolution of never taking orders, and that the business -had been compromised accordingly.” - -“You did! and it was not wholly without foundation. You may remember -what I told you on that point, when first we talked of it.” - -They were now almost at the door of the house, for she had walked fast -to get rid of him; and unwilling, for her sister’s sake, to provoke him, -she only said in reply, with a good-humoured smile: - -“Come, Mr. Wickham, we are brother and sister, you know. Do not let -us quarrel about the past. In future, I hope we shall be always of one -mind.” - -She held out her hand; he kissed it with affectionate gallantry, though -he hardly knew how to look, and they entered the house. - - - -Chapter 53 - - -Mr. Wickham was so perfectly satisfied with this conversation that he -never again distressed himself, or provoked his dear sister Elizabeth, -by introducing the subject of it; and she was pleased to find that she -had said enough to keep him quiet. - -The day of his and Lydia’s departure soon came, and Mrs. Bennet was -forced to submit to a separation, which, as her husband by no means -entered into her scheme of their all going to Newcastle, was likely to -continue at least a twelvemonth. - -“Oh! my dear Lydia,” she cried, “when shall we meet again?” - -“Oh, lord! I don’t know. Not these two or three years, perhaps.” - -“Write to me very often, my dear.” - -“As often as I can. But you know married women have never much time for -writing. My sisters may write to _me_. They will have nothing else to -do.” - -Mr. Wickham’s adieus were much more affectionate than his wife’s. He -smiled, looked handsome, and said many pretty things. - -“He is as fine a fellow,” said Mr. Bennet, as soon as they were out of -the house, “as ever I saw. He simpers, and smirks, and makes love to -us all. I am prodigiously proud of him. I defy even Sir William Lucas -himself to produce a more valuable son-in-law.” - -The loss of her daughter made Mrs. Bennet very dull for several days. - -“I often think,” said she, “that there is nothing so bad as parting with -one’s friends. One seems so forlorn without them.” - -“This is the consequence, you see, Madam, of marrying a daughter,” said -Elizabeth. “It must make you better satisfied that your other four are -single.” - -“It is no such thing. Lydia does not leave me because she is married, -but only because her husband’s regiment happens to be so far off. If -that had been nearer, she would not have gone so soon.” - -But the spiritless condition which this event threw her into was shortly -relieved, and her mind opened again to the agitation of hope, by an -article of news which then began to be in circulation. The housekeeper -at Netherfield had received orders to prepare for the arrival of her -master, who was coming down in a day or two, to shoot there for several -weeks. Mrs. Bennet was quite in the fidgets. She looked at Jane, and -smiled and shook her head by turns. - -“Well, well, and so Mr. Bingley is coming down, sister,” (for Mrs. -Phillips first brought her the news). “Well, so much the better. Not -that I care about it, though. He is nothing to us, you know, and I am -sure _I_ never want to see him again. But, however, he is very welcome -to come to Netherfield, if he likes it. And who knows what _may_ happen? -But that is nothing to us. You know, sister, we agreed long ago never to -mention a word about it. And so, is it quite certain he is coming?” - -“You may depend on it,” replied the other, “for Mrs. Nicholls was in -Meryton last night; I saw her passing by, and went out myself on purpose -to know the truth of it; and she told me that it was certain true. He -comes down on Thursday at the latest, very likely on Wednesday. She was -going to the butcher’s, she told me, on purpose to order in some meat on -Wednesday, and she has got three couple of ducks just fit to be killed.” - -Miss Bennet had not been able to hear of his coming without changing -colour. It was many months since she had mentioned his name to -Elizabeth; but now, as soon as they were alone together, she said: - -“I saw you look at me to-day, Lizzy, when my aunt told us of the present -report; and I know I appeared distressed. But don’t imagine it was from -any silly cause. I was only confused for the moment, because I felt that -I _should_ be looked at. I do assure you that the news does not affect -me either with pleasure or pain. I am glad of one thing, that he comes -alone; because we shall see the less of him. Not that I am afraid of -_myself_, but I dread other people’s remarks.” - -Elizabeth did not know what to make of it. Had she not seen him in -Derbyshire, she might have supposed him capable of coming there with no -other view than what was acknowledged; but she still thought him partial -to Jane, and she wavered as to the greater probability of his coming -there _with_ his friend’s permission, or being bold enough to come -without it. - -“Yet it is hard,” she sometimes thought, “that this poor man cannot -come to a house which he has legally hired, without raising all this -speculation! I _will_ leave him to himself.” - -In spite of what her sister declared, and really believed to be her -feelings in the expectation of his arrival, Elizabeth could easily -perceive that her spirits were affected by it. They were more disturbed, -more unequal, than she had often seen them. - -The subject which had been so warmly canvassed between their parents, -about a twelvemonth ago, was now brought forward again. - -“As soon as ever Mr. Bingley comes, my dear,” said Mrs. Bennet, “you -will wait on him of course.” - -“No, no. You forced me into visiting him last year, and promised, if I -went to see him, he should marry one of my daughters. But it ended in -nothing, and I will not be sent on a fool’s errand again.” - -His wife represented to him how absolutely necessary such an attention -would be from all the neighbouring gentlemen, on his returning to -Netherfield. - -“‘Tis an etiquette I despise,” said he. “If he wants our society, -let him seek it. He knows where we live. I will not spend my hours -in running after my neighbours every time they go away and come back -again.” - -“Well, all I know is, that it will be abominably rude if you do not wait -on him. But, however, that shan’t prevent my asking him to dine here, I -am determined. We must have Mrs. Long and the Gouldings soon. That will -make thirteen with ourselves, so there will be just room at table for -him.” - -Consoled by this resolution, she was the better able to bear her -husband’s incivility; though it was very mortifying to know that her -neighbours might all see Mr. Bingley, in consequence of it, before -_they_ did. As the day of his arrival drew near,-- - -“I begin to be sorry that he comes at all,” said Jane to her sister. “It -would be nothing; I could see him with perfect indifference, but I can -hardly bear to hear it thus perpetually talked of. My mother means well; -but she does not know, no one can know, how much I suffer from what she -says. Happy shall I be, when his stay at Netherfield is over!” - -“I wish I could say anything to comfort you,” replied Elizabeth; “but it -is wholly out of my power. You must feel it; and the usual satisfaction -of preaching patience to a sufferer is denied me, because you have -always so much.” - -Mr. Bingley arrived. Mrs. Bennet, through the assistance of servants, -contrived to have the earliest tidings of it, that the period of anxiety -and fretfulness on her side might be as long as it could. She counted -the days that must intervene before their invitation could be sent; -hopeless of seeing him before. But on the third morning after his -arrival in Hertfordshire, she saw him, from her dressing-room window, -enter the paddock and ride towards the house. - -Her daughters were eagerly called to partake of her joy. Jane resolutely -kept her place at the table; but Elizabeth, to satisfy her mother, went -to the window--she looked,--she saw Mr. Darcy with him, and sat down -again by her sister. - -“There is a gentleman with him, mamma,” said Kitty; “who can it be?” - -“Some acquaintance or other, my dear, I suppose; I am sure I do not -know.” - -“La!” replied Kitty, “it looks just like that man that used to be with -him before. Mr. what’s-his-name. That tall, proud man.” - -“Good gracious! Mr. Darcy!--and so it does, I vow. Well, any friend of -Mr. Bingley’s will always be welcome here, to be sure; but else I must -say that I hate the very sight of him.” - -Jane looked at Elizabeth with surprise and concern. She knew but little -of their meeting in Derbyshire, and therefore felt for the awkwardness -which must attend her sister, in seeing him almost for the first time -after receiving his explanatory letter. Both sisters were uncomfortable -enough. Each felt for the other, and of course for themselves; and their -mother talked on, of her dislike of Mr. Darcy, and her resolution to be -civil to him only as Mr. Bingley’s friend, without being heard by either -of them. But Elizabeth had sources of uneasiness which could not be -suspected by Jane, to whom she had never yet had courage to shew Mrs. -Gardiner’s letter, or to relate her own change of sentiment towards him. -To Jane, he could be only a man whose proposals she had refused, -and whose merit she had undervalued; but to her own more extensive -information, he was the person to whom the whole family were indebted -for the first of benefits, and whom she regarded herself with an -interest, if not quite so tender, at least as reasonable and just as -what Jane felt for Bingley. Her astonishment at his coming--at his -coming to Netherfield, to Longbourn, and voluntarily seeking her again, -was almost equal to what she had known on first witnessing his altered -behaviour in Derbyshire. - -The colour which had been driven from her face, returned for half a -minute with an additional glow, and a smile of delight added lustre to -her eyes, as she thought for that space of time that his affection and -wishes must still be unshaken. But she would not be secure. - -“Let me first see how he behaves,” said she; “it will then be early -enough for expectation.” - -She sat intently at work, striving to be composed, and without daring to -lift up her eyes, till anxious curiosity carried them to the face of -her sister as the servant was approaching the door. Jane looked a little -paler than usual, but more sedate than Elizabeth had expected. On the -gentlemen’s appearing, her colour increased; yet she received them with -tolerable ease, and with a propriety of behaviour equally free from any -symptom of resentment or any unnecessary complaisance. - -Elizabeth said as little to either as civility would allow, and sat down -again to her work, with an eagerness which it did not often command. She -had ventured only one glance at Darcy. He looked serious, as usual; and, -she thought, more as he had been used to look in Hertfordshire, than as -she had seen him at Pemberley. But, perhaps he could not in her mother’s -presence be what he was before her uncle and aunt. It was a painful, but -not an improbable, conjecture. - -Bingley, she had likewise seen for an instant, and in that short period -saw him looking both pleased and embarrassed. He was received by Mrs. -Bennet with a degree of civility which made her two daughters ashamed, -especially when contrasted with the cold and ceremonious politeness of -her curtsey and address to his friend. - -Elizabeth, particularly, who knew that her mother owed to the latter -the preservation of her favourite daughter from irremediable infamy, -was hurt and distressed to a most painful degree by a distinction so ill -applied. - -Darcy, after inquiring of her how Mr. and Mrs. Gardiner did, a question -which she could not answer without confusion, said scarcely anything. He -was not seated by her; perhaps that was the reason of his silence; but -it had not been so in Derbyshire. There he had talked to her friends, -when he could not to herself. But now several minutes elapsed without -bringing the sound of his voice; and when occasionally, unable to resist -the impulse of curiosity, she raised her eyes to his face, she as often -found him looking at Jane as at herself, and frequently on no object but -the ground. More thoughtfulness and less anxiety to please, than when -they last met, were plainly expressed. She was disappointed, and angry -with herself for being so. - -“Could I expect it to be otherwise!” said she. “Yet why did he come?” - -She was in no humour for conversation with anyone but himself; and to -him she had hardly courage to speak. - -She inquired after his sister, but could do no more. - -“It is a long time, Mr. Bingley, since you went away,” said Mrs. Bennet. - -He readily agreed to it. - -“I began to be afraid you would never come back again. People _did_ say -you meant to quit the place entirely at Michaelmas; but, however, I hope -it is not true. A great many changes have happened in the neighbourhood, -since you went away. Miss Lucas is married and settled. And one of my -own daughters. I suppose you have heard of it; indeed, you must have -seen it in the papers. It was in The Times and The Courier, I know; -though it was not put in as it ought to be. It was only said, ‘Lately, -George Wickham, Esq. to Miss Lydia Bennet,’ without there being a -syllable said of her father, or the place where she lived, or anything. -It was my brother Gardiner’s drawing up too, and I wonder how he came to -make such an awkward business of it. Did you see it?” - -Bingley replied that he did, and made his congratulations. Elizabeth -dared not lift up her eyes. How Mr. Darcy looked, therefore, she could -not tell. - -“It is a delightful thing, to be sure, to have a daughter well married,” - continued her mother, “but at the same time, Mr. Bingley, it is very -hard to have her taken such a way from me. They are gone down to -Newcastle, a place quite northward, it seems, and there they are to stay -I do not know how long. His regiment is there; for I suppose you have -heard of his leaving the ----shire, and of his being gone into the -regulars. Thank Heaven! he has _some_ friends, though perhaps not so -many as he deserves.” - -Elizabeth, who knew this to be levelled at Mr. Darcy, was in such -misery of shame, that she could hardly keep her seat. It drew from her, -however, the exertion of speaking, which nothing else had so effectually -done before; and she asked Bingley whether he meant to make any stay in -the country at present. A few weeks, he believed. - -“When you have killed all your own birds, Mr. Bingley,” said her mother, -“I beg you will come here, and shoot as many as you please on Mr. -Bennet’s manor. I am sure he will be vastly happy to oblige you, and -will save all the best of the covies for you.” - -Elizabeth’s misery increased, at such unnecessary, such officious -attention! Were the same fair prospect to arise at present as had -flattered them a year ago, every thing, she was persuaded, would be -hastening to the same vexatious conclusion. At that instant, she felt -that years of happiness could not make Jane or herself amends for -moments of such painful confusion. - -“The first wish of my heart,” said she to herself, “is never more to -be in company with either of them. Their society can afford no pleasure -that will atone for such wretchedness as this! Let me never see either -one or the other again!” - -Yet the misery, for which years of happiness were to offer no -compensation, received soon afterwards material relief, from observing -how much the beauty of her sister re-kindled the admiration of her -former lover. When first he came in, he had spoken to her but little; -but every five minutes seemed to be giving her more of his attention. He -found her as handsome as she had been last year; as good natured, and -as unaffected, though not quite so chatty. Jane was anxious that no -difference should be perceived in her at all, and was really persuaded -that she talked as much as ever. But her mind was so busily engaged, -that she did not always know when she was silent. - -When the gentlemen rose to go away, Mrs. Bennet was mindful of her -intended civility, and they were invited and engaged to dine at -Longbourn in a few days time. - -“You are quite a visit in my debt, Mr. Bingley,” she added, “for when -you went to town last winter, you promised to take a family dinner with -us, as soon as you returned. I have not forgot, you see; and I assure -you, I was very much disappointed that you did not come back and keep -your engagement.” - -Bingley looked a little silly at this reflection, and said something of -his concern at having been prevented by business. They then went away. - -Mrs. Bennet had been strongly inclined to ask them to stay and dine -there that day; but, though she always kept a very good table, she did -not think anything less than two courses could be good enough for a man -on whom she had such anxious designs, or satisfy the appetite and pride -of one who had ten thousand a year. - - - -Chapter 54 - - -As soon as they were gone, Elizabeth walked out to recover her spirits; -or in other words, to dwell without interruption on those subjects that -must deaden them more. Mr. Darcy’s behaviour astonished and vexed her. - -“Why, if he came only to be silent, grave, and indifferent,” said she, -“did he come at all?” - -She could settle it in no way that gave her pleasure. - -“He could be still amiable, still pleasing, to my uncle and aunt, when -he was in town; and why not to me? If he fears me, why come hither? If -he no longer cares for me, why silent? Teasing, teasing, man! I will -think no more about him.” - -Her resolution was for a short time involuntarily kept by the approach -of her sister, who joined her with a cheerful look, which showed her -better satisfied with their visitors, than Elizabeth. - -“Now,” said she, “that this first meeting is over, I feel perfectly -easy. I know my own strength, and I shall never be embarrassed again by -his coming. I am glad he dines here on Tuesday. It will then be publicly -seen that, on both sides, we meet only as common and indifferent -acquaintance.” - -“Yes, very indifferent indeed,” said Elizabeth, laughingly. “Oh, Jane, -take care.” - -“My dear Lizzy, you cannot think me so weak, as to be in danger now?” - -“I think you are in very great danger of making him as much in love with -you as ever.” - - * * * * * - -They did not see the gentlemen again till Tuesday; and Mrs. Bennet, in -the meanwhile, was giving way to all the happy schemes, which the good -humour and common politeness of Bingley, in half an hour’s visit, had -revived. - -On Tuesday there was a large party assembled at Longbourn; and the two -who were most anxiously expected, to the credit of their punctuality -as sportsmen, were in very good time. When they repaired to the -dining-room, Elizabeth eagerly watched to see whether Bingley would take -the place, which, in all their former parties, had belonged to him, by -her sister. Her prudent mother, occupied by the same ideas, forbore -to invite him to sit by herself. On entering the room, he seemed to -hesitate; but Jane happened to look round, and happened to smile: it was -decided. He placed himself by her. - -Elizabeth, with a triumphant sensation, looked towards his friend. -He bore it with noble indifference, and she would have imagined that -Bingley had received his sanction to be happy, had she not seen his eyes -likewise turned towards Mr. Darcy, with an expression of half-laughing -alarm. - -His behaviour to her sister was such, during dinner time, as showed an -admiration of her, which, though more guarded than formerly, persuaded -Elizabeth, that if left wholly to himself, Jane’s happiness, and his -own, would be speedily secured. Though she dared not depend upon the -consequence, she yet received pleasure from observing his behaviour. It -gave her all the animation that her spirits could boast; for she was in -no cheerful humour. Mr. Darcy was almost as far from her as the table -could divide them. He was on one side of her mother. She knew how little -such a situation would give pleasure to either, or make either appear to -advantage. She was not near enough to hear any of their discourse, but -she could see how seldom they spoke to each other, and how formal and -cold was their manner whenever they did. Her mother’s ungraciousness, -made the sense of what they owed him more painful to Elizabeth’s mind; -and she would, at times, have given anything to be privileged to tell -him that his kindness was neither unknown nor unfelt by the whole of the -family. - -She was in hopes that the evening would afford some opportunity of -bringing them together; that the whole of the visit would not pass away -without enabling them to enter into something more of conversation than -the mere ceremonious salutation attending his entrance. Anxious -and uneasy, the period which passed in the drawing-room, before the -gentlemen came, was wearisome and dull to a degree that almost made her -uncivil. She looked forward to their entrance as the point on which all -her chance of pleasure for the evening must depend. - -“If he does not come to me, _then_,” said she, “I shall give him up for -ever.” - -The gentlemen came; and she thought he looked as if he would have -answered her hopes; but, alas! the ladies had crowded round the table, -where Miss Bennet was making tea, and Elizabeth pouring out the coffee, -in so close a confederacy that there was not a single vacancy near her -which would admit of a chair. And on the gentlemen’s approaching, one of -the girls moved closer to her than ever, and said, in a whisper: - -“The men shan’t come and part us, I am determined. We want none of them; -do we?” - -Darcy had walked away to another part of the room. She followed him with -her eyes, envied everyone to whom he spoke, had scarcely patience enough -to help anybody to coffee; and then was enraged against herself for -being so silly! - -“A man who has once been refused! How could I ever be foolish enough to -expect a renewal of his love? Is there one among the sex, who would not -protest against such a weakness as a second proposal to the same woman? -There is no indignity so abhorrent to their feelings!” - -She was a little revived, however, by his bringing back his coffee cup -himself; and she seized the opportunity of saying: - -“Is your sister at Pemberley still?” - -“Yes, she will remain there till Christmas.” - -“And quite alone? Have all her friends left her?” - -“Mrs. Annesley is with her. The others have been gone on to Scarborough, -these three weeks.” - -She could think of nothing more to say; but if he wished to converse -with her, he might have better success. He stood by her, however, for -some minutes, in silence; and, at last, on the young lady’s whispering -to Elizabeth again, he walked away. - -When the tea-things were removed, and the card-tables placed, the ladies -all rose, and Elizabeth was then hoping to be soon joined by him, -when all her views were overthrown by seeing him fall a victim to her -mother’s rapacity for whist players, and in a few moments after seated -with the rest of the party. She now lost every expectation of pleasure. -They were confined for the evening at different tables, and she had -nothing to hope, but that his eyes were so often turned towards her side -of the room, as to make him play as unsuccessfully as herself. - -Mrs. Bennet had designed to keep the two Netherfield gentlemen to -supper; but their carriage was unluckily ordered before any of the -others, and she had no opportunity of detaining them. - -“Well girls,” said she, as soon as they were left to themselves, “What -say you to the day? I think every thing has passed off uncommonly well, -I assure you. The dinner was as well dressed as any I ever saw. The -venison was roasted to a turn--and everybody said they never saw so -fat a haunch. The soup was fifty times better than what we had at the -Lucases’ last week; and even Mr. Darcy acknowledged, that the partridges -were remarkably well done; and I suppose he has two or three French -cooks at least. And, my dear Jane, I never saw you look in greater -beauty. Mrs. Long said so too, for I asked her whether you did not. And -what do you think she said besides? ‘Ah! Mrs. Bennet, we shall have her -at Netherfield at last.’ She did indeed. I do think Mrs. Long is as good -a creature as ever lived--and her nieces are very pretty behaved girls, -and not at all handsome: I like them prodigiously.” - -Mrs. Bennet, in short, was in very great spirits; she had seen enough of -Bingley’s behaviour to Jane, to be convinced that she would get him at -last; and her expectations of advantage to her family, when in a happy -humour, were so far beyond reason, that she was quite disappointed at -not seeing him there again the next day, to make his proposals. - -“It has been a very agreeable day,” said Miss Bennet to Elizabeth. “The -party seemed so well selected, so suitable one with the other. I hope we -may often meet again.” - -Elizabeth smiled. - -“Lizzy, you must not do so. You must not suspect me. It mortifies me. -I assure you that I have now learnt to enjoy his conversation as an -agreeable and sensible young man, without having a wish beyond it. I am -perfectly satisfied, from what his manners now are, that he never had -any design of engaging my affection. It is only that he is blessed -with greater sweetness of address, and a stronger desire of generally -pleasing, than any other man.” - -“You are very cruel,” said her sister, “you will not let me smile, and -are provoking me to it every moment.” - -“How hard it is in some cases to be believed!” - -“And how impossible in others!” - -“But why should you wish to persuade me that I feel more than I -acknowledge?” - -“That is a question which I hardly know how to answer. We all love to -instruct, though we can teach only what is not worth knowing. Forgive -me; and if you persist in indifference, do not make me your confidante.” - - - -Chapter 55 - - -A few days after this visit, Mr. Bingley called again, and alone. His -friend had left him that morning for London, but was to return home in -ten days time. He sat with them above an hour, and was in remarkably -good spirits. Mrs. Bennet invited him to dine with them; but, with many -expressions of concern, he confessed himself engaged elsewhere. - -“Next time you call,” said she, “I hope we shall be more lucky.” - -He should be particularly happy at any time, etc. etc.; and if she would -give him leave, would take an early opportunity of waiting on them. - -“Can you come to-morrow?” - -Yes, he had no engagement at all for to-morrow; and her invitation was -accepted with alacrity. - -He came, and in such very good time that the ladies were none of them -dressed. In ran Mrs. Bennet to her daughter’s room, in her dressing -gown, and with her hair half finished, crying out: - -“My dear Jane, make haste and hurry down. He is come--Mr. Bingley is -come. He is, indeed. Make haste, make haste. Here, Sarah, come to Miss -Bennet this moment, and help her on with her gown. Never mind Miss -Lizzy’s hair.” - -“We will be down as soon as we can,” said Jane; “but I dare say Kitty is -forwarder than either of us, for she went up stairs half an hour ago.” - -“Oh! hang Kitty! what has she to do with it? Come be quick, be quick! -Where is your sash, my dear?” - -But when her mother was gone, Jane would not be prevailed on to go down -without one of her sisters. - -The same anxiety to get them by themselves was visible again in the -evening. After tea, Mr. Bennet retired to the library, as was his -custom, and Mary went up stairs to her instrument. Two obstacles of -the five being thus removed, Mrs. Bennet sat looking and winking at -Elizabeth and Catherine for a considerable time, without making any -impression on them. Elizabeth would not observe her; and when at last -Kitty did, she very innocently said, “What is the matter mamma? What do -you keep winking at me for? What am I to do?” - -“Nothing child, nothing. I did not wink at you.” She then sat still -five minutes longer; but unable to waste such a precious occasion, she -suddenly got up, and saying to Kitty, “Come here, my love, I want to -speak to you,” took her out of the room. Jane instantly gave a look -at Elizabeth which spoke her distress at such premeditation, and her -entreaty that _she_ would not give in to it. In a few minutes, Mrs. -Bennet half-opened the door and called out: - -“Lizzy, my dear, I want to speak with you.” - -Elizabeth was forced to go. - -“We may as well leave them by themselves you know;” said her mother, as -soon as she was in the hall. “Kitty and I are going up stairs to sit in -my dressing-room.” - -Elizabeth made no attempt to reason with her mother, but remained -quietly in the hall, till she and Kitty were out of sight, then returned -into the drawing-room. - -Mrs. Bennet’s schemes for this day were ineffectual. Bingley was every -thing that was charming, except the professed lover of her daughter. His -ease and cheerfulness rendered him a most agreeable addition to their -evening party; and he bore with the ill-judged officiousness of the -mother, and heard all her silly remarks with a forbearance and command -of countenance particularly grateful to the daughter. - -He scarcely needed an invitation to stay supper; and before he went -away, an engagement was formed, chiefly through his own and Mrs. -Bennet’s means, for his coming next morning to shoot with her husband. - -After this day, Jane said no more of her indifference. Not a word passed -between the sisters concerning Bingley; but Elizabeth went to bed in -the happy belief that all must speedily be concluded, unless Mr. Darcy -returned within the stated time. Seriously, however, she felt tolerably -persuaded that all this must have taken place with that gentleman’s -concurrence. - -Bingley was punctual to his appointment; and he and Mr. Bennet spent -the morning together, as had been agreed on. The latter was much more -agreeable than his companion expected. There was nothing of presumption -or folly in Bingley that could provoke his ridicule, or disgust him into -silence; and he was more communicative, and less eccentric, than the -other had ever seen him. Bingley of course returned with him to dinner; -and in the evening Mrs. Bennet’s invention was again at work to get -every body away from him and her daughter. Elizabeth, who had a letter -to write, went into the breakfast room for that purpose soon after tea; -for as the others were all going to sit down to cards, she could not be -wanted to counteract her mother’s schemes. - -But on returning to the drawing-room, when her letter was finished, she -saw, to her infinite surprise, there was reason to fear that her mother -had been too ingenious for her. On opening the door, she perceived her -sister and Bingley standing together over the hearth, as if engaged in -earnest conversation; and had this led to no suspicion, the faces of -both, as they hastily turned round and moved away from each other, would -have told it all. Their situation was awkward enough; but _hers_ she -thought was still worse. Not a syllable was uttered by either; and -Elizabeth was on the point of going away again, when Bingley, who as -well as the other had sat down, suddenly rose, and whispering a few -words to her sister, ran out of the room. - -Jane could have no reserves from Elizabeth, where confidence would give -pleasure; and instantly embracing her, acknowledged, with the liveliest -emotion, that she was the happiest creature in the world. - -“‘Tis too much!” she added, “by far too much. I do not deserve it. Oh! -why is not everybody as happy?” - -Elizabeth’s congratulations were given with a sincerity, a warmth, -a delight, which words could but poorly express. Every sentence of -kindness was a fresh source of happiness to Jane. But she would not -allow herself to stay with her sister, or say half that remained to be -said for the present. - -“I must go instantly to my mother;” she cried. “I would not on any -account trifle with her affectionate solicitude; or allow her to hear it -from anyone but myself. He is gone to my father already. Oh! Lizzy, to -know that what I have to relate will give such pleasure to all my dear -family! how shall I bear so much happiness!” - -She then hastened away to her mother, who had purposely broken up the -card party, and was sitting up stairs with Kitty. - -Elizabeth, who was left by herself, now smiled at the rapidity and ease -with which an affair was finally settled, that had given them so many -previous months of suspense and vexation. - -“And this,” said she, “is the end of all his friend’s anxious -circumspection! of all his sister’s falsehood and contrivance! the -happiest, wisest, most reasonable end!” - -In a few minutes she was joined by Bingley, whose conference with her -father had been short and to the purpose. - -“Where is your sister?” said he hastily, as he opened the door. - -“With my mother up stairs. She will be down in a moment, I dare say.” - -He then shut the door, and, coming up to her, claimed the good wishes -and affection of a sister. Elizabeth honestly and heartily expressed -her delight in the prospect of their relationship. They shook hands with -great cordiality; and then, till her sister came down, she had to listen -to all he had to say of his own happiness, and of Jane’s perfections; -and in spite of his being a lover, Elizabeth really believed all his -expectations of felicity to be rationally founded, because they had for -basis the excellent understanding, and super-excellent disposition of -Jane, and a general similarity of feeling and taste between her and -himself. - -It was an evening of no common delight to them all; the satisfaction of -Miss Bennet’s mind gave a glow of such sweet animation to her face, as -made her look handsomer than ever. Kitty simpered and smiled, and hoped -her turn was coming soon. Mrs. Bennet could not give her consent or -speak her approbation in terms warm enough to satisfy her feelings, -though she talked to Bingley of nothing else for half an hour; and when -Mr. Bennet joined them at supper, his voice and manner plainly showed -how really happy he was. - -Not a word, however, passed his lips in allusion to it, till their -visitor took his leave for the night; but as soon as he was gone, he -turned to his daughter, and said: - -“Jane, I congratulate you. You will be a very happy woman.” - -Jane went to him instantly, kissed him, and thanked him for his -goodness. - -“You are a good girl;” he replied, “and I have great pleasure in -thinking you will be so happily settled. I have not a doubt of your -doing very well together. Your tempers are by no means unlike. You are -each of you so complying, that nothing will ever be resolved on; so -easy, that every servant will cheat you; and so generous, that you will -always exceed your income.” - -“I hope not so. Imprudence or thoughtlessness in money matters would be -unpardonable in me.” - -“Exceed their income! My dear Mr. Bennet,” cried his wife, “what are you -talking of? Why, he has four or five thousand a year, and very likely -more.” Then addressing her daughter, “Oh! my dear, dear Jane, I am so -happy! I am sure I shan’t get a wink of sleep all night. I knew how it -would be. I always said it must be so, at last. I was sure you could not -be so beautiful for nothing! I remember, as soon as ever I saw him, when -he first came into Hertfordshire last year, I thought how likely it was -that you should come together. Oh! he is the handsomest young man that -ever was seen!” - -Wickham, Lydia, were all forgotten. Jane was beyond competition her -favourite child. At that moment, she cared for no other. Her younger -sisters soon began to make interest with her for objects of happiness -which she might in future be able to dispense. - -Mary petitioned for the use of the library at Netherfield; and Kitty -begged very hard for a few balls there every winter. - -Bingley, from this time, was of course a daily visitor at Longbourn; -coming frequently before breakfast, and always remaining till after -supper; unless when some barbarous neighbour, who could not be enough -detested, had given him an invitation to dinner which he thought himself -obliged to accept. - -Elizabeth had now but little time for conversation with her sister; for -while he was present, Jane had no attention to bestow on anyone else; -but she found herself considerably useful to both of them in those hours -of separation that must sometimes occur. In the absence of Jane, he -always attached himself to Elizabeth, for the pleasure of talking of -her; and when Bingley was gone, Jane constantly sought the same means of -relief. - -“He has made me so happy,” said she, one evening, “by telling me that he -was totally ignorant of my being in town last spring! I had not believed -it possible.” - -“I suspected as much,” replied Elizabeth. “But how did he account for -it?” - -“It must have been his sister’s doing. They were certainly no friends to -his acquaintance with me, which I cannot wonder at, since he might have -chosen so much more advantageously in many respects. But when they see, -as I trust they will, that their brother is happy with me, they will -learn to be contented, and we shall be on good terms again; though we -can never be what we once were to each other.” - -“That is the most unforgiving speech,” said Elizabeth, “that I ever -heard you utter. Good girl! It would vex me, indeed, to see you again -the dupe of Miss Bingley’s pretended regard.” - -“Would you believe it, Lizzy, that when he went to town last November, -he really loved me, and nothing but a persuasion of _my_ being -indifferent would have prevented his coming down again!” - -“He made a little mistake to be sure; but it is to the credit of his -modesty.” - -This naturally introduced a panegyric from Jane on his diffidence, and -the little value he put on his own good qualities. Elizabeth was pleased -to find that he had not betrayed the interference of his friend; for, -though Jane had the most generous and forgiving heart in the world, she -knew it was a circumstance which must prejudice her against him. - -“I am certainly the most fortunate creature that ever existed!” cried -Jane. “Oh! Lizzy, why am I thus singled from my family, and blessed -above them all! If I could but see _you_ as happy! If there _were_ but -such another man for you!” - -“If you were to give me forty such men, I never could be so happy as -you. Till I have your disposition, your goodness, I never can have your -happiness. No, no, let me shift for myself; and, perhaps, if I have very -good luck, I may meet with another Mr. Collins in time.” - -The situation of affairs in the Longbourn family could not be long a -secret. Mrs. Bennet was privileged to whisper it to Mrs. Phillips, -and she ventured, without any permission, to do the same by all her -neighbours in Meryton. - -The Bennets were speedily pronounced to be the luckiest family in the -world, though only a few weeks before, when Lydia had first run away, -they had been generally proved to be marked out for misfortune. - - - -Chapter 56 - - -One morning, about a week after Bingley’s engagement with Jane had been -formed, as he and the females of the family were sitting together in the -dining-room, their attention was suddenly drawn to the window, by the -sound of a carriage; and they perceived a chaise and four driving up -the lawn. It was too early in the morning for visitors, and besides, the -equipage did not answer to that of any of their neighbours. The horses -were post; and neither the carriage, nor the livery of the servant who -preceded it, were familiar to them. As it was certain, however, that -somebody was coming, Bingley instantly prevailed on Miss Bennet to avoid -the confinement of such an intrusion, and walk away with him into the -shrubbery. They both set off, and the conjectures of the remaining three -continued, though with little satisfaction, till the door was thrown -open and their visitor entered. It was Lady Catherine de Bourgh. - -They were of course all intending to be surprised; but their -astonishment was beyond their expectation; and on the part of Mrs. -Bennet and Kitty, though she was perfectly unknown to them, even -inferior to what Elizabeth felt. - -She entered the room with an air more than usually ungracious, made no -other reply to Elizabeth’s salutation than a slight inclination of the -head, and sat down without saying a word. Elizabeth had mentioned her -name to her mother on her ladyship’s entrance, though no request of -introduction had been made. - -Mrs. Bennet, all amazement, though flattered by having a guest of such -high importance, received her with the utmost politeness. After sitting -for a moment in silence, she said very stiffly to Elizabeth, - -“I hope you are well, Miss Bennet. That lady, I suppose, is your -mother.” - -Elizabeth replied very concisely that she was. - -“And _that_ I suppose is one of your sisters.” - -“Yes, madam,” said Mrs. Bennet, delighted to speak to Lady Catherine. -“She is my youngest girl but one. My youngest of all is lately married, -and my eldest is somewhere about the grounds, walking with a young man -who, I believe, will soon become a part of the family.” - -“You have a very small park here,” returned Lady Catherine after a short -silence. - -“It is nothing in comparison of Rosings, my lady, I dare say; but I -assure you it is much larger than Sir William Lucas’s.” - -“This must be a most inconvenient sitting room for the evening, in -summer; the windows are full west.” - -Mrs. Bennet assured her that they never sat there after dinner, and then -added: - -“May I take the liberty of asking your ladyship whether you left Mr. and -Mrs. Collins well.” - -“Yes, very well. I saw them the night before last.” - -Elizabeth now expected that she would produce a letter for her from -Charlotte, as it seemed the only probable motive for her calling. But no -letter appeared, and she was completely puzzled. - -Mrs. Bennet, with great civility, begged her ladyship to take some -refreshment; but Lady Catherine very resolutely, and not very politely, -declined eating anything; and then, rising up, said to Elizabeth, - -“Miss Bennet, there seemed to be a prettyish kind of a little wilderness -on one side of your lawn. I should be glad to take a turn in it, if you -will favour me with your company.” - -“Go, my dear,” cried her mother, “and show her ladyship about the -different walks. I think she will be pleased with the hermitage.” - -Elizabeth obeyed, and running into her own room for her parasol, -attended her noble guest downstairs. As they passed through the -hall, Lady Catherine opened the doors into the dining-parlour and -drawing-room, and pronouncing them, after a short survey, to be decent -looking rooms, walked on. - -Her carriage remained at the door, and Elizabeth saw that her -waiting-woman was in it. They proceeded in silence along the gravel walk -that led to the copse; Elizabeth was determined to make no effort for -conversation with a woman who was now more than usually insolent and -disagreeable. - -“How could I ever think her like her nephew?” said she, as she looked in -her face. - -As soon as they entered the copse, Lady Catherine began in the following -manner:-- - -“You can be at no loss, Miss Bennet, to understand the reason of my -journey hither. Your own heart, your own conscience, must tell you why I -come.” - -Elizabeth looked with unaffected astonishment. - -“Indeed, you are mistaken, Madam. I have not been at all able to account -for the honour of seeing you here.” - -“Miss Bennet,” replied her ladyship, in an angry tone, “you ought to -know, that I am not to be trifled with. But however insincere _you_ may -choose to be, you shall not find _me_ so. My character has ever been -celebrated for its sincerity and frankness, and in a cause of such -moment as this, I shall certainly not depart from it. A report of a most -alarming nature reached me two days ago. I was told that not only your -sister was on the point of being most advantageously married, but that -you, that Miss Elizabeth Bennet, would, in all likelihood, be soon -afterwards united to my nephew, my own nephew, Mr. Darcy. Though I -_know_ it must be a scandalous falsehood, though I would not injure him -so much as to suppose the truth of it possible, I instantly resolved -on setting off for this place, that I might make my sentiments known to -you.” - -“If you believed it impossible to be true,” said Elizabeth, colouring -with astonishment and disdain, “I wonder you took the trouble of coming -so far. What could your ladyship propose by it?” - -“At once to insist upon having such a report universally contradicted.” - -“Your coming to Longbourn, to see me and my family,” said Elizabeth -coolly, “will be rather a confirmation of it; if, indeed, such a report -is in existence.” - -“If! Do you then pretend to be ignorant of it? Has it not been -industriously circulated by yourselves? Do you not know that such a -report is spread abroad?” - -“I never heard that it was.” - -“And can you likewise declare, that there is no foundation for it?” - -“I do not pretend to possess equal frankness with your ladyship. You may -ask questions which I shall not choose to answer.” - -“This is not to be borne. Miss Bennet, I insist on being satisfied. Has -he, has my nephew, made you an offer of marriage?” - -“Your ladyship has declared it to be impossible.” - -“It ought to be so; it must be so, while he retains the use of his -reason. But your arts and allurements may, in a moment of infatuation, -have made him forget what he owes to himself and to all his family. You -may have drawn him in.” - -“If I have, I shall be the last person to confess it.” - -“Miss Bennet, do you know who I am? I have not been accustomed to such -language as this. I am almost the nearest relation he has in the world, -and am entitled to know all his dearest concerns.” - -“But you are not entitled to know mine; nor will such behaviour as this, -ever induce me to be explicit.” - -“Let me be rightly understood. This match, to which you have the -presumption to aspire, can never take place. No, never. Mr. Darcy is -engaged to my daughter. Now what have you to say?” - -“Only this; that if he is so, you can have no reason to suppose he will -make an offer to me.” - -Lady Catherine hesitated for a moment, and then replied: - -“The engagement between them is of a peculiar kind. From their infancy, -they have been intended for each other. It was the favourite wish of -_his_ mother, as well as of hers. While in their cradles, we planned -the union: and now, at the moment when the wishes of both sisters would -be accomplished in their marriage, to be prevented by a young woman of -inferior birth, of no importance in the world, and wholly unallied to -the family! Do you pay no regard to the wishes of his friends? To his -tacit engagement with Miss de Bourgh? Are you lost to every feeling of -propriety and delicacy? Have you not heard me say that from his earliest -hours he was destined for his cousin?” - -“Yes, and I had heard it before. But what is that to me? If there is -no other objection to my marrying your nephew, I shall certainly not -be kept from it by knowing that his mother and aunt wished him to -marry Miss de Bourgh. You both did as much as you could in planning the -marriage. Its completion depended on others. If Mr. Darcy is neither -by honour nor inclination confined to his cousin, why is not he to make -another choice? And if I am that choice, why may not I accept him?” - -“Because honour, decorum, prudence, nay, interest, forbid it. Yes, -Miss Bennet, interest; for do not expect to be noticed by his family or -friends, if you wilfully act against the inclinations of all. You will -be censured, slighted, and despised, by everyone connected with him. -Your alliance will be a disgrace; your name will never even be mentioned -by any of us.” - -“These are heavy misfortunes,” replied Elizabeth. “But the wife of Mr. -Darcy must have such extraordinary sources of happiness necessarily -attached to her situation, that she could, upon the whole, have no cause -to repine.” - -“Obstinate, headstrong girl! I am ashamed of you! Is this your gratitude -for my attentions to you last spring? Is nothing due to me on that -score? Let us sit down. You are to understand, Miss Bennet, that I came -here with the determined resolution of carrying my purpose; nor will -I be dissuaded from it. I have not been used to submit to any person’s -whims. I have not been in the habit of brooking disappointment.” - -“_That_ will make your ladyship’s situation at present more pitiable; -but it will have no effect on me.” - -“I will not be interrupted. Hear me in silence. My daughter and my -nephew are formed for each other. They are descended, on the maternal -side, from the same noble line; and, on the father’s, from respectable, -honourable, and ancient--though untitled--families. Their fortune on -both sides is splendid. They are destined for each other by the voice of -every member of their respective houses; and what is to divide them? -The upstart pretensions of a young woman without family, connections, -or fortune. Is this to be endured! But it must not, shall not be. If you -were sensible of your own good, you would not wish to quit the sphere in -which you have been brought up.” - -“In marrying your nephew, I should not consider myself as quitting that -sphere. He is a gentleman; I am a gentleman’s daughter; so far we are -equal.” - -“True. You _are_ a gentleman’s daughter. But who was your mother? -Who are your uncles and aunts? Do not imagine me ignorant of their -condition.” - -“Whatever my connections may be,” said Elizabeth, “if your nephew does -not object to them, they can be nothing to _you_.” - -“Tell me once for all, are you engaged to him?” - -Though Elizabeth would not, for the mere purpose of obliging Lady -Catherine, have answered this question, she could not but say, after a -moment’s deliberation: - -“I am not.” - -Lady Catherine seemed pleased. - -“And will you promise me, never to enter into such an engagement?” - -“I will make no promise of the kind.” - -“Miss Bennet I am shocked and astonished. I expected to find a more -reasonable young woman. But do not deceive yourself into a belief that -I will ever recede. I shall not go away till you have given me the -assurance I require.” - -“And I certainly _never_ shall give it. I am not to be intimidated into -anything so wholly unreasonable. Your ladyship wants Mr. Darcy to marry -your daughter; but would my giving you the wished-for promise make their -marriage at all more probable? Supposing him to be attached to me, would -my refusing to accept his hand make him wish to bestow it on his cousin? -Allow me to say, Lady Catherine, that the arguments with which you have -supported this extraordinary application have been as frivolous as the -application was ill-judged. You have widely mistaken my character, if -you think I can be worked on by such persuasions as these. How far your -nephew might approve of your interference in his affairs, I cannot tell; -but you have certainly no right to concern yourself in mine. I must beg, -therefore, to be importuned no farther on the subject.” - -“Not so hasty, if you please. I have by no means done. To all the -objections I have already urged, I have still another to add. I am -no stranger to the particulars of your youngest sister’s infamous -elopement. I know it all; that the young man’s marrying her was a -patched-up business, at the expence of your father and uncles. And is -such a girl to be my nephew’s sister? Is her husband, is the son of his -late father’s steward, to be his brother? Heaven and earth!--of what are -you thinking? Are the shades of Pemberley to be thus polluted?” - -“You can now have nothing further to say,” she resentfully answered. -“You have insulted me in every possible method. I must beg to return to -the house.” - -And she rose as she spoke. Lady Catherine rose also, and they turned -back. Her ladyship was highly incensed. - -“You have no regard, then, for the honour and credit of my nephew! -Unfeeling, selfish girl! Do you not consider that a connection with you -must disgrace him in the eyes of everybody?” - -“Lady Catherine, I have nothing further to say. You know my sentiments.” - -“You are then resolved to have him?” - -“I have said no such thing. I am only resolved to act in that manner, -which will, in my own opinion, constitute my happiness, without -reference to _you_, or to any person so wholly unconnected with me.” - -“It is well. You refuse, then, to oblige me. You refuse to obey the -claims of duty, honour, and gratitude. You are determined to ruin him in -the opinion of all his friends, and make him the contempt of the world.” - -“Neither duty, nor honour, nor gratitude,” replied Elizabeth, “have any -possible claim on me, in the present instance. No principle of either -would be violated by my marriage with Mr. Darcy. And with regard to the -resentment of his family, or the indignation of the world, if the former -_were_ excited by his marrying me, it would not give me one moment’s -concern--and the world in general would have too much sense to join in -the scorn.” - -“And this is your real opinion! This is your final resolve! Very well. -I shall now know how to act. Do not imagine, Miss Bennet, that your -ambition will ever be gratified. I came to try you. I hoped to find you -reasonable; but, depend upon it, I will carry my point.” - -In this manner Lady Catherine talked on, till they were at the door of -the carriage, when, turning hastily round, she added, “I take no leave -of you, Miss Bennet. I send no compliments to your mother. You deserve -no such attention. I am most seriously displeased.” - -Elizabeth made no answer; and without attempting to persuade her -ladyship to return into the house, walked quietly into it herself. She -heard the carriage drive away as she proceeded up stairs. Her mother -impatiently met her at the door of the dressing-room, to ask why Lady -Catherine would not come in again and rest herself. - -“She did not choose it,” said her daughter, “she would go.” - -“She is a very fine-looking woman! and her calling here was prodigiously -civil! for she only came, I suppose, to tell us the Collinses were -well. She is on her road somewhere, I dare say, and so, passing through -Meryton, thought she might as well call on you. I suppose she had -nothing particular to say to you, Lizzy?” - -Elizabeth was forced to give into a little falsehood here; for to -acknowledge the substance of their conversation was impossible. - - - -Chapter 57 - - -The discomposure of spirits which this extraordinary visit threw -Elizabeth into, could not be easily overcome; nor could she, for many -hours, learn to think of it less than incessantly. Lady Catherine, it -appeared, had actually taken the trouble of this journey from Rosings, -for the sole purpose of breaking off her supposed engagement with Mr. -Darcy. It was a rational scheme, to be sure! but from what the report -of their engagement could originate, Elizabeth was at a loss to imagine; -till she recollected that _his_ being the intimate friend of Bingley, -and _her_ being the sister of Jane, was enough, at a time when the -expectation of one wedding made everybody eager for another, to supply -the idea. She had not herself forgotten to feel that the marriage of her -sister must bring them more frequently together. And her neighbours -at Lucas Lodge, therefore (for through their communication with the -Collinses, the report, she concluded, had reached Lady Catherine), had -only set that down as almost certain and immediate, which she had looked -forward to as possible at some future time. - -In revolving Lady Catherine’s expressions, however, she could not help -feeling some uneasiness as to the possible consequence of her persisting -in this interference. From what she had said of her resolution to -prevent their marriage, it occurred to Elizabeth that she must meditate -an application to her nephew; and how _he_ might take a similar -representation of the evils attached to a connection with her, she dared -not pronounce. She knew not the exact degree of his affection for his -aunt, or his dependence on her judgment, but it was natural to suppose -that he thought much higher of her ladyship than _she_ could do; and it -was certain that, in enumerating the miseries of a marriage with _one_, -whose immediate connections were so unequal to his own, his aunt would -address him on his weakest side. With his notions of dignity, he would -probably feel that the arguments, which to Elizabeth had appeared weak -and ridiculous, contained much good sense and solid reasoning. - -If he had been wavering before as to what he should do, which had often -seemed likely, the advice and entreaty of so near a relation might -settle every doubt, and determine him at once to be as happy as dignity -unblemished could make him. In that case he would return no more. Lady -Catherine might see him in her way through town; and his engagement to -Bingley of coming again to Netherfield must give way. - -“If, therefore, an excuse for not keeping his promise should come to his -friend within a few days,” she added, “I shall know how to understand -it. I shall then give over every expectation, every wish of his -constancy. If he is satisfied with only regretting me, when he might -have obtained my affections and hand, I shall soon cease to regret him -at all.” - - * * * * * - -The surprise of the rest of the family, on hearing who their visitor had -been, was very great; but they obligingly satisfied it, with the same -kind of supposition which had appeased Mrs. Bennet’s curiosity; and -Elizabeth was spared from much teasing on the subject. - -The next morning, as she was going downstairs, she was met by her -father, who came out of his library with a letter in his hand. - -“Lizzy,” said he, “I was going to look for you; come into my room.” - -She followed him thither; and her curiosity to know what he had to -tell her was heightened by the supposition of its being in some manner -connected with the letter he held. It suddenly struck her that it -might be from Lady Catherine; and she anticipated with dismay all the -consequent explanations. - -She followed her father to the fire place, and they both sat down. He -then said, - -“I have received a letter this morning that has astonished me -exceedingly. As it principally concerns yourself, you ought to know its -contents. I did not know before, that I had two daughters on the brink -of matrimony. Let me congratulate you on a very important conquest.” - -The colour now rushed into Elizabeth’s cheeks in the instantaneous -conviction of its being a letter from the nephew, instead of the aunt; -and she was undetermined whether most to be pleased that he explained -himself at all, or offended that his letter was not rather addressed to -herself; when her father continued: - -“You look conscious. Young ladies have great penetration in such matters -as these; but I think I may defy even _your_ sagacity, to discover the -name of your admirer. This letter is from Mr. Collins.” - -“From Mr. Collins! and what can _he_ have to say?” - -“Something very much to the purpose of course. He begins with -congratulations on the approaching nuptials of my eldest daughter, of -which, it seems, he has been told by some of the good-natured, gossiping -Lucases. I shall not sport with your impatience, by reading what he says -on that point. What relates to yourself, is as follows: ‘Having thus -offered you the sincere congratulations of Mrs. Collins and myself on -this happy event, let me now add a short hint on the subject of another; -of which we have been advertised by the same authority. Your daughter -Elizabeth, it is presumed, will not long bear the name of Bennet, after -her elder sister has resigned it, and the chosen partner of her fate may -be reasonably looked up to as one of the most illustrious personages in -this land.’ - -“Can you possibly guess, Lizzy, who is meant by this? ‘This young -gentleman is blessed, in a peculiar way, with every thing the heart of -mortal can most desire,--splendid property, noble kindred, and extensive -patronage. Yet in spite of all these temptations, let me warn my cousin -Elizabeth, and yourself, of what evils you may incur by a precipitate -closure with this gentleman’s proposals, which, of course, you will be -inclined to take immediate advantage of.’ - -“Have you any idea, Lizzy, who this gentleman is? But now it comes out: - -“‘My motive for cautioning you is as follows. We have reason to imagine -that his aunt, Lady Catherine de Bourgh, does not look on the match with -a friendly eye.’ - -“_Mr. Darcy_, you see, is the man! Now, Lizzy, I think I _have_ -surprised you. Could he, or the Lucases, have pitched on any man within -the circle of our acquaintance, whose name would have given the lie -more effectually to what they related? Mr. Darcy, who never looks at any -woman but to see a blemish, and who probably never looked at you in his -life! It is admirable!” - -Elizabeth tried to join in her father’s pleasantry, but could only force -one most reluctant smile. Never had his wit been directed in a manner so -little agreeable to her. - -“Are you not diverted?” - -“Oh! yes. Pray read on.” - -“‘After mentioning the likelihood of this marriage to her ladyship last -night, she immediately, with her usual condescension, expressed what she -felt on the occasion; when it became apparent, that on the score of some -family objections on the part of my cousin, she would never give her -consent to what she termed so disgraceful a match. I thought it my duty -to give the speediest intelligence of this to my cousin, that she and -her noble admirer may be aware of what they are about, and not run -hastily into a marriage which has not been properly sanctioned.’ Mr. -Collins moreover adds, ‘I am truly rejoiced that my cousin Lydia’s sad -business has been so well hushed up, and am only concerned that their -living together before the marriage took place should be so generally -known. I must not, however, neglect the duties of my station, or refrain -from declaring my amazement at hearing that you received the young -couple into your house as soon as they were married. It was an -encouragement of vice; and had I been the rector of Longbourn, I should -very strenuously have opposed it. You ought certainly to forgive them, -as a Christian, but never to admit them in your sight, or allow their -names to be mentioned in your hearing.’ That is his notion of Christian -forgiveness! The rest of his letter is only about his dear Charlotte’s -situation, and his expectation of a young olive-branch. But, Lizzy, you -look as if you did not enjoy it. You are not going to be _missish_, -I hope, and pretend to be affronted at an idle report. For what do we -live, but to make sport for our neighbours, and laugh at them in our -turn?” - -“Oh!” cried Elizabeth, “I am excessively diverted. But it is so -strange!” - -“Yes--_that_ is what makes it amusing. Had they fixed on any other man -it would have been nothing; but _his_ perfect indifference, and _your_ -pointed dislike, make it so delightfully absurd! Much as I abominate -writing, I would not give up Mr. Collins’s correspondence for any -consideration. Nay, when I read a letter of his, I cannot help giving -him the preference even over Wickham, much as I value the impudence and -hypocrisy of my son-in-law. And pray, Lizzy, what said Lady Catherine -about this report? Did she call to refuse her consent?” - -To this question his daughter replied only with a laugh; and as it had -been asked without the least suspicion, she was not distressed by -his repeating it. Elizabeth had never been more at a loss to make her -feelings appear what they were not. It was necessary to laugh, when she -would rather have cried. Her father had most cruelly mortified her, by -what he said of Mr. Darcy’s indifference, and she could do nothing but -wonder at such a want of penetration, or fear that perhaps, instead of -his seeing too little, she might have fancied too much. - - - -Chapter 58 - - -Instead of receiving any such letter of excuse from his friend, as -Elizabeth half expected Mr. Bingley to do, he was able to bring Darcy -with him to Longbourn before many days had passed after Lady Catherine’s -visit. The gentlemen arrived early; and, before Mrs. Bennet had time -to tell him of their having seen his aunt, of which her daughter sat -in momentary dread, Bingley, who wanted to be alone with Jane, proposed -their all walking out. It was agreed to. Mrs. Bennet was not in the -habit of walking; Mary could never spare time; but the remaining five -set off together. Bingley and Jane, however, soon allowed the others -to outstrip them. They lagged behind, while Elizabeth, Kitty, and Darcy -were to entertain each other. Very little was said by either; Kitty -was too much afraid of him to talk; Elizabeth was secretly forming a -desperate resolution; and perhaps he might be doing the same. - -They walked towards the Lucases, because Kitty wished to call upon -Maria; and as Elizabeth saw no occasion for making it a general concern, -when Kitty left them she went boldly on with him alone. Now was the -moment for her resolution to be executed, and, while her courage was -high, she immediately said: - -“Mr. Darcy, I am a very selfish creature; and, for the sake of giving -relief to my own feelings, care not how much I may be wounding yours. I -can no longer help thanking you for your unexampled kindness to my -poor sister. Ever since I have known it, I have been most anxious to -acknowledge to you how gratefully I feel it. Were it known to the rest -of my family, I should not have merely my own gratitude to express.” - -“I am sorry, exceedingly sorry,” replied Darcy, in a tone of surprise -and emotion, “that you have ever been informed of what may, in a -mistaken light, have given you uneasiness. I did not think Mrs. Gardiner -was so little to be trusted.” - -“You must not blame my aunt. Lydia’s thoughtlessness first betrayed to -me that you had been concerned in the matter; and, of course, I could -not rest till I knew the particulars. Let me thank you again and again, -in the name of all my family, for that generous compassion which induced -you to take so much trouble, and bear so many mortifications, for the -sake of discovering them.” - -“If you _will_ thank me,” he replied, “let it be for yourself alone. -That the wish of giving happiness to you might add force to the other -inducements which led me on, I shall not attempt to deny. But your -_family_ owe me nothing. Much as I respect them, I believe I thought -only of _you_.” - -Elizabeth was too much embarrassed to say a word. After a short pause, -her companion added, “You are too generous to trifle with me. If your -feelings are still what they were last April, tell me so at once. _My_ -affections and wishes are unchanged, but one word from you will silence -me on this subject for ever.” - -Elizabeth, feeling all the more than common awkwardness and anxiety of -his situation, now forced herself to speak; and immediately, though not -very fluently, gave him to understand that her sentiments had undergone -so material a change, since the period to which he alluded, as to make -her receive with gratitude and pleasure his present assurances. The -happiness which this reply produced, was such as he had probably never -felt before; and he expressed himself on the occasion as sensibly and as -warmly as a man violently in love can be supposed to do. Had Elizabeth -been able to encounter his eye, she might have seen how well the -expression of heartfelt delight, diffused over his face, became him; -but, though she could not look, she could listen, and he told her of -feelings, which, in proving of what importance she was to him, made his -affection every moment more valuable. - -They walked on, without knowing in what direction. There was too much to -be thought, and felt, and said, for attention to any other objects. She -soon learnt that they were indebted for their present good understanding -to the efforts of his aunt, who did call on him in her return through -London, and there relate her journey to Longbourn, its motive, and the -substance of her conversation with Elizabeth; dwelling emphatically on -every expression of the latter which, in her ladyship’s apprehension, -peculiarly denoted her perverseness and assurance; in the belief that -such a relation must assist her endeavours to obtain that promise -from her nephew which she had refused to give. But, unluckily for her -ladyship, its effect had been exactly contrariwise. - -“It taught me to hope,” said he, “as I had scarcely ever allowed myself -to hope before. I knew enough of your disposition to be certain that, -had you been absolutely, irrevocably decided against me, you would have -acknowledged it to Lady Catherine, frankly and openly.” - -Elizabeth coloured and laughed as she replied, “Yes, you know enough -of my frankness to believe me capable of _that_. After abusing you so -abominably to your face, I could have no scruple in abusing you to all -your relations.” - -“What did you say of me, that I did not deserve? For, though your -accusations were ill-founded, formed on mistaken premises, my -behaviour to you at the time had merited the severest reproof. It was -unpardonable. I cannot think of it without abhorrence.” - -“We will not quarrel for the greater share of blame annexed to that -evening,” said Elizabeth. “The conduct of neither, if strictly examined, -will be irreproachable; but since then, we have both, I hope, improved -in civility.” - -“I cannot be so easily reconciled to myself. The recollection of what I -then said, of my conduct, my manners, my expressions during the whole of -it, is now, and has been many months, inexpressibly painful to me. Your -reproof, so well applied, I shall never forget: ‘had you behaved in a -more gentlemanlike manner.’ Those were your words. You know not, you can -scarcely conceive, how they have tortured me;--though it was some time, -I confess, before I was reasonable enough to allow their justice.” - -“I was certainly very far from expecting them to make so strong an -impression. I had not the smallest idea of their being ever felt in such -a way.” - -“I can easily believe it. You thought me then devoid of every proper -feeling, I am sure you did. The turn of your countenance I shall never -forget, as you said that I could not have addressed you in any possible -way that would induce you to accept me.” - -“Oh! do not repeat what I then said. These recollections will not do at -all. I assure you that I have long been most heartily ashamed of it.” - -Darcy mentioned his letter. “Did it,” said he, “did it soon make you -think better of me? Did you, on reading it, give any credit to its -contents?” - -She explained what its effect on her had been, and how gradually all her -former prejudices had been removed. - -“I knew,” said he, “that what I wrote must give you pain, but it was -necessary. I hope you have destroyed the letter. There was one part -especially, the opening of it, which I should dread your having the -power of reading again. I can remember some expressions which might -justly make you hate me.” - -“The letter shall certainly be burnt, if you believe it essential to the -preservation of my regard; but, though we have both reason to think my -opinions not entirely unalterable, they are not, I hope, quite so easily -changed as that implies.” - -“When I wrote that letter,” replied Darcy, “I believed myself perfectly -calm and cool, but I am since convinced that it was written in a -dreadful bitterness of spirit.” - -“The letter, perhaps, began in bitterness, but it did not end so. The -adieu is charity itself. But think no more of the letter. The feelings -of the person who wrote, and the person who received it, are now -so widely different from what they were then, that every unpleasant -circumstance attending it ought to be forgotten. You must learn some -of my philosophy. Think only of the past as its remembrance gives you -pleasure.” - -“I cannot give you credit for any philosophy of the kind. Your -retrospections must be so totally void of reproach, that the contentment -arising from them is not of philosophy, but, what is much better, of -innocence. But with me, it is not so. Painful recollections will intrude -which cannot, which ought not, to be repelled. I have been a selfish -being all my life, in practice, though not in principle. As a child I -was taught what was right, but I was not taught to correct my temper. I -was given good principles, but left to follow them in pride and conceit. -Unfortunately an only son (for many years an only child), I was spoilt -by my parents, who, though good themselves (my father, particularly, all -that was benevolent and amiable), allowed, encouraged, almost taught -me to be selfish and overbearing; to care for none beyond my own family -circle; to think meanly of all the rest of the world; to wish at least -to think meanly of their sense and worth compared with my own. Such I -was, from eight to eight and twenty; and such I might still have been -but for you, dearest, loveliest Elizabeth! What do I not owe you! You -taught me a lesson, hard indeed at first, but most advantageous. By you, -I was properly humbled. I came to you without a doubt of my reception. -You showed me how insufficient were all my pretensions to please a woman -worthy of being pleased.” - -“Had you then persuaded yourself that I should?” - -“Indeed I had. What will you think of my vanity? I believed you to be -wishing, expecting my addresses.” - -“My manners must have been in fault, but not intentionally, I assure -you. I never meant to deceive you, but my spirits might often lead me -wrong. How you must have hated me after _that_ evening?” - -“Hate you! I was angry perhaps at first, but my anger soon began to take -a proper direction.” - -“I am almost afraid of asking what you thought of me, when we met at -Pemberley. You blamed me for coming?” - -“No indeed; I felt nothing but surprise.” - -“Your surprise could not be greater than _mine_ in being noticed by you. -My conscience told me that I deserved no extraordinary politeness, and I -confess that I did not expect to receive _more_ than my due.” - -“My object then,” replied Darcy, “was to show you, by every civility in -my power, that I was not so mean as to resent the past; and I hoped to -obtain your forgiveness, to lessen your ill opinion, by letting you -see that your reproofs had been attended to. How soon any other wishes -introduced themselves I can hardly tell, but I believe in about half an -hour after I had seen you.” - -He then told her of Georgiana’s delight in her acquaintance, and of her -disappointment at its sudden interruption; which naturally leading to -the cause of that interruption, she soon learnt that his resolution of -following her from Derbyshire in quest of her sister had been formed -before he quitted the inn, and that his gravity and thoughtfulness -there had arisen from no other struggles than what such a purpose must -comprehend. - -She expressed her gratitude again, but it was too painful a subject to -each, to be dwelt on farther. - -After walking several miles in a leisurely manner, and too busy to know -anything about it, they found at last, on examining their watches, that -it was time to be at home. - -“What could become of Mr. Bingley and Jane!” was a wonder which -introduced the discussion of their affairs. Darcy was delighted with -their engagement; his friend had given him the earliest information of -it. - -“I must ask whether you were surprised?” said Elizabeth. - -“Not at all. When I went away, I felt that it would soon happen.” - -“That is to say, you had given your permission. I guessed as much.” And -though he exclaimed at the term, she found that it had been pretty much -the case. - -“On the evening before my going to London,” said he, “I made a -confession to him, which I believe I ought to have made long ago. I -told him of all that had occurred to make my former interference in his -affairs absurd and impertinent. His surprise was great. He had never had -the slightest suspicion. I told him, moreover, that I believed myself -mistaken in supposing, as I had done, that your sister was indifferent -to him; and as I could easily perceive that his attachment to her was -unabated, I felt no doubt of their happiness together.” - -Elizabeth could not help smiling at his easy manner of directing his -friend. - -“Did you speak from your own observation,” said she, “when you told him -that my sister loved him, or merely from my information last spring?” - -“From the former. I had narrowly observed her during the two visits -which I had lately made here; and I was convinced of her affection.” - -“And your assurance of it, I suppose, carried immediate conviction to -him.” - -“It did. Bingley is most unaffectedly modest. His diffidence had -prevented his depending on his own judgment in so anxious a case, but -his reliance on mine made every thing easy. I was obliged to confess -one thing, which for a time, and not unjustly, offended him. I could not -allow myself to conceal that your sister had been in town three months -last winter, that I had known it, and purposely kept it from him. He was -angry. But his anger, I am persuaded, lasted no longer than he remained -in any doubt of your sister’s sentiments. He has heartily forgiven me -now.” - -Elizabeth longed to observe that Mr. Bingley had been a most delightful -friend; so easily guided that his worth was invaluable; but she checked -herself. She remembered that he had yet to learn to be laughed at, -and it was rather too early to begin. In anticipating the happiness -of Bingley, which of course was to be inferior only to his own, he -continued the conversation till they reached the house. In the hall they -parted. - - - -Chapter 59 - - -“My dear Lizzy, where can you have been walking to?” was a question -which Elizabeth received from Jane as soon as she entered their room, -and from all the others when they sat down to table. She had only to -say in reply, that they had wandered about, till she was beyond her own -knowledge. She coloured as she spoke; but neither that, nor anything -else, awakened a suspicion of the truth. - -The evening passed quietly, unmarked by anything extraordinary. The -acknowledged lovers talked and laughed, the unacknowledged were silent. -Darcy was not of a disposition in which happiness overflows in mirth; -and Elizabeth, agitated and confused, rather _knew_ that she was happy -than _felt_ herself to be so; for, besides the immediate embarrassment, -there were other evils before her. She anticipated what would be felt -in the family when her situation became known; she was aware that no -one liked him but Jane; and even feared that with the others it was a -dislike which not all his fortune and consequence might do away. - -At night she opened her heart to Jane. Though suspicion was very far -from Miss Bennet’s general habits, she was absolutely incredulous here. - -“You are joking, Lizzy. This cannot be!--engaged to Mr. Darcy! No, no, -you shall not deceive me. I know it to be impossible.” - -“This is a wretched beginning indeed! My sole dependence was on you; and -I am sure nobody else will believe me, if you do not. Yet, indeed, I am -in earnest. I speak nothing but the truth. He still loves me, and we are -engaged.” - -Jane looked at her doubtingly. “Oh, Lizzy! it cannot be. I know how much -you dislike him.” - -“You know nothing of the matter. _That_ is all to be forgot. Perhaps I -did not always love him so well as I do now. But in such cases as -these, a good memory is unpardonable. This is the last time I shall ever -remember it myself.” - -Miss Bennet still looked all amazement. Elizabeth again, and more -seriously assured her of its truth. - -“Good Heaven! can it be really so! Yet now I must believe you,” cried -Jane. “My dear, dear Lizzy, I would--I do congratulate you--but are you -certain? forgive the question--are you quite certain that you can be -happy with him?” - -“There can be no doubt of that. It is settled between us already, that -we are to be the happiest couple in the world. But are you pleased, -Jane? Shall you like to have such a brother?” - -“Very, very much. Nothing could give either Bingley or myself more -delight. But we considered it, we talked of it as impossible. And do you -really love him quite well enough? Oh, Lizzy! do anything rather than -marry without affection. Are you quite sure that you feel what you ought -to do?” - -“Oh, yes! You will only think I feel _more_ than I ought to do, when I -tell you all.” - -“What do you mean?” - -“Why, I must confess that I love him better than I do Bingley. I am -afraid you will be angry.” - -“My dearest sister, now _be_ serious. I want to talk very seriously. Let -me know every thing that I am to know, without delay. Will you tell me -how long you have loved him?” - -“It has been coming on so gradually, that I hardly know when it began. -But I believe I must date it from my first seeing his beautiful grounds -at Pemberley.” - -Another entreaty that she would be serious, however, produced the -desired effect; and she soon satisfied Jane by her solemn assurances -of attachment. When convinced on that article, Miss Bennet had nothing -further to wish. - -“Now I am quite happy,” said she, “for you will be as happy as myself. -I always had a value for him. Were it for nothing but his love of you, -I must always have esteemed him; but now, as Bingley’s friend and your -husband, there can be only Bingley and yourself more dear to me. But -Lizzy, you have been very sly, very reserved with me. How little did you -tell me of what passed at Pemberley and Lambton! I owe all that I know -of it to another, not to you.” - -Elizabeth told her the motives of her secrecy. She had been unwilling -to mention Bingley; and the unsettled state of her own feelings had made -her equally avoid the name of his friend. But now she would no longer -conceal from her his share in Lydia’s marriage. All was acknowledged, -and half the night spent in conversation. - - * * * * * - -“Good gracious!” cried Mrs. Bennet, as she stood at a window the next -morning, “if that disagreeable Mr. Darcy is not coming here again with -our dear Bingley! What can he mean by being so tiresome as to be always -coming here? I had no notion but he would go a-shooting, or something or -other, and not disturb us with his company. What shall we do with him? -Lizzy, you must walk out with him again, that he may not be in Bingley’s -way.” - -Elizabeth could hardly help laughing at so convenient a proposal; yet -was really vexed that her mother should be always giving him such an -epithet. - -As soon as they entered, Bingley looked at her so expressively, and -shook hands with such warmth, as left no doubt of his good information; -and he soon afterwards said aloud, “Mrs. Bennet, have you no more lanes -hereabouts in which Lizzy may lose her way again to-day?” - -“I advise Mr. Darcy, and Lizzy, and Kitty,” said Mrs. Bennet, “to walk -to Oakham Mount this morning. It is a nice long walk, and Mr. Darcy has -never seen the view.” - -“It may do very well for the others,” replied Mr. Bingley; “but I am -sure it will be too much for Kitty. Won’t it, Kitty?” Kitty owned that -she had rather stay at home. Darcy professed a great curiosity to see -the view from the Mount, and Elizabeth silently consented. As she went -up stairs to get ready, Mrs. Bennet followed her, saying: - -“I am quite sorry, Lizzy, that you should be forced to have that -disagreeable man all to yourself. But I hope you will not mind it: it is -all for Jane’s sake, you know; and there is no occasion for talking -to him, except just now and then. So, do not put yourself to -inconvenience.” - -During their walk, it was resolved that Mr. Bennet’s consent should be -asked in the course of the evening. Elizabeth reserved to herself the -application for her mother’s. She could not determine how her mother -would take it; sometimes doubting whether all his wealth and grandeur -would be enough to overcome her abhorrence of the man. But whether she -were violently set against the match, or violently delighted with it, it -was certain that her manner would be equally ill adapted to do credit -to her sense; and she could no more bear that Mr. Darcy should hear -the first raptures of her joy, than the first vehemence of her -disapprobation. - - * * * * * - -In the evening, soon after Mr. Bennet withdrew to the library, she saw -Mr. Darcy rise also and follow him, and her agitation on seeing it was -extreme. She did not fear her father’s opposition, but he was going to -be made unhappy; and that it should be through her means--that _she_, -his favourite child, should be distressing him by her choice, should be -filling him with fears and regrets in disposing of her--was a wretched -reflection, and she sat in misery till Mr. Darcy appeared again, when, -looking at him, she was a little relieved by his smile. In a few minutes -he approached the table where she was sitting with Kitty; and, while -pretending to admire her work said in a whisper, “Go to your father, he -wants you in the library.” She was gone directly. - -Her father was walking about the room, looking grave and anxious. -“Lizzy,” said he, “what are you doing? Are you out of your senses, to be -accepting this man? Have not you always hated him?” - -How earnestly did she then wish that her former opinions had been more -reasonable, her expressions more moderate! It would have spared her from -explanations and professions which it was exceedingly awkward to give; -but they were now necessary, and she assured him, with some confusion, -of her attachment to Mr. Darcy. - -“Or, in other words, you are determined to have him. He is rich, to be -sure, and you may have more fine clothes and fine carriages than Jane. -But will they make you happy?” - -“Have you any other objection,” said Elizabeth, “than your belief of my -indifference?” - -“None at all. We all know him to be a proud, unpleasant sort of man; but -this would be nothing if you really liked him.” - -“I do, I do like him,” she replied, with tears in her eyes, “I love him. -Indeed he has no improper pride. He is perfectly amiable. You do not -know what he really is; then pray do not pain me by speaking of him in -such terms.” - -“Lizzy,” said her father, “I have given him my consent. He is the kind -of man, indeed, to whom I should never dare refuse anything, which he -condescended to ask. I now give it to _you_, if you are resolved on -having him. But let me advise you to think better of it. I know -your disposition, Lizzy. I know that you could be neither happy nor -respectable, unless you truly esteemed your husband; unless you looked -up to him as a superior. Your lively talents would place you in the -greatest danger in an unequal marriage. You could scarcely escape -discredit and misery. My child, let me not have the grief of seeing -_you_ unable to respect your partner in life. You know not what you are -about.” - -Elizabeth, still more affected, was earnest and solemn in her reply; and -at length, by repeated assurances that Mr. Darcy was really the object -of her choice, by explaining the gradual change which her estimation of -him had undergone, relating her absolute certainty that his affection -was not the work of a day, but had stood the test of many months’ -suspense, and enumerating with energy all his good qualities, she did -conquer her father’s incredulity, and reconcile him to the match. - -“Well, my dear,” said he, when she ceased speaking, “I have no more to -say. If this be the case, he deserves you. I could not have parted with -you, my Lizzy, to anyone less worthy.” - -To complete the favourable impression, she then told him what Mr. Darcy -had voluntarily done for Lydia. He heard her with astonishment. - -“This is an evening of wonders, indeed! And so, Darcy did every thing; -made up the match, gave the money, paid the fellow’s debts, and got him -his commission! So much the better. It will save me a world of trouble -and economy. Had it been your uncle’s doing, I must and _would_ have -paid him; but these violent young lovers carry every thing their own -way. I shall offer to pay him to-morrow; he will rant and storm about -his love for you, and there will be an end of the matter.” - -He then recollected her embarrassment a few days before, on his reading -Mr. Collins’s letter; and after laughing at her some time, allowed her -at last to go--saying, as she quitted the room, “If any young men come -for Mary or Kitty, send them in, for I am quite at leisure.” - -Elizabeth’s mind was now relieved from a very heavy weight; and, after -half an hour’s quiet reflection in her own room, she was able to join -the others with tolerable composure. Every thing was too recent for -gaiety, but the evening passed tranquilly away; there was no longer -anything material to be dreaded, and the comfort of ease and familiarity -would come in time. - -When her mother went up to her dressing-room at night, she followed her, -and made the important communication. Its effect was most extraordinary; -for on first hearing it, Mrs. Bennet sat quite still, and unable to -utter a syllable. Nor was it under many, many minutes that she could -comprehend what she heard; though not in general backward to credit -what was for the advantage of her family, or that came in the shape of a -lover to any of them. She began at length to recover, to fidget about in -her chair, get up, sit down again, wonder, and bless herself. - -“Good gracious! Lord bless me! only think! dear me! Mr. Darcy! Who would -have thought it! And is it really true? Oh! my sweetest Lizzy! how rich -and how great you will be! What pin-money, what jewels, what carriages -you will have! Jane’s is nothing to it--nothing at all. I am so -pleased--so happy. Such a charming man!--so handsome! so tall!--Oh, my -dear Lizzy! pray apologise for my having disliked him so much before. I -hope he will overlook it. Dear, dear Lizzy. A house in town! Every thing -that is charming! Three daughters married! Ten thousand a year! Oh, -Lord! What will become of me. I shall go distracted.” - -This was enough to prove that her approbation need not be doubted: and -Elizabeth, rejoicing that such an effusion was heard only by herself, -soon went away. But before she had been three minutes in her own room, -her mother followed her. - -“My dearest child,” she cried, “I can think of nothing else! Ten -thousand a year, and very likely more! ‘Tis as good as a Lord! And a -special licence. You must and shall be married by a special licence. But -my dearest love, tell me what dish Mr. Darcy is particularly fond of, -that I may have it to-morrow.” - -This was a sad omen of what her mother’s behaviour to the gentleman -himself might be; and Elizabeth found that, though in the certain -possession of his warmest affection, and secure of her relations’ -consent, there was still something to be wished for. But the morrow -passed off much better than she expected; for Mrs. Bennet luckily stood -in such awe of her intended son-in-law that she ventured not to speak to -him, unless it was in her power to offer him any attention, or mark her -deference for his opinion. - -Elizabeth had the satisfaction of seeing her father taking pains to get -acquainted with him; and Mr. Bennet soon assured her that he was rising -every hour in his esteem. - -“I admire all my three sons-in-law highly,” said he. “Wickham, perhaps, -is my favourite; but I think I shall like _your_ husband quite as well -as Jane’s.” - - - -Chapter 60 - - -Elizabeth’s spirits soon rising to playfulness again, she wanted Mr. -Darcy to account for his having ever fallen in love with her. “How could -you begin?” said she. “I can comprehend your going on charmingly, when -you had once made a beginning; but what could set you off in the first -place?” - -“I cannot fix on the hour, or the spot, or the look, or the words, which -laid the foundation. It is too long ago. I was in the middle before I -knew that I _had_ begun.” - -“My beauty you had early withstood, and as for my manners--my behaviour -to _you_ was at least always bordering on the uncivil, and I never spoke -to you without rather wishing to give you pain than not. Now be sincere; -did you admire me for my impertinence?” - -“For the liveliness of your mind, I did.” - -“You may as well call it impertinence at once. It was very little less. -The fact is, that you were sick of civility, of deference, of officious -attention. You were disgusted with the women who were always speaking, -and looking, and thinking for _your_ approbation alone. I roused, and -interested you, because I was so unlike _them_. Had you not been really -amiable, you would have hated me for it; but in spite of the pains you -took to disguise yourself, your feelings were always noble and just; and -in your heart, you thoroughly despised the persons who so assiduously -courted you. There--I have saved you the trouble of accounting for -it; and really, all things considered, I begin to think it perfectly -reasonable. To be sure, you knew no actual good of me--but nobody thinks -of _that_ when they fall in love.” - -“Was there no good in your affectionate behaviour to Jane while she was -ill at Netherfield?” - -“Dearest Jane! who could have done less for her? But make a virtue of it -by all means. My good qualities are under your protection, and you are -to exaggerate them as much as possible; and, in return, it belongs to me -to find occasions for teasing and quarrelling with you as often as may -be; and I shall begin directly by asking you what made you so unwilling -to come to the point at last. What made you so shy of me, when you first -called, and afterwards dined here? Why, especially, when you called, did -you look as if you did not care about me?” - -“Because you were grave and silent, and gave me no encouragement.” - -“But I was embarrassed.” - -“And so was I.” - -“You might have talked to me more when you came to dinner.” - -“A man who had felt less, might.” - -“How unlucky that you should have a reasonable answer to give, and that -I should be so reasonable as to admit it! But I wonder how long you -_would_ have gone on, if you had been left to yourself. I wonder when -you _would_ have spoken, if I had not asked you! My resolution of -thanking you for your kindness to Lydia had certainly great effect. -_Too much_, I am afraid; for what becomes of the moral, if our comfort -springs from a breach of promise? for I ought not to have mentioned the -subject. This will never do.” - -“You need not distress yourself. The moral will be perfectly fair. Lady -Catherine’s unjustifiable endeavours to separate us were the means of -removing all my doubts. I am not indebted for my present happiness to -your eager desire of expressing your gratitude. I was not in a humour -to wait for any opening of yours. My aunt’s intelligence had given me -hope, and I was determined at once to know every thing.” - -“Lady Catherine has been of infinite use, which ought to make her happy, -for she loves to be of use. But tell me, what did you come down to -Netherfield for? Was it merely to ride to Longbourn and be embarrassed? -or had you intended any more serious consequence?” - -“My real purpose was to see _you_, and to judge, if I could, whether I -might ever hope to make you love me. My avowed one, or what I avowed to -myself, was to see whether your sister were still partial to Bingley, -and if she were, to make the confession to him which I have since made.” - -“Shall you ever have courage to announce to Lady Catherine what is to -befall her?” - -“I am more likely to want more time than courage, Elizabeth. But it -ought to be done, and if you will give me a sheet of paper, it shall be -done directly.” - -“And if I had not a letter to write myself, I might sit by you and -admire the evenness of your writing, as another young lady once did. But -I have an aunt, too, who must not be longer neglected.” - -From an unwillingness to confess how much her intimacy with Mr. Darcy -had been over-rated, Elizabeth had never yet answered Mrs. Gardiner’s -long letter; but now, having _that_ to communicate which she knew would -be most welcome, she was almost ashamed to find that her uncle and -aunt had already lost three days of happiness, and immediately wrote as -follows: - -“I would have thanked you before, my dear aunt, as I ought to have done, -for your long, kind, satisfactory, detail of particulars; but to say the -truth, I was too cross to write. You supposed more than really existed. -But _now_ suppose as much as you choose; give a loose rein to your -fancy, indulge your imagination in every possible flight which the -subject will afford, and unless you believe me actually married, you -cannot greatly err. You must write again very soon, and praise him a -great deal more than you did in your last. I thank you, again and again, -for not going to the Lakes. How could I be so silly as to wish it! Your -idea of the ponies is delightful. We will go round the Park every day. I -am the happiest creature in the world. Perhaps other people have said so -before, but not one with such justice. I am happier even than Jane; she -only smiles, I laugh. Mr. Darcy sends you all the love in the world that -he can spare from me. You are all to come to Pemberley at Christmas. -Yours, etc.” - -Mr. Darcy’s letter to Lady Catherine was in a different style; and still -different from either was what Mr. Bennet sent to Mr. Collins, in reply -to his last. - -“DEAR SIR, - -“I must trouble you once more for congratulations. Elizabeth will soon -be the wife of Mr. Darcy. Console Lady Catherine as well as you can. -But, if I were you, I would stand by the nephew. He has more to give. - -“Yours sincerely, etc.” - -Miss Bingley’s congratulations to her brother, on his approaching -marriage, were all that was affectionate and insincere. She wrote even -to Jane on the occasion, to express her delight, and repeat all her -former professions of regard. Jane was not deceived, but she was -affected; and though feeling no reliance on her, could not help writing -her a much kinder answer than she knew was deserved. - -The joy which Miss Darcy expressed on receiving similar information, -was as sincere as her brother’s in sending it. Four sides of paper were -insufficient to contain all her delight, and all her earnest desire of -being loved by her sister. - -Before any answer could arrive from Mr. Collins, or any congratulations -to Elizabeth from his wife, the Longbourn family heard that the -Collinses were come themselves to Lucas Lodge. The reason of this -sudden removal was soon evident. Lady Catherine had been rendered -so exceedingly angry by the contents of her nephew’s letter, that -Charlotte, really rejoicing in the match, was anxious to get away till -the storm was blown over. At such a moment, the arrival of her friend -was a sincere pleasure to Elizabeth, though in the course of their -meetings she must sometimes think the pleasure dearly bought, when she -saw Mr. Darcy exposed to all the parading and obsequious civility of -her husband. He bore it, however, with admirable calmness. He could even -listen to Sir William Lucas, when he complimented him on carrying away -the brightest jewel of the country, and expressed his hopes of their all -meeting frequently at St. James’s, with very decent composure. If he did -shrug his shoulders, it was not till Sir William was out of sight. - -Mrs. Phillips’s vulgarity was another, and perhaps a greater, tax on his -forbearance; and though Mrs. Phillips, as well as her sister, stood in -too much awe of him to speak with the familiarity which Bingley’s good -humour encouraged, yet, whenever she _did_ speak, she must be vulgar. -Nor was her respect for him, though it made her more quiet, at all -likely to make her more elegant. Elizabeth did all she could to shield -him from the frequent notice of either, and was ever anxious to keep -him to herself, and to those of her family with whom he might converse -without mortification; and though the uncomfortable feelings arising -from all this took from the season of courtship much of its pleasure, it -added to the hope of the future; and she looked forward with delight to -the time when they should be removed from society so little pleasing -to either, to all the comfort and elegance of their family party at -Pemberley. - - - -Chapter 61 - - -Happy for all her maternal feelings was the day on which Mrs. Bennet got -rid of her two most deserving daughters. With what delighted pride -she afterwards visited Mrs. Bingley, and talked of Mrs. Darcy, may -be guessed. I wish I could say, for the sake of her family, that the -accomplishment of her earnest desire in the establishment of so many -of her children produced so happy an effect as to make her a sensible, -amiable, well-informed woman for the rest of her life; though perhaps it -was lucky for her husband, who might not have relished domestic felicity -in so unusual a form, that she still was occasionally nervous and -invariably silly. - -Mr. Bennet missed his second daughter exceedingly; his affection for her -drew him oftener from home than anything else could do. He delighted in -going to Pemberley, especially when he was least expected. - -Mr. Bingley and Jane remained at Netherfield only a twelvemonth. So near -a vicinity to her mother and Meryton relations was not desirable even to -_his_ easy temper, or _her_ affectionate heart. The darling wish of his -sisters was then gratified; he bought an estate in a neighbouring county -to Derbyshire, and Jane and Elizabeth, in addition to every other source -of happiness, were within thirty miles of each other. - -Kitty, to her very material advantage, spent the chief of her time with -her two elder sisters. In society so superior to what she had generally -known, her improvement was great. She was not of so ungovernable a -temper as Lydia; and, removed from the influence of Lydia’s example, -she became, by proper attention and management, less irritable, less -ignorant, and less insipid. From the further disadvantage of Lydia’s -society she was of course carefully kept, and though Mrs. Wickham -frequently invited her to come and stay with her, with the promise of -balls and young men, her father would never consent to her going. - -Mary was the only daughter who remained at home; and she was necessarily -drawn from the pursuit of accomplishments by Mrs. Bennet’s being quite -unable to sit alone. Mary was obliged to mix more with the world, but -she could still moralize over every morning visit; and as she was no -longer mortified by comparisons between her sisters’ beauty and her own, -it was suspected by her father that she submitted to the change without -much reluctance. - -As for Wickham and Lydia, their characters suffered no revolution from -the marriage of her sisters. He bore with philosophy the conviction that -Elizabeth must now become acquainted with whatever of his ingratitude -and falsehood had before been unknown to her; and in spite of every -thing, was not wholly without hope that Darcy might yet be prevailed on -to make his fortune. The congratulatory letter which Elizabeth received -from Lydia on her marriage, explained to her that, by his wife at least, -if not by himself, such a hope was cherished. The letter was to this -effect: - -“MY DEAR LIZZY, - -“I wish you joy. If you love Mr. Darcy half as well as I do my dear -Wickham, you must be very happy. It is a great comfort to have you so -rich, and when you have nothing else to do, I hope you will think of us. -I am sure Wickham would like a place at court very much, and I do not -think we shall have quite money enough to live upon without some help. -Any place would do, of about three or four hundred a year; but however, -do not speak to Mr. Darcy about it, if you had rather not. - -“Yours, etc.” - -As it happened that Elizabeth had _much_ rather not, she endeavoured in -her answer to put an end to every entreaty and expectation of the kind. -Such relief, however, as it was in her power to afford, by the practice -of what might be called economy in her own private expences, she -frequently sent them. It had always been evident to her that such an -income as theirs, under the direction of two persons so extravagant in -their wants, and heedless of the future, must be very insufficient to -their support; and whenever they changed their quarters, either Jane or -herself were sure of being applied to for some little assistance -towards discharging their bills. Their manner of living, even when the -restoration of peace dismissed them to a home, was unsettled in the -extreme. They were always moving from place to place in quest of a cheap -situation, and always spending more than they ought. His affection for -her soon sunk into indifference; hers lasted a little longer; and -in spite of her youth and her manners, she retained all the claims to -reputation which her marriage had given her. - -Though Darcy could never receive _him_ at Pemberley, yet, for -Elizabeth’s sake, he assisted him further in his profession. Lydia was -occasionally a visitor there, when her husband was gone to enjoy himself -in London or Bath; and with the Bingleys they both of them frequently -staid so long, that even Bingley’s good humour was overcome, and he -proceeded so far as to talk of giving them a hint to be gone. - -Miss Bingley was very deeply mortified by Darcy’s marriage; but as she -thought it advisable to retain the right of visiting at Pemberley, she -dropt all her resentment; was fonder than ever of Georgiana, almost as -attentive to Darcy as heretofore, and paid off every arrear of civility -to Elizabeth. - -Pemberley was now Georgiana’s home; and the attachment of the sisters -was exactly what Darcy had hoped to see. They were able to love each -other even as well as they intended. Georgiana had the highest opinion -in the world of Elizabeth; though at first she often listened with -an astonishment bordering on alarm at her lively, sportive, manner of -talking to her brother. He, who had always inspired in herself a respect -which almost overcame her affection, she now saw the object of open -pleasantry. Her mind received knowledge which had never before fallen -in her way. By Elizabeth’s instructions, she began to comprehend that -a woman may take liberties with her husband which a brother will not -always allow in a sister more than ten years younger than himself. - -Lady Catherine was extremely indignant on the marriage of her nephew; -and as she gave way to all the genuine frankness of her character in -her reply to the letter which announced its arrangement, she sent him -language so very abusive, especially of Elizabeth, that for some time -all intercourse was at an end. But at length, by Elizabeth’s persuasion, -he was prevailed on to overlook the offence, and seek a reconciliation; -and, after a little further resistance on the part of his aunt, her -resentment gave way, either to her affection for him, or her curiosity -to see how his wife conducted herself; and she condescended to wait -on them at Pemberley, in spite of that pollution which its woods had -received, not merely from the presence of such a mistress, but the -visits of her uncle and aunt from the city. - -With the Gardiners, they were always on the most intimate terms. -Darcy, as well as Elizabeth, really loved them; and they were both ever -sensible of the warmest gratitude towards the persons who, by bringing -her into Derbyshire, had been the means of uniting them. - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Pride and Prejudice, by Jane Austen - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK PRIDE AND PREJUDICE *** - -***** This file should be named 1342-0.txt or 1342-0.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/1/3/4/1342/ - -Produced by Anonymous Volunteers - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase “Project -Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the Foundation” - or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the phrase “Project -Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase “Project Gutenberg” associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -“Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original “Plain Vanilla ASCII” or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, “Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation.” - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -“Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right -of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’ WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm’s -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state’s laws. - -The Foundation’s principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation’s web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/workspace_scala-cli/w09_words/skattkammaron.txt b/workspace_scala-cli/w09_words/skattkammaron.txt deleted file mode 100644 index e8e78a49a..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w09_words/skattkammaron.txt +++ /dev/null @@ -1,2738 +0,0 @@ -Herr Trelawney, doktor Livesey och de övriga herrarna har bett mig att skriva ner alla omständigheter kring Skattkammarön, från början till slutet och att inte undanhålla något annat än öns position, och detta endast eftersom det fortfarande finns skatter kvar som inte grävts upp ännu. Jag lyfter min penna i Nådens År 17—— och återvänder till den tid då min far drev värdshuset Amiral Benbow och den brunbrände gamle sjömannen med sabelhuggsärret för första gången tog logi under vårt tak. - -Jag minns honom som om det varit igår, då han kom traskande till värdshusets dörr, med sin sjömanskista på släp efter sig på en skottkärra — en lång, stark, tung, nötbrun man, med sin tjärade hästsvans över axlarna på den smutsiga, blå rocken, händerna nariga och ärrade, med svarta sorgkanter under de trasiga naglarna och med sabelhuggsärret över ena kinden i en smutsvit, likblek färgton. Jag minns hur han såg ut över fjärden och visslade för sig själv under tiden, för att därpå börja sjunga den gamla sjömanssången som han så ofta skulle komma att upprepa: - -Femton man på en död mans kista – -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -med den höga, gamla skälvande rösten, som verkade ha stämts och brutits vid ankarspelet. Så knackade han på dörren med ena änden av en käppliknande båtshake som han bar med sig och då min far öppnade, krävde han burdust att få ett glas rom. Detta, då han fick det, drack han långsamt, som en verklig finsmakare, njöt av smaken och såg sig om ut över klipporna och till vår skylttavla. - -”En mycket vacker vik” sade han efter en stund; ”och ett trevlig litet värdshus. Stor besättning, styrman?” - -Min far svarade honom, att tyvärr var det ont om gäster. - -”Nå ja” sade han, ”då kastar jag ankare här. Kom hit, kamrat” ropade han till mannen som sköt skottkärran; ”lägg till långsides och bär upp min kista. Jag kommer att stanna här ett tag”, fortsatte han. ”Jag är en enkel sort; rom, bacon och ägg är vad jag behöver och den där klippan där borta, för att spana efter fartyg från. Vad ni skall kalla mig? Ni skall kalla mig kapten. Å, nu förstår jag vad ni menar — här”; och han kastade tre eller fyra guldmynt på tröskeln. ”Ni kan säga till när jag gjort av med dem”, sade han och såg lika barsk ut som en kommendör. - -Och verkligen, hur illa han än var klädd och hur rått hans tal än var, var det inget i hans framtoning som antydde att han var en man som seglat för om masten, utan snarare som vore han en styrman eller skeppare van vid att bli åtlydd eller att slå till hårt. Mannen med kärran berättade att han kommit med postdiligensen föregående morgon till the Royal George och att han hade frågat om vilka värdshus som fanns utmed kusten och, då han hörde att vårt hade gott rykte antar jag, och att det låg ensligt till, hade valt det framför de andra som sin nästa adress. Och detta var allt vi fick reda på om vår gäst. - -Han var av vana en mycket tystlåten man. Hela dagarna höll han till kring viken eller uppe på klipporna med en kikare av mässing; om kvällarna satt han i ett hörn i salongen nära brasan och drack rom med mycket litet vatten i. För det mesta svarade han inte på tilltal, såg endast plötsligt och vresigt upp samt andades kraftigt ut genom näsan som en mistlur; och vi och våra gäster lärde oss snart att lämna honom ifred. Varje dag då han kom tillbaka från sina promenader brukade han fråga om någon sjöman kommit förbi utmed vägen. Till att börja med trodde vi att han ville ha sällskap av folk av sitt eget slag som fick honom att ställa dessa frågor, men slutligen insåg vi att han var angelägen om att undvika dem. Då en sjöman tog in på Amiral Benbow (vilket hände emellanåt, eftersom det låg utmed kustvägen till Bristol), brukade han kika in på denne genom en springa i draperierna innan han gick in i salongen och han höll sig alltid tyst som en mus då någon dylik var närvarande. För min del, åtminstone, fanns det inget mysterium i denna fråga, eftersom jag, på sätt och vis, delade hans oro. Han hade tagit mig avsides en dag och lovat mig ett fyrapennys silvermynt den första dagen i varje månad om jag bara höll mina ”korpgluggar öppna efter en enbent sjöman” och meddelade honom i samma stund en sådan dök upp. Tämligen ofta då den första dagen i månaden inföll och jag bad honom om min lön, fnyste han endast genom näsan åt mig och stirrade på mig, men innan veckan var till ända hade han likafullt kommit på bättre tankar och gav mig mitt fyrapennysmynt, samt upprepade sina order om att hålla utkik efter ”en enbent sjöman”. - -Hur denna figur kom att hemsöka mig i mina drömmar, behöver jag knappast berätta. Stormiga nätter, när vinden skakade husets alla fyra hörn och vågornas dån hördes från viken då de slog mot klipporna, såg jag honom framför mig i tusentals uppenbarelser, och i tusentals djävulska skepnader. Än var benet avhugget vid knäet, än vid höften; ibland var han någon sorts vanskapt slags varelse, som aldrig haft mer än ett ben, placerat mitt under kroppen. Att se honom hoppande och springande förfölja mig över stock och sten var de värsta tänkbara mardrömmarna. Och allt sammantaget fick jag göra rätt för mina månatliga fyrapennysmynt, genom dessa fruktansvärda fantasier. - -Men även om jag var så skräckslagen av tanken på denna enbente sjöman, var jag desto mindre rädd för kaptenen än någon annan som lärt känna honom. Det fanns kvällar då han drack mer rom med vatten än vad hans huvud klarade av och då brukade han ibland sitta och sjunga sina elaka, gamla, vilda sjömanssånger, utan att bry sig om någon annan; men ibland bjöd han laget runt och tvingade sitt darrande sällskap att lyssna till hans berättelser eller att stämma in i hans sånger. Ofta hörde jag huset genljuda av ”jo-ho-ho och en flaska rom” då alla våra grannar stämde in för full hals, i dödsrädsla och var och en av dem sjöng högre än de andra för att undgå klander. För under dessa anfall var han den mest tyranniske sällskapsmänniska man någonsin kan tänka sig; han kunde dunka sin näve i bordet för att frammana tystnad; han kunde fara upp av ilska över en enkel fråga, eller ibland på grund av att ingen hade ställt någon och att han därav drog slutsatsen att människorna inte lyssnade till vad han berättade. Inte heller tillät han att någon lämnade värdshuset förrän han hade druckit sig själv sömnig och rullade iväg för att gå till sängs. - -Hans historier vad var som skrämde folk allra mest. Fruktansvärda historier var de — om hängningar, om att vandra utför plankan; om stormar till havs och grymma gärningar och om platser i Spanska sjön. Gick man efter hans egna redogörelser, måste han ha levt sitt liv bland de mest ondskefulla män som Gud någonsin tillåtit befara haven och det språk med vilket han berättade om detta chockerade dessa enkla landsortsbor nästan like mycket som de brott om vilka han berättade. Min far sade alltid att värdshuset skulle komma att ruineras, eftersom folk snart skulle sluta komma dit för att bli tyranniserade och förolämpade, för att därpå skickas skakade till sängs; men jag tror faktiskt att hans närvaro var till nytta för oss. Folk skrämdes för stunden, men när de såg tillbaka på händelsen så tyckte de om det; det var lysande underhållning i deras stilla lantliga liv och det fanns till och med en grupp bland de yngre männen, som låtsades beundra honom och kallade honom en ”verklig gamma sjöbjörn” och en ”verkligt salt typ” med mera sådant. De sade, att det var män av hans slag som gjorde Englands namn fruktat på haven. - -På ett annat vis dock, hotade han att ruinera oss, eftersom han stannade vecka efter vecka och till sist månad efter månad, så att alla de pengar han givit oss till sist var förbrukade och ändå lyckades det aldrig min far att samla ihop tillräckligt med mod för att insistera på att få mer. Om han så mycket som nämnde saken, frustade kaptenen genom näsan så högt att man kan säga att han vrålade och stirrade på min stackars far, tills denne fann sig tvungen att lämna rummet. Jag har sett hur han vred sina händer efter ett dylikt avspisande och jag är säker på att oron och skräcken han levde under måste i hög grad ha påskyndat hans tidiga och olyckliga bortgång. - -Under hela den tid som han bodde hos oss gjorde kaptenen aldrig några förändringar i sin klädedräkt alls, förutom att han köpte sig några nya strumpor från en kringvandrande försäljare. Då ett av hans hattbrätten hade fallit ner, lät han det hänga, fastän det var till stort besvär för honom då det blåste. Jag minns hur hans rock såg ut, vilken han själv lappade uppe på sitt rum och som till sist enbart kom att bestå av lappar. Han varken skrev eller mottog någonsin några brev och talade aldrig med någon annan än grannarna — och med dem, för det mesta endast då han var berusad av rom. Ingen av oss hade någonsin sett hans stora sjömanskista öppnad. - -Det var endast vid ett tillfälle som någon stod honom emot och det var mot slutet, då min stackars far var långt gången i den sjukdom som till sist tog hans liv. Doktor Livesey som besökte oss sent en eftermiddag för att se till sin patient, serverades en enkel kvällsvard av min mor och gick därefter ut i salongen för att röka en pipa innan hans häst kom tillbaka från byn, eftersom vi inte hade några stallutrymmen på det gamla Benbow. Jag gjorde honom sällskap och minns hur jag lade märke till skillnaden mellan den prydlige, ljushylte doktorn, med sitt snövita puder och sina klara, svarta ögon och angenäma sätt, mot de folkliga ortsborna och framför allt, mot den ovårdade, klumpige, surögde gamla fågelskrämman till pirat, som satt, lummig av alltför mycket rom, med armarna på bordsytan. Plötsligt började han — kaptenen, menar jag — att stämma upp sin eviga sång: - -Femton man på en död mans kista — -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -Flaskan och fan gjorde slut på den sista — -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -I början hade jag antagit att ”död mans kista” var den stora kista som han förvarade på sitt rum och den tanken hade blandat sig i mina mardrömmar om den enbente sjömannen. Men vid det här laget hade vi alla sedan länge upphört att lägga märke till något särskilt i denna sång; den var inga nyheter för någon annan än doktor Livesey och han blev, lade jag märke till, inte alls imponerad av den, eftersom han såg upp ett ögonblick tämligen ilsket, innan han fortsatte sitt samtal med gamle Taylor, trädgårdsmästaren om en ny kur mot reumatism. Under tiden hade kapten gradvis vaknat till liv av sin egen musik och slog slutligen sin handflata i bordet framför sig på ett sätt som vi alla visste betydde tystnad. Alla samtal upphörde med ens; alla utom doktor Livesey som fortsatte som tidigare att tala med klar och vänlig röst och blossade friskt på sin pipa mellan varje eller vartannat ord. Kaptenen stirrade på honom en stund, slog åter handen i bordet, stirrade ännu envisare, innan han bröt ut i några ondskefulla, vulgära eder: ”Tystnad, där nere på halvdäck!” - -”Var det mig ni talade till, min herre?” sade doktorn; och fortsatte då den oborstade knölen sade honom, med ytterligare en svordom, att så var fallet, ”jag har endast en sak att säga er, min herre, och det är att om ni fortsätter att dricka rom så kommer världen snart att bli kvitt en mycket stor skurk!” - -Den gamle sjömannens vrede var fruktansvärd. Han hoppade upp i stående, drog fram och öppnade en sjömans fällkniv och, med denna balanserande öppen i sin handflata, hotade han att nagla fast doktorn vid väggen. - -Doktorn rörde sig inte ur fläcken. Han talade till honom som tidigare, över ena axeln och med samma röstläge, tämligen högt så att alla i rummet skulle höra honom, men helt lugnt och stadigt: ”Om ni inte omedelbart stoppar ner den där kniven i fickan så lovar jag, på min heder, att ni kommer att dingla i galgen efter nästa ting.” - -Så följde en blickarnas kamp dem emellan, men kaptenen gav snart upp, stoppade undan sitt vapen och satte sig åter, morrande som en slagen hund. - -”Och så, min herre”, fortsatte doktorn, ”eftersom jag nu fått reda på att det finns en sådan som ni i mitt distrikt, kan ni lita på att jag kommer att hålla ögonen på er dag och natt. Jag är inte endast läkare; jag är även fredsdomare; och om jag får höra ett enda ljud i form av klagomål riktat mot er, ens om det slags ohövlighet som ni uppvisat här ikväll, kommer jag att vidta mina mått och steg för att få er infångad och bortforslad härifrån. Nog sagt om detta.” - -Strax efteråt anlände doktor Liveseys häst och han red iväg; men kaptenen höll tyst resten av den kvällen och flera kvällar framåt. - -Det var inte lång tid efteråt som den första av de gåtfulla händelser som till slut äntligen gjorde oss kvitt kaptenen, om än inte som ni kommer att se, hans affärer, ägde rum. Det var en bittert kall morgon, med långvarig, sträng kyla och svåra stormar; och det stod klart från allra första början att min stackars far med stor sannolikhet inte skulle få uppleva våren. Hans tillstånd förvärrades från dag till dag och min mor och jag var fullt upptagna med skötseln av värdshuset, utan att ha tid att bry oss alltför mycket om vår otrevlige gäst. - -Det var en januarimorgon, mycket tidigt — en bitande frostkall morgon — då viken var helt grå av rimfrost och vågorna slog sakta mot strandens stenar, solen stod lågt och vidrörde klippornas toppar och dess strålar sken långt utåt havet. Kaptenen hade stigit upp tidigare än vanligt och givit sig av ner till stranden, med sitt svärd under de vida skörtarna på hans gamla blå rock och med sin tubkikare av mässing under ena armen och med hatten bakåtskjuten på huvudet. Jag minns hur hans andedräkt hänge som rök i hans kölvatten då han vandrade iväg och det sista jag hörde av honom, då han svängde runt den stora klippan var en kraftig fnysning av indignation, som om han tänkte på doktor Livesey. - -Nåväl, min mor var uppe hos min far och jag dukade frukostbordet inför kaptenens återkomst, då salongsdörren öppnades och en man som jag aldrig tidigare sett klev in. Han var en sjukligt blek varelse som saknade två fingrar på sin vänstra hand och, trots att han bar ett svärd, såg han inte ut att vara mycket till stridsman. Jag höll alltid mina ögon öppna efter sjömän, med ett eller två ben, och jag minns att denne förvånade mig. Han såg inte ut som en sjöman, men ändå omgavs han av något som fick mig att tänka på sjön. - -Jag frågade honom varmed jag kunde stå till tjänst och han sade att han ville ha rom; men då jag var på väg ut ur rummet för att hämta detta, satte han sig ner på ett bord och uppmanade mig att komma närmare. Jag stannade där jag stod, med min servett i handen. - -”Kom hit, grabben”, sade han. ”Kom närmare.” - -Jag tog ett steg mot honom. - -”Är det här bordet dukat för min kompis Bill?” frågade han och gav mig en obehaglig blick. - -Jag sade honom att jag inte kände hans vän Bill, men att detta bord var avsett för en person som var gäst hos oss och som vi kallade för Kaptenen. - -”Jasså”, sade han, ”min kompis Bill skulle nog kalla sig Kaptenen, vare sig det stämmer eller inte. Han har ett ärr på ena kinden och ett mycket trevligt sätt, i synnerhet då han är full, min kompis Bill. Låt oss anta att, för resonemangets skull, att din kapten har ett ärr på ena kinden — och låt oss, om du vill, anta att det är den högra. Vad var det jag sa? Nå, är det min kompis Bill som bor här?” - -Jag sade att han var ute på en promenad. - -”Vilken väg gick han, pysen? Vart har han gått?” - -Och då jag pekat ut klippan och sagt honom när kaptenen väntades tillbaka och vilken väg han brukade komma, samt svarat på några ytterligare frågor, sade mannen ”det här kommer min kompis Bill att gilla lika mycket som en sup”. - -Uttrycket i hans ansikte då han uttalade dessa ord var inte alls angenämt och jag hade mina egna skäl till att tro att främlingen misstog sig, även om man antog att han menat vad han sagt. Men det angick inte mig ansåg jag; och dessutom var det svårt att veta vad jag borde göra. Främlingen höll sig i fortsättningen i närheten av ytterdörrens insida och kikade ut runt hörnet som en katt i väntan på en råtta. Vid ett tillfälle steg jag ut på vägen, men han ropade genast åt mig att komma tillbaka och eftersom jag inte lydde honom tillräckligt snabbt för att falla honom i smaken, inträdde en fruktansvärd förändring i hans bleklagda ansikte och han beordrade mig att komma in igen med en kötted som fick mig att hoppa till. Så snart jag åter var inomhus återgick han till sitt tidigare sätt, inställsamt men ändå nedlåtande, klappande mig på axeln och sade att jag var en duktig gosse och att han hade fattat tycke för mig. ”Jag har själv en son”, sade han, ”ni är lika som två bär och han är min stora stolthet. Men det viktiga när det gäller pojkar är disciplin, grabben — disciplin. Nå, om du hade seglat samman med Bill så skulle du inte ha stått därute och man hade behövt säga till dig två gånger — inte du, inte. Det hade aldrig dugt för Bills del och inte heller för dem som seglade tillsammans med honom. Och nu kommer han säkert strax, min gamle kompis Bill med sin kikare under armen, så hjälpe mig Gud. Och du och jag ska gå tillbaka in i salongen, grabben och ställa oss bakom dörren och överraska Bill en smula — så hjälpe honom Gud, det säger jag en gång till.” - -Med de orden backade främlingen, tillsammans med mig in i salongen och han föste in mig i hörnet så att vi båda stod gömda av den öppna dörren. Jag var mycket orolig, som ni kan förstå och det ökade min rädsla att lägga märke till att även främlingen faktiskt var rädd. Han lossade spännet på sin huggare och såg till att den satt löst i baljan; och oavbrutet medan vi väntade svalde han som hade han, vad man brukar kalla, en klump i halsen. - -Till sist inträdde kaptenen och slog igen dörren efter sig, utan att se sig om vare sig till höger eller till vänster och marscherade iväg genom rummet till sitt väntande frukostbord. - -”Bill” sade främlingen, med en röst som han försökte göra så stadig som möjligt. - -Kaptenen snurrade runt på klackarna och vände sig mot oss; all hans solbränna hade försvunnit i ansiktet och till och med hans näsa var blå; han såg ut som en man som just sett ett spöke, eller den onde själv, eller någonting ännu värre, om detta är tänkbart; och jag försäkrar att jag beklagade att behöva se honom på ett ögonblick bli så gammal och sjuk. - -”Seså Bill, du känner ju mig; din gamle skeppskamrat, Bill, eller hur?” sade främlingen. - -Kaptenen gav ifrån sig en slags suck. - -”Svarta hunden!” sade han. - -”Den samme” svarade den andre, som nu samlat sig. ”Svarta hunden, och ingen annan, som kommit för att hälsa på sin gamle skeppskamrat Bill, på värdshuset Amiral Benbow. Ja du, Bill, det har hänt en del för oss bägge två, sedan jag förlorade de här två klorna” sade han och höll upp sin stympade hand. - -”Nå men hör på”, sade kaptenen; ”du har lyckats snoka reda på mig; här är jag nu; nå tala då ut; vad är det du vill?” - -”Nu känner jag igen dig, Bill”, svarade Svarta hunden. ”Alldeles riktigt, Billy. Jag tar mig ett glas rom som den här rare gossen serverar mig, och som jag fattat sådant tycke för; och så sätter vi oss, om du inte har något emot det och talar klarspråk, som två gamla skeppskamrater.” - -Då jag återvände med rommen, hade de redan satt sig ner på varsin sida om kaptenens frukostbord — Svarta hunden intill dörren och sittandes vänd åt sidan, så att han kunde hålla ena ögat på sin gamle skeppskamrat och det andra, som jag antog, på sin reträttväg. - -Han bad mig att gå därifrån och att lämna dörren vidöppen. ”Inga nyckelhål för mig, grabben”, sade han; och jag lämnade dem tillsammans och drog mig tillbaka till baren. - -En lång stund — även om jag verkligen gjorde mitt bästa för att lyssna — kunde jag endast höra ett lågt mumlande; men slutligen blev rösterna allt högljuddare och jag hörde ett eller annat ord, mestadels svordomar, från kaptenen. - -”Nej nej nej; och därmed jämt!” ropade han vid ett tillfälle. Och senare, ”om någon skall hängas, så blir det vi allihop, enligt min mening”. - -Plötsligt bröt en fullkomlig explosion av kötteder och annat oljud ut — stolarna och bordet vältes i en hög, en smäll av stål följde och därpå ett rop av smärta och i nästa ögonblick såg jag Svarta hunden fly i full fart, med kaptenen ilsket efter sig, båda med dragna huggare och den förstnämnde med blodet rinnande från sin vänstra axel. Precis vid dörren riktade kaptenen ett fruktansvärt hugg mot den flyende, vilket verkligen skulle ha delat honom i två delar om det inte hade fångats upp av vår värdshusskylt föreställande amiral Benbow. Man kan fortfarande se jacket i nederdelen av ramen, än i denna dag. - -Det hugget avslutade bataljen. Väl ute på vägen fick Svarta hunden, trots sin skada, fart under fötterna på ett underbart sätt och försvann över kullens krön på en halv minut. Kaptenen, för sin del, stod och stirrade på skylten som en vansinnig man. Så drog han med handen över ögonen flera gånger och vände därpå åter in i huset. - -”Jim”, sade han, ”rom”; och då han talade vacklade han en smula och tog stöd med ena handen mot väggen. - -”Är ni sårad?” utropade jag. - -”Rom”, upprepade han. ”Jag måste härifrån. Rom! Rom!” - -Jag sprang iväg för att hämta det, men jag var tämligen upprörd över det som inträffat och jag slog sönder ett glas och fumlade med kranen och medan jag var sysselsatt med att vara i vägen för mig själv, hörde jag en tung duns i salongen och såg, då jag rusade dit, kaptenen liggande i sin fulla längd på golvet. I samma ögonblick kom min mor, oroad av alla skrik och av oväsendet, springande nerför trapporna för att hjälpa mig. Vi lyfte upp hans huvud mellan oss. Han andades mycket högljutt och hårt, men hans ögon var slutna och hans ansikte hade en hemsk färg. - -”Kära, kära nå’n”, ropade min mor, ”vilken skam för huset! Och din stackars far som är sjukt!” - -Under tiden visste vi inte vad vi kunde göra för att hjälpa kaptenen, inte heller trodde vi något annat än att han blivit dödligt sårad i kampen med främlingen. Jag hämtade rommen — det kan ni vara säkra på — och försökte hälla den i honom, men hans tänder var tätt ihopknipna och hans käkar var som av järn. Det var en stor lättnad för oss då dörren öppnades och doktor Livesey kom in, för att besöka min far. - -”Å doktorn”, ropade vi, ”vad skall vi göra? Var är han sårad?” - -”Sårad? Dumheter!” sade doktorn. ”Inte mer sårad än ni eller jag. Han har fått ett slaganfall, som jag varnade honom för. Nå, fru Hawkins, gå upp till er make och berätta inte, om möjligt, något för honom om vad som har hänt. För egen del måste jag göra mitt bästa för att försöka rädda den här uslingens värdelösa liv; Jim, hämta en balja åt mig.” - -När jag kom tillbaka med baljan hade doktorn redan slitit upp kaptenens skjortärm och avtäckt hans kraftiga arm. Den var tatuerad på flera ställen ”God lycka”, ”Gynnsam vind” och ”Billy Bones flamma” stod det prydligt och tydligt på hans underarm; och uppe nära axeln fanns en skiss av en galge och en man som hängde i densamma — mycket vackert, tyckte jag. - -”Profetiskt”, sade doktorn och rörde vid bilden med sitt finger. ”Och nu, herr Billy Bones, om det nu är ert namn, skall vi ta oss en titt på vad ert blod har för färg. ”Jim”, sade han, ”är du rädd för blod?” - -”Nej, herrn”, svarade jag. - -”Nå då så”, sade han, ”då får du hålla baljan”; och med dessa ord tog han sin skalpell och öppnade en ven. - -En hel del blod hann rinna ut innan kaptenen öppnade sina ögon och såg sig dimmigt omkring. Först kände han igen doktorn med en omisskännelig rynkning av pannan; därpå föll hans blickar på mig och han såg lättad ut. Men plötsligt förändrades färgen i hans ansikte och han försökte resa sig, medan han ropade ”var är Svarta hunden?” - -”Här finns ingen svart hund”, sade doktorn, ”förutom den ni bär med er på er egen rygg. Ni har druckit rom; ni har fått ett slaganfall, exakt som jag förutspådde; och vi har precis, till stor del mot min egen vilja, dragit er tillbaka ur er grav. Nå, herr Bones…” - -”Det är inte mitt namn”, avbröt han. - -”Kunde inte bry mig mindre”, svarade doktorn. ”Det är namnet på en pirat jag känner; och jag skall för enkelhets skull kalla er för det; och vad jag har att säga er är följande: Ett glas rom kommer inte att döda er, men om ni dricker ett glas så kommer ni att dricka ytterligare ett och därpå ett till och jag sätter min peruk i pant på att om ni inte slutar omedelbart så kommer ni att dö — förstår ni det? — dö och återvända till det ställe där ni hör hemma, precis som mannen i Bibeln. Kom nu, försök att ställa er upp. Jag skall hjälpa er upp till er säng. - -Med kaptenen mellan oss och med stor ansträngning, lyckades vi släpa honom uppför trapporna och lägga honom till sängs, där hans huvud föll ner på kudden som om han hade svimmat. - -”Nå, minns nu vad jag har sagt”, sade doktorn, ”jag tvår mina händer — mer rom betyder döden för er.” - -Och med de orden gick han för att se till min far och förde mig i armen därifrån. - -”Det är ingen fara”, sade han så snart han hade stängt dörren. ”Jag har tappat honom på tillräckligt mycket blod för att hålla honom lugn ett tag; han bör stanna där han är i ungefär en vecka — det är det bästa, både för honom själv och för er; men ett slaganfall till kommer att bli hans död.” - -Omkring middagstid stannade jag till vid kaptenens dörr med lite kall dryck och hans medicin. Han låg i stort sett på samma sätt som vi hade lämnat honom, endast en smula högre upp i sängen, och han föreföll vara både svag och upprörd. - -”Jim”, sade han, ”du är den enda här som det är något med, och du vet att jag alltid behandlat dig väl. Inte en månad utan att jag har givit dig ett fyrapennys silvermynt för egen del. Och nu förstår du, kompis, ligger jag tämligen illa till och är övergiven av alla människor; och Jim, hämta ett rejält glas rom, vad säger du, kamrat?” - -”Men doktorn…” inledde jag. - -Men han bröt ut i svordomar över doktorn, med svag men ändå uppriktig röst. ”Doktorer är klåpare, allesammans”, sade han; ”och den där doktorn, va; vad vet han om sjömän? Jag har varit på platser lika heta som helvetet och där mina kamrater gick åt i gula febern och där jorden hävde sig av jordbävningar som om man var ute på havet — vad vet doktorerna om sådana ställen? — och jag har livnärt mig på rom, det säger jag dig. Det har varit mitt kött och min enda dryck och som man och hustru för mig; och om jag inte får min rom nu blir jag som ett stackars stycke drivved på stranden; du får mitt blod på dina händer, Jim, du och din doktorsklåpare”; och han bröt ut i nya svordomar. ”Se, Jim, hur mina fingrar darrar”, fortsatte han med ett vädjande tonfall. ”Jag kan inte hålla dem stilla, inte jag inte. Jag har inte fått mig en droppe på hela denna förbannade dag. Doktorn är en dumskalle, det säger jag dig. Om jag inte får mig en tår rom, Jim, så kommer jag att få frossan; jag har känt hur den har börjat redan. Jag såg gamle Flint i hörnet där borta, bakom dig; lika tydligt som jag ser dig såg jag honom; och om jag får frossan, då blir jag inte nådig och kommer att ställa till ett elände. Din doktor sade ju själv, att ett glas inte skulle skada mig. Du skall få en gulddukat för ett glas, Jim.” - -Han blev alltmer upphetsad och detta oroade mig för min fars skull, som var mycket dålig denna dag och som behövde få lugn och ro; dessutom övertygades jag av doktorns ord som nu återgavs för mig och blev snarast förolämpad av hans erbjudande om att muta mig. - -”Jag vill inte ha era pengar”, sade jag, ”förutom vad ni är skyldig min far. Jag skall hämta ett glas rom åt er, men endast ett glas.” - -Då jag återvände med det, tog han det girigt från mig och drack det i ett svep. - -”Aye aye”, sade han, ”det var bättre, helt klart. Och nu, kompis, sade den där doktorn något om hur länge jag skulle stanna i den här gamla kojen?” - -”Åtminstone en vecka”, sade jag. - -”Anfäkta!” utropade han. ”En vecka! Det går inte; de kommer att ha givit mig svarta lappen vid det laget. De fähundarna håller som bäst på att gadda sig samman mot mig i denna förbannade stund; skurkar som inte kunnat behålla vad de redan fått och som vill lägga vantarna på vad som tillhör andra. Är det ett sätt att uppträda som är värdigt för sjöfolk, det vill jag gärna veta. Men jag är en sparsam själ. Jag har aldrig slösat bort mina pengar, eller blivit av med dem, heller; och jag skall nog lura dem igen; jag är inte rädd för dem. Jag lägger ut ytterligare en rev, kompis och visar dem vad jag går för.” - -Och under det att han talade, hade han rest sig ur sängen med stor möda, hållande sig i min axel med ett grepp som nästa fick mig att skrika, och flyttade den ena foten efter den andra som vore de dödkött. Hans ord, hur högtravande de än var, kontrasterade på ett sorgligt sätt mot svagheten med vilka de uttalades. Han stannade upp då han kom till sittande läge i hörnet. - -”Doktorn har gjort slut på mig”, mumlade han. ”Det ringer i mina öron. Lägg mig ner.” - -Innan jag han göra något för att hjälpa honom hade han fallit tillbaka i sitt gamla läge, där han låg en stund under tystnad. - -”Jim”, sade han efter en lång stund, ”du såg den där sjömannen som var här idag?” - -”Svarta hunden?” frågade jag. - -”Ja, Svarta hunden”, sade han. Han är en elak fan; men det finns de som är värre och som har skickat hit honom. Nå, om jag inte kan ta mig härifrån och de ger mig svarta lappen, så kom ihåg att det är min gamla sjömanskista som de är ute efter; hoppa upp på en häst — det klarar du väl? Nå, du sitter upp på en häst och rider till — det skall du göra — den där fördömde doktorsklåparen och säg åt honom att blåsa klart skepp och alle man på däck — domare och sådant folk — och att ta dem ombord på Amiral Benbow — alla i gamle Flints besättning, matroser och skeppsgossar, allesammans som är kvar i livet. Jag var förstestyrman, det var jag, gamle Flints förstestyrman och jag är den ende som vet den rätta platsen. Han berättade det på Savannah, då han låg för döden, som jag ligger nu, förstår du. Men du skall inte blåsa alarm förrän de givit mig svarta lappen, eller om du får syn på Svarta hunden igen eller en enbent sjöman, Jim — han framförallt.” - -”Men, vad är svarta lappen, kapten?” frågade jag. - -”Det är en utmaning, kompis. Jag säger till dig om de ger mig den. Men du håller utkik, Jim, och jag skall dela med mig med dig, det lovar jag.” - -Han yrade ytterligare en stund under det att hans röst blev allt svagare; men snart efter det att jag givit honom hans medicin, vilken han svalde som ett barn, med kommentaren ”om någonsin en sjöman har varit i behov av mediciner så är det jag”, föll han till sist i tung, dvalliknande sömn och då lämnade jag honom. Vad jag skulle ha gjort om allt gått väl vet jag inte. Förmodligen hade jag berättat hela historien för doktorn, eftersom jag var dödligt rädd att kaptenen skulle ångra sina förtroenden och göra slut på mig. Men istället avled min stackars far oväntat den aftonen, vilket förde alla andra frågor i bakgrunden. Vår självklara sorg, våra grannars besök, begravningsbestyren och allt arbete på värdshuset som skulle utföras höll mig så sysselsatt att jag knappt hade tid att tänka på kaptenen och ännu mindre vara rädd för honom. - -Han kom nerför trappan följande morgon, det gjorde han och åt sin frukost som vanligt, även om han endast åt lite grand, men tog för sig, är jag rädd mer än vanligt av rommen, eftersom han serverade sig själv i baren, stånkande och fnysande genom näsan och ingen vågade förarga honom. Natten före begravningen var han mer berusad än någonsin; och det var chockerande, i ett sorgehus, att höra honom sjunga sin vidriga gamla sjömansvisa; men svag som han var, oroade vi oss alla för att han skulle dö och doktorn var upptagen med ett akutfall flera miles [1] bort och besökte inte vårt hus efter min fars dödsfall. Jag skrev att kaptenen var svag, och han verkade sannerligen bli allt svagare istället för att återhämta krafterna. Han släpade sig uppför och nedför trapporna och gick mellan salongen och baren och tillbaka och stack ibland ut näsan genom dörren för att andas in sjöluften, stödjande sig mot väggarna då han gick och andades tungt som en man som går uppför en brant backe. Han talade aldrig särskilt till mig, och det är min tro att han sånär hade glömt bort vad han anförtrott mig; men hans humör var flyktigare och, med hänsyn taget till hans dåliga hälsotillstånd, mer våldsamt än någonsin. Han hade ett skrämmande sätt att då och då, när han var berusad, dra sitt svärd och lägga det blottat framför sig på bordet. Men allt sammantaget brydde han sig mindre om andra människor och verkade försjunken i sina egna tankar och grunnande. Vid ett tillfälle, till exempel, till vår stora förvåning, stämde han upp en annorlunda sång, en slags lantlig kärleksballad som han måste ha lärt sig i sin ungdom, innan han givit sig ut på haven. - -Så förflöt tiden fram till dagen efter begravningen, omkring klockan tre en bittert dimmig, frostig eftermiddag, då jag stod i dörren ett ögonblick, fylld av sorgsna tankar på min far, då jag såg någon långsamt komma längs vägen. Han var uppenbarligen blind, eftersom han kände sig för längsmed vägen med en käpp och bar en stor, grön skärm över sina ögon och sin näsa; och han var böjd, som av ålder eller sjukdom och bar en enorm gammal, fläckig sjömansrock med en huva som fick honom att framstå som fullkomligt oformlig. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en mer fruktansvärd figur. Han stannade en bit från värdshuset och uppstämde sin röst på ett underligt sjungande vis och ropade rätt ut i luften ”finns det någon vänlig människa som kan upplysa en stackars blind man, som förlorat sina ögons underbara synförmåga under tappert försvar för sitt fädernesland, England — och Gud välsigne kung George! — var eller i vilken del av detta land han nu befinner sig?” - -”Ni är vid Amiral Benbow, Black Hill Cove, min gode man”, sade jag. - -”Jag hör en röst”, sade han, ”en ung röst. Ge mig din hand, min vänlige, unge vän, och för mig in.” - -Jag sträckte ut min hand och den fruktansvärde, vänligt talande, ögonlöse varelsen grep tag i den ögonblickligen som ett skruvstäd. Jag var så rädd att jag kämpade för att göra mig fri, men den blinde mannen drog mig närmare sig med en enda rörelse. - -”Nå, gosse”, sade han, ”för mig till kaptenen.” - -”Herrn”, sade jag, ”på hedersord, det vågar jag inte.” - -”Å”, fnyste han, ”då så! För mig genast till honom, eller jag bryter din arm.” - -Och så vred han, samtidigt som han talade, om min arm så hårt att det fick mig att skrika. - -”Herrn”, sade jag, ”det är för egen del jag är orolig. Kaptenen är inte sig själv längre. Han sitter vid bordet med en dragen huggare. En annan herre…” - -”Seså, min vän”, avbröt han mig; och jag har aldrig hört en så grym röst, och kallsinnig och otäck som denne blinde mans. Den skrämde mig mer än smärtan, och jag började genast lyda honom och gick in genom dörren och mot salongen, där vår sjuke gamle pirat satt, sömnig av rom. Den blinde mannen klängde sig tätare intill mig och höll mig i ett järngrepp och lutade mer av sin kroppsvikt mot mig än vad jag nätt och jämt klarade av. ”För mig raka vägen till honom och då vi är inom synhåll skall du ropa ’här är en av dina vänner på besök, Bill’. Om du inte lyder, så gör jag så här” sade han och vred om min arm på nytt så hårt så att jag nästan svimmade. Av allt detta var jag nu så rädd för den blinde tiggaren, att jag glömde av min rädsla för kaptenen och då jag öppnade salongsdörren ropade jag de ord som han befallt mig, mig darrande röst. - -Den stackars kaptenen lyfte blicken och på ett enda ögonblick gick rommen ur kroppen på honom och han var spik nykter. Hans ansiktsuttryck var inte präglat så mycket av skräck som av någon dödlig sjukdom. Han gjorde en rörelse som för att resa sig, men jag tror inte att han hade tillräckligt mycket styrka kvar i sin kropp. - -”Nå Bill, sitt kvar där du sitter”, sade tiggaren. ”Jag kanske inte kan se något, men jag hör om du så mycket som kröker ett finger. Affärer är affärer. Håll ut din vänstra hand. Gosse, ta tag i hans vänstra hand vid handleden och för den till min högra hand.” - -Vi lydde honom bägge två till punkt och pricka och jag såg hur han lämnade över något från den hand som höll käppen till kaptenens handflata, vilken slöt sig omedelbart. - -”Och så var den saken avklarad”, sade den blinde mannen; och med de orden släppte han plötsligt taget om mig och med otrolig skicklighet och hastighet tog han sig ut ur salongen och ut på vägen, där, medan jag fortfarande stod orörlig, jag kunde höra klapprandet från hans käpp avlägsna sig. - -Det tog en stund innan både jag och kaptenen verkade komma till sans igen, men efter ett tag och i ungefär samma stund, släppte jag hans handled, vilken jag fortfarande höll i och han drog tillbaka handen och såg stadigt ner i handflatan. - -”Klockan tio!” utbrast han. ”Sex timmar. Än kan vi vinna över dem”, ropade han och ställde sig upp. - -Då han gjorde detta, vacklade han till, satte handen för sin strupe, stod och vaggade ett ögonblick och så, med ett underligt ljud, föll han i sin fulla längd med ansiktet ner mot golvet. - -Jag sprang genast fram till honom och ropade på min mor. Men all brådska var förgäves. Kaptenen hade dött av ett kraftigt slaganfall. Det är svårt att förstå, eftersom jag verkligen aldrig tyckt särskilt bra om karlen, även om jag på sista tiden börjat tycka synd om honom, men så snart jag såg att han var död, brast jag ut i en flod av tårar. Det var det andra dödsfallet jag varit med om, och sorgen från det första var fortfarande färskt i mitt hjärta. - -Jag förspillde naturligtvis ingen tid utan berättade allt jag visste för min mor och, kanske skulle jag ha gjort det för länge sedan, och vi insåg genast att vi befann oss i en svår och farlig situation. En del av mannens pengar — om han alls hade några — var han förvisso skyldiga oss, men det var desto mer sannolikt att kaptenens skeppskamrater, framför allt de två exemplar jag skådat, Svarta hunden och den blinde tiggaren, inte skulle vara villiga att avstå sitt byte för att betala en död mans skulder. Kaptenens befallning att genast rida efter doktor Livesey skulle ha inneburit att jag lämnat min mor ensam och utan försvar, vilket inte var att tänka på. Det verkade verkligen omöjligt för oss att stanna mycket längre i huset; kolets krasande på spisgallret i köket och klockans tickande fyllde oss med oro. Trakten verkade, i våra öron, hemsökt av fotsteg som närmade sig; och med kaptenens lik på salongsgolvet och tanken på den hemske blinde tiggaren som gömde sig i närheten och gjorde sig beredd att återvända, fanns det stunder då jag, som man säger, höll på att krypa ur skinnet av skräck. Vi måste snarast bestämma oss för vad vi skulle göra, och det första som föll mig in var att tillsammans gå för att söka hjälp i byn i närheten. Sagt och gjort. Barhuvade som vi var, sprang vi genast ut i den fallande skymningen och den frostbitna dimman. - -Byn låg inte många hundra yards [1] bort, även om den var utom synhåll, på andra sidan nästa vik; och vad som gladde mig särskilt var att det var i motsatt riktning mot den vilken den blinde mannen dykt upp och vart han troligen hade återvänt. Vi befann oss inte många minuter ute på vägen, även om vi då och då stannade till, tog varandras händer och lyssnade. Men vi hörde ingenting oväntat — inget annat än vågorna som bröt mot stranden och lätena från skogens invånare. - -Det var redan skymning då vi nådde byn och jag skall aldrig glömma hur mycket det gladde mig att se det gula skenet i dörrar och fönster; men det var, som det skulle visa sig, den enda hjälpen vi skulle komma att få från byns invånare. För — man skulle tro att människorna borde ha skämts över sig själva — inte en själ var beredda att återvända tillsammans med oss till Amiral Benbow. Ju mer vi berättade för dem om våra bekymmer, desto mer — män, kvinnor och barn — ivriga blev de att stanna i tryggheten i sina hem. Namnet kapten Flint var, även om det var okänt för mig, tillräckligt välkänt hos många av dem och frammanade rejäl skrämsel. Vissa av de män som hade arbetat på fälten bortom Amiral Benbow mindes dessutom sig ha sett ett flertal främlingar på vägarna och antagit att det rörde sig om smugglare; därför hade de smitit undan innan de blivit upptäckta; och någon hade sett en liten loggert vid vad vi brukade kalla Kitts håla. På det hela taget var varje kamrat till vår kapten tillräckligt för att skrämma livet ur dem. Och när allt räknades samman i frågan, var flera av dem villiga att rida efter doktor Livesey, som bodde i en annan riktning, men inte en enda av dem var beredd att hjälpa oss försvara värdshuset. - -Man säger att feghet är smittsamt, men å andra sidan väcker ett gräl modet i barmen; så när var och en fått säga sitt, höll min mor ett riktigt litet tal för dem. Hon var inte, sade hon, beredd att gå miste om pengar som tillhörde hennes faderslöse son; ”Om ingen annan bland er vågar”, sade hon, ”så vågar Jim och jag. Vi går tillbaka, samma väg som vi kom och tack så mycket för ingenting, ni stora, darrande, harhjärtade karlar. Vi skall få den där kistan öppnad, om vi så skall dö för den sakens skull. Och tack så mycket för den här påsen, fru Crossley, att ta med våra rättmätigt förtjänade pengar i.” - -Naturligtvis sade jag att jag skulle följa med min mor, och naturligtvis ropade de alla att vi var dumdristiga, men inte en enda av dem ville följa med oss. Allt de var beredda att göra, var att ge mig en laddad pistol för den händelse att vi blev anfallna och att lova oss att hålla hästar sadlade ifall vi blev förföljda då vi återvände, samt att en gosse skulle rida i förväg till doktorns bostad för att uppbåda beväpnad hjälp. - -Mitt hjärta bankade då vi båda gav oss ut i den kalla natten i detta farliga ärende. Fullmånen hade gått upp och kikade rödaktig fram genom dimmans över kanter och detta påskyndade våra steg, eftersom det stod klart för oss att innan vi var tillbaka skulle det vara lika ljust som på dagen och vår avfärd vara avslöjad för varje eventuell betraktare. Vi smög fram längsmed häckarna, tyst och snabbt, men vi hörde eller såg ingenting ägnat att spä på vår skrämsel, innan vi, till vår lättnad åter kunde stänga dörren till Amiral Benbow bakom oss. - -Jag reglade genast dörren och vi stod och flåsade ut ett ögonblick i mörkret, ensamma i huset tillsammans med den döde kaptenens lik. Så hämtade min mor ett ljus i baren och, hållande varandra i händerna, gick vi in i salongen. Han låg likadant som då vi lämnade honom, på rygg, med öppna ögon och ena armen utsträckt. - -”Dra för gardinerna, Jim”, viskade min mor; ”de kan komma hit och kika in utifrån. Och nu”, sade hon när jag hade gjort vad hon bad om, ”måste vi få tag på nyckeln från ”det där”; och vem som skall röra vid det, det skulle jag vilja veta!” Och hon gav ifrån sig en snyftning då hon uttalade de sista orden. - -Jag ställde mig genast på knä. På golvet, i närheten av hans hand fanns en liten rund papperslapp, sotad på ena sidan. Jag kunde inte tvivla på att detta var ”svarta lappen”; och då jag plockade upp den såg jag att något var skrivet på dess ena sida, med vacker, tydlig handstil. Där stod: ”Du har på dig fram till klockan tio i afton.” - -”Hans frist löper ut klockan tio, mor”, sade jag; och precis då jag sade det, började vår gamla klocka att slå. Det plötsliga ljudet skrämde oss något fruktansvärt; men det var samtidigt goda nyheter, eftersom den endast slog sex slag. - -”Nu Jim”, sade hon, ”nyckeln.” - -Jag kände genom hans fickor, den ena efter den andra. Några småmynt, en fingerborg, lite sytråd och några stora nålar, en fläta tuggtobak, avbiten i ena änden, hans fickkniv med det böjda handtaget, en fickkompass och ett elddon var allt de innehöll och jag började misströsta. - -”Kanske hänger den runt hans hals”, föreslog min mor. - -Jag övervann min starka motvilja och öppnade hans skjorta i halsen och där fanns den, så säkert som aldrig den, hängande i en bit tjärat snöre, vilket jag skar av med hans egen kniv. Vid denna framgång fylldes v av hopp och skyndade uppför trapporna utan vidare tövan, till det lilla rum där han hade haft sitt kvarter så länge och där hans kista stått sedan den dagen då han anlände. - -Den liknade på utsidan alla andra sjömanskistor, med bokstaven ”B” inbränt med brännjärn på ovansidan, och med hörnen nötta och inslagna, som efter lång tids hård användning. - -”Ge mig nyckeln”, sade min mor; och även om låset var mycket trögt, hade hon vridit upp det och öppnat locket i en enda blinkning. - -En stark lukt av tobak och tjära steg upp ur dess innanmäte, men inget fanns att se överst, förutom ett ombyte mycket fina kläder, noggrant borstade och hopvikta. De hade aldrig använts, sade min mor. Under dem började röran — en kvadrant, en bägare av tenn, flera stycken tobaksflätor, två mycket vackra pistoler, en silvertacka, en gammal spansk klocka och en del andra småsaker som saknade värde och till största delen av utländskt ursprung, ett par mässingsinfattade kompasser och fem eller sex underligt formade snäckor från Västindien. Jag har ofta undrat över sedan dess, varför han släpade med sig dessa snäckor under sitt kringirrande, brottsliga och syndiga liv. - -Vi hade dock inte funnit något av större värde, undantagandes silvertackan och några andra föremål och inga av dem föll oss i smaken. Under dem fanns en bit gammal presenning, vitnad av saltet från mången ankarplats. Min mor drog otåligt undan det och där låg det framför våra ögon, kistans sista föremål, en påse av hopsydd oljeduk som såg ut att innehålla papper och en annan påse som gav ifrån sig, då man skakade den, skramlet av guldmynt. - -”Jag skall allt visa de där skurkarna att jag är en ärlig kvinna”, sade min mor. ”Jag skall ta det som han var skyldig oss och inte en farthing mer. Håll fram fru Crossleys påse.” Och hon började räkna upp beloppet för kaptenens räkning från segeldukspåsen till den som jag höll i. - -Det var en tidsödande och svår uppgift, eftersom mynten kom från jordens alla länder och var i olika valutor — dubloner, lusidorer, guineas, åttastycken och jag vit inte vad i övrigt, i en enda röra. Guineasmynten var de som var mest sällsynta och det var endast dem som min mor visste hur mycket de var värda. - -Då vi hade kommit halvvägs igenom vårt arbete, lade jag plötsligt min hand på hennes arm, eftersom jag genom den tysta, frostiga luften hade hört ett ljud som fick mitt hjärta att flytta upp i halsgropen — klappret från den blinde mannens käpp mot den frusna vägen. Det kom allt närmare, under det att vi satt där och höll andan. Så knackade den kraftigt mot värdshusets dörr och vi kunde höra hur handtaget vreds om och hur låskolven rasslade, då den vidrige varelsen försökte ta sig in; och så blev det tyst en lång stund, både inom- och utomhus. Till sist återupptogs klapprandet och, till vår obeskrivliga glädje och tacksamhet, försvann det långsamt, för att till slut inte höras längre. - -”Mor”, sade jag, ”ta alltsammans och låt oss komma härifrån”, eftersom jag var övertygad om att den låsta dörren måste ha verkat misstänkt och skulle få hela ligan att snart surra kring våra öron som bålgetingar, även om jag var tacksam över att ha låst dörren, något som ingen som inte mött den fruktansvärde blinde mannen kan förstå. - -Men min mor, hur skräckslagen hon än var, kunde inte tänka sig att ta ens ett mynt utöver det som mannen varit skyldig henne och var även mycket bestämt ovillig att nöja sig med mindre. Klockan var inte sju än, sade hon och hon visste sina rättigheter och skulle se till att få dem tillgodosedda; och hon och jag grälade fortfarande om saken, då en låg vissling hördes en bra bit uppför kullen. Det var tillräckligt, och mer än nog, för oss båda två. - -”Jag nöjer mig med vad jag har”, sade hon och reste sig. - -”Och jag tar det här för att jämna ut räkningen”, sade jag och tog paketet i oljeduk. - -I nästa ögonblick var vi båda på väg nerför trappan, lämnande ljuset vid den tomma kistan; och därpå hade vi öppnat ytterdörren och var på flykt i full fart. Vi hade inte givit oss av ett ögonblick för tidigt. Dimman höll snabbt på att skingras; redan lyste månen fram helt klart på den högt belägna marken bredvid vägen; och det var endast i dalens lägsta delar och runt värdshuset dörr som en tunn slöja fortfor att hänga kvar obruten för att dölja de första stegen under vår flykt. Knappt halvvägs på vägen tillbaka till byn, alldeles vid kullens fot, skulle vi komma att springa genom månskenet. Det var dock inte allt, eftersom ljudet av flera par fötters springande steg redan nådde våra öron och, då vi såg oss om i deras riktning, såg vi en svängande ljussken som snabbt närmade sig och visade att en av nykomlingarna bar på en lykta. - -”Kära nå’n”, sade min mor plötsligt, ”tag pengarna och spring. Jag svimmar.” - -Detta var slutet för oss båda, tänkte jag. Hur jag svor över våra grannars feghet; hur jag lade skulden på min stackars mor för hennes hederlighet och girighet, för hennes tidigare våghalsighet och hennes nuvarande svaghet! Vi var precis framme vid den lilla bron, som tur var; och jag hjälpte henne, vacklande som hon gjorde, till broräcket, där hon, alldeles som hon sagt, gav ifrån sig en suck och föll mot mina axlar. Jag vet inte varifrån jag fick styrka nog att alls klara av den saken och jag är rädd att det blev gjort på måfå, men jag lyckades att få ner henne på strandbanken och en smula in under bron. Jag kunde inte få henne längre in, eftersom bron var för låg för att tillåta mig mer än att krypa under den. Så jag var tvungen att lämna henne där — min mor så gott som fullt synlig och båda två var vi fortfarande inom hörhåll från värdshuset. - -Min nyfikenhet måste, på sätt och vis, ha övervunnit min rädsla, eftersom jag inte kunde stanna kvar där jag var, utan ålade uppför banken igen, under det att jag dolde mitt huvud bakom en ginstbuske, där jag kunde övervaka vägen framför vår ytterdörr. Jag hade nätt och jämt kommit fram till min utkikspunkt förrän våra fiender anlände, sju eller åtta av dem, springande snabbt med tunga steg i takt längs vägen och mannen med lyktan ett eller ett par steg i förväg. Tre män sprang tillsammans, hand i hand; och jag såg; trots dimman, att mannen i mitten av denna trio var den blinde tiggaren. I nästa stund hördes hans röst och övertygade mig om att jag hade haft rätt. - -”Slå in dörren!” ropade han. - -”Aye aye, sir!” svarade två eller tre av dem; och man gjorde en rusning mot Amiral Benbow, med lyktbäraren i släptåg; och så kunde jag se hur de stannade till och deras röster blev lägre, som blev de förvånade över att finna att dörren var öppen. Men pausen blev kort, eftersom den blinde mannen åter utslungade sina befallningar. Hans röst var mer högljudd och gällare, som brann han av iver och ilska. - -”In, in, in!” ropade han och svor över deras saktfärdighet. - -Fyra eller fem av dem lydde genast, medan två stannade kvar på vägen tillsammans med den fruktansvärde tiggaren. Det dröjde ett tag, så hördes ett rop av förvåning, följt av ett rop inifrån huset: ”Bill är död!” - -Men den blinde mannen svor återigen åt dem för att de var så långsamma. - -”Sök igenom honom, era luspudlar, och ni andra; till väders och få tag på hans kista”, skrek han. - -Jag kunde höra hur deras fötter dundrade uppför våra gamla trappor, så att hela huset måste ha skakat av det. Strax efteråt hördes nya utrop av förvåning; fönstret i kaptenens rum slängdes upp med en duns och ljudet av krossat glas och en man lutade sig ut i månljuset och ropade till den blinde tiggaren på vägen nedanför. - -”Pew”, ropade han, ”de har varit här före oss. Någon har rotat igenom allting i kistan.” - -”Finns det där?”vrålade Pew. - -”Pengarna är här.” - -Den blinde mannen svor åt pengarna. - -”Flints karta, menar jag”, skrek han. - -”Den finns ingenstans här”, svarade mannen. - -”Hallå, ni där nere. Har Bill den på sig?” ropade den blinde mannen åter. - -Och så kom en annan man, troligen den som stannat på nedervåningen för att söka igenom kaptenens lik, fram till dörren. ”Bill har redan blivit visiterad”, sade han. ”Det finns ingenting kvar att hämta.” - -”Det är de där människorna som rår om värdshuset — den där pojken. Jag önskar att jag hade stuckit ut hans ögon!” skrek den blinde mannen, Pew. ”Det var inte lång stund sedan — de hade reglat dörren när jag försökte öppna den. Sprid ut er och hitta dem.” - -”Det är det nog, de har lämnat kvar ljusstaken här”, sade karlen i fönstret. - -”Sprid ut er och hitta dem! Vänd upp och ner på hela huset!” upprepade Pew och slog med sin käpp på vägen. - -Och så följde ett stort oväsen på vårt gamla värdshus, då tunga steg klampade fram och tillbaka, möbler vältes över ända, dörrar sparkades in, till dess själva klipporna genljöd av oljudet och männen åter kom ut, den ene efter den andre, på vägen och förklarade, att ingenting stod att finna. Och så hördes samma vissling som hade oroat min mor och mig medan vi räknade den döde kaptenens pengar, återigen genom natten, men den här gången upprepades den två gånger. Jag hade trott att det var den blinde mannens trumpetsignal, så att säga, som kallade sin besättning till anfall, men fann nu att signalen kom från bergssidan mot byn till och av dess effekt på piraterna , att det var en varningssignal för annalkande fara. - -”Nu hörs Dirk igen”, sade en man. ”Två gånger! Det är bäst att vi sjappar, kamrater.” - -”Sjappa, din kanalje!” utropade Pew. ”Dirk har alltid varit en dumskalle och ett fegt kräk — bry er inte om honom. De måste finnas här i närheten, de kan inte ha hunnit långt; ni måste få tag på den. Sprid ut er och sök efter dem, era hundar! Å, Gud skydde min själ”, skrek han, ”om jag bara kunde se!” - -Denna uppmaning tycktes ha viss effekt, eftersom två av männen började söka här och var bland bråten, men endast halvhjärtat, tycktes det mig, och med ett öga på sin egen flyktväg hela tiden, medan resten av dem stod kvar på vägen och inte kunde bestämma sig. - -”Ni har en förmögenhet inom räckhåll, era dårar, och ni står här och slår dank! Ni skulle kunna bli rika som kungar om ni bara kan finna den, och ni vet att den finns här och så står ni bara och hänger. Det var inte en enda av er som tordes träffa Bill, utom jag — en blind man! Och nu skall jag gå miste om det som är mitt på grund av er! Jag kommer att förbli en fattig, kringkravlande tiggare, som snyltar till sig en smula rom då och då, när jag kunde åka i vagn! Om det alls hade varit någonting med er, så skulle vi ha fångat in dem vid det här laget.” - -”Ge upp nu, Pew. Vi har ju dublonerna!” grumsade en av dem. - -”De kanske har gömt de förbaskade sakerna”, sade en annan. ”Ta mynten, Pew och stå inte här och skäll.” - -Att skälla var just rätta ordet; Pews ilska steg så högt vid dessa invändningar till dess att hans känslor helt tog överhanden över honom. Han slog vilt omkring sig till höger och vänster i blindo och jag hörde tydligt hur käppen träffade både en och flera av dem. - -De i sin tur, svor tillbaka åt den blinde stackaren, hotade honom med gruvliga saker och försökte förgäves ta ifrån honom hans käpp. - -Detta gräl blev vår räddning, eftersom medan det ännu rasade, hördes ett annat ljud från kullens topp mot byn till — klapprandet från galopperande hästar. Nästan samtidigt avfyrades ett pistolskott från sidan mot häckarna. Och detta var tydligen den sista varningssignalen, eftersom piraterna genast vände sig om och sprang, spridde sig i alla riktningar, en mot havet vid viken, en smet iväg över kullen och så vidare, så att inom en halv minut syntes inte en skymt av någon annan än Pew. Honom hade de övergivit, om av blind panik eller som hämnd för hans elaka tal och slag vet jag inte; men där stod han ensam kvar, knackande upp och ner längs vägen i ilska och ropade efter sina kamrater. Till sist vek han av åt fel håll och sprang ett par steg förbi mig, mot byn, skrikande ”Johnny, Svarta hunden, Dirk” och andra namn, ”ni lämnar väl inte gamle Pew i sticket, kompisar — inte gamle Pew!” - -I samma stund kom ljudet från hästarna över krönet och fyra av de fem ryttarna kom inom synhåll i månskenet och svepte fram i full galopp ner längs sluttningen. - -Då insåg Pew sitt misstag, vände med ett skri och sprang rakt mot diket, där han rullande föll ner. Men han var genast på fötter igen och genomförde en andra rusning, nu helt desorienterad, rakt mot den första av de antågande hästarna. - -Ryttaren försökte rädda hans liv, men förgäves. Ned föll Pew med ett vrål som genljöd högt genom natten; och de fyra hovarna trampade på honom innan de var förbi honom. Han föll på ena sidan och innan han välte över med ansiktet nedåt och rörde sig inte mer. - -Jag tog mig upp på fötter och stoppade ryttarna. De stannade upp i vilket fall, skräckslgna av olyckshändelsen; och jag såg snart vilka de var. En av dem, som red något bakom de andra, var den gosse som ridit från byn efter doktor Livesey; de övriga var stamanställda officierare, som han mött på vägen och vilka han hade haft vett nog att ta med sig med en gång. Vissa upplysningar om loggerten i Kitts håla hade nått befälhavaren Dance och fått honom att ge sig ut den natten i vår riktning och det sammanträffandet hade jag och min mor att tacka för att vi undgått döden. - -Pew var död, stendöd. Vad min mor beträffar, då hon burits upp till byn, fått lite kallt vatten och luktsalt, kvicknade hon snabbt till igen, och hon var inte mer skräckslagen än att hon genast började beklaga sig över hur lite pengar hon kommit över. Under tiden hade befälhavaren ridit vidare, så snabbt han förmådde, till Kitts håla; men hans mannar var tvungna att sitta av och gå nerför dalgången, ledande och ibland stödjande sina hästar och under ständig risk för bakhåll; så det var inte mycket att förvåna sig över att när de kom ner till hålan så hade loggerten redan satt segel, även om den inte hunnit så vidare långt. Han anropade henne. En röst svarade och uppmanade honom att hålla sig borta från månljuset, försåvitt han inte ville ha en kula i kroppen och samtidigt visslade en kula längs hans ena arm. Strax därpå rundade loggerten vikens mynning och var försvunnen. Herr Dance stod där, som han förklarade, ”som en fisk på torra land” och allt han kunde göra var att skicka iväg en man till B— – — för att slå larm till tullkuttern. ”Och detta”, sade han ”var så gott som lönlöst. De slank iväg och är sedan dess försvunna. Det enda”, tillade han, ”som jag är glad över, är att jag trampade gunstig herr Pew på hans liktornar”, eftersom han vid det laget hade hört min historia. - -Jag återvände tillsammans med honom till Amiral Benbow och ni kan inte föreställa er ett hus i större oordning; klockan hade dessa typer slängt ut under sin vanvettiga jakt på min mor och mig; och trots att ingenting faktiskt hade tagits därifrån förutom kaptenens pengapung och lite silver ur kassan, kunde jag genast inse att vi var ruinerade. Herr Dance inte förstå vad som inträffat. - -”Så de fick tag på pengar, säger du? Nå, Hawkins, vilka andra skatter var de då ute efter? Mer pengar, antar jag?” - -”Nej herrn; inte pengar, tror jag”, svarade jag. ”Faktum är, herrn, att jag tror att jag har det de var ute efter i min bröstficka; och för att säga sanningen, skulle jag gärna vilja ha det fört i säkerhet.” - -”Alldeles riktigt, min gosse”, sade han. ”Jag skall ta hand om det, om du vill.” - -”Jag tänkte att kanske doktor Livesey…” inledde jag. - -”Helt riktigt tänkt”, avbröt han mig gladlynt, ”helt riktigt — en gentleman och fredsdomare. Och när jag nu tänker rätt på saken, borde jag rida över dit själv för att rapportera till honom eller godsherren. Herr Pew är ju död, när allt kommer omkring; inte för att jag beklagar den saken, men han är död, förstår du och folk kommer att vilja hålla en stamanställd officer i Hans Majestäts tjänst ansvarig för den saken. Nå, Hawkins, vill du följa med mig?” - -Jag tackade honom hjärtligt för hans erbjudande och vi promenerade tillbaka till byn, där hästarna stod. När jag berättat för min mor om mina avsikter, satt de redan till häst. - -”Dogger”, sade herr Dance, ”du har en bra häst; låt den här gossen sitta upp bakom dig.” - -Så snart som jag hade suttit upp och höll i mig i Doggers bälte, gav befälhavaren order och hela sällskapet gav sig av i skumpande trav längs vägen till doktor Liveseys bostad. - -Vi red snabbt hela vägen till doktor Liveseys port. Huset var helt mörklagt på framsidan. - -Herr Dance sade åt mig att sitta av och knacka på och Dogger lät mig använda en stigbygel. Dörren öppnades nästan genast av en husa. - -”Är doktor Livesey hemma?” frågade jag. - -Nej, svarade hon. Han hade varit hemma på eftermiddagen, men nu hade han begivit sig upp till slottet för att äta kvällsmat och tillbringa kvällen tillsammans med godsägaren. - -”Då ger vi oss av dit, gossar”, sade herr Dance. - -Denna gången, eftersom det inte var så långt, satt jag inte upp, utan sprang med Doggers stigbygelgjord i handen till godsets grindar och upp längs den långa, avlövade, månupplysta allén till dess att slottets vita byggnader omgav en stor, gammal trädgård. Här satt herr Dance av och tog mig med sig och släpptes efter några få ord in i huset. - -Betjänten förde oss nerför en mattbelagd passage och visade in is i ett stort bibliotek vars väggar var klädda med bokhyllor med byster överst, där godsägaren och doktor Livesey satt med sina pipor i händerna, på varsin sida om en stor brasa. - -Jag hade aldrig tidigare sett godsägaren på så nära håll. Han var en lång karl, över sex fot[1], och bred i proportion därtill, och han hade ett ärligt ansikte, rödfärgat och fårat av hans långa resor. Hans ögonbryn var mycket svarta och rörde sig ständigt och detta gav honom ett uttryck av visst temperament, inte heltlevrad skulle man säga, men ett kvickt och hjärtligt sinne. - -”Stig på, herr Dance”, sade han, mycket artigt och inbjudande. - -”God afton, Dance”, sade doktorn med en nickning. ”Och god afton på dig, min vän Jim. Vad är det för vindar som fört er hit?” - -Befälhavaren stod i enskild ställning och berättade sin historia som en innantilläxa; och ni skulle ha sett hur de två herrarna lutade sig framåt och såg på varandra, och glömde av att röka av häpnad och intresse. När de fick höra hur min mor återvände till värdshuset, slog sig doktor Livesey på låret och godsägaren skrek ”Bravo!” och bröt av sitt pipskaft mot eldgallret. Innan berättelsen var färdigberättad hade herr Trelawney (det är, skall ni komma ihåg, godsägarens namn) rest sig och gick fram och åter i rummet och doktorn, som för att höra bättre hade tagit av sig sin pudrade peruk och satt där och såg verkligen mycket underlig ut med sitt egna, kortklippta svarta hår. - -Till sist hade herr Dance berättat hela historien. - -”Herr Dance”, sade godsägaren, ”ni är en verkligt ädel människa. Och vad gäller att rida omkull den där svarta, hemska missfostret anser jag det vara en välgärning, min herre, ungefär som att trampa på en kackerlacka. Denne gosse, Hawkins, tycks vara av första klassen, verkar det som. Hawkins, var snäll och ring i den där klockan. Herr Dance behöver få sig något öl.” - -”Och Jim”, sade doktorn, ”du har alltså det föremål de var ute efter, eller hur?” - -”Här är det, herrn”, sade jag och gav honom oljedukspaketet. - -Doktorn undersökte det noga, som om det kliade i hans fingrar att få öppna det; men istället för att göra det, lade han det tyst och stilla i fickan på sin rock. - -”Trelawney”, sade han, ”när Dance har druckit ur sin öl, måste han naturligtvis återvända till Hans Majestäts tjänst; men jag avser att behålla Jim Hawkins här för att bo i mitt hus och, med ert tillstånd, föreslår jag att vi skickar efter den kalla pajen, så han får sig en bit att äta.” - -”Som ni vill, Livesey”, sade godsägaren; ”Hawkins har gjort sig förtjänt av betydligt bättre mat än en bit kall paj.” - -Och så serverades en stor duvpaj som ställdes på ett sidobord och jag åt en stor bit, eftersom jag var hungrig som en varg, varpå herr Dance återigen fick beröm och därefter utgick. - -”Och nu, Trelawney”, sade doktorn. - -”Och nu, Livesey”, sade godsägaren i samma andetag. - -”En åt gången, en åt gången”, skrattade doktor Livesey. ”Ni har hört talas om denne Flint, antar jag.” - -”Hört talas om karlen?” utropade godsägaren. ”Hört talas om honom, säger ni! Han var den blodtörstigaste piraten som någonsin seglat. Svartskägg var rena duvungen i jämförelse med Flint. Sjanjorerna var så oerhört rädda för honom, säger jag er min herre, att jag emellanåt var stolt över att vara engelsman. Jag har sett hans toppsegel med dessa mina egna ögon, utanför Trinidad och den fege sonen av en romtunna som jag seglade med retirerade — retirerade säger jag, till Port of Spain.” - -”Nåja, jag har hört om honom för egen del, här i England”, sade doktorn. ”Men poängen är, hade han några pengar?” - -”Pengar!” utropade godsägaren. ”Har ni hört historien? Vad var dessa fähundar ute efter, om inte pengar? Vad bryr de sig alls om, utom om pengar? Vad skulle kunna få dem att riskera sina usla liv, om inte pengar?” - -”Det skall vi snart få reda på”, svarade doktorn. ”Men ni är så förbaskat ivrig och gapig att jag inte får en syl i vädret. Vad jag vill veta är följande: Antag att jag här i min ficka har någon sorts ledtråd till var Flint begravde sin skatt, kommer denna skatt i så fall att vara av något större värde?” - -”Av större värde, min herre!” ropade godsägaren. ”Den kommer att ha följande värde: Om vi har det slags ledtråd ni talar om, så skall jag utrusta ett fartyg i Bristols hamn och ta er och unge Hawkins här med mig och vi skall finna den där skatten, om vi så skall söka efter den ett helt år.” - -Treasure Island Chapter 06.png -”Mycket bra”, sade doktorn. ”Nå då så, om Jim går med på det, låt oss då öppna paketet”, sade han och lade det framför sig på bordet. - -Förpackningen var ihopsydd och doktorn var tvungen att ta fram sin instrumentlåda och klippa upp sömmen med sin kirurgsax. Den innehöll två föremål — en bok och ett förseglat papper. - -”Låt oss först ta en titt på boken”, anmärkte doktorn. - -Godsägaren och jag kikade båda över hans axlar då han öppnade den, eftersom doktor Livesey vänligt bett mig att komma närmare från sidobordet, där jag hade ätit, för att ta del av det roliga utforskandet. På första sidan fanns endast lite klotter, så som en man med en penna i handen kan åstadkomma antingen av tankspriddhet eller som övning. En var likadan som hans tatuering, ”Billy Bones flamma”, så stod där ”Herr W. Bones, styrman”, ”Slut på rommen”, ”Utanför Palm Key fikk han vad han tålde” och lite annat, det mesta enstaka ord eller helt otydbara meningar. Jag kunde inte hjälpa att undra vem det vad som ”fått vad han tålde” och vad det kunde betyda. Det troligaste var att det rörde sig om en kniv i ryggen. - -”Inte mycket till instruktioner där inte”, sade doktor Livesey och bläddrade vidare. - -De följande tio eller tolv sidorna var fyllda med en underlig serie anteckningar. Där fanns ett datum i ena änden av raden och i den andra en penningsumma, som i en vanlig räkenskapsbok, men istället för någon förklarande text fanns endast ett varierande antal kors mellan de två. Den 12 juni 1745, till exempel, hade uppenbarligen en summa på 70 pund utbetalats till någon, och det fanns inget annat än sex kors som förklarade skälet. I några enstaka fall stod ett namn på en plats tillagt, som ”Utannför Caracas”, eller helt enkelt enbart angivandet av latitud och longitud, som ”62° 17′ 20″, 19° 2′ 40″”. - -Bokföringen sträckte sig över nästan 20 år och summan för varje delpost växte allteftersom tiden gick och i slutet hade en sammanräkning lagts till, efter fem eller sex felräkningar, och någon hade skrivit dit orden: ”Bones, hans byte.” - -”Vad skall nu detta betyda”, sade doktor Livesey. - -”Det är ju kristallklart”, utropade godsägaren. ”Detta är den nattsvarta skurkens bokföring. Korsen står för namnen på de fartyg eller städer som de sänkte eller plundrade. Summorna är fähundens andel och där han var orolig för att riskera något missförstånd, ser ni att han har lagt ett förtydligande. ”Utanför Caracas”, ni förstår, att där var det något olyckligt fartyg som bordades utanför den kusten. Gud hjälpe de stackars själar som bemannade henne — vilar på havsbotten sedan länge nu.” - -”Jaha!” sade doktorn. ”där ser man hur det är att resa. Jaha! Och beloppen ökar, ser ni, allteftersom han steg i graderna.” - -Det fanns inte mycket mer i boken, förutom ett antal bäringar till platser noterade på de tomma bladen mot slutet, samt en tabell för att omvandla franska, engelska och spanska mynt till en gemensam valuta. - -”En driftig karl!” utropade doktorn. ”Han var inte den som man lurade i första taget.” - -”Och nu”, sade godsägaren, ”till det andra papperet.” - -”Dokumentet hade förseglats på flera ställen med en fingerborg; kanske faktiskt samma fingerborg som jag funnit i kaptenens ficka. Doktorn öppnade sigillen med stor försiktighet och ut trillade den karta av en ö, med latitud och longitud, djuplodningar, namn på kullar, vikar och inlopp och allt annat som krävs för att föra ett fartyg till en trygg ankarplats vid dess stränder. Den var omkring nio miles [2] lång och fem [3] tvärsöver, formad kan man säga som en fet drake som står upp, och den hade två utmärkta, skyddade naturhamnar och en kulle i mitten som kallades ”Kikaren”. Det fanns flera tillägg av yngre datum, men framför allt tre kryss i rött bläck — två på norra delen av ön och ett i sydväst — och bredvid det sistnämnda, med liten, vacker handstil, mycket olik kaptenens klumpiga bokstäver, stod dessa ord: ”Huvuddelen av skatten här”. - -På baksidan fanns med samma handstil nedskriven följande information: - -Höga trädet, utlöparen på Kikaren, bäring N. om N.N.Ö. -Skelettön Ö.S.Ö. och en aning Ö. -Tio fot [4]. -Silvertackorna finns i den norra gropen, man finner dem i riktning mot den östra kullen, tio fathoms [5] syd om den svarta klippan formad som ett ansikte. -Vapnen är lätt funna; i sandkullen N. inloppet till bukten, bäring Ö. och ett kvarts streck åt N. -J.F. -Det var allt, men hur kortfattat det än var, och för mig fullkomligt obegripligt, gjorde det godsägaren och doktor Livesey mycket glada. - -”Livesey”, sade godsägaren, ”ni måste genast ge upp er fördömda praktik. I morgon ger jag mig av till Bristol. Inom tre veckors tid — tre veckor! — två veckor — tio dagar — kommer vi att ha det bästa fartyget, min herre, och den mest utmärkta besättning i hela England. Hawkins här kommer med som mässuppassare. Du kommer att bli en berömd mässuppassare, Hawkins. Ni, Hawkins blir skeppsläkare och jag amiral. Vi tar med oss Redruth, Joyce och Hunter. Vi får fördelaktiga vindar, en snabb överresa och inga som helst svårigheter att finna platsen och kan därpå rulla oss i pengar och att strö omkring oss dem resten av våra liv.” - -”Trelawney”, sade doktorn. ”Jag följer med, det ger jag mitt hedersord på, och även Jim följer med och kommer att bli en heder för hela företaget. Men det finns dock en man jag oroar mig för.” - -”Och vem är det”, utropade godsägaren, ”säg namnet på den uslingen, min herre!” - -”Ni själv”, svarade doktorn; ”eftersom ni inte kan hålla er tunga i styr. Vi är inte de enda män som känner till detta pappers existens. De där typerna som anföll värdshuset ikväll — modiga, desperata mördare, helt klart — och resten av dem som stannade ombord på den där loggerten och fler ändå, vågar jag påstå, inte alls långt borta. De är alla och envar beredda att offra livet för en chans att komma åt de där pengarna. Vi får ingen av oss vara ensamma till den dagen vi går till sjöss. Jim och jag kommer att hålla ihop i mellantiden; ni får ta med er Joyce och Hunter då ni rider till Bristol och först och främst, inte andas ett ord om vad det är vi har funnit.” - -”Livesey”, svarade godsägaren, ”det har ni som vanligt alldeles rätt i. Jag skall hålla mig tyst som i graven.” - -Det tog längre tid än vad godsägaren föreställt sig innan vi var redo att gå till sjöss, och inga av våra ursprungliga planer — inte ens doktor Liveseys, angående att hålla mig i hans sällskap — kunde verkställas som avsett. Doktorn tvingades att åka till London för att finna en annan läkare som kunde ta ansvaret för hans praktik; godsägaren arbetade hårt i Bristol; och jag bodde på slottet under gamle Redruths övervakning, jägmästaren, nästan som en fånge, men fylld av drömmar om havet och de allra mest angenäma fantasier om underliga öar och äventyr. Jag hängde timme efter timme grubblande över kartan och lärde mig alla dess detaljer. Sittande vid brasan i husföreståndarinnans rum, närmade jag ön i min fantasi från varje tänkbart håll, jag utforskade varje tunnland av dess yta och besteg tusentals gånger den höga kulle som de kallade Kikaren och från dess topp njöt jag av den allra mest underbara och föränderliga utsikt. Ibland var ön fylld av vildar som vi krigade mot, ibland av farliga djur som jagade oss, men i alla mina dagdrömmar hände ingenting så ovanligt och tragiskt som våra verkliga äventyr. - -Så gick veckorna, till dess en vacker dag ett brev adresserat till doktor Livesey anlände, med tillägget ”att öppnas, om han inte är tillstädes, av Tom Redruth eller unge Hawkins”. Lydande denna befallning fann vi, eller snarare jag fann — eftersom jägmästaren inte läste annat än tryckt text särskilt väl — följande viktiga nyheter: - -Old Anchor Inn, Bristol, 1 mars 17– – -Käre Livesey — eftersom jag inte vet om ni befinner er på slottet eller fortfarande är i London, skickar jag detta brev till båda adresserna. -Skeppet är inköpt och utrustat. Hon ligger för ankar, redo att gå till sjöss. Ni kan inte tänka er en vackrare skonare — ett barn skulle klara att segla henne — på tvåhundra ton; namnet är HISPANIOLA. -Jag fick tag på henne genom min gamle vän, Blandly, som har visat sig genom hela affären varande en fantastisk vän. Denne utmärkte karl slavade i min tjänst, liksom, kan jag tillägga, alla andra i Bristol, så snart de fick höra om vårt mål — eller om skatten, rättare sagt. -”Redruth”, sade jag och avbröt läsningen av brevet, ”doktor Livesey kommer inte att tycka om detta. Godsägaren har talat bredvid munnen, i alla fall.” - -”Nå, skulle han inte få det, då?” muttrade jägmästaren. ”Det skulle allt se ut det, om godsägaren inte skulle få lov till att tala för doktor Livesey, enligt min åsikt.” - -Med dessa ord gav jag upp varje försök att kommentera det skedda och läste vidare: - -Det var Blandly som fann HISPANIOLA och genom sina förnämliga kontakter kom han över henne för en spottstyver. Det finns en grupp män här i Bristol som hyser de mest monstruösa fördomar gentemot Blandly, De går så långt att de förklarar att denne hedersman skulle göra vad som helst för pengar; att HISPANIOLA faktiskt tillhörde honom själv och att han sålde henne till mig för ett absurt högt pris — de mest lättgenomskådliga lögner. Ingen av dem vågar, dock, förneka fartygets alla fördelar. -Så här långt har allt gått väl. Arbetarna, kan ni vara säker på - timmermän och allt vad de kallas — var synnerligen långsamma av sig; men det har löst sig med tiden. Det var besättningsfrågan som oroade mig. -Jag ville ha ett tjog män — för infödingars, piraters, eller de fördömda fransmännens skull — och jag hade fan så svårt att finna ens ett halvdussin, då jag gynnades av den allra mest anmärkningsvärda lyckträffen, i form av att jag träffade helt rätt person. -Jag stod i hamnen, då jag av en ren slump kom att inleda ett samtal med honom. Jag fick reda på att han var en gammal sjöman, som nu drev ett public-house och som kände alla sjömän i Bristol. Han hade förlorat sin hälsa i land, och ville få tag på en god hyra som skeppskock, för att åter kunna andas sjöluft. Han hade linkat ner dit denna morgon, sade han, för att få andas en smula salt sjöluft. -Jag blev mycket rörd — det skulle ni också ha blivit — och av ren medömkan anställde jag honom på fläcken som sheppskock. Långe John Silver kallas han och har förlorat ett ben; men det anser jag som en ren rekommendation, eftersom han förlorade det i sitt lands tjänst, under den odödlige Hawke. Han får ingen pension, Livesey. Föreställ dig de grymma tider vi lever i. -Nå, min herre, jag trodde att det enbart var en skeppskock jag hyrt mig, men det visade sig att jag fick en hel besättning på köpet. Tillsammans fick Silver och jag ihop på bara några dagar ett sällskap av de tuffaste gamla sjöbjörnar man kan tänka sig — inte sköna att betrakta, men män, om man skall döma efter deras ansikten, av den mest okuvliga sorten. Jag lovar er, att vi skulle kunna strida mot en fregatt. -Långe John Silver gjorde sig till och med av med två av de sex eller sju män jag redan mönstrat. Han visade mig på ett ögonblick att de var just det slags sötvattensseglare som vi skulle akta oss för på en så viktig resa. -Jag är vid den allra mest utmärkta hälsa och vid mycket gott mod och äter som en häst, sover som en stock och kommer ändå inte att vara nöjd förrän jag hör mina sjöbjörnar trampa kring ankarspelet. Till havs! Må djävulen ta skatten! Det är havets underbara värld som förvridit mitt huvud. Så Livesey, kom hit fortast möjligt - förspill inte en enda timme, om ni respekterar mina känslor. -Låt unge Hawkins genast besöka sin mor, med Redruth som livvakt; och så sätt båda två full fart mot Bristol. -John Trelawney -Post Scriptum — Jag sade er inte att Blandly, som för övrigt kommer att skicka en undsättningsexpedition efter oss om vi inte avhörts före slutet av augusti, har hittat en verkligt beundransvärd kapten — en sträng man, vilket jag beklagar, men i alla andra avseenden ett verkligt fynd. Långe John Silver fann en verkligt kompetent man som styrman, en man vid namn Arrow. Jag har fått tag på en båtsman som blåser i pipa, Livesey; så saker och ting kommer att skötas på samma sätt som på ett krigsfartyg på den goda gamla skutan HISPANIOLA. -Jag glömde att säga er, att Silver är en verklig hedersman; jag har tagit reda på, på egen hand, att han har ett bankkonto, som han aldrig har övertrasserat. Han lämnar sitt värdshus åt sin hustru att ta hand om; och eftersom hon är en kvinna med skinn på näsan, kan ett par gamla ungkarlar som ni och jag ursäktas om vi gissar att hustrun är lika mycket skäl som hans hälsa, till att han åter vill ut på böljan den blå. -P.P.S — Låt Hawkins stanna över natten hos sin mor. -J. T. -Ni kan tänka er vilken upphetsning detta brev försatte mig i. Jag var nästan utom mig av glädje; och om jag någonsin föraktat någon människa, så var det gamle Tom Redruth, som inte kunde annat än att muttra och beklaga sig. Alla de andra jägarna skulle med glädje ha bytt plats med honom; men det var inte godsägarens önskan, och godsägarens önskan var deras lag. Ingen utom gamle Redruth vågade så mycket som att ens muttra om saken. - -Följande morgon begav sig han och jag till fots till Amiral Benbow och där fann jag min mor vid god hälsa och vid gott mod. Kaptenen som så länge varit en ständig källa till obehag, hade försvunnit dit där de syndiga inte längre ställer till några bekymmer. Godsägaren hade låtit reparera allt och låtit måla om de allmänna utrymmena och skylten, samt skaffat en del nya möbler — framför allt en underbar fåtölj åt min mor i baren. Han hade hittat en pojke åt henne som lärling, så hon inte skulle sakna någon som hjälpte henne då jag hade farit. - -Det var då jag såg denne pojke som jag för första gången förstod min situation. Jag hade föreställt mig, fram till denna stunden, alla de äventyr vi skulle uppleva, inte det hem som jag stod i begrepp att lämna; och nu, då jag såg denne klumpige främling, som skulle stanna här och ta min plats vid min mors sida, drabbades jag av min första gråtattack. Jag är rädd att jag körde med den där pojken som med en hund; eftersom han var ny i sitt arbete, fick jag hundratals tillfällen att rätta honom och att racka ned på honom, och jag var inte sen att utnyttja dem. - -Natten gick och nästa dag, efter middagen, gav vi oss i väg igen, Redruth och jag, till fots, längs vägen. Jag tog farväl av min mor och den vik där jag bott sedan den dag jag föddes, och det kära gamla Amiral Benbow — eftersom han var nymålad, så var han mig kanske inte längre så kär. En av mina sista tankar gick till kaptenen, som så ofta strosat längs stranden med sin buckliga hatt, sitt sabelhugg på kinden och sin gamla mässingstub. I nästa stund hade vi hunnit runt hörnet och mitt hem var utom synhåll. - -Postdiligensen plockade upp oss i skymningen vid the Royal George på heden. Jag satt inklämd mellan Redruth och en tjock gammal herre, och trots vagnens snabba rörelse och den kyliga nattluften måste jag ha slumrat till tämligen med en gång och därpå sovit som en stock uppför kullar och ner i dalar, från den ena skjutsstationen till den andra, efter som jag, då jag till sist vaknade av en knuff i revbenen och öppnade mina ögon, fann jag att vi stod stilla framför en stor byggnad på en stadsgata och att det var full dag sedan länge. - -”Var är vi?” frågade jag. - -”Bristol”, sade Tom. ”Stig ut nu.” - -Herr Trelawney hade tagit logi på ett värdshus långt nere i hamnen, för att kunna övervaka arbetet med skonaren. Dit fick vi nu gå och vägen gick, till min stora glädje, längs kajerna och utmed det stora antalet fartyg av alla storlekar, riggningar och nationaliteter. På ett fartyg sjöng sjömännen medan de arbetade, på ett annat hade mannarna gått till väders högt över mitt huvud, hängande i rep som inte verkade tjockare än spindelväv. Trots att jag bott vid havet i hela mitt liv, verkade jag aldrig ha kommit det så nära som jag gjorde nu. Lukten av tjära och salt var något helt nytt för mig. Jag såg de allra mest underbara galjonsfigurer, vilka hade befarit oceanerna. Jag såg, dessutom, många gamla sjömän, med ringar i öronen och mustascher rullade i skruvar och med tjärade hårpiskor och med vaggande, klumpig sjömansgång; och om jag så hade fått syn på lika många ärkebiskopar och kungar, så hade det inte kunnat inge mig en större tillfredsställelse. - -Och jag skulle ju själv gå till sjöss, till sjöss i en skonare, med en båtsman som spelade pipa och sjömän som sjöng och hade hårpiskor, till sjöss med kursen ställd på en okänd ö, för att söka efter en nedgrävd skatt! - -Medan jag fortfarande befann mig i denna angenäma drömvärld, kom vi plötsligt fram till ett stort värdshus och mötte godsägare Trelawney, klädd från topp till tå som en sjöofficer, i tjockt, blått kläde och han kom ut genom dörren, med ett leende på läpparna och med en utsökt imitation av en sjömans sätt att gå. - -”Där är ni ju”, ropade han, ”och doktorn kom igår kväll från London. Bravo! Då är manskapet fullständigt!” - -”Å, herrn”, skrek jag, ”när seglar vi?” - -”Seglar!” sade han. ”Vi seglar imorgon!” - -När jag var klar med min frukost, gav mig godsägaren ett meddelande adresserat till John Silver, med adressen värdshuset Kikaren och sade mig, att jag lätt skulle finna stället genom att följa kajerna och hålla utkik efter en liten taverna med en stor tubkikare i mässing som skylt. Jag gav mig av, överväldigad av glädje över att få detta tillfälle att se mer av fartygen och sjömännen, och pilade fram genom täta folkskaror och vagnar och balar, eftersom det nu var som allra mest liv och rörelse i hamnen, tills jag fann den taverna som jag letade efter. - -Det var en nog så trevlig liten krog. Skylten var nymålad; fönstren hade nya gardiner; golven var rena och nysandade. Det fanns en gata på varje sida om huset och dörren stod öppen mot dem båda, vilket gjorde att det var ganska lätt att se in i det stora rummet med lågt i tak, trots all tobaksrök därinne. - -Kunderna var främst sjöfarande och de talade så högljutt att jag stannade i dörren, en smula rädd för att stiga på. - -Medan jag stod där och väntade, kom en man ut från ett sidorum och med en enda blick var jag övertygad om att detta måste vara Långe John. Hans vänstra ben var kapat nära höften och i vänster armhåla höll han en krycka, med vilken han med underbar skicklighet manövrerade sig fram, hoppande som en fågel. Han var mycket lång och stark, med ett ansikte stort som en skinka — ordinärt och blekt, men intelligent och leende. I sanning föreföll han mig vara på ett lysande humör, visslande medan han rörde sig mellan borden, med ett glatt ord eller en klapp på axeln åt de mest hedrade bland hans gäster. - -För att säga som det var hade jag, från det första ögonblicket då herr Trelawney omnämnde Långe John i sitt brev, hyst farhågor om att han skulle visa sig vara samme enbente sjöman som jag hållit utkik efter så länge på gamla Benbow. Men en enda blick på denne man var tillräckligt. Jag hade mött kaptenen, Svarta hunden och den blinde mannen Pew, och jag trodde att jag visste vad pirater var för sort — ett helt annat slags varelser, enligt min mening, än denne renlige och godmodige värdshusvärd. - -Jag samlade genast mod, steg över tröskeln och raka vägen fram till mannen där han stod, stödd mot sin krycka och talade med en kund. - -”Herr Silver, herrn?” frågade jag och höll fram meddelandet. - -”Ja, min gosse”, sade han, ”det är mitt namn, det är säkert det. Och vem kan du vara?” Och så, då han såg godsägarens brev, tyckte jag mig märka hur han ryckte till. - -”Jaha!” sade han, tämligen högt, och sträckte fram sin hand. ”Jag förstår. Du är den nye mässuppassaren; trevligt att råkas.” - -Och han tog min hand i sitt stora, stadiga grepp. - -Just i samma stund reste sig plötsligt en av gästerna i den bortre änden av rummet och sprang mot dörren. Den var alldeles i hans närhet och han slank ut på gatan på ett ögonblick. Men hans brådska hade tilldragit sig min uppmärksamhet och jag kände genast igen honom. Det var den där mannen med det bleka ansiktet och som saknade två fingrar — den förste av dem som kommit till Amiral Benbow. - -”Å”, ropade jag, ”stoppa honom! Det är Svarta hunden!” - -”Jag bryr mig inte ett skvatt om vem han än är”, skrek Silver. ”Men han har inte betalat sin nota. Harry, spring ifatt och ta fast honom!” - -En av dem som satt närmast dörren hoppade upp och sprang ut efter mannen. - -”Om han så var själve amiral Hawke så skall han betala sin nota”, skrek Silver och så, medan han släppte min hand, ”vem sade du att han var?” frågade han. ”Svarta — vad då?” - -”Hunden, herrn”, sade jag. ”Har inte herr Trelawney berättat för er om piraterna? Han var en av dem.” - -”Jasså!” utropade Silver. ”Och i mitt hus? Ben, spring ikapp Harry och hjälp honom. En av de där skurkarna, alltså? Var det du som satt och drack tillsammans med honom, Morgan? Kom fram hit!” - -Mannen som kallats Morgan — en gammal, gråhårig sjöman med hy i samma färg som mahogny — kom fram till oss med ett tämligen fåraktigt ansiktsuttryck och rullande sin tobaksbit i munnen. - -”Nå, Morgan”, sade Långe John mycket strängt, ”har du någonsin träffat den där Svarta… Svarta hunden förut?” - -”Nej, inte jag inte, herrn”, sade Morgan och gjorde honnör. - -”Kände du till hans namn?” - -”Nej, herrn.” - -”Åska och dunder, Tom Morgan, det var tur för dig det!” utropade värdshusvärden. ”Om du hade varit i lag med den sortens folk så skulle aldrig mer ha fått sätta din fot i mitt hus igen, det kan du lita på. Och vad sade han till dig?” - -”Jag vet inte riktigt, herrn”, svarade Morgan. - -”Kallar du det där du har på dina axlar för ett huvud eller är det ett blindstyre?” skrek Långe John. ”Vet inte riktigt, säger du! Kanske du inte riktigt vet vem du pratar med? Ut med språket, vad talade han om — resor, kaptener, fartyg? Öppna språklådan! Vad sade han?” - -”Vi pratade om kölhalning”, svarade Morgan. - -”Kölhalning, säger du? Ett mycket passande ämne, det säger jag dig. Sätt dig på din plats igen, din sötvattensseglare, Tom.” - -Och samtidigt som Morgan rullade tillbaka till sin stol, lade Silver till, i en hemlighetsfull viskning till mig som var mycket smickrande, som jag såg det, ”han är en bra man, Tom Morgan, men en smula enfaldig. Men, låt mig se”, fortsatte han, åter högt och tydligt, ”Svarta hunden? Nej, jag känner inte till det namnet, det gör jag inte. Men jag har en känsla av… Ja, jag har sett den uslingen förut. Han brukade komma hit tillsammans med en blind tiggare, det brukade han göra.” - -”Det kan ni lita på”, sade jag. ”Jag har träffat den blinde mannen också. Hans namn var Pew.” - -”Så hette han”, utropade Silver, nu tämligen upphetsat. ”Pew! Så hette han, ja. Å, han såg ut som en verklig haj, den! Om vi får tag på den där Svarta hunden nu, så blir det goda nyheter för kapten Trelawney! Ben springer fort; det finns få sjömän som springer fortare än honom. Han borde ha hunnit ikapp honom nu! Jasså, pratade om kölhalning? Jag skall minsann kölhala honom!” - -Hela tiden medan han hasplade ur sig dessa meningar linkade han omkring upp och ner längs tavernans golv på sin krycka, bankade i borden med handen och visade upp en sådan ilska, att det borde ha övertygat vilken domare som helst i Old Bailey. Mina misstankar hade i hög grad återuppväckts då jag såg Svarta hunden på Kikaren och jag iakttog kocken noggrant. Men han var alltför skicklig skådespelare och alltför klyftig för mig, och då de två männen kom tillbaka med andan i halsen och erkände att de tappat bort mannen i folkhopen och själva blivit anklagade för att vara tjuvar, skulle jag kunna ha gått ed på Långe John Silvers oskuld. - -”Se så, Hawkins”, sade han, ”Det är förbaske mig en stor olycka för mig, eller hur? Vad skall kapten Trelawney nu tro? Här har jag nu denne fördömde son av en holländare sittande i mitt eget hus, drickande av min egen rom! Och så kommer du och säger till mig, rakt ut; och så låter jag honom smita iväg inför mina egna två blindstyren till ögon! Nå, Hawkins, nu får du försvara mig inför kaptenen. Du är visserligen bara en pojke, men klok som en pudel. Det såg jag meddetsamma du kom innanför dörren. Nå, så här ligger det till: Vad kan jag göra med den här plankstumpen som jag hoppar runt på? När jag var en första klassens sjöman skulle jag ha seglat upp långsides med honom så snabbt som aldrig den och givit honom en bredsida, det skulle jag; men nuförtiden…” - -Och så, helt plötsligt avbröt han sig, och hans haka föll ner, som hade han dragit sig något till minnes. - -”Notan!” utbrast han. ”Tre omgångar rom! Så förbaske mig, om jag inte alldeles glömde bort hans nota!” - -Och så föll han ner på en bänk och skrattade tills tårarna rann ner längs hans kinder. Jag kunde inte hjälpa att även jag började skratta och så skrattade vi tillsammans, tills hela tavernan tycktes skaka av våra skrattsalvor. - -”Vilket förbaskat gammalt sjönöt jag är!” sade han slutligen och torkade sina tårar. ”Du och jag kommer att trivas bra ihop, Hawkins, eftersom jag ger mig katten på att de kommer att degradera mig till skeppspojke. Men nu så, nu blåser vi klart skepp. Det här duger inte. Plikt är plikt, mässgossar. Jag tar på mig min gamla trekantiga hatt, så går vi tillsammans till kapten Trelawney och avlägger rapport om den här saken. För tänk på att det är allvarliga saker, unge Hawkins; och varken du eller jag kom ur affären med hedern i behåll. Nej, om vi så förbaske mig inte klantade till det båda två. Men för tusan hakar! Vad roligt det var det där med notan!” - -Och så började han skratta igen och det så hjärtligt att trots att jag inte riktigt förstod vad han hade så roligt åt, var jag tvungen att stämma in. - -Under vår korta promenad längs kajen utgjorde han det allra mest intressanta sällskap man kan tänka sig och berättade om alla de olika fartyg vi passerade; deras riggning, tonnage och nationalitet, samt förklarade det arbete som pågick ombord — hur ett lossade sin last och ett annat lastades, medan ett tredje gjorde sig berett att gå till sjöss — och då och då berättade han någon liten anekdot om skepp eller sjömän, eller upprepade något nautiskt uttryck, tills jag kunde det utantill. Jag började inse, att här hade jag en av de allra bästa skeppskamrater. - -När vi kom fram till värdshuset satt herr Trelawney och doktor Livesey tillsammans och drack en quart öl med lite rom i, innan de skulle bege sig ombord på skonaren för att inspektera henne. - -Långe John berättade historien från början till slut, med känsla och fullkomligt sanningsenligt. ”Det var så det gick till, eller hur Hawkins?” sade han emellanåt och jag kunde hela tiden intyga att han talade sanning. - -De två herrarna beklagade att Svarta hunden hade undkommit, men vi enades alla om att inget var att göra åt saken och efter att han fått beröm, fattade Långe John sin krycka för att gå sin väg. - -”Alle man ombord klockan fyra i eftermiddag”, ropade godsägaren efter honom. - -”Aye aye, herrn” skrek kocken i dörren. - -”Nå, herr Trelawney”, sade doktor Livesey, ”jag ger inte mycket för era fynd i allmänhet, men en sak står klar: denne John Silver tilltalar mig.” - -”Mannen är en riktig pärla”, utbrast godsägaren. - -”Och nu”, tillade doktorn, ”kan väl Jim följa med oss ombord, eller hur?” - -”Alldeles säkert skall han göra det”, sade godsägaren. ”Tag din hatt, Hawkins, så går vi ner och tittar på skeppet.” - -“Hispaniola” låg en bit ut och vi roddes under galjonsfigurer och runt många andra fartygs aktrar och deras ankarkättingar gnisslade emellanåt mot kölen på vår egen båt och svängde vid andra tillfällen över våra huvuden. Till sist var vi dock framme och lade oss långsides och vi blev mottagna och hälsade av styrmannen, herr Arrow, en brunbränd, vindögd gammal sjöman med ringar i öronen. Han och godsägaren kom mycket väl överens, men jag iakttog att samma förhållande inte tycktes råda mellan herr Trelawney och kaptenen. - -Den sistnämnde var en man med skarpa drag som verkade missnöjd med det mesta ombord och som var snar till att berätta anledningen därtill, eftersom vi knappt hade hunnit ner i kajutan förrän en matros kom in till oss. - -”Kapten Smollett önskar tala med er, herrn”, sade han. - -”Jag står alltid till kaptenens förfogande. Visa in honom”, sade godsägaren. - -Kaptenen, som befann sig alldeles bakom sin budbärare, steg genast in och stängde dörren bakom sig. - -”Nå, kapten Smollett, vad har ni att säga oss? Allt väl ombord, hoppas jag; allt i ordning och redo att lätta ankar?” - -”Nja, herrn”, sade kaptenen, ”det är bäst att säga som det är, det är min tro, till och med om man riskerar att såra någons känslor. Jag tycker inte alls om den här resan; jag tycker inte om besättningen; och jag tycker inte om min styrman. Det är det hela.” - -”Kanske tycker ni inte heller om fartyget?” frågade godsägaren, mycket ilsket. - -”Jag kan inte uttala mig om den saken, herrn, förrän jag har fått pröva henne till sjöss”, sade kaptenen. ”Hon verkar vara ett bra fartyg, det är allt jag kan säga.” - -”Kanske, min herre, tycker ni inte om er arbetsgivare heller?” frågade godsägaren. - -Men här avbröt doktor Livesey samtalet. - -”Stopp ett tag”, sade han, ”vänta nu. Det tjänar ingenting till att ställa sådana frågor som endast framkallar dålig stämning. Kaptenen har sagt för mycket, eller också har han sagt för lite och jag är böjd att säga, att jag kräver att han förklarar sig. Ni säger, att ni inte tycker om den här resan. Varför inte?” - -Jag fick detta uppdrag under vad som kallas förseglade order; att segla detta skepp åt denne herre dit han gav mig befallning om”; sade kaptenen. ”Så långt är allt gott och väl. Men nu upptäcker jag att hela besättningen för om masten vet mer än vad jag gör. Det kallar jag inte hederligt; skulle ni göra det?” - -”Nej”, sade doktor Livesey, ”det skulle jag inte.” - -”För det andra”, sade kaptenen, ”får jag reda på att vi skall ge oss ut på skattjakt — får höra det från min egen besättning, märk väl. Nå, skattjakter är knepiga saker det; jag tycker inte om skattjakter för egen del och jag tycker inte om dem alls då de är hemliga och (jag ber om ursäkt, herr Trelawney) då hemligheten att berättats för papegojan.” - -”Silvers papegoja?” frågade godsägaren. - -”Det är ett talesätt”, sade kaptenen. ”När det skvallrats om saken, menar jag. Det är min tro att ingen av er, mina herrar, vet vad ni ger er in på, men jag skall ge er min syn på saken — det gäller liv eller död och ingenting annat.” - -”Det var klarspråk och, vågar jag påstå, helt riktigt talat”, svarade doktor Livesey. ”Vi tar den risken, men vi är inte fullt så okunniga som ni tycks tro om oss. Så sade ni att ni inte tycker om besättningen. Är de inte dugliga sjömän?” - -”Jag tycker inte om dem, min herre”, svarade kapten Smollet. ”Och jag anser att jag borde ha fått välja ut min egen besättning.” - -”Det kanske ni borde ha fått”, svarade doktorn. ”Min vän skulle kanske ha tagit er med sig; men detta misstag, om det nu var ett sådant, var helt oavsiktligt. Och ni tycker inte om herr Arrow?” - -”Det gör jag inte, herrn. Jag tror nog att han duger som sjöman, men han är alltför vänskaplig mot besättningen för att vara en god officer. En styrman borde hålla en smula på sig — inte dricka med karlarna för om masten!” - -”Menar ni att han dricker?” utbrast godsägaren. - -”Nej, herrn”, svarade kaptenen, ”endast att han är alltför för familjär med dem.” - -”Nå, för att sammanfatta, kapten?” frågade doktorn. ”Vad är det ni begär?” - -”Jo, mina herrar, är ni fullkomligt övertygade om att ge er av på den här seglatsen?” - -”Järnfast”, svarade godsägaren. - -”Nå, då så”; sade kaptenen. ”På samma sätt som ni så tålmodigt har lyssnat på sådant som jag inte kan bevisa, hör på mig ytterligare ett tag. De lastar krutet och vapnen i det förliga lastrummet. Det finns gott om utrymme under kajutan; varför inte stuva dem där? — för det första. För det andra: Ni tar med er fyra av era egna karlar och man har sagt mig att några av dem kommer att inkvarteras förut. Varför inte ge dem kojplatser här, bredvid kajutan?” - -”Och något ytterligare?” frågade herr Trelawney. - -”En sak till”, sade kaptenen. ”Det har förekommit alldeles för mycket skvaller redan.” - -”Ja, alldeles för mycket”, instämde doktorn. - -”Jag skall säga er, vad jag har hört för egen del”; fortsatte kapten Smollett: ”Att ni har en karta föreställande en ö och att det finns kryss på den kartan, som visar var skatterna är begravda och att öns position är — – –” och så återgav han exakt longitud och latitud. - -”Det har jag aldrig sagt”, sade godsägaren, ”till en levandes själ!” - -”Besättningen känner till den saken, herrn”, svarade kaptenen. - -”Livesey, det måste ha varit ni, eller Hawkins!” utropade godsägaren. - -”Det spelar inte så stor roll vem det var”, svarade doktorn. Och jag kunde se att varken han eller kaptenen fäste så särskilt stor vikt vid herr Trelawneys försäkringar. Inte jag heller, för den delen, eftersom han var lösmynt; ändå tror jag att han i detta fall hade rätt och att ingen hade berättat om öns position. - -”Då så, mina herrar”, fortsatte kaptenen. ”Jag vet inte vem av er som har den där kartan; men jag vill göra fullkomligt klart i denna fråga, att detta måste förbli en hemlighet, till och med för mig och herr Arrow. I annat fall måste jag be att få bli befriad från mitt uppdrag.” - -”Jag förstår”; sade doktorn. ”Ni önskar att vi håller saken hemlig och att vi förvandlar kvartsdäck på detta fartyg till en fästning, bemannad med min väns eget folk och beväpnade med alla vapen och allt krut som finns ombord. Med andra ord, ni fruktar ett myteri.” - -”Min herre”, sade kapten Smollett, ”utan att vilja förolämpa er, måste jag be er att inte lägga ord i munnen på mig. Ingen kapten, min herre, skulle alls ha rätt att ge sig ut till havs, om han hade tillräckliga skäl för att säga något sådant. Vad gäller herr Arrow, tror jag nog att han är fullkomligt hederlig; det gäller en del av besättningen också; kanske alla, för allt vad jag vet. Men jag är ansvarig för fartygets säkerhet och för var och ens ombord liv och lem. Jag ser saker och ting som inte är som de ska. Och jag ber er vidta vissa åtgärder eller att jag får gå iland. Det är hela saken.” - -”Kapten Smollett”, inledde doktorn med ett leende, ”har ni någonsin hört fabeln om musen och berget? Ni får ursäkta mig, men ni påminner faktiskt om den fabeln. När ni kom in hit kunde jag ha satt min peruk i pant på att ni hade mer på hjärtat än så.” - -”Herr doktor”, sade kaptenen, ”ni är en klok man. När jag kom ner hit var det för att säga upp mig. Jag trodde inte att herr Trelawney skulle lyssna på ett enda ord jag hade att säga.” - -”Det skulle jag inte heller ha gjort”, skrek godsägaren. ”Om inte Livesey hade varit, skulle jag bett er dra åt fanders. Som saken nu står, har jag hört vad ni hade att säga. Jag skall göra som ni önskar, men jag hyser inga högre tankar om er.” - -”Det får ni göra som ni vill, min herre”, sade kaptenen. ”Ni skall få se att jag gör min plikt.” - -Och därmed gick han. - -”Trelawney”, sade doktorn, ”tvärtemot alla mina tidigare aningar, tror jag att ni har lyckats få ombord två ärliga karlar — den där mannen och John Silver.” - -”Ja, Silver ja”, utbrast godsägaren; ”men vad gäller den där odräglige charlatanen, säger jag er att jag anser hans uppträdande omanligt, icke värdigt en sjöman och helt enkelt… eh, o-engelskt.” - -”Nå”; sade doktorn, ”vi får väl se.” - -Då vi kom ut på däck hade männen redan börjat lasta om vapnen och krutet, sjungande, under det att kaptenen och herr Arrow stod bredvid och bevakade deras arbete. - -De nya kojarrangemangen var helt i min smak. Hela skonaren hade fått sig en genomgång; sex kojer hade ordnats akter om vad som tidigare var huvudlastrummets aktra del; och denna uppsättning hytter stod endast i förbindelse med kabyssen och skansen genom en trång gång på babordssidan. Enligt den ursprungliga planeringen var det tänkt att kaptenen, herr Arrow, Hunter, Joyce, doktorn och godsägaren skulle ligga i de kojerna. Nu fick Redruth och jag varsin av dem och herr Arrow och kaptenen flyttade upp i däckshusets kappe, vilket hade byggts ut på vardera sidan så att man nästan kunde kalla det ett rundhus. Det var ändå mycket lågt i tak där, naturligtvis; men där fick två hängkojer plats och till och med styrmannen verkade nöjd med hur det ordnades. Även han hade kanske haft sina dubier ifråga om besättningen, men det är bara en gissning, eftersom vi inte, som ni kommer att märka, så särskilt länge till kunde ta del av hans synpunkter. - -Vi var alla sysselsatta med att flytta om krutet och kojplatserna, då de sista männen, tillsammans med Långe John kom ombord. - -Kocken klättrade uppför skeppets fribord vig som en apa, då han sig vad vi höll på med och ropade: ”Ohoy, kamrater! Vad är det som pågår?” - -”Vi lastar om krutet, Jack”, ropade någon tillbaka. - -”Men, sjuttsingen också”, ropade Långe John, ”då missar vi ju tidvattnet!” - -”Det är på mina order!” sade kaptenen, kort i tonen. ”Hå ner till era sysslor nu. Besättningen behöver få något i sig.” - -”Aye aye, kapten”, svarade kocken och snuddade vid hårfästet, innan han försvann i riktning kabyssen. - -”Det där är en påitlig karl, kapten”, sade doktorn. - -”Mycket troligt, min herre”, svarade kapten Smollett. ”Ta det varligt med det där — försiktigt!” ropade han till karlarna som bar omkring krutet; och så lade han plötsligt märke till mig, som stod och utforskade den niopundskanon som vi förde midskepps. ”Hör du, skeppsgosse”, skrek han, ”håll dig borta därifrån! Ge dig iväg till kocken istället och gör lite nytta!” - -Och så, då jag rusade iväg hörde jag honom säga, tämligen högt, till doktorn, att ”jag tolererar inga gunstlingar ombord på mitt fartyg”. - -Jag kan lova er, att jag då höll med godsägaren i dennes sätt att se på kaptenen och jag avskydde honom av hela min själ. - -Hela natten tog det oss att få allt stuvat på sina rätta platser och båtlast efter båtlast av godsägarens vänner kom ombord, herr Blandly och andra av hans sort, för att önska honom god seglats och säker hemkomst. Aldrig hade jag upplevt en lika jäktig kväll på Amiral Benbow då jag fått arbeta ens hälften så hårt; och jag var alldeles slutkörd när, strax före gryningen, båtsmannen blåste i sin pipa och besättningen mannade ankarspelen. Jag skulle dock ha kunnat vara dubbelt så trött, utan att det skulle ha kunna förmå mig att gå under däck, eftersom allt var nytt och så intressant — de korthuggna kommandoropen, pipans gälla visslande och männen som slet på sina platser i skeppslyktornas glimrande sken. - -”Nå, Stekvändarn, sjung för oss nu”, ropade någon. - -”Den gamla vanliga sången”, ropade någon annan. - -”Låt gå, kompisar”, sade Långe John, som stod och såg på med sin krycka under armen. Så stämde han med ens upp den melodi och de ord jag kände till så väl: - -Femton man på en död mans kista — -Och så stämde hela besättningen in i omkvädet: - -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -Och på det tredje ”ho!”-et tog de i och lät ankarspelet gå för full fart. - -Till och med i denna spännande stund förde det mig tillbaka i tankarna till gamla Amiral Benbow för en sekund, och jag tyckte mig höra kaptenens röst gnälla med i refrängen. Men strax därpå var ankaret uppe; och sedan hängde det där, droppande i förstäven; så fick vi vind i seglen och land fartyg passerade oss på båda sidor; och innan jag hann luta mig i kojen för att stjäla mig en timmes slummer hade “Hispaniola” inlett sin resa till Skattkammarön. - -Jag avser inte att berätta om alla detaljer under seglatsen. I stort sett var den mycket lycklig. Skeppet visade sig vara mycket sjödugligt, besättningen var duktiga sjömän och kaptenen visste verkligen vad han gjorde. Men innan vi nådde Skattkammarön skedde ett och annat som jag måste redogöra för. - -För det första var det herr Arrow, som visade sig vara värre än kaptenen hade befarat. Besättningen hade ingen respekt för honom och manskapet gjorde som de ville vad honom anbelangade. Men det var på långt när det värsta i saken, eftersom efter en dag eller två till sjöss började han uppträda på däck med dimmig blick, rödblommig om kinderna och osäker i sitt tal och alla övriga tecken på berusning. Gång efter annan beordrades han ner under däck som straff. Ibland föll han omkull och skadade sig; ibland låg han hela dagarna i sin lilla koj på ena sidan i kappen; och ibland kunde han under någon dag eller två förefalla fullkomligt nykter och sköta sina åligganden åtminstone någorlunda väl. - -Men vi kunde dock aldrig få reda på var han förvarade sin sprit. Det var fartygets stora gåta. Vi bevakade honom, men kunde inte lösa den; och då vi frågade honom rakt ut, skrattade han bara åt det om han var berusad och om han var nykter svor han vid allt heligt att han aldrig drack annat än vatten. - -Inte bara var han värdelös som officer, utan han utgjorde ett dåligt exempel för besättningen. Dessutom stod det klart för oss, att på detta vis skulle han snart komma att ta livet av sig, så ingen var särskilt förvånad eller ens sörjde speciellt mycket, då han en mörk natt, i grov sjö, han helt enkelt försvann och aldrig mer återsågs. - -”Han har gått överbord!” sade kaptenen. ”Nå, mina herrar, då slipper vi bekymret med att slå honom i bojor.” - -Men där stod vi, utan styrman; och det blev därför naturligtvis nödvändigt att befordra en man ur besättningen. Båtsmannen, Job Anderson, var den dugligaste mannen ombord och även om han behöll sin gamla titel, tjänstgjorde han i alla fall som styrman. Herr Trelawney hade varit till sjöss förr och hans kunskaper kom väl till pass, eftersom han ofta tog en törn till rors när det rådde gott väder. Och rorgängaren, Israel Hands, var en noggrann, kunnig gammal erfaren sjöman som kunde anförtros vilket uppdrag som helst. - -Han var Långe John Silvers vän och förtrogne och då jag nämner hans namn för det mig till att beskriva vår skeppskock, Stekvändarn, som besättningen kallade honom. - -Ombord bar han sin krycka i ett snöre runt halsen, för att få bägge händerna så fria som möjligt. Det var en syn att se honom sätta kryckans fot mot ett av skotten, för att därpå, lutad mot den, följa varje rörelse fartyget gjorde, medan han sysslade med sin matlagning, lika tryggt som på torra land. Ännu mer egendomligt var det att se honom i den allra värsta sjögång ta sig fram över däck. Han hade spänt upp en eller ett par rep för att hjälpa honom ta sig fram på de större fria däcksytorna — Långe Johns öronringar, som de kallades; och han kunde ta sig från ett ställe till ett annat, ibland med hjälp av kryckan, ibland med den släpande efter sig i sitt snöre, lika snabbt som någon annan man kunde gå. Ändå uttryckte de av karlarna som hade seglat med honom förr i tiden sitt beklagande för att se honom som krympling. - -”Han är inte som andra män, vår stekvändare”, sade rorsmannen till mig. ”Han gick i fina skolor i sina unga dagar och talar som en bok när det kommer för honom; och modig är han — ett lejon är rena krukan i jämförelse med Långe John! Har sett honom tampas med fyra karlar på en gång och slå samman skallarna på dem — och det helt obeväpnad.” - -Hela besättningen respekterade och till och med lydde honom. Han hade sitt särskilda sätt att tala med var och en och att göra dem små tjänster. Mot mig var han alltid vänlig och alltid glad över att se mig i kabyssen, vilken han höll skinande ren, med kastrullerna fejade hängande på skotten och sin papegoja i en bur i ena hörnet. - -Treasure Island Chapter 10.png -”Kom hit, Hawkins”, brukade han säga; ”kom och få dig en pratstund med John. Ingen är mer välkommen här än du, grabben. Sitt ner och lyssna på lite nyheter. Här är kapten Flint — det är min papegojas namn, efter den berömde piraten — och kapten Flint har spått att vi får en lycklig resa. Eller hur, kapten?” - -Och så brukade papegojan skrika, snabbt, ”piastrar, piastrar, piastrar!” till dess man undrade om dess luft aldrig skulle ta slut, eller tills John kastade sin handduk över buren. - -”Den där fågeln, förstår du”, brukade han säga, ”är kanske tvåhundra år gammal, Hawkins — de lever för det mesta hur länge som helst; och om någon någonsin sett värre skurkstreck än honom, så måste det vara djävulen själv. Hon seglade tillsammans med England, den store kapten England, sjörövaren. Hon har varit i Madagaskar, Malabar, Surinam och Providence och Portobello. Hon har varit med om att fiska upp skatter från förlista skepp. Det var då hon lärde sig säga ’piastrar’ och det skall man inte undra över; det fanns trehundrafemtio tusen av dem där, Hawkins! Hon var med om kapningen av vicekungens över Indien skepp utanför Goa, det var hon; och då man ser på henne nu kunde man tro att hon bara var en liten unge. Men du har luktat krut du — eller hur, kapten?” - -”Klart att vända!” brukade då papegojan ropa. - -”Å, hon är en fin sort, det är hon”, sade kocken då och ge henne en sockerbit ur sin ficka, varvid fågeln hackade på sitt galler och svor oavbrutet, som bevis på sin gudlöshet. ”Du ser”, tillade då John, ”man kan inte vistas i närheten av lort utan att smutsa ner sig själv, min gosse. Här sitter denna min stackars gamla oskyldiga fågel och svär så det osar svavel, utan att ha en aning om det, det är då säkert. Hon skulle säga samma saker om man så tog med henne i högmässan.” Och så brukade John röra vid luggen på det där allvarliga sättet, som alltid kom mig att tycka att han var den främste bland alla män. - -Samtidigt stod godsägaren och kapten Smollett fortfarande inte på särskilt god fot med varandra. Godsägaren gjorde ingen hemlighet av saken; han föraktade kaptenen. Kaptenen å sin sida talade aldrig utom då han blev tilltalad, och då med skarpt, kort och torrt tonläge och utan ett onödigt ord. Han höll med om, då man ställde honom mot väggen i frågan, att han tycktes ha haft fel i fråga om besättningen, att vissa av dem var väl så duktiga som han kunde önska sig och att de alla hade uppfört sig tämligen väl. Vad fartyget anbelangade hade det fallit honom fullkomligt i smaken. ”Hon ligger ett streck närmare vinden än vad en sjöman ens har rätt att förvänta sig av sin egen lagvigda hustru, herrn. Men”, brukade han tillägga, ”det enda jag säger är att vi är inte hemma ännu och jag tycker inte om den här seglatsen.” - -Godsägaren brukade, då han hörde detta, göra helt om och marschera uppför och nerför däcket med hakan i vädret. - -”Ett enda ord till från den där karlen”, brukade han säga, ”och jag kommer att explodera.” - -Vi fick en del hårt väder under vår resa, vilket endast bevisade “Hispaniola”s goda sidor. Alle man ombord föreföll nöjda och det skulle ha varit underligt annars, eftersom min tro är att det aldrig har funnits en så bortskämd besättning sedan den dagen Noak gav sig ut till sjöss. Dubbla romgroggar delades ut vid minsta anledning; besättningen fick dubbel matranson emellanåt, till exempel om godsägaren fick höra talas om att någon i besättningen fyllde år och det stod alltid en öppnad äppeltunna midskepps, där var och en kunde ta för sig fritt efter behag. - -”Har aldrig märkt att det kommit något gott ur sådant”, sade kaptenen till doktor Livesey. ”skäm bort besättningen i skansen, ställer man till ett helvete för sig. Det är min åsikt.” - -Men det skulle ändå komma något gott från den där tunnan med äpplen, eftersom om den inte varit, skulle vi inte ha fått den minsta förvarning och kanske alla ha gått under genom förräderi. - -Så här gick det till: - -Vi hade gått upp i passadvindarna för att ta oss till den ö som var vårt mål . jag har inte tillåtelse att vara mer specifik — och vi seglade nu ner mot den med skärpt utkik dag och natt. Det var nästan den sista dagen på vår utresa enligt noggranna beräkningar; under natten eller senast vid middagstid följande dag borde vi sikta Skattkammarön. Vår kurs var sydsydvästlig och vi hade en stadig bris tvärs midskepps och sjön var lugn. “Hispaniola” rullade stadigt och doppade sitt bogspröt då och då i ett moln av vattenstänk. Vi hade alla segel satta; alla ombord var på sitt bästa humör, eftersom vi nu var så nära målet för den första delen av vårt äventyr. - -Då hampade det sig så, efter solnedgången, då alla mina arbetsuppgifter var avklarade och jag var på väg till min koj, att jag var sugen på ett äpple. Jag sprang upp på däck. Utkiken befann sig i fören, där han spanade efter ön. Mannen vid rodret såg upp mot seglen och visslade tyst för sig själv och det var det enda ljudet, förutom vattnets plaskande mot fartygets sidor. - -Jag dök ner i äppeltunnan, bara för att upptäcka knappt fanns några äpplen kvar alls; men då jag satt där nere i mörkret, med ljudet av vattnets kluckande och fartygets gungande rörelser, måste jag ha fallit i sömn, eller varit mycket nära att göra det, då en storvuxen man satte sig ner med en duns i dess närhet. Tunnan skakade till då han lutade sina axlar mot den och jag skulle precis till att hoppa upp ur den, då mannen började tala. Det var Silvers röst och innan jag ens hört ett dussin ord, skulle jag inte ha visat mig för allt i världen, utan kunde endast ligga kvar där, darrande och med öronen på skaft, fruktansvärt nyfiken, men samtidigt livrädd, för av dessa ord förstod jag att alla hederliga mäns liv ombord berodde på mig. -”Nej då, det var inte jag”, sade Silver. ”Flint var kaptenen; jag var understyrman, på grund av mitt träben. I samma bredsida där jag förlorade mitt ben, miste gamle Pew sina korpgluggar. Det var en duktig fältskär, den där som amputerade det på mig — hade gått på universitet och allting — kunde snacka latin och jag vet inte allt; men honom hängde de som en hund och han fick torka i solen tillsammans med de andra, vid Corso Castle. De var Roberts karlar, de där och det kom sig av att de hade döpt om fartyget sitt — Royal Fortune och allt det där. Men det namn ett skepp en gång döpts till, det borde hon få behålla, enligt min mening. Så det var Cassandra som förde oss i säkerhet från Malabar, sedan England kapat vicekungens av Indien fartyg, alltså med den gamla Walrus — Flints gamla skuta, som vi sett alldeles nedkladdat av blod och så fullastat med guld att hon nästan sjönk.” - -”Å!” utropade en annan röst som tillhörde den yngste medlemmen i besättningen och som uppenbarligen var fylld av beundran. Han var en sann hjälte, det var han, Flint!” - -”Davis var inte så dum han heller”, sade Silver. ”Men honom seglade jag aldrig med; först med England och sedan med Flint, det är allt, och nu ör jag här, för egen räkning så att säga. Jag har nio hundra från England och två tusen från Flint undanlagda. Det är inte dåligt för en man för om masten — allt i säkert förvar på banken. Man måste inte bara tjäna ihop stålarna, utan även sköta om och hålla i dem, det kan du lita på. Var finns alla Englands karlar nu? Det vete fåglarna. Var är Flints? Tja, de flesta av dem finns här ombord och är glada att ha fått mönstra på igen — de har tiggt och bett om den saken, flera stycken av dem. Gamle Pew, han som miste synen, och som borde ha vetat bättre, gjorde av med tolvhundra på ett år, som en annan lord i parlamentet. Var är han nu? Jo, han är död och begraven; men under två år dessförinnan, så mig fan anamma och regera, svalt han. Han tiggde och stal sig fram och mördade men ändå svalt han lika fullt, ta mig djävulen!” - -”Nå, då tjänar det ju inte så mycket till, när allt kommer omkring”, sade den unge mannen. - -”Det tjänar inget till för dårar, det kan du vara säker på — varken det eller något annat.” utbrast Silver. ”Men hör på nu; du är ung, det är du, men du är klok som en pudel. Det såg jag redan första gången jag fick syn på dig och jag skall tala till dig som en riktig karl till en annan.” - -Ni kan föreställa er hur jag kände mig då jag hörde hur denne vidrige gamle skurk tilltalade någon annan med exakt samma insmickrande ord som han använt om mig. Jag tror att om det hade varit möjligt, så hade jag kunnat döda honom tvärs genom tunna. Men han fortsatte tala, utan att ha en aning om att någon lyssnade. - -”Så här går det till bland oss lyckoriddare. Man lever hårt och man riskerar att hängas, men man äter och dricker som stridstuppar och varför inte — när en seglats är över, då har man hundratals pund i fickan, istället för hundratals farthings. Nå, det mesta går åt till rom och ett liv i sus och dus och så går man till sjöss igen i den enda skjortan man äger och har. Men det var inte den kursen jag lade ut för egen del. Jag stack undan alltsammans, än här, än där, och inte alltför mycket på ett och samma ställe, eftersom jag är en försiktig fan. Jag är femtio år nu, lägg märke till det, och då jag väl är hemma igen från den här seglatsen, skall jag slå mig till ro som en hederlig herreman. Och det är på tiden, kan man tycka. Men jag har haft ett bra liv, aldrig missunnat mig något som mitt hjärta önskat sig och sovit i mjuka sängar, alltid ätit prima krubb i alla mina dagar utom då jag varit till sjöss. Och var började jag min bana? För om masten, precis som du!” - -”Ja”, sade den andre, ”men alla de andra pengarna är väl förlorade nu, eller hur? Du vågar väl inte visa näsan din i Bristol efter det här?” - -”Vad, var tror du att mina pengar finns?” frågade Silver hånfullt. - -”I Bristol, i bankerna och sådana ställen”, svarade hans kamrat. - -”Där fanns de nog”, sade kocken, ”tills vi lättade ankar. Men min gamla fruga har tagit hand om dem vid det här laget. Och Kikaren har vi sålt, med tackel och tåg och fast och löst och den gamla flickan kommer att möta mig. Jag skulle kunna säga dig var, eftersom jag litar på dig, men jag vill inte göra dina kamrater avundsjuka.” - -”Och kan du lita på din gumma?” frågade den andre. - -”Lyckoriddare”, svarade kocken, ”litar vanligtvis inte på någon alls bland de egna, och det gör de helt rätt i, det kan du lita på. Men jag har mina egna metoder, jag. Om en skeppskamrat sladdrar bredvid munnen — någon jag känner, menar jag — så lever han inte länge till, inte. Det fanns de som var rädda för Pew och andra som fruktade Flint; men Flint för egen del fruktade mig. Rädd var han och stolt över mig. Det var den hårdaste besättning som någonsin seglat, Flints mannar; inte ens djävulen själv skulle ha tvekat att gå till sjöss tillsammans med dem. Nåja, du hör ju att jag inte är den som skryter och har sett med egna ögon hur lätt jag gör mig till vän med folk, men på den tiden då jag var understyrman så var det ingen som kallade Flints gamla sjörövare för lamm inte. Å, du kan känna dig trygg på gamle Johns skepp.” - -”Ja, det skall jag säga dig”, svarade pojken, ”att jag inte ansåg det här knoget vara värt ett ruttet öre en gång, innan jag hade det här samtalet med dig, John, men här har du min hand nu.” - -”Och en modig pojke är du, och klok”, svarade Silver och skakade hand så hjärtligt att hela tunnan vibrerade, ”och en bättre nuna på en lyckoriddare får man leta efter.” - -Vid det här laget hade jag börjat förstå deras terminologi. Med ”lyckoriddare” menade de varken mer eller mindre än en vanlig pirat, och den lilla scenen som jag tjuvlyssnat på var sista akten i att en av de sista hederliga besättningsmedlemmarnas värvades — kanske den allra siste mannen ombord. Men på den punkten skulle jag snart bli varse, eftersom Silver gav ifrån sig en låg vissling och en tredje man kom fram till dem och satte sig i deras sällskap. - -”Dick är med oss”, sade Silver. - -”Å, jag var säker på att Dick skulle komma med”; svarade rorsmannens röst, Israel Hands. ”Han är ingen dumskalle, Dick.” Och han vände på sin tuggbuss och spottade. ”Men hör nu”, fortsatte han, ”nu skulle jag vilja veta, stekvändare. Hur länge ska vi behöva stå ut med att kryssa runt som något slags fraktskuta? Jag har nästan fått nog av kapten Smollett, han har kört med mig länge nog nu, för bövelen! Nu vill jag flytta in i deras kajuta och ta för mig av deras godsaker och vin.” - -”Israel”, sade Silver. ”Du har inte mycket till huvud du och det har du aldrig haft. Men du har ju öron och höra med, åtminstone tror jag nog att dina öron är stora nog. Lyssna nu på vad jag säger: Du kommer att fortsätta koja i skansen och arbeta hårt och tala milt och du håller dig nykter till dessa att jag säger till; och det kan du lita på, grabben.” - -”Nja, jag har väl inte sagt något annat”, muttrade rorsmannen. ”Vad jag menar är, när? Det är allt jag säger.” - -”När! För satan!” skrek Silver. ”Nå, om du så gärna vill veta det, så skall jag säga dig när. Så sent som jag bara kan ordna till den saken, det är när. Här har vi en första klassens sjöman, kapten Smollett, som seglar det välsignade skeppet åt oss. Så har vi denne godsägare och doktorn med dokumentet och allt det där — jag vet inte var det är, väl? Inte mer än vad du vet om den saken. Nå då så, min åsikt är att den där godsägaren och doktorn ska hitta skatten och hjälpa oss ombord med den, för bövelen. Sedan får vi se. Om jag bara vore tillräckligt säker på er andra, ni sonsöner till holländska fähundar, så skulle jag låta kapten Smollett navigera oss halvvägs tillbaka igen, innan jag slog till.” - -”Varför det, vi är väl alla sjömän ombord här, anser jag”, sade gossen Dick. - -”Vi är alla skansråttor, menar du”, fräste Silver. ”Vi klarar att hålla en kurs, men vem skall lägga ut den? Det är något som ingen av er, mina herrar, klarar av och det är det saken gäller. Om jag fick min vilja igenom så skulle jag låta kapten Smollett ta oss tillbaka till passadvindarna, åtminstone; då skulle vi inte behöva drabbas av några förbaskade felberäkningar och tvingas leva på en matsked vatten om dagen. Men jag känner er sort, allt. Jag tänker göra slut på dem på ön, så snart som bytet är ombord och det ör synd och skam. Men ni är aldrig nöjda förrän ni fått supa er fulla. Så djävulen ta mig, om jag inte är less på att segla med sådana som er!” - -”Ta det lugnt, Långe John”, utbrast Israel. ”Det är väl ingen som vill gå ivägen för dig?” - -”Va, hur många vackra skepp tror du inte jag har sett bordas? Och hur många raska gossar som har fått gå i galgen och sedan torka i solen på avrättningsplatsen?” skrek Silver. ”Och alltid på grund av samma brådska — brådska — brådska! Hör du på? Jag har allt sett både det ena och det andra till sjöss. Om vi bara lägger ut kursen rätt och håller oss till den, så kan vi åka i vagn sedan. Men inte ni inte, jag känner till er sort. Ni vill bara få er en munfull rom i morgon dag, för att sedan sluta i galgen.” - -”Ja, alla vet vi att du alltid varit duktig på att predika, John; men det fanns andra som kunde ta hand om saker och ting och hålla i rodret lika väl som du”, sade Israel. ”De ville bara ha en smula skoj, det är hela saken. De var inte lika styva i korken som du, utan tog allt som det föll sig, som goda skeppskamrater, allihop.” - -”Jasså”, sade Silver. ”Och var är de nu? Pew var den sortens karl och han dog som tiggare, han. Flint också och han dog av all rom han drack i Savannah. Å, det var just en fin besättning, eller hur. Bara en sak: Var är de nu?” - -”Men”, frågade Dick, ”vad blir det av dem efteråt, vad ska vi göra med dem, menar du?” - -”Så skall det låta!” utropade kocken beundrande. ”Det är vad jag kallar att hålla sig till ämnet. Nå, vad anser du själv? Sätta iland dem som skeppsbrutna? Det är vad England skulle ha gjort. Eller hugga ner dem som man hugger ihjäl slaktgrisar? Så skulle Flint ha handlat; eller Billy Bones.” - -”Billy var den sortens man”, sade Israel. ”’Döda män bits inte’, brukade han säga. Men nu är han själv död; han vet svaret och om någonsin en hård djävul seglat i hamn så är det Billy Bones.” - -”Det har du rätt i”, sade Silver; ”helt rätt. Men märk väl mina ord. Jag är en försiktig man — en riktig gentleman, skulle man kunna säga; men denna gång är det allvar. Plikten framför allt, kamrater. Jag röstar för att vi dödar dem. Den dagen jag sitter i parlamentet och åker omkring i min vagn vill jag inte att någon av de där typerna i kajutan dyker upp helt oväntat, som fan i bönerna. Låt oss vänta, är vad jag säger, men när tiden är inne, då slår vi till!” - -”John”, utropade rorsmannen, ”du är en sann karl!” - -”Vänta med att säga så, Israel, tills du har sett resultatet”, sade Silver. ”Jag kräver bara en enda sak — jag vill ha Trelawney. Jag skall vrida av hans usla huvud av kroppen med mina egna händer, Dick!” tillade han snabbt. ”Är du snäll och reser dig och hämtar ett äpple, så jag kan fukta min torra strupe.” - -Ni kan tänka er skräcken som drabbade mig! Jag skulle ha hoppat upp och sprungit för livet, om jag bara haft tillräckligt med krafter, men mina lemmar och mitt hjärta lydde mig inte. Jag hörde hur Dick började resa sig och så var det tydligen någon som hindrade honom och jag hörde Hands röst säga: ”Äsch, ge tusan i dem! Varför bry sig om det där blasket, John. Låt oss ta oss en tår rom istället.” - -”Dick”, sade Silver. ”Jag litar på dig. Jag har satt ett streck på kaggen. Här har du nyckeln; fyll ett stop och ta med det hit upp.” - -Skräckslagen som jag var, kunde jag inte hjälpa att tänka att detta måste ha varit källan till varifrån herr Arrow fått tag på spriten som blev hans död. - -Dick var bara borta en kort stund och under hans frånvaro viskade Israel i kockens öra. Jag kunde bara uppfatta ett eller annat ord och ändå fick jag en del viktiga upplysningar, eftersom bland andra lösryckta meningar med samma innebörd, kunde jag höra honom säga, fullt hörbart: ”Ingen av de andra ombord blir med”. Så det fanns alltså fortfarande hederliga män ombord. - -Då Dick återvände tog den ene efter den andre stopet och drack — en sade ”för lyckan”, nästa ”här är till gamle Flints ära” och Silver själv sade, i en slags sjungande tonfall: ”Jag dricker för vår välgång. Stort byte skall vi fånga, god plundring och guldmynt många!” - -I samma stund föll ett ljussken på mig i tunnan och då jag såg upp såg jag att månen hade stigit upp och färgade mesamtoppen och fockens lovartsida i silver; och nästan samtidigt hörde vi utkikens i masttoppen röst, då han ropade: ”Land i sikte!” - -Det blev ett väldigt spring av fotsteg över däck. Jag kunde höra hur folk tumlade upp från både kajutan och skansen och då smet jag genast ur min tunna och dök in bakom focken, rusade förut och kom ut på däck samtidigt för att förena mig med Hunter och doktor Livesey i deras jakt fram mot backens lovartsida. - -Där stod nu redan alle man församlade. Ett dimbälte hade lyft nästan samtidigt med att månen steg upp, Borta i sydväst om oss såg vi två låga kullar, omkring ett par miles ifrån varandra, och bakom dem en tredje och högre kulle, vars topp fortfarande låg inbäddad i moln. Alla tre syntes mycket tydligt och de var formade som koner. - -Det var allt jag lade märke till, nästan som i en dröm, eftersom jag inte ännu hämtat mig från min skräckupplevelse en eller ett par minuter tidigare. Och så hörde jag kapten Smollett ge order. “Hispaniola” gled upp ytterligare ett par streck i vinden och vi höll nu en kurs som skulle föra oss rakt mot öns östliga sida. - -”Och nu karlar”, sade kaptenen, då alla segel hade skotats hem, ”är det någon av er som någonsin sett den ön som vi har framför oss?” - -”Det har jag gjort, kapten”, sade Silver. ”Vi hämtade vatten där med en lastskuta en gång, som jag var kock på.” - -”Ankarplatsen ligger i södra ändan, bakom en liten ö, antar jag?” frågade kaptenen. - -”Ja kapten; Skelettön kallar de den. Det var ett tillhåll för pirater en gång i tiden och en matros ombord kände till alla namnen på ön. Den där kullen i norr kallade de Förmasten; det finns tre kullar i nord-sydlig riktning — Förmasten, Stormasten och Mesanmasten, kapten. Men Stormasten — det är den där stora, som är molntäckt — kallade de oftast för Kikaren, eftersom brukade skicka upp en spejare dit när de låg för ankar i viken och rengjorde sina fartyg, om kaptenen ursäktar.” - -”Jag har här en karta”, sade kapten Smollett. ”Kan ni säga mig om detta är rätt plats?” - -Långe Johns ögon höll på att tränga ur sina hålor då han tog kartan, men med en enda blick på papperet insåg jag att han var dömd att bli besviken. Detta var inte den karta vi hade funnit i Billy Bones kista, utan en korrekt kopia, komplett i varje detalj — namn, höjdangivelser och djuplodningar — med undantag för de röda kryssen och de ditskrivna noteringarna. Hur stor än hans irritation måste ha varit, hade Silver dock själsstyrka nog att dölja den. - -”Aye kapten”, sade han, ”det är rätta stället, det är helt säkert, och mycket bra ritat också. Vem som nu kan ha gjort det? Inte piraterna, eftersom de nog var alltför okunniga, är min tro. Aye, där är det; ’Kapten Kidds ankarplats’ — precis vad min skeppskamrat kallade stället. Det går en kraftig ström längs södra kusten och upp mot norr längs västkusten. Ni gjorde helt rätt, kapten”, sade han, ”som gick upp i vind och höll er i lovart om ön. Åtminstone om er avsikt är att gå närmare för att kölhala henne; då finns inget bättre ställe i de här farvattnen.” - -”Tack så mycket, min gode man”, sade kapten Smollett. ”Jag återkommer om jag behöver er hjälp igen. Ni kan återgå till ert arbete.” - -Jag förvånades mycket av med vilken fräckhet och kyla John hade erkänt att han kände till ön och för egen del var jag halvt vettskrämd då jag såg hur han närmade sig mig. Han visste inte, det var jag säker på, att jag hade tjuvlyssnat på hans rådslag från äppeltunnan, men ändå hade hans grymhet, falskhet och makt skrämt mig till den grad att jag nätt och jämt kunde dölja en rysning då han lade sin hand på min arm. - -”Å”, sade han, ”detta är just rätta stället, den här ön — en trevlig plats för en grabb att gå iland på. Du kan bada och klättra i träd och jaga getter; och klättra i de där bergen som en get. Tja, det får mig att känna mig ung igen. Glömde nästan bort mitt gamla träben. Det är trevligt att vara ung och att ha tio tår, det kan du lita på. När du får lust till att utforska ön en smula, säg då bara till gamle John, så skall jag göra i ordning en matsäck åt dig, som du kan ta med dig.” - -Och så klappade han mig hur vänligt som helst på axeln och hoppade iväg förut och gick under däck. - -Kapten Smollett, godsägaren och doktor Livesey stod tillsammans på kvartsdäck och talade med varandra och hur angelägen jag än var att få berätta vad jag visste, vågade jag inte avbryta dem hur som helst. Men medan jag hängde mig kvar i närheten, med förhoppningen att komma på någon trovärdig förklaring, ropade doktor Livesey på mig. Han hade glömt sin pipa under däck och eftersom han var slav under tobakslasten bad han mig att gå ner efter den; men så snart jag var tillräckligt nära för att kunna tala utan att någon hörde det, utbrast jag omedelbart: ”Doktorn, låt mig tala till punkt. Be kaptenen och godsägaren att genast gå ner i kajutan och hitta därpå någon anledning till att skicka efter mig. Jag har fruktansvärda nyheter.” - -Doktorns ansiktsuttryck förändrades en smula, men i nästa stund hade han övervunnit sina känslor. - -”Tack skall du ha, Jim”, sade han högt och tydligt, ”det var det jag ville veta”, som om han bara hade ställt en enkel fråga till mig. - -Och därmed vände han på klacken och återgick till de andra två i sällskapet. De talades vid en stund och även om ingen av dem ryckte till, höjde sin röst eller ens visslade till, stod det helt klart att doktor Livesey hade framfört min begäran, eftersom jag därpå hörde hur kaptenen gav en befallning till Job Anderson, som blåste alle man på däck. - -”Gossar”, sade kapten Smollett, ”jag har något att säga er. Den ö som vi nu siktat är det ställe som varit vår resas mål. Herr Trelawney, som är en mycket generös herre, som vi alla vet, har just frågat mig om ett och annat, och eftersom jag kunde berätta för honom att varje man ombord skött sin plikt, både på däck och till väders, på ett sätt som jag aldrig tidigare sett en besättning sköta sitt jobb, kommer han, doktorn och jag själv nu att gå ner i kajutan för att dricka en skål för er hälsa och välgång. Och ni kommer att serveras varsin grogg, så att ni kan dricka för vår hälsa och välgång också! Jag skall säga er vad jag tycker: Jag tycker det är storartat. Och om ni också tycker samma sak, så låt oss utbrista i ett rungande sjömans-hurra för den herren som står bakom detta.” - -Det var inget underligt med hurrandet som följde; men det rungade så högt och hjärtligt, att jag måste erkänna att jag knappast kunde tro att det kom från de mannar som stod efter vårt blod. - -”Och så ett leve för kapten Smollett”, ropade Långe John när det första hade klingat ut. - -Och även detta hurrade man glatt och villigt åt. - -Efter detta gick herrarna ner under däck och strax efter skickades bud förut att Jim Hawkins skulle infinna sig i kajutan. - -Jag fann dem där alla tre, sittande runt bordet, med en flaska spanskt vin och lite russin framför sig och doktorn rökte, med sin peruk i knäet och jag visste att det var ett tecken på att han var upprörd. Akterfönstren stod öppna, eftersom det var en varm natt, och man kunde se hur månen sken över skeppets kölvatten. - -”Nå, Hawkins”, sade godsägaren, ”du ville säga något. Låt oss höra!” - -Jag gjorde som jag blivit ombedd och berättade, så kortfattat jag kunde alla detaljer i Silvers samtal. Ingen avbröt mig innan jag talat färdigt och inte heller rörde någon av dem på sig, utan höll sina blickar fästa vid mitt ansikte från mitt första till mitt sista ord. - -”Jim”, sade doktor Livesey, ”sätt dig ner.” - -Och de fick mig att sitta ner vid bordet bredvid dem, hällde upp ett glas vin åt mig, fyllde mina händer med russin och alla tre, den ene efter den andre och alla tre med en bugning, drack för min hälsa och de berömde mig, för min stora tur och mitt mod. - -”Nå kapten”, sade godsägaren, ”ni hade rätt och jag fel. Jag har betett mig som en åsna och står nu under ert befäl.” - -”Inte mycket mer till åsna än jag själv, min herre”, svarade kaptenen. ”Jag har aldrig hört om en besättning som avsett att begå myteri men inte uppvisat några tecken på den saken i förväg, tydliga nog för var och en som har ögon i skallen att se med och därför kan vidta sina mått och steg för att kväsa det i dess linda. Men denna besättning”, tillade han, ”har överlistat mig.” - -”Kapten”, sade doktorn, ”med er tillåtelse, är det Silver som ligger bakom. Han är en utomordentlig man.” - -Han skulle göra sig utomordentligt väl dinglande i rånocken, min herre”, replikerade kaptenen. ”Men det där är bara tomt prat: det leder inte vidare. Jag har tre eller fyra saker att säga och skall, med herr Trelawneys tillstånd nämna dem.” - -”Ni, min herre, är fartygets kapten och det står er fritt att tala”, sade herr Trelawney generöst. - -”För det första”, inledde herr Smollett. ”Vi måste fortsätta, eftersom vi inte kan vända om. Om jag gav order om att vända, skulle de resa sig emot oss med en gång. För det andra: Vi har tiden på vår sida — åtminstone fram till dess att skatten är funnen. För det tredje: Vi har även hederliga män ombord. Nå, min herre, förr eller senare kommer det att braka löst och vad jag föreslår är att vi tar tillvara den tiden och smider, som man säger, medan järnet är varmt och överlistar dem en vacker dag då de inte anar oråd. Vi kan räkna med ert eget tjänstefolk, utgår jag ifrån, herr Trelawney?” - -”Som ni kan lita på mig”, förklarade godsägaren. - -”De är tre”, sade kaptenen”; ”med oss själva blir det sju, Hawkins här inräknad. Nå, vad med de hederliga i besättningen?” - -”Sannolikt Trelawneys egna karlar”, sade doktorn; ”de han han valde ut själv, innan han stötte på Silver.” - -”Nej”, inföll godsägaren. ”Hands var en av dem.” - -”Jag som trodde att vi kunde lita på Hands”, tillade kaptenen. - -”Och att bara tänka på att de allihop kallar sig engelsmän!” utbrast godsägaren. ”Min herre, jag skulle kunna spränga hela skutan i luften!” - -”Nå, mina herrar”, sade kaptenen, ”jag har inte mycket ytterligare att tillägga. Vi får se tiden an, om ni så behagar, och hålla ögonen öppna. Det är en svår prövning för oss alla, det vet jag. Det skulle ha varit angenämare att genast gå till motanfall. Men det är inte att tänka på förrän vi lärt känna vilka våra fiender är. Håll ut och håll uppsikt över varifrån vinden blåser, det är min mening.” - -”Jim här”, sade doktorn, ”kan bli oss till ännu större hjälp än någon annan. Besättningen misstänker honom inte och Jim är en uppmärksam gosse.” - -”Hawkins, du har mitt oreserverade förtroende”, tillade godsägaren. - -Jag började känna mig tämligen förtvivlad vid det här laget, nästan hjälplös; och ändå var det, genom ödets underliga nycker genom mig som räddningen skulle komma. Men för tillfället kunde vi tala hur mycket vi ville, vi var ändå bara sju av tjugosex som vi visste att vi kunde lita på; och av dessa sju var en bara en pojke, så att mot de sex vuxna karlarna på vår sida stod det deras nitton. - -Öns utseende hade förändrats fullständigt då jag kom upp på däck följande morgon. Även om brisen hade lagt sig alldeles, hade vi färdats en avsevärd sträcka under natten och befann oss nu i stiltje omkring en halv mile [1] i sydost från den låga, östra kusten. Gråfärgade skogspartier täckte en stor del av dess yta. Denna jämna färgyta bröts faktiskt upp av stråk av gul sand i de lägre liggande delarna och av åtskilliga långa talliknande träd, som stack upp ovanför de andra — en del ensamma och andra i klungor; men färgen i allmänhet var enahanda och sorgsen. Kullarna stod ut tydligt från vegetationen i form av nakna bergssidor. Alla var de underligt formade och Kikaren, vilken var med sina tre- eller fyrahundra fot [2] det högsta berget på ön, och även det allra mest underligt formade, där det reste sig brant från så gott som alla sidor, för att därpå plötsligt huggas av vid toppen, som en piedestal där man ställer statyetter. - -“Hispaniola” rullade hårt i oceanens dyningar. Bommarna ryckte i sina block, rodret slog fram och tillbaka och hela skeppet gnällde, skrek och darrade som en fabrik i full gång. Jag tvingades hålla mig i en lejdare medan hela världen tycktes svänga framför ögonen på mig, eftersom även om jag hade blivit tillräckligt sjövan då vi var under gång, var detta stillaliggande och rullande fram och tillbaka som en flaska på vågorna något jag aldrig vant mig vid att klara av utan problem, och framför allt inte om morgnarna eller på tom mage. - -Kanske var det detta — eller kanske öns utseende, med dess grå, melankoliska skogar och vilda stenspiror och vågorna vilka jag både kunde se och höra hur de skummande och dånande bröts mot de branta stränderna — åtminstone trots att solen sken ljust och var het och strandfåglarna fiskade och skrek runt omkring oss och man skulle ha trott att vem som helst borde ha varit glad över att få komma iland efter att så lång tid till sjöss — så sjönk hjärtat i bröstet, som man säger, ner i skoskaften; och från detta första ögonkast och framöver avskydde jag blotta åsynen av Skattkammarön. - -Vi hade en hel del trist arbete framför oss den morgonen, eftersom det inte fanns minsta tecken på vind och vi tvingades lägga ut båtarna och bemanna dem och bogsera fartyget tre eller fyra miles [3] runt öns hörn och upp i den smala passage till naturhamnen bakom Skelettön. Jag erbjöd mig att åka med i en av båtarna, där jag naturligtvis inte hade något som helst att göra. Hettan var fruktansvärd och mannarna muttrade ilsket över sitt arbete. Anderson förde befälet i min båt och istället för att hålla ordning på besättningen, var han den som muttrade högst av alla. - -”Nåja”, sade han med en svordom, ”det kommer inte att vara för evigt.” - -Jag ansåg att detta var ett mycket dåligt tecken, eftersom fram till denna dag hade mannarna skött sitt arbete glatt och villigt; men blotta åsynen av ön hade mattat av deras disciplin. - -Hela vägen in stod Långe John vid rorsmannen och lotsade skeppet. Han kände till denna passage lika väl som sin egen handflata och även om mannen med lodlinan överallt fick mer vatten under kölen än vad som var angivet på kartan, tvekade John aldrig ens ett ögonblick. - -”Det är stark utåtgående ström här vid ebb som sköljer undan”, sade han, ”och den här passagen har, kan man säga, blivit utgrävd som med spadar.” - -Vi ankrade upp där ankaret var angivet på kartan, omkring en tredjedels mile [4] från vardera stranden, med huvudön på ena sidan och Skelettön på den andra. Botten var av ren sand. Plumset från vårt ankare skrämde upp ett moln av fåglar skränande och seglande över skogarna, men på mindre än en minut hade de återvänt och allt blev genast tyst igen. - -Detta ställe var fullkomligt omgärdat av land och begravt i skog, där träden gick ända ner till vattenbrynet och stränderna i huvudsak var platta och klipptopparna stod runt omkring på avstånd, som ett slags amfiteater, en här och en annan där. Två små vattendrag, eller snarare träsk ledde ut i denna damm, som man skulle kunna kalla den; och växtligheten kring den delen av stranden hade ett slags giftigt ljus kring sig. Från fartyget kunde vi inte upptäcka vare sig några hus eller befästningsanordningar, eftersom dessa var fullkomligt inbäddade bland träden; och hade det inte varit för vår karta, så hade vi mycket väl kunnat föreställa oss, att vi var de första människorna som ankrade upp här sedan den dagen ön steg upp ur havet. - -Luften stod helt stilla och inte ett ljud hördes förutom vågorna som slog emot en halv mile bort längs klipporna utanför. En underlig, ihållande stank hände över ankarplatsen — lukten av multnande löv och ruttnande trädstammar. Jag lade märke till hur doktorn sniffade i luften, som någon som misstänker att ett ägg är ruttet. - -”Om skatter vet jag inte mycket”, sade han, ”men jag kan sätta min peruk i pant på att det här är febertrakter.” - -Om männens uppförande hade varit oroande i båtarna, utgjorde de nu ett verkligt hot då de åter kom ombord. De hängde på däcken, muttrande tillsammans i små grupper och talade. Den allra minsta befallning mottogs med svarta blickar och utfördes grymtande och nonchalant. Till och med de hederliga bland besättningen hade tydligen smittats, eftersom det inte fanns en enda bland dem som uppförde sig bättre än de andra. Myteriet hängde, det stod mycket klart, över oss som ett åskmoln. - -Och det var inte endast vi i kajutpartiet som insåg denna fara. Långe John arbetade hårt med att gå från den ena gruppen till nästa, strödde goda råd omkring sig och såsom ett gott exempel kunde ingen uppvisa ett bättre sådant. Han riktigt överträffade sig själv ifråga om tjänstvillighet och artighet; han log mot alla och envar. Om han gavs en befallning, stod John upp på sina kryckor på ingen tid alls, med ett glatt ”aye, aye, herrn!” på läpparna; och när ingenting fanns att göra, stämde han upp den ena sången efter den andra, som ville ha dölja missnöjet hos de övriga. - -Av alla dystra företeelser denna dystra eftermiddag, var denna tydliga oro från Långe Johns sida den som framstod som värst. - -Vi höll ett rådslag i kajutan. - -”Min herre”, sade kaptenen, ”om jag så mycket som avger en enda order till, så kommer hela besättningen att flyga oss på strupen i ett nafs. Ni förstår, min herre, så här ligger det till. Om de käftar emot och jag svarar med samma mynt? Nå, då kommer båtshakar och annat flygande mot mig innan jag hinner blinka; Om jag inte svarar dem, så inser Silver att något ligger bakom och så är spelet ändå förlorat. Nå, det finns endast en enda karl som vi kan förlita oss på.” - -”Och vem är det?” frågade godsägaren. - -”Silver, min herre”, svarade kaptenen; ”han är lika angelägen som ni eller jag att saker och ting skall lugna ned sig. Det här är bara en tillfällig orosunge; han skulle lika gärna som vi snabbt ta den ur dem, om han bara kunde, och vad jag föreslår att vi gör är att ge honom en chans. Låt oss bevilja manskapet landpermission nu i eftermiddag. Om de alla ger sig av, nå då får vi försvara fartyget. Om ingen av dem ger sig av, nå då håller vi kajutan och låter Gud ta ansvaret för de rättfärdigas försvar. Om vissa av dem ger sig av, så kommer (och det menar jag verkligen, min herre) så kommer Silver att föra dem åter ombord igen fromma som lamm.” - -Och så beslutades; laddade pistoler delades ut till alla de män som vi var säkra på; Hunter, Joyce och Redruth fick dela våra förtroenden och mottog nyheterna med mindre förvåning och vid bättre humör än vad vi förväntat oss, och så gick kaptenen upp på däck och vände sig till besättningen. - -”Mina gossar”, sade han, ”vi har haft en het dag och vi är alla trötta och på dåligt humör. En törn iland kan inte skada en enda av oss — båtarna ligger fortfarande i vattnet; tag dem och gå iland så många av er som vill resten av eftermiddagen. Jag skjuter av ett kanonskott en timme före solnedgången.” - -Jag misstänker att de dumskallarna måste ha trott att de skulle snubbla över skatter så fort de kom iland, eftersom de kom ur sin misstämning omedelbart och utbrast i ett jubel som ekade i de avlägsna bergen och återigen skrämde upp fåglarna tills de flög och skrek runt kring ankarplatsen. - -Kaptenen var alltför klok för att vara ivägen för dem. Han gav sig av utom synhåll på stunden och lämnade åt Silver att organisera avfärden och min tro är att det var det klokaste han kunde ha gjort. Hade han stannat kvar på däck så kunde han inte längre ha låtsats att inte förstå vad som höll på att ske. Det var klart som dagen. Silver var deras ledare och hans besättning var mycket ivriga att göra uppror. De hederliga karlarna i besättningen — och jag skulle snart bli varse att det fanns sådan också ombord — måste ha varit mycket korkade. Eller rättare sagt, antar jag att sanningen var den, att alla i besättningen påverkats av ligaledarnas beteende — fast vissa i högre och andra i mindre grad; och att en del, de goda karlarnas flertal, varken kunde drivas eller ledas längre än så här. Lättja och missnöje är en sak, men något helt annat att ta över ett fartyg och mörda ett antal oskyldiga människor. - -Treasure Island Chapter 13.png -Slutligen gav sig dock sällskapet iväg. Sex av dem bestämde sig för att stanna kvar ombord och de övriga tretton, medräknat Silver, började stiga i storbåtarna. - -Det var då jag fick den första av dessa dåraktiga idéer i huvudet, som dock skulle komma att bidra till att i hög grad bli våra livs räddning. Om sex karlar lämnades av Silver ombord, stod det klart att vårt sällskap inte skulle kunna ta över och försvara fartyget; och eftersom det endast återstod sex av dem, var det likaledes uppenbart att kajutafolket inte hade något större behov av min närvaro för stunden. Det föll mig därför genast in att jag skulle gå iland. I ett huj hade jag tagit mig över relingen och gömde mig i fören på den närmaste båten, i nästan samma stund som den lade ut. - -Ingen lade märke till mig, utom mannen vid bogåran som sade: ”Är det du, Jim? Håll ner huvudet bara.” Men Silver, som befann sig i den andra båten, såg skarpt åt vårt håll och ropade att han ville veta om jag var där; och i den stunden började jag ångra mitt tilltag. - -Båtarnas besättningar rodde ikapp på vägen in mot stranden, men den båt jag befann mig i hade ett visst försprång och eftersom den både var lättare och hade bättre roddare, sköt hon iväg långt före de andra och bogen hade inte hunnit slå emot trädstammarna längs stranden, förrän jag hade fattat tag i en gren, svingat mig i land och stuckit mig undan i ett tätt buskage, medan Silver och de övriga fortfarande befann sig omkring hundra yards [5] bakom oss. - -”Jim, Jim!” hörde jag hur han ropade. - -Men som ni förstår brydde jag mig inte om honom; hoppande, duckande och röjande mig min väg, sprang jag raka vägen dit näsan pekade tills jag inte kunde springa längre. - -Jag var så glad över att ha dragit Långe John vid näsan att jag började trivas och se mig om med visst intresse på detta konstiga ställe där jag hamnat. - -Jag hade passerat över ett träskartat område, fullt av pilar, säv och underliga, exotiska vattenväxande trädslag; och jag hade nu kommit ut i utkanterna av ett stycke öppen terräng med böljande sanddyner, omkring en mile långt, där några enstaka tallar och ett stort antal förvridna träd, som inte var olika ekar, men hade blekare blad, ungefär som pilträd. På bortsidan av detta öppna område stod en av kullarna, med två besynnerliga, knotiga toppar, som sken kraftigt i solljuset. - -Jag kände nu för första gången upptäckarglädje. Ön var obebodd; mina skeppskamrater hade jag lämnat bakom mig och inget levande fanns i min väg, förutom stumma djur och fågelfä. Jag gick dit andan föll mig in bland träden. Här och var fanns blommande växter som jag inte kände till namnen; jag såg även ormar och en reste sitt huvud från en klippavsats och väste åt mig med ett ljud mycket likt en sländas snurrande. Föga anade jag, att han var en dödlig fiende och att ljudet kom från den ökända skallerormens skallra. - -Så kom jag fram till en stor dunge av dessa ekliknande träd — perenna ekar, som jag senare fick höra att de kallades — vilka växte längs med sanddynerna som törnrosbuskar, med stammarna underligt förvridna och grenverket tätt som halmen på ett hustak. Dungen sträckte sig ner från toppen av en av sandkullarna, spred ut sig och växte sig allt större, tills den nådde kanten av det breda, vasstäckta träsket, genom vilket den närmaste av de två vattendragen sökte sin väg ner mot ankarplatsen. Träsket ångade i det starka solskenet och Kikarens konturer dallrade genom hettan. - -Så gick det som en dallring genom säven; en vildand flög upp med ett kvackande och så följde ytterligare en och snart var hela träskets yta täckt av ett stort moln av fåglar, vilka seglade skrikande i cirklar nära dess kanter. Jag hade inte tagit miste, utan snart hörde mycket avlägset mänskliga röster, vilka, då jag fortsatte att lyssna, hela tiden kom närmare. - -Jag blev mycket rädd och jag tog skydd under närmaste ek och hukade där, lyssnande och tyst som en mus. - -Jag hörde ytterligare en röst och därpå den första rösten igen, som jag nu kände igen som Silvers. Han började ånyo tala och fortsatte en god stund i ett enda svep, endast då och då avbruten av den andre. Att döma av tonfallet måste deras samtal ha varit uppriktigt och gränsande till ett gräl; men jag kunde inte urskilja vad de sade. - -Till slut tycktes de talande ha gjort halt och till och med ha satt sig ner, för inte bara upphörde ljuden att komma närmare, utan fåglarna tycktes lugna ner sig och åter landa på sina platser i träsket. - -Och då började jag tycka att jag försummade mina plikter, eftersom jag nu så dåraktigt hade gått iland med dessa desperata män var det minsta jag kunde göra att tjuvlyssna på ett av deras rådslag och att det därför var min självklara skyldighet att ta mig så nära dem som jag bara kunde i skydd av de låga träden. - -Jag kunde avgöra riktningen till de samtalande ganska så exakt, inte bara tack vare att jag hörde deras röster, utan av det fåtal fåglars uppträdande som fortfarande oroade flög omkring över intränglingarnas huvuden. - -Krypande på alla fyra tog jag mig sakta men säkert fram mot dem, till dess att jag till sist, med huvudet i en öppning i grenverket, klart kunde kika ner i en liten grön glänta bredvid träsket omgiven av träd, där Långe John Silver och en annan man ur besättningen stod ansikte mot ansikte och diskuterade. - -Solen sken rakt på dem. Silver hade kastat av sig sin hatt bredvid sig på marken och hans stora, jämna, ljusa ansikte, skinande av värmen, lyftes mot den andre mannens, på ett liksom vädjande sätt. - -”Kompis”, sade han, ”det är för att jag tycker så bra om dig — väldigt bra, faktiskt och det kan du lita på! Om jag inte hade uppskattat dig så mycket, tror du då att jag hade stått här för att varna dig nu? Allt är redan avgjort och du kan inte göra något vare sig till eller ifrån; jag talar med dig nu, bara för att du skall kunna rädda ditt eget skinn och om någon av de vildare bland oss visste om den saken, vad skulle hända med mig då, Tom — svara på det om du kan!” - -”Silver”, sade den andre - och jag lade märke till att han inte bara var högröd i ansiktet utan även kraxade som en kråka då han talade, och hans röst darrade också, som en spänd fiolsträng — ”Silver”, sade han, ”du är gammal och du är en hederlig karl, eller så sägs det mig i alla fall; och du är rik också, vilket en mängd stackars sjömän inte är; och du är, om jag inte misstar mig, en modig man. Och så säger du mig att du givit dig i lag med sådant där avskum? Inte du, inte! Så hjälpe mig Gud, skulle jag hellre förlora ena handen än att tro något sådant. Jag vet min plikt…” - -Här avbröt han sig plötsligt av ett ljud. Jag hade stött på en av de hederliga männen — och nu fick vi budskap i detta ögonblick om en av de andra. Långt bort ute i träsket uppsteg plötslig ljudet av någon som röt av ilska, sedan ytterligare ett vrål; och så ett långt, utdraget hemskt skri. Kikarens bergssidor genljöd av det ett dussin gånger; hela flottiljen av fåglar i träsket lyfte återigen och förmörkade himlen, i en enda rörelse; och lång tid fortsatte detta dödsskri att eka i mitt huvud, innan friden åter lagt sig och endast flaxandet från fåglarna som åter slog sig ner, samt dundrandet från de avlägsna bränningarna störde eftermiddagsfriden. - -Tom hade hoppat till av ljudet, som en häst av en pisksnärt, men Silver rörde inte en fena. Han stod där han var, lutad lätt mot sin krycka, betraktande sitt sällskap, som en orm som gör sig redo att anfalla. - -”John!” sade sjömannen och sträckte fram sin hand. - -”Bort med tassarna!” skrek Silver och drog sig tillbaka en yard, som det verkade på mig, med samma hastighet och säkerhet som en vältränad gymnast. - -”Ja, inte mig emot, John Silver”, sade den andre. ”Det är ditt nattsvarta samvete som får dig att frukta mig. Men, i himmelens namn, säg mig vad det där var?” - -”Det där”, svarade Silver och log, men mer på sin vakt än någonsin och med sina ögon som springor i sitt stora ansikte, men glittrande som glasbitar. ”Å, det där? Jag tror nog att det var Alan.” - -Detta fick Tom att gå till anfall som en sann hjälte. - -”Alan!” utropade han. ”Då må hans arma sjömanssjäl vila i frid! Och vad dig anbelangar, John Silver, så har du länge varit min vän, men inte nu längre. Om jag så skall dö som en hund, så kommer jag att dö fullgörande min plikt. Du har låtit döda Alan, eller hur? Så ta även livet av mig, om du kan. Men det klarar du aldrig av!” - -Och med dessa ord vände denne tappre man ryggen mot kocken och begav sig i riktning mot stranden. Men hans öde var beseglat. Med ett rytande grep John tag i en trädgren, kastade ifrån sig sin krycka och kastade den otympliga projektilen med ett svirrande genom luften. Den träffade stackars Tom med spetsen först och med våldsam kraft, rakt mellan axlarna och mitt i ryggen. Hans händer flög upp, sedan flämtade han till och föll till marken. - -Om han skadats allvarligt eller inte kunde ingen avgöra. Ändå hade det låtit som om ryggraden krossats på honom med en gång. Men han fick ingen tid att återhämta sig. Silver, vig som en apa till och med utan ben eller krycka, var över honom i nästa ögonblick och hade strax två gånger begravt sin kniv ända till skaftet i den försvarslösa kroppen. Från mitt gömställe kunde jag höra honom flåsa medan han utdelade sina knivhugg. - -Jag vet inte riktigt hur det känns att svimma, men jag vet det att under den följande korta stunden försvann världen inför mina ögon i en tät dimma; Silver, fåglarna och den höga Kikarens bergstopp. Allt gick runt och snurrade för ögonen på mig och i öronen ringde klockor och jag hörde rop och skrik från avlägsna röster. - -Då jag åter kom till mina sinnen hade denne djävul tagit sig samman, satt tillbaka kryckan under sin arm och hatten på huvudet. Alldeles framför honom låg Tom livlös på markens gräs; men mördaren brydde inte sig ett dugg om honom. I övrigt var allt liksom förut, solen brände lika okuvligt över det ångande träsket och bergets höga topp, och kunde knappt själv tro att ett mord faktiskt hade begåtts och att ett människoliv hade gått förlorat inför mina egna ögon. - -Men nu stack John sin hand i fickan, plockade fram en visselpipa och blåste en serie toner som färdades långt i den heta luften. Jag kände naturligtvis inte till innebörden hos denna signal, men den väckte genast mina farhågor. Nu skulle fler män komma hit. Jag kunde komma att bli upptäckt. De hade redan mördat två av de hederliga karlarna; skulle det bli min tur efter Tom och Alan? - -Genast började jag krypa baklänges och kravla mig tillbaka, med all den hastighet och iakttagande av den tystnad jag var förmögen, till den mer öppna delen av skogen. Då jag gjorde detta kunde jag höra rop mellan den gamle piraten och hans kamrater och dessa farans ljud lånade mig vingar. Väl ute ur buskaget, sprang jag som jag aldrig sprungit tidigare, utan att mycket bry mig om i vilken riktning jag flydde, så länge som den ledde bort från mördarna; och medan jag sprang växte rädslan i mitt bröst, tills den utvecklats till ett slags frenesi. - -Kunde någon vara lika illa ute som jag var just då? När kanonen avlossades, hur skulle jag då våga mig ner till båtarna bland de där typerna, som fortfarande hade sina offers blod på sina händer? Skulle inte den förste av dem som fick syn på mig helt enkelt göra sig av med mig genom att vrida nacken av mig? Skulle inte själva min frånvaro skvallra om min rädsla och därför om min dödliga kunskap? Allt var över, trodde jag. Adjöss med “Hispaniola”; adjöss med godsägaren, doktorn och kaptenen! För mig återstod bara döden genom svält eller genom dessa myteristers försorg. - -Hela tiden medan jag tänkte på detta sprang jag fortfarande och utan att märka det hade jag närmat mig den lilla kullens med de två topparna fot och kommit in på en del av ön där de evigt gröna ekarna växte mer utspritt och verkade mer som träden i en skog ifråga om resning och storlek. Inblandade mellan dem fanns ett fåtal utspridda tallar, vissa av dem femtio och en del närmare sjuttio fot [1] höga. Luften var också mycket friskare här än nere vid träsket. - -Och här fick en ny fara mig att stå still med bankande hjärta. - -Från kullens sida, som var brant och stenig, kom en handfull grus som lossnat ner rasslande och studsande genom lövverket. Mina ögon vändes instinktivt åt det hållet och jag såg en skugga hoppa in med stor snabbhet bakom en tallstam. Vad det var — en björn, en människa eller en apa, kunde jag inte med visshet avgöra. Det var något mörkt och raggigt; mer kunde jag inte se. Men skräcken för denna nya varelse fick mig att stanna där jag var. - -Jag var nu, tycktes det, fångad i en fälla; bakom mig hade jag mördarna och framför mig detta kringsmygande obeskrivbara. Och jag började genast att föredra de faror som jag kände till, framför de okända. Silver själv framstod som mindre fruktansvärd i förhållande till denna skogsvarelse och jag vände på klacken och såg mig noga om över axeln medan jag började gå tillbaka i mina egna fotspår i riktning mot båtarna. - -Genast dök varelsen upp igen och började, genom att beskriva en vid cirkel, genskjuta min väg. Jag var i vilket fall utmattad; men hade jag varit utvilad och lika pigg som då jag steg upp, så insåg jag att det dock hade varit lönlöst för mig att tävla i fråga om hastighet med en motståndare av detta slaget. Från den ena trädstammen till nästa sprang den som ett rådjur, men på två ben som en människa, men till skillnad från alla andra människor jag sett sprang den nästan dubbelt framåtböjd. Men ändå var det en människa jag såg, det kunde jag inte längre tvivla på. - -Jag mindes vad jag har hört om kannibaler. Det var på gränsen att jag skrek på hjälp. Men blotta det faktum att det rörde sig om en människa, om än en vilde, tröstade mig något och min skräck för Silver väcktes i motsvarande grad. Jag stod därför stilla och försökte komma på en utväg; och då jag funderade på detta, kom jag plötsligt att tänka på min pistol. Så snart jag mindes att jag inte var hjälplös, väcktes åter modet i mitt bröst och jag vände mig beslutsamt mot denne öman och vandrade raskt åt hans håll. - -Han hade nu dolt sig bakom en annan trädstam; men han måste ha iakttagit mig noga, för så fort han såg att jag började röra mig åt hans håll, trädde han fram och tog ett steg för att möta mig. Så tvekade han, drog sig tillbaka, kom fram igen och, till min stora förvåning och förvirring, kastade han sig på sina knän och sträckte fram sina knäppta händer, som i bön. - -Treasure-island02.png -Då stannade jag igen. - -”Vem är ni?” frågade jag. - -”Ben Gunn”, svarade han och hans röst var hes och besynnerlig, som gnisslandet från ett rostigt lås. ”Jag är den stackars Ben Gunn, det är jag och jag har inte talat med en kristen människa på tre långa år.” - -Jag kunde nu se att han var en vit man som jag själv, och att hans drag inte var oangenäma. Hans skinn, där det inte var täckt, var brynt av solen — till och med läpparna var svarta — och hans ljusa ögon tog sig tämligen märkliga ut i det mörka ansiktet. Av alla tiggare jag någonsin sett eller föreställt mig, tog hans trasor till klädedräkt priset. Han var klädd i bitar av gammal segel- och vaxduk och detta obeskrivbara lappverk hölls samman av ett helt system av de allra mest varierande och udda fästanordningar — mässingsknappar, pinnar och öglor av tjärat tågvirke. Kring livet bar han ett gammalt läderskärp med mässingsspänne, vilket var det enda rejäla i hela hans utstyrsel. - -”Tre år!” utbrast jag. ”Har ni lidit skeppsbrott?” - -”Nej kamrat”, sade han; ”strandsatt.” - -Jag hade hört talas om detta och visste att det stod för en fruktansvärd strafform, nog så vanlig bland piraterna, när de satte av delinkventen iland med lite krut och ammunition på någon avlägsen och öde ö. - -”Strandsatt för tre år sedan”, fortsatte han, ”och har levt på getterna sedan dess, och bär och ostron. Varhelst en man hamnar, är min mening, bör han kunna finna föda. Men kamrat, jag längtar så efter kristen mat. Du har väl möjligen inte lite ost på dig? Inte? Nå, många nätter har jag längtat mig sjuk efter ost — grillad, för det mesta — och vaknat upp för att finna att jag befann mig här. - -”Om jag någonsin kommer ombord igen”, sade jag, ”så skall ni få så mycket ost som ni någonsin klarar av att sätta tänderna i.” - -Hela tiden hade han känt på tyget i min jacka, strukit mina händer, sett på mina stövlar och i allmänhet, mellan sina ord, uppvisat en barnslig glädje över att åter se en medmänniska. Men vid de sista orden kikade han på mig med en slags förvånad slughet. - -”Om du någonsin kommer ombord igen, säger du?” upprepade han. ”Men vem skulle hindra dig?” - -”Inte ni i alla fall”, blev mitt svar. - -”Och det har du rätt i”, utropade han. ”Men, hör du — vad heter du egentligen?” - -”Jim”, sade jag honom. - -”Jim, Jim”, sade han, tämligen nöjd, uppenbarligen. ”Jo Jim, jag har levt en syndares liv så skamligt att du skulle skämmas bara av att höra talas om det. Skulle du, till exempel kunna tro, att jag någonsin haft en god och gudfruktig mor — nu när du ser mig?” frågade han. - -”Nja, kanske inte”, svarade jag. - -”Just det”, svarade han, ”men det har jag — mycket god och gudfruktig. Och jag var en snäll och lydig gosse, som kunde rabbla katekesen som ett rinnande vatten, så fort att man inte kunde skilja det ena ordet från nästa. Och se vad det blivit av mig, Jim, och alltsammans började med att jag singlade slant på de dödas gravar. Det var så det började, men det var inte slut med det; och det sa min mor också, och hon predikade för mig, det gjorde hon, den välsignade kvinnan! Men det var ödet som förde mig just hit. Jag har funderat mycket här på min öde ö, och bestämt mig för att bättra mig. Tro inte att jag går hårt åt rommen — kanske en fingerborg som styrketår då och då. Jag har bättrat mig och skall bli en god människa och vet hur jag skall bära mig åt för att lyckas. Och Jim” — sade han, såg sig omkring och sänkte sin röst till en viskning — ”Jag är rik.” - -Jag hade nu kommit till slutsatsen att den stackars mannen blivit vansinnig i sin isolering, och jag antar att det måste ha synts i mitt ansikte, eftersom han upprepade sitt påstående med eftertryck: ”Rik! Rik! säger jag. Och jag skall säga dig en sak: Jag skall göra en riktig herreman av dig, Jim. Å, Jim du kommer att tacka din lyckliga stjärna för att du var den som fann mig först!” - -Så mörknade plötsligt hans blick och hans grepp om min hand hårdnade och han höjde hotfullt ett pekfinger framför mina ögon. - -”Nå Jim, säg mig nu sannningen: Du kommer väl inte från Flints skepp?” frågade han. - -Då fick jag ett lysande infall. Jag började tro mig ha funnit en allierad och jag svarade honom omedelbart. - -”Det är inte Flints fartyg och Flint är död; men jag skall säga er som sanningen är, som ni ber mig — några av Flints mannar finns ombord och det är vår stora olycka.” - -”Inte en — en enbent man?” flämtade han till. - -”Silver?” frågade jag. - -”Ja Silver”, sade han, ”så hette han.” - -”Han är kock och ledare för ligan.” - -Han höll mig fortfarande om handleden och vid dessa ord gav han den en rejäl tryckning. - -”Om det är Långe John som skickat hit dig”, sade han, ”så är jag så gott som död redan, det vet jag nog. Men var trodde du att du nu befann dig?” - -Jag hade genast bestämt mig och som svar berättade jag för honom hela historien om vår resa och den situation vi nu befann oss i. Han lyssnade med största intresse och när jag var klar klappade han mig på huvudet. - -”Du är en duktig gosse, Jim”, sade han; ”men ni sitter så förbaske mig i en riktig knipa. Nå, lita bara på Ben Gunn — Ben Gunn är mannen att klara upp det hela. Men tror du att din godsägare skulle visa sig i stånd att visa sin barmhärtighet mot en syndare som hjälpte honom — han sitter ju rejält i klistret han med, som du berättade.” - -Jag sade honom, att godsägaren var den mest frikostige man jag någonsin träffat. - -”Javisst, men du förstår”, replikerade Ben Gunn, ”jag menade inte att han skulle ge mig jobb som grindvaktare och kläder med livréer på och sådant där; det är inte riktigt min stil, Jim. Vad jag menar är, är det troligt att han skulle gå med på att ge mig, låt oss säga, tusen pund av de pengar som redan är så gott som mina egna?” - -”Det är jag säker på”, sade jag. ”Vad som avtalats är, att alla ombord skulle dela lika.” - -”Och jag skulle få följa med ert fartyg hem igen?” tillade mannen med slug min. - -”Men”, utbrast jag, ”godsägaren är en riktig gentleman. Och dessutom, när vi blivit av med de andra, så behöver vi all hjälp vi kan få med att segla henne hem igen.” - -”Å”, sade han, ”det är sant.” Och han verkade mycket lättad. - -”Nå, nu skall jag säga dig en sak”, fortsatte han. ”Det skall jag säga dig och ingen annan. Jag var ombord på Flints skepp då han grävde ner skatten; han och sex andra — sex starka sjömän. De gick iland och blev borta en vecka och vi andra låg beredda ombord på den gamla Walrus. En vacker dag hör vi signalen och där kommer Flint själv i en liten båt och han har huvudet inlindat i en blå huvudduk. Solen hade just gått upp och han var likblek i synen. Men där var han, tro mig på mitt ord, och de andra sex var alla döda — döda och begravna. Hur han gått tillväga kunde ingen av oss ombord räkna ut. Det hade varit strider, mord och ond, bråd död hela tiden — han mot sex andra män. Billy Bones hette styrmannen och Långe John hans andrestyrman; och de frågade honom var skatten fanns. ’Å’, säger han då, ’ni kan ju gå iland och leta efter den, om ni vill, men då blir ni kvar där’, säger han; ’men det här fartyget ska ge sig av efter mer, så ta mig djävulen!’ Det var vad han sade. - -Nå, så var jag mönstrad i ett annat fartyg för tre år sedan och vi siktade den här ön. ’Grabbar’, säger jag, ’här ligger Flints skatt; låt oss gå iland och leta rätt på den.’ Kaptenen gillade inte idén speciellt mycket, men mina kamrater och jag var av en annan mening och stack i land. I tolv dagar sökte vi efter den och för var dag blev de alltmer ilskna på mig, tills en vacker morgon de gick ombord igen, alle man. ’Men inte du inte, Benjamin Gunn’ sade de till mig, ’här har du en musköt’ sade de, ’och en yxa och spade. Stanna kvar du här, och hitta Flints pengar. Sedan kan du behålla dem för egen del’, sade de.” - -”Tja Jim, tre år har jag nu varit här och inte fått en enda bit kristen mat i mig. Men se nu på mig; ser jag ut som en man som seglat för om masten? Nej, säger du. Det har jag inte heller, skall jag säga dig.” - -Och så blinkade han åt mig och nöp mig hårt. - -”Nämn precis de orden för din godsägare, Jim”, fortsatte han. ”Nej, det har han inte, exakt de orden. Tre år var han ensam på den här ön, dag och natt, i regn och sol; och ibland bad han en bön (skall du säga) och ibland tänkte han på sin gamla mor och om hon fortfarande var i livet (skall du säga); men huvudparten av Gunns tid gick åt till annat (det skall du också säga) — han sysslade mestadels med andra frågor. Och så skall du ge honom en nypning, precis som jag gör nu.” - -Och så nöp han mig igen, på det allra mest förtroliga sätt. - -”Och så”, fortsatte han, ”så går du vidare och säger så här: Gunn är en bra karl (säger du) och han hyser mycket större förtroende - mycket större, lägg väl märke till det — för en verklig gentleman än för dessa lyckoriddare, eftersom han själv var en av dem.” - -”Ja”, sade jag, ”jag förstår inte ett ord av det ni har sagt. Men det gör varken till eller från; hur skall vi ta oss ombord?” - -”Aha”, sade han, ”det är ju ett bekymmer, helt klart. Men vi har ju alltid min båt, som jag har byggt med mina egna två händer. Jag förvarar henne under den vita klippan. I värsta fall kan vi pröva den, efter mörkrets inbrott. Hallå!” avbröt han sig. ”Vad tusan var det där?” - -Just i samma ögonblick, trots att det var en eller ett par timmar kvar till solnedgången, genljöd ett kanonskott, som ekade över hela ön. - -”De har börjat strida!” utropade jag. ”Följ mig!” - -Och jag började springa mot ankarplatsen och hade fullkomligt glömt bort min skräck. Och bredvid mig sprang den strandsatte mannen i sin getskinnsklädsel, snabbt och lätt. - -”Till vänster — vänster!” sade han; ”håll åt vänster, Jim min vän! In under träden! Det var där jag dödade min första get. De kommer inte ned hit längre, eftersom de flytt upp i bergen av rädsla för Benjamin Gunn — åhå, och här har vi bregravningsplatsen” (han måste ha menat begravningsplatsen) ”Ser du gravhögarna? Jag brukar gå hit och be lite nu och då, när jag tror att det kanske är söndag. Det var ju inte precis som att gå i kyrkan, men jag tyckte alltid att det var liksom lite mer högtidligt här; och så skall du säga, att gamle Ben Gunn var ju alldeles ensam — varken präst eller så mycket som en Bibel eller en flagga, ska du säga.” - -På detta vis fortsatte han att tala medan vi sprang; och han vare sig förväntade sig eller fick några svar. - -Kanonskottet följdes, då det gått ett bra tag, av en salva gevärsskott. - -Och så blev det tyst igen och så, inte en kvarts mile [1] framför oss, såg jag hur Union Jack fladdrade i vinden över träden. - -Klockan var omkring halv två — tre glas, som det heter enligt sjömansterminologin — som de två båtarna gick i land från “Hispaniola”. Kaptenen, godsägaren och jag själv, talade igenom vår situation i kajutan. Hade det bara blåst den allra minsta smula vind, skulle vi ha överfallit de sex myteristerna som lämnats kvar ombord, kapat ankartrossen och givit oss iväg till sjöss. Men vinden hade mojnat helt, och för att göra vår hjälplöshet ännu mer fullständig, kom Hunter ner med nyheten att Jim Hawkins hade smugit sig ner i en båt och begivit sig iland med de övriga. - -Det föll oss aldrig in att tvivla på Jim Hawkins, men vi var oroade för hans säkerhet. Med männen i det sinnestillstånd de befann sig i, föreföll hoppet om att åter få se gossen som mycket litet. Vi sprang på däck. Becket bubblade i däcksnåtarna; den otäcka stanken på detta ställe gjorde mig illamående; om man någonstans kunde lukta sig till feber och dysenteri, så var det på denna vidriga ankarplats. På backen, under ett uppspänt segel, satt de sex skurkarna och mumlade tillsammans; i land kunde vi se hur de två storbåtarna nu hade landat och att det satt en man i var och en av dem, alldeles där floden har sitt utlopp. En av dem visslade på ”Lillibullero”. - -Väntan var en plåga, och vi bestämde, att Hunter och jag själv skulle bege oss iland med jollen, för att försöka få tag på information. - -De andra båtarna hade gått åt styrbord till, men Hunter och jag rodde rakt in, i riktning mot där palissaden skulle finnas, enligt kartan. De två männen som vaktade båtarna verkade oroade av vår ankomst; ”Lillibullero” avbröts och jag kunde se hur de diskuterade vad de borde ta sig till. Om de hade försvunnit för att berätta för Silver så kunde allt ha tagit sig en annan vändning; men de hade sina order, antar jag och beslutade sig för att stanna kvar där de var och hålla sig lugna och fortsätta på ”Lillibullero”. - -Det fanns en liten udde där i kustlinjen och jag höll en kurs som skulle föra den mellan oss och dem; så redan innan vi nådde stranden hade vi förlorat storbåtarna ur sikte. Jag hoppade ur och började springa så fort jag tordes, med en stor silkesnäsduk under hatten för hettans skull och två laddade pistoler i händerna för säkerhets skull. - -Jag hade inte hunnit ett hundra yards [1] förrän jag nådde palissaden. - -Så här såg den ut: En sötvattenskälla sprang fram på toppen av en kulle. Omgärdande kullen och källan hade de snickrat ihop ett stort blockhus tillräckligt stort för att rymma ett fyrtiotal personer och med en plattform och skyttevärn för musköter på alla sidor. Runt detta hade de röjt av ett stort område och anläggningen hade en sex fot hög inhägnad, utan portar eller öppningar, alltför kraftig för att kunna rivas utan tidsspillan och under stor möda och alltför gles för att belägrarna skulle kunna ta betäckning bakom den. Alla fördelar var på folkets i stockhuset sida; de kunde lugnt stå skyddade och skjuta ner de andra som vid rapphönsjakt. Allt de behövde var att hålla god vakt och ha provianterat rejält; eftersom allt annat än fullkomlig överrumpling gjorde att de skulle kunna hålla ut mot ett helt regementes belägring. - -Vad som i synnerhet föll mig i smaken var källan. För även om vi hade gott om utrymme i “Hispaniola”s kajuta, med gott om vapen och ammunition, mat och utmärkta viner, fanns det något som vi aldrig tänkt tillräckligt mycket på — vi saknade vatten. Jag stod och tänkte på detta när en människas dödsskri kom rullande över ön. Ond, bråd död var mig inte främmande — jag har tjänstgjort hos Hans Kungliga Höghet Hertigen av Cumberland och sårades för egen del vid Fontenoy — men min puls ökade kraftigt, det måste jag erkänna. ”Nu dödade de Jim Hawkins”, var min första tanke. - -En sak är att vara en före detta soldat, men något helt annat att fortfarande vara läkare till yrket. Vi har ingen tid att förlora i arbetet. Så jag bestämde mig omedelbart för vad jag skulle göra och utan tidsspillan återvände jag till stranden och hoppade ombord i jollen. - -Lyckligtvis var Hunter en mycket skicklig roddare. Vi fullkomligt flög fram över vattnet och båten låg snart långsides med och jag var åter ombord på skonaren. - -De var alla omskakade, naturligtvis. Godsägaren satt ner, vit som ett lakan och funderade över den röra han dragit in oss i, den gode mannen! Och en av de sex mannarna från skansen mådde inte särskilt mycket bättre. - -”Han är”, sade kapten Smollett, ”en nybliven sjöman. ”Han var mycket nära att svimma, doktorn, när han hörde skriket. En sådan omgång till, och han kommer att gå över till vår sida.” - -Jag berättade om min plan för kaptenen och oss emellan gjorde vi upp om hur den i detalj skulle genomföras. - -Vi placerade gamle Redruth i gången mellan kajutan och skansen, med tre eller fyra laddade musköter och en madrass som skydd. Hunter rodde runt jollen till akterkastellet och Joyce och jag satte igång att lasta den med kruttunnor, musköter, skeppsskorpor, tunnor med fläsk, en konjakskagge och min ovärderliga medicinkista. - -Under tiden stannade godsägaren och kaptenen kvar på däck och den sistnämnda ropade på rorgängaren, som förde befälet ombord. - -”Herr Hands”, sade han, ”här är vi, två man med två laddade pistoler var. Om någon av er ger ifrån sig någon som helst slags signal, så dör den mannen.” - -Detta överrumplade dem en hel del och efter ett kortare rådslag tumlade de nerför lejdaren, tvivelsutan för att anfalla oss i ryggen. Men när de såg att Redruth satt och väntade på dem i den avspärrade gången, gjorde de omedelbart helt om och ett huvud kikade upp igen på däck. - -”Ner med skallen, din hund!” skrek kaptenen. - -Och så försvann huvudet igen; och vi hörde inte mer av dem för stunden, dessa sex fega sjömän. - -Nu hade vi lastat i så mycket vi vågade, huller om buller i jollen. Joyce och jag tog oss ut genom akterkastellets fönster och vi rodde mot stranden så fort våra åror kunde föra oss dit. - -Denna andra tur gjorde verkligen vakterna på stranden konfunderade. ”Lillibullero” avbröts återigen; och strax innan vi förlorade dem ur sikte bakom udden, rusade en av dem iland och försvann. Jag hade så när ändrat mina planer och förstört deras båtar, men jag fruktade att Silver och de andra kanske var i närheten och allt kunde ha gått om intet om jag var alltför djärv. - -Vi var snart iland på samma ställe som förut och satte igång att bunkra provianten i blockhuset. Första vändan gjorde vi alla tre, fullt lastade och kastade in våra bördor över palissaden. Så lämnade vi kvar Joyce som vakt — ensam visserligen, men med ett halvdussin musköter — Hunter och jag återvände till jollen och tog en ny börda var. Så fortsatte vi utan rast ens för att andas, till dess hela lasten förts upp till blockhuset, där tjänstefolket intog ställningarna och jag, så fort jag förmådde, återvände till “Hispaniola”. - -Att våga sig på en andra vända med båten verkade mer riskfullt än vad som varit fallet. De andra var visserligen fler till antalet än oss, men vi hade fördelen av att vara beväpnade. Inte en enda av männen i land hade någon musköt och innan de hade hunnit ta sig inom skotthåll med sina pistoler, smickrade vi oss med att ha hunnit att ge ett halvdussin av dem vad de tålde. - -Godsägaren väntade på mig vid akterkastellets fönster och nu var all hans blekhet borta. Han tog emot tampen och gjorde fast den och vi fortsatte lasta båten för allt vad vi var värda. Fläsk, krut och skorpor var vår last, med endast en musköt och en huggare var för godsägaren, mig själv, Redruth och kaptenen. Resten av vapnen och krutet slängde vi överbord på två och en halv famnars djup [2], så att vi kunde se det ljusa stålet glittra djupt under oss i solskenet, på den rena sandbottnen. - -Nu hade tidvattnet vänt och ebben närmade sig; och fartyget svängde runt sitt ankare. Vi hörde avlägset hur röster ropade i riktning mot de två storbåtarna; och även om det lugnade oss för Joyces och Hunters skull, vilka ju befann sig österut, förstod vi att vi måste skynda oss iväg. - -Redruth drog sig tillbaka från sin plats i gången och hoppade i båten, som vi nu fört midskepps, för att underlätta för kapten Smollett. - -”Nå, mannar”, sade han, ”kan ni höra mig?” - -Ingen i skansen svarade. - -”Abraham Gray — det är dig jag talar med.” - -Fortfarande inget svar. - -”Gray”, återtog herr Smollett, en aning högre, ”jag lämnar nu detta fartyg och jag befaller dig att följa med din kapten. Jag vet att du innerst inne är en ärlig man och inte en enda av er är så usel som ni nu låtsas vara, det vågar jag påstå. Jag håller klockan i handen och ger er trettio sekunder att komma med oss.” - -Så blev det tyst. - -”Nå, men så kom då, min gode man”, fortsatte kapten; ”släpa inte benen efter dig. Jag riskerar mitt eget och dessa herrarnas liv och lev för varje sekund.” - -Så hördes plötsligt liv och rörelse och ljudet av slagsmål och så tumlade Abraham Gray med ett knivhugg på ena kinden och sprang fram till kaptenen, som en hund vars husse visslat på den. - -”Jag följer med er, kapten”, sade han. - -Och i nästa stund hade han och kaptenen hoppat ner till oss andra och vi stötte ifrån och gav oss av. - -Vi hade kommit undan från skeppet, men ännu var vi inte iland och i skydd i vårt blockhus. - -Denna den femte turen med jollen blev helt annorlunda än de föregående. För det första var nu detta lilla nötskal till båt vi satt i kraftigt överlastat, Fem fullvuxna män och tre av dem — Trelawney, Redruth och kaptenen — var mer än sex fot [1] långa och bara det var mer än vad den klarade att bära upp. Lägg därtill krutet, fläsket och säckarna med skorpor. Vattnet flödade in över fribordet akteröver och mina byxben och rockskörten var genomblöta innan vi hunnit ta oss hundra yards. - -Kaptenen fick oss att lasta om i båten, så vi låg lite jämnare i vattnet. Ändå höll vi andan av rädsla för att sjunka. - -För det andra drog sig ebben nu ut från ön — en kraftig, böljande ström som drog sig västerut i bukten och ut söderöver och mot havet, längs det sundet vi passerat samma morgon. Till och med vågorna var en stor fara för vår överlastade farkost, men värst av allt var att vi sveptes iväg från vår kurs och bort från vår tänkta landningsplats bakom udden. Om vi lät strömmarna få som de ville skulle vi komma att landa vid storbåtarna, där piraterna kunde dyka upp i vilket ögonblick som helst. - -”Jag kan inte hålla kursen mot blockhuset, min herre”, sade jag till kaptenen. Det var jag som styrde, medan han och Redruth, två utvilade karlar, rodde. ”Tidvattnet drar oss hela tiden nedåt. Kan ni ta i lite mer?” - -”Inte utan att välta båten”, sade han. ”Ni måste falla av, min herre, on det går, tills ni ser att vi vinner höjd.” - -Jag försökte göra som han sade och såg att ebben svepte oss västerut till dess att jag lade om kursen rakt åt öster, eller nästan vinkelrätt mot den vi borde gå på. - -”Vi kommer aldrig i land med den här takten”, sade jag. - -”Om det är den enda kursen vi kan hålla, min herre, så är det den vi måste hålla”, svarade kaptenen. ”Vi måste komma uppströms. Ni förstår, min herre”, fortsatte han, ”om vi skulle falla av nedåt läsidan om landningsplatsen, är det omöjligt att säga var vi skulle hamna längsmed stranden, förutom risken att bli bordade av storbåtarna; Men som vi nu färdas måste strömmen snart avta och då kan vi ta oss tillbaka längs stranden. - -”Strömmen har redan minskat, herrn”, sade mannen Gray, som satt i fören; ”ni kan släppa av en smula nu.” - -”Tack skall ni ha, min gode man”, sade jag, som om allt var som vanligt, eftersom vi alla utan ord hade kommit överens om att behandla honom som en av oss andra. - -Så plötsligt yttrade kaptenen sig igen och jag tyckte att hans röst var en smula förändrad. - -”Kanonen!” sade han. - -”Jag har tänkt på den”, sade jag, eftersom jag var övertygad om att han tänkte på att de kunde beskjuta fortet. ”De kan aldrig få kanonen iland och om de så kunde det, skulle de aldrig kunna släpa den genom skogen. - -”Se akterut, doktorn”, svarade kaptenen. - -Vi hade helt och hållet glömt bort den långa niopundaren; och där, till vår fasa, var de fem skurkarna i full färd med att få av henne hennes jacka, som de kallade den tunga presenning med vilken hon täcktes över under gång. Och det var inte det enda, utan det slog mig i samma stund att vi lämnat kvar kulorna och krutet till kanonen och ett enda yxhugg var tillräckligt för att de skulle kunna lägga beslag på det, de fähundarna. - -”Israel var Flints kanoniär”, sade Gray hest. - -”Till vilket pris som helst lade vi nu båtens för rakt mot landningsplatsen. Nu hade vi kommit ur den starkaste strömmen att vi kunde hålla kursen till och med i den låga fart som vi tvingades hålla och jag kunde styra henne stadigt mot målet. Men det värsta var, att med den kurs vi nu höll, vände vi bredsidan istället för aktern mot “Hispaniola” och erbjöd en träffyta lika stor som en ladugårdsdörr. - -Jag kunde både se och höra hur den rödbrusige skurken Israel Hans slängde iväg en kanonkula längsmed däcket. - -”Vem är den bäste skytten?” frågade kaptenen. - -”Herr Trelawney, utan tvivel”, sade jag. - -”Herr Trelawney, kan ni vara så snäll och skjuta en av de där karlarna, min herre? Om möjligt Hands”, sade kaptenen. - -Trelawney var kall som stål. Han såg över låset och fängkrutet på sitt gevär. - -”Nå, ta det nu försiktigt med den där bössan, min herre”, sade kaptenen, ”annars kapsejsar vi. Alle man gör sig klara att trimma båten medan han siktar.” - -Treasure-island03.png -Godsägaren lyfte geväret, männen slutade ro och vi lutade oss ut över det andra bordet för att hålla balansen och allt gick så väl, att vi inte tog in en enda droppe vatten. - -Nu hade de fått i ordning kanonen på sin lavett och Hands, som stod med laddstaken vid dess mynning utgjorde följaktligen det bästa målet. Men vi hade dock inte mycket tur, eftersom just som Trelawney avlossade skottet lutade Hands sig framåt, kulan visslade förbi ovanför honom och det var en av de andra fyra som träffades. - -Mannens skrik upprepades inte endast av hans kumpaner ombord, utan av ett stort antal röster från stranden och då jag såg åt det hållet, såg hur de andra piraterna kom springande fram mellan träden och hoppade ner på sina platser i båtarna. - -”Nu kommer storbåtarna, kapten”, sade jag. - -”Låt oss komma härifrån”, ropade kaptenen. ”Kan inte bry oss om ifall vi kapsejsar nu. Om vi inte kommer in till stranden är det ute med oss.” - -”De sätter endast av med en av båtarna, min herre”, tillade jag; ”besättningen i den andra skall troligen gå längs stranden för att genskjuta oss.” - -”Då får de det svårt i hettan, min herre”, svarade kaptenen. ”Ni har väl hört talas om sjömän på land. Det är inte de som bekymrar mig, utan kanonen. Kulor stora som kägelklot! Min hustrus kammarpiga skulle kunna träffa oss med en av dem. Säg till oss, godsägare, då ni ser luntan tändas, så får vi dreja bi.” - -Vi hade emellertid gjort god fart, med tanke på hur överlastad vår båt var och vi hade endast tagit in en gnutta vatten. Vi befann oss nu långt inne i viken; trettio eller fyrtio årtag till så skulle vi ha nått stranden, eftersom ebben redan frilagt en smal remsa sand nedanför trädklungan. Storbåten var inte längre något problem; den lilla udden hade redan dolt den för våra blickar. Ebben, som så retfullt hade försenat oss tidigare, gjorde nu bot och bättring i detta avseende genom att fördröja våra fiender. Den enda stora källan till oro utgjordes av kanonen. - -”Om jag tordes”, sade kaptenen, ”skulle jag stanna till och skjuta av ytterligare en man.” - -Men det stod klart att de inte avsåg att låta något försena deras skott. De hade inte så mycket som sett åt sin fallna kamrat, trots att han inte var död och jag kunde se hur han försökte krypa därifrån. - -”Klar!” skrek godsägaren. - -”Håll an!” ropade kaptenen, snabbt som ett eko. - -Och han och Redruth drog ett backslag med årorna, som skickade jollens akter helt under vattnet. Knallen kom i samma ögonblick. Detta var alltså samma salva som Jim hörde, eftersom godsägarens skott inte hade nått fram till honom. Vart kulan tog vägen vet ingen av oss exakt, men jag antar att den måste ha gått över huvudena på oss och att luftdraget från den måste ha bidragit till att vi hamnade i knipa. - -Hur det nu än var med den saken, så sjönk vår båt med aktern före, sakta och mjukt, på tre fots [2] djup, kvarlämnande kaptenen och mig själv, vända mot varandra fortfarande stående upp. De andra tre hamnade under vattnet helt och hållet och kom upp igen, genomvåta och frustande. - -Ingen större skada var skedd. Ingen hade förlorat livhanken och vi kunde vada iland och i säkerhet. Men all vår proviant låg på botten och för att förvärra sakernas tillstånd så var det endast två av våra fem gevär som nu var i användbart skick. Mitt hade ryckt upp från knäna och hållit upp över huvudet, av ren instinkt. Vad kaptenen anbelangar hade han burit sitt över axeln i en rem och eftersom han var en förståndig karl hade han haft låset uppåt. De andra tre var borta med båten. - -För att öka vårt prekära läge hörde vi röster som närmade sig oss i skogen längs stranden och vi riskerade inte bara att bli avskurna från blockhuset i vårt nästan hjälplösa tillstånd utan även att om Hunter och Joyce anfölls av ett halvdussin män inte skulle ha förnuft och uttålighet nog att hålla ställningarna. Hunter var en klippa, det visste vi; Joyce var mer tveksamt — en trevlig, artig man att ha som betjänt och för att borsta ens kläder, men inte helt lämpad som krigare. - -Med allt detta i tankarna vadade vi iland så snabbt vi kunde och lämnade den stackars jollen bakom oss och nästan hälften av vårt krut och proviant. - -Vi sprang så fort vi kunde genom skogsremsan som nu skilde oss från blockhuset och för varje steg vi tog hörde vi piraternas röster komma allt närmare. Snart kunde vi höra deras fotsteg då de sprang och knakandet från grenarna då de trängde igenom någon dunge. - -Jag började inse att det skulle komma till verklig strid och såg över fängkrutet i mitt gevär. - -”Kapten”, sade jag, ”Trelawney är vår bäste skytt. Ge honom ert gevär; hans eget är oanvändbart.” - -De bytte bössor och Trelawney, tyst och kylig som han varit alltsedan striden bröt ut, dröjde ett ögonblick för att kontrollera att allt var klart för strid. Samtidigt, då jag såg att Gray var obeväpnad, räckte jag honom min huggare. Det gjorde oss alla gott om hjärtat att se hur han spottade i nävarna, rynka pannan och låta bladet sjunga genom luften. Det stod helt klart av hela hans uppenbarelse, att den nye medlemmen i vår besättning tänkte göra rätt för sig. - -Fyrtio steg längre fram kom vi fram till skogsbrynet och såg blockhuset framför oss. Vi nådde inhägnaden nära mitten på den södra sidan och nästan samtidigt dök sju myterister — med båtsmannen Job Anderson i spetsen — skrikande fram i det sydvästra hörnet. - -De stannade till, som av förvåning och innan de hunnit hämta sig, hade inte endast godsägaren och jag, men även Hunter och Joyce inifrån blockhuset, haft tillräckligt med tid på sig för att skjuta. Dessa fyra skott kom i en tämligen utspridd salva, men gjorde vad den skulle: En av fienderna föll faktiskt och resten, utan att tveka, vände om springande mellan träden. - -Sedan vi laddat om vandrade vi ner längs palissadens utsida, för att inspektera den fallne fienden. Han var stendöd — skjuten genom hjärtat. - -Vi började jubla över vår goda tur då, precis samtidigt, en pistol knallade till i buskarna, en kula visslade förbi nära mitt öra och stackars Tom Redruth vacklade och föll raklång på marken. Godsägaren och jag själv besvarade skottet, men eftersom vi inget hade att sikta på, var det förmodligen rent slöseri med krut. Så laddade vi om och vände vår uppmärksamhet mot stackars Tom. - -Kaptenen och Gray hade redan undersökt honom och jag såg redan med ett ögonkast att allt strax skulle vara över. - -Jag tror att beredskapen från vår sida att besvara elden hade skingrat myteristerna återigen, för vi lyckades utan vidare störande moment få vår stackars gamle jägmästare över palissaden och buren, jämrande sig och blödande, in i blockhuset. - -Stackars gamle gosse, han hade inte yttrat så mycket som ett förvånat, missnöjt, räddhågat eller ens instämmande ord från det att våra bekymmer började till denna stund, då vi lade ner honom i blockhuset för att dö. Han hade stridit som en trojan bakom sin madrass i galleriet ombord; han hade tyst, troget och noggrant åtlytt varje befallning; han var den äldste i vårt sällskap med gott och väl tjugo år; och nu skulle alltså denne trumpne, gamle, tjänstvillige tjänare dö. - -Godsägaren slog sig ner bredvid honom på knä och kysste hans hand och grät som ett barn. - -”Är det dags nu, doktorn?” frågade han. - -”Tom, min vän”, sade jag, ”nu far du hem.” - -”Jag önskar bara att jag hade fått skott på dem med bössan först”, svarade han. - -”Tom”, sade godsägaren, ”säg, kan du förlåta mig?” - -”Skulle väl inte vara passande att jag sade något sådant. Allt står i Guds makt, amen!” - -Efter en stunds tystnad bad han att någon skulle be en bön. ”Det är brukligt att man gör det, herrn”, tillade han urskuldande. Och inte lång stund senare, utan ett ord till, avled han. - -Under tiden hade kaptenen, vars fickor jag sett putade ut kring bröstet och sidorna, plockat fram en stor mängd olika föremål: Den engelska flaggan, en Bibel, en rulle kraftigt snöre, penna, bläck, sin loggbok och ett par pund [1] tobak. Han fann en långsmal tallstam som låg kvistad och klar innanför inhägnaden och med Hunters hjälp satte han fast den i blockhusets hörn, där stockarna korsades och bildade en vinkel. Så klättrade han upp på taket och fäste flaggan vid repet och hissade själv flaggan. - -Detta syntes göra honom mycket lättad. Han återvände in i blockhuset och började gå igenom sina saker, som om detta var det allra viktigaste att ta sig för. Men han höll ett vakande öga på Tom också, och när allt var över gick han dit med ytterligare en flagga och vördsamt bredde han den över honom. - -”Tag inte vid er så, min herre”, sade han och skakade hand med godsägaren. ”Nu är allt väl vad honom ankommer; man behöver inte oroa sig för en besättningsman som blivit nerskjuten under utförandet av sin plikt mot sin kapten och sin redare. Kanske inte riktigt gudaktigt att säga så, men så ligger det till.” - -Så drog han mig åt sidan. - -”Doktor Livesey”; sade han, ”om hur många veckor väntar sig ni och godsägaren att undsättningsfartyget kommer hit?” - -Jag sade honom att det inte var en fråga om veckor, utan om månader; att om vi inte hörts av i slutet av augusti skulle Blandly skicka ett skepp efter oss, men varken förr eller senare. ”Räkna efter själv”, sade jag. - -”Ja”, svarade kaptenen och kliade sig i huvudet; ”och även om vi räknar med en stor andel hjälp från Försynen, skulle jag säga att vi ligger mycket illa till.” - -”Hur menar ni då?” frågade jag. - -”Det var otur, min herre, att vi förlorade den där andra omgången proviant. Det är vad jag menar”, svarade kaptenen. ”Vad gäller krut och kulor klarar vi oss. Men ransonerna är mycket små — mycket små, doktor Livesey, så att det är nästan lika gott att vi blev av med en mun att mätta.” - -Och så pekade han på den döda kroppen under flaggan. - -Just då kom, med ett vrål och en vissling, en kanonkula farande högt över blockhusets tak och slog ner långt bortom oss i skogen. - -”Haha!” skrattade kaptenen. ”Skjut på ni! Ni har tillräckligt ont om krut redan förut, gossar!” - -De gjorde ett nytt försök och siktade bättre denna gång och kulan slog ner i inhägnaden, spred en smula sand omkring sig, men gjorde ingen skada. - -”Kapten”, sade godsägaren, ”huset är helt osynligt från fartyget. Det måste vara flaggan de siktar på. Skulle det inte vara klokt att ta ner den?” - -”Stryka flagg!” utropade kaptenen. ”Nej, min herre, aldrig i livet!” och så snart han sagt dessa ord, tror jag att vi alla instämde i dem. För det var inte bara en fråga om stolthet och gott sjömanskap; utan även god politik, att vi visade våra fiender att vi föraktade deras kanonader. - -Under hela kvällen fortsatte de att skjuta. Kula efter kula flög över oss eller föll ner framför oss och drev upp en smula sand i inhägnaden, men de tvingades skjuta så brant att deras skott föll ner av egen tyngd och kulorna begravdes i den mjuka sanden. Vi behövde inte befara några rikoschetter, och även om en kula for in genom blockhusets tak och ut igen genom golvet, vande vi oss snabbt vid detta slags dumheter och brydde oss inte mer om kulorna än hade de varit cricketbollar. - -”En god sak i detta elände”, anmärkte kaptenen; ”skogen framför oss är troligen tom på folk nu. Ebben har varat ganska länge nu och vår last borde ligga på land nu. Några frivilliga som kan hämta fläsket?” - -Gray och Hunter var de första att stiga fram. Väl beväpnade smet de iväg genom palissaden, men det visade sig vara förgäves. Myteristerna var modigare än vad vi trott, eller också satte de ingen tilltro till Israels förmåga som kanonskytt. För fyra eller fem av dem var upptagna med att bära bort våra förråd och att vada ut med dem till en av storbåtarna som låg i närheten, där man rodde ett eller annat årtag för att hålla båten mot strömmen. Silver satt i aktern och förde befäl; och var och en av dem var nu försedd med varsin musköt från något hemligt förråd någonstans. - -Kaptenen satt och skrev i sin loggbok och detta är inledningen till vad han skrev: - -Alexander Smollett, skeppare; David Livesey, skeppsläkare; Abraham Gray, andre timmerman; John Trelawney, fartygets ägare; John Hunter och Richard Joyce, ägarens tjänstefolk och ej sjömän — endast dessa har förblivit trogna i besättningen — med tio dagars knappa ransoner, gick iland denna dag och hissade brittiska flaggan över blockhuset på Skattkammarön. Thomas Redruth, i ägarens tjänst och icke sjöman blev skjuten av myteristerna; James Hawkins, skeppsgosse…” -Och samtidigt undrade jag vad det blivit av stackars Jim Hawkins. - -Så hördes ett rop, från landsidan. - -”Det är någon som anropar oss”, sade Hunter som stod på vakt. - -”Doktorn! Godsägaren! Kapten! Hallå Hunter, är det ni?” hördes någon ropa. - -Och jag sprang till dörren, lagom för att se Jim Hawkins, frisk och kry komma klättrande över palissaden. - -Så snart som Ben Gunn såg flaggan, gjorde han halt, stannade mig med ett grepp i armen och satte sig ner. - -”Nå”, sade han, ”där har du dina vänner, alldeles säkert.” - -”Det är troligare att det är myteristerna”, svarade jag. - -”Det där!” utropade han. ”på ett sådant här ställe, där ingen lägger till förutom lyckoriddare, skulle Silver hissa Jolly Roger, det är då säkert. Nej, det där är dina vänner. Det har förekommit strid också och jag tror nog att dina vänner klarade sig bäst; och nu befinner de sig iland i det gamla blockhuset som byggdes för åratals sedan av Flint. Å, det var en finurlig karl det, Flint! Hällde i sig sin rom som vatten. Ingen har någonsin sett hans like. Han var inte rädd för någon — inte han inte; bara för Silver — det var det slags rykte Silver hade.” - -”Nå”, sade jag, ”må så vara och ni har nog rätt; desto större skäl till att jag bör skynda mig in till mina vänner.” - -”Nej, kompis”, svarade Ben, ”inte för din del. Du är en bra gosse, om jag inte tar miste; men du är ändå bara en pojke när man tänker efter. Men Ben Gunn är en listig rackare, han. Inte ens tanken på rom skulle kunna få mig att följa dig dit tänker dig — inte ens rom, tills jag har träffat den där fine herrn och fått hans hedersord. Och du glömmer väl inte vad jag har sagt; ¨en ädel man (det skall du säga), en ädel man med mycket större förtroende’ — och så nyper du honom.’ - -Och så nöp han mig för tredje gången med samma stora finess. - -”Och när ni vill ha tag på Ben Gunn, så vet du var du skall finna honom, Jim. På samma ställe som idag. Och han som kommer skall ha någonting vitt i handen och han skall komma ensam. Å! Och så ska du säga honom detta: ’Ben Gunn’ (skall du säga) ’har sina egna skäl.’” - -”Ja”, sade jag, ”jag tror att jag förstår. Ni har ett förslag och önskar träffa godsägaren eller doktorn och vi hittar er där jag fann er. Är det allt?” - -”Och hur dags? frågar du dig”, tillade han. ”Jo, från middagstid till omkring sex glas.” - -”Bra”, sade jag, ”och kan jag gå nu?” - -”Du glömmer väl inte?” frågade han oroligt. ”En ädel man, och sina egna skäl, skall du säga. Sina egna skäl — det är det viktigaste, oss emellan. Nåja” — han behöll sitt grepp om min arm — ”nu tror jag att du kan gå, Jim. Och Jim, om du råkar träffa Silver, så säljer du väl inte Ben Gunns skinn, inte? Vilda hästar skulle väl inte kunna förmå dig att säga något? Nej, säger du. Och om de där piraterna slog läger iland i natt, Jim, vad skulle du säga om de råkade ut för något under natten?” - -Här avbröts han av en hög knall och en kanonkula kom flygande genom träden och slog ner i sanden, inte ens hundra yards från där vi stod och talade. I nästa ögonblick hade vi båda två fått fötterna under oss i olika riktningar. - -Under gott och väl en timmes tid skakade täta kanonskott ön och kulorna slog ner överallt i skogen. Jag flyttade mig från ett gömställe till nästa, alltid förföljd, eller det inbillade jag mig, av dessa skräckinjagande pjäser. Men mot slutet av kanonaden, även om jag till att börja med inte tordes röra mig i riktning mot palissaden, där kulorna oftast föll ner, hade jag börjat att på sätt och vis åter repa mod och efter en lång omväg österut, kröp jag ner bland träden längs havssidan. - -Solen hade just gått ner och sjöbrisen ven och ruskade i träden och krusade den grå vattenytan på ankarplatsen; tidvattnet hade dragit sig långt ut och stora sanddyner låg avtäckta; luften, efter dagens hetta, kylde genom min jacka. - -“Hispaniola” låg fortfarande där vi kastat ankar; men, alldeles klart var det Jolly Roger — piraternas svarta flagga — som vajade från hennes masttopp. Ännu medan jag betraktade henne, kom ytterligare en röd mynningsflamma och en knall till som genljöd genom natten och ytterligare en rund kanonkula visslade genom luften. Men den var den sista i dagens kanonad. - -Jag låg kvar ett tag och betraktade den brådska som följde på anfallet. Några män höll på att hugga sönder något med yxor på stranden i närheten av palissaden — den stackars jollen, upptäckte jag senare. Längre bort, nära flodens mynning glödde en stor eld mellan träden, och mellan den punkten och fartyget, roddes en av storbåtarna fram och tillbaka och männen, som förut varit på så uselt humör, ropade till varandra som småbarn vid årorna. Men det fanns något i deras röster som antydde att det kunde bero på rom. - -Till sist ansåg jag att jag borde återvända mot palissaden. Jag var ganska långt nere på de låga sandiga dynerna som omgärdade ankarplatsen i öst och vid lågvatten förenade sig med Skelettön; och nu, då jag reste mig på fötterna, såg jag en bit längre bort vid sandreveln bland några buskar en enskild klippa, ganska hög, och enastående vit till färgen. Det föll mig in att det kanske var den vita klippa som Ben Gunn talat om och att en eller annan dag kunde jag behöva en båt, och då visste jag nu var jag kunde finna en. - -Så höll jag mig undan i skogen till dess att jag tagit mig tillbaka till palissadens sjösida och blev strax varmt välkomnad av mina trogna vänner. - -Jag hade snart berättat om mina äventyr och började se mig omkring. Blockhuset var byggt av runda, oskrädda tallstammar — tak, väggar och golv. Det sistnämnda befann sig på flera ställen så mycket som en eller en och en halv fot över sandytan. Utanför dörren fanns en veranda och under denna veranda flöt den lilla källan fram, ner i en konstgjord bassäng av tämligen originellt slag — inget annat än en skeppsgryta av järn, där man slagit ur botten och grävt ner den ”till vattenlinjen” som kaptenen sade, i sanden. - -Av huset återstod inte mycket mer än stommen, men i hörnet fanns det en stenhäll nedlagd i sanden som spisel och en gammal, rostig järnkorg användes för att elda i. - -På kullens sluttningar och hela området innanför palissaden hade man fällt allt timmer, för husbygget och vi kunde av alla stubbar se vilken fin och tät dunge som gått förlorad. Den mesta jorden hade sköljts iväg eller låg i fåror sedan träden fälldes; endast där strömmen rann fram från grytan växte det en tjock bädd av mossa och ormbunkar och små, krypande buskar utgjorde den enda grönskan i sanden. Alldeles i närheten av palissaden — för nära för att utgöra något försvar, sade man mig — växte skogen fortfarande grönskande och tät; på landsidan enbart furor, men mot havet en blandning av tall och perenn ek. - -Den kyliga kvällsbrisen, vilken jag nämnde förut, visslade genom varje springa i den grovt tillyxade gamla byggnaden och spridde ut ett regn av fin sand över golven. Vi hade sand i ögonen, i munnen, i maten, sand som dansade runt i botten av grytorna i sådana mängder att man kunde tro att vi kokade gröt. Vår skorsten var ett fyrkantigt hål i taket; det var endast en liten del av röken som hittade vägen ut genom det och resten virvlade runt i huset och fick oss att hosta och gnugga våra ögon. - -Lägg därtill att Gray, den nye mannen, hade ansiktet inlindat i bandage, efter det sår han fått då han flydde från myteristerna och den stackars gamle Tom Redruth, ännu inte begravd, som låg utmed väggen, stel och kall, under Union Jack. - -Hade vi tillåtits förbli sysslolösa så skulle vi snart ha fallit ner i depression, men det var inget som kapten Smollett tänkte tillåta. Alle man beordrades till uppställning och han delade upp oss i vakter. Doktorn, Gray och jag i den ena; godsägaren, Hunter och Joyce i den andra. Trots att vi alla var trötta, skickades två ut för att hämta vet; ytterligare två sattes till att gräva en grav åt Redruth; doktorn utsågs till kock; jag sattes som vaktpost vid dörren; och kaptenen för egen del gick från den ena gruppen till den andra, höll oss vid gott mod och lånade oss en hand när det behövdes. - -Emellanåt kom doktorn bort till dörren för att få lite frisk luft och för att vila sina ögon, vilka var så gott som igenrökta och närhelst han gjorde det, talade han med mig. - -”Den mannen, Smollett”, sade han vid ett tillfälle, ”är en bättre karl än vad jag är. Och då jag säger något sådant, då betyder det en hel del, Jim.” - -Vid ett annat tillfälle kom han och stod tyst en stund. Sedan lutade han huvudet åt ena sidan och såg på mig. - -”Vad tycker du om denne Ben Gunn?” frågade han. - -”Jag vet inte, doktorn”, sade jag. ”Jag undrar om han inte är vansinnig.” - -”Finns det någon som helst tvekan i den frågan, så är nog svaret att han är fullt klok”, svarade doktorn. ”En man som vistats här i tre år och fått suga på rammarna, på en öde ö, Jim, kan man inte förvänta sig att han skall uppträda lika förnuftigt som du eller jag. Det är ingen människa mäktig till. Var det ost du sade att han längtade efter?” - -”Ja doktorn, ost”, svarade jag. - -”Tja, Jim”, sade han, ”där ser man nyttan i att vara lite av en gottegris då det rör maten. Du har sett min snusdosa, eller hur? Men du har aldrig sett mig snusa, av det skälet att jag i min snusdosa bär med mig en bit Parmesanost — en ost som tillverkas i Italien, mycket näringsrik. Nå, den skall Ben Gunn få!” - -Innan kvällsmålet begravde vi gamle Tom i sanden och stod runt honom en stund barhuvade i brisen. Vi hade samlat in en hel del ved, men inte tillräckligt enligt kaptenens mening och han skakade sitt huvud över den saken och sade till oss att vi ”måste återgå till detta arbete imorgon desto flitigare”. Så, då vi hade ätit vårt fläsk och var och en fått ett stadigt glas konjaksgrogg, satte sig våra tre ledare tillsammans i ett hörn för att diskutera våra utsikter. - -Det verkade som de hade slut på idéer ifråga om vad vi skulle göra, då våra förråd var så små att vi skulle komma att ha svält oss till nederlag långt innan hjälpen anlände. Men vårt största hopp var att döda piraterna den ene efter den andre, tills de antingen strök flag eller smet sin väg med “Hispaniola”. Från nitton hade de redan reducerats till femton i antal, ytterligare två var sårade och åtminstone en av dem — mannen som skjutits bredvid kanonen — allvarligt sårad, om inte rent av han var död. Varje gång vi hade en chans att ta någon av dem, borde vi göra det, men försiktigt för att inte riskera våra egna liv. Och dessutom hade vi två pålitliga allierade — rommen och klimatet. - -Vad den första anbelangade kunde vi, trots att vi befann oss omkring en halv mile [1] från dem, höra hur de vrålade och sjöng långt in på natten; och då det gällde den andra, kunde doktorn sätta sin peruk i pant på att då de slagit läger därnere i träsket och saknade mediciner, skulle hälften av dem ligga döda inom en vecka. - -”Alltså”, tillade han, ”om vi inte alla har blivit nedskjutna innan dess, kommer de att vara glada över att kunna stuva in sig på skonaren igen. Ett fartyg är alltid ett fartyg och de kan ju alltid ge sig på sjöröveriet igen, antar jag.” - -”Det första fartyg jag någonsin förlorat”, sade kapten Smollett. - -Jag var dödstrött, som ni kan förstå och då jag somnade, vilket jag inte lyckades med förrän jag legat och vridit mig en god stund, somnade jag som en stock. - -De övriga hade stigit upp sedan länge och redan ätit frukost, samt utökat vedförrådet med nästan hälften av den mängd vi redan hade samlat in, då jag vaknade av buller och ljudet av röster. - -”Parlamentärsflagg!” hörde jag hur någon sade; och så, omedelbart efter det, med ett rop av förvåning: ”Självaste Silver!” - -Och då steg jag hastigt upp, gnuggade mig i ögonen och sprang fram till en skottglugg i väggen. - -Alldeles riktigt; det stod två män precis utanför palissaden och en av dem viftade med en vit tygbit. Den andre var ingen mindre än Silver och han stod där stilla bredvid. - -Det var ännu ganska tidigt och den kyligaste morgon jag tror att jag någonsin upplevt — en kyla som gick genom märg och ben. Himlen var ljus och molnfri ovanför oss och trädtopparna lyste rosafärgade i solen. Men platsen där Silver stod, tillsammans med sin adjutant, låg fortfarande i skugga och de vadade upp till knäna i den låga, vita dimma som under natten krupit upp från träskmarkerna. Kylan och dimman berättade tillsammans en ny sanning om ön. Den var helt enkelt ett fuktigt, ohälsosamt feberland. - -”Håll er inomhus, mannar”, sade kaptenen. ”Jag sätter tio mot ett på att det är en krigslist.” - -Så ropade han till piraten. - -”Vem där? Stanna, eller vi skjuter skarpt.” - -”Parlamentärsflagga!” ropade Silver. - -Kaptenen stannade på verandan och höll sig omsorgsfullt undan för alla skottmöjligheter ur bakhåll, om någon nu funderade på den saken. Han vände sig om och talade med oss. ”Doktorns vakt håller utkik. Doktor Livesey, ni tar norra sidan, om ni vill vara så vänlig; Jim, du den östra; Gray den västra. Frivakten laddar om musköterna, alle man. Skynda på nu, men ta det försiktigt.” - -Och så vände han sig åter till myteristerna. - -”Och vad vill ni oss med er vita flagg?” ropade han. - -Nu var det den andre mannen som svarade. - -”Kapten Silver, kapten, vill komma ombord och förhandla”, ropade han tillbaka. - -”Kapten Silver! Honom känner jag inte till. Vem är det?” ropade kaptenen. Och vi kunde höra hur han tillade för sig själv: ”Kapten, vafalls? Må bövelen ta den befordran!” - -Långe John svarade själv. ”Jag, kapten. Dessa stackars gossar har valt mig till kapten, sedan ni deserterat, kapten” — och betonade särskilt ordet ”deserterat”. ”Vi är villiga att ge oss, om vi kan komma överens och vi skall då inte ställa till med något. Allt jag begär är ert ord på, kapten Smollett, att jag kommer helskinnad ut ur den här palissaden igen; och så en minut att komma ut ur skotthåll innan ni avfyrar era vapen.” - -”Hör på nu”, sade kapten Smollett, ”jag har inte den blekaste lust att tala med er. Om ni vill mig något, så kom hit, det är allt jag har att säga. Om någon skall stå för förräderi, så blir det er sida, och Gud hjälpe er sedan.” - -”Det räcker för mig, kapten”, ropade Långe John glatt. ”Ett ord från er är mer en tillräckligt. Jag känner igen en hedersmans ord, det kan ni lita på.” - -Vi kunde se att mannen som bar den vita flaggan försökte få Silver att stanna kvar där han stod. Och det var ju inte underligt, med tanke på hur övermodigt kaptenen hade svarat. Men Silver skrattade högt åt honom och dunkade honom i ryggen, som vore själva tanken på fara något absurt. Så tog han sig fram till palissaden, slängde över sin krycka, fick över ena benet och med stor vighet och skicklighet tog han sig över stängslet och landade tryggt på andra sidan. - -Jag skall erkänna att jag var alldeles för upptagen med vad som pågick, för att vara det minsta till nytta som vaktpost; faktiskt hade jag redan övergivit mitt östra skjuthål och smugit upp bakom kaptenen, som nu satt sig på tröskeln med armbågarna på knäna, huvudet i händerna och ögonen fästa på vattnet som rann ur den gamla järnkitteln ner i sanden. Han visslade på ”Come, Lasses and Lads”. - -Silver hade mycket stora problem med att ta sig uppför kullen. I backens branta lutning, med trädstubbarna och den mjuka sanden var han och hans krycka lika hjälplösa som ett skepp i stiltje. Men han kämpade på som en man, under tystnad och var till slut framme hos kaptenen, som han gjorde en verkligt flott honnör åt som hälsning. Han var riggad i sina allra bästa kläder; en enorm blå, knälång rock, full med mässingsknappar, och hade en vacker, spetsprydd hatt på svaj på nacken. - -”Jaså, ni kommer nu”, sade kaptenen och höjde blicken. ”Då är det bäst att ni sätter er ner.” - -”Skall ni inte låta mig stiga in, kapten?” klagade Långe John. ”Det är en fördömt kylig morgon, för att säga sanningen, kapten, för att sitta ute här i sanden.” - -”Tja, Silver”, sade kapenen, ”om ni hade nöjt er med att vara en hederlig karl så skulle ni ha kunnat sitta i er kabyss just nu. Det är ert eget val. Antingen är ni min skeppskock — och då behandlade jag er väl — eller också är ni kapten Silver, en förbannad myterist och pirat och då kommer jag att låta hänga er.” - -Treasure-island04.png -”Såja, kapten”, svarade skeppskocken och satte sig som han blivit tillsagd i sanden. ”Allt jag säger är att ni får lov att hjälpa mig upp sedan. Ett trevligt ställe ni har här. Aha, där är Jim! En riktigt god morgon på dig, Jim. Doktorn, er ödmjuke tjänare. Så, här är ni nu, som en enda stor lycklig familj, skulle man kunna säga.” - -”Om ni har något att säga, Silver så kläm fram med det”, sade kaptenen. - -”Det har ni rätt i, kapten Smollett”, replikerade Silver. ”Plikten framför allt, helt klart. Nå, hör på nu, det var en rejäl omgång ni gav oss igår kväll. Jag förnekar inte att det var en rejäl omgång. Några av er kan verkligen svinga en änterhake. Och jag skall inte heller förneka att några av oss blev rejält omskakade — kanske allesammans; kanske jag också blev omskakad; kanske är det skälet till att jag kommit för att förhandla. Men märk väl, kapten, att vi inte går på det två gånger, så förbanne mig inte! Vi kommer att sätta ut vaktposter — och ta det en smula lugnare med rommen. Kanske ni tror att vi var stupfulla hela bunten. Men, jag skall säga er att jag var då nykter; jag var endast dödstrött; och om jag bara vaknat en sekund tidigare, så hade jag tagit er på bar gärning, det skulle jag. Han var inte död då jag kom fram till honom.” - -”Jaha?” sade kapten Smollett, med så likgiltig röst han kunde. - -Att allt Silver sade var en fullkomlig gåta för honom kunde man aldrig ha gissat sig till av hans tonfall. Vad mig anbelangade, så började ett ljus gå upp för mig. Ben Gunns avskedsord dök upp i mitt minne. Jag började ana att han hade besökt piraternas läger medan de alla låg berusade tillsammans runt elden och jag räknade glatt ut, att nu endast fjorton av våra fiender återstod. - -”Nå, så här ligger det till”, sade Silver. ”Vi vill ha den där skatten och vi kommer att ta den — det är viktigast för oss! Ni vill, förmodar jag, komma undan med livet i behåll och det är viktigast för er. Ni har en karta, eller hur?” - -”Kanske — kanske inte”, svarade kaptenen. - -”Å, det vet jag att ni har”, genmälde Långe John. ”Ni behöver inte spela så hemlighetsfull oss emellan; det gör ingen som helst nytta och det kan ni lita på. Vad jag menar att säga är att vi vill ha er karta. Men jag har aldrig velat er något ont, för egen del.” - -”Det där går jag inte på”, avbröt kaptenen. ”Vi vet utmärkt väl vad ni avsåg att göra och det struntar vi blankt i, förstår ni, eftersom ni aldrig kommer att gå iland med det.” - -Och kaptenen såg lugnt på honom och fortsatte stoppa sin pipa. - -”Om Abe Gray har…” utbrast Silver. - -”Stopp och belägg!” röt kapten Smollett. ”Gray har inte sagt ett dugg till mig och jag har inte heller frågat honom om något; och vad mer är, skulle jag gärna se både honom och er flyga åt helvete. Det är min mening om hela saken, det!” - -Denna lilla temperamentsuppvisning tycktes lugna Silver. Han hade sånär förlorat humöret, men nu samlade han sig igen. - -”I vilket fall som helst”, sade han, ”så har jag inga åsikter om vad en gentleman anser passande att säga eller inte, det har jag inte. Och då jag ser att ni tänker ta er ett pipstopp, kapten, så tror jag att jag gör samma sak.” - -Och så stoppade han sin pipa och tände den; och de två männen satt tysta och rökte en stund. Ibland såg de varandra i ansikten, sedan sysslade de med sina pipor eller lutade sig framåt för att spotta. Det var som på teatern, att iaktta dem. - -”Nå”, återupptog Silver, ”så här ligger det till. Ni ger oss kartan så vi får tag på skatten och så slutar ni skjuta stackars sjömän eller slå sönder deras skallar när de ligger och sover. Om ni gör det, så ger vi er ett val. Antingen kommer ni ombord med oss, då vi väl bärgat skatten, och då ger jag er mitt hedersord som sjöman på att jag kommer att sätta iland er någonstans i samma skick som ni är nu. Eller, om ni föredrar det, eftersom en del av mina gossar är hårdföra män och har gamla räkningar att göra upp med er, så kan ni stanna här. Vi delar upp förråden emellan oss rättvist; och jag ger er mitt hedersord på att vi skall hejda det första fartyget som kommer i vår väg och skicka hit dem för att plocka upp er. Det måste ni hålla med om att det är ett frikostigt erbjudande — det bästa ni kunde tänkas få. Och jag hoppas” — här höjde han rösten — ”att alle man här inne i blockhuset har hört vad jag sade, eftersom vad jag sagt till en av er gäller er allihop.” - -Kapten Smollett reste sig och knackade askan ur pipan i sin vänstra handflata. - -”Var det allt?” frågade han. - -”Mitt sista ord, för tusan!” svarade John. ”Om ni inte godtar det, så kommer ni inte se annat än muskötkulor från mig i fortsättningen. - -”Bra!” sade kaptenen. ”Nu skall ni lyssna på mig. Om ni kommer hit, en och en, obeväpnade, lovar jag att slå er alla i bojor och ta er med till en rättvis rättegång i England. Om inte, så lovar jag, så sant jag heter Alexander Smollett och är kapten under engelsk flagg, att jag skall göra slut på er till siste man. Ni kan aldrig finna skatten. Ni kan inte segla skeppet — inte en enda av er klarar av den saken. Ni kan inte segra över oss — Gray här lyckades komma undan från fem av er. Ert fartyg ligger instängt, kapten Silver; ni ligger i lä där vid stranden och så kommer det att förbli. Jag säger er detta och det är mina sista vänliga ord till er, för vid allt heligt, kommer jag att sätta en kula i ryggen på er nästa gång jag ser er. Ge er iväg bara, gosse. Försvinn härifrån och det på momangen!” - -Ni skulle ha sett Silvers min; hans ögon höll på att tränga ur sina hålor av ilska. Han släckte elden i sin pipa. - -”Ge mig ett handtag!” skrek han. - -”Inte jag, inte”, svarade kaptenen. - -”Kan någon hjälpa mig upp?” vrålade Silver. - -Ingen av oss rörde sig. Med de hemskaste svordomarna man kan tänka sig på läpparna, kröp han genom sanden tills han fick tag i verandan och kunde häva sig upp på sin krycka. Så spottade han i källan. - -”Se där!” skrek han. ”Det är vad jag anser om er. Inom en timmes tid kommer jag att ha jämnat ert satans stockhus med marken. Skratta ni bara, för bövelen, skratta! Inom en timme kommer ni att skratta i era gravar. De av er som dör kommer att skatta sin lycka över den saken.” - -Och med en fruktansvärd ed vacklade han bort, plöjande sig väg genom sanden, fick hjälp över palissaden av mannen med parlamentärsflaggan och försvann omedelbart in bland träden. - -Så snart som Silver försvunnit vände sig kaptenen, som hade iakttagit honom noga, sig in mot blockhusets inre och upptäckte att alla utom Gray hade övergivit sina poster. Det var första gången vi någonsin sett honom arg. - -”Återgå till era ställningar”, vrålade han. Och så, då vi slank tillbaka till våra platser; ”Gray”m sade han, ”jag skall notera ert namn i loggen; ni stod kvar och gjorde er plikt som en sann sjöman. Herr Trelawney, jag är förvånad över er. Doktorn, jag trodde ni hade tjänat i konungens uniform! Om detta var hur ni tjänstgjorde vid Fontenoy, min herre, då kunde ni lika gärna ha stannat kvar i sängen.” - -Doktorns vakt var nu tillbaka vid sina skottgluggar och de övriga sysselsatta med att ladda om reservmusköterna och alla var vi röda i ansiktena och skämdes. - -Kaptenen såg på under en stunds tystnad. Sedan sade han: - -”Gossar”, sade han, ”jag gav Silver en rejäl bredsida och gnuggade med avsikt in läxan i ansiktet på honom; och inom en timme — precis som han sade — kommer de att försöka borda oss. De är fler än oss, det behöver jag inte säga er, men vi har betäckning; och för en minut sedan skulle jag ha sagt att vi är disciplinerade. Jag hyser inte minsta tvivel om att vi han slå dem, om vi lägger manken till.” - -Så gick han sin rond och kontrollerade, som han sade, att vi gjort klart skepp. - -På de två kortsidorna i öst och väst fanns endast två skottgluggar; på sydsidan, där verandan fanns, ytterligare två stycken; och på norrsidan fem. Det fanns gott och väl tjugo musköter för oss sju att dela på; veden hade travats i fyra staplar — som bord, skulle man kunna säga — ett i mitten på varje sida och på vart och ett av dessa bord lades ammunition och fyra laddade musköter redo för att brukas av oss. I mitten låg huggarna upplagda. - -”Släck elden”, sade kaptenen; ”morgonkylan är över och vi vill inte riskera att få röken i ögonen.” - -Järnkorgen som vi eldade i bars genast ut av herr Trelawney och glöden släckte han i sanden. - -”Hawkins har inte fått någon frukost. Hawkins, tag för dig och gå tillbaka till din post och ät där”, fortsatte kapten Smollett. ”Raska på, min gosse; du kommer att behöva ha fått något i dig, innan det här är över. Hunter, servera alle man en omgång konjak.” - -Och medan detta pågick, färdigställde kaptenen, efter eget huvud, vår försvarsplan. - -”Doktorn, ni ansvarar för dörren”, fortsatte han. ”Håll ögonen öppna, men visa er inte; håll er inomhus och ge eld över verandan. Hunter, ta östsidan, där. Joyce ni tar hand om västsidan. Herr Trelawney, ni är vår bäste skytt — ni och Gray sköter den långa norra sidan, den med fem skottgluggar; det är det viktigaste avsnittet. Om de lyckas ta sig fram där och kan ge eld in genom våra egna ventiler, så ligger vi verkligen illa till. Hawkins, vare sig du eller jag är några vidare bra skyttar; vi hjälper de övriga med att ladda om vapnen.” - -Som kaptenen sagt, var kylan nu över. Så snart som solen hade stigit ovanför träden som omgärdade oss, sken den av all sin kraft över gläntan och utplånade dimmorna med en gång. Snart var sanden brännande het och kådan smälte i blockhusets stockar. Vi kastade av oss jackor och rockar, knäppte upp skjortorna i halsen och rullade upp ärmarna; så stod vi där som i feber av hetta och oro. - -En timme gick. - -”Tusan också!” sade kaptenen. ”Det här är lika tråkigt som att ligga i ett stiltjebälte. Gray, vissla efter vind!” - -Och just då fick vi vår första varning om att anfallet hade börjat. - -”Kapten, ursäkta mig”, sade Joyce, ”jag skall alltså skjuta så fort jag ser någon?” - -”Det var ju det jag sade!” utbrast kaptenen. - -”Tack så mycket, kapten”, svarade Joyce med samma lugna och artiga tonfall. - -Sedan hände inget mer på en stund, men anmärkningen hade fått oss alerta och skärpt våra öron och ögon — möskötskyttarna som balanserade sina vapen i händerna, kaptenen i mitten av rummet, med munnen hårt hopknipen och rynkad panna. - -Så gick ytterligare några sekunder, tills plötsligt Joyce slängde upp sin musköt och gav eld. Knallen hade knappt dött ut, förrän den besvarades av smattrande salva, det ena skottet efter det andra, som ett fågelsträck, från alla håll utanför palissaden. Flera kulor träffade blockhuset, men ingen trängde in i det; och då röken skingrade sig, såg palissaden och skogen lika fridfull ut som tidigare. Inte en trädgren rörde sig och inte ens blänket i en muskötpipa avslöjade våra fienders närvaro. - -”Träffade ni karlen?” frågade kaptenen. - -”Nej, herrn”, svarade Joyce. ”Jag tror inte det.” - -”Att säga sanningen är alltid det näst bästa”, muttrade kapten Smollett. ”Ladda om hans musköt, Hawkins. Hur många skulle ni säga att de var på er sida, doktorn?” - -”Det vet jag exakt”, sade doktor Livesey. ”Tre skott avlossades på den här sidan. Jag såg sammanlagt tre mynningsflammor — två tillsammans — en längre mot väst.” - -”Tre!” upprepade kaptenen. ”Och på er sida, herr Trelawney?” - -Men det var inte lika lätt att besvara. De var flera som kommit från norr — sju enligt godsägarens bedömning, åtta eller nio enligt Grays. Från öst och väst hade endast ett enda skott avfyrats. Det stod därför klart, att anfallet skulle komma att utvecklas från norr och att från de övriga hållen var det bara fråga om avledningsmanövrer. Men kapten Smollett förändrade inte sin taktik. Om myteristerna klarade av att ta sig över palissaden, resonerade han, skulle de ta sig fram till vilken ledig skottglugg som helst och skjuta ner oss som råttor i vår egen fästning. - -Inte hade vi mycket tid på oss att tänka efter heller. Plötsligt bröt en liten grupp pirater ut ur skogen springande på norrsidan, och sprang raka vägen fram till palissaden. I samma stund öppnades åter eld från skogen och en muskötkula ven in genom dörren och slog doktorns vapen i bitar. - -Ockupationsstyrkan klättrade över staketet som apor. Godsägaren och Gray gav eld åter och återigen; tre män föll, en framlänges in i inhägnaden, två utanför. Men av dem var en uppenbarligen mer skrämd än sårad, eftersom han snabbt var på fötter igen och omedelbart försvann in i skogen. - -Två hade bitit i gräset, en hade flytt, fyra hade fått gott fotfäste inne på vårt område, medan sju eller åtta män i skydd av skogen, uppenbarligen försedda med flera musköter var, höll oss sysselsatta genom tämligen verkningslös eld mod stockhuset. - -De fyra som hade tagit sig in rusade rakt mot byggnaden, skrikande medan de sprang och karlarna bland träden skrek de med, för att uppmuntra dem. Flera skott avlossades, men i sådan brådska att inte ett enda av dem träffade. På ett ögonblick hade de fyra piraterna svärmat uppför krönet och var över oss. - -Job Anderson, båtsmannens huvud dök upp i den mellersta skottgluggen. - -”På dem alle man — alle man!” vrålade han med åsklik röst. - -I samma stund grep en annan pirat tag i Hunters muskötpipa, vred den ur hans händer, drog ut den genom skottgluggen och slog sedan, med ett enda fruktansvärt slag ner den stackars mannen, som medvetslös föll till golvet. Under tiden dök en tredje, som oskadd lyckats springa hela vägen runt huset, upp i dörröppningen och anföll med sin huggare doktorn. - -Situationen var nu helt förändrad för oss. För en stund sedan sköt vi under betäckning, mot vår oskyddade fiende; nu var det vi som saknade skydd och inte kunde försvara oss. - -Stockhuset var fullt av rök, vilken vi kunde tacka för vår relativa säkerhet. Skrik och förvirring, blixtarna och knallarna och ett enda högt vrål ringde i mina öron. - -”Ut, gossar, ut och slåss mot dem i det fria! Huggarna!” skrek kaptenen. - -Jag grep ett svärd från högen och någon, som samtidigt ryckte åt sig en annan, gav mig ett hugg över knogarna, vilket jag nätt och jämt uppfattade. Jag sprang ut genom dörren och ut i solskenet. Någon var mig tätt i hälarna, jag vet inte vem. Alldeles framför mig förföljde doktorn sin motståndare nerför kullen och precis då min blick föll på honom, riktade han ett väldigt hugg mot mannens ansikte, som sände honom sprattlande ned på rygg. - -”Runt huset, gossar!” Runt huset!” ropade kaptenen; och till och med i den rådande kalabaliken kunde jag höra att hans röst var förändrad. - -Mekaniskt lydde jag honom, sprang österut, med min huggare höjd, runt hörnet på huset. I nästa sekund stod jag ansikte mot ansikte med Anderson. Han vrålade högt och fick sin huggare upp över huvudet, blixtrande i solljuset. Jag hade inte tid att bli rädd, utan hoppade, medan svärdet fortfarande hängde över mig, åt sidan och då snubblade jag och rullade huvudstupa nerför sluttningen. - -När jag gjorde min rusning ut genom dörren, hade de övriga myteristerna redan börjat svärma upp mot palissaden för att göra slut på oss. En man, iklädd en röd nattmössa, med sin huggare i munnen, hade till och med kommit upp på den och slängt ett ben över den. Nå, så kort tidsrymd hann passera, att när jag väl funnit fotfäste igen, befann sig alla fortfarande i samma positioner och mannen med den röda nattmössan var fortfarande halvvägs över och en annan visade endast bara upp huvudet över palissaden. Och ändå, på ett enda andetag, var striden över och vi hade segrat. - -Gray, som följde alldeles efter mig, hade huggit ner den store båtsmannen, innan denne fått tid till att hämta sig efter sin senaste attack. En annan hade skjutits genom en av skottgluggarna, just som han skjutit in i huset och han låg nu i plågor, med pistolen fortfarande rykande i sin hand. En tredje hade doktorn, som jag ju sett, gjort slut på med ett enda hugg. Av de fyra man som hade stormat palissaden var det bara en som återstod att redogöra för, och han var, efter att ha lämnat sin huggare på marken, på väg att klättra ut igen, med dödskräcken lysande i ögonen. - -”Ge eld — ge eld inifrån huset!” ropade doktorn. ”Och ni pojkar, in i skydd igen!” - -Men hans ord klingade utan att någon lydde honom, inga fler skott avlossades och den siste intränglingen flydde med andan i halsen och försvann med de andra in i skogen. På tre sekunder återstod endast de fem som hade fallit, fyra innanför och en utanför palissaden. - -Doktorn, Gray och jag själv rusade i full fart in i skydd. De överlevande skulle snart vara tillbaka där de hade lämnat sina musköter och i vilket ögonblick som helst kunde elden återupptas. - -Röken hade vid det här laget skingrats något i huset och vi såg genast vad vår seger hade kostat oss. Hunter låg bredvid sin skottglugg, alldeles stilla; Joyce vid sin, skjuten genom huvudet och skulle aldrig mer röra sig; medan mitt i rummet stödde godsägaren kaptenen, den ene lika blek som den andre. - -”Kaptenen är sårad”, sade herr Trelawney. - -”Har de flytt?” frågade herr Smollett. - -”Alla som kunde, lita på det”, svarade doktorn; ”men fem av dem kommer aldrig att springa igen.” - -”Fem!” utropade kaptenen. ”Så där ja, det var bättre. Fem mot tre gör att det nu står fyra mot nio. Det är bättre odds än vad vi hade från början. Vi var sju mot nitton då, trodde vi åtminstone, och det var mycket illa. - -Myteristerna hördes inte vidare av — inte med så mycket som ytterligare ett skott från skogen. De hade ”fått vad de tålde för idag”, som kaptenen uttryckte det och vi hade stället för oss själva och lugn och ro att ta hand om de sårade och att få oss något att äta. Godsägaren och jag sjävl lagade maten utomhus trots alla risker och till och med därute kunde vi knappt få någon ro, av fasa inför de högljudda stönanden som nådde oss från doktorns patienter. - -Av de åtta man som fallit under slaget, var det endast tre som fortfarande andades — den av piraterna som skjutits genom skottgluggen, Hunter och kapten Smollett; och av dessa var de två förstnämnda så gott som döda; myteristen dog verkligen under doktorns kniv och Hunter, trots att vi gjorde allt vi kunde, återfick aldrig medvetandet i denna värld. Han kämpade för sitt liv hela dagen, andades tungt som den gamle sjörövaren vi haft hemma under sitt slaganfall, men benen i hans bröst var krossade av hugget och i fallet hade hans skalle krossats och någon gång under den följande natten, utan en suck eller ett ljud, återvände han till sin Skapare. - -När det gällde kaptenen, så var hans skador verkligen allvarliga, men inte livshotande. Inga inre organ var allvarligt skadade. Andersons kula - för det var Job som hade skjutit honom först — hade brutit hans skulderblad och snuddat vid lungan, men inte allvarligt, och den andra hade endast slitit av och flyttat några muskler i vaden. Han skulle helt säkert hämta sig, sade doktorn, men under tiden och det kunde ta flera veckor, fick han inte gå eller röra sin arm, eller ens så mycket som tala, om han kunde undvika det. - -Mitt eget sår över knogarna var rena loppbettet. Doktor Livesey förband det och drog mig i öronen på köpet. - -Efter middagsmålet satt godsägaren och doktorn vid kaptenens sida ett slag och höll rådslag; och då de sagt sin hjärtas mening var klockan strax efter middag och doktorn tog sin hatt och sina pistoler, spände om sig en huggare, lade kartan i fickan och, med en musköt över axeln korsade han palissaden på den norra sidan och gav sig raskt av mellan träden. - -Gray och jag satt tillsammans i den bortre änden av blockhuset, för att vara utom hörhåll under vårt befäls överläggningar; och Gray tog sin pipa ur munnen och glömde nästan av att stoppa tillbaka den, så förvånad blev han av vad som hände. - -”Vad i hela fridens namn”, sade han, ”har doktor Livesey blivit galen?” - -”Nja, det tror jag nog inte”; sade jag,. ”Han är nog den sista i den här besättningen som jag skulle tro det om.” - -”Tja skeppskompis”, sade Gray, ”galen eller inte; men om han inte blivit galen så har, märk väl, jag blivit det.” - -”Jag tror nog”, svarade jag, ”att doktorn vet vad han gör; och om jag inte tar fel så är han nu på väg för att träffa Ben Gunn.” - -Jag hade rätt, som det visade sig senare; men under tiden började jag, då huset var stekhett och den lilla strimman sand innanför palissaden dallrade av värme i middagssolen. Jag började få ytterligare en idé i skallen, vilken inte var lika klok på långt när. Jag började avundas doktorn som fick vandra i skogens svala skugga med fåglarna omkring sig och tallarnas goda dofter, medan jag satt och stektes med kläderna klistrade till den heta kådan och allt detta blod omkring mig och så många stackars döda kroppar runtomkring att jag fattade en sådan motvilja mot stället att den nästan övergick i fasa. - -Hela tiden medan jag städade i blockhuset och sedan diskade upp efter middagen växte sig denna motvilja och avund sig allt starkare, tills jag befann mig i närheten av en av skorpsäckarna och ingen iakttog mig, då jag tog det första steget mot min kommande eskapad och fyllde mina fickor med skeppsskorpor. - -Det var dumt gjort, menar ni kanske, och i sanning skulle jag komma att handla dåraktigt och övermodigt, men jag hade bestämt mig för att vara så försiktig som stod i min makt. Dessa skorpor skulle, om någonting hände mig, förhindra att jag behövde svälta tills långt in på morgondagen. - -Därpå lade jag beslag på ett par pistoler och eftersom jag redan hade kruthorn och kulor, kände jag mig välbeväpnad. - -Vad den plan jag fått i mitt huvud beträffade, var den i sig inte så dålig. Jag skulle gå ner till den sandklädda landtunga som skiljde ankarplatsen från öppna havet, finna den vita klippa jag observerat följande kväll och försäkra mig om det var där eller inte som Ben Gunn hade gömt sin båt, något verkligt nyttigt att känna till, vilket fortfarande är min övertygelse. Men eftersom jag visste att de andra inte skulle tillåta att jag lämnade blockhuset, var min enda plan att ta bondpermission och smita då ingen lade märke till det och det var i sig så illa handlat, att det gjorde hela min plan förkastlig. Men jag var endast en gosse och jag hade bestämt mig. - -Nå, så det hände sig, fick jag ett lysande tillfälle. Godsägaren och Gray var upptagna med att hjälpa kaptenen med hans bandage och då var kusten klar. Jag sprang allt jag orkade, klättrade över palissaden och in i den tjockaste delen av skogen innan de lade märke till min frånvaro och var sedan utom hörhåll för dem. - -Detta var min andra dårskap, mycket värre än den första, eftersom jag nu lämnat endast två friska män att vakta huset; men liksom den första, skulle den visa sig till nytta för allas våran räddning. - -Jag begav mig raka vägen mot öns östkust, eftersom jag bestämt mig att gå längs uddens sjösida, för att undvika varje tänkbar upptäckt från ankarplatsen. Det var redan sent på eftermiddagen, även om det fortfarande var varmt och soligt. Då jag fortsatte att gå genom den högvuxna skogen kunde jag långt framför mig höra inte endast det ständiga dånet från vågorna, utan även rasslet och knakandet i grenverket, vilket sade mig att havsbrisen var kraftigare än vanligt. Snart nådde mig kyliga luftdrag och ytterligare några steg senare befann jag mig utkanten av skogen och såg havet ligga blått och solbelyst till horisonten och vågorna som kastade och vältrade sitt skum längs stranden. - -Jag har aldrig sett havet ligga lugnt runt Skattkammarön. Även om solen steker på himlen och luften står stilla utan en vindil och havets yta ligger slätt och blått så slår ändå dessa stora vågor in längs hela den yttre kusten, dundrande och dånande, dag som natt; och jag tvivlar på att det finns en enda fläck på ön där man inte hör dessa ljud. - -Jag vandrade längsmed vågorna i högönsklig välmåga tills jag ansåg att jag nu kommit tillräckligt långt söderut och tog betäckning bland några kraftiga buskar och kröp försiktigt upp till uddens krön. - -Bakom mig fanns havet och framför mig ankarplatsen. Havsbrisen hade avtagit, som om den redan blåst sig trött genom sin tidigare våldsamhet; den efterföljdes av lätta, växlande vindar från syd och sydöst, som förde med sig täta dimbankar; och ankarplatsen, i lä från Skelettön, låg stilla och blyfärgad, på samma sätt som då vi anlände dit. “Hispaniola” avbildades perfekt återgiven, i denna obrutna spegelyta, från mattoppen till vattenlinjen. Från stormastens topp vajade nu Jolly Roger. - -Långsides låg en av storbåtarna, med Silver på aktertoften — honom kände jag alltid igen — under det att ett par karlar lutade sig över akterrelingen på skonaren, en av dem med en röd mössa — den skurk jag hade sett några timmar tidigare grensla palissaden. Uppenbarligen talade och skrattade de, även om jag på detta avstånd — uppåt en mile — jag, naturligtvis inte kunde höra ett enda ord. Genast därpå hördes ett fruktansvärt, omänskligt skri, vilket till att börja med skrämde mig oerhört, till dess jag kände igen det som Kapten Flints röst och till och med tyckte mig kunna se fågelns ljusa fjäderdräkt, där den satt uppkrupen på sin herres arm. - -Sedan stötte storbåten ut och man började ro den mot land och mannen med den röda mössan och hans kamrat gick under däck via kajutatrappan. - -Samtidigt gick solen ner bakom Kikaren och eftersom dimman tätnade snabbt blev det mörkt på allvar. Jag insåg att jag inte hade någon tid att förlora om jag skulle finna båten denna afton. - -Den vita klippan, fullt synlig ovanför buskagen låg ännu omkring en åttondels mile [1] längre ut på udden och det tog mig ett bra tag att ta mig fram till den, krypande, ofta på alla fyra, bland busksnåren. Natten var nästan inne då jag lade min hand mot dess skrovliga sidor. Rakt under den fanns en mycket liten sänka med grönt gräs, dold av sandbankarna och tätt, knähögt sly som växte där i stora mängder; och mitt i denna sänka fanns, verkligen, ett litet tält av getskinn, liknande dem som zigenarna bär med sig i England. - -Jag tog mig ner i sänkan, lyfte upp tältets sida och där fanns Ben Gunns båt — hemmagjord, om något alls kan sägas vara det; en grov, oformlig ram av hårt trä, och runt det var getskinnsfällar spända med håret inåt. Det var en mycket liten farkost, till och med för mig och jag har svårt att föreställa mig att den alls skulle kunna flyta med den fullvuxen man ombord. Det fanns en toft, placerad så lågt som möjligt, ett slags förtoft och en paddel för framdriften. - -Jag hade då inte sett en sådan där skinnklädd coracle, som de gamla britterna tillverkade, men jag har sett en senare, och jag kan inte ge er någon bättre bild av Ben Gunns båt än att säga att den liknade den första och den sämsta coracle som någon människa någonsin tillverkat. Men den hade coraclens främsta stora fördel: Den var mycket lätt och bärbar. - -Nå, nu då jag hade funnit båten, kan man ju ha trott att jag fått nog av egna äventyrligheter för denna gången, men under tiden hade jag fått ett annat infall och blivit så förtjust i det, att jag tror att jag hade satt det i verket även mitt i Kapten Smolletts åsyn. Min plan gick ut på att i skydd av nattens mörker ta mig ut till “Hispaniola”, skära av hennes ankarlinor och låta henne stranda där det behagade henne. Jag hade fått i skallen att myteristerna, efter morgonens nederlag, inget hellre ville än att hissa ankar och ge sig iväg till sjöss; detta, ansåg jag, skulle vara en god sak att förhindra och jag hade ju sett hur de lämnade sina vaktposter utan båt och ansåg därför att min plan kunde genomföras så gott som riskfritt. - -Jag satte mig ner för att invänta mörkret och tog mig ett rejält skrovmål av skeppsskorporna. Det var en natt mycket lämpad för mina avsikter. Dimman hade nu helt täckt himlen. Då dagsljusets sista strålar försvann, blev det becksvart över Skattkammarön. Och då, till sist, lyfte jag upp den lilla båten och letade mig snubblande upp ur dalsänkan där jag suttit och ätit, fanns endast två synliga ställen vid hela ankarplatsen. - -En var den stora elden på stranden, vid vilken de slagna piraterna låg och söp i träskmarken. Den andra, en otydlig ljusfläck i mörkret, visade var skeppet låg för ankar. Hon hade vridit sig runt i ebben — hennes för låg nu mot mig — och de enda ljusen fanns i bajutan och vad jag såg var endast en återspegling mot dimman av det kraftiga ljuset som strömmade ut genom fönstren i aktern. - -Ebben hade redan pågått en stund och jag tvingades vada genom ett långt bälte av sumpig sand, där jag flera gånger sjönk ner till fotknölarna, innan jag kom till det flyende vattenbrynet, och efter att ha vadat en liten bit till, satte jag, med viss möda och stor försiktighet min båt i vattnet med kölen nedåt. - -Den lilla båten — som jag skulle få åtskilliga tillfällen att lära mig innan jag var klar med den — var en mycket säker farkost för en person som var lika lång och vägde lika mycket som jag, låg högt och säkert i sjön; men hon var ett synnerligen egensinnigt och besynnerligt flytetyg att manövrera. Man kunde bära sig åt som man ville, men hon föll ändå av ner i vind och den manöver som hon var bäst på, var att snurra runt, runt. Till och med Ben Gunn själv hade medgivit att hon var ”lite svår att hantera innan man lärt känna henne”. - -Och jag hade sannerligen inte lärt känna henne. Hon girade i alla tänkbara riktningar, utom den jag ville färdas i; större delen av tiden låg vi med bredsidan ut och jag är helt säker på att jag inte alls skulle ha kunnat ta mig ut till fartyget om inte tidvattnet hade varit. Nu var det så tursamt, att hur jag än paddlade så förde ebben mig ut med sig; och där låg “Hispaniola” rätt i vägen, mycket svår att missa. - -Till att börja med skymtade jag henne endast som en klump av någonting ännu svartare än mörkret, så började hennes master och skrov att ta form och i nästa stund, som det verkade (för ju längre vi färdades, desto starkare blev ebbströmmen) var jag jämsides med hennes ankartross och hade gripit tag i den. - -Ankartrossen var spänd som en bågsträng och strömmen så stark att hon låg och ryckte i ankaret. Runt hela skrovet, i mörkret, hörde jag hur det strömmande vattnet bubblade och kluckade som en bäck i bergen. Ett enda skär med min sjömanskniv skulle föra iväg “Hispaniola” med tidvattnet. - -Så långt var allt gott och väl. Men därpå slog det mig att en spänd ankarkabel som man plötsligt skär av är någonting lika farligt som en sparkande häst. Tio mot ett på att, om jag varit dum nog att skära av “Hispaniola”s ankarlina, skulle både jag och min lilla båt slungas iväg. - -Det fick mig att omedelbart stanna upp och om turen inte återigen varit på min sida, skulle jag ha övergett min plan. Men den svaga vinden som börjat blåsa upp från sydsydöst hade vridit sig efter mörkrets inbrott till sydväst. Just då jag satt där och tänkte, kom en vindil, fångade “Hispaniola” och tvingade upp henne mot strömmen; och till min stora glädje, kände jag hur ankarkabeln slaknade i mitt grepp och den hand med vilken jag höll i den kom att under någon sekund att doppas under vatten. - -Detta avgjorde saken och jag tog fram min kniv, öppnade den med tänderna och skar av den ena efter den andra av ankarkabelns kardelar, tills fartyget endast hölls ankrad av två av dem. Så satt jag stilla och väntade på att kunna kapa även dessa sista, när vinden åter skulle få ankartrossen att slakna. - -Under hela tiden hade jag hört ljudet av högljudda röster från kajutan, men för att säga som det var, hade min uppmärksamhet varit så fullkomligt upptagen med annat att jag knappt brytt mig om att lyssna alls. Nu, då jag inte hade något annat att ta mig för, började jag dock att höra efter mer noggrant. - -Den ena rösten kände jag igen som rorgängarens, Israel Hands, den man som varit Flints kanonjär tidigare. Den andra tillhörde, naturligtvis, min vän i den röda nattmössan. Bägge var helt klart plakat fulla och de fortsatte dricka, för medan jag lyssnade öppnade en av dem, med ett fylleskrik akterfönstren och kastade ut någonting, som jag antar var en tomflaska. Men de var inte bara berusade; det stod klart att de var rosenrasande arga. Svordomar korsade luften som en hagelsvärm och emellanåt kom ett sådant utbrott att jag trodde att det skulle leda till handgemäng. Men varje gång bedarrade grälet och rösterna dämpades ett tag, till det var dags för nästa kris och den i sin tur ebbade ut utan att något ytterligare hände. - -På stranden kunde jag se flammorna från den stora lägerelden brinna värmande bakom träden i strandkanten. Någon sjöng, en entonig, långsam gammal sjömansvisa, med osäker och skälvande stämma, som föll i slutet av varje vers och uppenbarligen berodde sångens slut endast på hur uthållig sångaren var. Jag hade hört den under resan mer än en gång och kommer ihåg dessa ord: - -Ut seglade alla sjuttiofem, -men bara en av dem kom åter hem. -Och jag ansåg att det var en alltför grym påminnelse för det sällskap som drabbats av så stora förluster samma morgon. Men, verkligen, från vad jag kunde se, var alla dessa pirater lika oberörda som det hav de seglade på. - -Till sist återvände brisen; skonaren drev närmare i mörkret; jag kände hur ankarkabeln återigen slaknade och med ett rejält hugg med kniven skar jag av de sista kardelarna. - -Brisen hade endast liten effekt på min båt och jag sveptes nästan genast mot “Hispaniola”s bog. Samtidigt började skonaren att vrida sig och lade sig mot strömmen. - -Jag kämpade som för mitt liv, för jag förväntade mig att i varje ögonblick kapsejsa; och då jag fann att jag inte kunde hålla min båt klar från skrovet, började jag paddla mot fartygets akter. Till sist hade jag kommit bort från min farliga granne och just som jag sköt ifrån en sista gång med händerna, fångade mina händer en tunn lina som hängde överbord över relingen akterut. Jag tog omedelbart tag i den. - -Varför jag gjorde detta kan jag inte riktigt förklara. Det var till att börja med rena instinkten, men när jag väl hade den i mina händer och fann att den var fastgjord i fartyget, tog min nyfikenhet överhanden och beslöt mig för att kika in genom akterfönstren. - -Jag drog mig hand över hand in med linans hjälp och då jag bedömde att jag var tillräckligt nära, reste jag mig, vilket var mycket riskabelt, till hälften och kunde därigenom överskåda taket och en bit av kajutans inre. - -Vid det här laget hade skonaren och hennes lilla eskort fått upp tämligen god fart genom vattnet; vi hade i själva verket redan kommit upp långsides med lägerelden. Fartyget ”pratade”, som sjömännen säger, högljutt då hon mötte alla de oräkneliga små vågorna med ett oupphörligt kluckande; och tills jag fått ögonen över fönsterkarmen kunde jag inte förstå varför vakterna inte slagit larm. Men enda blick var tillräcklig; och det var också allt jag vågade mig på från mitt ostadiga underlag. Jag såg Hands och hans kamrat i färd med en brottningsmatch på liv och död, var och en av dem med händerna om den andres strupe. - -Jag satte mig åter på toften, inte ett ögonblick för sent, eftersom jag varit nära att falla överbord. Jag kunde inte se något annat under en stund, än dessa båda ilskna, högröda ansikten som vajade tillsammans under den rykande lampan och jag slöt mina ögon, som för att åter få dem att vänja sig vid mörkret. - -Balladen utan slut hade nu tystnat och hela det lilla sällskapet kring lägerelden hade tagit upp den refräng som jag hört så ofta förut: - -Femton man på en död mans kista, -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -Flaskan och fan gjorde slut på den sista, -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -Jag tänkte just på hur upptagna flaskan och fan var i just denna stund i “Hispaniola”s kajuta, då jag överraskades av ett plötsligt ryck i min båts rörelse. Samtidigt girade hon skarpt och verkade vilja lägga om kursen. Under tiden hade farten ökats oroväckande mycket. - -Jag öppnade genast mina ögon. Runt omkring mig fanns små svallvågor som bröts med ett skarpt, forsande ljud och som var svagt självlysande. “Hispaniola”, i vars kölvatten jag fortfarande befann mig, tycktes tveka om sin kurs; och jag såg hur hennes rån vagga något mot natthimlens svärta; Nej, när jag såg närmare efter, upptäckte jag att även hon vred sig sydvart. - -Jag kastade en blick över axeln och mitt hjärta slog hårt mot mina revben. Där, rakt bakom mig var lägereldens sken. Strömmen hade vridit sig vinkelrätt och fört med sig den stora skonaren och den lilla dansande getskinnsbåten, allt snabbare, under alltmer högljutt kluckande och fräsande, genom sundet och ut mot det öppna havet. - -Plötsligt girade skonaren framför mig kraftigt, kanske så mycket som tjugo grader; och nästan samtidigt följdes det ena ropet av det andra ombord; jag kunde höra hur fötter klampade uppför kajutalejdaren och insåg att de två fylleristerna slutligen hade avbrutits i sitt slagsmål och insett att fara hotade. - -Jag lade mig platt på botten av min usla farkost och anbefallde hängivet min själ åt min Skapare. I sundets yttre ände, var jag övertygad om, skulle vi komma att hamna i de rasande bränningarna, där alla mina bekymmer snabbt skulle komma att vara förbi, och även om jag kanske kunde stå ut med att dö, så kunde jag inte tänka mig att se hur mitt öde allt snabbare beseglades. - -Jag måste ha legat på detta sätt i flera timmar, hela tiden förd fram och tillbaka av vågorna, då och då överstänkt av det kringflygande skummet och under hela tiden ständigt väntat på att dö nästa gång en våg sköljde över mig. Gradvis blev jag allt tröttare; en förlamning och dvala föll över mitt uppskrämda sinne, till dess att sömnen till sist segrade och jag i min lilla getskinnsbåt som kastades runt av havets vågor låg och drömde om mitt hem, det gamla värdshuset Amiral Benbow. - -Det var ljusa dagen då jag vaknade och fann mig kastas runt utanför Skattkammaröns sydvästra hörn. Solen var uppe, men fortfarande dold bakom Kikarens stora massiv, vilkets sluttande klippor på denna sida gick nästan ända ner till havet - -Skotudden och Mesanmastberget befann sig alldeles i min närhet; berget bart och mörkt och udden omgiven av klippor fyrtio till femtio fot [1] höga och stora mängder av nerfallna stenar nedanför. Jag befann mig inte mer än en kvarts mile [2] ut till sjöss och min första tanke var att paddla in och gå iland. - -Den idén gav jag dock snart upp. Bland de nerfallna stenarna bröt bränningarna med ett dån; det ekande efter dem och skummet stod tätt, med bara någon sekunds mellanrum; och jag såg mig själv, om jag vågade mig närmre, krossad och död på den otillgängliga stranden, eller ödande mina krafter förgäves för att komma fram till de utskjutande klipporna. - -Och det var inte heller allt, för kravlande på de flata klipphällarna eller kastande sig i vattnet med ekande plask såg jag stora monster — som mjuka jättesniglar — två eller tre tjog till antalet, vars skällande läten ekade mellan klipporna. - -Jag har efteråt förstått att de var sjölejon och helt ofarliga. Men anblicken av dem, tillsammans med kustens otillgänglighet och vågornas höjd var mer än nog för att avskräcka mig från att gå iland där. Jag var beredd att hellre svälta ihjäl till sjöss än att möta dylika faror. - -Men jag hade bättre odds, tycktes det mig, åt andra hållet. Norr om Skotudden ligger vid lågvatten en lång sträcka gul sandstrand. Norr om det, finns en annan udde, Skogsudden, som den angavs på kartan — inbäddad i höga, gröna tallar, vilka växte ända ner till stranden. - -Jag mindes vad Silver hade sagt om strömmen som gick utmed hela Skattkammaröns västra kust och från där jag befann mig, var jag redan under dess inflytande, så jag föredrog att lägga Skotudden bakom mig och satsa mina krafter på ett försök att landa på Skogsuddens kust. - -Dyningarna gick höga och jämna på havet. Vinden blåste stadigt och milt söderifrån, och då vinden och strömmen inte kämpade emot varandra, föll och steg vågorna utan att brytas. - -Om det inte förhållit sig på det sättet skulle jag för länge sedan ha gått under; men som det nu var, är det förvånansvärt hur lätt och säkert min lilla och lätta båt red på vågorna. Ofta, då jag låg på dess botten och inte hade mer än ett öga över fribordet kunde jag se en stor blå vågtopp häva sig nära ovanför mig; men ändå gungade getskinnsbåten bara till lite och dansade, som på fjädrar och därefter fortsätta på vågens andra sida, lika lätt som en fågel vilar på vågorna. - -Efter en stund hade jag samlat en hel del mod och satte mig upp för att pröva min skicklighet som paddlare. Men till och med den minsta förändring i viktförhållanden framkallade våldsamma förändringar i hur båten betedde sig. Och jag hade knappt rört mig innan båten slutade med sina mjuka dansande rörelser och stack nosen rakt in i en våg så hårt att det gjorde mig yr och skummet stänkte. - -Jag blev genomvåt och skrämd från vettet och lade mig genast ner i min tidigare ställning, varvid getskinnsbåten verkade ta sitt förnuft tillfånga igen och red lika lätt som tidigare bland vågorna. Det var uppenbart att man inte skulle lägga sig i vad hon gjorde och, eftersom jag hur som helst inte på något sätt kunde påverka hennes kurs, vilket hopp hade jag kvar att nå land? - -Jag började nu bli verkligt rädd, men jag behöll fattningen, trots allt. Först av allt öste jag försiktigt ur vattnet med hjälp av min mössa; så genom att åter få upp ögat över relingen studerade jag hur båten lyckades ta sig så mjukt genom vågorna. - -Jag fann att varje våg, istället för att vara den stora, mjuka, blanka vattenmassan som den liknar från land eller från ett fartygs däck, i stället bestod av en mängd små kullar, slätter och dalar. Getskinnsbåten, då man lämnade den ifred, sökte, kan man säga sin väg i de lägre delarna och undvek de branta sluttningarna och topparna. - -”Nå”, tänkte jag, ”det är uppenbart att jag måste ligga där jag ligger och inte rubba balansen; men det är också uppenbart att jag kan sticka ut paddeln över sidan och då och då, på de släta ställena, ge henne ett årtag eller två mot land.” Jag omsatte genast dessa tankar i handling. Där låg jag på armbågarna i den allra mest ansträngande ställning och då och då kunde jag ta ett eller två paddeltag för att vrida hennes för mot stranden. - -Det var ett mycket tröttande och långsamt arbete, ändå kunde jag tydligt se hur jag vann; och vartefter vi kom närmare Skogsudden, även om jag insåg att vi otvivelaktigt skulle komma att missa den, hade jag ändå kommit omkring etthundra yards ostvart. I själva verket var jag mycket nära land. Jag kunde se de svala, gröna trädtopparna vaja tillsammans i brisen och kände mig övertygad om att kunna landa på nästa udde. - -Det var hög tid, eftersom jag nu började lida av törsten. Solens gassande ovanifrån och dess tusentals reflektioner i vågorna, havsvattnet som stänkte och torkade på mig och täckte mina läppar med sitt salt, i kombination med att min strupe brann och mitt huvud värkte. Synen av träden som var så nära gjorde mig nästan sjuk av längtan att komma iland, men strömmen förde mig snabbt förbi udden och nästa stycke öppet hav låg framför mig, då jag upptäckte något som genast fick mig på andra tankar. - -Rakt framför mig, inte en halv mile [3] ifrån mig, skådade jag “Hispaniola”, under segel. Naturligtvis utgick jag ifrån att de skulle ta mig till fånga; men jag var så nedslagen av törst att jag knappt visste om jag skulle glädjas eller sörja över den tanken, och en lång stund innan jag kommit till klarhet i denna fråga, hade förvåningen helt tagit mitt sinne i sitt våld och jag kunde inget annat göra än att stirra och förundras. - -“Hispaniola” förde storsegel och två jibbar eller klyvare och den vackra vita segelduken sken i solskenet som snö eller silver. När jag först siktade henne, gick hon för alla satta segel; hon låg på en ungefärlig nordvästlig kurs och jag antog att männen ombord tänkte sig att gå runt ön tillbaka till ankarplatsen. För närvarande föll hon av mer och mer åt väster, så jag trodde att de upptäckt mig och höll på att vända för att fånga upp mig. Till sist gippade hon rätt upp i vindögat; seglen slog back och hon låg där hjälplös ett tag, medan seglen levde. - -”Vilka klantskallar”, sade jag; ”de måste fortfarande vara fulla som kajor.” Och jag tänkte på vad kapten Smollett skulle ha ansett om deras sjömanskap. - -Under tiden föll skonaren undan för undan av och hennes segel fylldes igen på en ny bog och hon seglade snabbt under någon minut, innan hon åter gick rakt upp i vinden. Åter och återigen upprepades detta. Fram och tillbaka, upp och ner, nord, syd, öst och väst, seglade “Hispaniola” gippande och fallande av och varje sådan manöver slutade som den hade börjat; med slående segelduk. Det stod klart för mig att ingen stod till rors. Och om detta var fallet, var fanns i så fall de båda männen? Antingen var de asberusade eller så hade de övergivit henne, tänkte jag, och kanske, om jag kan ta mig ombord kan jag segla henne tillbaka och återlämna henne till kaptenen. - -Strömmarna förde både getskinnsbåten och skonaren sydvart i ungefär samma hastighet. Men vad den senares segling anbelangande, var den så vild och oberäknelig och hon låg för var gång så länge i vindögat att hon verkligen inte gjorde någon framfart alls, om hon i sanningens namn inte förlorade lite för vart slag. Om jag bara tordes sätta mig upp och paddla, skulle jag helt säkert kunna ta mig ikapp henne. Denna plan hade ett stänk av äventyr över sig som ingöt mod i mig, och tanken på vattentunnan bredvid den förliga lejdaren vid skansen fördubblade mitt växande mod. - -Jag satte mig upp och välkomnades nästan genast av en ny störtskur, men denna gång höll jag fast vid min plan och började, med all den styrka och försiktighet jag kunde uppamma, att paddla mot den redlösa “Hispaniola”. En gång tog jag en törn mot en våg så kraftigt att jag tvingades stanna och ösa båten, med hjärtat fladdrande som fågelvingar i bröstet, men gradvis fick jag rutin och förde min getskinnsbåt mellan vågorna, endast då och då med en törn om dess bog och en stänkskur i ansiktet. - -Jag vann nu stadigt på skonaren; jag kunde se hur mässingen på rorkulten, där den svängde fram och tillbaka och fortfarande såg jag inte en själ på hennes däck. Jag kunde inte tro annat än att de hade övergivit henne. I annat fall låg männen berusade under däck, där jag kanske kunde slå dem medvetslösa och sedan förfoga som jag ville med fartyget. - -Nu hade hon en stund gjort det som var det sämsta tänkbara för mina avsikter — legat stilla. Hon låg med fören nästan rätt sydvart och girade förstås hela tiden. Varje gång hon föll av, fylldes hennes segel delvis och detta förde henne på ett ögonblick åter upp i vinden igen. Jag sade att detta var det sämsta tänkbara för mig, eftersom hur hjälplös hon än såg ut att vara i denna situation, med segelduken smällande som kanonskott och blocken flygande av och an på däck, fortsatte hon ändå bort från mig, inte endast med strömmarnas hastighet, utan även med sin avdrift, vilken naturligtvis var stor. - -Men nu fick jag till sist min chans. Brisen mojnade för några sekunder och strömmen vred henne långsamt, så att “Hispaniola” sakta snurrade kring sin egen axel och visade mig äntligen sin akterspegel, där kajutafönstren fortfarande stod öppna och lampan över bordet fortfarande brann mitt på ljusa dagen. Storseglet hängde slakt som en fana. Hon låg stilla, så när som på strömmen. - -Ett litet tag hade jag förlorat på henne, men nu lade jag manken till och knappade åter in på henne. - -Jag var inte hundra yards [4] från henne när vinden åter satte in; seglen fylldes för babords halsar och hon satte åter fart, stigande och fallande som en svalas flykt. - -Till att börja med kände jag bara uppgivenhet, men därpå vände allt till glädje. Hon föll åter av, tills hon visade mig sin bredsida — fortsatte att falla av tills hon tillryggalagt halva och därefter två tredjedelare och sedan tre fjärdedelar av avståndet som skiljt oss åt. Jag kunde se hur vågorna fräste vita runt hennes bog. Hon tycktes resa sig oändligt högt över mig från min låga position i getskinnsbåten. - -Och så plötsligt insåg jag faran. Jag hade ingen tid att tänka — nätt och jämt tid att handla för att rädda livhanken. Jag befann mig på toppen av en våg då skonaren tornade upp sig framför mig på toppen av nästa våg. Bogsprötet befann sig rakt över mitt huvud. Jag hoppade upp i stående och hoppade, så getskinnsbåten hamnade under vatten. Med en hand fick jag tag i klyvarbommen, medan min fot hamnade mellan ett stag och gajen; och medan jag ännu flåsande klängde mig fast där, sade en dov duns att skonaren hade rammat och sänkt getskinnsbåten och att jag nu utan möjlighet att fly befann mig ombord på “Hispaniola”. - -Jag hade nätt och jämt fått fäste på bogsprötet då klyvaren slog över och fylldes på andra bogens halsar, med ljudet som av ett kanonskott. Skonaren darrade från kölen och uppåt av denna förändring, men i nästa stund, medan de övriga seglen fortfarande drog, slog klyvaren tillbaka och hängde sedan slak. - -Detta hade sånär kastat mig ner i havet och jag lät nu ingen tid gå förlorad, utan kravlade in längs bogsprötet och tumlade hals över huvud ner på däck. - -Jag var på skansens läsida och storseglet, vilket fortfarande drog, dolde stora delar av akterdäck för mig. Inte en själ fanns att se. Däcksplankorna, som inte svabbats sedan myteriet, täcktes av avtrycken från många fötter och en tomflaska, avslagen vid halsen rullade fram och tillbaka vid spygatten som en levande varelse. - -Plötsligt lade sig “Hispaniola” rakt upp i vinden. Klyvarna bakom mig smällde högljutt och rodret slamrade även det och hela fartyget hävde sig och skälvde, och i samma stund svängde storsegelsbommen in över däck med tågen jämrande sig i blocken och jag såg nu läsidan på akterdäck. - -Där fanns de två vakterna, helt visst; rödmössan på rygg, stel som en båtshake, med utsträckta armar som på ett krucifix och med tänderna synliga genom de särade läpparna; Israel Hands satt lutad mot relingen, med hakan mot bröstet och sina händer framför sig på däcket, med ansiktet blekt som en talgdank under solbrännan. - -Ett krängde och stampade fartyget som en oinriden häst, med svällande segel, än på ena bogens halsar, än på den andra och bommen svängde av och an till dess att masten jämrade sig högljutt under påfrestningen. Då och då kom ett moln av lätta stänk över relingen och fartygets stäv stampade mot vågorna: så mycket sämre detta stora fartyg red på vågorna än min hembyggda, skeva getskinnsbåt, så numera låg på havsbotten, hade gjort. - -Vid varje duns som skonaren tog, gled den rödmössade fram och tillbaka, men — vilket var hemskt att skåda — varken hans ställning eller hans öppnade grin rörde sig det minsta trots den omilda behandlingen. Vid varje stöt tycktes även Hands att sjunka alltmer samman och lägga sig tillrätta på däcket, medan hans fötter gled allt längre isär och hela hans kropp komma att kana mot fören, så att hans ansikte, undan för undan, kom att döljas för mig och, slutligen, kunde jag inte se något av honom nedanför öronen och en sliten polisonglock. - -Samtidigt lade jag märke till att runt dem båda två stänk av mörkt blod på däcksplankorna och blev alltmer övertygad om att de hade dödat varandra i sin druckna vrede. - -Medan jag sålunda iakttog dem och undrade, under ett lugnt ögonblick, då fartyget höll sig stilla, rullade Israel Hands delvis runt och med ett lågt stönande vred han sig tillbaka i den ställning som jag ursprungligen funnit honom. Stönandet som signalerade smärta och dödskamp och det sätt på vilket hans käke hängde slappt ned var hjärtskärande. Men då jag erinrade mig det samtal jag hade avlyssnat från äppeltunnan, lämnade jag all medkänsla bakom mig. - -Jag gick akterut, tills jag nådde stormasten. - -”Jag kom tillbaka ombord, herr Hands”, sade jag ironiskt. - -Han rullade med ögonen vilt, men var alltför medtagen för att uttrycka sin förvåning. Allt han fick fram var ett enda ord: ”Konjak.” - -Det slog mig att det inte fanns någon tid att förlora och så dök jag under bommen, som återigen slog över däck och drog mig akterut och nedför lejdaren till kajutan. - -Där rådde sådan oordning att ni knappt kan föreställa er den. Alla låsta skåp hade brutits upp i jakten efter kartan. Durken var täckt av ett tjockt smutstäcke där skurkarna hade satt sig för att supa eller pokulera efter att ha vadat runt i träsken runt deras läger. Skotten som alla var målade i klar vit färg med förgyllda lister, var täckta av smutsiga handavtryck. Dussintals tömda flaskor rullade klirrande runt i hörnet i takt med att fartyget hävde sig. En av doktorns läkarböcker låg uppslagen på ett bord och hälften av dess sidor var utrivna, använda som piptändare, antar jag. Mitt i denna röra kastade den rykande lampan sitt sken, alldeles smutsbrun av rök. - -Jag gick in i förrådet; alla tunnor var borta och flaskorna hade ett förvånansvärt stort antal tömts och kastats bort. Sedan myteriet inleddes kunde i sanning inte en enda av dem ha hunnit nyktra till. - -Jag letade i resterna och fann en flaska med lite konjak kvar, åt Hands; och åt mig själv rotade jag fram några skeppskex, lite inlagd frukt, russin i stora mängder och en ostbit. Med detta återvände jag upp på däck, satte ner min egen ranson vid rorhuvudet och utom räckhåll för rorgängaren, gick förut till vattentunnan och tog mig en rejäl slurk vatten, och därpå, och inte förr, gav jag Hands konjaken. - -Han måste ha druckit en gill [1] innan han tog flaskan från munnen. - -”Aye”, sade han, ”fördömt, men det var vad jag behövde.” - -Jag hade reda satt mig i mitt eget hörn och börjat äta. - -”Svårt skadad?” frågade jag honom. - -Han grymtade, eller snarare skällde. - -”Om den där doktorn hade funnits ombord”, sade han, ”skulle jag krya på mig på ett par vakter, men jag har ingen tur med mig, förstår du, och det är det som är mitt problem. Den där luspudeln är så gott som död, det är han”, tillade han och pekade på mannen med den röda mössan. ”Han var inget till sjöman hur som helst. Och varifrån kom du, då?” - -”Tja”, sade jag, ”jag har kommit ombord för att ta befälet över detta fartyg, herr Hands; och ni får vara så god att betrakta mig som er kapten till dess jag säger något annat.” - -Han bligade surt på mig, men sade ingenting. Till dels hade något färg nu återvänt på hans kinder, även om han fortfarande såg mycket sjuk ut och fortsatte att glida fram och tillbaka med fartygets rörelser. - -”För övrigt”, fortsatte jag, ”så tål jag inte att segla under den där flaggen, herr Hands; och med ert tillstånd, skall jag stryka den. Bättre att segla under ingen flagg alls än den där.” - -Och igen duckade jag under bommen och sprang till flaggfallen, halade ner den fördömda svarta flaggan och kastade den överbord. - -”Gud välsigne Konungen!” sade jag och viftade med min mössa. ”Och ned med kapten Silver!” - -Han betraktade mig noga och slugt, nu med hakan helt nere på bröstet. - -”Jag antar”, sade han slutligen, ”jag antar, kapten Hawkins, att ni vill komma iland nu. Kanske kan vi komma överens.” - -”Ja”, sade jag, ”mycket gärna, herr Hands, så sjung ut.” och jag återupptog till min måltid med god aptit. - -”Den där karlen”, inledde han och nickade matt mot liket, ”– O’Brien hette han, en satans irländare — den där karlen och jag fick henne under segel; och avsåg att segla henne tillbaka. Nå, han är död nu, det är han — stendöd; och vem som skall segla henne, det förstår jag inte. Men jag ska ge er in ledtråd: Det blir inte den där karlen, det säger jag bara. Nå, hör på mig, om ni ger mig mat och dricka och en gammal halsduk eller näsduk för att förbinda mina sår med, så skall jag berätta för er hur ni skall segla henne och det är väl inte mer än rätt och riktigt, anser jag.” - -”Jag skall säga er en sak”, sade jag: ”Jag tänker inte återvända till kapten Kidds ankarplats. Jag avser att segla till det norra inloppet och stranda henne lugnt och stilla där.” - -”Det ante mig”, utropade han. ”Vad tar ni mig för, en förbannad landkrabba, eller? Jag har väl ögon att se med? Jag har prövat lyckan, det har jag, och förlorat och nu är det ni som har överhanden. Norra inloppet? Nåja, jag har inte mycket till val, det har jag inte! Jag skall hjälpa er att segla henne till galgbacken så ta mig djävulen! Det skall jag minsann!” - -”Nå, jag tyckte att han hade rätt i vad han sade. Vi slöt ett avtal på stället. Inom tre minuter hade jag fått “Hispaniola” under segel längs Skattkammaröns kust, med gott hopp om att nå norra udden före middagstid och ta mig runt till norra inloppet före floden, där vi kunde stranda henne säkert och sedan vänta tills tidvattnet vände då vi kunde gå iland. - -Så surrade jag rorkulten och gick ner under däck till min egen kista, där jag tog fram en av min mors mjuka silkesnäsdukar. Men denna och med min hjälp, förband Hands det stora, blödande sticksåret han fått i låret och sedan han ätit något och fått sig en eller två klunkar konjak till, tillfrisknade han synbart och talade högre och tydligare och var, på det hela taget, som en helt ny människa. - -Brisen gjorde oss god tjänst. Vi nästan flög fram snabbt som fåglarna, öns kust blixtrade förbi och utsikten förändrades för var minut. Snart hade vi passerat höglandet och forsade förbi låga, sandiga landpartier, här och där med utspridda dvärgtallar, och snart hade vi passerat även dem och rundade den steniga kullen som utgör öns nordligaste punkt. - -Jag gladdes mycket över att föra befälet och över det vackra, soliga vädret, samt den vackra utsikten längs kusten. Jag hade nu gott om vatten och mat. Mitt samvete, som hade plågat mig svårt för att jag rymt, var nu tystat av den erövring jag gjort. Allt var, ansåg jag, som det skulle, förutom rorsmannens ögon, som oavbrutet följde mina göranden runt på däck och det underliga leendet som ständigt fanns i hans ansiktsuttryck. Det var ett leende som präglades både av smärta och svaghet — ett härjat gammelmansleende; men dessutom fanns där en aning lömskhet, en skugga av förräderi i hans ansiktsuttryck då han slugt satt och iakttog och övervakade mig, medan jag arbetade. - -Vinden, som hittills tjänat oss väl, vred sig nu åt väst. Det underlättade mycket för oss då vi rundade öns nordöstra hörn till norra inloppets mynning. Saken var dock, att vi eftersom vi inte hade möjlighet att ankra henne och inte ville stranda henne förrän tidvattnet stigit en hel del till, hade vi gott om tid. Rorsmannen lärde mig hur jag skulle dreja bi; och efter en hel del övning lyckades jag med den saken och vi satt under tystnad under ännu en måltid. - -”Kapten”, sade han efter ett långt tag, med sitt obehagliga leende, ”här ligger min gamle skeppskamrat O’Brien; kanske kunde ni hiva honom överbord. Jag är inte känslig i vanliga fall och jag förebrår mig inte för att ha tagit livet av honom, men han är inte så snygg där han ligger, eller vad säger ni?” - -”Jag är inte tillräckligt stark och tycker inte om arbetsuppgiften; så vad mig anbelangar, får han ligga där han ligger”, sade jag. - -”Det här fartyget för otur med sig, “Hispaniola”, Jim”, fortsatte han och blinkade. ”En hel del karlar har dött på den här “Hispaniola” — en hel skara stackars sjömän döda och försvunna sedan du och jag mönstrade på i Bristol. Jag har inte sett maken till otur, det har jag inte. Här har vi den här O’Brien — död, det är han. Nåja, jag är ingen boklärd karl, men du är ju en gosse som kan läsa och räkna, och för att gå rakt på sak: Tror du att en döding är död för gott, eller kan han få livet åter?” - -”Ni kan döda hans kropp, herr Hands, men inte hans själ; det måste ni känna till redan”, svarade jag. ”O’Brien här befinner sig i en annan värld och kanske iakttar han oss.” - -”Jaha”, sade han. ”Nå, det är ju otur — verkar ju som meningslöst att ha ihjäl folk i så fall. Men det får vara hur det vill, andar kan inte ställa till med mycket, efter vad jag sett. Jag tar risken med andarna, Jim. Och eftersom du nu ärligt sagt din mening, så vore det snällt om du gick ner i kajutan och hämtar en — nä, satan om jag kommer på vad det heter — nåja, hämta en flaska vin åt mig, Jim — den här konjaken stiger mig åt huvudet.” - -Nå, rorsmannens tvekan föreföll mig onaturlig och vad gällde hans åsikt att han skulle föredra vin framför konjak misstrodde jag den fullkomligt. Hela hans historia var en förevändning. Han ville att jag skulle gå under däck — så mycket stod klart; men vad hans avsikt var kunde jag inte föreställa mig. Hans blick mötte aldrig min; den vandrade fram och tillbaka, av och an; ibland såg han upp i himlen ibland kastade han en snabb blick på den döde O’Brien. Hela tiden log han och stack ut tungan på det allra mest skyldiga, generade sätt, så att ett barn kunde ha sett att han lurade på någon krigslist. Jag svarade honom dock genast, eftersom jag insåg var min fördel låg och att med en så genomenfaldig karl som honom, skulle jag lätt kunna dölja mina misstankar hela tiden. - -”Vin?” frågade jag. ”Ja, det vore nog bättre. Vill ni ha vitt eller rött?” - -”Nå, jag tror inte det spelar någon roll för min del, skeppskamrat”, svarade han; ”så länge det är starkt och det finns gott om det.” - -”Javisst”, svarade jag. ”Jag skall hämta portvin åt er, herr Hands. Men jag får nog leta en stund efter det.” - -Med dessa ord gick jag raskt nerför kajutatrappan och ställde till så mycket oljud jag kunde. Därefter tog jag av mig skorna och sprang ljudlöst genom den trånga gången, tog mig uppför skanslejdaren och stack upp huvudet genom skansluckan. Jag visste att han inte väntade att se mig där, ändå vidtog jag alla tänkbara försiktighetsåtgärder, och i sanning visade sig de värsta av mina misstankar vara riktiga. - -Han hade rest sig upp från sin liggande ställning, och stod nu på alla fyra och även om hans ben visserligen smärtade honom synbart då han rörde sig — eftersom jag hörde hur han kvävde ett stön — lyckades han ändå släpa sig över däcket förvånansvärt snabbt. På en halv minut hade han nått spygattet på babordssidan och tog ur en rulle tågvirke fram en lång kniv, eller snarare en kort dolk, nedsölad av blod upp till skaftet. Han såg på den ett ögonblick, sköt fram sin underkäke, prövade spetsen mot sin hand och så gömde han den snabbt innanför sin jacka, innan han vältrade sig tillbaka till sitt ursprungliga ställe vid relingen. - -Detta var allt jag behövde veta. Israel kunde röra sig och var nu beväpnad och efter allt besvär han gjort sig för att bli av med mig, stod det klart att jag var tänkt att bli hans nästa offer. Vad han skulle ta sig till efteråt — försöka kräla över hela ön från det norra inloppet till lägret nere vid träsken, eller avfyra en kanonsalva och hoppas på att hans kamrater skulle komma först för att hjälpa honom — var, naturligtvis mer än vad jag kunde svara på. - -Ändå var jag säker på att jag kunde lita på honom i ett avseende, eftersom våra intressen därvidlag sammanföll, och det var hur vi skulle göra med skonaren. Vi önskade båda se henne strandad i säkerhet, på ett skyddat ställe, så att hon, när tiden var mogen, kunde tas av grund igen och med så lite arbete och så liten risk som var möjligt gå till sjöss igen. Och till detta skett ansåg jag att mitt liv skulle komma att skonas. - -Under det att dessa tankar flög genom min hjärna, hade jag inte legat på latsidan vad min kropp anbelangade. Jag hade smitit tillbaka till kajutan, återigen tagit på mig skorna och på måfå grabbat den första bästa vinflaska jag hittade och med denna som svepskäl, återvänt upp på däck. - -Hands låg som jag lämnat honom, i en enda hög och med sänkta ögonlock, som vore han alltför svag för att tåla solljuset. Han såg dock upp, då jag anlände, slog av halsen på flaskan med stor vana, tog en rejäl klunk, med sin favoritskål: ”God lycka!” Så låg han stilla ett tag och plockade fram en bit tobak och bad mig skära till en tuggbuss åt honom. - -”Skär en bit av den här”, sade han, ”för jag har ingen kniv och även om jag hade haft en så hade jag nog inte tillräckligt med krafter. Å, Jim, Jim, jag tror att min tid är ute! Skär av en buss åt mig — det blir förmodligen min sista, gosse, för nu är det nog adjöss med mig, det är säkert.” - -”Nåja”, sade jag, ”jag skall skära till er tobak, men om jag var ni och trodde att min sista stund var inne, skulle jag läsa mina böner, som en sann kristen.” - -”Varför?” sade han. ”Svara på det, varför?” - -”Varför!” utropade jag. ”Ni frågade mig alldeles nyss om de döda. Ni har svikit er plikt, levt i synd, lögner och blod; där ligger den man ni nyligen dödat framför er, och ni frågar mig varför! För att få Guds förbarmande, herr Hands, det är skälet.” - -Jag var en smula upphetsad på rösten, eftersom jag tänkte på den blodiga dolk han gömde i fickan och med vilken han planerade att ta mitt liv. Han för sin del tog en djup klunk av vinet och talade med mig med stort och ovanligt allvar i stämman. - -”I trettio år”, sade han, ”har jag seglat på haven och sett gott och ont, levt gott och lidit ont; upplevt vackert väder och stormar, hur provianten tagit slut, hur folk tagit till knivarna och jag vet inte allt. Nå, nu skall jag säga dig en sak, jag har ännu aldrig sett hur något gott kommit ur godhet. Bättre att förekomma än att förekommas, det är mitt motto; döda män bits inte; det är min syn på saken — amen, jajamen. Och nu, hör på här”, tillade han och hans tonfall förändrades plötsligt, ”nu är det slut med de här dumheterna. Vid det här laget har tidvattnet stigit tillräckligt. Nu lyder ni mina order, kapten Hawkins, och så seglar vi skutan raka vägen in och får det överstökat.” - -Vi hade endast något under 2 miles [1] kvar att segla; men navigeringen var svår, eftersom inloppet till denna den norra ankarplatsen inte endast var trångt och grunt, utan låg i öst-västlig riktning, så skonaren måste hanteras varsamt för att ta sig in. Jag anser att jag var en duktig och flink rorgängare och jag är övertygad om att Hands gjorde ett utmärkt arbete som lots, eftersom vi snirklade oss in och nuddade vid stränderna, med sådan säkerhet och skicklighet att det var en fröjd för ögat. - -Knappt hade vi passerat uddarna förrän landet slöt sig kring oss. Stränderna vid norra inloppet var lika trädbeklädda som vid den södra ankarplatsen, men viken var längre och trängre och liknade mer en flods utlopp, vilket det också var. Rakt framför oss, vid den södra stranden, såg vi ett skeppsvrak i sista stadiet av upplösning. Det hade varit ett ståtligt fartyg med tre master, men nu hade det legat så länge utsatt för vädrets makter, att det var insnärjt i ett nät av droppande sjögräs och på dess däck hade strandbuskarna slagit rot och frodades och blommade frikostigt. Det var en sorglig syn, men det betydde att detta var en skyddad ankarplats. - -”Nå”, sade Hands, ”titta där, där är ett lämpligt ställe att stranda ett fartyg på. Fin, slät sand, lä, träd runtikring och blommor som i en trädgård på det där gamla vraket.” - -”Och när hon är strandad?” frågade jag. ”Hur får vi henne flott igen?” - -”Lätt”, svarade han: ”man går iland med en lina där borta på andra sidan vid ebb, gör fast den runt en av de där stora tallarna; tar den med tillbaka och gör fast vid ankarspelet, och ligger där tills tidvattnet vänder. Vid flod tar alle man i vid linan och så går hon loss lika lätt som aldrig det. Och pass på nu, gosse, för nu närmar vi oss och vi har för hög fart. Håll en aning styrbord — så där — rätt så - styrbord — babord några streck — stötta så — rätt så!” - -Så gav han mig befallningar som jag andlöst åtlydde, till dess att han plötsligt ropade ”lova nu, min vän, lova!” Och jag lade snabbt om rodret fullt ut och “Hispaniola” girade snabbt och stäven var nu vänd mot den låga, skogsklädda stranden. - -Spänningen under dessa sista manövrer hade på sätt och vis inverkat på hur uppmärksamt jag hittills iakttagit rorsmannen. Men mitt intresse för att få se hur fartyget fick gick på var så stor att jag helt glömt den fara som hängde över mig och jag stod lutad över styrbords reling och betraktade kölvattnet som spred sig långt framför vår bog. Jag skulle ha dött utan att ha gjort ett dugg för att försvara mitt liv, om inte plötsligt något väckt min oro och fått mig att vrida på huvudet. Kanske hörde jag något ljud, eller såg i ögonvrån hur hans skugga rörde sig; kanske hade jag samma slags sjätte sinne som katter har; men när jag såg mig om stod Hands redan halvvägs framme vid mig, med dolken i högra handen. - -Vi måste båda ha skrikit högt då våra blickar möttes, men medan mitt skrik kom sig av ren skräck, var hans ett ilsket vrålande som en anfallande tjur. I samma stund kastade han sig framåt och jag hoppade åt sidan, mot relingen. Då jag gjorde det, släppte jag rorkulten, vilken svängde över åt lä mycket snabbt, vilket jag tror räddade mitt liv, eftersom den träffade Hands över bröstet och fick honom att stanna för stunden. - -Innan han hunnit hämta sig, var jag i säkerhet ute ur den hörna där an fångat mig och hade hela däcket att ta skydd på. Just förut framför stormasten stannade jag, drog fram en pistol ur fickan, tog noga sikte, även om han redan hade vänt sig om och nu åter kom rakt mot mig, och tryckte in avtryckaren. Hanen slog igen, men därpå följde vare sig blixt eller dunder; allt havsvatten hade gjort laddningen en obrukbar. Jag svor över min egen försumlighet. Varför hade jag inte, i god tid kontrollerat och laddat om mina enda vapen? Då skulle jag inte, som nu var fallet, befinna mig i samma situation som ett får inför slaktarens bila. - -Trots sin skada rörde han sig fantastiskt fort, med det gråsprängda håret hängande ner över ansiktet och ansiktet självt lika rött som en röd fana av iver och ilska. Det fanns ingen tid att pröva min andra pistol och det hade nog inte lönat sig bättre, eftersom jag var säker på att den också skulle visa sig oanvändbar. En sak stod klar för mig: Jag kunde inte helt enkelt retirera, eftersom han då skulle fånga in mig i fören, på samma sätt som han nyss gjort i aktern. När han fått mig dit skulle nio eller tio tum av den blodfläckade dolken bli min sista erfarenhet på denna sida evigheten. Jag satte mina handflator mot stormasten, som var tämligen tjock och avvaktade, med varje nerv på helspänn. - -Då han såg att jag tänkte hoppa åt sidan, stannade även han till och så gick en stund åt till att han gjorde skenanfall som jag mötte med undanmanövrer. Detta var något som jag ofta gjort på lek vid vid Black Hill Cove-grottorna, men alldeles säkert kan ni tro, aldrig förr med så vilt bankande hjärta som nu. Ändå var det ju en pojklek och trodde att jag skulle kunde hålla stånd mot en äldre sjöman som dessutom var sårad i låret. Jag hade börjat återfå tillräckligt mycket mod för att tillåta mig ett par tankar på hur det hela skulle avlöpa, och medan jag ansåg att jag skulle kunna klara mig en god stund, såg jag inget hopp om att undkomma i slutänden. - -Nå, så var lägget då plötsligt “Hispaniola” gick på land, krängde till och satte kölen i sanden och sedan, snabbt som blixten fick slagsida tills däcket lutade i fyrtiofem graders vinkel och en stor mängd vatten rann in genom spygatten och hamnade i en pöl mellan däcket och relingen. - -Vi gick båda ögonblickligen omkull och båda rullade vi, nästan tillsammans ner mot spygatten, med den döde med röda mössan efter oss, fortfarande med utspridda armar där han stelt kom tumlande efter oss. Så nära var vi verkligen att mitt huvud slog i rorsmannens fot med en smäll som fick mina tänder att skaka. Trots den smällen var jag först på fötter igen, eftersom Hands trasslat in sig i liket. Skeppets slagsida gjorde att däcket inte dög att springa på; jag måste finna på en ny flyktväg och i samma stund som min fiende nästan kunde ta på mig, hoppade jag upp i mesanmastens vant och klättrade raskt till väders och vågade inte andas ut förrän jag satt på märsen. - -Det var snabbheten som hade räddat mig; dolken hade slagit in inte ens en halv fot under mig då jag inledde min snabba klättring; och där stod Israel Hands med öppen mun och ansiktet vänt uppåt mot mitt — sinnebilden för förvåning och besvikelse. - -Nu när jag fick en lugn stund, lät jag inte en sekund gå förlorad, utan bytte fängkrut i min pistol och när den åter var brukbar och för att fördubbla min säkerhet, fortsatte jag med att ladda om den andra helt och hållet. - -Mina göranden fick Hands att tappa fattningen; han började inse att turen inte var på hans sida längre och efter viss tvekan började han med stor möda att klättra uppför vanten med sin dolk i munnen. Det var mycket ansträngande och tog lång tid för honom att släpa det skadade benet efter sig och jag hade i lugn och ro hunnit avsluta mitt arbete innan han var ens en tredjedels väg upp. Då, med en pistol i varje hand, talade jag till honom. - -”Ett steg till, herr Hands”, sade jag, ”och jag skjuter hjärnan er i bitar! Döda män bits inte, som ni sade”, tillade jag skrattande. - -Han stannade omedelbart. Jag kunde se på hans ansiktsuttryck att han försökte tänka och att detta gick så långsamt och krävde verklig ansträngning, att jag i min nyvunna självsäkerhet började skratta. Sedan svalde han ett par gånger och började tala; hans ansikte bar fortfarande samma perplexa uttryck. För att kunna tala var han tvungen att ta dolken ur munnen, men i övrigt rörde han sig inte. - -”Jim”, sade han, ”jag tror att vi har kommit på kant med varandra, du och jag och att vi måste sluta fred. Jag skulle ha fått tag på dig om vi inte hade gått på så hårt och fått slagsida, men turen har aldrig varit på min sida, inte; och jag får väl stryka flagg nu, vilket är svårt nog, förstår du, för en gammal sjöbjörn som mig, inför en skeppsgossespoling som du.” - -Jag sög i mig av hans ord och log glatt, lika stolt som en tupp överst på gödselstacken, då han, utan förvarning förde sin högra hand över sin axel. Någonting flög sjungande som en pil genom luften; jag kände en stöt och sedan en skarp smärta; och där satt jag fastnaglad vid axeln i masten. I och med stundens smärta och förvåning — jag kan inte säga att jag handlade av egen vilja, och jag är säker på att jag aldrig tog sikte — avfyrades bägge mina pistoler och de föll därpå ur mina händer. De föll dock inte ensamma; med ett dämpat skri förlorade rorsmannen sitt grepp om vanten och störtade med huvudet först ner i vattnet. - -Till följd av fartygets slagsida hängde masterna långt ut över vattenytan och från min märs uppe vid salingen hade jag ingenting under mig utom vikens vatten. Hands som befunnit sig lägre än mig, hade följaktligen närmare till fartyget och föll mellan mig och relingen. Han kom upp en gång i ett moln av blodfärgat skum, innan han sjönk för gott. Då vattnet lugnat sig kunde jag se honom ligga ihopkrupen på den rena, ljusa sanden i skuggan av fartyget. En eller annan fisk simmade förbi hans kropp. Ibland, av rörelserna i vattnet, tycktes han röra sig en aning, som om han försökte ta sig upp. Men nog var han död, alltid; först skjuten och därpå drunknad och hade nu blivit fiskmat på just det ställe han ämnat åt mig. - -Jag hade inte fort nog försäkrat mig om detta, förrän jag började känna mig illamående, svimfärdig och rädd. Mitt varma blod rann över ryggen och bröstet på mig. Dolken, där den nitat fast min axel vid masten tycktes bränna som vore den ett rödglödgat järn; ändå var det inte dessa verkliga lidanden som smärtade mig, eftersom dessa kunde jag, tycktes det mig, kunna bära utan att klaga; det var skräcken att falla ner från märsen, ner i detta stilla, gröna vatten, och hamna bredvid rorsmannen. - -Jag höll mig fast med bägge händerna till dess att mina naglar värkte och jag slöt ögonen, som för att stänga skräcken ute. Gradvis kom jag åter till mina sinnen och min puls lugnade sig till en mer naturlig takt och jag var åter i stånd att handla rationellt. - -Min första tanke var att dra loss dolken, men antingen satt den alldeles för hårt, eller också svek mina nerver mig, eftersom jag med en våldsam rysning tvingades avstå. Men det hampade sig så, att själva rysningen gjorde jobbet åt mig. Kniven hade, de facto, sånär missat mig helt och hållet och satt bara i en hudbit, och denna rysning slet loss den. Blodet rann snabbare, det är klart, men jag var loss och det var endast min jacka och skjorta som satt fast. - -Dessa lossade jag med ett plötsligt ryck och så klättrade jag åter ner på däck utmed styrbords vant. Ingenting i hela världen skulle, uppskakad som jag var, ha förmått mig att klättra ner längs babordsvanten som hängde ut över vattnet och varifrån Israel helt nyligen störtat. - -Jag satte mig på däck och gjorde vad jag kunde åt min skada; det gjorde rejält ont och blödde fortfarande ymnigt men såret var varken djupt eller allvarligt; inte heller hindrade det mig från att röra armen. Så såg jag mig omkring och eftersom jag nu hade fartyget, på sätt och vis, för mig själv, började jag fundera på att befria det från sin sista passagerare — den döde O’Brien. - -Han hade, som jag redan omnämnt, kanat ner mot relingen, där han låg som en fruktansvärd, oformlig docka, i naturlig skala naturligtvis, men hur olik var han inte en levande ifråga om färger och uppenbarelse! I den ställning han låg var han lätt för mig att handskas med och nu hade jag vant mig av med så gott som all min rädsla för de döda och lyfte honom vid midjan som han hade varit en säck spannmål och med ett enda tag vräkte jag hans kropp överbord. Han föll i med ett ljudligt plums, den röda mössan föll av och förblev flytande på ytan; och så snart som plasket tystnat, kunde jag se honom och Israel ligga sida vid sida, båda vaggade av rörelserna i vattnet. O’Brien saknade, trots att han fortfarande var en ung man, helt hår på huvudet, Där låg han, med flintskallen över knäna på den man som tagit hans liv och de snabba fiskarna pilade fram och tillbaka över dem båda. - -Jag var nu ensam på fartyget; tidvattnet hade just vänt. Solen var bara några grader från att gå ner, så att tallarnas skuggor på den västra stranden började sträcka sig tvärs över ankarplatsen och bildade ett mönster på däcket. Aftonbrisen hade blåst upp och trots att vi låg väl i lä från kullen med de två topparna i öster, började det så smått att sjunga stilla i tågvirket och det levde i de slappa seglen. - -Jag började inse att fartyget var i fara på grund av vinden. Klyvarna fick jag snabbt ner tumlande på däcket, men storseglet var värre. Självklart hade, då skonaren fick slagsida, bommen svängt ut utanför däck och segelnocken och en fot [1] eller två av seglet hängde till och med ner i vattnet. Jag trodde att detta förvärrade situationen; men fallen var så hårt spända att jag nästan var rädd att röra dem. Till sist tog jag fram min kniv och skar av dem. Piken föll genast och en stor svällande bukt av segelduk flöt bredvid fartyget och, fast jag tog i allt vad jag kunde, lyckades jag inte bärga seglet. Jag hade gjort vad jag kunde; nu fick “Hispaniola”, liksom jag själv, lita till försynen. - -Vid det här laget hade hela ankarplatsen lagts i skugga — jag minns hur de sista strålarna föll in genom en glänta i skogen och de sken som juveler på vrakets blomsterklädda yta. Det började kyla på; tidvattnet drog sig snabbt ut till sjöss och skonaren lade sig alltmer till rätta på sidan. - -Jag tog mig förut och såg mig ut över relingen. Det verkade tillräckligt grunt och med ankartrossen som jag själv kapat i bägge händerna som säkerhetsåtgärd, lät jag mig själv försiktigt falla överbord. Vattnet gick mig nätt och jämt upp till midjan; sanden var fast och räfflad av vågorna och jag vadade iland vid gott mod, lämnande “Hispaniola” liggande på sidan, med storseglet utspritt vitt över vikens yta. Ungefär samtidigt gick solen ner helt och hållet och vinden visslade lågt i skymningen bland de vajande furorna. - -Äntligen och åtminstone var jag nu iland igen, och jag kom inte heller tomhänt. Där låg skonaren, befriad till sist från piraterna och beredd när våra egna män kom ombord och stack ut till sjöss igen. Jag önskade inget högre än att återvända till blockhuset och skryta om vad jag åstadkommit. Möjligen kunde de förebrå mig en smula för att jag stack iväg, men att jag vunnit “Hispaniola” åter skulle bli mitt slagkraftiga svar och jag hoppades att till och med kapten Smollett skulle erkänna att min tid iland inte varit bortkastad. - -Med detta i hågen och vid mycket gott mod, började jag min hemmarsch till blockhuset och mina kamrater. Jag mindes att den östra av de floder som hade sina utlopp vid kapten Kidds ankarplats rann från berget med två toppar till vänster om mig och jag lade ut kursen så att jag skulle komma fram till floden och ta mig över innan den vuxit sig alltför bred. Skogen var tämligen öppen och jag höll mig till de lägre utlöparna och hade snart tagit mig över kullens krön, för att därpå vada över vattendraget, som inte räckte mig över smalbenen. - -Detta förde mig i närheten av det ställe där jag träffat på Ben Gunn, den strandsatte; och jag gick nu fram med större försiktighet och höll noggrann utkik runt omkring mig. Skymningen hade fallit helt och hållet och då jag kom fram till klyftan mellan de två topparna, blev jag medveten om ett flammande sken mot natthimlen, där jag trodde att ömannen höll på att tillaga sin kvällsmat över en stor eld. Ändå undrade jag, i mitt stilla sinne, varför han var så vårdslös med att visa var han befann sig. För om jag kunde se hans eldsken så tydligt, skulle den inte då även nå Silvers ögon där han slagit läger på stranden bland träsken? - -Gradvis blev natten allt svartare; endast med största svårighet kunde jag hitta vägen ens i grova drag mot mitt mål med ledning av de dubbla kullarna bakom mig och Kikaren till höger, vilka syntes allt mindre tydligt; stjärnorna var få och bleka; och i den låglänta terräng där jag vandrade snavade jag över buskarna och rullade ner i sandiga gropar. - -Plötsligt föll ett slags ljus över mig. Jag såg upp; ett blekt, glimrande av månstrålar hade uppstått kring Kikarens topp och strax därpå såg jag något brett och silverfärgat röra lågt nere bland trädtopparna och visste att månen var på väg att gå upp. - -Med den till min hjälp, avverkade jag den återstående sträckan mot min resas mål och ibland gående, ibland springande kom jag otåligt allt närmare blockhuset. Men då jag kom ut i gläntan som omgav den, var jag inte så tanklös att jag inte drog ner på farten och gick fram lite försiktigare. Det skulle ha varit ett snöpligt slut på mina äventyr, om jag av misstag blivit nedskjuten av mina egna kamrater. - -Månen steg allt högre och dess ljus föll här och var i mängder över de mer öppna partierna i skogen och rakt framför mig framträdde nu ett glödande ljus med annorlunda färg bland träden. Det var rött och varmt och ibland mörknade det en smula — liksom glöden från en falnande lägereld. - -Jag kunde inte, om det så gällde mitt liv, räkna ut vad det var jag såg. - -Till sist kom jag fram raka vägen till gläntans utkanter. Dess västra sida låg redan indränkt i månsken; resten och själva blockhuset låg fortfarande i svart skugga, avdelad av långa, silverfärgade ljusstråk. På andra sidan huset hade en enorm brasa brunnit ner till glöd och spred ett klart, rött återsken, i skarp kontrast mot månens mjukt bleka ljus. Inte en själ rörde sig och inte ett ljud hördes, bortsett från vinden. - -Jag stannade upp mycket undrande och kanske även en smula rädd. Vi brukade inte tända stora brasor; tvärtom, enligt kaptenens order, tämligen sparsamma med veden och jag började oroas över att något gått fel under tiden jag varit borta. - -Jag smet runt till den östra sidan och höll mig i skuggan och, på ett bekvämt ställe, där mörkret var som tätast, tog jag mig över palissaden. - -För att ta det säkra före det osäkra, kröp jag på knän och händer ljudlöst mot husknuten. Då jag kom närmare lättades mitt sinne plötsligt och i hög grad. Det är inget trevligt ljud i sig och jag har ofta klagat över det förut, men just nu var det som musik att höra hur mina vänner snarkade tillsammans så högljutt och fridfullt i sin sömn. Utkikens rop ombord, detta underbara ”allt väl ombord!” har aldrig klingat mer betryggande. - -Men samtidigt rådde ingen tvekan om en sak; de höll sig med alldeles för usel vakthållning, Om jag hade tillhört Silvers mannar och nu kröp fram mot dem, skulle inte en enda själ bland dem ha fått uppleva gryningen. Så låg det till, tänkte jag och med kaptenen sårad; och igen förebrådde jag mig skarpt för att ha lämnat dem i sådan fara med så få som kunde hålla vakt. - -Nu hade jag nått fram till dörren och ställde mig upp. Allt var så mörkt därinne, att jag inte kunde urskilja någonting. Vad ljuden anbelangade hördes, förutom de ständiga snarkningarna emellanåt ett fladdrande, eller hackande ljud, som jag inte visste vad det var. - -Med armarna utsträckta vandrade jag raka vägen in. Jag skulle (tänkte jag med ett ljudlöst skratt) lägga mig ner i min egen vrå och njuta av deras ansiktsuttryck då de fann mig på morgonen. - -Min fot stötte emot något som gav efter — det var en av de sovandes ben och han vände sig om och suckade, men vaknade inte. - -Och så hördes plötsligt en gäll röst genom mörkret: - -”Piastrar! Piastrar! Piastrar! Piastrar! Piastrar!” och så vidare, utan avbrott eller att ändras, som ljudet från en liten handkvarn. - -Silvers gröna papegoja, kapten Flint! Det var henne jag hört då hon gnagde på en barkbit; det var hon som hållit bättre vakt än någon mänsklig varelse och som hade tillkännagivit min ankomst med sin enformiga refräng. - -Jag hade ingen tid till att samla mig. Vid det gälla, entoniga ljuden från papegojan vaknade de sovande och reste sig svärande upp och så hördes Silvers röst ropa: ”Vem där?” - -Jag vände mig om för att springa, stötte våldsamt emot någon, gjorde mig fri och sprang rakt i armarna på någon annan, som för sin del grep tag om mig och höll mig hårt fast. - -”Tag hit en fackla, Dick”, sade Silver, när de nu försäkrat sig om att jag inte kunde fly. - -Och en av männen gick ut ur stockhuset och återvände snart med en brinnande trädgren. - -Facklans röda sken, som lyste upp insidan av stockhuset bekräftade mina allra värsta farhågor. Piraterna hade lagt beslag på huset och förråden: där var fatet med konjak, där var fläsket och brödet, liksom tidigare och vad som ökade min skräck tiofalt var att det inte syntes några spår av fångar. Jag kunde bara tro att de var döda och mitt hjärta sjönk i bröstet så mycket, att jag bara kunde önska att jag varit tillsammans med dem och fått dö jag med. - -Inalles fanns där sex pirater, fler var inte i livet. Fem av dem var på benen; rödbrusiga och svullna, abrupt väckta ur sin fyllesömn. Den sjätte hade bara rest sig på sina armbågar; han var dödsblek och de blodfläckade bandagen kring hans huvud sade mig att han nyligen skadats och ännu mera nyligen förbundits. Jag mindes mannen som blivit skjuten och som sprungit tillbaka in i skogen vid det stora anfallet och tvivlade inte på att detta var denne man. - -Papegojan satt och putsade sin fjäderdräkt på Långe Johns axel. Han själv såg, tyckte jag, något blekare och allvarligare ut än förr. Han bar fortfarande den vackra storrock som han haft på sig under sitt förhandlingsuppdrag hos oss, men nu var den illa åtgången, nedsmord av lera och trasig efter att ha rivits mot de vassa törnena i skogen. - -”Jaha ja”, sade han, ”så förbanne mig om det inte är Jim Hawkins som kommer på besök? Så trevligt!” - -Så satte han sig på konjaksfatet och började stoppa sin pipa. - -”Låna mig blosset, Dick”, sade han; och så, då han fått god eld i sin pipa, ”sådärja, gosse”, tillade han; ”gör fast facklan i vedtraven; och ni, mina herrar, sätt er ner! Inte behöver ni stå upp för herr Hawkins inte; han ursäktar säkert er, det kan ni lita på. Och nu, Jim” — han pysslade med sin piptobak — ”här är du nu; vilken trevlig överraskning för stackars gamle John. Jag fattade att du var en rask gosse redan med det samma då vi träffades, men det här övergår sannerligen mitt förstånd.” - -Detta hade jag, som var och en kan förstå, inget svar på. De hade ställt mig med ryggen mot väggen och stod där och såg Silver i ansiktet, så morskt jag kunde, men med den nattsvartaste förtvivlan i bröstet. - -Silver drog lugnt ett eller ett par bloss på sin pipa och fortsatte därpå. - -”Nåja, Jim. Nu när du är här”, sade han, ”skall jag säga dig vad jag tycker. Jag har alltid tyckt bra om dig, det har jag, för du är en klämmig krabat och en avbild av mig själv då jag var ung och vacker. Jag ville hela tiden att du skulle komma med oss och få din andel och dö som en riktig herreman, och nu har du, så ta mig tusan inte mycket annat att välja på. Kapten Smollett är en förstklassig sjöman, det erkänner jag när som helst, men han håller styvt på disciplinen. ’Plikt är plikt’ är vad han alltid säger och det har han rätt i. Håll dig undan från honom, kaptenen. Själve doktorn är rosenrasande över hur du betett dig — ’otacksamme lymmel’ var hans ord; och för att göra en lång historia kort, så är det så här det ligger till: Du kan inte återvända till din egen grupp, eftersom de inte vill veta av dig; och såvida du inte avser att starta en egen grupp helt på egen hand, vilket kan ställa sig en smula ensamt, är du tvungen att mönstra på hos kapten Silver.” - -Så långt var allt gott och väl. Mina vänner levde ändå och även om jag delvis litade på sanningshalten i Silvers påståenden, att kajutagruppen var förargade över att jag stuckit iväg, var jag ändå mer lättad än oroad över vad jag fått höra. - -”Jag ska inte säga att du nu befinner dig i vårt våld”, fortsatte Silver, ”även om så är fallet, och det kan du lita på. Det ligger mer för mig att diskutera saken; jag har aldrig sett att det kommit något gott ur att hota folk. Om du trivs här hos oss, så varför inte gå med oss; och om inte, Jim, behöver du bara svara nej — fritt val och särskilt mycket mer renhårigt kan en dödlig sjöman inte lägga fram saken, så ta mig tusan!” - -”Måste jag svara med en gång?” frågade jag med ytterst darrande stämma. Bakom allt hans låtsat vänliga ord kände jag dödshotet och mina kinder brände och hjärtat klappade i mitt bröst så det nästan gjorde ont. - -”Gosse”, sade Silver, ”ingen brådska. Ta ut din bäring, du. Ingen av oss kommer att hetsa dig, kompis; man har så trevligt i ditt sällskap, förstår du.” - -”Nå”, sade jag och repade en smula mod. ”om jag nu tvingas välja, så är min mening att jag har rött att få veta hur allt ligger till, som varför ni är här och var mina vänner är.” - -”Hur allt ligger till”, upprepade en av piraterna med skrovlig röst. ”Å, den som ändå visste det, ändå.” - -”Ni kan kanske ha vänligheten att hålla snattran till dess ni blir tilltalad, min vän”, skrek Silver i elak ton till den som talat. Och så, med samma vänliga tonfall som tidigare, svarade han mig: ”Igår morse, herr Hawkins”, sade han, ”under hundvakten, kom doktor Livesey hit med en parlamentärsflagga. Så säger han ’kapten Silver, ni har inte en chans. Fartyget är borta.’ Tja, kanske vi hade tagit oss ett glas och sjungit en smula för att lätta upp stämningen. Det ska jag inte förneka. I alla fall hade ingen av oss hållit utkik. Men nu såg vi bortåt ankarplatsen och för tusan granater om inte den gamla skutan var borta! Jag har aldrig sett en skara fårskallar se dummare ut, och du kan lita på att jag, det säger jag dig, var den som såg dummast ut; och det kan du lita på. ’Nå’, säger doktorn då, ¨’låt oss förhandla.’ Vi förhandlade, han och jag, och här är vi nu: Vi har förråden, konjaken, blockhuset, all den ved ni var vänliga nog att samla ihop, och på sätt och vis, hela det förbaskade fartyget, från kölsvin till toppspirorna. Vad dina kamrater gäller, så har de givit sig iväg; jag vet inte var de befinner sig.” - -Han sög igen under tystnad på sin pipa. - -”Och om du nu skulle få för dig”, fortsatte han, ”att du ingick i vårt avtal, så ska jag säga dig vad de sista orden som yttrades var: ’Hur många blir ni’, frågar jag, ’som ger er av?’ ’Fyra, och en av oss är sårad. Vad den där gossen anbelangar, så vet jag inte var han är, pojkspolingen’, säger han, ’och inte bryr jag mig så mycket om det heller. Vi är trötta på honom.’ Det var vad han sade.” - -”Var det allt?” frågade jag. - -”Tja, det är allt jag tänker berätta, pysen”, svarade Silver. - -”Och nu måste jag välja?” - -”Nu måste du välja, det kan du lita på”, sade Silver. - -”Nå”, sade jag. ”Jag är inte så dum att jag inte har tämligen klart för mig hur landet ligger. Men även om det värsta skulle inträffa, så bryr jag mig inte så mycket. Jag har sett alltför många dö sedan jag råkade i lag med er. Men det är ett och annat som jag vill säga er”, sade jag och nu hade jag hetsat upp mig rejält; ”och det första är: Här befinner ni er i knipa — fartyget försvunnet, ni kan inte hitta skatten, ni har förlorat många män, hela er fina plan har gått i spillror; och om ni vill veta vem det var som orsakade detta — så var det jag! Jag låg i äppeltunnan den där natten då vi siktade land och jag hörde er, John och er, Dick Johnson, och Hands som nu ligger på havets botten, och jag berättade vartenda ord ni sagt innan nästa timslag var inne. Och vad skonaren beträffar, var det jag som kapade ankartrossen och jag dödade de män ni hade ombord och jag förde henne till ett ställe där ni aldrig mer kommer att hitta henne, inte en enda en av er. Jag är den som får skratta sist; jag har legat före er genom hela den här affären ändå från början; jag är inte mer rädd för er än vad jag är för en fluga. Döda mig om ni vill, eller skona mitt liv. Men en sak och inte mer skall jag säga er; om ni skonar mig tänker jag låta udda vara jämt och den dag ni står inför rätta för sjöröveri, kommer jag att göra allt jag kan för att rädda era liv. Så det är ni som har ett val. Döda ytterligare en till, det har ni ingen glädje av, eller skona mig och behåll ett vittne som kan rädda er ur galgen. - -Här avbröt jag mig, eftersom jag tappade luften och till min stora förvåning var det inte en enda av dem som ens rörde sig, utan alla satt och stirrade på mig, som sex får. Och medan de fortfarande stirrade, fortsatte jag: ”Och nu, herr Silver”, sade jag, ”jag tror att ni är den bäste mannen här och om det värsta inträffar, så skulle jag vara tacksam om ni berättade för doktorn hur jag uppförde mig.” - -”Det skall jag komma ihåg”, sade Silver i ett så underligt tonfall att jag inte för mitt liv kunde lista ut om han skrattade åt min begäran, eller om han påverkats positivt av mitt mod. - -”Dessutom”, ropade den gamle sjömannen med det mahognyfärgade ansiktet — Morgan var hans namn — som jag sett på Långe Johns krog i Bristols hamn. ”Det var han som kände igen Svarta hunden.” - -”Just det”, tillade kocken. ”Och en annan sak, för tusan! Det var denne gosse som snodde kartan från Billy Bones. Han har överlistat oss hela tiden, denne Jim Hawkins!” - -”Då är han dödens!” sade Morgan med en kötted. - -Och han hoppade upp på fötter och drog sin kniv, som om han varit tjugo år. - -”Håll an där!” skrek Silver. ”Vem tror du att du är, Tom Morgan? Kanske tror du att det är du som är kapten här? Fördöme mig, om jag inte skall lära dig hur det ligger till! Jävlar i min själ om du sätter dig upp mot mig, så skall det gå för dig som det gått för en massa andra karlar före dig under de sista trettio åren — en del har hamnat i rånocken, för satan och andra har fått gå på plankan och de är alla fiskmat numera. Aldrig har någon som sett mig i vitögat och fått uppleva ytterligare en soluppgång, Tom Morgan, och det kan du lita på.” - -Morgan hejdade sig, men ett hest mumlande steg upp från de andra. - -”Tom har rätt”, sade en av dem. - -”Du har kört med oss tillräckligt länge nu”, lade en annan till. ”Så förbanne mg om jag låter mig hunsas längre av dig, John Silver.” - -”Jasså, är det någon av er herrar som vill tala ut med mig?” vrålade Silver, kraftigt framåtlutad sittande på konjaksfatet, med pipan fortfarande glödande i sin högra hand. ”Öppna språklådorna, för ni är inte stumma, antar jag. Den som gör det, skall minsann få. Jag har levat tillräckligt många år för att inte behöva tåla vad som helst från första bästa fyllhund! Ni vet alla vad som gäller, eftersom ni alla är lyckoriddare, eller kallar er det i alla fall. Nå, jag är redo: Tag en huggare den som vågar och jag skall undersöka hans insida, vare sig jag har krycka eller inte, innan denna pipa har slocknat.” - -Inte en enda av dem rörde sig; ingen svarade honom. - -”Ni är av det virket, eller hur?” tillade han och satte åter pipan i munnen. ”Nå, ni är en syn för ögat, det är ni verkligen. Inte mycket att slåss mot. Kanske förstår ni dock kung Georges engelska. Jag är er valde kapten. Jag är kapten eftersom jag är den bäste bland er på flera sjömils radie. Ni vågar inte slåss, som riktiga lyckoriddare borde göra; då får ni för djävulen lyda mig, det kan ni lita på! Jag tycker om den där pojken. Jag har aldrig sett en raskare gosse än honom. Han är mer karl för sin hatt än någon annan av er skeppsråttor i detta huset och vad jag säger, är detta: Låt mig se en enda av er så mycket som kröka ett hårstrå på hans huvud — det är allt jag säger och det kan ni lita på!” - -Det blev tyst en lång stund efter detta. Jag stod rak i ryggen mot väggen med hjärtat bultande som en stånghammare, men nu med en smula hopp i bröstet. Silver lutade sig mot väggen, med korsade armar, pipan i mungipan, lika lugn som om han befunnit sig i kyrkan; ändå vandrade hans blick vaksamt mellan dem och i ögonvrån höll han sina omedgörliga kumpaner under uppsikt. De, å sin sida drog sig undan för undan samman i den bortre änden av blockhuset och det låga väsandet från deras viskande röster hördes oupphörligt i mina öron, som porlandet från en bäck. Den ene efter den andre såg upp och det röda ljuset från facklan föll under någon sekund över deras nervösa ansikten; men det var inte mot mig, utan mot Silver som deras blickar riktades. - -”Ni verkar ha en del att säga”, anmärkte Silver och spottade långt ut i luften. ”Kläm fram med det och låt mig höra, eller också håll tyst.” - -”Jag ber om ursäkt, kapten”, svarade en av männen; ”ni tar er ganska stora friheter med vissa av reglerna; kanske får jag be er vara vänlig och följa de övriga. Denna besättning är missnöjd; denna besätttning har tröttnat på alla översittarfasoner; denna besättning har rättigheter, på samma sätt som alla andra besättningar, det tar jag mig rätten att påpeka; och enligt era egna regler, förmodar jag att vi har rätt att överlägga. Jag ber om ursäkt, kapten, eftersom jag är medveten om att ni just nu är vår kapten; men jag kräver mina rättigheter och vi går utanför huset och håller rådslag.” - -Och med en överdriven sjömanshonnör gick denne man, en lång, ful, gulögd i trettiofemårsåldern mot dörren och gick ut ur huset. En efter en följde de övriga hans exempel; var och en gjorde honnör då de passerade, och var och en kom med någon ursäkt. ”Enligt reglerna” sade en. ”Överläggning i skansen” sade Morgan. Och så, med en eller annan ursäkt marscherade de alla ut och lämnade mig och Silver ensamma med facklan. - -Sjömanskocken tog genast pipan ur munnen. - -”Lyssna på mig nu, Jim Hawkins”, viskade han så tyst att jag nätt och jämt hörde vad han sade, ”nu är du inte mer en än hårsmån från döden och, vad värre är, från att bli torterad. De tänker göra sig av med mig. Men, märk väl, jag står vid din sida i alla väder. Det var inte vad jag först avsåg — inte förrän du hade talat. Att förlora så mycket pengar och kanske också hamna i galgen på kuppen gjorde mig smått desperat. Men jag märker att du är av rätta virket. Jag säger till mig själv: Håll dig till Jim, John och Hawkins kommer att hålla sig till dig. Du är hans sista hopp och för tusan hakar, John, han är ditt sista hopp! Vi står rygg mot rygg, säger jag. Du räddar ditt vittne och han räddar din hals!” - -Jag började så smått förstå. - -”Menar ni att allt är förlorat?” frågade jag. - -”Ja, för tusan, det menar jag!” svarade han. Fartyget är borta, snart förlorar vi livhanken — så ligger det till. När jag såg ut över viken och såg att skonaren var borta — nåja, jag är hårdhudad, men då gav jag upp. Vad det där gänget där ute beträffar och deras rådslag, så märk väl vad jag säger, är de kompletta fårskallar och ynkryggar. Jag skall rädda ditt liv — om det står i min makt — från dem. Men, hör på nu Jim — lika för lika — då får du rädda Långe John från att hängas.” - -Jag var förvirrad; det föreföll så hopplöst det han bad mig om — han, den gamle piraten, som alltid varit deras ledare. - -”Jag skall göra vad jag kan”, sade jag. - -”Då är saken klar!” utropade Långe John. ”Om du vittnar till min fördel, så har jag ta mig tusan en chans!” - -Han linkade fram till facklan, där den stod nedstucken bland veden och tände sin pipa på nytt. - -”Du måste förstå mig, Jim”, sade han då han återvände. ”Det är ett huvud jag har ovanpå axlarna, det är det. Jag står på godsägarens sida nu. Jag vet att du har gömt undan fartyget någonstans. Hur du burit dig åt, det vet jag inte, men i säkerhet är det. Jag förmodar att Hands och O¨Brien visade sig vara verkliga pultroner. Jag har aldrig satt särskilt mycket tilltro till någon av dem. Och märk väl: Jag frågar ingenting och tillåter heller ingen annan att fråga dig. Jag vet när spelet är förlorat, det gör jag och jag vet när man kan lita på någon. Å, du som är ung — du och jag skulle ha kunnat uträtta storverk tillsammans!” - -Han tappade upp lite konjak ur fatet i ett tennstop. - -”Nå, mässkompis, vill du ha en slurk?” frågade han och då jag avböjde: ”Då tar jag mig en själv, Jim”, sade han. ”Jag behöver få mig en styrketår, eftersom vi har svårigheter att vänta. Och på tal om svårigheter, varför gav mig doktorn kartan, Jim?” - -Mitt ansiktsuttryck visade en förvåning så oförställd, att han insåg att det var meningslöst att ställa några vidare frågor. - -”Nåja, det gjorde han i alla fall”, sade han. ”Och det ligger någonting bakom den saken utan tvivel — någonting, bakom det, Jim — bra eller dåligt.” - -Och han tog ännu en klunk konjak och skakade på sitt stora, ljusa huvud, som någon som anar det värsta. - -Piraternas rådslag hade pågått en stund, när en av dem återvände in i huset och upprepade samma honnör som tidigare, vilken i mina ögon hade en aning ironi över sig, bad att få låna facklan ett slag. Silver gav kort sitt medgivande och sändebudet gick igen, lämnande oss tillsammans i mörkret. - -”Nu blåser det upp till storm, Jim”, sade Silver, som vid det här laget hade lagt sig till med ett tämligen vänligt och förtroligt tonfall. - -Jag gick fram till skottgluggen som låg närmast mig och tittade ut. Glöden från den stora elden hade nu nästan brunnit ut och glödde nu så matt att jag förstod varför konspiratörerna behövde en fackla. Nästan halvvägs nedför kullen mot palissaden hade de samlats i en grupp; en höll facklan, en annan stod på knäna mitt bland dem och jag såg ett öppnat knivblad glimma i hans hand med varierande färg i månens och facklans sken. De övriga stod något framåtlutade, som om de betraktade vad den sistnämnde gjorde. Jag kunde skymta att han hade en bok och en kniv i sina händer och undrade just hur något så främmande föremål kunde ha kommit i deras ägo, då den knäböjande reste sig och hela sällskapet började tillsammans gå upp mot huset. - -”Nu kommer de”, sade jag och återvände till min tidigare plats, eftersom det verkade vara under min värdighet att låta dem få reda på att jag betraktat dem. - -”Nå, så låt dem komma, gosse — låt dem komma”, sade Silver glatt. ”Än har jag ett ess kvar i skjortärmen.” - -Dörren öppnades och de fem männen, som stod samlade i en klunga precis innanför denna, sköt fram en bland sig. Under andra omständigheter hade det varit en rolig syn att se hur långsamt och tvekande han närmade sig, steg för steg och hållande sin hopknipna hand framför sig. - -”Stig fram, gosse!” skrek Silver. ”Jag tänker inte äta upp dig. Räck över den nu, din landkrabba. Jag känner till reglerna, det gör jag; jag skulle aldrig skada ett sändebud.” - -Sålunda uppmuntrad steg piraten fram något snabbare och efter att ha räckt över något från sin egen till Silvers hand, drog han sig ännu snabbare tillbaka till sina kumpaner. - -Skeppskocken betraktade det de hade givit honom. - -”Svarta lappen! Det var vad jag trodde”, anmärkte han. ”Men var kan ni ha fått pappersbiten ifrån? Men hallå! Se här, det här betyder otur! Ni har gått och skurit ur den här ur en Bibel. Vad är det för idiot som ger sig på en Bibel?” - -”Va!” sade Morgan, ”var det inte det jag sade! Inget gott kan komma ur något sådant, sade jag.” - -”Nå, nu har ni ställt till det för er själva”, fortsatte Silver. ”Ni kommer alla att svänga i galgen nu, tror jag. Vem av er träskalliga landkrabbor äger en Bibel?” - -”Det var Dick”, sade någon. - -”Var det Dick? Då kan han gå och be sina böner nu”, sade Silver. ”Hans lycka är förbi, han Dick, och det kan ni lita på.” - -Men här avbröt den långe med de gula ögonen. - -”Stopp och belägg med det där pratet nu, John Silver”, sade han. ”Denna besättning har fullständigt enigt givit dig svarta lappen, som reglerna föreskriver; vänd nu på den, som reglerna säger och se vad som står skrivet där. Sedan kan vi talas vid.” - -”Tackar, George”, svarade skeppskocken. ”Du har alltid varit rak på sak och kan tydligen reglerna utantill, George, och det gläder mig. Nå, vad står det nu, då? Aha, ’avsatt’ — så det är så det ligger till, minsann? Mycket vacker handstil, på min ära nästan som tryckt. Är det du som har skrivit det, George? Ja, du har ju tagit befälet över den här besättningen och det skulle inte förvåna mig alls om de väljer dig till sin nästa kapten. Låt mig bara låna den där facklan igen, kompis? Det är inget drag i pipan.” - -”Hör på nu”, sade George, ”du kan inte lura denna besättning längre. Du anser dig vara en sådan lustigkurre, men det är över med den saken nu och du kanske kan kliva ner från den där tunnan och hjälpa till med omröstningen.” - -”Jag tyckte du sade att du kände till reglerna”, svarade Silver föraktfullt. ”Men om så inte är fallet så gör jag det och jag stannar där jag är — och märk väl att jag fortfarande är er kapten — till dess att ni framfört era klagomål och då skall jag svara er; under tiden är er svarta lapp inte värd så mycket som en skeppsskorpa. Efteråt, ja då får vi se.” - -”Å”, svarade George, ”Oroa dig inte för det; vi är alla överens, det är vi. För det första så har du gjort denna resa till ett fiasko — du kan inte ha mage att säga något annat. För det andra släppte du iväg fienden ur den här fällan helt utan att få något igen. Varför de ville härifrån vet jag inte, men det är ju uppenbart att det var vad de ville. För det tredje tillät du oss inte att anfalla dem då de gav sig av. Å, vi har genomskådat dig, John Silver; du spelar med falska kort, det är vad som är felet med dig. Och så, för det fjärde, gäller det den där pojken.” - -”Är det alltihop?” frågade Silver lugnt. - -”Mer än nog”, svarade George. ”Vi kommer alla att få hänga och torka i solen i galgen på grund av dina misstag.” - -”Nå så hör på, jag skall besvara dessa era fyra punkter; den ena efter den andra skall jag bemöta dem. Jag skulle ha gjort den här resan till ett fiasko, var det så? Nå, ni vet alla hur jag ville att det skulle gå till, och ni vet alla att om vi gjort som jag velat skulle vi ha varit ombord på “Hispaniola” i denna natt liksom alla nätter och vid liv och friska och sunda och med magarna fulla av plumpudding och med skatten stuvad i lastrummen, för tusan! Nå, vem var det som förrådde mig och bakband mina händer, jag som valts till er rättmätige kapten? Vem var det som gav mig svarta lappen samma dag som vi kom iland och började den här dansen? Och en strålande dans är det, vill jag lova — och den kommer att sluta med ett solonummer i änden på ett rep vid avrättningsplatsen i London, så kommer det att gå. Men vem ställde till med det? Jo, det var Anderson, Hands och du George Merry! Och du är den siste i livet av den trion. Och så har du den sabla fräckheten att sätta dig upp och vilja efterträda mig som kapten — du som sköt oss alla i sank! För bövelen! Detta är den värsta skepparhistoria jag någonsin hört!” - -Silver gjorde en paus och jag kunde se på George och hans forna kamrater, att dessa ord inte fallit på hälleberget. - -”Det var för det första”, skrek den anklagade och torkade svetten ur pannan, eftersom han talat med sådan styrka att huset skakat. ”Nä, jag ger er mitt ord på att jag är trött på att tala med er. Ni saknar både vett och minne och jag kan inte förstå hur era mödrar var funtade, som tillät att ni gick till sjöss. Till sjöss! Lyckoriddare! Nä, kanske ni hade passat som skräddare.” - -”Fortsätt, John”, sade Morgan. ”Tala ut om det andra.” - -”Å, det andra!” svarade John. ”Ni är allt en samling sköna juveler, eller hur? Ni säger att denna resa är ett fiasko. Å! Om ni, vid Gud kunde förstå vilket fiasko den har blivit, då skulle ni fatta! Vi har huvudet så nära galgsnarorna att jag blir stel i nacken bara av att tänka på saken. Ni kanske har sett dem hänga där i sina rep, med fåglarna flaxande runt sig och sjömän som pekar på dem, då deras skepp går ut med tidvattnet. ’Vem är det där?’ frågar någon. ’Det där, det är John Silver. Jag kände honom väl’, säger en annan. Och ni kan höra hur kedjorna rasslar då fartyget slår och går över stag. Det är där vi befinner oss nu, varje man av kvinna född, tack vare honom där, Hands, Anderson och andra klåpare bland er. Och så ville ni veta om punkt nummer fyra, och den där pojken, så ta mig tusan om han inte är vår gisslan! Skall vi göra oss av med vår gisslan, va? Nej, det skall vi inte; han kanske blir vårt sista hopp och det skulle inte förvåna mig i så fall. Döda pojken? Inte jag inte, kamrater! Och nummer tre? Å, ja just det, det finns en hel del att säga om nummer tre. Kanske inser ni inte fördelen med att ha en riktig, utbildad doktor att konsultera varenda dag — du, John med ditt trasiga huvud — eller du, George Merry, som skakade i frossan för mindre än sex timmar sedan och som ännu har ögon med samma färg som citronskal? Och ni visste kanske inte att en undsättningsexpedition väntas hit; och inte om särskilt lång tid för den delen heller? Men det gör det, och den dagen kommer det nog att visa sig nyttigt om vi har någon som gisslan, när allt kommer omkring. Och så, punkt två, varför jag slöt ett avtal — nå, ni kom ju krypande på era bara knän till mig och bad mig om det — på era knän kom ni, i så eländigt tillstånd var ni — och ni hade fått svälta också om jag inte slutit avtalet — men det där är bara futtigheter! Titta här — det här är skälet!” - -Och så kastade han ifrån sig ett papper på golvet, ett som jag genast kände igen — inget annat än kartan på gult papper, med de tre röda korsen, den som jag funnit i oljedukspåsen i botten av kaptenens kista. Varför doktorn givit den till dem var mer än jag kunde förstå. - -Men om den frågan var omöjlig att förklara för mig, så var kartans uppdykande något fullkomligt otroligt för de överlevande myteristerna. De kastade sig över den som katter dyker ned på en mus. Den gick från hand till hand och den ene slet den ur händerna på föregående; och av de eder, skrik och barnsliga skratten med vilka de ackompanjerade sin undersökning, kunde man ha trott att de inte bara lagt vantarna på själva guldet, utan även hade gått till sjöss igen med det och dessutom befann sig i säkerhet. - -”Jadå”, sade en av dem, ”det är Flint, helt säkert. J.F. och en liten ögla under med ett dubbelt halvslag på; så skrev han alltid.” - -”Mycket bra”, sade George. ”Men hur skall vi komma undan med det, vi har ju inget fartyg?” - -Silver hoppade plötsligt upp och stödjande sig själv med en hand mot väggen: ”Nu varnar jag dig, George”, skrek han. ”Ett ord till ur din trut och jag utmanar dig. Hur? Va, det skulle jag också vilja veta! Det borde du tala om för mig — du och resten av er, som förlorade min skonare, genom att lägga er i, må fan ta er! Men det kan du inte; du har inte så mycket vett som en kackerlacka en gång. Men från och med nu talar du hövligt till mig, George Merry, det kan du lita på.” - -”Det är inte mer än rätt och riktigt”, sade den gamle Morgan. - -”Rätt och riktigt, skulle bara fattas”, sade skeppskocken. ”Ni har förlorat fartyget; jag har hittat skatten. Vem är då mest karl för sin hatt? Men jag avgår, för bövelen! Välj vem ni gitter till kapten, mig kvittar det.” - -”Silver!” ropade de. ”Stekvändaren, länge leve kapten Stekvändaren!” - -”Så nu låter det på det viset?” skrek kocken. ”George, jag antar att du får vänta på din tur, min vän; och du har tur eftersom jag inte är någon hämndlysten man. Men sådan har jag aldrig varit. Och nu, skeppskamrater, vad med den här svarta lappen? Den är väl inte mycket värd längre? Dick har fördärvat sin lycka genom att förstöra sin Bibel och det är hela saken.” - -”Det går ändå att kysa boken ändå, eller hur?” muttrade Dick, som helt klart var ur gängorna över den förbannelse han hade bringat över sig själv. - -”En Bibel med ett hål i?” svarade Silver hånfullt. ”Nej, det gör den inte. Det skulle inte gälla mer än om jag kysste en sångbok.” - -”Gör det inte”, med något av glädje i rösten. ”Nåja, det kan väl vara värt något det med.” - -”Här, Jim — här är något för din kuriosasamling”, sade Silver och kastade pappersbiten till mig. - -Den var rund och ungefär lika stor som ett kronstycke. Ena sidan var tom, eftersom den skurits ut ur sista sidan; den andra innehöll en vers eller två ur Uppenbarelseboken — bland dess text har följande ord fastnat i mitt minne: ”Men de som äro hundar och mördare må stanna utanför.” Den tryckta sidan hade färgats svart av träkol, vilket redan började falla av och svärta mina fingrar; på den tomma sidan hade skrivits, med samma material, det enda ordet ”avsatt”. Jag har detta egendomliga föremål bredvid mig nu i denna stund, men inte ett spår av skriften återstår numera, förutom en enda repa, förmodligen gjord av någons tumnagel. - -Så avslutades den nattens händelser. Strax innan, med ett glas laget runt, lade vi oss för att sova och den enda hämnd som Silver utmätte var att sätta George Merry som vaktpost och att hota honom med döden om han inte visade sig pålitlig. - -Det tog lång tid innan jag kunde somna och Himmelen vet att jag hade tillräckligt att tänka på bara rörande den man som jag dödat samma eftermiddag, i självförsvar, och framför allt över det skickliga spel som jag nu sett Silver ge sig in på — att hålla samman myteristerna med ena handen och samtidigt gripa efter varje tänkbar eller otänkbar möjlighet att komma undan och få behålla sitt eländiga liv med den andra. För egen del sov han fridfullt och snarkade högljutt, och även om han var en ond människa, så värkte det i hjärtat när jag tänkte på alla de faror som lurade på honom och den skamliga död som väntade honom i galgen. - -Jag väcktes — eller rättare sagt, väcktes vi alla, eftersom jag kunde se att till och med vaktposten ruskade på sig för att samla sig, från det ställe där han hade fallit ihop vid dörrposten — av en klar, hjärtlig stämma som anropade oss från skogsbrynet: - -”Blockhuset — Ohoj!” skrek den. ”Här kommer doktorn.” - -Och det var verkligen doktorn. Även om jag var glad över att höra hans röst, var det dock inte utan blandade känslor jag hörde den. Jag skämdes över att ha visat vanvördnad och att ha lurat mina vänner och när jag såg vart det hade fört mig — i vilket sällskap och omgiven av vilka faror. Jag var rädd för att se doktorn i ansiktet. - -Han måste ha stigit upp före gryningen, eftersom det ännu inte var helt ljust ute; och då jag sprang fram till skottgluggen och tittade ut, såg jag honom stående på samma sätt som Silver en gång hade stått, upp till knäna i den böljande dimman. - -”Å, är det doktorn? En riktigt god morgon på er, min herre!” utropade Silver, klarvaken och strålande av ett riktigt gott humör på ett ögonblick. ”Uppe tidigt, som alltid; morgonstund har guld i mund, som man ju säger. George, rör på påkarna, gosse och hjälp doktor Livesey över relingen nu. Alla era patienter mår alldeles prima och är krya.” - -Så fortsatte han att småprata, stående på kullens topp med sin krycka under armen och en hand i stugknuten — samme gamle John ifråga om röst, sätt och uttryck. - -”Gissa om vi har något av en överraskning åt er också, doktorn”, fortsatte han. Vi har fått främmande — ha ha ha! En gäst och inneboende, min herre, och också han frisk och kry; har sovit som en stock hela natten, långsides med John, köl längsmed köl.” - -Doktor Livesey var vid det här laget över palissaden och hade nått fram till kocken och jag kunde höra hur hans röst förändrades, då han sade: ”Inte Jim, väl?” - -”Jim jo, i egen hög person”, sade Silver. - -Doktorn hejdade sig omedelbart och sade inte ett ord och det verkade ta flera sekunder innan han kunde förmå sig till att fortsätta. - -”Nå ja”, sade han till sist, ”plikten först och nöjena sedan, som ni kanske skulle uttrycka saken, Silver. Låt mig se till era patienter.” - -Ögonblicket därpå var han inne i blockhuset och med en sträng nick åt mig inledde han sitt arbete bland de sjuka. Han visade ingen som helst rädsla, även om han måste ha varit medveten om att hans liv, bland dessa förrädiska monster hängde på ett hår; och han småpratade med sina patienter som om han var på vilket som helst hembesök i en vanlig, engelsk familj. Hans sätt att uppföra sig smittade, antar jag, av sig på männen, eftersom de behandlade honom som om allt var som det skulle, som vore han fortfarande skeppsdoktorn och de ännu de trogna mannarna för om masten. - -”Du repar dig ju som du skall, min vän”, sade han till mannen med bandaget kring huvudet, ”och om någon någonsin varit en hårsmån från döden så är det du; du måste ha ett riktigt plåthuvud. Nå George, hur står det till? Du har verkligen lagt dig till med en vacker färg, men så är det också din lever som krånglar. Har du tagit din medicin? Hör ni karlar, har han tagit sin medicin?” - -”Aye aye, doktorn”, svarade han och ”alldeles visst och sant”, ekade Morgan. - -”För, förstår ni, eftersom jag är myteristläkare — eller fängelseläkare, som jag föredrar att kalla det — här”, sade doktor Livesey med sitt allra mest vänliga tonfall, ”så sätter jag stor ära i att inte förlora en enda patient åt kung George (och må Gud vara honom nådig!) och galgen.” - -Skurkarna såg på varandra, men svalde den beska medicinen under tystnad. - -”Dick mår inte bra”, sade en av dem. - -”Gör han inte?” svarade doktorn. ”Nå, kom fram här, Dick och låt mig se på din tunga. Nej, det skulle förvåna mig om han gjorde! Med en sådan tunga kan man ju skrämma slag på till och med fransmännen. En till som har feber.” - -”Å tusan också”, sade Morgan, ”där fick han för att han fördärvade sin Bibel.” - -”Det fick han — som du uttrycker saken — för att ni är en samling enfaldiga åsnor”, svarade doktorn, ”som inte kan skilja frisk luft från giftig, och torrt land från sumpig, sjukdomsframkallande träskmark. Jag tror det allra mest troliga är — fast det är förstås bara min uppfattning — att ni allihop kommer att få ett litet helvete innan ni får malarian ur kropparna. Slå läger i ett kärr! Silver, ni förvånar mig. Ni har mer vett i skallen än de flesta bland er; med ni verkar inte ens besitta de allra mest grundläggande kunskaperna om hur man sköter sin hälsa.” - -”Nåja”, tillade han, sedan han gått sin rond bland dem och de alla hade fått sina ordinationer och tagit sin medicin, med skrattretande ödmjukhet; mer som lydiga skolbarn än som myterister och pirater med blod på sina händer — ”nå, det var allt för idag. Och nu skulle jag vilja växla några ord med den där gossen, tack.” - -Och han nickade nonchalant med huvudet åt mitt håll. - -George Merry stod vid dörren, spottande och fräsande över någon illasmakande medicin; men redan vid första orden i doktorns begäran vände han sig tvärt, röd i ansiktet och skrek ”nej!” och svor. - -Silver slog sin näve i tunnan. - -”Tyst-nad!” vrålade han och såg sig omkring, mycket lik ett lejon. ”Doktorn”, fortsatte han med sitt vanliga tonfall, ”det var just vad jag trodde ni skulle säga, eftersom jag vet hur fäst ni är vid pojken. Vi är alla ödmjukt tacksamma över er vänlighet mot oss och, som ni ser litar vi på er och tar de mediciner ner ni ger oss som om det vore grogg. Och jag tror nog att vi skall komma fram till ett sätt som tillfredställer alla parter. Hawkins, ger du mig ditt ord som en ung gentleman — för en ung gentleman är vad du är, även om du är född i ett enkelt hem — ditt hedersord på att du inte smiter din väg?” - -Jag avgav omedelbart detta löfte. - -”Då så, doktorn”, sade Silver, ”om ni bara klättrar utanför palissaden, och när ni är över så för jag ner pojken på insidan och så antar jag att ni kan pratas vid genom spjälorna. Adjö min herre, och våra hjärtligaste hälsningar till godsägaren och kapten Smollett.” - -Det utbrott av missnöje, vilket inget annat än Silvers ilskna blickar kunnat hålla tillbaka, bröt ut i samma stund som doktorn lämnade huset. Silver anklagade allmänt för att spela dubbelt — eller att försöka sluta en separatfred för egen del, genom att offra sina medbrottslingars och offers intressen, och alltså, kort sagt, exakt det som han var i färd med att göra. Det framstod för mig så tydligt, i detta fall, att jag inte kunde föreställa mig hur han skulle kunna lyckas besegra deras vrede. Men han var dubbelt så mycket karl som någon av de andra, och hans seger föregående natt hade gjort ett enormt intryck på deras sinnen. Han kallade dem alla för dårar och pultroner och allt ni kan föreställa er, sade att det var nödvändigt att jag fick tala med doktorn, viftade med kartan i deras ansikten, frågade dem om de verkligen hade råd att bryta avtalet samma dag som de skulle bege sig ut på skattjakt. - -”Nej för tusan!” skrek han. ”Vi skall minsann bryta avtalet, när rätt stund är inne; och till dess skall jag kollra bort den där doktorn, om jag så skall behöva fylla stövlarna hans med konjak.” - -Och så bad han dem att tända elden, och haltade iväg på sin krycka, med handen på min axel, och lämnade dem förvirrade och tigande, mer av hans svada än av övertygelse. - -”Lugnt och stilla, min gosse”, sade han. ”De kastar sig över oss i en blinkning om vi ser ut att jäkta.” - -Så gick vi mycket sakta fram över sanden till det ställe där doktorn väntade på oss, på andra sidan palissaden, och så snart vi var inom bekvämt samtalsavstånd, stannade Silver. - -”Det här vill jag att doktorn lägger på minnet”, sade han, ”och gossen kommer att berätta för er hur jag räddade hans liv och hur det fick mig avsatt också, och det kan ni lita på. Doktorn, då man seglar så högt upp i vind som jag gör — och spelar kvitt eller dubbelt om livhanken, så att säga — är det då för mycket begärt, att be er lägga ett gott ord för mig? Ni skall vara snäll att tänka på att nu gäller det inte bara mitt liv — utan gossens är med i potten; och därför skall ni vara ärlig mot mig, doktorn, och ge mig en liten smula hopp att kämpa vidare, i Guds namn.” - -Silver var som förändrad då han väl befann sig här ute och hade vänt ryggen åt sina vänner i blockhuset; hans kinder tycktes insjunkna, hans röst darrade; aldrig har jag sett en så in i döden ärlig själ. - -”Men John, ni är väl inte rädd?” frågade doktor Livesey. - -”Doktorn, någon ynkrygg är jag inte; nej, inte jag, inte — inte ens så här mycket” sade han och knäppte med fingrarna. ”Om så varit fallet så hade jag bekänt färg. Men jag erkänner villigt att jag darrar vid blotta tanken på galgen. Ni är en god och ärlig man; jag har aldrig träffat någon bättre! Och ni kommer aldrig att glömma vad gott jag gjort, inte mer än ni kommer att glömma det onda, det vet jag. Och nu lämnar jag er i fred — se här — och låter er och Jim språkas vid i lugn och ro. Och även det skall ni räkna mig till godo, eftersom det kan stå mig dyrt!” - -Med de orden gick han baklänges ett stycke, tills han var utom hörhåll och där satte han sig ner på en stubbe och började vissla, men vände sig emellanåt om för att fånga en skymt, ibland på mig och doktorn och ibland på hans oroliga kamrater medan de gick fram och åter i sanden mellan elden — som de var i färd med att åter få fart på — och huset, ur vilket de bar ut skinka och bröd för att laga till sin frukost. - -”Jasså Jim”, sade doktorn sorgset, ”här står vi nu. Du har fått ligga som du har bäddat för dig, min gosse. Himmelen vet, att jag inte har hjärta att förebrå dig, men så mycket skall jag säga, vare sig det är ovänligt eller vänligt; då kapten Smollett var frisk vågade du dig inte iväg; men då han var skadad och inte kunde hindra dig, då gjorde du det. Det var, vid alla gudar, helt enkelt genomfegt handlat!” - -Jag erkänner villigt att jag vid de orden började gråta. ”Doktorn”, sade jag, tala inte så till mig. Jag har förebrått mig själv så mycket för den sakens skull; mitt liv är i alla fall förött och jag skulle ha varit död nu om det inte var för Silver stått på sig för min skull; och doktorn; tro mig på mitt ord. Jag är redo att dö — och jag vågar påstå att jag förtjänat det — men vad jag fruktar är att de torterar mig. Gör de det…” - -”Jim”, avbröt mig doktorn och hans röst hade förändrats rejält, ”Jim, jag står inte ut med detta längre. Hoppa över, så springer vi allt vi kan.” - -”Doktorn, jag gav honom mitt hedersord.” - -”Det vet jag — jag vet!” utropade han. ”Det kan inte hjälpas, Jim, inte nu längre. Jag axlar gärna det ansvaret, min gosse; men att låta dig stanna här, det kan jag bara inte. Hoppa! Ett enda hopp och så är du utanför och vi springer som gaseller sedan.” - -”Nej”, svarade jag; ”ni vet mycket väl att ni själv inte skulle göra något sådant — varken ni, godsägaren eller kaptenen; och det gör inte heller jag. Silver litade på mig; jag gav honom mitt hedersord och jag kommer att återvända dit upp. Men, doktorn, ni lät mig inte tala till punkt. Om de torterar mig, så kan det hända att jag kanske försäger mig rörande om var fartyget är, för det är jag som lagt beslag på henne, delvis genom ren tur, men också genom att ta stora risker, och hon ligger i det norra inloppet, på den södra stranden, precis alldeles i vattenbrynet vid högvatten. När ebben är inne ligger hon troligen på land.” - -”Fartyget!” utropade doktorn. - -Snabbt berättade jag för honom om mina äventyr och han hörde på under tystnad. - -”Det finns något av försynens makt i allt detta”, anmärkte han när jag var klar. ”vad som än händer oss, så är det du som räddar livet på oss; och så tror du att vi skulle kunna tänka oss att låta dig mista ditt? Det skulle vara att löna gott med ont, min gosse. Det var du som kom deras konspiration på spåren; du fann Ben Gunn — det bästa du någonsin gjort eller kommer att göra, om du så lever till dess att du blir nittio år. Å, kors, och på tal om Ben Gunn! Han har då dragit dem rejält vid näsan. Silver! skrek han. ”Silver! Jag skall ge er ett gott råd”, fortsatte han då kocken åter närmade sig; ”bry er inte om att göra er någon större brådska rörande den där skatten.” - -”Men doktorn, jag gör allt som står i min makt, vilket inte är mycket”, sade Silver. ”Det är, om ni ursäktar, det enda sättet för mig att rädda livhanken på mig själv och pojken, att söka efter den där skatten; det kan ni lita på.” - -”Tja Silver”, svarade doktorn, ”om det är så det ligger till, så skall jag gå ytterligare ett steg: Se upp för era kamraters ilska när ni finner den.” - -”Doktorn”, sade Silver, ”man och man emellan, så har ni nu sagt både för mycket och för lite. Vad ni är ute efter, varför ni lämnade blockhuset, varför ni gav mig skattkartan, det vet jag inte, eller hur? Och ändå har jag gjort vad ni bett mig om med slutna ögon och aldrig så mycket som ett enda hoppingivande ord! Men, nu blir det för mycket. Om ni inte säger rätt ut vad ni menar, så säg det bara, så lämnar jag över befälet till någon annan.” - -”Nej”, sade doktorn eftertänksamt; ”jag har ingen rätt att säga er mer; hemligheten är inte min egendom, förstår ni Silver. I annat fall, det ger jag er mitt ord på, skulle jag sagt er allt. Men jag skall gå så långt som jag vågar och ett steg därutöver, eftersom kaptenen tvivelsutan kommer att ge mig vad jag tål! Och först skall jag säga er något hoppingivande; Silver, om vi båda kommer ur den här knipan med livet i behåll, så skall jag göra allt för att rädda er, utom att begå mened.” - -Silvers ansikte lystes upp. ”Ni kunde inte ge mig ett bättre besked, doktorn, inte ens om ni varit min mor”, utbrast han. - -”Nå, det var den första eftergiften”, tillade doktorn. ”Min andra blir ett gott råd: Håll pojken i er omedelbara närhet och då ni behöver hjälp så skall ni slå alarm. Nu ger jag mig iväg för att leta reda på hjälp åt er, så får ni själv avgöra om jag har täckning för mina ord sedan. Adjö, Jim.” - -Och doktor Livesey skakade hand med mig genom palissaden, nickade åt Silver och satte av i rask takt in i skogen. - -”Jim”, sade Silver då vi var ensamma, ”om jag har räddat livet på dig, så har du räddat mitt liv; och det skall jag aldrig glömma. Jag såg hur doktorn vinkade åt dig att springa din väg — det såg jag i ögonvrån; och jag såg hur du svarade nej, lika tydligt som om jag hörde dig säga det. Det hedrar dig, Jim. Detta var den första strimma hopp jag upplevt, sedan anfallet misslyckades och det har jag dig att tacka för. Och nu, Jim, ger vi oss in i den här skattjakten och med förseglade order också, och det tycker jag inte om; och du och jag måste hålla oss nära varandra, rygg mot rygg kan man säga, och så skall vi nog kunna klara oss helskinnade, trots alla faror.” - -Just i den stunden ropade en karl uppifrån elden åt oss att frukosten var färdig och vi hade snart slagit oss ner lite varstans i sanden med våra skeppsskorpor och stekt, saltat kött. De hade gjort upp en eld tillräckligt stor för att helsteka en oxe över, och den brann nu så het att de endast kunde närma sig den från lovart och inte ens där utan stor försiktighet. På samma storstilat slösande sätt hade de, uppskattade jag, lagat till tre gånger så mycket mat än vad som gick åt; och en av dem kastade, med ett fånigt skratt sina rester i elden, vilken flammade upp ännu värre över detta ovanliga bränsle. Jag har aldrig tidigare sett några människor vara så obekymrade om morgondagen; ur handen i munnen är det enda sätt att beskriva deras sätt att tänka; och av detta med slöseriet med maten och de sovande vaktposterna kunde jag förstå, att även om de var aldrig så tappra under kortare skärmytslingar, så var de fullkomligt odugliga ifråga om något som liknade ett längre fälttåg. - -Till och med Silver, som satt där och åt med kapten Flint på sin axel, klandrade inte med så mycket som ett ord sina kamraters vårdslöshet. Och detta var desto mer förvånande för mig, eftersom jag ansåg att jag aldrig sett honom så listig som just då. - -”Ja, mina vänner”, sade han, ”det är allt tur att ni har Stekvändaren som kan tänka åt er med sitt huvud. Jag fick som jag ville, det gjorde jag. Javisst, de har fartyget. Var de har gömt henne, det vet jag inte än; men så snart vi funnit skatten, skall vi nog rota fram det också. Och då, kamrater, är det vi som har storbåtarna som sitter bäst till, är min tro.” - -Och så där gick han på, med munnen full av varmt fläsk; så bättrade han hela tiden på deras hopp och självförtroende och, är mer än en misstanke från min sida, även sitt eget. - -”Vad gisslan beträffar, var nog det här hans sista samtal med dem han älskar så mycket. Jag fick veta vad jag ville veta och det tackar jag honom för; men nu får det vara nog. Jag tar med honom i ett rep på skattjakten, eftersom han är värd sin vikt i guld vare sig vi råkar i knipa eller inte, tro mig. När vi har fått tillbaka fartyget och hittat skatten, och har gett oss av ut till sjöss som glada kamrater, nå då skall vi talas vid unge herr Hawkins och vi själva, det skall vi och då ger vi honom också vad han förtjänar, för all den vänlighet han visat oss.” - -Det var inte underligt att männen var vid så gott humör nu. För min del kände jag mig fruktansvärt nedslagen. Om den plan han nu lagt upp visade sig att kunna genomföras så skulle Silver, som redan var en dubbel förrädare, inte dra sig för att sätta den i verket. Han hade fortfarande en fot i varje läger, och det rådde inget tvivel om att han föredrog ett liv i rikedom och frihet tillsammans med piraterna, framför att med nöd och näppe rädda livhanken, vilket var det bästa vi hade att erbjuda honom. - -Nej, och till och med om det utvecklade sig så att han tvingades hålla vad han lovat doktor Livesey, vilka faror låg inte framför oss! Vilken stund det skulle bli, då hans kamraters misstankar övergick i visshet och han och jag skulle tvingas strida för våra liv — han, en krympling och jag en pojke — mot fem starka och snabba sjömän! - -Lägg därtill detta vårt dubbla trångmål den gåta som fortfarande kringvärvde frågan om mina vänners beteende, varför de så oförklarligt övergivit blockhuset, deras svårförståeliga överlämnande av kartan, eller till och med ännu mer obegripligt, doktorns sista varning till Silver: ”Se upp för era kamraters ilska när ni finner den”, och ni kan lätt föreställa er hur dålig aptit jag hade den morgonen och hur orolig jag var, då jag följde efter mina fångvaktare på skattjakten. - -Vi utgjorde en underlig syn, om någon hade funnits där för att kunna se oss — alla i smutsiga sjömanskläder och alla utom jag beväpnade till tänderna. Silver hade två gevär hängande runt kroppen — ett på bröstet och ett på ryggen — förutom den stora huggaren vid midjan och en pistol i varje ficka på sin rakt skurna rock. För att fullkomliga hans märkliga uppenbarelse, satt kapten Flint uppflugen på hans axel och tjattrade fram en massa meningslösa sjömanstermer. Jag hade ett rep kring midjan och följde lydigt efter skeppskocken, som höll i repets lösa ände, ibland i sin lediga hand och ibland mellan sina starka tänder. Jag leddes verkligen fram som en dansande, tam björn. - -De andra bar på en mängd olika bördor, en del bar på hackor och spadar — det hade varit de allra första föremålen som de förde iland från “Hispaniola” — andra på fläsk, bröd och konjak för middagsmålet. Alla förnödenheter kom, lade jag märke till, ur våra förråd, och jag insåg sanningshalten i Silvers ord föregående natt. Om han inte slutit avtalet med doktorn så hade han och hans myterister, då skeppet var borta, tvingats klara sig på sötvatten och vad de nu kunde få ihop genom att jaga. Vatten skulle ha passat deras smak mycket illa; sjömän är i allmänhet inte duktiga skyttar; och dessutom, då de var som mest illa försedda med matvaror, var det inte sannolikt att de skulle ha särskilt gott om krut heller. - -Nå, så utrustade gav vi oss av — till och med mannen med huvudskadan, som sannerligen bort ha hållit sig i skuggan — och kämpade på, på led, mot stranden, där de två båtarna väntade på oss. Till och med dessa bar vittnesmål om piraternas vilda framfart i fyllan och villan; i den ena var en toft sönderslagen och båda var leriga och i behov av att ösas. Vi skulle, för säkerhets skull ta bägge båtarna med oss; och så, med manskapet fördelade på dem, rodde vi ut på viken. - -Under roddturen förekom en hel del parlamenterande rörande kartan. Det röda korset var naturligtvis alltför stort för att vara till ledning; och instruktionerna på baksidan var, som ni kommer att få höra, en smula tvetydigt. Som läsaren minns, löd de så här: - -Höga trädet, utlöparen på Kikaren, bäring N. om N.N.Ö. -Skelettön Ö.S.Ö. och en aning Ö. -Tio fot [1]. -Således var det ett högt träd som var huvudmärket. Nå, rakt framför oss var ankarplatsen omgiven av en platå, mellan två- och trehundra fots [2] höjd, som i norr förenade sig med Kikarens sluttningar och som i söder övergick i det kala, klippiga berget som kallades Mesanmasten. Denna platås överdel var tätt prickad av tallar i olika storlekar. Lite här och var bland dem fanns ett träd av en annan art som reste sig trettio eller fyrtio fot [3] ovanför sina grannar och vilket av dessa som var det ”höga träd” som kapten Flint menade, kunde endast avgöras på stället och genom kompassbäringarna. - -Ändå, trots detta faktum, hade varje man ombord på båtarna valt ut sitt favoritträd innan vi ens var halvvägs framme; det var bara Långe John som ryckte på axlarna och sade åt dem att vänta till dess vi var där. - -Vi rodde lugnt, på Silvers befallning, för att inte trötta ut oss i förtid och efter en tämligen lång stund, landade vi i den andra flodens mynning — den som rinner ner längs en trädklädd klyfta utmed Kikaren. Väl framme tog vi av mot vänster och började vår klättring uppför sluttningen mot högplatån. - -Inledningsvis fördröjdes vår frammarsch av att underlaget var sankt och svårt att ta sig fram på, samt av snåriga kärrväxter som växte där; men undan för undan blev det brantare och underlaget fastare under våra fötter och skogens karaktär förändrades och blev mer öppen. Det var sannerligen en mycket trevlig del av ön som vi nu närmade oss. Nu hade gräset så gott som avlösts av starkt doftande ginst och många slags blommande buskar. Buskage av gröna muskotträd fanns utspridda bland tallarnas bruna stammar; och de förstnämnda blandade sina dofter med dem från de andra. Luften var dessutom frisk och det fläktade skönt. Detta, i det gassande solskenet, var mycket uppfriskande. - -Sällskapet spred ut sig i solfjädersform, ropande och springande fram och tillbaka. Ungefär i mitten och långt bakom de övriga gick Silver och jag själv — jag fjättrad i mitt rep och han plöjande sig fram, kraftigt flämtande i det lösa gruset. Emellanåt fick jag faktiskt låna honom en stödjande hand, för att han inte skulle förlora fotfästet och ha fallit baklänges nedför kullen. - -På detta vis fortsatte vi omkring en halv mile [4] närmade oss platåns krön, när en man längst ut till vänster började skrika högt av fasa. Rop efter rop hördes från honom och de andra började springa åt hans håll. - -”Det kan inte vara skatten han har funnit”, sade gamle Morgan, som hastade förbi oss högerifrån, ”eftersom den skall finnas högst uppe på toppen.” - -Treasure-island05.png -Nej, det var det verkligen inte, som vi upptäckte då även vi kom fram till platsen. Det var något helt annat. Vid roten till en tämligen stor fura och halvtäckt av gröna klängväxter, vilka till och med delvis lyft upp vissa av de mindre benen, låg ett människoskelett och lite klädtrasor på marken. Jag tror nog att vi alla kände hur kylan för ett ögonblick kramade våra hjärtan. - -”Han var sjöman”, sade George Merry, som modigare än de övriga hade gått närmare och undersökte klädtrasorna. ”Åtminstone var han klädd i sjömanskläder.” - -”Javisst”, sade Silver; ”högst troligt; man skulle inte förvänta sig att hitta en biskop här, tror jag. Men hur kan benen ha hamnat på det där viset? Det ser inte naturligt ut.” - -Och verkligen, då man tog sig en noggrannare titt, verkade det omöjligt att föreställa sig att kroppen låg i en naturlig ställning. Bortsett från viss oordning (som kanske åstadkommits av fåglarna som ätit av hans kött, eller de långsamt växande klängväxterna som gradvis omslingrat honom) låg kroppen helt rakt — med fötterna i en riktning och händerna över huvudet som på en dykare, pekande direkt åt motsatt håll. - -”Jag har fått för mig i min tröga skalle”, anmärkte Silver, ”att han är en kompassnål; där ligger själva spetsen på Skelettön — den sticker upp som en tand. Tag bara ut en bäring längs kroppens ben.” - -Och så skedde. Kroppen pekade rätt i riktning mot ön och kompassen visade rätt på Ö.S.Ö mot Ö. - -”Just vad jag trodde”, utropade kocken; ”det här är en kompassnål. Här framför näsan på oss finns kursen mot polstjärnan och vår våra sköna stålar. Men, för bövelen! Gör det mig inte alldeles kall inombords då jag tänker på Flint. Detta är ett av hans små spratt, det råder det inget tvivel om. Han och de där sex var ensamma här; han dödade dem, man för man; och den här släpade han hit och lade ut som kompass, tusan djävlar! Benen är långa och håret har varit blont. Aye, det måste ha varit Allardyce. Kommer du ihåg Allardyce, Tom Morgan?” - -”Aye aye”, svarade Morgan. ”Visst minns jag honom. Han var skyldig mig pengar, det gjorde han och han tog min kniv med sig.” - -”På tal om knivar”, sade en annan av dem. ”Varför ligger inte hans här någonstans? Flint var inte den som plundrade fickorna på sjömän; och fåglarna kan inte ha tagit den, gissar jag.” - -”Vid alla djävlar, det har du rätt i!” utropade Silver. - -”Det finns inte en enda sak kvar här”, sade Merry, fortfarande rotande kring bland benen; ”inte ens ett kopparmynt eller en tobaksask. Det verkar inte vara naturligt, tycker jag.” - -”Nej, så fördöme mig om det är”, instämde Silver; ”inte naturligt, och ganska ruggigt också, om ni frågar mig. Anfäkta och anamma, skeppskamrater! Om Flint hade levt så hade vi suttit rejält i klistret nu. De var sex och vi är sex; och det enda som återstår av dem nu är deras ben.” - -”Jag såg honom död med mina egna korpgluggar”, sade Morgan. ”Billy släppte in mig. Där låg han, med pennymynt på ögonen.” - -”Död, ja. Det är så säkert det, att han är död och begraven”, sade mannen med förbandet; ”men om det någonsin funnits en ande som gått igen, så skulle det vara Flints. En modig man, men han fick en hemsk död, han Flint.” - -”Aye, det fick han”, anmärkte någon annan; ”ena stunden yrade han och nästa vrålade han efter mer rom och så sjöng han. ’Femton man’ var den enda sången han kunde, kamrater; och jag har, om sanningen skall fram, aldrig riktigt kunnat med att höra den efter det. Det var stekhett och fönstret stod öppet och jag kunde höra den där gamla sången genom det, hur tydligt som helst — och sedan hans dödsvrål, sedan.” - -”Nåja”, sade Silver, ”nog med prat. Han är död och går inte igen, det är jag säker på; åtminstone inte på dagarna och det kan ni lita på. Låt oss inte gräva ner oss av oro, utan gå och gräva rätt på dublonerna istället.” - -Visserligen gav vi oss av; men trots hettan och dagsljuset, gick inte piraterna ensamma längre och ropade genom skogen, utan höll ihop sida vid sida och talade med dämpade röster. Skräcken för den döde piraten hade fallit över deras sinnen. - -Delvis på grund av denna hemska upplevelses nedstämmande inflytande och delvis för att låta Silver och de sjuka vila, satte sig hela sällskapet ner så snart de nått sluttningens topp. - -Platån lutade något mot väst och därför erbjöd det stället där vi rastade en vid utsikt åt båda hållen. Framför oss, över trädtopparna, skådade vi ut över Skogsudden, omgiven av vågor; bakom såg vi inte bara ankarplatsen och Skelettön, utan även — tvärs över udden och det östra låglandet — ett stort fält av öppna havet i öster. Högt över oss reste sig Kikaren, med enstaka tallar och på andra ställen branta stup. Inte ett ljud hördes förutom de avlägsna bränningarna som kom från alla håll, tycktes det, samt surrandet från ett oräkneligt antal insekter i buskagen. Inte en människa, inte ett segel på havet; utsikten ökade vårt intryck av att vara ensamma. - -Silver tog, där han satt, ut bäringarna från sin kompass. - -”Det finns tre ’höga träd’ där”, sade han, ”i ungefär rätt riktning från Skelettön. ’Kikarens utlöpare’ måste, såvitt jag förstår, vara den där låga punkten där borta. Nu blir det rena barnleken att finna grejorna. Jag har nästan lust att äta först.” - -”Jag har ingen aptit”, muttrade Morgan. ”Förmodligen var det att jag kom att tänka på Flint — det var det som fick mig att tappa aptiten.” - -”Nå, men kompis, prisa din lyckliga stjärna att han är död”, sade Silver. - -”Han var en ful fan också”, utropade en tredje pirat och rös; ”med allt det där blå i sitt ansikte också.” - -”Det kom sig av rommen”, tillade Merry. ”Blå? Tja, jag antar att han var blå. Det är nog rätta ordet.” - -Ända sedan vi stötte på skelettet och de hade kommit in i de här tankebanorna, hade deras tal dämpats alltmer och de hade nu nästan börjat viska vid det här laget, s att ljudet av deras samtal knappt störde tystnaden i skogen. Plötsligt, mellan träden framför oss, hördes en tunn, gäll, darrande röst ta upp en välkänd melodi och sjunga: - -Femton man på en död mans kista – -Jo-ho-ho och en flaska med rom! -Jag har aldrig sett någon människa drabbas mer fruktansvärt än dessa pirater. Färgen försvann ur deras sex ansikten som genom ett trollslag; en del kom blixtsnabbt på fötterna och en del grep tag i någon annan; Morgan gnydde till vid detta ljud. - -”Det är Flint, så ta mig…!” skrek Merry. - -Sången hade slutat lika plötsligt som den börjat — avbruten, skulle man kunna säga, mitt i en ton, som om någon lagt sin hand över sångarens mun. Då det nådde oss genom den klara, soliga atmosfären bland de gröna trädtopparna, tyckte jag att det hade låtit glatt och trevligt; och effekten den hade på mitt sällskap var desto underligare. - -”Äsch”, sade Silver och kämpade för att få sina askfärgade läppar att få fram orden; ”det här duger inte. Gör klart att vända! Det hör börjar konstigt, och jag kan inte säga vem det är som sjunger, men det är någon som driver med oss — någon av kött och blod, det kan ni lita på.” - -Hans mod hade återvänt medan han talade och så även delvis färgen i hans ansikte. Redan hade de andra lånat sitt öra till hans uppmuntrande tal och hämtat sig igen, när samma röst hördes igen — inte sjungande denna gång, utan med ett underligt, svagt rop som ekade till och med svagare mellan Kikarens klyftor. - -”Darby M’Graw”, ylade den — för det är det ord som bäst beskriver ljudet — ”Darby M’Graw! Darby M’Graw! Darby M’Graw!” åter och åter igen; och så en smula högre och med en svordom som jag utelämnar: ”Gå akterut efter rommen, Darby!” - -Piraterna stod som stoder på marken, med ögonen nära att tränga ur sina hålor. Långt efter det att rösten tystnat fortsatte de att stirra ut i tystnaden, skräckslagna. - -”Det avgör saken!” sade en. ”Vi sticker!” - -”Det var hans sista ord”, kved Morgan. ”Hans sista ord innan han dog.” - -Dick hade fått fram sin Bibel och bad högljutt. Han hade fått en god uppfostran, den gode Dick, innan han gick till sjöss och kom i dåligt sällskap. - -Silver var fortfarande inte slagen. Jag kunde höra hur hans tänder rasslade i munnen, men han gav inte upp. - -”Ingen på den här ön har någonsin hört talas om Darby”, muttrade han, ”inte en enda en utom vi här.” och så, med en ännu större ansträngning: ”Skeppskamrater”, utropade han, ”jag har kommit för att hämta grejorna och jag kommer inte att låta vare sig människor eller spöken hindra mig. Jag var aldrig rädd för Flint medan han var i livet och så förbanne mig om jag inte skulle kunna möta honom ansikte mot ansikte som död. Det finns sjuhundra tusen pund att hämta inte ens en kvarts mile härifrån. När har någonsin en lyckoriddare tagit till harvärjan inför så mycket stålar, för en fördömd gammal sjömans skull som var alldeles blå i nian — och som dessutom är död?” - -Men inga tecken syntes på att hans följeslagare skulle repa nytt mod, utan snarare som om deras skräck faktiskt växte inför det hädiska i hans ord. - -”Stopp och belägg, John!” sade Merry. ”Reta inte en ande.” - -Och de andra var alltför vettskrämda för att svara. De skulle helt visst ha sprungit sin väg om de hade vågat; men rädslan höll dem samman och i Johns närhet, som om hans mod hjälpte dem. Han hade, å sin sida, så gott som bekämpat sin svaghet. - -”Ande? Nåja, kanske det”, sade han. ”Men det är en sak som jag inte förstår. Vi hörde ett eko. Nå, ingen människa har någonsin hört talas om en ande som kastar en skugga; så då vill jag veta, varifrån han skulle ha fått ett eko? Det är inte naturligt, eller hur!” - -Detta argument syntes mig vara mycket tunt. Men man kan aldrig vara säker på vad som påverkar skrockfulla människor, och till min förvåning blev George Merry mycket lättad. - -”Ja, så är det”, sade han. ”Du har ett bra huvud på dina axlar, John, och det är inte att ta miste på. Gör klart skepp, skeppskamrater! Den här besättningen har hamnat på fel bog, tror jag. Och när jag tänker rätt på saken: Visst var det likt Flints röst, det går jag med på, men det var inte alldeles likt, när allt kommer omkring. Det liknade mer någon annans röst… Det liknade…” - -”Fördöme mig, Ben Gunns!” skrek Silver. - -”Aye, det var det”, ropade Morgan och kastade sig på knä. ”Ben Gunns var det!” - -”Men det gör väl varken av eller till, eller hur?” frågade Dick. ”Ben Gunn finns ju inte här på ön kroppsligen, lika lite som Flint.” - -Men de äldre besättningsmedlemmarna hade bara förakt till övers inför detta yttrande. - -”Ingen bryr sig om Ben Gunn”, skrek Merry. ”Vare sig död eller levande, så är han inget att bry sig om.” - -Det var förunderligt hur deras mod hade återvänt och hur deras ansikten återtog sina naturliga färger. Snart talade de i munnen på varandra; och inte långt därefter, då inga nya ljud hörts, tog de verktygen på sina axlar och började gå igen, Morgan först med Silvers kompass, för att hålla dem på rätt bäring till Skelettön. Han hade sagt sanningen: Ingen brydde sig om Ben Gunn, vare sig denne var död eller levde. - -Dick höll dock fortfarande i sin Bibel och kastade skräckfyllda blickar omkring sig, men han väckte ingen medkänsla och Silver skojade till och med om hans försiktighetsåtgärder. - -”Jag sade ju till dig”, sade han — ”jag sade ju att du har förstört din Bibel. Om den inte duger att svära eden på, vad tror du i så fall att andar bryr sig om den? Inte så mycket som så” sade han och knäppte med sina stora fingrar under det att han ett ögonblick vilade sig mot sin krycka. - -Men det gick inte att väcka Dicks mod; det stod faktiskt snart klart för mig att gossen höll på att bli sjuk; påskyndat av hettan, utmattningen och den chock han drabbats av, hade febern som förutsagts av doktor Livesey uppenbarligen snabbt stigit. - -Det gick lätt att gå här uppe på åsen; vår väg gick en aning utför, eftersom, som jag sade platån lutade något åt väster. Tallarna, stora och små, växte glest; och till och med mellan muskot och azaleor låg öppna platser och stektes i solskenet. Eftersom vi sneddade så gott som mot nordväst över ön, kom vi å ena sidan allt närmare Kikarens fot och å andra sidan fick vi allt vidare utsikt över den västra bukten där jag en gång hade kastats fram och tillbaka i den lilla vidje- och getskinnsbåten. - -Det första av de stora träd vi kom fram till, visade sig av bäringen att vara fel. Så även det andra. Det tredje reste sig nära 200 fot [1] upp i luften, över en samling undervegetation — en jätte bland träden, med stam tjock som en liten stuga, och som kastade en bred skugga omkring sig, i vilken ett helt kompani hade kunnat exercera. Den var synlig på långt håll från sjön både öster- och västerifrån och kunde ha angivits som landmärke på kartan. - -Men det var inte dess storlek som imponerade på mitt sällskap; det var kunskapen att sjuhundra tusen pund i guld låg begravt i dess skugga. Tanken på pengarna, alltefter att vi närmade oss, fick all deras tidigare skräck att försvinna. Deras ögon stod nästan ut ur skallarna på dem; deras steg blev allt snabbare och lättare; deras hela sinnen var uppfyllda av skatten och tankarna på deras kommande liv i sus och dus, som nu låg där och väntade på dem. - -Silver hoppade grymtande fram på sin krycka; hans näsborrar var vidöppna och skälvde; han svor som en galning då flugorna satte sig på hans varma och skinande ansikte; han ryckte ilsket i repet som jag var bunden med och emellanåt kastade han blickar som kunde döda mot mig. Han gjorde sig sannerligen ingen omsorg om att dölja sina tankar och jag förstod dem verkligen som hade de stått skrivna i tryckt text framför mina ögon. Så här nära guldet hade han glömt allt annat; hans löften och doktorns varning var båda någonting ur det förflutna och jag tvivlade inte på att han hoppades kunna lägga beslag på skatten, finna och ta sig ombord på “Hispaniola” i skydd av nattens mörker, skära halsen av varenda hederlig människa på ön och segla iväg, så som han först avsett, lastad med sina brott och nya rikedom. - -Skakad som jag var av dessa nya faror, var det svårt för mig att hålla jämna steg med skattjägarna. Ibland snubblade jag och det var då som Silver ryckte så hårt i repet och stirrade mordiskt på mig. Dick, som hade kommit på efterkälken och nu försökte komma ikapp, mumlade för sig själv en blandning av böner och svordomar, allteftersom hans feber steg. Detta ökade på mitt eget eländiga sinnelag och, som pricken över i, förföljdes jag av tankar på den tragedi som en gång utspelat sig på denna platå, då den där ogudaktiga piraten med det blåsprängda ansiktet — han som dog i Savannah, sjungande och skrikande efter rom — där, med egna händer, huggit ner sina sex medbrottslingar. Denna dunge som nu var så fridfull, måste då ha ekat av deras skrin, tänkte jag; och i tankarna kunde jag fortfarande höra hur de genljöd. - -Vi befann oss nu i utkanten av buskagen. - -”Hallå kamrater, alla på en gång!” ropade Merry; och de främsta av dem började springa. - -Och plötsligt, inte tio yards [2] bort, såg vi hur de stannade. Ett dämpat skri hördes. Silver fördubblade sin takt och arbetade på med sin krycka som en besatt; och i nästa ögonblick hade han och jag också genast stannat. - -Framför oss fanns en stor utgrävd grop, som inte gjorts särskilt nyligen, eftersom dess sidor hade börjat rasa och gräset hade börjat gro på dess botten. I gropen fanns skaftet från en hacka avbrutet och bräder från flera packlårar som låg omkringspridda. På en av dessa plankor såg jag hur namnet ”WALRUS ” fanns inbränt med brännjärn. Det var namnet på kapten Flints fartyg. - -Det var hur tydligt som helst: Skattens gömställe hade hittats och plundrats; de sjuhundra tusen punden var borta! - -Något mer omvälvande i denna världen är svårt att tänka sig. Var och en av dessa sex män stod som slagna av blixten. Men för Silvers del gick chocken över nästan genast. Även om hela hans själ hade varit inställd som en kapplöpningshund på att få tag på den där skatten; nåväl, på bara en enda sekund hade han samlat sig, behållit huvudet kallt och humöret uppe och gjort upp nya planer innan någon av de andra ens haft tid att förstå hur besvikna de borde vara. - -”Jim”, viskade han, ”ta den här och stå klar för äntring.” - -Och han gav mig en dubbelpipig pistol. - -I samma stund började han stilla att röra sig mot norr och med några få steg hade han lagt hålan mellan oss två och de andra fem. Så såg han på mig och nickade, som för att säga ”nu är vi rejält i knipa”, vilket jag ansåg att vi var. Hans blick var nu mycket vänlig och jag var så överväldigad av alla dessa ständiga växlingar, att jag inte kunde avhålla mig från att viska: ”Så du har bytt sida nu igen.” - -Det fanns inte tillräckligt med tid för honom att svara. Piraterna, med hemska eder och skrik, började, den ena efter den andra att hoppa ner i gropen och gräva med sina händer, kastande plankorna kring sig under tiden. Morgan fann ett guldmynt. Han höll upp det med en rad eder. Det var ett två-guineamynt och det gick mellan deras händer under en kvarts minut. - -”Två guineas!” vrålade Merry och skakade det mot Silver. ”Är det dina sjuhundra tusen pund, va? Och dina avtal, sedan! Du har då inte fuskat bort någonting alls, din tjockskalliga landkrabba!” - -”Gräv på ni, pojkar”, sade Silver med kyla i sin stämma; ”ni kanske finner lite jordnötter, vem vet?” - -”Jordnötter!” upprepade Merry skrikande. ”Kamrater, hörde ni? Jag säger er nu, att den där karlen visste hur det låg till hela tiden. Se honom i ansiktet, så skall ni se att det står skrivet där.” - -”Nå, Merry”, anmärkte Silver, ”vill du bli kapten nu igen? Du är då framåt, gosse lilla.” - -Men den här gången stod alla helt på Merrys sida. De började klättra upp ur gropen och kastade ilskna blickar bakom sig. Något som jag lade märke till och som var till vår fördel var, att de alla klättrade upp på motsatta sidan i förhållande till Silver. - -Nå, där stod vi nu, vi två på ena sidan och fem män på den andra, med gropen emellan oss, och ingen verkade ilsken nog för att dela ut första slaget. Silver rörde sig inte; han betraktade dem, stående mycket rak på sin krycka och såg så samlad ut som jag någonsin sett honom. Han var modig, det måste man erkänna. - -Till slut tycktes Merry anse att det var läge för honom att tala. - -”Kamrater”, sade han, ”där står de ensamma, de där två; en gammal krympling som förde oss hit och som har fuskat bort hela saken; den andre är en liten grabb som jag anser mig ha ett särskilt horn i sidan till. Nå, kamrater…” - -Han höjde sin arm och talade allt högre och tänkte helt klart leda ett anfall. Men i samma stund — pang! Pang! Pang! — sköts tre muskötskott av inne bland buskarna. Merry tumlade med huvudet före ner i gropen; mannen med förbandet snurrade likt en leksakssnurra och föll raklång på sidan, stendöd även fast det fortfarande ryckte i hans kropp; och de andra tre vände och sprang för livet allt vad de orkade. - -Innan man hunnit blinka hade Långe John avfyrat bägge piporna från en av sina pistoler i den kämpande Merry och, då denne vände sina ögon mot honom under dödskampen, sade han: ”Nå, jag tror visst att jag fick sista ordet, George.” - -I samma ögonblock kom doktorn, Gray och Ben Gunn fram till oss, med rykande musköter, ut ifrån muskotbuskarna. - -”Framåt!” ropade doktorn. ”Skynda på, mina gossar. Vi måste hinna före dem till båtarna.” - -Och vi satte av med full fart, ibland plöjande oss väg genom buskarna, som nådde oss till bröstet. - -Det skall sägas att även Silver var angelägen om att hålla samma tempo som oss andra. Den kraftansträngning som han lade ner, springande på sin krycka till dess att bröstmusklerna var nära att sprängas, var något som mången frisk man skulle ha svårt att motsvara; det anser även doktorn. Men han var ändå trettio yards [1] bakom oss och på gränsen nära att falla ihop av ansträngningen då vi nådde sluttningens krön. - -”Doktorn”, ropade han, ”titta där borta! Vi behöver inte skynda oss!” - -Alldeles riktigt — vi behövde inte jäkta. På en mer öppen del av platån såg vi hur de tre överlevande fortfarande sprang, i samma riktning som de givit sig iväg, rakt mot Mesanmastberget. Vi befann oss redan mellan dem och båtarna; så vi fyra satt ner för att hämta andan, medan Långe John, torkande svetten ur pannan långsamt kom fram mot oss. - -”Tackar ödmjukast, doktorn”, sade han. ”Ni kom i grevens tid, tror jag, för att rädda mig och Hawkins. Och där är ju du, Ben Gunn!” tillade han. ”Du var mig en skön juvel.” - -”Jag är Ben Gunn, det är riktigt”, svarade den strandsatte och vred sig som en ål av obehag. ”Och”, tillade han efter en lång paus: ”Hur står det till med er, herr Silver? Tämligen bra tack, svarar ni då.” - -”Ben, Ben”, mumlade Silver, ”när jag tänker på hur ställt till det för mig!” - -Doktorn bad Gray att återvända och hämta en av hackorna som myteristerna övergivit då de flydde, och därpå, medan vi i lugn och ro gick nerför kullen till det ställe där båtarna låg, återgav han kortfattat vad som skett. Det var en historia som i hög grad intresserade Silver; och Ben Gunn, halvidioten till strandsatt, var dess hjälte från början till slut. - -Ben hade, under sina långa, ensamma vandringar runt ön, funnit skelettet — det var han som hade plundrat det; han hade funnit skatten; han hade grävt upp den (det var skaftet från hans hacka som legat avbruten i gropen); han hade burit bort den på sin egen rygg, under många vändor, från den höga tallens fot till en grotta som han upptäckt vid berget med de två topparna i öns nordöstra hörn, och där låg det fortfarande i säkert förvar, redan två månader innan “Hispaniola” anlände. - -Då doktorn hade dragit denna hemlighet ur honom samma eftermiddag som anfallet ägde rum, och då han nästa morgon såg att fartyget saknades på ankarplatsen, hade han begivit sig till Silver, givit honom den nu värdelösa skattkartan — givit honom våra förråd, eftersom Ben Gunns grotta var välförsedd av nedsaltat getkött, skjutet av Ben själv — givit Silver allt detta, för att få en chans att i säkerhet flytta från blockhuset till kullen med de två topparna, för att klara sig undan malarian och för att hålla vakt över skatten. - -”Vad dig beträffade, Jim”, sade han, ”skar det mig i hjärtat, men jag gjorde vad jag trodde var bäst för dem som stått fast vid sin plikt; och om du nu inte var en av dem, vems fel var i så fall det?” - -Denna morgon, då han fåt reda på att jag skulle komma att bli inblandad i den stora besvikelse som han gillrat åt myteristerna, hade han sprungit hela vägen tillbaka till grottan, och lämnat godsägaren att hålla vakt över kaptenen, samt tagit med sig Gray och den strandsatte mannen, genat tvärs över ön för att vara beredda vid tallen. Snart upptäckte han dock, att vårt sällskap hade ett försprång; och Ben Gunn, som var den mest snabbfotade av dem, hade stuckit iväg för att göra sitt bästa på egen hand. Så hade det fallit honom in att dra nytta av sina forna skeppskamraters vidskeplighet, och han var så framgångsrik med detta att Gray och doktorn hade hunnit fram och redan lagt sig i bakhåll innan skattjägarna var framme. - -”Åhå”, sade Silver, ”det var tur för mig att jag hade Hawkins här med mig. Ni skulle inte ha brytt er en gnutta om gamle John skars i småbitar i annat fall.” - -”Inte en gnutta”, svarade doktor Livesey glatt. - -Och vid det laget hade vi nått fram till storbåtarna. Doktorn tog hackan och slog sönder den ena av dem och så gick vi alla ombord i den andra och satte av för att gå runt, sjövägen, till det norra inloppet. - -Detta var en roddtur på åtta eller nio miles [2]. Silver, även om han var halvdöd av utmattning, sattes till en åra liksom vi andra, och vi gjorde snart god fart över det blanka vattnet. Snart hade vi tagit oss ut från sundet och rundade det sydöstra hörnet på ön, runt vilket vi, för fyra dagar sedan hade bogserat “Hispaniola”. - -Då vi passerade berget med de två topparna kunde vi se den svarta mynningen till Ben Gunns grotta och en figur stående bredvid den, lutad på en musköt. Det var godsägaren, och vi vinkade med en näsduk och gav honom tre hurrarop, i vilket Silvers röst förenade sig lika glatt och hjärtligt som våra. - -Tre miles [3] längre bort, precis innanför det norra inloppet, vad tror ni vi mötte, om inte “Hispaniola” som seglade sig själv! Den sista floden hade lyft henne och hade det blåst hårt eller om tidvattenströmmarna varit lika starka som vid den södra ankarplatsen, skulle vi aldrig mer ha återsett henne, eller funnit henne strandad och förstörd bortom all hjälp. Som det nu var, var det inget annat som felade henne, än det förstörda storseglet. Ett nytt ankare gjordes redo och släpptes i på en och en halv fathoms [4] djup. Vi rodde tillbaka till Rombukten, den närmsta punkten utmed kusten till Ben Gunns skattkammargrotta; och så rodde Gray ensam, tillbaka i storbåten till “Hispaniola”, där han skulle hålla vakt under natten. - -En mjuk sluttning ledde upp från stranden till grottans ingång. Vid dess krön mötte godsägaren oss. Mig behandlade han hjärtligt och vänligt och sade inget om min eskapad, vare sig gott eller ont. Vid Silvers artiga hälsning kom han något att rodna. - -”John Silver”, sade han, ”ni är en enastående skurk och bedragare — en oerhörd bedragare, min herre. Man har sagt åt mig att inte väcka åtal mot er. Nåja, det skall jag inte heller göra. Men alla dessa döda män, min herre, de hänger kring halsen på er som kvarnstenar.” - -”Tackar ödmjukast, herrn”, svarade Långe John och gjorde ånyo honnör. - -”Hur vågar ni tacka mig!” utropade godsägaren. ”Jag försummar mina plikter något oerhört. Gå nu åt sidan.” - -Och därvid gick vi alla in i grottan. Den var stor och luftig, men en liten källa och en damm med sötvatten, övervuxen av ormbunkar. Golvet var av sand. Framför en stor brasa låg kapten Smollett; och i ett hörn, endast dunkelt upplyst av flammorna, såg jag stora högar av mynt och fyrkantiga travar med guldtackor. Det var Flints skatt som vi färdats så långt för att eftersöka och som redan kostat sjutton män från “Hispaniola” livet. Hur många det kostat under det att Flint samlade det, hur mycket blod och sorg, vilka vackra skepp som sänkts i havens djup, vilka modiga män som tvingats gå på planka med bindel för ögonen, hur många kanonskott, vilka lögner, vilken skam och hur mycket grymhet, kanske ingen människa kunde redogöra för. Och ändå fanns det tre män fortfarande på denna ö - SIlver, gamle Morgan och Ben Gunn — som var och en deltagit i dessa brott, eftersom de alla förgäves hade hoppats få ta del av skatten. - -”Kom in, Jim”, sade kaptenen. ”Du är en bra pojke på ditt sätt, Jim, men jag tror inte att du och jag bör gå till sjöss tillsammans igen. Du gör dig alldeles för lätt populär för att passa mig. Är det ni, John Silver? Vad för er hit, människa?” - -”Jag har återgått i tjänst, kapten”, svarade Silver. - -”Åhå!” sade kaptenen. Och det var allt han sade. - -Vilken festmåltid vi åt den kvällen, med alla mina vänner omkring mig; och det var en strålande måltid på Ben Gunns insaltade getkött och en del delikatesser och en flaska gott vin från “Hispaniola”. Aldrig, det är jag säker på, har en grupp människor varit gladare eller lyckligare. Och där satt Silver, en bit bort från elden, men ätandes med frisk aptit, ivrig att springa fram så fort någon saknade något och till och med stillsamt instämmande i våra skrattsalvor — samme artige, förbindlige och uppmärksamme sjöman som på utresan. - -Nästa morgon satt vi tidigt igång med arbetet att transportera den stora mängden guld nära en mile [1] till lands ner till stranden, och därifrån tre miles [2] med båt till “Hispaniola”, eftersom det var en mäktig uppgift för en så liten skara arbetsföra män. De tre typerna som fortfarande gick lösa på ön bekymrade oss inte mycket; en ensam vakt på kullens topp var tillräckligt för att försäkra oss mot ett eventuellt plötsligt anfall; och vi trodde dessutom att de hade fått mer än nog av att slåss vid det här laget. - -Treasure-island06.png -Därför gick arbetet snabbt framåt. Gray och Ben Gunn kom och återvände med båten, medan vi övriga under deras frånvaro travade upp skatten på stranden. Två guldtackor, hopbundna med en repstump var en lagom börda för en fullvuxen man — som han dessutom var tacksam över att få gå långsamt med. För min del, eftersom jag inte skulle vara till stor nytta som bärare, hölls jag sysselsatt hela dagen i grottan med att packa det myntade guldet i brödsäckar. - -Det var en egendomlig samling, liknande Bill Bones ifråga om variation, men så mycket större och ännu mer varierad att jag tror att jag aldrig haft mer nöje av en arbetsuppgift, än denna att sortera dem. Engelska, franska, spanska, portugisiska, lusidorer, dubloner, dubbla guineas, moidirer och sekiner, med bilder av Europas alla kungar under de senaste hundra åren, besynnerliga, orientaliska mynt präglade med vad som såg ut som trådslingor eller spindelväv; runda mynt och fyrkantiga och mynt med hål i mitten, som vore de avsedda att bäras i ett snöre kring halsen — så gott som varje slags mynt i hela världen måste, är min tro, ha funnits i denna samling; och vad deras antal beträffar var de lika många som höstlöven på marken, så att min rygg värkte av att ha stått framåtböjd och mina fingrar av att ha sorterat dem. - -Dag efter dag fortsatte detta arbete; varje kväll hade vi stuvat en ny förmögenhet ombord, men det fanns ytterligare en ny som väntade på oss nästa morgon; och under hela denna tid hördes inte ett knyst av de tre överlevande myteristerna. - -Till sist — jag tror att det var under den tredje natten — promenerade doktorn och jag på åsens kam, där den har utsikt över öns lägre delar, varifrån genom det mörka nattmörkret under oss, vinden förde med sig ett ljud, någonstans emellan vilda skrin och sång. Det var endast några lösryckta fraser som nådde våra öron, och de följdes av den tidigare tystnaden. - -”Må Himmelen förlåta dem”; sade doktorn; ”det är myteristerna!” - -”Stupfulla, herrn”, sköt Silvers röst in bakifrån oss. - -Silver, det måste jag berätta, tilläts behålla sin frihet, och trots att han snästes av så gott som dagligen, föreföll han åter betrakta sig som en tämligen privilegierad och vänlig tjänare. Det var sannerligen anmärkningsvärt hur väl han tålde all den ringaktning som visades honom och med vilken uthållig artighet han försökte få sig själv att passa in bland oss andra. Ändå tror jag inte att någon av oss behandlade honom bättre än vi hade behandlat en hund, förutom kanske Ben Gunn, som fortfarande hade en fruktansvärd respekt för sin före detta styrman, samt jag själv, som verkligen stod i tacksamhetsskuld till honom; även om jag för den delen, antar jag, hade anledning att tycka ännu sämre om honom än någon annan, eftersom jag sett hur han övervägde ett nytt förräderi uppe på platån. Följaktligen var doktorn mycket kort i tonen, då han svarade honom: - -”Berusade eller yrande”, sade han. - -”Det har ni rätt i, doktorn”, svarade Silver; ”och oss kvittar det väl lika vilket.” - -”Ni begär nog inte, antar jag, att jag skall kalla er en barmhärtig medmänniska”; svarade doktorn med en fnysning, ”därför kan min uppfattning kanske förvåna er, herr Silver. Men om jag var säker på att de yrade — och jag är helt säker på att åtminstone en av dem har feber — skulle jag gå dit ner, om det så innebar att jag riskerade mitt eget liv, för att erbjuda dem läkarvård.” - -”Jag ber om ursäkt, herrn, men då skulle ni handla orätt”, sade Silver. ”Ni skulle förlora ert eget värdefulla liv, det kan ni lita på. Jag står på er sida numera, helt och hållet; och skulle inte vilja se vårt sällskap decimeras, minst av allt att ni gick förlorad, eftersom jag är väl medveten om vad jag är skyldig er. Men de där männen där nere, de skulle aldrig hålla sina löften — nej, inte ens om de ville hålla dem skulle de klara av det; och vad värre är, de litar inte på någons hedersord, så som ni gör.” - -”Nej”, sade doktorn. ”Ni är en man som står vid ert ord, det vet vi.” - -Nå, det var sista gången vi hörde något från de tre piraterna. Endast vid ett tillfälle hörde vi på långt avstånd ett vapen avfyras och antog att de begivit sig ut på jakt. Vi höll ett rådslag och vi beslöt att vi måste överge dem på ön — till, måste jag säga, Ben Gunns stora nöje och med Grays goda minne. Vi lämnade kvar ett stort förråd av krut och kulor, allt insaltat getkött, lite mediciner och andra förnödenheter, verktyg, kläder, ett extra segel, en eller ett par famnar tågvirke, samt, på doktorns uttryckliga önskan, en hel del tobak som en extra present. - -Det var så gott som det sista vi gjorde på ön. Innan dess hade vi fått skatten stuvad ombord och bunkrat tillräckligt med sötvatten och återstoden av getköttet ifall vi skulle hamna i sjönöd; och till sist kunde vi, en vacker morgon, lätta ankar — vilket vi nätt och jämt klarade av — och seglade ut genom norra inloppet, under samma flagga som kaptenen hade hissat och kämpat under vid blockhuset. - -De tre myteristerna måste ha iakttagit oss mer noggrant än vad vi trott, vilket vi snart fick bevis för. För då vi kommit ut i sundet tvingades vi hålla mycket nära den södra udden och där såg vi dem, alla tre, liggande på knä tillsammans på sandstranden, med sina händer höjda, som i bön. Det var nära att krossa våra hjärtan, tror jag, detta att lämna dem på detta hemska sätt; men vi kunde inte riskera ännu ett myteri; och att föra dem med oss hem, endast för att sända dem i galgen hade varit ett fruktansvärt sätt att visa barmhärtighet på. Doktorn anropade dem och berättade om de förråd som vi lämnat kvar och var de kunde finna dem. Men de fortsatte att ropa våra namn och att vädja till oss att för Guds skull visa nåd och inte lämna dem att dö på ett sådant ställe som denna ö. - -Slutligen, då de såg att fartyget fortsatte på kurs och nu snabbt skulle komma utom hörhåll, reste sig en av dem — jag vet inte vem av dem — snabbt på fötter igen med ett hest skri, satte sin musköt till axeln och som visslade förbi Silvers huvud och tvärs genom storseglet. - -Sedan tog vi betäckning bakom relingen och nästa gång jag såg upp, hade de försvunnit från udden, och själva udden var nästan utom synhåll på grund av det ökande avståndet. Så slutade den historien; och innan middagstid hade, till min stora glädje, hade den högsta klippan på Skattkammarön sjunkit ner bakom havets blå horisont. - -Vi var så få ombord att alla var tvungna att hjälpa till — endast kaptenen låg på en madrass i aktern och gav sina order, eftersom han, trots att han var mycket bättre, var i stort behov av vila. Vi ställde stäven mot närmaste hamn i spanska Amerika, eftersom vi inte kunde ta risken med en resa hem utan att få ombord en ny besättning; och efter att ha kämpat oss igenom ostadig vind och ett par kraftiga stormar, var vi alla rejält utmattade innan vi nått fram. - -Precis vid solnedgången kunde vi kasta ankar i den allra vackraste, landomslutna bukt, och omringades omedelbart av roddbåtar fyllda av negrer, mexikanska indianer och halvblod, som sålde frukt och grönsaker och erbjöd sig att dyka efter guldmynt. Åsynen av alla dessa vänliga ansikten (i synnerhet de svartas), smaken av tropiska frukter och framför allt alla de ljus som började tändas i staden utgjorde den allra mest angenäma kontrast till våra mörka och blodiga upplevelser på ön; och doktorn och godsägaren tog mig med sig och gick iland för att tillbringa kvällen där. Här mötte de kaptenen på ett brittiskt krigsfartyg, kom i samspråk med honom, följde med honom ombord på hans fartyg och tillbringade, kort sagt, en så trevlig natt att gryningen var inne då vi åter låg långsides med ‘‘Hispaniola’’. - -Ben Gunn var ensam på däck, och så snart vi kommit ombord började han, under de mest otroliga grimaser, att erkänna. Silver hade försvunnit. Ben Gunn hade inte låtsas se hur denne flydde i en båt från land för några timmar sedan, och han försäkrade oss att skälet var att han ville skona våra liv, vilket helt säkert, sade han, hade varit förlorade om ”den där enbente mannen hade fått stanna kvar ombord”. Men det var dock inte allt. Skeppskocken hade inte givit sig av tomhänt. Han hade obemärkt huggit sig igenom ett skott och hade tagit med sig en säck med mynt, kanske värd tre- eller fyrahundra guineas, för att klara sig under sina framtida färder. - -Jag tror nog att vi alla var tämligen belåtna med att ha blivit honom kvitt så billigt. - -Nå, för att göra en lång historia kort, fick vi tag på några nya besättningsmän, klarade av hemresan på kort tid och ‘‘Hispaniola’’ nådde Bristol precis som herr Blandly började tänka på att utrusta sin räddningsexpedition. Endast fem av de män som seglat ut med henne återvände. ”Flaskan och fan” hade gjort slut på de övriga, och det rejält, även om, det skall man komma ihåg, det inte gick lika illa för oss som det andra fartyg som de sjöng om: - -Ut seglade alla sjuttiofem, -men bara en av dem kom åter hem. -Alla fick vi en rejäl andel av skatten och använde den klokt eller dåraktigt, allt efter personlig läggning. Kapten Smollett har nu pensionerat sig. Gray inte bara sparade sina slantar, utan beslutade sig också för att stiga i graderna, studerade inom sitt yrke och är nu förstestyrman och delägare i en vacker fullriggare, har dessutom gift sig och är familjefar. Vad gäller Ben Gunn så fick han sina tusen pund, vilka han gjorde av med eller förlorade på tre veckor, eller närmare bestämt på nitton dagar, eftersom han var tillbaka den tjugonde dagen och tiggde mer pengar. Då fick han en grindstuga att vakta — precis det han hade sagt sig inte vilja då vi befann oss på ön; och han lever än och är mycket omtyckt, även om han är lite av en driftskucku för pojkarna på trakten. Han är också en mycket duktig sångare i kyrkan om söndagar och vid de stora helgerna. - -Vi har inte hört något mer av Silver. Denne storslagne, enbente sjöman har fullständigt försvunnit ur våra liv; men jag vågar nog tro att han återsåg sin gamla negress och kanske ännu bor tillsammans med henne och kapten Flint. Det är det man skall hoppas på, förmodar jag, eftersom hans chanser till ett liv i bekvämlighet i livet efter detta är mycket små. - -Silvertackorna och vapnen ligger kvar där de alltid legat, efter allt vad jag vet, där Flint begravde dem; och jag kommer helt säkert att låta dem ligga. Inte ens ett helt oxspann skulle kunna släpa mig tillbaka till den där fördömda ön; och mina värsta mardrömmar består i att jag hör hur bränningarna slår in över dess kust, eller också kan jag sätta mig upprätt i sängen, med kapten Flints skarpa röst fortfarande ringande i öronen: ”Piastrar! Piastrar! Piastrar!” \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w09_words/src/FreqMapBuilder.scala b/workspace_scala-cli/w09_words/src/FreqMapBuilder.scala deleted file mode 100644 index 469bc5372..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w09_words/src/FreqMapBuilder.scala +++ /dev/null @@ -1,10 +0,0 @@ -package nlp - -class FreqMapBuilder: - private val register = scala.collection.mutable.Map.empty[String, Int] - def toMap: Map[String, Int] = register.toMap - def add(s: String): Unit = ??? - -object FreqMapBuilder: - /** Skapa ny FreqMapBuilder och räkna strängarna i xs */ - def apply(xs: String*): FreqMapBuilder = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w09_words/src/Main.scala b/workspace_scala-cli/w09_words/src/Main.scala deleted file mode 100644 index 69dfb1f4b..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w09_words/src/Main.scala +++ /dev/null @@ -1,31 +0,0 @@ -package nlp - -object Main: - val defaultUrl = "https://fileadmin.cs.lth.se/pgk/skattkammaron.txt" - val defaultN = 10 - - def top(n: Int, freqMap: Map[String, Int]): Vector[(String, Int)] = ??? - - def report(text: Text, from: String, n: Int): String = - val longestWordsWithLength = - top(n, text.distinct.map(w => (w, w.length)).toMap).mkString(", ") - s""" - |Källa: $from - | - |*** Antal ord: ${text.words.size} - | - |*** De $n vanligaste orden och deras frekvens: - |${top(n, text.wordFreq).mkString(", ")} - | - |*** De $n längsta orden och deras längd: - |$longestWordsWithLength - """.stripMargin - - def main(args: Array[String]): Unit = - val location = if args.isEmpty then defaultUrl else args(0) - val n = if args.length < 2 then defaultN else args(1).toInt - val text = - if location.startsWith("http") then Text.fromURL(location) - else Text.fromFile(location) - - println(report(text, location, n)) diff --git a/workspace_scala-cli/w09_words/src/Text.scala b/workspace_scala-cli/w09_words/src/Text.scala deleted file mode 100644 index a2481bfda..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w09_words/src/Text.scala +++ /dev/null @@ -1,39 +0,0 @@ -package nlp - -case class Text(source: String): - lazy val words: Vector[String] = ??? // dela upp source i ord - - lazy val distinct: Vector[String] = words.distinct - - lazy val wordSet: Set[String] = words.toSet - - lazy val wordsOfLength: Map[Int, Set[String]] = wordSet.groupBy(_.length) - - lazy val wordFreq: Map[String, Int] = ??? // använd FreqMapBuilder - - def ngrams(n: Int): Vector[Vector[String]] = ??? // använd sliding - - lazy val bigrams: Vector[(String, String)] = - ngrams(2).map(xs => (xs(0), xs(1))) - - lazy val followFreq: Map[String, Map[String, Int]] = ??? //nästlad tabell - - lazy val follows: Map[String, String] = - followFreq.map( (key, followMap) => - val maxByFreq: (String, Int) = followMap.maxBy(_._2) - val mostCommonFollower: String = maxByFreq._1 - (key, mostCommonFollower) - ) - //eller kortare med samma resultat: (lättare eller svårare att läsa?) - // followFreq.map((k, v) => k -> v.maxBy(_._2)._1) - -object Text: - def fromFile(fileName: String, encoding: String = "UTF-8"): Text = - val source = scala.io.Source.fromFile(fileName, encoding) - val txt = try source.mkString finally source.close() - Text(txt) - - def fromURL(url: String, encoding: String = "UTF-8"): Text = - val source = scala.io.Source.fromURL(url, encoding) - val txt = try source.mkString finally source.close() - Text(txt) diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/CanMove.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/CanMove.scala deleted file mode 100644 index 9a3b1fbcd..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/CanMove.scala +++ /dev/null @@ -1,21 +0,0 @@ -package snake - -trait CanMove extends Entity: - def move(): Unit - - var movesPerSecond: Double = 20.0 - - final def millisBetweenMoves: Int = - (1000 / movesPerSecond).round.toInt max 1 - - private var _timestampLastMove: Long = System.currentTimeMillis - - final def timestampLastMove = _timestampLastMove - - override final def update(): Unit = - // flytta om tiden har gått millisBetweenMoves - if System.currentTimeMillis > - _timestampLastMove + millisBetweenMoves - then - _timestampLastMove = System.currentTimeMillis - move() diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/CanTeleport.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/CanTeleport.scala deleted file mode 100644 index 5dfd2b038..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/CanTeleport.scala +++ /dev/null @@ -1,22 +0,0 @@ -package snake - -trait CanTeleport extends Entity: - private var _pos = teleport() - - def pos: Pos = _pos - - protected var nbrOfStepsSinceLastTeleport = 0 - - def teleportAfterSteps: Int - - def teleport(): Pos - - def update(): Unit = - nbrOfStepsSinceLastTeleport += 1 - if nbrOfStepsSinceLastTeleport > teleportAfterSteps - then reset() - - def reset(): Unit = - nbrOfStepsSinceLastTeleport = 0 - _pos = teleport() - diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/Colors.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/Colors.scala deleted file mode 100644 index ec5914f75..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/Colors.scala +++ /dev/null @@ -1,16 +0,0 @@ -package snake - -object Colors: - import java.awt.Color - val Red = Color.red - val Green = Color(10,255,128) - val Yellow = Color.yellow.brighter - val DarkGreen = Color(10,255,128).darker - val Blue = Color(10,128,255) - val DarkBlue = Color(10,128,255).darker - val Purple = Color(153,102,204) - val DarkPurple = Color(153,102,204).darker - val Pink = Color(242,128,161) - val DarkPink = Color(242,128,161,100).darker - val Black = Color.black - val DarkGray = Color.gray.darker.darker \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/Entity.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/Entity.scala deleted file mode 100644 index fb350dc8c..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/Entity.scala +++ /dev/null @@ -1,12 +0,0 @@ -package snake - -trait Entity: - def draw(): Unit - - def erase(): Unit - - def update(): Unit - - def reset(): Unit - - infix def isOccupyingBlockAt(p: Pos): Boolean diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/Main.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/Main.scala deleted file mode 100644 index 3894021d7..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/Main.scala +++ /dev/null @@ -1,24 +0,0 @@ -//> using lib "se.lth.cs::introprog::1.3.1" - -package snake - -def createOnePlayerGame(): Unit = - Settings.default.windowTitle = "Snake: One Player" - OnePlayerGame().play() - -def createTwoPlayerGame(): Unit = - Settings.default.windowTitle = "Snake: Two Player" - TwoPlayerGame().play() - -@main -def run: Unit = - val buttons = - Seq("One", "Two", "Competition", "Tournament", "Cancel") - val selected = - introprog.Dialog.select("Number of players?", buttons, "Snake") - selected match - case "One" => createOnePlayerGame() - case "Two" => createTwoPlayerGame() - case "Competition" => println(s"TODO: $selected") - case "Tournament" => println(s"TODO: $selected") - case _ => println("Goodbye!") \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/OnePlayerGame.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/OnePlayerGame.scala deleted file mode 100644 index ca5adcc2f..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/OnePlayerGame.scala +++ /dev/null @@ -1,7 +0,0 @@ -package snake - -class OnePlayerGame: // ska ärva SnakeGame - - // orm, äpple, ev. bananer etc - - def play(playerNames: String*): Unit = ??? // ska överskugga play i SnakeGame diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/Player.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/Player.scala deleted file mode 100644 index 13acde951..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/Player.scala +++ /dev/null @@ -1,16 +0,0 @@ -package snake - -class Player( - var name: String, - var keyMap: Player.KeyMap, - val snake: Snake, - var points: Int = 0, // TODO: count points when e.g. eating apple -): - def handleKey(key: String): Unit = - ??? // om key ingår i keyMap så uppdatera snake.dir - -object Player: - enum KeyMap(left: String, right: String, up: String, down: String): - val dir = Map(left -> West, right -> East, up -> North, down -> South) - case Letters extends KeyMap("A", "D", "W", "S") - case Arrows extends KeyMap("LEFT", "RIGHT", "UP", "DOWN") \ No newline at end of file diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/Settings.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/Settings.scala deleted file mode 100644 index d609bc2cc..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/Settings.scala +++ /dev/null @@ -1,54 +0,0 @@ -package snake -import java.awt.Color - -class Settings(configs: Map[String, String]): - def getOrElse[T](key: String, default: T)(using p: Settings.Parser[T]): T = - configs.get(key).flatMap(p.fromString).getOrElse(default) - - var windowTitle: String = getOrElse("windowTitel", "Snake") - var windowSize: (Int, Int) = getOrElse("windowSize", (50,30)) - var blockSize: Int = getOrElse("blockSize", 15) - var background: Color = getOrElse("background", Colors.Black) - var framesPerSecond: Int = getOrElse("framesPerSecond", 50) - var messageAreaHeight: Int = getOrElse("messageAreaHeight", 3) - var messageAreaBackground: Color = getOrElse("messageAreaBackground", Colors.DarkGray) - - object onePlayer: - val applesNeededToWin: Int = getOrElse("onePlayer.applesNeededToWin", 5) - - object apple: - val color: Color = getOrElse("apple.color", Colors.Red) - val teleportAfterSteps: Int = getOrElse("apple.teleportAfterSteps", 500) - - object banana: - val color: Color = getOrElse("banana.color", Colors.Yellow) - val teleportAfterStepRange: (Int, Int) = - getOrElse("banana.teleportAfterStepRange", (500, 1000)) - - object snake: - val initLength: Int = getOrElse("snake.initLength", 18) - val growEvery: Int = getOrElse("snake.growEvery", 10) - val startGrowingAfter: Int = getOrElse("snake.startGrowingAfter", 400) - - object monster: - val color: Color = getOrElse("monster.color", Colors.Pink) - -object Settings: - def configsFromFile(): Map[String, String] = Map() // TODO: read from file - given default: Settings = Settings(configsFromFile()) - - trait Parser[T]: - def fromString(value: String): Option[T] - - object Parser: - given intParser: Parser[Int] with - def fromString(value: String): Option[Int] = value.toIntOption - - given stringParser: Parser[String] with - def fromString(value: String): Option[String] = Some(value) - - given intPairParser: Parser[(Int, Int)] with - def fromString(value: String): Option[(Int, Int)] = None // TODO - - given colorParser: Parser[Color] with - def fromString(value: String): Option[Color] = None // TODO diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/Snake.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/Snake.scala deleted file mode 100644 index d3d17d7e8..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/Snake.scala +++ /dev/null @@ -1,50 +0,0 @@ -package snake - -import java.awt.Color - -class Snake ( - val initPos: Pos, - val initDir: Dir, - val headColor: Color, - val tailColor: Color, - )(using ctx: SnakeGame, settings: Settings) extends CanMove: - var dir: Dir = initDir - val initBody: List[Pos] = List(initPos + initDir, initPos) - val body: scala.collection.mutable.Buffer[Pos] = initBody.toBuffer - - val initLength: Int = settings.snake.initLength - val growEvery: Int = settings.snake.growEvery - val startGrowingAfter: Int = settings.snake.startGrowingAfter - - private var _nbrOfSteps = 0 - def nbrOfSteps: Int = _nbrOfSteps - - private var _nbrOfApples = 0 - def nbrOfApples: Int = _nbrOfApples - - def reset(): Unit = ??? // återställ starttillstånd, ge rätt svanslängd - - def grow(): Unit = ??? // väx i rätt riktning med extra svansposition - - def shrink(): Unit = ??? // krymp svansen om kroppslängden är större än 2 - - def isOccupyingBlockAt(p: Pos): Boolean = ??? // kolla om p finns i kroppen - - def isHeadCollision(other: Snake): Boolean = ??? // kolla om huvudena krockar - - def isTailCollision(other: Snake): Boolean = ??? // mitt huvud i annans svans - - private var _isEatenByMonster: Boolean = false - def isEatenByMonster: Boolean = _isEatenByMonster - def eatenByMonster(): Unit = ??? - - def move(): Unit = ??? - // väx och krymp enl. regler - // åtgärder om äter frukt eller blir uppäten av monster - - override def toString = // bra vid println-debugging - body.map(p => (p.x, p.y)).mkString(">:)", "~", s" going $dir") - - def draw(): Unit = ??? - - def erase(): Unit = ??? diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/SnakeGame.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/SnakeGame.scala deleted file mode 100644 index 007e134f8..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/SnakeGame.scala +++ /dev/null @@ -1,93 +0,0 @@ -package snake - -object SnakeGame: - enum State: - case Starting, Playing, GameOver, Quitting - export State.* - -abstract class SnakeGame(settings: Settings) extends introprog.BlockGame( - title = settings.windowTitle, - dim = settings.windowSize, - blockSize = settings.blockSize, - background = settings.background, - framesPerSecond = settings.framesPerSecond, - messageAreaHeight = settings.messageAreaHeight, - messageAreaBackground = settings.messageAreaBackground -): - // exempel på olika synlighet (diskutera val av synlighet utifrån användning) - var entities: Vector[Entity] = Vector.empty - protected var players: Vector[Player] = Vector.empty - private var isPaused = false - - import SnakeGame.* - - protected var state: State = Starting - private var _iterationsSinceStart = 0 - def iterationsSinceStart = _iterationsSinceStart - - def enterStartingState(): Unit = ??? //sudda, meddela "tryck space för start" - - def enterPlayingState(): Unit = ??? //sudda, för varje entitet: nollställ & rita - - def enterGameOverState(): Unit = ??? // meddela "game over" - - def enterQuittingState(): Unit = - println("Goodbye!") - pixelWindow.hide() - state = Quitting - - def randomFreePos(): Pos = - ??? // dra slump-pos tills ledig plats, används av frukt, monster - - override def onKeyDown(key: String): Unit = - println(s"""key "$key" pressed""") - state match - case Starting => if key == " " then enterPlayingState() - - case Playing => - if key == "Escape" then - println(s"Toggle pause: isPaused == $isPaused") - isPaused = !isPaused - else - players.foreach(_.handleKey(key)) - - case GameOver => - if key == " " then enterPlayingState() - else if key == "Escape" then enterQuittingState() - - case _ => - - override def onClose(): Unit = - println("Window Closed!") - enterQuittingState() - - /** Implement this with logic for when to end the game */ - def isGameOver: Boolean - - /** Override this if you want to add game-logic in gameLoopAction - * Call super.onIteration() if you want to keep the step counter. - */ - def onIteration(): Unit = - clearMessageArea() - drawTextInMessageArea(s"Number of steps: $iterationsSinceStart", 10, 2) - - override def gameLoopAction(): Unit = - if state == Playing && !isPaused then - _iterationsSinceStart += 1 - entities.foreach(_.erase()) - entities.foreach(_.update()) - entities.foreach(_.draw()) - onIteration() - if isGameOver then enterGameOverState() - - final def start(ps: Player*)(es: Entity*): Unit = - players = ps.toVector - entities = es.toVector - isPaused = false - pixelWindow.show() // möjliggör omstart även om fönstret stängts... - enterStartingState() - gameLoop(stopWhen = state == Quitting) - - /** Implement this with a call to start with specific players and entities. */ - def play(): Unit - diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/TwoPlayerGame.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/TwoPlayerGame.scala deleted file mode 100644 index 8000e5532..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/TwoPlayerGame.scala +++ /dev/null @@ -1,7 +0,0 @@ -package snake - -class TwoPlayerGame: // ska ärva SnakeGame - - // ormar och ev. äpple, bananer etc - - def play(playerNames: String*): Unit = ??? // ska överskugga play i SnakeGame diff --git a/workspace_scala-cli/w10_snake/pairs.scala b/workspace_scala-cli/w10_snake/pairs.scala deleted file mode 100644 index 00c2cc028..000000000 --- a/workspace_scala-cli/w10_snake/pairs.scala +++ /dev/null @@ -1,37 +0,0 @@ -package snake - -trait Pair[T]: - def x: T - def y: T - def tuple: (T, T) = (x, y) - -case class Dim(x: Int, y: Int) extends Pair[Int] - -object Dim: - def apply(dim: (Int, Int)): Dim = Dim(dim._1, dim._2) - - -case class Pos private (x: Int, y: Int, dim: Dim) extends Pair[Int]: - import java.lang.Math.{floorMod => mod} - - def +(p: Pair[Int]): Pos = - copy(x = mod(x + p.x, dim.x), y = mod(y + p.y, dim.y)) - - def -(p: Pair[Int]): Pos = - copy(x = mod(x - p.x, dim.x), y = mod(y - p.y, dim.y)) - -object Pos: - import java.lang.Math.{floorMod => mod} - import scala.util.Random - - def apply(x: Int, y: Int, dim: Dim): Pos = - new Pos(mod(x, dim.x), mod(y, dim.y), dim) - - def random(dim: Dim): Pos = - Pos(Random.nextInt(dim.x), Random.nextInt(dim.y), dim) - -abstract sealed class Dir(val x: Int, val y: Int) extends Pair[Int] -case object North extends Dir( 0, -1) -case object South extends Dir( 0, 1) -case object East extends Dir( 1, 0) -case object West extends Dir(-1, 0)