Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord C-D - Dedan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIMON.-DJEFVUL. 77
Dimon, se Dibon z.
Dimona, se Dibon 2.
Dina, Jakobs enda dotter, som in-
lät sig med kananeernas döttrar och
kränktes af Sikem, s M. 34, följde se-
dan familjen till Egypten, 46: 8, 15.
Dinhaba, s M. 36: 32, den edo-
meiske konungen Belas stad.
Dionysius, bisittare i Areopagen,
omvändes till tron genon’» Pauli predi-
kan, Ap. 17: 34; nämnes af traditionen
sason’s Atens förste biskop.
Diotrefes, 3 Jh. 9 f., en uppblåst
man, som motarbetade aposteln Johan-
nes och bemötte n’»ed köld och fiend-
skap de kringresande evangelisterna.
Disahab, en ort i öknen ö. omn Jor-
dan, 5 M. 5: s.
Disputera och tala, Es. 8: 19, se
Spådomskonst.
Djefvul, gr. diabalos, d. ä. åklagare.
1. Så kallas på många ställen i N. T.
den förnämste af de onda andarna eller
Satan, Guds motståndare och menniskor-
nas förförare, som dels anklagar Gud
hos menniskan, frestande henne att söka
bättre lycka och frihet än hos Gud, s M.
3; Mat. 4: s f., dels anklagar menniskan
hos Gud, Job 5: fl; Sa. 3: s; Ln. 22: 31
Up. 12: mo; »draken, den gamle ormen»,
Up. 20: 2, som »bedrager hela verlden»,
12: 9, men som genom Kristus är öfver-
vunnen och utkastad, so. Seger öfver ho-
nom är i lammets blod beskärd åt dem
som icke älskat sitt lif allt intill döden,
s 1. Motsatsen till Guds barn är djefvulens
barn, s Jh. 3: 10, hvilka skola gå bort
den eviga eld som är beredd för djef-
vulen och hans englar, Mat. 25: 41
Up. 20: 50; jfr Jh. 6: 70, der förrä-
daren Judas kallas en djefvui.
2. Ordet djefvul står ofta i Sv.
som öfversättning af det gr. daimon eller
daimonion, hvarmned betecknas de onda
andarne, som stå i tjenst hos sin öfver-
herre, djefvulen, »de onda andarnas öf-
verste», Mat. 9~ 34. Ordet daimon eller
demon hade hos grekerna betydelsen af
gudomligt väsende eller gudomlighet
utan nödvändigt bibegrepp af något
ondt. Så undrade filosoferna i Aten om
Paulus predikade några »främmande gu-
dar» (gr. demoner), då han predikade
om Jesus, Ap. 17: sS. Men de nyte-
stamentlige författarne sjelfva använda
alltid ordet i en ond bemärkelse. Pau-
los säger att hedningarne offra ej åt Gud
utan åt demoner, s Klor. 50: 20. Jakob
säger att demonerne »tro men bäfva»,
2: 19, och enligt Mat. 8: 29 f. förbida
de med bäfvan den kommande domen.
De tre första evangelierna meddela
n’»anga berättelser om huru Jesus hotade
menniskor som voro besatta, egentl.
demoniserade, d. ä. sådana som hade de-
moner i sig, Lu. 8: 27, eller en oren
demons ande, 4: 33. Dessa sjuka plå-
gades jemmerligen af de onda ande-
magterna, sletos, vredos, kastades, be-
röfvades sina lemmars bruk och förstån-
dets ljus, Lo. ~: 35; 8: 27 f.; 9~ 39 f.,
och voro tillochased vådliga att nal-
kas, Mat. 8: 28. Att här verkligen fö-
relåg något annat än vanliga sjukdo-
mar, synes tydligt af flera märkvärdiga
drag i evangeliernas framställningar.
De besatte skiljas ofta tydligen från de
blott lekamligt sjuka, Mar. 5: 32; Lu.
6: sS; Mat. 4: 24; och demonerna be-
skrifvas såsom i egen person talande
med öfvermensklig kunskap och erkän-
nande #Jesus för att vara, ej blott hvad
folket iallmänhet kallade honom, Da-
vids son, utan rent ut Messias, Guds
son, Mat. 8: 29; Mar. 5: 24; 5: 7; Lu.
4: 41 etc.; och slutligen märke man,
att Kristus sjelf ej blott inför folkmas-
sorna talar om de besatta såsom intagna
af orena andar, utan att han just i sina
enskilda samtal inom den förtrogna lär-
jungakretsen yttrar sig öfver vilkoren
och medlen för’ dessa andars besegran-
de, Mat. 17: 19 f. Jfr vidare Lu. 50:
17 f. och Mat. 12: 28 f., der han på
det bestämdaste sätter sin magt öfver
andarne i sammanhang med sin mes-
smanska karakter. Att äfven Johannes
vmsste om denna ondskans magt, synes
af hvad ham’s säger om Judas (»Satan for
in i honomn»), Jh. I3~ 27.
För öfrigt vittna alla fyra evange-
lierna derom, att Jesu fiender beskylde
honom för att vara besatt, intagen af
en ond ande eller demon, Mat. ~: 34;
12: 24; Mar. ~: 22; Lu. 51: 15; Jh. 7:
20; 8: 48 f.; 50: 20, en anklagelse,
som äfven hade drabbat Johannes Dö-
paren, Mat. ss: sS; Lu. 7: 33.
Berättelseena om huru Jesus hotade
de besatta och löste dem ur demoner-
nas våld visa oss honom såsom ande-
verldens mägtige herre och öfverman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
