Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord T - Tiung...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄ LAR.
malunda gjordes med en trälinna, 5 M.
15: 1 7. (Detta örats genomborrande
var en hos många österländska folk
förekommande plägsed för att beteckna
hörsamhet och lydnad; jfr Ps. 40: 7.
Ett ställe hos Plautus gifver vid han-
den att bärandet af örringar var tecken
till träldom.) Talmudisterna förklara
uttrycket »till evig tid» i detta fall så,
att trälens tjenstetid räckte endast till
klangåret, då han i hvarje fall vardt
fri; andre mena att örats genomhor-
rande gjorde honom till träl för hela
lifstiden, oafsed.t om han upplefde klang-
året, i likhet med de trälar som om-
talas i 3 M. 25: 46.
1 motsats till lagen i 2 M. 2 1: 2
och 5 M. 15: 12 om att de ebreiske
trälarne skulle vara frk i det sjunde
året eller efter sex års tjenst, föreskref
nemligen lagen i 3 M. 25: 39 f., 47
f., att de ebreiske trälarne, äfven de
som sålt sig till trälar hos förmögna
främlingar i landet, skulle vara frie från
sin tjenst icke efter sex års tjenst utan
först i klangåret. De hade dock der-
jemte enligt denna lag rättighet att vid
hvad tid som helst återfå friheten, om
de antingen utköptes af sina anhöriga
eller om de sjelfva förvärfvat sig medel
att köpa sig fria, v. 48 f., och i dessa
fall skulle lösesumman bestämmas efter
antalet af de år som voro qvar till
klangåret, då de i alla fall voro frie.
Om sättet att förlika dessa olika lag-
bestämmelser äro många olika meningar
gällande. Många antaga den förklaring
Michaelis föreslagit, att i vanliga fall
vardt mannen fri efter 6 års tjenst, men
att om han kommit i träldom några få
år före klangåret, så behöfde han icke
tjena till det sjunde året utan vardt fri
redan i klangåret.
Särskilda bestämmelser voro gifna
för en israelitisk dotter, som af sin fa-
der blifvit såld åt en annan israelit till
trälinna, d. ä. till frilla eller bibustru.
Behagade hon icke sin herre, så kunde
hon genast köpas fri men fick dock
icke säljas till träldom till främmande
folk. Bestämde herren henne till frilla
åt sin son, så skulle hon njuta dotters
rätt. och om sonen tog sig en annan,
fick hon ej beröfvas sina rättigheter som
hustru; vardt hon häri besviken, så var
hon fri utan lösen, 2 M. 21: 7 f. Lika-
511
sa, om en israelit tagit en främmande
qvinna bland krigsfångarne sig till hu-
stru, och hon sedan ej behagade honom,
fick han ej sälja henne eller bruka henne
som trälinna, utan fri skulle hon vara,
5 M. 21: 13 f.
Utom den allmänna föreskriften om
att en ebreisk träl icke skulle behand-
las hårdt som en slaf utan med guds-
fruktan såsom en daglönare, 3 M. 25:
39, 43, 53, föreskref lagen äfven, att trä-
lar af hedniska folk skulle göras del-
aktige af religionens välsignelser. Hed-
niske trälar skulle omskäras, M. 1 7:
12*, och sålunda få rätt att deltaga
påskalammets ätande, 2 M. 12: 44.
Trälar och trälinnor skulle få ostörde
njuta af sabbatens hvila, 2 M. 23: 12;
5 M. 5: 14, samt deltaga i efterskör-
den, 3 M. 25: 6, så väl som i offer-
måltiderna, 5 M. 12: 12, ~8, och i hög-
tidernas glädje, 16: II, 14. Den som
slog sin träl till döds, skulle straffas,
2 M. 21: 20 (enligt rabbinerna, med
dödsstraff); blef trälen blott lemlästad,
så var han fri, v. 26 f. En träl (från
utlandet?) som rymt från sin husbonde,
skulle ej utlemnas till honom utan hafva
frihet att slå sig ned hvar han ville
Israel, 5 M. 23: I5 f. Menniskotjufnad,
1 Tim. 1: 10, var ett brott som lagen
belade med dödsstraff, 2 M. 21: 16;
5 M. 24: 7.
Föröfrigt inskärpte lagen iallmän-
het mildhet mot enkor, faderlösa, främ-
lingar och inhysesbjon, a M. 22: 21
f.; 5 M. 10: IS f.; 24: 17 f.; 27: 19,
och daglönaren skulle före solnedgån-
gen få ut sin lön, 24: ~8 f.
Flera ställen i G. T. vittna om trä-
lamas hårda och ansträngande tjenst,
Job 7: 2; Ps. 123: 2, och om den
hårda tukt hvarunder de stodo, Or. 29:
19, 21. Å andra sidan läsa vi äfven
om en bättre behandling. Någon gång
hände det att husbonden gaf trälen sin
dotter till hustru, Kr. 2: 35; van-
ligare var att husbönderna togo trälin-
norna till frillor, M. 30: 3; 2 M. 21:
9. Stundom blefvo duglige tjenare högt
ombetrodde förvaltare. Trälen Ziba af
*) Enligt senare rabbin»k rätt kunde e~
köpt »laf ej tvinga» till omskårelse; vägrade
han, så fick han ett års betänketid; stod han
då fa»t i sitt beslut, så sålde» han åter till en
icke-israelit. # -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
