Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyoxid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Blåsten—Bohvete
Blåsten, kopparvitriol elter
kop-parsulfat.
Blåsyra. Se Cyanväte.
Bläck, en vätska, som användes
till skrifning. De äldre
bläcksorterna utgöras hufvudsakligen af
järn-oxidul- och järnoxidsalter af
garfsyra, försatta med gummi, för att
ingen bottensats skall bildas af de
nämda järnsalterna, och med
nej-likolja o. d., till förekommande af
mögelbildning. Sådana bläcksorter
beredas genom sammanblandning af
galläppleinfusion, järnvitriollösning
och gummi i lämpliga proportioner.
Dessa bläcksorter lida af
olägenheten att med tiden afsätta
bottensats och gifva en skrift, som efter
längre tid blir brun af
järnoxidhydrat. Gammal urblekt skrift med
dylikt bläck kan göras läsbar
derigenom att papperet indoppas i
vatten, försatt med litet saltsyra, och
sedan i koncentrerad lösning af gult
blodlutsalt. Saltsyran ger med j
ärn-oxidhydratet järnklorid, som med
blodlutsaltet ger berlinblått.
Skriften framträder till följd deraf med
blå färg. iUizarinbläcksorterna
skiljas från de äldre bläeksorterna
derigenom, att de icke innehålla några
suspenderade fällningar af
garfsy-rade järnsalter, utan sådana salter
i löst form och dessutom
inblandningar af indigo- och
krappfärg-ämnen. Alazarinbläck skall beredas
genom iufusion af 42 del. galläplen
och 3 del. kräpp med 120 del.
vatten, hvartill sättas 1,2 del. lösning
af indigoblåsvafvelsyra, 5,2 del.
järnvitriol och 2 del. »träättiksyradt
järn)). Bläcket är blåaktigt, och
skriften är ej synnerligen mörk,
men antager med tiden genom
syrsättning allt mörkare färg.
Bläcket angriper stålpännorna, till följd
af sin halt af fri syra. En
Synnerligen billig, varaktig och lättflytande
bläcksort ar krombläck, som
beredes af 1,000 delat
kampecheträde-kokt (af 1 del raspadt
k&ttipeehe-trä och 8 del. vatten) samt 1 del
gult kaliumkromat och litet
qvicksilfverklorid. På senare tider har
man som bläck användt lösningar
af anilinfärgér i vatten, på sista
tiden indulin (se Tjärfärger). Dessa
bläcksorter äro emellertid föga
varaktiga. Skrift med de flesta
bläek-sörter kan utplånas med klorkalk,
natriumpyrofosfat eller surt
kalium-oxalat. Bläeksorter, som endast med
stor svårighet kunna utplånas,
beredas genom lösning af shellack i
boraxlösning och genom tillsats af
fint fördeladt kol (sot). Äfven med
vanadinsyra lära beständiga
bläcksorter kunna beredas. Till
förekommande af förfalskningar af skrift kan man
betjena sig af papper, färgadt med
ultramarin och kromgult, hvilka
färger förstöras af de kemikalier, som
användas för skriftens utplånande,
till följd hvaraf en förfalskning lätt
upptäckes. Kopiebläck utgöres af
vanliga bläcksorter, försatta med en
större mängd gummi och socker,
på det de må mindre djupt intränga
i papperet och lättare öfverflyttas
på kopiepapperet. Märkbläck,
hvarmed man skrifver på linne, utgöres
af silfvernitratlösning. Linnet
impregneras före skrifningen med
sodalösning. På senare tid har man
börjat använda äfven anilinsvart till
märkning.
Bogheadkol, feta eller starkt
bituminösa stenkol från Skotland
och Hebriderna, användas vid
lysgastillverkning samt till beredning af
lysoljor och paraffin, som derur
erhållas genom destillering.
Bohvete, fröna af JPolygonum
fayopyrum och P. tartaricum,
innehålla i medeltal 14,2 % vatten, 8,6
% ägghviteämnen, 51,9 % kol hy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
