Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fettsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Fluorsalter—Flyktiga oljor
glaset anfrätes eller etsas af de
bortgående fluorväteångorna.
Fhiorsalter. Se Fluormetaller.
Fluorväte, HF1, Flusspatsyra,
erhålles genom destillering af
flusspat med svafvelsyra, hvilken
operation måste företagas i bly- eller
platinaretort. Det är en färglös,
rykande, vid 19,4° kokande, ytterst
frätande vätska, som måste
handteras med största varsamhet. Den
blandas i alla förhållanden med
vatten. Utspädd fluorvätesyra är
en mycket sur vätska, den starkaste
syra man känner, samt etsar eller
angriper glas och kiselsyrade salter,
hvarvid fluorkisel, SiFl4, bildas
(SiO2 + 4HF1 = SiFl4 + 2H2 O),
hvarför den måste förvaras i flaskor
af platina eller guttaperka. Vid
lägre temp. motsvarar gastätheten
formeln H2F12, vid högre H FI.
Fiuss, Flussmedel, benämnas
ämnen, som vid smältningsprocesser
tillsättas för att göra massan
lättsmält, för att bilda slagg, som
skyddar metaller för luftens oxiderande
inverkan, eller för att derjämte verka
kemiskt såsom reduktions- eller
oxidationsmedel. Flusser af förra
slaget äro glas, borsyra, flusspat,
koksalt m. ■ fl. Till det senare slaget
höra svart och hvit fluxs. Svart
fluss är en af kol och
kaliumkarbonat bestående blandning, som
erhålles genom glödgning af 1 del
salpeter med 2—3 del. vinsten och
användes till reduktion af vissa
metalloxider. Hvit fluss, som beredes
af lika delar salpeter och vinsten,
innehåller kaliumnitrit och verkar
oxiderande.
Flusspat, ett af kalciumfluorid
sammansatt, ej synnerligen sällsynt
mineral, som vanligen träffas på
blymalm förande gängar. Det
kristalliserar i färglösa, gula, gröna
eller violetta kuber samt användes på
laboratorierna för utveckling af
fluorvätegas och framställning af
fluorföreningar. Priset är 10 kr. per
100 kilo.
Flyktig säges om ett ämne, som
utan sönderdelning kan förmås
att antaga gasform.
Flyktiga Oljor, Eteriska oljor
(fr. essences), benämnas i växtriket
förekommande oljeartade, flyktiga, i
vatten föga lösliga ämnen, med
intensiv, ofta angenäm lukt, hvilka
tillhöra mycket olika slags kemiska
föreningar. De förekomma
isynnerhet i familjerna Labiatæ, Cruciferæ,
Umbelliferæ och Synanthereæ,
särdeles hos växter, som trifvas på
soliga och varma ställen. Vid
vanlig temperatur äro de flytande, men
vid lägre temp. afsätta de ofta fasta
kristalliserade ämnen, stearoptener.
Den icke stelnande delen af oljan
benämnes elaopten. Vid antändning
brinna dessa oljor med sotande låga.
Deras kokpunkt ligger vid 140°—
260°, men de förflyktigas icke dess
mindre lätt med vattenångor. Ofta
inverka de på polarisationsplanet, äro
dels höger- och dels venstervridande.
De lösas obetydligt i vatten, som
emellertid antager deras lukt
(luktvatten, såsom rosenvatten, mynt
vatten o. s. v.). I alkohol, ättiksyra
och feta oljor lösas de lätt. Nyss
framställda, äro de i allmänhet
färglösa, men vid förvaring blifva de
gula eller bruna. Några äro blåa
eller gröna. De uppsupa syre ur
luften och förhartsas. Eg. v.
varierar mellan 0,833 och 1,373. De
flyktiga oljorna utgöras af eller
innehålla oftast terpener, kolväten af
formeln C10H16, någon gång
cy-mol, C10 H14. Bittermandelolja och
kanelolja äro exempel på oljor, som
utgöras af aldehyder, vinrutolja
innehåller en keton
(metyl-nonyl-keton), vintergrönolja är salicylsyre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
