Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosfit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Fosfit—Fosfor
nas fosforsyrans salter med
metalloxider. Då fosforsyran har trenne
(äfven flere, men föga undersökta,
fosforsyror äro kända) hydrat, som
äro själfständiga syror, tillhöra
fosfaten trenne klasser: ortofosfat,
M3P04, metafosfat, MPO3, och
pyrofosfat, M4P207 eller (MaOa)a
(P0)20, i hvilka formler M
betyder metall eller väte. Ortofosfat
utgöra de vanliga fosforsyrade
salterna, som förekomma i mineralet
apatit m. fl., i djurens ben och
safter, i växternas frön och safter.
Emedan ortofosforsyran är en
trebasisk syra, kunna salterna vara
neutrala, då tre atomer af en
metall deri ingå, t. ex. Na3P04, eller
sura, af hvilka finnas två slag,
monometalliska och dimetalliska, såsom
NaHaP04 och Na2HP04. De
neutrala salterna äro, med
undantag af alkalisalterna, i vatten
olösliga, men i syror lättlösliga
fällningar. De dimetalliska af
alkalimetallerna äro de vanligaste
alkalifos-faten och utmärkas deraf att de
hafva svagt alkalisk reaktion,
oaktadt de till följd af
sammansättningen måste anses sura. Dessa salter
sönderdelas vid upphettning i
vatten och pyrofosfat. De
monometalliska salterna äro lösliga i vatten
och gifva vid glödgning metafosfat;
Pyrofosfat af alkalimetallerna äro i
vatten lösliga, af öfriga metaller
olösliga fällningar, hvilka lätt lösas
i syror och ofta äfven i
alkalipyro-fosfat, hvarvid dubbelsalter bildas.
Dessa dubbelsalter visa ofta från
öfriga metallsalter afvikande
reåk-tionsförhållanden, äro icke fällbara
för alkalier o. s. v. Pyrofosfaten
gifva ortofosforsyra vid kokning
med syror, hälst salpetersyra, eller
smältning med alkali.
Metafosfor-syrans salter, äfven alkalisalterna,
äro olösliga i vatten. Ortofosfaten
äro icke giftiga, men pyrofosfaten
lära vara giftiga.
FosfIt, fosforsyrlighetens salter,,
äro sammansatta enligt formeln t
M2O2POH (neutrala) eller MH02
POH (sura). Med undantag af
alkalimetallernas fosfit äro de
svårlösliga, kristalliniska fällningar.
Fo’sfor, ett icke metalliskt, i
naturen allmänt utbredt grundämne,,
som i fritt tillstånd framställdes
1669 af Brand, ur urin, och 1775 af
Scheele, ur ben. Namnet (af grek.
fos, ljus, och foros, bärare) antyder
fosforns egenskap att lysa i
mörkret och förbrinna med intensivt ljus.
Fosfor beredes af ben, som
hvitbrännas till förstöring af organiska
ämnen, hvarefter benaskan
pulveriseras och utröres med utspädd
svafvelsyra, i sådan mängd att 2J3 af
benaskans kalk afskiljes som gips.
Lösningen innehåller
monokalcium-ortofosfat, CaH42PO4, afdunstas
och upphettas med kol, hvarunder
vatten först bortgår och en återstod
af kol, blandadt med
kalciummeta-fosfat, Ca2PO3, erhålles. Denna
blandning upphettas i retorter af
eldfast lera, till hvitglödgning,
hvarvid koloxid och fosforångor, som
inledas i vatten, bortgå, och i
återstoden stannar kalciumortofosfat,
Ca32PO4. Om till blandningen af
kol och metafosfat tillblandats
kiselsyra eller sand, reduceras fosforn
fullständigt. Den under vattnet
samlade fosforn smältes i varmt
vatten och prässas genom
Sämskskinn, hvarefter den renade fosforn
under vatten gjutes uti rör, som
afkylas. Den erhålles då i den
vanliga formen af stänger, som
förvaras under vatten. Fosfor är
vaxgul, vid vanlig temp. mjuk, i köld
spröd, eg. v. 1,83, smälter vid 44°,
kpt 290°, syrsattes vid lägre temp.
långsamt i luft och utvecklar dervid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
