Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn
175
miskt hänseende skiljer sig
hufvudsakligen derigenom att det
innehåller kemiskt bundet kol och mer
mangan. Det gråa tackjärnet är
grått och finkornigt i brottet,
utvidgas något litet vid stelnandet och
är derför lämpligt till gjutjärn. Det
innehåller 2—4 % mekaniskt
inblandad grafit.
Smidesjärn är en järnsort, som
innehåller mindre kol (O,os—0,4 %),
kisel och andra föroreningar än
tackjärn. Det erhålles ur tackjärn,
företrädesvis hvitt, genom en
oxidationsprocess, hvarigenom kol syrsattes
till kolsyra och kiseln till kiselsyra,
som med oxideradt järn bildar
järn-(ferro-)silikat, färskslagg. Denna
oxidationsprocess utföres på olika
sätt, dels genom friskning 1.
färsk-ning i härd, dels genom puddling,
dels äfven genom bessemerprocessen.
I förstnämda fallet upphettas järnet
på härd för blästrar, hvarunder på
ytan bildade järnoxider med spett
arbetas in i de mjuka smältorna,
för att oxidernas syre må syrsätta
silicium till kiselsyra, som förenas
med järnoxidul till slagg, under det
samtidigt kol aflägsnas som kolsyra.
Efter slutad färskning uthamras
smältorna, för att befrias från slagg
och formas. Vid puddling sker
samma process på en flamugns sola,
der järnet således icke kommer i
beröring med bränslet, utan endast
med brinnande gaser. Vid
bessemermetoden, som dock företrädesvis
användes för stålberedning,
inpräs-sas luft i det smälta järnet.
Smidesjärn är ljusgrått, i brottet
hakigt eller taggigt, hårdt; men
derjämte smidbart både i köld och
varme samt icke elastiskt. Det är
mindre smältbart än andra
järnsorter, blir i hvitglödgningshetta mjukt
och kan då svetsas. Deremot kan
det icke härdas.
Stål, som innehåller 0,6—1,9 %
kol, kan erhållas ur tackjärn genom
färskning, puddling eller
bessemerprocessen, men äfven derigenom att
stänger af smidesjärn upphettas i
kolpulver, brännstål, eller genom
sammansmältning af tackjärn med
järnmalm, uchatiistäl, eller af
smidesjärn och tackjärn, martinstål. Stål
är hvitt, med finkornigt och jämnt
brott, smälter vid 1300—1500°, kan
i glÖdgningshetta smidas och, om
kolhalten ej är för stor, svetsas.
Genom hastig afkylning kan stål
härdas, men härdadt stål blir ånyo
mjukt och smidigt, om det
upphettas och får långsamt svalna.
Det renaste järnet är hvitt och
mjukt samt kan dragas i trådar och
vid rödglödgning lätt smidas. Det
är ytterst svårsmältligt. Eg. v. 7,88.
Det löses lätt i utspädd svafvelsyra
och klorvätesyra,, under utveckling
af vätgas, till ferrosalter. Af
salpetersyra löses det på olika sätt,
allt efter syrans koncentration. Stark
salpetersyra ger nämligen ferrinitrat
och qväfoxid, utspädd syra
ferronitrat och qväfoxidul samt mycket
utspädd syra likaledes ferronitrat,
men utan gasutveckling. I det sista
fallet bildas derjämte
ammoniumnitrat, genom vattnets och
salpetersyrans samtidiga reduktion. I torr
luft håller sig metallen oförändrad
vid vanlig temp., oxideras vid
glödgning till oxidoxidul (hammarslagg)
och förbrinner med lifligt
ljusfenomen vid upphettning i syrgas. I
fuktig luft betäckes den med en
skorpa af oxidhydrat, rost. Genom
beröring med zink minskas järnets
benägenhet att rosta. Vid
glödgningstemperatur förenas järn med
svafvel till lättsmält svafveljärn,
likaså vid vanlig temperatur med
saltbildarna och vid hvitglödgning
med kol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
