Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamfener ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Kautsjuk
växter till sådan mängd, att det
lönar sig att tillgodogöra den. De
växter, af hvilka kautsjuk erhålles,
äro euforbiacéerna Siphonia elastica
och S. brasiliensis i Syd- och
Central-Amerika, artocarpéerna Ficus
elastica och F. indica i Ostindien och
Nord-Australien, apocynéerna
Ur-ceola elastica på ostindiska
arkepi-lagen och Vahea gummifera på
Madagaskar. Kautsjuk förekommer i
mjölksaften i form af små kulor
eller droppar, ungefär som
smörfettet i mjölken, och bildar, om
saften får stå i hvila, ett gräddlikt
lager. Den erhålles ur mjölksaften
på olika sätt. I Brasilien samlas
mjölksaften i lerkärl eller i
träskopor, klädda med lera, hvarefter med
ler bestrukna formar af trä (flaskor,
skor o. d.) in doppas i saften och
torkas öfver eld, hvilket upprepas
ända tills kautsjuklagret erhållit
vederbörlig tjocklek. Sedan
sönderslås lerformarna eller skäres
kautsjuklagret upp och tages från
formarna. I Indien låter man den
uttappade saften stå, då den inom
kort koagulerar. Den dervid
af-»öndrade elastiska massan låter man
helt enkelt i skugga intorka till
späcklika massor. Den i handeln
förekommande råvaran är mer eller
mindre starkt färgad, gul, brun till
svart, isynnerhet den
sydamerikanska, som torkats vid eld och derför
innesluter sot. Ljusa sorter
innehålla oftast betydliga mängder
vatten. I tunna lager är kautsjuk
genomskinlig. Eg. v. 0,94. Vid
vanlig temp. är den mjuk och
elastisk, och friska snittytor häfta
till-samnians, om man trycker hop dem.
Vid temp. under 0° blir den
hårdare, föga böjlig och elastisk och
sammandrager sig betydligt.
Kautsjuk leder icke elektricitet. Den
är utan hvarje spår af organisk
struktur. Den är olöslig i kallt och
hett vatten samt alkohol, föga
löslig i eter,’ men löses deremot af
terpentinolja, stenkolsolja och
isynnerhet kolsvafla. Basta
lösningsmedlet lär vara kolsvafla med 7 %
absolut alkohol. I dessa
lösningsmedel löses dock endast en del (30—70
%) af kautsjuken; den Öfriga blir
qvar i form af en volym inöst svälld
massa. Utspädda syror och alkalier
angripa kautsjuk endast obetydligt.
Klorgas, koncentrerad svafvelsyra
och salpetersyra angripa den
ganska hastigt. I luft förändras
kautsjuk genom oxidation, isynnerhet i
ljuset. Vid upphettning till 120°
smälter den, och efter afsvalning
blir den fortfarande klibbig och
tjockflytande. Upphettas den till
hög temperatur, sönderdelas den och
lemnar ett rikligt destillat af
kolväten, hufvudsakligen af terpenernas
grupp. Kautsjuksubstansen tyckes
själf hufvudsakligen utgöras af
tvänne isomeriska kolväten, nC10H16,
af hvilka det ena är lösligt i
kolsvafla o. s. v., det andra deri icke
lösligt, men starkt svällande.
Den i handeln förekommande
kautsjuken är förorenad af träbitar,
bark, blad o. d. samt äfven af
normala beståndsdelar i själfva
mjölksaften, hvarför den i fabrikerna
underkastas en reningsprocess,
bestående deri att råvaran uppmjukas
under 12—24 timmar i hett vatten
och sedan sönderskäres i strimmor
emot en snabbt kringsvängande, af
vatten fuktad cirkelknif. Derefter
knådas strimmorna mellan ett par
valsar, af hvilka den ena har
hastigare lopp eller är större än den andra.
Sedan tvättas de utplattade styckena
i sodalösning. Efter torkning ältas
de tillsammans genom upprepade
prässningar mellan valsar, sorn
uppvärmas med ånga och hafva samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
