Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lerjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Lim
socker i bränvin, hvilka genom
tillsats af aromatiska ämnen erhållit
särskild smak. De sockerrikaste,
som kallas crêmes, innehålla vid
pass 35 % socker och deröfver,
vanliga likörer deremot endast
omkr. 20 %. Alkoholhalten uppgår
till 40—50 vol. %. Likörerna
beredas af möjligast fin sprit och
lösning af rent socker, hvartill sättes
eteriska oljor: anisolja, kumminolja,
pomeransolja m. fl. För tillverkning
af de finaste likörerna destilleras
aromatiska växtämnen med vatten,
och det erhållna destillatet
uppblandas med sprit, hvarpå socker
tillsättes. I andra fall extraheras
de aromatiska växtdelarna med sprit,
hvarefter den erhållna tinkturen
blandas med sprit och sockerlösning.
Likörerna färgas röda med konsjonilj
och hallonsaft, gula med
ringblommor, blåa med indigokarmin, gröna
med en blandning af gult och blått
färgämne. Efter beredningen kan
man, för att smaken af sprit må
förmildras, hålla likörerna under
ett dygn uppvärmda vid omkr. 40°.
Jfr Stämmer, »Die
branntweinbren-nerei»,
Lim benämnes det qväfvehaltiga
ämne, som erhålles genom
limgifvande ämnens kokning med vatten.
Man skiljer mellan vanligt lim,
glutin, och brosklim, kondrin.
Glu-tin framställes i stort af skinnbitar,
affall vid garfverier och
handskfabriker, senor o. d. Limgodset
behandlas först med kalkmjölk (1—2
proc), ’/2—2 månader, under ofta
förnyadt ombyte af kalkmjölk,
tvättas sedan i rinnande vatten och
hålles ett par dagar utbredt i luften,
för att i råämnet innesluten kalk må
kolsyras, emedan kaustik kalk
skadar limmet och betager det
förmågan att gelatinera. Sedan
öfvergjutes limgodset med vatten, och ånga
inledes midt i massan. Äfven
brukas att koka limgodset med vatten
i en panna, hvilket är mindre
fördelaktigt. Under tiden afskummas
ägghvita, kalksåpor o. d., som
samlar sig på ytan. Efter skedd
upplösning tappas limlösningen i
bly-fodrade kar, som omgifvas med föga
värmeledande ämnen, för att
lösningen ej må afkylas allt för hastigt.
Sedan orenligheter sjunkit till
bottnen och lösningen klarats, hvilket
vanligen underlättas genom tillsats
af litet alunlösnirig, tappas lösningen
på trätråg, invändigt bestrukna med
fett. Lösningen stelnar då till gelé,
som med snören sönderskäres till
taflor af passande storlek, hvilka
för torkning uppläggas på nät,
ut-spändt i träramar. Af ben beredes
lim fördelaktigast, om benen
mace-reras med utspädd saltsyra (l,ot eg.
v.), tills de blifva förvandlade till
mjukt benbrosk. Detta tvättas med
vatten, lägges någon tid i
kalkvatten, för att befrias från syra,
tvättas ånyo och behandlas med ånga
på nyss angifna sätt. Det af
saltsyran utdragna kalciumfosfatet kan
erhållas, om lösningen neutraliseras
med kalkmjölk. I Nord-Amerika
lär man behandla det väl tvättade
limgodset med svavelsyrlighet, som
dels uppluckrar massan, så att
limbildningen försiggår hastigt, dels
bleker den. Man erhåller af
sålunda behandlade material en nästan
färglös limlösning, som klaras genom
silning öfver benkol och afdunstas
i vacuumpannor vid låg temperatur.
Metoden är dyrare än den vanligen
brukliga, men lär lemna ett färglöst
lim af utmärkt beskaffenhet. Lim
är fullkomligt amorft, gulaktigt eller
brunaktigt, i rent tillstånd färglöst.
I vatten sväller det, men löses först
vid 50°, och lösningen gelatinerar
vid afsvalning. Det är olösligt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
