Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kula ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kula—Kuststation
282
Kula, kastkropp av stål, järn eller bly
för skjutvapen.
Kulhammare, hammare med kullrig
bana.
Kult, indisk arbetare.
Kuling, hård vind.
Kulissinrättning (Stephensons), en
anordning för åstadkommande av
slidrö-relsen på en ångmaskin. Den
igenkännes därpå, att stängerna till båda
ex-centerskivorna äro förenade med en
båge (kulissbåge), som har form av en
cirkelbåge med excenterstängernas
längd till radie. I kulissbågen finnes
en med denna koncentrisk skåra, i
vilken en klots eller tärning är rörlig.
Ån-dan av slidstången är gaffelformig och
omfattar kulissbågen. Kulissen på en
fartygsmaskin har tappen på
exeenterstån-gen i samma centrum som slidstången.
Kullager, en storartad uppfinning för
reducering av friktionen i ett axellager.
Det består av stål kulor, som ligga i en
cirkelrund st ål ränna och omgiva
an-liggningspunkterna för en axel.
Kullsegla, segla omkull. I vanliga fall
ganska onödigt.
Kullvinda, se kölhala.
Kulmination, en himmelskropps
passerande av meridianen för en viss ort,
vid vilken tidpunkt den uppnår sin
högsta höjd över horisonten.
Kulminera, se kulmination.
Kulosystem, ett elektriskt
ledningssystem.
Kulplan, ställning ombord för
uppläggning av kanonkulor förr i världen.
Kulring, se kulplan.
Kulskarv, kula i kulformigt omhölje
med hål i botten, där kulans arm eller
led utgår.
Kulskydd, omhölje av tackjärn till
skydd för tändkuia på explosionsmotor.
Kulspruta, maskingevär med 37
parallella pipor, som kunna avfyras
samtidigt eller i hastig följd.
Kultje, ett till sjöss vanligt uttryck
för vind med avseende på dess styrka.
Uttrycken: bramsegelskultje, märsse-
gelskultje o. s. v. angiver, att de segel,
som förekomma i benämningarna, nätt
och jämnt kunna föras. För att angiva
vindstyrkan, den ungefärliga, använder
man beteckningarna: frisk, styv, laber
eller lätt kultje.
Kummel, sjömärke, upprest av stenar.
Kunglig flagga, se örlogsflagga.
Kuntöga, ett kortare tåg, som med
båda ändarna splitsas in ett längre,
bildande ett öga.
Kurs, vinkeln mellan meridianen och
det kompassstreck, som tankes draget
från ett ställe på jorden till ett annat,
eller den riktning, i vilken man skall
styra för att komma till en ort. Man
indelar kurser i styrd kurs eller det
kompasstreck efter vilket man styr,
magnetisk kurs, kursen endast
rättad för avdrift (om sådan finns), d
e-vierande kurs, kursen rättad för
missvisning, men ej för deviation, sann
kurs, rättvisande kurs genom vattnet,
kursen rättad för missvisning, deviation
och avdrift (om vattnet är strömfritt,
blir detta även kursen över grund), g
e-neral kurs, kursen direkt mellan det
avseglade och inseglade stället, funnet
genom sammankoppling av de under
vägen styrda kurserna. ~ -linje, det på
jordens yta utdragna kompasstrecket.
Kursörlavett, lavett med svängbar
kanon.
Kust, den del av ett land, som ligger
utmed havet. ~ -avgift, den avgift, som
kräves för befordran av ett
radiomeddelande från en kuststation. ~ -fart,
indelas i inre kustfart och yttre kustfart.
Se d. ~ -fartyg, fartyg, som idkar
kustfart. "w -station, station vid kust för
radiotelegrafi. Det Nya
Telefunkensyste-mets (Tönende Funken) stationer äga
genomsnittligt en räckvidd av 1,000, 2,000
och 3,000 kilometer och besitta en
antennenergi av resp. 2, 5, 10 och 25
kilowatt. De tillhöra stationstyperna "2, 5
T K", "10 T K" och "25 T K", då de
förfoga över en masthöjd av minst 35 meter
och den för motorn erforderliga energin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
