Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuhlau, Daniel Frederik Rudolph - Kuhlman, Ottiliana Karolina - Kuhlman, Klara - Kuhmalahti - Kuhmoinen - Kuhmois - Kuhmoniemi - Kuhn, Adam - Kuhn 1. Franz Felix Adalbert K. - Kuhn 2. Ernst Wilhelm Adalbert K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
189
Kuhlman-Kuhn
190
tillförsäkrade honom en epokgörande ställning inom
Danmarks musik. "Det är K:s stora betydelse i Danmark"
- säger Thrane - " att genom honom bryter det nya
fram i vår musik. Han är en fullkomligt modern
komponist (näml. i motsats till Kunzen och Du Puy);
han är Mozarts och Cherubinis profet i Danmark." En
fråga kan vara, om han t j t. o. m. tagit steget ännu
längre fram och hellre borde jämföras med Weber eller
Spohr. Säkert är, att hans ypperliga uvertyrer bära
mera Webers än Cherubinis fläkt. Äfven af Rossini
tog han, trots sin afvoghet mot italiensk musik,
intryck, framför allt i sin glansfulla opera Lulu
(1824). Mindre väl lyckades Trylleharpen (1817),
delvis till följd af en i gång satt demonstration
mot Baggesens text, äfvensom Elisa (1820), hvar ur
endast en basaria och uvertyren bibehållit sig. Den
romantiskt ungdomliga anda, som genomgår K:s toner,
gjorde dem kära bl. a. för Studenterforeningen,
hvilken han ock tillegnat en samling af sina
manskvartetter. Bland dem ha Elskovsguden
m. fl. blifvit populära i Danmark, under det
att i Tyskland Vber allén gipfeln ingått i alla
körsångböcker och i Sverige hans O, hur härligt
majsol ler blifvit en stående Valborgsmässohymn
i Uppsala. Eedan 1813 blef han k. kammarmusikus i
Köpenhamn. Dessutom hade han 1816-17 en tillfällig
anställning som sångmästare vid teatern, och
1828 fick han professors titel. För sin utkomst
var han dock mest hänvisad till information samt,
då han i allmänhet hatade sådan, till sin förmåga
att komponera för det dåvarande modeinstrumentet,
flöjten. Äfven hans instruktiva pianosonater - som
ännu i dag äro klassiska - betalade sig bra, hvaremot
hans öfriga kompositioner i allmänhet ej lyckats
tränga synnerligen utom Danmarks gränser, Elverhöi
(1828; texten af Heiberg), hvarom ofvannämnde biograf
menar, att "intet folk kan på det musikaliska området
påvisa ett konstverk af i nationellt hänseende
större betydelse och mera ingripande verkan",
har gifvits med bifall i Sverige (under titeln
"Elfjungfrun", 1857). Han skref dessutom musik
till William Sliakspeare (1826), Hugo og Aåelheid
(1827) samt Trillingbrödrene f ra Damask (1830)
äfvensom en massa instrumentalmusik, mest för
piano, flöjt och stråkinstrument. Opustalen uppgå
till 127, "Eöverborgen" och en mängd komiska kanon
m. m. oberäknade. K. var nämligen ovanligt drifven
kontrapunktist, särskildt i kanonformen, och kallades
därför af Beethoven, med hvilken han sammanträffade
i Wien 1825, för "der grosse kanonier". Utom nu
antydda konstresa gjorde han andra sådana, till
Stockholm 1815 (han spelade då bl. a. en fantasi
öfver svenska folkmelodier), Hamburg 1816, Wien 1821
samt Berlin och Leipzig 1829. K. blef 1825 led. af
Mus. akad. i Stockholm. En eldsvåda förstörde 1831 det
mesta han egde, hvaribland flera manuskript. Jfr
C. Thrane, "Danske komponister" (1875).
A. L.»
Kuhlman, Ottilia n a Karolina, skådespelerska. Se
under Å b e r g s s o n, G. F.
Kuhlman, Klara, pseudonym för författarinnan
G. Ch. M. A. von Haxthausen (se d. o.).
Kuhmalahti [kō-], imperiellt pastorat af 3:e
kl. i Tavastehus län, Hauho domsaga och Jämsä
härad, Tammerfors kontrakt, Borgå stift,
Finland. Landareal 173 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 1,901 pers. (1908).
A. G. F.
Kuhmoinen [kōmåj-]. Se Kuhmois.
Kuhmois [kōmåjs; fi. Kuhmoinen], konsistoriellt
pastorat af 2:a kl., Jämsä kontrakt, Borgå
stift, Finland, Tavastehus län, Jämsä härad och
domsaga. Landareal 728 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 6,894 pers. (1908).
A. G. F.
Kuhmoniemi [kō-], gränssocken af Kajana härad
och domsaga, Uleåborgs län, Finland. Landareal
4,739 kvkm. Befolkningen, finsk, 7,829
pers. (1908). Konsistoriellt pastorat af
2:a kl., Kuopio stift, Kajana prosteri. Till
pastoratet hörde fordom äfven ett litet
område inom Nurmes socken af Kuopio län.
O. I. (A. G. F.)
Kuhn [korn], Adam, amerikansk vetenskapsman,
f. 1741 i Germantown, Pennsylvania, d. 1817,
studerade 1762-64 i Uppsala under Linné ("
den ende amerikanen"), senare i Edinburgh, där
han blef med. doktor. Sin gradualafhandling "De
lavatione frigida" tillegnade han Linné. K. blef
1768 professor i botanik och materia medica vid det
college, som nu är University of Pennsylvania. "Han
var Amerikas förste professor i botanik." Han
öfvergaf efter en tid naturvetenskaperna,
egnade sig åt medicin och var professor i
medicin till 1797. K. var en af grundläggarna af
College of physicians of Phila-delphia (1787).
O. A. L-r.
Kuhn [kö’n]. 1. Franz Felix Adalbert K., tysk
språkforskare, f. 1812 i Königsberg, d. 1881 i
Berlin, disputerade 1837 i Berlin för doktorat
(De conjugatione in ju.i linguce sanscritce ratione
habila] r anställdes som gymnasielärare i Berlin,
fr. o. m. 1856 med professors titel. K. är en af de
mest framstående representanterna för den Boppska
skolan inom den jämförande språkvetenskapen. Han
var den förste, som tillgodogjorde Eigveda för den
indo-europelska grammatiken (Sprachliche resultate au
s der vedischen metrik m. fl. afh.). I Zur ältestsn
geschichte der indogermanischen völker (1845)
tecknade han vår folkstams äldsta odling. K. är
vidare grundläggare af en särskild skola i jämförande
mytologi på basis af den jämförande språkforskningen
genom Dle herabkunft des feuers und des götlertranks
(1859). Hans intresse för mytologien framträder
dessutom i flera sagosamlingar: Märkische sägen
und märchen (1843), Norddeutsche sägen, märchen und
gebräuche (med Schwartz; 1848) och Sägen, ge-bräuche
und märchen aus Westfalen (1859). K:s senare
afh. Ueber die entwicklungsstufen der mythen-bildmig
(i Berlinakadrs afh., 1873) innehåller mytforskningens
metodologi, såsom han fattade den: myternas grundval
är att söka på språkligt område; polynomi och homonymi
äro deras väsentliga faktorer. K:s mest kände
efterföljare är Max Muller. Senare har emellertid
vetenskapen kommit in på nya banor, och Kuhnska
skolans roll är längesedan utspelad. Med Th. Aufrecht
uppsatte K. 1852 och utgaf fr. o. m. 3:e bandet ensam
"Zeitschrift fiir vergleichende sprachforschung auf
dem gebiete des
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
