Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laddning, 2. Fys. - Laddningsförhållande - Laddningshylsa - Laddningskapacitet - Laddningsprocent - Laddningsrum - Laddningsström - Laddningstäthet - Laddram - Laddskyffel - Laddstake - Laddstock - Laddstocksbajonett - Laddtyg - Lade, ö - Lade, gård - Ladegaardsöen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Laddningsförhållande-Ladegaardsoen
772
finnes uppsamlad på kroppen. En isolerad ledare,
som erhållit en laddning, förlorar den i regel åter
tämligen hastigt såväl genom luften som genom stödet,
om elektriciteten ej är bunden. Däremot kan en laddad
kondcnsator under lång tid bibehålla sin laddning
i det närmaste oförändrad, emedan elektriciteten
på densamma till största delen är bunden.
1. G. af Wdt. 2. R.R. (D. S-t.)
Laddningsförhållande, krigsv., viktförhållandet,
vanligen uttryckt i proc., mellan krutladdningcn
och projektilen till ett eldvapen. Det växlar med
krut-slaget och den utgångshastighet, som man fordrar
af vapnet. Sålunda var laddningsförhållandet större
på svaitkrutets tid och utgjorde då, under senare
delen af 180j-talet, vid handcldvapen 18-20 proc.,
vid fältkanoner samt landartilleriets 12 och 15
cm. kanoner 20-25 proc., vid kust- och fartygskanoner
30 -50 proc. och vid haubitser 7-8 proc. Vid de
kraftigare röksvaga kruten har en minskning kunnat
ske öfverallt, där ej utgångshastighcten väsentligt
ökats. Sålunda äro motsvarande siffror numera 20-35,
8-10, 25-35, 2,5-3 proc. Jfr K a n o n, sp. 779.
G- af Wtlt-
Laddningshylsa. Se Patronhylsa.
Laddningskapacitet, Elektrostatisk kapacitet 1. endast
Kapacitet, fys., den elek-tricitctsmänird, som måste
tillföras en ledare, för att den skall få en potential
= 1. För att ladda en ledare till potentialen V är
därför en V gånger så stor elektricitetsmängd eller
laddning nödvändig. Betecknas denna laddning med e
och C betyder ledarens kapacitet, gäller sambandet
Den praktiska enheten (se Elektriska enheter)
för kapacitet kallas fårad. En ledare har en
kapacitet lika med en fårad, om ledaren genom att
tillföras elektricitetsmängden en coulomb erhåller
potentialen en volt. En fårad är en tusen milliondel
af den absoluta elektromagnetiska enheten fcr
kapacitet. Äfven faraden är för praktisk användning
en alldeles för stor enhet. Därför brukar man räkna
kapacitet i mikrofarad, som är en milliondel af en
fårad. Hela jordklotets kapacitet är 700 mikrofarad.
D. S-t.
Laddningsprocent, krigsv. Se Laddningsförhållande.
Laddningsrum 1. K r u t k a m m a r e, ar in.,
kallas i ett eldvapen den för krutladdningen afsedda,
slitborrade delen af loppet (se Kanon, sp. 779). Vid
nyare pjäser, där laddningen inne-slutcs i en
metallhylsa, benämnes motsvarande del af eldvapnet
h y l s l ä g e. G. af Wdt.
Laddningsström, fys. Om en kondensators båda skifvor
sättas i ledande förbindelse genom trådar med hvar
sin af de båda polerna på en galvanisk stapel eller
annan clektricitetskälla, strömmar elektricitet
till kondensatorn och laddar densamma. Under det att
kondcnsatorn laddas, passerar således en elektrisk
ström genom tilledningstrådarna. Donna ström
benämnes laddningsström. Upphäfvcs förb’ndclscn
mellan elrktricitetskällan och kondensatorn
och förenas dess skifvor genom en tråd direkt
med hvarandra, urladdar sig kondensatorn genom
ledningstråden. Den ström, som då passerar tråden,
benämnes urladdningsström. Laddnings-
och urladdningsströmmarna försvåra i hög grad
tele:-graferingen på långa undervattenskablar,
hvarför särskilda anordningar måste vidtagas för att
hindra deras skadliga inverkan på telegraftecknens
tyd^ lighut. ’
K. R. (D. S-t.)
Laddningstäthet, krigsv., är vid en krutladdnings
förbränning vare sig i ett eldvapen eller i slutet
rum förädlandet mellan laddningens vikt i kg. och
laddningsrummets volym i liter. G. af
Wdt.
Laddram, krigsv., en till modern gevärsammunition
använd stalskena, med hvilken flera patroner
sammanhållas till ett patronknippe. Se fig. till
Enhetspatron. G. af
WTdt.
Laddskyffel, krigsv. Se L ad d n in g 1.
’
Laddstake, krigs-v. SeLaddstock.
Laddstock 1. Laddstake, krigsv., kallas en smal
(cylindrisk eller konisk) stång af trä, järn eller
fjäderstal, hvarmed krutladdning och kula nedföras
i pipan på ett handeldvapen för framladdning. Den
af laddstockens ändar, "hufvudet", som nedföres i
pipan, är vanligen tjockare än den andra och, på
träladdstockar, af järn eller beslagen ined järn;
koppar eller mässing. Den smalare ändan är vanligen
gängad, för att kratsen (se d. o.) skal] kunna
fastskrufvas. Till handeldvapen för bakladdning
användes icke laddstock, utan en läskstång
1. plunderslång för pipans rengöring. De äldsta
ladd-stockarna voro af trä. Järnladdstocken uppfanns
1698 af fältmarskalken Leopold af Anhalt-Dessau samt
infördes 1730 vid preussiska infanteriet. I svenska
armén behölls träladdstocken till strax före utbrottet
af 1741 års ryska krig. II. W. W.*
Laddstocksbajonett, krigsv., en af österrikarna
och danskarna i slutet . af 1700-talet använd
laddstock, hvars öfre del utgjordes af en trekantig
pik, hvilken, när laddstocken satt i sin ränna,
kunde medelst en fjäder fästas midt för mynningen.
H. W. W.*
Laddtyg, artill., kallas de redskap, som behöfvas för
eldgifning med en artilleripjäs, d. v. s. för dess
laddande, affyrande och rengörande. G. af
Wdt.
Lade (grek. Adöt ), liten forngrekisk ö vid kusten
af landskapet Karien i Mindre Asien, belägen
midt emot Miletos och till en del bildande dess
hamn, men numera genom uppslamning från floden
Maiandros förbunden med fastlandet. Vid L. stod
494 f. Kr. ett stort sjöslag, i hvilket de joniske
grekernas flotta besegrades af perserna. Omedelbara
följden däraf var Miletos’ intagande och förstöring.
A. M. A.
Lade (fnod. Hlafiir), gammal norsk gård pä Strinden,
2 km. ö. om Trondhjem, nära Trond-hjemsfjorden
och Nidälfvens utlopp, var 870-1028 säte för 4
generationer af jarlar i Tröndelagen, J.adcjarlarna
(se H a a k o n, norska jarlar l-3, Erik Haakonssön,
Sigurd Haakons-s ö n och Sven Haakonssön). Dessutom
fanns där ett stort, i sagorna oftare omtaladt
afgudatempel, som vid midten af 990-talet förstördes
af Olof Tryggvosson. Efter Ladejarlarnas tid var L. de
norske konungarnas residens och kom under medel1 tiden
under Bakkes kloster. Strindens gamla stenkyrka, Lade
kyrka, antages vara uppförd på det gamla gudahofvets
grund. O. A. öl
Ladegaardsöen [-gårds-1, halfö utanför Kristia-nia,
numera vanligen kallad B y g d ö (se d. o.) efter
det medeltida namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
