Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langenbielau - Langenbrücken - Langendijk, Pieter - Langendorf - Langendreer - Langenes - Langeness-Nordmarsch - Langenlois - Langensalza - Langenscheidt, Gustav - Langenschwalbach - Langenskjöld, Karl Fabian Teodor - Langental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gerier, socker- och kemikaliefabrikation,
kvarnar och sågverk m. m.
J. F. N.
Langenbrücken, köping och badort i
badensiska kretsen Karlsruhe, vid järnvägen
Mannheim–Konstanz. 1,371 inv. (1900). Mineralkällor
(8 alkaliska svafvelkällor af 11–14° C.), hvilka
begagnas till såväl bad som drickning och inhalation.
Langendijk [-chendejk], Pieter, holländsk
lustspelsförfattare f. 1683, d. 1756, först
damastväfvare, sedermera mönsterritare och
slutligen stadshistoriograf i Haarlem, skref flera
behagfulla och muntra komedier, bl. a.
Don Quichot (1696; uppförd i omarb. form 1711),
Het wederzyds huweluksbedrog (1714; nytryck med inl. af J. te Winkel 1890, 2:a uppl. 1899),
Krelis Louwen (1715) och
De wiskunstenaar (Matematikerna).
L. skref vidare satirerna
Quincampoix of de windhandelaars (1720) och
Arlequyn actionist (s. å.; utg. af Meijer 1892),
en rimmad krönika öfver Vilhelm af Oranien m. m. En samling
af hans dikter utkom 1721–40 i 4 bd. Se arbeten af
C. H. Ph. Meijer (1891) och
F. Z. Mekler (1892).
Langendorf, ty. Se Hosszúfalu.
Langendreer [-drer], kommun i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), mellan Bochum
och Dortmund, i Ruhrs stenkolsdistrikt. 23,047 inv. (1905). Stenkolsgrufvor, ångkvarnar.
Langenes, gård i Norge vid Glommen, i Askims socken,
Smaalenenes amt. 1814 hade norrmännen vid L. byggt en
pontonbro öfver älfven, där järnvägen nu passerar,
samt anlagt ett brohufvud, som sedan besattes med
3 bataljoner med 6 regementskanoner, 4 åttapundiga
kanoner och ett 8 kanoners fältbatteri. Brohufvudet
anfölls 9 aug. af svenskarna under v. Vegesack,
men de mötte kraftigt motstånd dels af brohufvudets
besättning, dels af brigaden Hegermann, hvadan
anfallet sannolikt blifvit afslaget, om ej
Kristian Fredrik omotiveradt befallt Hegermann
draga sig tillbaka. Natten till 11 aug. utrymde
norrmännen brohufvudet och bröto bron samt kastade
de kanoner, som ej kunde medföras, i älfven.
L. W:son M.
Langeness-Nordmarsch, ö. Se Halligen.
Langenlois [-låjs], köping i Nedre Österrike.
4,553 inv. (1900). Vin- och trädgårdsodling. Dårvårdsanstalt.
Langensalza [-saltsa], stad i preussiska
reg.-omr. Erfurt (Sachsen), vid ån Salza, ett
tillflöde till Unstrut. 12,545 inv. (1905). Ylle- och
bomullsindustri. N. ö. om staden ligger brunnsorten
L. med en svafvelkälla, som är den på svafvelnatrium
rikaste i Tyskland. I närheten ligga ruiner af
klostret Homburg (Hohenburg), där kejsar Henrik IV
i juni 1075 besegrade de upproriske sachsarna. Vid
L. stod 27 juni 1866 ett slag mellan hannoveraner och
preussare. För att hindra hannoveranernas förening
med sydtyska trupper ryckte 27 juni på morgonen 8,700
preussare under general v. Flies från Gotha till L.,
där de blefvo anfallna af den 16,000 man starka
hannoverska armén under general v. Arentschildt
och nödgades vika. Då emellertid preussiske
generalen Vogel v. Falckenstein följande dag samlade
öfverlägsna trupper kring hannoveranerna, måste
dessa dagtinga.
C. O. N.
Langenscheidt [-ʃajt], Gustav, tysk språklärare,
f. 1832 i Berlin, d. där 1895 som titulärprofessor.
Se Toussaint-langenscheidtska metoden.
L. var förläggare af de i sistn. art. omtalade
läroböckerna och ordböckerna.
R. N–n.
Langenschwalbach l. Schwalbach, kretsstad
och kurort i preussiska reg.-omr. Wiesbaden
(Hessen-Nassau), 15 km. från Wiesbaden. 2,277
inv. (1900). Mycket kolsyrerika mineralkällor,
"rena järnkällor", som användas såväl till drickning
som till badning mot svaghetssjukdomar af många
slag. Kurgästernas antal utgör omkr. 6,000.
(J. F. N.)
Langenskjöld, Karl Fabian Teodor, friherre, finsk
statsman, f. 17 apr. 1810 i Sääksmäki socken, d. 29
juni 1863, blef student i Åbo 1825, filos. kandidat
1832 och magister s. å. samt anställdes som translator
för ryska språket 1843 vid kejserliga senaten i
Finland och 1847 vid finska statssekretariatet i
Petersburg. 1851 blef L. förste expeditionssekreterare
vid statssekretariatet, 1853 guvernör i S:t Michels
1854 i Nylands samt 1856 i Åbo och Björneborgs
län. 1857 förordnades han till "äldste ledamot"
i en kommitté för utarbetande af en noggrann tablå
öfver finansernas i Finland ställning 1853–57,
hvilken kommittés utlåtande troligen var närmaste
anledningen till den åldrige finanschefen L. G. von
Haartmans afgång från senaten. L., som redan 1857
blifvit senator i Ekonomie-departementet, utnämndes
1858 till von Haartmans efterträdare som chef för
senatens Finansexpedition och erhöll därigenom ett
betydande inflytande på Finlands öde under en viktig
brytningsperiod i dess nyare historia. En mängd
åtgärder af afgörande betydelse föranleddes genom
hans energiska ingripande. 1859 utkom förordning om
handelsförbindelserna mellan Ryssland och Finland,
hvarigenom en utvidgad marknad i Ryssland bereddes
den finska storslöjden. S. å. lossades skråväsendets
band. Statens skogshushållning ordnades på
ett nytt och bättre sätt. Sågverksindustrien
befriades från en mängd skatter och därur följande
kontrollstadganden. Uppkomsten af privatbanker
befordrades. Men framför allt är L:s namn fäst vid
den s. k. myntreformen (se Finland, sp. 291). 1860
erhöll Finland sin egen myntenhet i mark och penni;
ett särskildt finskt myntverk inrättades, och flera
förberedande åtgärder vidtogos för det slutliga
genomförandet af reformen, hvilket dock blef
J. V. Snellman förbehållet. Under de sista åren af
hans verksamhet som finanschef vände sig opinionen
emot honom. En låneoperation, som utan ständernas
medverkan genomfördes hos bankirhuset Rothschild
i Frankfurt a. M., ansågs grundlagsvidrig. Med
större skäl klandrades hans förhållande i fråga
om det s. k. Januari-utskottet (jfr Finland,
sp. 320–321), till hvars tillsättande han tog
initiativet. Hans kraft bröts genom det motstånd
åtgärden rönte och den stränghet, hvarmed hans
handlingssätt bedömdes. – L:s son, friherre Bror Karl
Johan L., f. 26 jan. 1857 i Pau. filos. magister
1877, juris kandidat 1881 och juris doktor 1886
i Helsingfors, verkställande direktör i Nordiska
aktiebanken i Viborg 1890 och i Skandinaviska
kreditaktiebolaget i Stockholm 1892, blef svensk
medborgare 1895 samt fullmäktig och förste deputerad
(en befattning motsvarande den af verkställande
direktör) i Riksbanken 1901. I sistnämnda egenskap
anses L. ha visat stor duglighet.
M. G. S.
Langental, by i schweiziska kantonen Bern, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
