Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 1163-1164 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lanner, Joseph Franz Karl - Lannerdahl, Karl Erik. Se Templarorden - Lannerstierna, Johan Magnus - Lannes, Jean, hertig af Montebello - Lannion - Lanolin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken han själf spelade violin och Joh. Strauss alt
och hvilken sedan utvecklade sig till en hel orkester,

som satte Wien och de österrikiska provinsstäderna i
förtjusning med sina valser, polkor, "ländler",
galopper m. m. L. är den verklige skaparen af
den egentliga wienvalsen. Strauss trädde i hans
fotspår. En samlad uppl. af L:s valser utgafs 1889.
Hans biografi skrefs af
H. Sachs (1889),
Rebay och Keller (1901) m. fl.

^{A. L.}*

Lannerdahl, Karl Erik. Se Templarorden.

Lannerstierna, Johan Magnus, författare, f. 10 dec,
1758, d. 15 jan. 1797 i Strömstad, blef k. page
och väckte uppseende genom ett litet skämtsamt
skaldestycke, Pageaden, som spreds i afskrifter,
men hvars tryckning 1777 förbjöds af Gustaf III,
emedan dikten gjorde sig lustig öfver åtskilliga kända
personer. Samtidigt yppade sig äfven L:s dramatiska
anlag i en liten komedi på vers, Hvilan, som också
behandlade förhållandena under pagetiden och af
personlig art (offentliggjord i kalendern "Nornan" för
1876). Emellertid tog L. 1782 afsked som lifdrabant
med kaptens rang. Ungefär samtidigt anmäldes hans
"poetiska arbeten" till prenumeration, men någon
utgifning af hördes ej. Kort därefter flyttade
L. till Strömstad. Han sysslade där med författar-
och öfversättarskap; började med en tolkning af m:me
La Fayettes novell "Zayde" (1784) samt en komedi
Magistern (uppförd 1788; otryckt).
Sedan följde
Äfventyraren, eller Resan till månans ö (1790),
komedi på vers i två akter med sång, en kvick och
ledigt rimmad pjäs, som bibehöll sig på spellistan ända
till 1822, samt åtskilliga, mest otryckta öfv. efter
Favart, Quétant, Desforges, Collin d’Harleville
m. fl., hvilka tolkningar utmärka sig genom ett
smakfullt språk och därför utgjorde stående stycken
på särskildt landsortstruppernas spellistor under
de följande årtiondena (så gafs t. ex. "Qvinnorna
och förtroendet", af Quétant, 1792–1822 ensamt
i Stockholm 105 gånger). Oaktadt dessa framgångar
voro L:s lefnadsomständigheter i den lilla småstaden
tarfliga nog. Hans behof kanske lika mycket som hans
vittra förtjänster tillvunno honom 1790 Lundbladska
priset af Svenska akad. Utom smärre poem samt tolf
teaterstycken i original och öfv. eger man af L. äfven
ett par tryckta novelltolkningar:
"Tidsfördrif vid frukosten på landsbygden" (af Marmontel) och
"Vinternöjen på landet" (båda utg. 1791).
Hans poetiska kvarlåtenskap utgafs 1881 af P. Hanselli.

^–rn.*

Lannes [la’nn], Jean, hertig af Montebello,
marskalk af Frankrike, f. 1769, lärde först
färgaryrket och ingick 1792 i armén som frivillig
samt vann genom lysande tapperhet snabb befordran
under Bonapartes italienska fälttåg. Han utnämndes
till brigadgeneral vid Pavias stormning, 1796, samt
deltog med utmärkelse i Mantuas belägring och i

slaget vid Arcole (s. å.). 1798 följde han Bonaparte
till Egypten, och 1799 gaf han sin general en god
hjälp 9 nov. (18 brumaire år VIII), då denne störtade
direktorict och blef förste konsul. 1800 förde L.

avantgardet öfver Alperna, segrade 9 juni vid Montebello
och hade väsentlig andel i segern vid Marengo.
1804 blef han marskalk af Frankrike. 1805 fick han
befälet öfver 5:e armékåren och deltog med denna i
fälttåget mot Österrike (s. å.), under hvilket han
verksamt tog del i slaget vid Austerlitz, samt i
kriget med Preussen 1806, där han besegrade prins
Ludvig Ferdinand vid Saalfeld (10 okt.) och utkämpade
med Bennigsen den oafgjorda striden vid Pultusk (28 dec.),
vid hvilken han svårt sårades. Efter några månaders
sjukdom deltog L. i slaget vid Friedland (14 juni 1807).
1808 sändes han till Spanien, där han segrade vid
Tudela (22 nov. 1808) och tvang Zaragoza att
kapitulera (febr. 1809), hvarefter han upphöjdes
till hertig af Montebello. Under fälttåget mot
Österrike 1809 krossade i slaget vid Aspern (22 maj) en
kanonkula hans båda ben, och efter amputationen
afled "franska arméns Ajax" ("Le Roland moderne") 31
maj i Wien. Biogr. af Thoumas (1891).

^{C. O. N.}

Lannion [lanniå’], arrondissemangshufvudstad
i franska dep. Côtes-du-Nord (Bretagne),
nära floden Séguers mynning, som bildar en
ganska god hamn. 5,810 inv. (1901). Fiske.

(^{J. F. N.})

Lanolin (af lat. lana, ull, och oleum, olja),
en gulhvit, seg massa af svag, egendomlig lukt och
mer eller mindre salfvaartad konsistens, alltefter
mängden af däri ingående vatten. Det framställes ur
det vid tvättning af den råa fårullen erhållna fettet
(redan hos de gamle användt såsom kosmetiskt medel
under namn af oisypos), sam utgör en blandning af en
stor mängd beståndsdelar, af hvilka de viktigaste
äro kolesterin- och isokolesterinfett samt fria
fettsyror. Kolesterinfetten skiljas från vanliga
fettarter genom vida större hållbarhet mot härskning;
de förekomma konstant i alla epidermisbildningar
(hud, hår, fjädrar, o. s. v.) och utgöra hufvudmassan
af det s. k. hudfettet. Liebreich, som påvisat detta,
drog häraf den slutsatsen, att kolesterinfetten
som fysiologiska beståndsdelar af huden omvändt
voro särdeles egnade att tränga in i densamma och
därvid medföra andra ämnen samt alltså lämpliga att
utgöra den konstituerande beståndsdelen i salfvor,
plåster o. d., äfvensom i diverse kosmetiska medel,
afsedda att göra sträf, tjock, fjällande hud åter
mjuk och elastisk. Erfarenheten har bekräftat detta
och visat, att vi i lanolinet ega ett för nyssnämnda
ändamål särdeles användbart ämne. Genom tillsats af
vaselin, såpa eller fett kan det sega lanolinet göras
mera smidigt och lätthandterligt. – Andra preparat
af med lanolinet mycket likartad beskaffenhet ha
på senare tiden kommit i marknaden under namn af
adeps lanæ (= vattenfritt ullfett) och alapurin.

^{S. J–n.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>