Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland. 1. Sveriges nordligaste landskap - Lappland. 2. Finska L. l. Finska lappmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydöstlig riktning förgreningar af bergen, som, om
ock de här och hvar uppskjuta toppar, dock småningom
aftaga i höjd och utbreda sig inom skogslandet till
platåer. Där, ö. om Stora Luleträsks östra ända,
ligger Gällivare malmberg (617 m.) och n. om detta,
mellan Torne och Kalix älfvar, de äfvenså malmrika
Kirunavaara (751 m.) och Luossavaara (732 m.). Ehuru
genomdragen af dessa vattendelande förgreningar,
utbreder sig mellan fjällandet och skogslandet en
någorlunda jämn högslätt, sjölandet, där de från
fjälltrakterna störtande vattendragen vidga sig till
stora, långsträckta sjöar, som flerstädes omges af
vida myrmarker, och där dessa äfven i öfrigt upptaga
stora vidder. De större af dessa sjöar ligga tämligen
lika högt öfver hafvet, högst sjökomplexen Hornavan
(425 m.), Uddjaur (419 m.) och Storavan (418 m.),
men i norra delen af landskapet är höjdskillnaden
mellan Stora Luleträsk (370 m.) och Torneträsk
(345 m.) mindre, och sistnämnda sjö har ungefär
samma höjd som de i södra delen befintliga sjöarna
Stor-Vindeln (342 m.) och Stor-Uman (348 m.) äfvensom
Malgomaj (341 m.); lägre ligger den rad af sjöar,
som Lilla Lule älf bildar, vid Kvikkjokk 303 m. och
vid Jokkmokk 258 m. Genom det starkt sluttande
skogslandet fortsätta vattendragen med snabbare fart
mot kustlandet och hafvet. Af Lapplands många och
stora vattendrag och sjöar må här i korthet anföras
blott de mest betydande. (Ang. dessa i öfrigt och
deras omgifningar likasom ang. fjällen återfinnas
närmare underrättelser i de särskilda artiklarna om
dem i detta arbete.) Gränsen mot Finland bildas af
Torne älfs biflod Köngämä älf, som i sitt nedre lopp
kallas Muonio älf, och af hufvudfloden, Torne älf,
som kommer från det nära norska gränsen liggande
Torneträsk, 326 kvkm., dels afbördar genom en i
myrmarkerna gående tvärgren, Tärendö älf, vatten till
Kalix älf, dels upptager på vänstra sidan Lainio älf,
som ock upprinner vid sistnämnda riksgräns. Kalix älf
har sina källor n. v. om Kebnekaise och upptager på
högra sidan Kajtum älf, hvars källor finnas s. v. om
nämnda fjäll, och längre ned på samma sida Linaälf,
som kommer från myrmarkerna n. v. om Gällivare. Inom
landskapet sammanflyta Stora och Lilla Lule älf till
Lule älf. Den förra och nordligare af dessa afbördar
vatten från de vid riksgränsen n. om Sulitelma
liggande sjöarna Viri (580 m.) och Västen (548
m.) samt med tillflöden från n. vidgar sig till
Lulevattnet, 230 kvkm., och efter 7 km. gång från
dettas östra del, Stora Lule träsk, 163 kvkm.,
bildar de mäktiga Porjusfallen och längre ned
Harsprånget. Lilla Lule älf har sina källor ö. om
Sulitelma och går genom en mängd sjöar. Pite älf
börjar från Sulitelmas glaciärer och genomflyter
bland andra sjöar Tjäggelvas (453 m.). Skellefte älf
upprinner med många tillflöden vid norska gränsen
och flyter genom de tre efter hvarandra följande
sjöarna Hornavan, 244 kvkm., Uddjaur, 221 kvkm., och
Storavan, 201 kvkm. Ume älfs största källsjö är Stora
Umevatten (520 m.), vid riksgränsen, och sedan älfven
i sitt öfre lopp mottagit vattendrag från alla sidor,
genomflyter den flera sjöar, bland andra Stor-Uman,
166 kvkm., och upptager längre ned från vänstra sidan
Juktån samt den äfven vid riksgränsen upprinnande
Vindelälfven, som i sjön Stor-Vindeln mottager
Laisälfven. Slutligen är att
anföra Ångermanälfvens norra gren och dess tillflöde
från n., Vojmån, båda upprinnande vid riksgränsen,
af hvilka den förra genomgår Kultsjön (540 m.) och
Malgomajsjön, 100 kvkm., och den senare Vojmsjön
(413 m.). – Af detta vidsträckta landskap – större
än den del af Sverige, som ligger s. om en linje
dragen rätt i v. från Stockholm öfver Karlstad –
är det öfre landet en kal och ödslig fjälltrakt
med is- och snöfält, i hvilken den nomadiserande
lappbefolkningen kan finna bete för sina renar,
och endast dalgångarna inom skogslandet erbjuda
några nämnvärda odlingsmöjligheter. Inom detta
äro ock flerstädes skogstillgången riklig och
ängarna goda. I odlingshänseende intager, såsom
är att vänta, den södra delen, som här och hvar
har en god jordmån, försteg framför den norra. Af
den förra, som tillhör Västerbottens län och är
omkr. 37,800 kvkm. land, utgör den odlade jorden 0,24
proc., naturlig äng 2,5 proc., skogbärande mark 38
proc. och det öfriga improduktiv eller ej redovisad
mark. Motsvarande tal för andelen af Norrbottens
län, omkr. 73,100 kvkm. land, äro 0,06, 0,8 och 19,
således 80 proc. improduktiv mark. Hafren ger i
allmänhet grönfoder, och under ett godt år skördas
i Västerbottensdelen 750 hl. råg, 68,000 hl. korn,
125,000 hl. potatis och 20,000 hl. andra rotfrukter;
i Norrbottensdelen äro talen resp. 400, 13,000, 33,000
och 6,000. Kreatursstocken var 1909: hästar i den
förra delen 4,866 och i den senare 2,766, nötkreatur
26,670 och 8,900, får 18,000 och 9,900, getter 2,900
och 1,100 samt svin 1,760 och 270. L:s folkmängd 1910
fördelade sig å Västerbottens län med 37,952 inv. och
å Norrbottens med 43,557. Grufdriften har påfordrat en
betydande inflyttning, och folkmängdstillväxten har
i grufdistrikten varit mycket stor, så i Gällivare
socken under de sista tjugu åren från 4,279 till
16,234 inv. och i Jukkasjärvi under de sista tio
åren från 3,048 till 11,513. Hvad befolkningens
nationalitet beträffar, är inom Västerbottens län den
svenska så öfvervägande, att där räknades vid 1905
års slut endast omkr. 1,500 lappar, hvaraf knappt
400 nomadiserande. Inom vissa delar af Norrbottens
län tillkommer äfven den finska. Piteå lappmark hade
7,276 svenskar och 1,218 lappar, hvaraf 309 nomader;
Luleå lappmark 15,968 svenskar, 3,092 finnar och 838
lappar, hvaraf 622 nomader: Torneå lappmark 5,082
svenskar, 2,745 finnar och 1,461 lappar, hvaraf 1,4B2
nomader, och särskildt i rikets nordligaste socken,
Karesuando, 31 svenskar, 422 finnar och 771 lappar. –
Om indelningen i lappmarker se d. o. Landskapets
vapen: I silfverfält framvänd vildman, naturlig färg,
med löfgördel, grön, håller i högra handen en öfver
högra axeln lagd träklubba, naturlig färg. – Se
f. ö. art. Lappar, där äfven litteratur finnes anförd.
2. Finska L. l. Finska lappmarken
(fi. La’ppi). Finlands nordligaste landskap, är
beläget h. o. h. n. om polcirkeln, mellan 67° och 70°
n. br. samt 20° 30’–29° 30’ ö. lgd. (För orientering
se kartan till art. Finland.) Areal omkr. 61,000
kvkm., hvaraf omkr. 4,100 kvkm. vatten. I sin
nordvästra kil är det högst (öfver 300 m. ö. h.) och
visar här längst i n. v. verklig högfjällsnatur med en
nivå af öfver 500 m., från hvilken reser sig Finlands
högsta fjäll. Halditschokko med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
