Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Liss Olof - Larsson, Virginia - Larsson, Karl Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtmannapartiets främsta led och beredde honom en
ovanligt snabb riksdagskarriär. Redan 1869-70 var han
suppleant i statsutskottet, där han från 1871 var
ord. led. under hela den tid han var led. af Andra
kammaren (1890 som vice ordf.). Som bankofullmäktig
1874-91 och 1892-93 var han bosatt i Stockholm,
där han ock af regeringen flitigt anlitades
för kommittéarbete: för häradshöfding-ämbetets
lönereglering (1873), för de förvaltande ämbetsverkens
om bildning (1874-79), för landtför-svarets
ordnande (1880-82), för nytt riksbanks- och
riksdagshus (1883-84), förstärkta lagberedningen
(1884-87), öfverskottsplaceringskommittén (1888-
90) och pensionskommittén (1889-94). I midten
af 1880-talet inträdde en afgjord förändring i
L:s politiska hållning. Han hade dittills, trots
sin i kulturfrågor konservativa läggning, helt
deltagit i landtmannapartiets i flera afseenden
frisinnade sträf-vanden och bl. a. med bestämdhet
uttalat sig för reformer i fråga om den politiska
och kommunala rösträtten. Efter att förut ha
kraftigt medverkat till att störta alla framlagda
härordningsförslag, bl. a. 1883, då han var medlem
af försvarsutskottet, bidrog han 1885 att föra
fram till seger den då genomdrifna ökning-en af
12 dagars beväringsöfning i samband med partiell
afskrifning af grundskatterna. Han började ock
vid denna tid göra sig till en nitisk förespråkare
för 1880-talets protektionistiska sträfvanden Då
dessa ej stodo högt i kurs i hans karga valkrets,
blef följden, att L., som förut alltjämt återvalts
utan motstånd, vid maj riksdagen 1887 endast genom en
omstridd röstkassering kunde bevara sin plats. Under
riksdagens lopp blef valet upphäfdt och nytt utlyst,
då D. Persson i Tällberg valdes, men så sent, att han
ej hann intaga säte. På hösten s. å. lyckades L. åter
med knapp majoritet nå val samt var vid riksdagarna
1885-majriksdagen 1887 och 1889-90 Andra kammarens
vice talman. Under tiden drogs han i allt bestämdare
högerriktning, bl. a. som förespråkare för 1889 års
proposition om inskränkning af tryckfriheten och som
motståndare mot alla förslag om vidgad rösträtt. Den
1888 försiggångna utbrytningen af landtmannapartiets
protektionistiska element och bildandet af "nya
landtmannapartiet" voro nog ock till icke ringa del
ett verk af L. Vid 1890 års val till Andra kammaren
blef L. emellertid ohjälpligt slagen af D. Persson,
men invaldes vid ett fyllnadsval i nov. s. å. i
Första kammaren för Kronobergs län. Ehuru han 1891-95
insattes i lagutskottet och 1896 i bankoutskottet,
spelade han i kammaren ej någon annan roll än som
en politiskt dåmera fullt renlärig medlem af dess
protektionistiskt konservativa majoritet. Vid 1878
års kyrkomöte var han lekmanna-ombud för Härnösands
stift. L. torde utan tvifvel böra räknas till de
mest begåfvade allmogemän, som någonsin suttit
i den svenska riksdagen, men hans aggressiva och
många gånger föga lojala uppträdande mot politiska
motståndare har dock gjort hans eftermåle till ett af
de mera omstridda. V. M.
Larsson, Virginia, målarinna,
f. 9 okt. 1844 i Ljungby, Småland, d. 20 jan. 1893,
var elev af konstakademien samt i landskapsmålning
af E. Bergh och i akvarellmålning af E. Lundgren,
vistades sedermera flera år i Rom och återvände hem
1875. Hennes akvareller, oftast med italienska motiv
(Karneval i Venezia, Riva San Gregorio o. a.)
påminna om Lundgrens, men. äro mera utarbetade och
i färgen mera dämpade. -rn. (G-g N.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
