Havregryn (egentligen flingor av havre) görs av kärnan i havre, som ångas och valsas till flingor. Havre har, liksom många andra sädesslag, ett hårt skal (kli) som inte kan brytas ner av kroppens matsmältning, varför det oftast tas bort före tillagning. Vissa havregrynssorter har delar av kliet kvar, och anses genom detta behålla ett högre järninnehåll. Havregryn är en ingrediens i havregrynsgröt, müsli och olika bakverk, exempelvis matbröd och chokladbollar. Havregryn kan också säljas pulvriserat för användning till välling.
Näringsinnehåll
Havre innehåller mycket tiamin, järn och fiber. Havrekli innehåller fibersorten betaglukan, som förutom att sänka kolesterolhalten hjälper till att stabilisera blodsockernivån samt kan stärka immunförsvaret mot bakterieinfektioner. Havre är även den enda källan till vissa antioxidanter som kallas avenantramider. Dessa tros ha egenskaper som kan skydda kroppen mot åderförkalkning.
1 deciliter havregryn väger 36 gram.[1]
Energi- och näringsinnehåll i ångpreparerat havregryn, per 100 g:
| Ämne | Mängd | Ämne | Mängd |
|---|---|---|---|
| Energi | 1544,2 kJ = 369,1 kcal | Natrium | 2 mg |
| Vatten | 10,2 g | Fibrer | 10 g |
| Protein | 13,3 g | Fett | 7 g |
| Kolhydrater | 62,3 g | Askorbinsyra | 0 mg |
| Kalcium | 56 mg | Järn | 5,3 mg |
Tryptofan
Havregryn har ett högt innehåll av den essentiella aminosyran tryptofan jämfört med andra sädesslag. Se figur 2 där havregryn jämförs med hirs, rågflingor, grahamsmjöl, kornflingor, majsmjöl, rismjöl, råris, ris, polerat och potatisgryn.
Externa länkar
- Referens Livsmedelsverket
- ^ Folkhälsoguiden http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Mat/Broschyrer%20och%20material/Livsmedelsval%20flickor%2016-18%20%C3%A5r.pdf (läst 3 februari, 2014)