Privata dokument från Nazityskland

Wikimedia-listartikel
Version från den 15 februari 2011 kl. 20.33 av Ptunen (Diskussion | Bidrag)

En lista över privata och inofficiella dokument från Nazityskland; dagböcker, brev, anteckningar och fotoalbum som nedtecknats och sammanställs under åren 1933 till 1945. (Listan innehåller följaktligen inte ögonvittnesskildringar och memoarer som skrivits efter 1945 eller dokument och skrivelser avfattade inom statliga organ och offentliga myndigheter.) Dokumenten som näms nedan finns mer eller mindre tillgängliga för den vanlige läsaren på svenska, engelska eller tyska.

25 april 1941, ur Friedrich Kellners dagböcker 1939-1945.

I historisk forskning ingår denna typ av dokument i vad som kallas primära källor. Det är källmaterial som har kommit till under den aktuella epoken, som alltså inte har skrivits eller skapats senare. När man tar del av en källa bör man ställa sig frågorna: Vem har gjort den? Vad är det? När gjordes den? Var gjordes den? Varför gjordes den? och Hur används den?

Dagböcker

Fil:Garden party Reich Chancellery0003.jpg
Joseph Goebbels, i mitten, med Hitler, Magda Goebbels,Viktoria von Dirksen och Walther Funk 1934.

Dagböcker 1923 -1941, Joseph Goebbels. Länge trodde man att propagandaminister Joseph Goebbels dagböcker hade förstörts under andra världskriget men 1992 hittade man dem i sovjetiska arkiv i Moskva. Dagböckerna gavs ut i Tyskland mellan 1993-2008 i 28 delar. Vissa utvalda delar finns även utgiva i engelsk översättning.

Dagböcker 1933 – 1935, Erich Ebermayer. Ebermayer var en känd tysk roman-, pjäs- och manusförfattare. Hans dagböcker från de första åren av Hitlers regim gavs ut i Tyskland 1959.

  • Denn heute gehört uns Deutschland... - Persönliches und politisches Tagebuch - Von der Machtergreifung bis zum 31. Dezember 1935, Erich Ebermayer, Zsolnay Hamburg 1959, ASIN: B004EJRNB2

Dagbok från Berlin 1934 -1941, William L. Shirer. Shirer var en amerikansk journalist som arbetade som radioreporter för CBS i Berlin mellan 1934 och december 1940. Hans dagböcker gavs ut i USA 1941. Efter kriget blev Shirer känd som historiker, bland annat genom boken Det tredje rikets uppgång och fall från 1960.

  • Dagbok från Berlin : en radioreporters anteckningar och kommentarer 1934-1941, William L. Shirer, översättning av Barbro Alving och Alf Ahlberg, Stockholm, Natur och kultur, 1941

Dagbok 1933 – 1945, Victor Klemperer. Klemperer var tysk litteraturprofessor. Som jude gift med en icke-judisk tysk kvinna undkom han koncentrationsläger men utsattes för alla de lagar och restriktioner som Tredje Rikets judar tvingades leva under. 1935 förlorade han sitt arbete vid Dresdens universitet och blev snart beordrad till fabriksarbete inom krigsindustrin. 1940 tvingades paret lämna sin villa och flytta till ett hyreshus avsett för judar, ett så kallat Judenhaus. I februari 1945 skulle Victor Klemperer slutligen deporteras till koncentrationsläger men de allierades bombningar av staden ledde till att paret Klemperer lyckades fly till Schweiz. Hans dagböcker gavs ut i Tyskland 1995 och i Sverige 1999.

  • Intill slutet vill jag vittna, Victor Klemperer, Stockholm: Norstedt, 1999, 2 vol. ISBN 91-1-300557-X .

Dagböcker 1938-1946, Therese Lindenberg. Österrikiskan Therese Lindenberg var gift med en judisk man och började skriva dagbok när Österrike annekterades av Nazityskland 1938. Hennes dagbok ger en överväldigande inblick i det dagliga livet och de känslomäsiga påfrestningar hon genomlevde under dessa år. Hon pressades att skiljas från sin man – men vägrade. Dagböckerna gavs ut i Tyskland 2010.

  • Apokalyptische Jahre: Die Tagebücher der Therese Lindenberg 1938 bis 1946: Herausgegeben von Christa Hämmerle und Li Gerhalter unter Mitarbeit von Ingrid Brommer und Christine Karner: L'Homme Archiv 2, Böhlau verlag, 2010, ISBN 3412201588

Krigsdagbok 1939-1942, Franz Halder. Den tyske generalen Franz Halder var chef för tyska armén under krigets första år 1938 – 1942. Halder var kritisk till Hitlers strategi för kriget på östfronten vilket ledde till att han avskedades 1942.

  • The Halder War Diary 1939-1942, edited by Burdick & Jacobsen, New York, Presidio Press., 1988, ISBN 0-89141-302-2.

Dagbok från Warszawas getto 1939 – 1942, Adam Czerniaków. Czerniaków var ordförande för juderådet i Warszawas getto. I sin dagbok redogör han dag för dag för vad som sker i gettot och om sina plågsamma förhandlingar med de nazistiska SS-officerarna. Adam Czerniaków tog sitt liv den 23 juli 1942 då SS påbörjade deportationen av gettoinvånarna till förintelselägret Treblinka.

Dagböcker 1939 -1945, Friedrich Kellner. Friedrich Kellner var socialdemokrat och motståndare till Hitlerregimen. Under kriget arbetade han som tingsnotarie i Laubach i Hessen. Så gott som dagligen antecknar han i sin dagbok var som sker i landet och kommenterar den nazistiska propagandan. I dagboken finns bland annat en mängd tidningsurklipp inklistrade. Han började skriva sin dagbok i september 1939, när Tyskland invaderar Polen, med syftet att göra en dokumentation för eftervärlden. Dagböckerna gavs i Tyskland 2011.

  • Vernebelt, verdunkelt sind alle Hirne, Tagebücher 1939-1945, Friedrich Kellner, Wallstein (April 2011), ISBN 3835306367,
 
En grupp pojkar anställda vid en elektrisk verkstad i Lodz getto.

Dagbok från Lodz getto 1939 – 1943, David Sierakowiak. David Sierakowiak var en polsk ung man som femton år gammal blir internerad i Lodz getto tillsammans med 160 000 andra judar. Hans dagbok beskriver det hårda och fattiga livet i gettot där han tillbringade sina sista år. På våren 1943 avlider han i tyfus, nitton år gammal.

  • The Diary of Dawid Sierakowiak: Five Notebooks from the Lodz Ghetto, Oxford University Press, 1998. ISBN 0-19-512285-2

Anne Franks dagbok 1942 – 1944. Anne Frank var en tolvårig tysk-holländsk judinna som förde dagbok under de två år familjen levde gömd i en lägenhet i Amsterdam. 1944 avslöjades familjens gömställe och de deporterades till koncentrationsläger i Tyskland. Anne Frank avled i Bergen-Belsen 1945. Dagboken gavs ut första gången 1947 och blev genast mycket uppmärksammad. Snart framkom dock att dagboken redigerats och ”censurerats” av Annes far Otto Frank. 1952 gavs den fullständiga dagboken ut på engelska.

  • Anne Franks dagbok: den oavkortade originalutgåvan: anteckningar från gömstället 12 juni 1942 - 1 augusti 1944, Anne Frank, Stockholm : Norstedt, 2005, ISBN 91-1-301402-1

Dagböcker från ockupationsåren, 1939 - 1944, Zygmunt Klukowski. Klukowski var en polsk läkare och historiker som bodde större delen av sitt liv i staden Szczebrzeszyn i sydöstra Polen. Hans dagböcker är en detaljerad berättelse om hans erfarenheter som läkare under Nazisternas ockupation av landet.

  • Diary from the Years of Occupation, Zygmunt Klukowski: University of Illinois Press, 1993, ISBN 0252019601

Dr Kremers dagbok 1940 -1945. Johann Paul Kremer, tysk läkare och kirurg, som från 1942 var lägerläkare i Auschwitz. Hans dagbok är anmärkningsvärd dels för att den nämner gasningen av lägerfångar, dels för sin blandning av anteckningar om arbetet i lägret och dagbokstrivialia som beskrivningar av luncher, vad han ätit, filmer han sett och liknande. Dagboken finns inte utgiven men brottstycken ingår i flera verk om Nazityskland och Förintelsen.

  • Ingår bl.a. i : Fritz Bauer Institut und Staatliches Museum Auschwitz-Birkenau (Hrsg.): Der Auschwitz Prozess: Tonbandmitschnitte, Protokolle und Dokumente. 2. Aufl. 2004. ISBN 3-89853-501-0, unter: Ausgewählte Beweismittel als Tagebuch von Johannes Paul Kremer (1940/1945) S. 138.

Frontdagbok från Stalingrad, december 1942 – januari 1943, Erich Weinert. Weinert, tysk kommunist, gick i exil när Hitler kom till makten 1933. Han deltog i Spanska inbördeskriget och levde sedan i Sovjet. Weinert var poet och författade bland annat flygblad som den ryska propagandaavdelningen spred till tyska soldater. Under slaget vid Stalingrad skrev han en dagbok som publicerades på tyska i Moskva redan 1944. Samma år gavs den ut på engelska i London. Den finns idag tillgänglig på webbsidan marxists.org (se nedan).

  • Stalingrad diary (Fronttagebuch eines Deutschen), Erich Weinert, I. N. G. Publications, London, 1944
  • Boken på marxists.org [2]
 
Tyska kvinnor tvättar kläder i ett sönderbombat Berlin sommaren 1945.

En Hitlerpojkes dagbok 1943-1945, Reinhard Gröper. Gröper är en tysk författare som var fyra år när Hitler kom till makten 1933. Tio år senare bestämmer han sig för att skriva dagbok. Andra världskriget rasar, nazistpropagandan hårdnar och Reinhards anteckningar visar hur effektiv den var på en politiskt okunnig tonåring.

  • Erhoffter Jubel liber den Endsieg- Tagehuch eines Hitlerjungen 1943-1945, Gröper Reinhard , Sigmaringen, Thorbecke. 1996.

Dagbok, Berlin april – juni 1945. Denna dagbok skriven av en anonym kvinna har getts ut under titeln ”En kvinna i Berlin”(Eine Frau in Berlin). Från den 20 april till den 22 juni 1945 antecknar hon i en dagbok och på papperslappar vad som sker med henne och hennes grannar i det hyreshus i Berlin dit hon tagit sin tillflykt. Deras umbärande under de allierades bombningar och den, framförallt för kvinnor, skyddslösa tillvaron efter de ryska truppernas intåg beskrivs osentimentalt. Dagboken publicerades första gången 1954 i engelsk översättning. En utgåva på tyska kom 1959, då blev det också känt att dagbokens anonyma upphovskvinna var Marta Hillers, en tysk journalist. Boken gavs ut på svenska 1955 och i nyutgåva 2005 med författarnamnet Anonym.

  • En kvinna i Berlin, dagsboksanteckningar från den 20 april till den 22 juni 1945, Anonym, Stockholm : Forum, 2005 ISBN 91-37-12608-3

Anteckningar och rapporter

 
En av de mjölkkannor Ringelblumarkivet gömdes i.

Ringelblumarkivet 1939 - 1943, Den polsk-judiske historikern och socialt engagerade Emmanuel Ringelbaum startade i Warszawas getto organisationen Oyneg Shabbos med syfte att för eftervärlden dokumentera livet i gettot. Tillsammans med en handfull medarbetare samlade han in anteckningar, rapporter, essäer, teckningar, tidningar, affischer, matkuponger och andra föremål i ett arkiv. När gettot skulle likvideras 1943 gömde Oyneg Shabbos de omkring 1 680 föremålen (25 000 sidor) i två mjölkkannor och tio plåtlådor som grävdes ner på olika ställen i gettot. Plåtlådorna återfanns 1946 och mjölkkannor 1950. Arkivet utgör idag ett av UNESCOs kulturella världsarv.

  • The Warsaw Ghetto Oyneg Shabes-Ringelblum Archive: Catalog and Guide, edited by Epsztein & Shapiro, Indiana University Press,2009, ISBN 0253353270, ISBN 978-0253353276
  • Ringelblumarkivet på UNESCOs hemsida: [3]

I Ringelblum arkivet finns bland annat Grojanowskirapporten från 1942 av Szlamek Bajler skriven under pseudonymen Jacob Grojanowski. Bajler lyckades fly från förintelselägret Chelmno och tog sig till Warszawas getto där han lämnade en rapport till Oyneg Shabbos.I rapporten beskriver han de vidriga förhållandena i lägret och de mord på judar och romer genom gasning i bilar som han bevittnat. Grojanowskirapporten sändes till den polska exilregeringen i London.

Witolds rapport om Auschwitz. Den polske soldaten Witold Pilecki var medlem i den underjordiska polska armén Tajna Armia Polska. Under falsk namn lät han sig bli internerad i Auschwitz med syfte att samla information och starta en motståndsgrupp. Från och med november 1940 fördes rapporter ut till den polska motståndsrörelsen. Året efter började man vidarebefordra information till exilregeringen i London och de allierade. 1943 lyckades Pilecki fly och sammanställde därefter en lång rapport om Auschwitz. Rapporten innehåller beskrivningar av selektionerna, gaskamrarna, krematorierna och experiment med sterilisering. Witold Pilecki avrättades av den kommunistiska regimen i Polen 1948.

  • Rapporten på engelska på Witolds report blog: [4]
 
Karta ur Vrba-Wetzlerrapporten över "Stora bevakningszonen för lägren Auschwitz och Birkenau". Texten är på hebreiska..

Vrba-Wetzlerrapporten, Två slovakiska fångar i Auschwitz, Rudolf Vrbas och Alfréd Wetzlers, flydde från lägret den 10 april 1944. När de kom till Slovakien kontaktade de det judisk rådet i Bratislava och nedtecknade en 32-sidig rapport om förintelselägret. I juni 1944 fördes rapporten vidare till judiska rådet i Budapest och de ungerska myndigheterna. Rapporten nådde också, via Valdemar Langlet, utrikesdepartementet i Stockholm. Den spreds även till andra länder och en mängd internationella skrivelser sändes till den ungerske riksföreståndaren Miklós Horthy med uppmaningen att skydda ungerska judar från deportation till koncentrationsläger.

  • Vrba-Wetzlerrapporten finns i svensk översättning i Räddningen Budapest 1944 - Judarna ska deporteras. De svenska hjälpinsaterna, rapporter ur UD:s arkiv, Fischer & Co, Stockholm 1997, ISBN 91-7054-856-0
  • Rapporten finns på engelska på Holocaust Research Projects hemsida.

Minnesanteckningar 1944, Lina Haag. Lina Haag var kommunist och gift med en kommunistisk politiker, Alfred Haag. Efter nazisternas maktövertagande 1933 arresterades de, sattes i fängelse och överfördes senare till koncentrationsläger. Lina frigavs 1938. Efter frigivningen gjorde hon allt som var möjligt för att även få sin man fri. 1940 lyckades hon få audiens hos Himmler som beviljade Alfred Haags frigivning från Mathausen. Och - Alfred Haag blev snart inkallad och sänd till östfronten. Lina och dottern levde i Berlin tills deras hus bombades och Lina blev förflyttat till sydtyskland för att arbeta på sjukhus. Det var här hon skrev sina minnesanteckningar i form av ett långt brev till Alfred. Familjen Haag överlevde kriget.

  • How Long the Night, Lina Haag, Victor Gollancz Ltd; Left Book Club Edition edition,1948, ASIN: B00289X4FO
  • Eine Hand voll Staub: Widerstand einer Frau 1933 – 1945, Lina Haag, Tübingen, Silberburg-Verl., 2004, ISBN 3-87407-581-8

Rapport om koncentrationslägret Monowitz, Auschwitz III, januari 1945, Primo Levi och Dr Leonardo De Benedetti. Levi och De Bendetti befriades tillsammans med de andra kvarvarande lägerfångarna i Auschwitz av de sovjetiska trupperna i början av 1945. De skrev då, på ryssarnas förfrågan, en rapport om de medicinska och sanitära förhållandena i läger III Monowitz. 1946 publicerade de en redigerad version av rapporten i den italienska medicinska tidskriften Minerva Medica. Rapporten gavs ut på engelska 2006.

  • Auschwitz Report, Primo Levi & Leonardo De Benedetti, Verso, London 2006. ISBN 1-84467-092-9

"In memoriam 20. Juli" av Marion Gräfin Dönhoff. Grevinnan Dönhoff, professor i ekonomi och journalist, var motståndare till Hitlerregimen. Hon förekom i kretsen kring de som genomförde det misslyckade attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. ”Omedelbart efter kriget sommaren 1945 författade jag en skrift med titeln "In memoriam 20 juli" eftersom jag trodde att den stränga sekretess som måste praktiseras i kretsen av konspiratörerna, gjorde att det kanske i vissa familjer inte blev känt vad deras, såsom förrädare förtalade, anhöriga verkligen gjorde och varför de gjorde det. Texten - det var den första text om 20:e juli-attentatet som förelåg i Tyskland - trycktes i 300 exemplar.” förklarar Marion Gräfin Dönhoff i en artikel i Die Zeit 1998. [1] Var originaltexten finns är oklart, en troligen bearbetad version finns i boken:

  • Um der Ehre willen: Erinnerungen an die Freunde vom 20. juli, Marion Gräfin Dönhoff, Siedler Verlag; Auflage: 5 (1. Mai 1994), ISBN 3886805328

Brev

Tyska folkets brev till Hitler. Tusentals brev till Hitler arkiverades i hans privatarkiv och i riksarkivet. Efter kriget fördes de, tillsammans med andra dokument, av ryssarna till det sovjetiska Försvarsministeriets arkiv. Där har de legat och samlat damm tills den tyske historikern Henrik Eberle 2005 började sortera i brevhögen. Två år senare gav han ut breven i en bok där man kan läsa av mentaliteten i nazityskland och hur känslorna för Hitler förändrades under årens gång.

  • Henrik Eberle: Briefe an Hitler: Ein Volk schreibt seinem Führer. Unbekannte Dokumente aus Moskauer Archiven, Bastei Lübbe, 2007, ISBN 3785723105

Brev från lägerfångar 1940 -1945. Brev som skrevs av lägerfångar eller till lägerfångar måste följa vissa regler, till exempel vara skrivna på tyska. De genomgick också en hård censur av SS-personalen. Judar var förbjudna att skriva och ta emot brev. 77 brev av och till lägerfångar från östeuropa har getts ut i en bok av Richard S. Geehr.

  • Letters from the doomed: concentration camp correspondence 1940-1945, edited by Richard S. Geehr, University Press of America, 1991, ISBN 0819184144

Fotoalbum

 
Ett foto ur Auschwitzalbumet.

Auschwitzalbumet är unikt. Det består av 56 sidor med 193 fotografier från 1944 då de ungerska judarna kom till Auschwitz. Fotografierna visar allt utom dödandet; den enorma mängden människor som anlänt, framförallt kvinnor, barn och åldringar; hur de separeras vid selektionen; kvinnor i led med rakade huvuden; hur kappsäckar och klädbylten sorteras av fångar under SS-personalens uppsikt… Fotografierna togs av två SS-män, med vilket syfte de sammanställde albument vet man inte. Vid krigsslutet hittade Lilly Jacob, en ungersk judinna, albumet i en övergiven SS-barack i koncentrationslägret Dora-Mittelbau. På bilder i albumet fann hon släktingar och vänner. Lilly Jacob behöll albumet. 1980 donerade hon det till Yad Vashem i Israel.

  • Delar av albumet finns på Yad Vashems hemsida: [5]

Höckeralbumet 1944. Detta fotoalbum utgör en märklig kontrast till Lilly Jacobs Auschwitzalbum. Höckeralbumet är sammanställt av SS-adjutanten Karl-Friedrich Höcker som var stationerad i Auschwitz under sju månader fram till lägrets evakuering i januari 1945. Albumet innehåller bilder från besök av höga SS-officerare, en kavalkad av foton från den kvinnliga och manliga lägerpersonalens fritidsaktiviteter, soldaternas skjutövningar, en militärbegravning, bilder av julgranen som tänds – det finns inte en bild som uppenbarar att de befinner sig i Auschwitz. Bland de som identifierats på fotografierna finns Rudolf Höss, Josef Kramer och Josef Mengele.

Se även

Fotnoter

  1. ^ Citat från die Zeit 1988 [1]