Ingeborg Bachmann
Ingeborg Bachmann, född 25 juni 1926 i Klagenfurt, död 17 oktober 1973 i Rom, var en österrikisk författare, poet och översättare, även känd under pseudonymen Ruth Keller. Hennes mest spridda verk är romanen Malina från 1971.[2]
| Ingeborg Bachmann | |
 | |
| Pseudonym | Ruth Keller |
|---|---|
| Född | 25 juni 1926 Klagenfurt, Österrike |
| Död | 17 oktober 1973 (47 år) Rom, Italien |
| Yrke | Författare, översättare |
| Nationalitet | Österrikisk |
| Språk | Tyska |
| Debutverk | Die gestundete Zeit (1953) |
| Noterbara verk | Malina (1971) |
| Priser | Gruppe 47:s litteraturpris (1953) Georg Büchnerpriset (1964) Anton Wildganspriset (1971) |
| Hemort | Rom |
| Partner | Max Frisch[1] och Paul Celan[1] |
| Namnteckning | |
 | |
Biografi
redigeraBachmann föddes i Klagenfurt i Kärnten. Mellan 1945 och 1950 studerade hon filosofi, psykologi och germanistik vid universiteten i Innsbruck, Graz och Wien. 1950 disputerade hon i filosofi vid universitetet i Wien med en avhandling om Martin Heidegger.
Karriär
redigeraEfter examen arbetade Bachmann som scripta och redaktör vid den österrikiska radiostationen Rot-Weiss-Rot, vilket gjorde det möjligt för henne att få en översikt över samtida litteratur samtidigt som hon hade en fast inkomst. Dessutom sändes hennes första radioteater på stationen. Hennes litterära karriär tog ytterligare fart genom kontakten med Hans Weigel och den litterära grupperingen Gruppe 47, vars medlemmar bland annat inkluderade Ilse Aichinger, Paul Celan, Heinrich Böll, Marcel Reich-Ranicki och Günter Grass.
1953 beslutade hon sig för att leva på sitt författarskap och flyttade till Rom, där hon under följande år skrev dikter, essäer, operalibretton och noveller vilka snart gav henne berömmelse och flera priser. Hennes relation med den schweiziske författaren Max Frisch (1911–1991) förde henne senare till Schweiz.
Bachmanns verk fokuserar huvudsakligen på teman som jagets möjligheter att existera, göra motstånd mot liknöjdheten och våga bryta upp samt språkfilosofi, det senare i den österrikiska filosofen Ludwig Wittgensteins tradition. Hennes doktorsavhandling visar hennes växande desillusionering avseende Heideggers existentialism, vilken delvis löstes genom hennes växande intresse för Wittgenstein, vars Tractatus logico-philosophicus, 1921 påverkade hennes relation till språket.
Sista tid, pris
redigeraBachmann dog på ett sjukhus i Rom den 17 oktober 1973, tre veckor efter att en brand utbrutit i hennes sovrum. Vad hon egentligen dog av är omtvistat.
Ingeborg Bachmann-priset, som årligen utdelas i Klagenfurt sedan 1977, är uppkallat efter Bachmann.
Bibliografi
redigera
I listningen nedan listas översättningar till svenska med indrag.
- 1952 – Ein Geschäft mit Träumen (hörspel)
- 1953 – Die gestundete Zeit (diktsamling)
- 1954 – Die Zikaden (hörspel)
- 1956 – Das erstgeborene Land (hörspel)
- 1956 – Anrufung des Großen Bären (diktsamling)
- 1958 – Der gute Gott von Manhattan (hörspel)
- 1959 – Die Wahrheit ist dem Menschen zumutbar
- 1959 – Frankfurter Vorlesungen
- 1960 – Der Prinz von Homburg (libretto, musik av Hans Werner Henze)
- 1961 – Das dreißigste Jahr (novellsamling)
- 1963 – Det trettionde året: noveller, översättning Arvid Brenner (Bonniers)
- 2023 – Det trettionde året: noveller, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
- 1965 – Ein Ort für Zufälle
- 1965 – Der junge Lord (libretto, musik av Hans Werner Henze)
- 1971 – Malina (roman, filmatiserad 1991)
- 2009 – Malina, översättning Linda Östergaard (Salamonski)
- 2019 – Malina – roman, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
- 1972 – Simultan (novellsamling)
- 2018 – Simultan – noveller, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
- 1978 – Der fall Franza (fragment, utgivet postumt)
- 1978 – Requiem für Fanny Goldmann (fragment, utgivet postumt)
- 1978 – Erzählungen (noveller, postumt)
- 1978 – Essays. Reden. Vermischte Schriften. Anhang
- 1980 – Frankfurter Vorlesungen. Probleme zeitgenössischer Dichtung
- 1983 – Wir müssen wahre Sätze finden. Gespräche und Interviews
- 1985 – Die kritische Aufnahme der Existentialphilosophie Martin Heideggers
- 1995 – Todesarten (ofullbordad romantrilogi)
- 2000 – Ich weiß keine bessere Welt (dikter)
- 2000 – Poetische Korrespondenzen (med Paul Celan)
- 2012 – "Brevväxling med Paul Celan" i: Brev: samt brevväxlingen mellan Paul Celan och Max Frisch och mellan Ingeborg Bachmann och Gisèle Celan-Lestrange (Herzzeit), översättning Linda Östergaard [Bachman, Frisch, Celan-Lestrange, efterord och tidslinje], Lars-Inge Nilsson [Celan] (Ellerströms)
- 2004 – Briefe einer Freundschaft (Brev till Hans Werner Henze)
- 2005 – Kritische Schriften
Övriga böcker på svenska
redigera- 1964 – "Dikter". Ingår i antologin Fyra tyska poeter (Bonniers)
- 1976 – Bröd och salt [dikturval], översättning Johannes Edfelt (Coeckelberghs)
- 2014 – Vandra, tanke – samlade dikter, översättning och efterord Linda Östergaard (Ellerströms)
- 2016 – Utplåna fraserna – föreläsningar, tal och utvalda texter, översättning och förord Linda Östergaard (Ellerströms)
- 2018 – Simultan – noveller, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
- 2019 – Malina – roman, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)[3]
Priser och utmärkelser
redigera- 1953 – Gruppe 47:s litteraturpris för Die gestundete Zeit
- 1964 – Georg Büchner-priset
- 1971 – Anton Wildganspriset
Referenser
redigera- Detta är helt eller delvis en översättning från engelskspråkiga Wikipedia
Noter
redigera- ^ [a b] läs online, JSTOR .[källa från Wikidata]
- ^ Natur & Kulturs litteraturhistoria, sid. 811
- ^ ”Ingeborg Bachmann”. Ellerströms förlag. https://ellerstroms.se/forfattare/ingeborg-bachmann/. Läst 2 februari 2022.
Övriga källor
redigera- Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur ISBN 91-0-057321-3
- Franzén, Carin & Möller, Håkan, red (2021). Natur & Kulturs litteraturhistoria (Första utgåvan). Stockholm: Natur & Kultur. ISBN 978-91-27-14940-3
Externa länkar
redigera- 10 dikter av Ingeborg Bachmann, att läsa och höra henne läsa. lyrikline.org (tyska)
- Ingeborg Bachmann i Libris
Wikimedia Commons har media som rör Ingeborg Bachmann.