Spegeln sprack från kant till kant: Skillnad mellan sidversioner
Beson (Diskussion | Bidrag) |
Beson (Diskussion | Bidrag) Ingen redigeringssammanfattning Märke: Nutidsfras |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{källor|månad=2020-07}} |
|||
{{Bokfakta |
{{Bokfakta |
||
|titel=Spegeln sprack från kant till kant |
|titel=Spegeln sprack från kant till kant |
||
| Rad 26: | Rad 25: | ||
|seriens_namn= |
|seriens_namn= |
||
|del_av_serien= |
|del_av_serien= |
||
|föregås_av= |
|föregås_av=[[Den gula hästen]] |
||
|efterföljs_av= |
|efterföljs_av=[[Klockorna (roman)|Klockorna]] |
||
}} |
}} |
||
'''''Spegeln sprack från kant till kant''''' (engelska originalets titel: ''The Mirror Crack'd from Side to Side'', i [[USA]] endast ''The Mirror Crack'd'') är en [[detektivroman]] av [[Agatha Christie]] med [[Miss Marple|Jane Marple]] i huvudrollen. Boken utkom på [[engelska]] 1962 och på [[svenska]] 1963. |
|||
'''''Spegeln sprack från kant till kant''''' (engelska originalets titel: ''The Mirror Crack'd from Side to Side'', i [[USA]] endast ''The Mirror Crack'd'') är en [[detektivroman]] av [[Agatha Christie]]. Boken utkom på [[engelska]] 1962 och på [[svenska]] 1963.<ref name="Richardson1962">{{bokref |efternamn=Richardson |förnamn=Maurice |författarlänk=Maurice Richardson |titel=Review |datum=11 November 1962 |sid=24}}</ref><ref name="CC">{{bokref |efternamn=Peers |förnamn=Chris |titel=Collins Crime Club – A checklist of First Editions |utgivare=Dragonby Press |datum=March 1999 |sid=15 |isbn=978-1-871122-13-8}}</ref><ref name="US">{{webbref |efternamn=Marcus |förnamn=J S |titel=American Tribute to Agatha Christie: The Golden Years: 1953–1967 |url=http://home.insightbb.com/~jsmarcum/agatha53.htm |datum=May 2007 |hämtdatum=31 July 2018}}</ref> Berättelsen handlar om amatördetektiven [[Miss Marple]] som löser ett mysterium i byn [[St. Mary Mead]]. |
|||
== Titeln == |
|||
| ⚫ | |||
:Out flew the web and floated wide- |
|||
:The mirror crack'd from side to side; |
|||
:"The curse is come upon me," cried |
|||
:The Lady of Shalott. |
|||
== Handling == |
== Handling == |
||
Jane Marple faller när hon promenerar i [[St. Mary Mead]]. Hon får hjälp av Heather Badcock, som tar med henne till sitt eget hem för att vila. Över en kopp te berättar Heather för Miss Marple hur hon träffade den amerikanska skådespelerskan Marina Gregg, som nyligen flyttat in i området och köpt Gossington Hall av Miss Marples vän Dolly Bantry. |
|||
Miss Marples hemby, [[St. Mary Mead]], har förändrats mycket; Mrs Bantry (se ''[[Liket i biblioteket]]'') har, sedan hennes make avlidit, sålt herrgården Gossington Hall till den amerikanska filmstjärnan Marina Gregg och dennas make, [[filmproducent]]en Jason Rudd. Den största förändringen i byn är dock det nya bostadsområdet, som miss Marple och hennes väninnor betraktar med misstänksamhet. |
|||
Marina och hennes senaste make, filmproducenten Jason Rudd, anordnar en fest för att hedra St John Ambulance. Bland gästerna finns Mrs Bantry, skådespelerskan Lola Brewster, Marinas vän Ardwyck Fenn och Heather med sin man Arthur. Heather tar tag i Marina och börjar berätta en lång historia om hur de träffades för flera år sedan när Marina var på besök på [[Bermuda]], där Heather arbetade. Heather hade varit sjuk men var ett så stort fan av Marina att hon lämnade sin sjuksäng för att träffa sin favoritstjärna och få en autograf. Mrs Bantry, som står i närheten, lägger märke till ett underligt uttryck i Marinas ansikte under Heathers monolog. En kort stund senare kollapsar Heather och dör. |
|||
När Mrs Bantry berättar om händelserna för Miss Marple, använder hon rader från dikten "The Lady of Shalott" (där en förbannelse faller över diktens hjältinna) för att beskriva det uttryck hon observerade i Marinas ansikte. Kriminalinspektör Frank Cornish från den lokala polisen börjar undersöka fallet och får reda på att drogen hade funnits i en [[daiquiri]] som hon fått av Marina efter att hon spillt ut sin egen drink. Cornish överlämnar ärendet till kommissarie Dermot Craddock vid Scotland Yard när denne tilldelas det som svar på grevskapets begäran om hjälp. |
|||
Craddock fördjupar sig i det komplicerade förflutna för den förmodade måltavlan Marina. I ett desperat behov av att få ett barn hade hon adopterat tre innan hon födde en förståndshandikappad son och drabbades av ett nervöst sammanbrott. Ett av adoptivbarnen, Margot Bence, befann sig på Gossington Hall på festdagen. Trots dåliga känslor mot sin adoptivmamma nekar hon till att ha lagt drogen i Marinas drink. |
|||
Ytterligare två personer dödas under utredningen: Ella Zielinsky, Jasons socialsekreterare, dör efter att den ångmaskin hon använder för sin hösnuva förgiftats med cyanid; och Giuseppe, Marinas butler, blir skjuten samma natt efter att ha tillbringat dagen i London och satt in 500 pund på sitt bankkonto. Ardwyck Fenn berättar för Craddock att han fick ett telefonsamtal några dagar tidigare, där han anklagades för att ha dödat Heather, och att han kände igen den anonyma uppringaren som Zielinsky när hon nös. Jason misstänker att Marina är måltavla för döden. Hon har fått flera hotfulla meddelanden, och en kopp kaffe som serveras till henne visar sig innehålla [[arsenik]]. |
|||
Miss Marples städerska, Cherry Baker, berättar för Miss Marple att hennes vän Gladys Dixon, som var servitör på Gossington Hall på festdagen, tror att Marina medvetet spillde ut Heathers drink och skulle träffa Giuseppe innan han dog. Efter att Gladys plötsligt åker på semester till Bournemouth, reser Miss Marple till Gossington Hall för att upptäcka att Marina har dött av en överdos. |
|||
Miss Marple pratar med Jason och förklarar för honom och Craddock hur hon har kommit fram till att Marina måste ha varit mördaren. Heather hade varit sjuk i [[röda hund]] när hon sökte Marinas autograf på Bermuda. Marina, som då befann sig i ett tidigt skede av graviditeten, hade drabbats av sjukdomen, vilket ledde till att hennes son föddes handikappad och att hon fick ett nervöst sammanbrott. Marinas ansiktsuttryck, som Mrs Bantry observerade på festen, utlöstes av att Marina tittade på en bild av en madonna med ett barn på väggen bakom Heather och till slut insåg vad som hade hänt. Överväldigad av känslor lade Marina giftet i sin egen daiquiri, skakade Heathers arm för att få henne att spilla ut sin drink och gav sedan Heather den drogade cocktailen som ersättning. För att dölja sitt brott försökte Marina övertyga alla om att hon hade blivit utsatt för ett mordförsök, genom att själv skriva de hotfulla lapparna och hälla arseniken i kaffet. Hon dödade Ella och Giuseppe efter att de gissat att hon var inblandad och utpressade henne. Miss Marple hade skickat iväg Gladys för att skydda henne från att bli Marinas nästa offer. |
|||
Miss Marple antyder att hon tror att Jason administrerade Marinas överdos för att hindra henne från att ta ett nytt liv. Han kommenterar helt enkelt sin frus skönhet och det lidande hon fick utstå. |
|||
== Litterär betydelse och mottagande == |
|||
Francis Iles ([[Anthony Berkeley Cox]]) var något dämpad i sitt beröm i sin recension i ''[[The Guardian]]'' den 7 december 1962 när han sa: |
|||
"Hon har naturligtvis tänkt ut ytterligare en briljant liten pinne att hänga upp sin intrig på, men det som intresserade mig mest av ''Spegeln sprack från kant till kant'' var den skarpsinniga framställningen av vad som får en kvinnlig filmstjärna att ticka på det sätt hon gör. Och även om man skulle kunna acceptera ett enda sammanträffande när det gäller det gifta paret, tenderar det andra och helt osannolika att förstöra tron på berättelsen – ännu mer eftersom det inte leder någonstans alls."<ref name=Iles1962>{{tidningsref |efternamn=Iles |förnamn=Frances |tidning=The Guardian |datum=7 December 1962 |sid=9 |titel=Review}}</ref> |
|||
Maurice Richardson från ''[[The Observer]]'' den 11 november 1962 sammanfattade: "En moderat Christie; lite diffus och inte så spänd som vissa; Fortfarande ganska lätt att läsa, dock."<ref name=Richardson1962/> |
|||
''[[Kirkus Reviews]]'' gav en kort recension och noterade Miss Marples klagomål över de begränsningar som påtvingats henne genom att bli gammal, men ingenting hindrar hennes sinne från att fungera bra. Romanen sammanfattas med denna optimistiska kommentar: "Det var hennes nyfikna nyfikenhet - hennes gåva att sätta ihop udda bitar för att bilda en bild som gav lokalbefolkningen och Scotland Yard den rätta lösningen. Må hon leva länge."<ref>{{webbref |url=https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/agatha-christie/the-mirror-crackd-from-side-to-side/ |titel=The Mirror Crack'd from Side to Side, Review |utgivare=Kirkus Reviews |datum= September 20, 2011 |hämtdatum=August 20, 2018}}</ref> |
|||
Under en "upptäcktsfärd" i det nya området träffar miss Marple den beskäftiga Heather Badcock, som skryter om att hon för många år sedan fick hälsa på Marina Gregg. Heather påminner miss Marple om en kvinna som helt saknade förmåga att sätta sig in i hur andra upplevde olika situationer – och som nu är död. |
|||
[[Robert Barnard]], som skrev 1990, skrev att denna roman var "Den sista av de sanna engelska bymysterierna i Christies produktion, och en av de bästa av hennes senare böcker. Filmmiljön ovanpå den välbekanta St Mary Mead-bakgrunden." Han fortsatte med att påpeka att "Som de flesta Marples är detta inte rikt på ledtrådar, men förändringarna i bylivet och klasstrukturen sedan [[andra världskriget|kriget]] beskrivs på ett kunnigt och ganska sympatiskt sätt."<ref name=Barnard1990>{{bokref |efternamn=Barnard |förnamn=Robert |titel=A Talent to Deceive – an appreciation of Agatha Christie |sid=196–197 |utgivare=Fontana Books |år=1990 |isbn=0-00-637474-3}}</ref> |
|||
Några dagar senare blir mrs Bantry, Heather Badcock, och några andra damer från byn inbjudna till ett [[cocktailparty]] på Gossington Hall. Plötsligt får Marina Gregg syn på något som tydligen gör henne mycket upprörd; mrs Bantry blir riktigt rädd för hennes ansiktsuttryck. Strax därpå blir Heather förgiftad; giftet låg i hennes [[drink]], och Marina Gregg berättar för polisen att drinken var avsedd för henne... |
|||
Romanen fanns med på [[Anthony Boucher]]s lista över årets bästa deckare 1963.<ref>{{webbref |url=https://www.librarything.com/bookaward/Anthony+Boucher%27s+Best+Crime+Fiction+of+the+Year |titel=Book awards: Anthony Boucher's Best Crime Fiction of the Year, 1963 |utgivare=Library Thing |hämtdatum=August 20, 2018}}</ref> Det var en av 14 som listades 1963. |
|||
== Titel och bakgrundshistoria == |
|||
| ⚫ | |||
==Källor== |
|||
En del av historien tros vara inspirerad av händelser i filmstjärnan [[Gene Tierney]]s liv.{{källa behövs|datum=2018-08}} |
|||
{{översatt|url=https://en.wikipedia.org/wiki/The_Mirror_Crack%27d_from_Side_to_Side}} |
|||
===Fotnoter=== |
|||
<references/> |
|||
==Externa länkar== |
|||
== Filmatiseringar == |
|||
Romanen blev [[Spegeln sprack från kant till kant (film)|film]] 1980 med [[Angela Lansbury]] som en mycket vital miss Marple och [[Elizabeth Taylor]] som Marina Gregg. År 1992 kom en [[TV-film]] med [[Joan Hickson]] i huvudrollen. År 2010 gjordes en ny TV-film, denna gång med [[Julia McKenzie]] som miss Marple. |
|||
{{Agatha Christie}} |
{{Agatha Christie}} |
||
Versionen från 28 februari 2024 kl. 19.46
| Spegeln sprack från kant till kant | |
| Författare | Agatha Christie |
|---|---|
| Originaltitel | The Mirror Crack'd from Side to Side |
| Originalspråk | Engelska |
| Land |  England |
| Genre | Detektivroman |
| Utgivningsår | 1962 |
| Först utgiven på svenska | 1963 |
| Huvudpersoner | Miss Marple |
| Del i serie | |
| Ingår i serie | Miss Marple |
| Föregås av | Den gula hästen |
| Efterföljs av | Klockorna |
Spegeln sprack från kant till kant (engelska originalets titel: The Mirror Crack'd from Side to Side, i USA endast The Mirror Crack'd) är en detektivroman av Agatha Christie. Boken utkom på engelska 1962 och på svenska 1963.[1][2][3] Berättelsen handlar om amatördetektiven Miss Marple som löser ett mysterium i byn St. Mary Mead.
Titeln
Bokens titel är ett citat från dikten "The Lady of Shalott" av Alfred Tennyson:
- Out flew the web and floated wide-
- The mirror crack'd from side to side;
- "The curse is come upon me," cried
- The Lady of Shalott.
Handling
Jane Marple faller när hon promenerar i St. Mary Mead. Hon får hjälp av Heather Badcock, som tar med henne till sitt eget hem för att vila. Över en kopp te berättar Heather för Miss Marple hur hon träffade den amerikanska skådespelerskan Marina Gregg, som nyligen flyttat in i området och köpt Gossington Hall av Miss Marples vän Dolly Bantry.
Marina och hennes senaste make, filmproducenten Jason Rudd, anordnar en fest för att hedra St John Ambulance. Bland gästerna finns Mrs Bantry, skådespelerskan Lola Brewster, Marinas vän Ardwyck Fenn och Heather med sin man Arthur. Heather tar tag i Marina och börjar berätta en lång historia om hur de träffades för flera år sedan när Marina var på besök på Bermuda, där Heather arbetade. Heather hade varit sjuk men var ett så stort fan av Marina att hon lämnade sin sjuksäng för att träffa sin favoritstjärna och få en autograf. Mrs Bantry, som står i närheten, lägger märke till ett underligt uttryck i Marinas ansikte under Heathers monolog. En kort stund senare kollapsar Heather och dör.
När Mrs Bantry berättar om händelserna för Miss Marple, använder hon rader från dikten "The Lady of Shalott" (där en förbannelse faller över diktens hjältinna) för att beskriva det uttryck hon observerade i Marinas ansikte. Kriminalinspektör Frank Cornish från den lokala polisen börjar undersöka fallet och får reda på att drogen hade funnits i en daiquiri som hon fått av Marina efter att hon spillt ut sin egen drink. Cornish överlämnar ärendet till kommissarie Dermot Craddock vid Scotland Yard när denne tilldelas det som svar på grevskapets begäran om hjälp.
Craddock fördjupar sig i det komplicerade förflutna för den förmodade måltavlan Marina. I ett desperat behov av att få ett barn hade hon adopterat tre innan hon födde en förståndshandikappad son och drabbades av ett nervöst sammanbrott. Ett av adoptivbarnen, Margot Bence, befann sig på Gossington Hall på festdagen. Trots dåliga känslor mot sin adoptivmamma nekar hon till att ha lagt drogen i Marinas drink.
Ytterligare två personer dödas under utredningen: Ella Zielinsky, Jasons socialsekreterare, dör efter att den ångmaskin hon använder för sin hösnuva förgiftats med cyanid; och Giuseppe, Marinas butler, blir skjuten samma natt efter att ha tillbringat dagen i London och satt in 500 pund på sitt bankkonto. Ardwyck Fenn berättar för Craddock att han fick ett telefonsamtal några dagar tidigare, där han anklagades för att ha dödat Heather, och att han kände igen den anonyma uppringaren som Zielinsky när hon nös. Jason misstänker att Marina är måltavla för döden. Hon har fått flera hotfulla meddelanden, och en kopp kaffe som serveras till henne visar sig innehålla arsenik.
Miss Marples städerska, Cherry Baker, berättar för Miss Marple att hennes vän Gladys Dixon, som var servitör på Gossington Hall på festdagen, tror att Marina medvetet spillde ut Heathers drink och skulle träffa Giuseppe innan han dog. Efter att Gladys plötsligt åker på semester till Bournemouth, reser Miss Marple till Gossington Hall för att upptäcka att Marina har dött av en överdos.
Miss Marple pratar med Jason och förklarar för honom och Craddock hur hon har kommit fram till att Marina måste ha varit mördaren. Heather hade varit sjuk i röda hund när hon sökte Marinas autograf på Bermuda. Marina, som då befann sig i ett tidigt skede av graviditeten, hade drabbats av sjukdomen, vilket ledde till att hennes son föddes handikappad och att hon fick ett nervöst sammanbrott. Marinas ansiktsuttryck, som Mrs Bantry observerade på festen, utlöstes av att Marina tittade på en bild av en madonna med ett barn på väggen bakom Heather och till slut insåg vad som hade hänt. Överväldigad av känslor lade Marina giftet i sin egen daiquiri, skakade Heathers arm för att få henne att spilla ut sin drink och gav sedan Heather den drogade cocktailen som ersättning. För att dölja sitt brott försökte Marina övertyga alla om att hon hade blivit utsatt för ett mordförsök, genom att själv skriva de hotfulla lapparna och hälla arseniken i kaffet. Hon dödade Ella och Giuseppe efter att de gissat att hon var inblandad och utpressade henne. Miss Marple hade skickat iväg Gladys för att skydda henne från att bli Marinas nästa offer.
Miss Marple antyder att hon tror att Jason administrerade Marinas överdos för att hindra henne från att ta ett nytt liv. Han kommenterar helt enkelt sin frus skönhet och det lidande hon fick utstå.
Litterär betydelse och mottagande
Francis Iles (Anthony Berkeley Cox) var något dämpad i sitt beröm i sin recension i The Guardian den 7 december 1962 när han sa:
"Hon har naturligtvis tänkt ut ytterligare en briljant liten pinne att hänga upp sin intrig på, men det som intresserade mig mest av Spegeln sprack från kant till kant var den skarpsinniga framställningen av vad som får en kvinnlig filmstjärna att ticka på det sätt hon gör. Och även om man skulle kunna acceptera ett enda sammanträffande när det gäller det gifta paret, tenderar det andra och helt osannolika att förstöra tron på berättelsen – ännu mer eftersom det inte leder någonstans alls."[4]
Maurice Richardson från The Observer den 11 november 1962 sammanfattade: "En moderat Christie; lite diffus och inte så spänd som vissa; Fortfarande ganska lätt att läsa, dock."[1]
Kirkus Reviews gav en kort recension och noterade Miss Marples klagomål över de begränsningar som påtvingats henne genom att bli gammal, men ingenting hindrar hennes sinne från att fungera bra. Romanen sammanfattas med denna optimistiska kommentar: "Det var hennes nyfikna nyfikenhet - hennes gåva att sätta ihop udda bitar för att bilda en bild som gav lokalbefolkningen och Scotland Yard den rätta lösningen. Må hon leva länge."[5]
Robert Barnard, som skrev 1990, skrev att denna roman var "Den sista av de sanna engelska bymysterierna i Christies produktion, och en av de bästa av hennes senare böcker. Filmmiljön ovanpå den välbekanta St Mary Mead-bakgrunden." Han fortsatte med att påpeka att "Som de flesta Marples är detta inte rikt på ledtrådar, men förändringarna i bylivet och klasstrukturen sedan kriget beskrivs på ett kunnigt och ganska sympatiskt sätt."[6]
Romanen fanns med på Anthony Bouchers lista över årets bästa deckare 1963.[7] Det var en av 14 som listades 1963.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
Fotnoter
- ^ [a b] Richardson, Maurice (11 November 1962). Review. sid. 24
- ^ Peers, Chris (March 1999). Collins Crime Club – A checklist of First Editions. Dragonby Press. sid. 15. ISBN 978-1-871122-13-8
- ^ Marcus, J S (1 maj 2007). ”American Tribute to Agatha Christie: The Golden Years: 1953–1967”. http://home.insightbb.com/~jsmarcum/agatha53.htm. Läst 31 juli 2018.
- ^ Iles, Frances (7 december 1962). ”Review”. The Guardian: s. 9.
- ^ ”The Mirror Crack'd from Side to Side, Review”. Kirkus Reviews. 20 september 2011. https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/agatha-christie/the-mirror-crackd-from-side-to-side/. Läst 20 augusti 2018.
- ^ Barnard, Robert (1990). A Talent to Deceive – an appreciation of Agatha Christie. Fontana Books. sid. 196–197. ISBN 0-00-637474-3
- ^ ”Book awards: Anthony Boucher's Best Crime Fiction of the Year, 1963”. Library Thing. https://www.librarything.com/bookaward/Anthony+Boucher%27s+Best+Crime+Fiction+of+the+Year. Läst 20 augusti 2018.
