Nattvardskärl: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Nuvarande version från 1 februari 2024 kl. 19.09

Nattvardskärl: kalk av 1600-talstyp och, lutad mot väggen, en paten med graverat Kristusmonogram.

Nattvardskärl kallas de kärl som används för förvaring, presentation och utdelning av brödet och vinet vid nattvarden. Materialet är av tradition ädelmetall, men numera används även enklare material.

Nattvardskärl i de västliga kyrkorna, katolska och protestantiska kyrkorna består av:

fatet för brödet, paten för distribution av det konsekrerade brödet
nattvardsbägaren, kalk för distribution av det konsekrerade vinet
oblatask för förvaring av okonsekrerade oblater
vinkanna för förvaring av okonsekrerat vin

Dessutom förekommer

vattenkaraff, med vars vatten man späder ut vinet och sköljer kalken efter distributionen av nattvarden
sakramentsskrin (ciborium) för förvaring av de konsekrerade oblaterna för senare bruk
sked för utdelning av nattvarden till specialgrupper (t.ex. handikappade)
särkalkar i några kyrkor, används t.ex. i Finlands evangelisk-lutherska kyrkan och i Danska folkkyrkan. ^[1]

TIllsammans med nattvardskärlen används olika textilier:

palla, en hård kvadratisk skiva överklädd med vitt linne, som läggs ovanpå patenen för att täcka brödet och få kalkduken att falla ner på ett vackert sätt
bursa, fyrkantig fodralliknande väska i liturgiska färg, där corporalet förvaras då det ej används
kalkduk (velum) duk i liturgisk färg för täckande av kalken och patenen
corporale, liten, kvadratisk vit linneduk, på vilket läggs de nattvardselement som skall konsekreras ,
torkduk (purificatorium) av linne som läggs ovanpå kalken för att täcka vinet, den används även för att torka kalken ren. ^[2]^[3]

Brödet

Brödet, som kallas oblat, förvaras i ett ciborium, det vill säga en oblatask (ett skrin med lock) (i äldre tid en behållare med toppigt lock, numera ofta på hög fot) eller i små dosor som kallas pyxis.^[4] Dessa används när prästen tar med sig oblater för att ge nattvard till församlingsmedlemmar som inte kan ta sig till kyrkan. Oblaten delas ut från ett fat som i den västliga kyrkan kallas paten. Ordet kommer från latinets patina som betyder tallrik. Ciborium förekommer numera även i Svenska kyrkan och övriga lutherska kyrkor.^[5]^[3]

Vinet

Nattvardskalken, calix,^[6] är det viktigaste föremålet bland nattvardskärlen. Den hade ursprungligen formen av en dryckesskål med cirkelrund cuppa, samt två hänklar vilka dock med tiden försvann. Foten försågs senare med en ansvällning, nod för handen.^[4]

Under 300-talet började nattvardsvinet undanhållas menigheten, något som slutligen bekräftades vid Fjärde Laterankonciliet 1215. Kalken som tidigare varit låg, vid och rymlig blev nu mindre,^[4] och på 500-talet fick kalken få en rik utsmyckning med förgyllning, emaljer, ädelstenar med mera. Dekoren nådde sin höjdpunkt under gotiken – under renässansen blev nattvardskalken åter enklare.^[4]

I protestantiska kyrkor där menigheten började få mottaga även nattvardsvinet gjordes cuppan under 1500-talet större. Ibland placerades rör i cuppan för varje nattvardsbesökare.^[7] Enmanskalkar eller särkalkar avsedda endast för en person har även brukats i modern tid.^[7]^[1]

Nattvardskärl i de ortodoxa kyrkorna

Nattvardskärl i en ortodox kyrka. Diskos och kalk i mitten, till vänster lans och till höger en vinskål.

Nattvardskärl i de ortodoxa och orientaliska kyrkorna skiljer sig i viss mån från de västliga kyrkornas nattvardskärl.

Viktigaste av de här kärlen är:

kalk, nattvardsbägare
diskos, (det kärl, på vilket nattvardsbrödet vilar under liturgin. Diskos är vanligtvis försedd med en fot och skiljer sig på så sätt från patenen, som används i andra kyrkor)
sked, (före kommunionen lägger prästen det konsekrerade brödet, Lammet, ned i kalken. De troende får motta gåvorna från skeden)
spjut eller lans, (nattvardsbrödet sönderdelas med en spjutliknande kniv)
tabernakel, artoforion, (en ask, ofta kyrkliknande, som står på altarbordet, och i den bevaras det konsekrerade brödet för sjukkommunion)^[8]

Källor

^ [a b] Om särkalksdiskussionen i Sverige se Oloph Bexell, "Lungsotsepidemien 1901-05 och kyrkans nattvardsdistribution" i Riter i kriser red. av Mattias Lundberg (Årsbok för svenskt gudstjänstliv 97, 2022). " Artos 2022 ISBN 978-91-7777-228-6.
^ Nilsson, Nils-Henrik (1994). Gudstjänst i Svenska kyrkan En praktisk handledning. Mitt i församlingen 1994:8. sid. 159-162
^ [a b] Tjäna Herren med glädje Handledning för högmässan. Kyrkostyrelsen Domkapitlet i Borgå stift. 2012. sid. 98,99. ISBN 978-951-789-383-1
^ [a b c d] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord liturgiska föremål)
^ Sven-Erik Brodd, Gunnar Weman (2020). Liturgi i Svenska kyrkan I ord och bild då och nu. Artos & Norma. sid. 90. ISBN 978-91-7777-101-2
^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 806
^ Klasson, Christofer (1973). Ortodoxa kyrkan. Almqvist Wiksell. sid. 170, 171. ISBN 91-20-03452-0

[:1-1] [a b] Om särkalksdiskussionen i Sverige se Oloph Bexell, "Lungsotsepidemien 1901-05 och kyrkans nattvardsdistribution" i Riter i kriser red. av Mattias Lundberg (Årsbok för svenskt gudstjänstliv 97, 2022). " Artos 2022 ISBN 978-91-7777-228-6.

[2] Nilsson, Nils-Henrik (1994). Gudstjänst i Svenska kyrkan En praktisk handledning. Mitt i församlingen 1994:8. sid. 159-162

[:0-3] [a b] Tjäna Herren med glädje Handledning för högmässan. Kyrkostyrelsen Domkapitlet i Borgå stift. 2012. sid. 98,99. ISBN 978-951-789-383-1

[RefA-4] [a b c d] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord liturgiska föremål)

[5] Sven-Erik Brodd, Gunnar Weman (2020). Liturgi i Svenska kyrkan I ord och bild då och nu. Artos & Norma. sid. 90. ISBN 978-91-7777-101-2

[6] Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974

[RefB-7] [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 806

[8] Klasson, Christofer (1973). Ortodoxa kyrkan. Almqvist Wiksell. sid. 170, 171. ISBN 91-20-03452-0

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:KelchbarockSchreibmayr.jpg|thumb|Nattvardskärl: kalk av 1600-talstyp och, lutad mot väggen, en paten med graverat Kristusmonogram.]]
-'''Nattvardskärl''' kallas de kärl som används för förvaring, presentation och servering av [[oblat|brödet]] och [[Nattvardsvin|vinet]] vid [[nattvard]]en. Materialet är av tradition [[ädelmetall]], men numera används även enklare material.
+'''Nattvardskärl''' kallas de kärl som används för förvaring, presentation och utdelning av [[oblat|brödet]] och [[Nattvardsvin|vinet]] vid [[nattvard]]en. Materialet är av tradition [[ädelmetall]], men numera används även enklare material.
 Nattvardskärl i de västliga kyrkorna, katolska och protestantiska kyrkorna består av:
@@ Rad 15: / Rad 15: @@
 * ''sakramentsskrin'' ([[Ciborium (oblat)|ciborium]]) för förvaring av de konsekrerade oblaterna för senare bruk
 * ''sked'' för utdelning av nattvarden till specialgrupper (t.ex. handikappade)
-* ''särkalkar'' i några kyrkor, används t.ex. i [[Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland|Finlands evangelisk-lutherska kyrkan]] och i [[Danska folkkyrkan]]
+* ''särkalkar'' i några kyrkor, används t.ex. i [[Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland|Finlands evangelisk-lutherska kyrkan]] och i [[Danska folkkyrkan]]. <ref name=":1">Om särkalksdiskussionen i Sverige se Oloph Bexell, "Lungsotsepidemien 1901-05 och kyrkans nattvardsdistribution" i Riter i kriser red. av Mattias Lundberg (Årsbok för svenskt gudstjänstliv 97, 2022). " Artos 2022 {{ISBN|978-91-7777-228-6}}.</ref>
 TIllsammans med nattvardskärlen används olika textilier:
-* ''palla'', lilla kalkduken, en hård skiva överklädd med vitt linne, med vilken kalken övertäcks och som får kalkduken att falla ner på ett vackert sätt
+* ''palla'', en hård kvadratisk skiva överklädd med vitt linne, som läggs ovanpå patenen för att täcka brödet och få kalkduken att falla ner på ett vackert sätt
-* ''bursa,'' fyrkantiga fodralliknande ficka där [[corporale]] förvaras
+* ''bursa,'' fyrkantig fodralliknande väska i liturgiska färg, där [[corporale|corporalet]] förvaras då det ej används
-* ''[[Velum|kalkduk]]'' (velum) för täckande av kalken och patenen
+* ''[[Velum|kalkduk]]'' (velum) duk i liturgisk färg för täckande av kalken och patenen
-* ''[[Korporale]],'' på vilket man placerar de nattvardselement som skall konsekreras,
+* ''[[Korporale|corporale]],'' liten, kvadratisk vit linneduk, på vilket läggs de nattvardselement som skall konsekreras ,
-* ''torkduk ([[purificatorium]])'' för att torka kalken ren <ref>{{Bokref|efternamn=Nilsson|förnamn=Nils-Henrik|titel=Gudstjänst i Svenska kyrkan En praktisk handledning|datum=|hämtdatum=|år=1994|sid=159-162|isbn=|serie=Mitt i församlingen 1994:8}}</ref><ref name=":0">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Tjäna Herren med glädje Handledning för högmässan|datum=|hämtdatum=|år=2012|sid=98,99|isbn=978-951-789-383-1|utgivare=Kyrkostyrelsen Domkapitlet i Borgå stift}}</ref>
+* ''torkduk ([[purificatorium]])'' av linne som läggs ovanpå kalken för att täcka vinet, den används även för att torka kalken ren. <ref>{{Bokref|efternamn=Nilsson|förnamn=Nils-Henrik|titel=Gudstjänst i Svenska kyrkan En praktisk handledning|datum=|hämtdatum=|år=1994|sid=159-162|isbn=|serie=Mitt i församlingen 1994:8}}</ref><ref name=":0">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Tjäna Herren med glädje Handledning för högmässan|datum=|hämtdatum=|år=2012|sid=98,99|isbn=978-951-789-383-1|utgivare=Kyrkostyrelsen Domkapitlet i Borgå stift}}</ref>
 == Brödet ==
-Brödet, som kallas [[oblat]], förvaras i en [[oblatask]] (ett skrin med lock). I katolska kyrkor förvaras den invigda hostian i en [[Ciborium (oblat)|ciborium]] (i äldre tid en behållare med toppigt lock, numera ofta på hög fot) eller i små dosor som kallas [[pyxis]].<ref name="RefA">''Nationalencyklopedin'' multimedia plus, 2000 (uppslagsord liturgiska föremål)</ref>  Ciborium förekommer numera även i Svenska kyrkan. Dessa används när prästen tar med sig oblater för att ge nattvard till församlingsmedlemmar som inte kan ta sig till kyrkan. Oblaten serveras på ett fat som i den västliga kyrkan kallas [[paten]]. Ordet kommer ur [[latin]]ets ''patena'' som betyder tallrik. Ciborium förekommer numera även i Svenska kyrkan och övriga lutherska kyrkor.<ref>{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Liturgi i Svenska kyrkan I ord och bild då och nu|datum=|hämtdatum=|år=2020|sid=90|isbn=978-91-7777-101-2|författare=Sven-Erik Brodd, Gunnar Weman|utgivare=Artos & Norma}}</ref><ref name=":0" />
+Brödet, som kallas [[oblat]], förvaras i ett [[Ciborium (oblat)|ciborium]], det vill säga en [[oblatask]] (ett skrin med lock) (i äldre tid en behållare med toppigt lock, numera ofta på hög fot) eller i små dosor som kallas [[pyxis]].<ref name="RefA">''Nationalencyklopedin'' multimedia plus, 2000 (uppslagsord liturgiska föremål)</ref> Dessa används när prästen tar med sig oblater för att ge nattvard till församlingsmedlemmar som inte kan ta sig till kyrkan. Oblaten delas ut från ett fat som i den västliga kyrkan kallas [[paten]]. Ordet kommer från [[latin]]ets ''patina'' som betyder tallrik. Ciborium förekommer numera även i Svenska kyrkan och övriga lutherska kyrkor.<ref>{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Liturgi i Svenska kyrkan I ord och bild då och nu|datum=|hämtdatum=|år=2020|sid=90|isbn=978-91-7777-101-2|författare=Sven-Erik Brodd, Gunnar Weman|utgivare=Artos & Norma}}</ref><ref name=":0" />
 == Vinet ==
@@ Rad 33: / Rad 33: @@
 Under 300-talet började nattvardsvinet undanhållas menigheten, något som slutligen bekräftades vid [[Fjärde Laterankonciliet]] 1215. Kalken som tidigare varit låg, vid och rymlig blev nu mindre,<ref name="RefA" /> och på 500-talet fick kalken få en rik utsmyckning med förgyllning, emaljer, ädelstenar med mera. Dekoren nådde sin höjdpunkt under gotiken – under renässansen blev nattvardskalken åter enklare.<ref name="RefA" />
-I protestantiska kyrkor där menigheten började få mottaga även nattvardsvinet gjordes cuppan under 1500-talet större. Ibland placerades rör i cuppan för varje nattvardsbesökare.<ref name="RefB">{{bokref |redaktör=[[Gunnar Carlquist|Carlquist, Gunnar]] |år=1937 |titel=Svensk uppslagsbok. Bd 19 |utgivningsort=Malmö |utgivare=Svensk Uppslagsbok AB |sid=806}}</ref> Enmanskalkar eller ''särkalkar'' avsedda endast för en person har även brukats i modern tid.<ref name="RefB" />
+I protestantiska kyrkor där menigheten började få mottaga även nattvardsvinet gjordes cuppan under 1500-talet större. Ibland placerades rör i cuppan för varje nattvardsbesökare.<ref name="RefB">{{bokref |redaktör=[[Gunnar Carlquist|Carlquist, Gunnar]] |år=1937 |titel=Svensk uppslagsbok. Bd 19 |utgivningsort=Malmö |utgivare=Svensk Uppslagsbok AB |sid=806}}</ref> Enmanskalkar eller ''särkalkar'' avsedda endast för en person har även brukats i modern tid.<ref name="RefB" /><ref name=":1"/>
 == Nattvardskärl i de ortodoxa kyrkorna ==
 [[Fil:Liturgy St James 1.jpg|miniatyr|Nattvardskärl i en ortodox kyrka. Diskos och kalk i mitten, till vänster lans och till höger en vinskål.]]
-Nattvardskärl i de ortodoxa och orientaliska kyrkorna skijer sig i viss mån från de västliga kyrkornas nattvardskärl.
+Nattvardskärl i de ortodoxa och orientaliska kyrkorna skiljer sig i viss mån från de västliga kyrkornas nattvardskärl.
 Viktigaste av de här kärlen är:
@@ Rad 44: / Rad 44: @@
 * ''diskos'', (det kärl, på vilket nattvardsbrödet vilar under liturgin. Diskos är vanligtvis försedd med en fot och skiljer sig på så sätt från patenen, som används i andra kyrkor)
 * ''sked'', (före kommunionen lägger prästen det konsekrerade brödet, Lammet, ned i kalken. De troende får motta gåvorna från skeden)
-* ''spjut'' eller ''lans,'' (nattvardsbrödet söderdelar med en spjutliknande kniv)
+* ''spjut'' eller ''lans,'' (nattvardsbrödet sönderdelas med en spjutliknande kniv)
-* ''tabernakel'', ''artoforion,''  (en ask, ofta kyrkliknande, som står på altarbordet, och i den bevaras det konsekrerade brödet för sjukkommunion)<ref>{{Bokref|efternamn=Klasson|förnamn=Christofer|titel=Ortodoxa kyrkan|datum=|hämtdatum=|år=1973|sid=170, 171|utgivare=Almqvist  Wiksell|isbn=91-20-03452-0}}</ref>
+* ''tabernakel'', ''artoforion,'' (en ask, ofta kyrkliknande, som står på altarbordet, och i den bevaras det konsekrerade brödet för sjukkommunion)<ref>{{Bokref|efternamn=Klasson|förnamn=Christofer|titel=Ortodoxa kyrkan|datum=|hämtdatum=|år=1973|sid=170, 171|utgivare=Almqvist Wiksell|isbn=91-20-03452-0}}</ref>
 == Källor ==