Hoppa till innehållet

Pekka Haavisto

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Pekka Haavisto

Pekka Haavisto juni 2019.

Tid i befattningen
6 juni 2019–20 juni 2023
President Sauli Niinistö
Statsminister Antti Rinne
Sanna Marin
Företrädare Timo Soini
Efterträdare Elina Valtonen

Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
21 mars 2007
1987–1995
Valkrets Helsingfors

Tid i befattningen
2018–2019
Företrädare Touko Aalto
Efterträdare Maria Ohisalo
Tid i befattningen
1993–1995
Företrädare Pekka Sauri
Efterträdare Tuija Brax

Tid i befattningen
17 oktober 2013–26 september 2014
President Sauli Niinistö
Statsminister Jyrki Katainen
Alexander Stubb
Företrädare Heidi Hautala
Efterträdare Sirpa Paatero

Tid i befattningen
13 april 1995–15 april 1999
President Martti Ahtisaari
Statsminister Paavo Lipponen
Företrädare Sirpa Pietikäinen
Efterträdare Satu Hassi

Född Pekka Olavi Haavisto
23 mars 1958 (66 år)
Finland Helsingfors, Finland
Nationalitet Finländsk
Politiskt parti Gröna Förbundet
Residens Helsingfors
Partner Antonio Flores (2002–)
Webbplats pekkahaavisto.com

Pekka Olavi Haavisto, född 23 mars 1958 i Helsingfors, är en finländsk politiker (grön).

Han har varit Gröna förbundets riksdagsledamot åren 19871995 och sedan 2007. Han har också varit partiets ordförande (1993–1995), landets miljöminister i regeringen Lipponen I (1995–1999) och Europeiska gröna partiets ordförande (20002006). Han har varit medlem i riksdagens försvarsutskott, kulturutskott, lagutskott, stora utskott och utrikesutskott.

Han har arbetat med uppgifter inom FN, som fredsförhandlare inom EU och som chefredaktör för tre tidningar.[1]

År 2012 ställde Haavisto upp som De Grönas presidentkandidat, där han i andra omgången ställdes mot Samlingspartiets Sauli Niinistö,[2] som vann valet. I andra omgången åtnjöt Haavisto brett stöd i Svenskfinland.[3] Från 2013 till 2014 var han utvecklingsminister i regeringarna Katainen och Stubb. I presidentvalet 2018 var han åter De Grönas kandidat och kom åter tvåa efter Niinistö. Mellan juni 2019 och juni 2023 var han utrikesminister i regeringen Rinne och den därpå följande regeringen Marin. Han kandiderade i presidentvalet 2024 via valmansförening. Haavisto förlorade mot Alexander Stubb i valets andra omgång.[4]

Privatliv

År 2002 ingick Haavisto registrerat partnerskap med Antonio Flores (född 1978), som ursprungligen kommer från Ecuador.[5][6] Haavisto är även discjockeyfritiden.[7]

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Referenser

  1. ^ Eduskunta (Finlands riksdag): Pekka Haavisto (finska) Arkiverad 27 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Björkqvist, Jeanette. ””Det blir en promenadseger””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/niinisto-slass-mot-gron-sensation_6789117.svd. Läst 23 januari 2012. 
  3. ^ ”"Forskare: Radikal förändring bland finlandssvenskarna"”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120201182330/http://hbl.fi/nyheter/2012-01-30/yle-finlandssvenskarna-rostar-pa-haavisto. 
  4. ^ Peter, Buchert; Bjon, Sylvia. ”Alexander Stubb är Finlands nästa president: Jag är oändligt stolt”. www.hbl.fi. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/a997a47d-72d0-57cc-86d9-00f2e09fbd0c. Läst 11 februari 2024. 
  5. ^ Kaleva.fi: Puoliso on puoli presidenttiä Arkiverad 14 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Ex-ministeri Pekka Haavisto rekisteröi parisuhteensa (finska)
  7. ^ https://www.hbl.fi/artikel/5d3b06a4-095e-4284-883e-6de2a85e465d
  8. ^ Kaius Niemi (red.), Vapaudenristin, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Helsingin Sanomat (på finska), Sanoma Media Finland, 6 december 1998, läs online, läst: 13 december 2021 .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.savonsanomat.fi , läst: 28 maj 2023.[källa från Wikidata]
  10. ^ Pekka Haavisto (på finska), läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.bakhtarnews.af , läst: 6 december 2023.[källa från Wikidata]
  12. ^ Välisminister tunnustas välisministeeriumi teeneteristidega mitmeid eestlasi ja välismaalasi | Välisministeerium (på estniska), läs online, läst: 23 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  13. ^ Haaviston puoliso Antonio Flores Ylelle: Haaveilen lapsesta (på finska), 8 januari 2024, läs online, läst: 23 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, ritarikunnat.fi , läst: 8 december 2022.[källa från Wikidata]
  15. ^ Tio utländska medborgare tilldelas Nordstjärneorden, regeringen.se, läs online, läst: 22 oktober 2024.[källa från Wikidata]

Externa länkar

Politiska uppdrag
Företräddes av
Timo Soini
 Finlands utrikesminister
2019–2023
Efterträddes av
Elina Valtonen