10959 Appennino
Utseende
10959 Appennino | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (10959) Appennino |
Alternativnamn | 6579 P-L, 1975 XO2, 1997 VT3[1] |
Uppkallad efter | Apenninerna[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,591 AU |
Perihelium | 2,157 AU |
Halv storaxel | 2,374 AU |
Excentricitet | 0,0914536 |
Siderisk omloppstid | 3,66 år |
Medelomloppshastighet | 19,33 km/s |
Medelanomali | 199,2° |
Inklination | 3,150° |
Longitud för uppstigande nod | 66,51° |
Periheliumargument | 15,85° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,4 km |
Albedo | 0,078 |
Absolut magnitud (H) | 14,38[3] |
10959 Appennino eller 6579 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den italienska bergskedjan Apenninerna.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10959 Appennino” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10959. Läst 21 augusti 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10959 Appennino” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10959. Läst 21 augusti 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|