Hoppa till innehållet

Karin Falck

Från Wikipedia
För liknande namn, se Karin Falk (olika betydelser).
Karin Falck
Karin Falck och Hans Dahlberg på galapremiären av Hamiltonfilmen I nationens intresse i Stockholm den 9 januari 2012.
FöddAnna Karin Margareta Edström
6 februari 1932[1][2] (92 år)
Säffle församling[2], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningTV-programledare, TV-producent, filmregissör
ArbetsgivareSveriges Radio
Sveriges Radio (1955–1979)
Sveriges Television (1979–)
MakeRagnar Sohlman
(1953–1960; skilda)
Åke Falck
(1960–1974; hans död)
PartnerHans Dahlberg
(1980–2019; hans död)
BarnRolf Sohlman (f. 1954)
Anna Sohlman (f. 1957)
Carolina Falck (f. 1961)
SläktingarRuno Edström (syskon)
Utmärkelser
Kristallens hederspris (2007)[3]
Redigera Wikidata

Anna Karin Margareta Falck, under en period Sohlman Falck, född Edström den 6 februari 1932 i Säffle församling, Värmlands län,[4] är en svensk regissör, programledare och TV-producent.

Karin Falck föddes i Säffle, Värmlands län och bodde sina sex första levnadsår i Karlstad.[5] Hon flyttade tillsammans med sin mor och yngre bror till Stockholm när hon var 6 år gammal sedan hennes far avlidit. I sin ungdom drömde hon om att få spela ishockey.[6]

När Karin Falck började på TV hade hon läst teaterhistoria och engelska vid Stockholms Högskola där hon skrev en uppsats om barnteater. Hon blev sedan assistent åt Elsa Olenius som startat Barnteatern (nuvarande Vår Teater).[7]

Hon började sin TV-karriär 1954 som scripta i Alf Sjöbergs TV-uppsättning av Hamlet.[8] Nyfikenhet på tevemediet fick henne att söka till Radiotjänsts första producentkurs 1955.[9] Handledarna kom från BBC i London.[10] Andra kvinnliga TV-pionjärer på kursen var Ingrid Samuelsson, Marianne Anderberg, Lena Fürst och Barbro Svinhufvud.[7]

Karin Falck anställdes vid Sveriges Radio redan 1956, och blev då Sveriges första kvinnliga producent.[11] Falck var alltså med redan i televisionens barndom. Sommaren 1959, innan de var gifta, ledde hon tillsammans med blivande maken Åke Falck utomhus på Götaplatsen i Göteborg det under åtta lördagar utsända artistprogrammet "Sydvästen" - och det regnade inte en enda gång.[12] Hon har genom åren producerat och regisserat en mängd underhållningsprogram för Sveriges Television. Hon jobbade där fram till 1986.[13] Hon bildade därefter sitt eget bolag Karin Falck Produktion AB.

Karin Falck var programledare för SVT:s första ungdomsprogram Lördagsträffen som följdes av Källarklubben och Vi Unga.[14] På 1970-talet var hon programledare för kaféprogrammet Halvsju.[15] Falck var även programledare för Melodifestivalen 1975 och ledde också Eurovision Song Contest samma år (i och med att Sverige hade vunnit ESC 1974). Hon står bakom folkkära serier som bland annat I nöd och lust, Svenssons lördag, Estrad och Gäster med gester. Hon har regisserat såpoperor som Varuhuset, Storstad och Rederiet. Hon har även regisserat teaterföreställningar och krogshower, bland annat flera av Lill-Babs största framgångar. År 2007 tilldelades hon TV-priset Kristallens hederspris.[16]

Åke och Karin Falck, 1960.

Karin Falck var 1953–1960 gift med Ragnar Sohlman och från 1960 med producenten och regissören Åke Falck, som dog 1974. Från 1970-talet var hon sambo med Hans Dahlberg (1930–2019). Hon är mor till skådespelaren och regissören Rolf Sohlman, producenten Anna Sohlman och författaren Carolina Falck.

Karin Falck är syster till TV-journalisten Runo Edström.

År Produktion Teater
1977 Kar de Mummas kavalkad, revy
Kar de Mumma
Folkan[17]
1985 Fantomen
Urban Wrethagen och Peter Emanuel Falck
Scalateatern[18]
  1. ^ ”Falck, A Karin M”, Vem är det 2001, 2001, s. 328, läs onlineläs online, läst: 28 juli 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Karin Falck, läs online, läst: 3 januari 2024.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sveriges befolkning 2000: Falck, Anna Karin Margareta (1932-02-06) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  5. ^ ”Våra Förebilder - möt Karin Falck!”. www.1.6miljonerklubben.com. http://www.1.6miljonerklubben.com/artikel/vara-forebilder-mot-karin-falck. Läst 17 oktober 2020. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 december 2018. https://web.archive.org/web/20181219000844/https://www.svtplay.se/video/18387678/svenska-tv-historier/svenska-tv-historier-karin-falck-sasong-5-karin-falck?start=auto&tab=2018. Läst 18 december 2018. 
  7. ^ [a b] ”DN gratulerer/65 år: På jakt efter manuskript. Karin Falck anser att TV har tappat en generation skrivare” (på svenska). 4 februari 1997. Arkiverad från originalet den 3 november 2016. https://web.archive.org/web/20161103220238/http://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerer65-ar-pa-jakt-efter-manuskript-karin-falck-anser/. Läst 1 november 2016. 
  8. ^ ”Våra Förebilder - möt Karin Falck! - 1,6 & 2,6 miljonerklubben”. www.1.6miljonerklubben.com. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161025235051/http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/?id=272. Läst 25 oktober 2016. 
  9. ^ ”Karin Falck: "Nu gäller enbart lustarna"”. http://www.hd.se/2007-02-06/karin-falck-nu-galler-enbart-lustarna. Läst 25 oktober 2016. 
  10. ^ ”Karin Falck”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66863&iv=BIOGRAPHY. Läst 1 november 2016. 
  11. ^ ”Karin Falck berättar tv-minnen!”. www.hemmets.se. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161025173644/http://www.hemmets.se/karin-falck-berattar-tv-minnen/. Läst 5 november 2016. 
  12. ^ Skarback, Sören: "Göteborg precis som i går : En skildring av 50- och 60-tal" sid 130-131 och 137, Warne Förlag, Omnigraf, Mölndal 1998 ISBN 91-86424-73-4
  13. ^ "Karin Falck", Nationalencyklopedin, 1991 
  14. ^ Edström, Martin: "TV-krönika", Tidens kalender 1960, sid 202-203, tryck: Nordisk Rotogravyr / Victor Pettersons, Stockholm 1959
  15. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1977, sid 286, P A Norstedt & Söners, Stockholm 1976 ISBN 91-1-766022-X
  16. ^ ”Karin Falck”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66863&iv=BIOGRAPHY. Läst 1 november 2016. 
  17. ^ Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  18. ^ Marcus Boldemann (24 februari 1985). ”Musikalen 'Fantomen' på Scala: Publikfriande stökig”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1985-02-24/54/21. Läst 30 augusti 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]