allé

Se även alle och al·lè.

Svenska

Substantiv

Böjningar av allé	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	allé	allén	alléer	alléerna
Genitiv	allés	alléns	alléers	alléernas

en allé

allé u

1. en väg med en rad planterade träd på vardera sidan

   Linden, detta trolska träd, som i parkens allé tvingas stå klippt och uppställd.

   Etymologi: Från franska allée med samma betydelse, från franska aller (”gå”).

   Sammansättningar: alléträd

2. (bildligt) omgiven av två rader (av något) på vardera sidan

   Han började eskortera henne från dansgolvet genom en allé av beundrande unga män.

Översättningar

trädkantad väg

• belarusiska: алея
• bokmål: allé ^(no)
• bosniska: aleja ^(bs) f
• bulgariska: алея
• danska: allé ^(da)
• engelska: avenue ^(en) endast för bred stadsgata
• franska: allée ^(fr)
• isländska: breiðgata f, breiðstræti n
• italienska: viale ^(it) m
• kinesiska: 林荫道 ^(zh) (línyìndào)
• makedonska: алеја
• nederländska: dreef ^(nl), laan ^(nl)
• polska: aleja ^(pl) f
• ryska: аллея ^(ru) f
• slovakiska: aleja f
• tyska: Allee ^(de) f
• ukrainska: алея ^(uk) f

bildligt

Franska

Verb

allé

1. böjningsform av aller

Adjektiv

Böjningar av allé	Singular	Plural
Maskulinum	allé	allés
Femininum	allée	allées

allé

1. perfektparticip av aller

   Nous sommes allés à Moscou.

   Vi har åkt till Moskva. (Eg. Vi är åkta till Moskva.)