Ingenting är enkelt och rent
Kvartetten har blivit en kvintett. Med Hägring 38 fortsätter Kjell Westö det romanbygge som har kallats hans stora kvartett om Helsingfors, från Drakarna över Helsingfors (1996) till Gå inte ensam ut i natten (2009). I förtätad, mot slutet thrillerartad form dyker han ner i 1930-talets splittring med sina stora och samtidigt eviga frågor. Här är det Hitlers Tyskland som breder ut sina örnvingar över Europa.
Människosyn
Westö har kritiserats för att i för hög grad skildra män och deras inbördes tuppfäktning. Enligt tidens värderingar under början av 1900-talet och i likhet med exempelvis i Finlandiaprisbelönade Där vi en gång gått (2006), är det i Hägring 38 fortsatt männen som står för den ofta hetsiga politiska debatten. I Onsdagsklubben möts en heterogen grupp vänner, som ger röst åt 30-talets polarisering i tankar emot, men också för Hitlers Tyskland.
I centrum för berättelsen har vi den liberala pacifisten, advokaten Claes ”Klabben” Thune. Sin ideologiska motsats har han kanske främst i läkaren Lorens ”Zorro” Arelius, som ser fram emot slutkampen i det stora kriget. För honom representerar Hitler handlingskraft gentemot velig kulturbolsjevism. Medan psykiatern Robi Lindemark och poeten – skådepelaren Joachim ”Jogi” Jary framstår som Thunes meningsfränder. Lindemark undrar bl.a. om det alls finns något okränkbart i livet längre? Medan till och med Thunes mor fnyser åt ”de där liberala grillerna” hennes son har.
Att nysta i det förflutna och så försöka förstå nuet
Å andra sidan går ingen fri. Var och en har sina egenheter och drömmer på sitt eget vis om renhet. Thune tänker på hur kort färden var för hans del från ung, duktig, problemlösande jurist, när åratals förkovran hade gett ett briljant resultat som applåderades på byrån, till ett ögonblick av yttersta djuriskhet hos en hora inte ens en timme senare. Kanske har vi här en delorsak till att han inne på sitt arbetsrum upprepat lyssnar på Ravels Bolero?
Starkt kvinnoporträtt
I Gå inte ensam ut i natten låter Westö berättaren Frank Loman tänka på hur fixerad han varit vid den stora berättelsen om fäder, söner och brödraskap på bekostnad av mödrar och döttrar. I Hägring 38 ger Westö advokaten Thune och hans kontorist, fru Wiik, ett likvärdigt berättarutrymme. I henne skapar han ett känsligt, kvinnoporträtt, som definitivt går under huden. Thunes Helsingfors doftar av Gabi, den debuterande författarinnan som har lämnat honom för en av hans bästa barndomsvänner, psykiatern Robi Lindemark. Thune är fylld av vemod och ensamhet.
Fru Wiik är fylld av mycket, mycket mera än vemod. Även hon har blivit lämnad, men framförallt upplevelserna som ung i svältlägren skapade av de vita ger henne återkommande ångestatacker. Hon heter Matilda, men en obstinat, efterhängsen delpersonlighet, Miljafröken bor också i henne. En trevande kontakt mellan dessa två vingklippta, Thune och fru Wiik, börjar spira.
Det förgångnas gripklo
Men varken fru Wiik eller Thune lever främst i nuet. Bägge dras starkt med sitt förflutna och än en gång visar Westö hur det förgångna finns med och påverkar oss i nuet.
I likhet med Alides spyflugor i Sofi Oksanens Utrensning (2008) rids Matilda av en mara som känns som miljontals insekter, löss som lägger sina ägg i henne och släpper sitt träck på henne. Hon söker en lösning att bli kvitt nedsmutsningen hon blivit utsatt för i lägren och skammen hon paradoxalt känner. Till slut finner hon en lösning, en ödesdiger sådan. Thune i sin tur upplever att den värld han haft så stora förhoppningar på har upplösts till ett intet, till en hägring.
Intolerans och diskriminering
En intressant karaktär i Hägring 38 är också poeten och skådespelaren Jary. Isynnerhet via honom åskådliggörs frågor om tidens antisemitism och människans ansvar, ett ansvar som Jary är så gott som ensam om att ta. Bl.a. på stadion gör han sitt yttersta att få folk att erkänna vad de ser när den judiske löparen Salomon, i verkligheten Alias Tokazier vinner loppet, men döms att bli fjärde man. Symptomatiskt är det sedan också Jary som med sin konstnärssensibilitet och judiska bakgrund glider in i psykisk ohälsa.
Men inte heller här väjer Westö för det mångbottnade i människan. Jary beskyller Thune för att vara en person som kunde bli nerslagen femtio gånger om utan att han ändå skulle förstå hur det känns att vara en paria. Thune i sin tur irriterar sig på Jarys självömkan och tagande av offerlammets roll.
Förtätat romanarbete
Hägring 38 är en glädjande förtätad roman med en stark efterklang och förmåga att gestalta det vi bottnar i och formas av. Westö koncentrerar sig i huvudsak på personernas inre skeenden och berättelsen har så ett övervägande starkt driv. Den belastas inte heller av scener vars syfte lite för tydligt är att markera ”tidsanda”. Eller som författaren Sven Delblanc har uttryckt det, att varje pris på tuggummi eller LP-skiva inte behöver redovisas för att skapa en vederhäftig historisk roman.
Kjell Westös Hägring 38 är definitivt en roman att återkomma till.