S/S Kouta

Ollis Leppänen är företagare från Kajana. Han förverkligade sin barndomsdröm och skaffade en egen ångbåt tillsammans med sina kompisar. "Är det inte varje liten killes dröm att någon gång ha en egen båt", säger han.

Ångvisslan tjuter.

Ångaren som började som passagerarfärja har både hunnit flotta stockar och stå i docka, men de senaste 30 åren har Kouta åter transporterat människor. År 2021 firar S/S Kouta sitt 100-årsjubileum.

“Det bästa med det här är att göra nåt tillsammans. Det vore omöjligt att flytta på fartyget ensam, eller ens på tumanhand”, konstaterar kapten Leppänen. Besättningen består alltid av minst tre personer.

Maskinmästaren Ari Pihlajaniemi tar emot kaptenens order: "Sakta fram!". Maskinrummet är Pihlajaniemis ansvarsområde.  Kolven pressas fram och tillbaka av den heta ångan, och den väloljade maskinen dunkar på.

Lägg på ett kol! Kouta matas med björkved.

S/S Koutas ångmaskin, en skotsk eldrörspanna, fyllde runda år i fjol. Ångarens maskin är ett sekel gammalt, men det ursprungliga hjärtat bankar än.

Ollis Leppänen har en hel massa kunskap om Kouta. Han förbereder en 100-årshistorik som publiceras på våren 2021. Fartyget färdigställdes på A. Ahlströms skeppsvarv i Varkaus i december 1920 och fick namnet Wuokatti II.

Fartyget kom till Petäisenniska i Kajana i fem bitar. Sedan löddes den ihop på isen vintern 1920-21. "När isen smalt på våren var fartyget genast klart för trafik", berättar Leppänen.

Wuokatti II:s och fartygets första kapten Jaakko Härkönen hade som uppgift att transportera besökare från Sotkamo till marknaden i Kajana. Också post och mjölkkannor åkte med.

År 1936 fick Wuokatti II ett nytt jobb. Ule träsk flottningsförening köpte upp ångaren och byggde om den till varpbåt. Med ett manskap på nio personer skulle fartyget dra stora stockflottar från Paltamo till Vaala. Det gamla namnet byttes ut mot Kouta.

Det hände både det ena och det andra under årens lopp. I fören finns en buckla som troligtvis uppstod då båten åkt in i en järnvägsbro i Paldamo. “I sjöförklaringen kan man läsa att hela besättningen var berusad, förutom en jungman, som var rätt så nykter”.

"Då besättningen i praktiken bodde ombord på båten från islossning till att sjön frös, kunde det gå ganska vilt till ibland", berättar Leppänen.

Kouta varpade stockar fram till år 1967. Sedan fick sjövägen ge vika för räls och landsväg för både persontrafik och varutransporter, och ångbåten blev överflödig.

Kouta låg sysslolös i docka.

Arbetslösheten varade i åtta år. Sedan fick S/S Kouta nya ägare, Matti Kuorikoski och Allan Sointamo, som återbördade ångfartyget till sin ursprungliga uppgift som passagerarfärja.

År 2011 var S/S Kouta åter till salu. Ollis Leppänen och hans vänner såg sin chans för att göra verklighet av den där idén de snackat om i bastun. Leppänen gick kaptenskurs, Ari Pihlajaniemi maskinmästarkurs. På bilden till vänster den tredje delägaren Jouko Hyvönen.

(Bild: Ollis Leppänens privata album)

Början bjöd på överraskningar. Då maskinmästare Pihlajaniemi städade fartyget inför besiktning fastnade en bit av golvet i dammsugaren. Det första de fick göra var att förnya hela bottnen.

(Bild: Ollis Leppänens privata album)

De senaste åren har den renoverade S/S Kouta kryssat på Kajanaälven och Ule träsk. Den här bilden är från de nuvarande ägarnas första kryssning, 2011 års regatta på Ule träsk.

Med Kouta kan man ta sig till ön Ärjänsaari, åka på rockkryssning eller njuta av en Eino Leino-temaresa. Eino Leino-teaterkryssningen är en samproduktion mellan Ollis Leppänen och teaterkollektivet Vaara-kollektiivi. Sami Sainio spelar författaren som stiger ombård på ångbåten.

"Fartygets hundraåriga historia väcker känslor av respekt och uppskattning. Jag känner mig som en del av historien", säger kapten Leppänen.

Källor:

Laivadata.fi

Suomen Höyrypursiseura

Bilder:

Kainuun museoVarkauden museo

Ollis Leppänens privata album

Videor:

Rasmus Tåg & Magnus Wikström