Generalplanen skulle ha gjort det möjligt att bygga bostäder för mellan 80 000 och 100 000 invånare och förlänga metrolinjen från Mellungsbacka genom Östersundom till Majvik på Sibbosidan.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen beaktar planen inte tillräckligt hurdana följder byggandet skulle ha på naturen.
I Östersundom finns både Svarta backens naturskyddsområde samt ett Natura 2000-område med viktiga fågelvatten.
Ingen överraskning
För Sibbopolitikerna är det inget nytt att naturvärdena i området gör storskaligt byggande svårt.
– Jag är verkligt nöjd över att Högsta förvaltningsdomstolen tog det här beslutet. Det var ärenden, frågor och aspekter som vi lyfte fram under hela diskussionen, både under annekteringsdiskussionen och under generalplanearbetet. Men man lyssnade inte på oss.
Det säger tidigare Sibbopolitikern Christel Liljeström som varit aktiv inom SFP.
Då Helsingfors 2006 började förbereda processen kring annekteringen av Östersundom satt hon som ordförande i Sibbo kommunstyrelse och befann sig alltså mitt i händelsernas centrum.
I en folkomröstning 2007 röstade 94 procent av Sibboborna mot en annektering. Helsingfors yrkade på att man behövde mer utrymme att växa och trots protesterna blev Östersundom en del av huvudstaden den första januari 2009.
– Vi andra försökte säga att man kan bygga högt eller bygga tätt istället. Samma diskussion förs idag när det gäller Malms flygfält, säger Liljeström.
Helsingfors, Vanda och Sibbo började samarbeta kring en generalplan för Östersundom.
– Det var någonting nytt i Finland på den tiden. Då uppfattade man det så att varje fullmäktige tar ställning enbart till den delen av området som ligger inom kommunens egna gränser. Då blir helhetsbilden sned när var och en bara ser på sina egna intressen och inte på helheten, säger Liljeström.
Vad borde ha gjorts annorlunda?
– Allt borde ha gjorts annorlunda. Första saken som gjordes fel var Helsingfors krav på annektering.
Liljeström anser att det gick emot både kommunindelningslagar och områdets bästa.
– Men i och med att den processen kom i gång och statsrådet gav sin välsignelse så ledde det till en politisk hysteri om att tillväxt på området är det enda som kan garantera att Sibbos gränser i övrigt skulle kunna behållas så inte hela kommunen inlöses eller införlivas med Helsingfors.
Inte gapa efter för mycket
Enligt Liljeström inte bara berättade Sibbo om utmaningarna med naturskyddsområdena och den överdimensionerade planeringen, utan man kunde också verifiera vilka följder och skador den skulle föra med sig också för annan infrastruktur än bara miljövärdena.
– Man valde helt enkelt att nonchalera det och bara ta den politiska biten om annektering, säger Liljeström.
Hon tror att Helsingfors småningom kommer att bygga till i Östersundom, men då enligt helt andra dimensioner än man först drömt om.
– Vi ska komma ihåg att Sibbo kommun i många herrans år efter annekteringen fortfarande skötte om viss kommunalteknik såsom vatten i området eftersom Helsingfors inte hade utbyggnadskapacitet att ta över uppgifterna för de nya invånarna som man tog åt sig, påpekar Liljeström.
Hon tycker det finns mycket i hela processen som Helsingfors bör lära sig av.
– Man kan inte gapa efter allt om man inte också är villig och har kapacitet att göra de satsningar som krävs.
"Ett typexempel på Helsingfors överambitiösa stadsplanering"
För nästan 15 år sedan, den 21 juni 2006, röstade Helsingfors stadsfullmäktige om att föra sitt förslag på nya gränser mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo till statsrådet – och därmed annektera Östersundom.
I den slutliga omröstningen, där motförslaget var att förkasta idén och i stället fortsätta diskussioner med Vanda och Sibbo, föll rösterna 76 för och 8 emot.
Harry Bogomoloff, även i dag fullmäktigeledamot för Samlingspartiet, röstade för annekteringen av Sibbo för 15 år sedan. Han säger att han redan i många år anat att Östersundomplanen går i stöpet, då den mött på patrull i flera andra instanser.
– Det var en intressant process för 15 år sedan, vi var ganska hoppfulla då. Det var en viss sorts eufori, nu får vi byggmark för generationer framåt. Men så blev det tyvärr inte. Efteråt är det lätt att säga att "vi borde ha gjort så", men då hade man inte den informationen. Så jag tror det var ett vettigt drag med tanke på den informationen man hade då.
Yrjö Hakanen, dåvarande ledamot för Finlands Kommunistiska Parti som föll ur fullmäktige i förra valet, var den som föreslog att annekteringsplanen skulle förkastas.
– Stämningen var speciell, då Helsingfors tillsammans med regeringen "erövrade" en bit av Sibbo. Hybrisen var stor då man smällde med hängsel och planerade nya bostäder i grannkommunen, trots att man redan då visste att naturområdena var ett hinder.
Hakanen är heller inte överraskad, och säger att tecken på vad slutresultatet skulle bli redan kunnat ses på annat håll.
– Det här är ett exempel på Helsingfors överambitiösa stadsplanering – man ska bara bygga och bygga och tar inte i beaktande invånarnas åsikter eller naturvärden.
"Vad var det vi sa"
En annan person som tidigare varit aktiv inom Östersundom-frågan är Caspar Berntzen. Under själva annekteringen var han ordförande i föreningen Vårt Sibbo som arbetade mot att Östersundom skulle bli en del av Helsingfors.
Några år senare gick han med i kommunalpolitiken och grundade fullmäktigegruppen Vårt gemensamma Sibbo. I dag är han inte längre aktiv politiker.
Liksom Liljeström är inte heller Berntzen förvånad över att Helsingfors inte kan förverkliga sina planer i Östersundom.
– Det var precis som vi då i tidernas begynnelse sa när Helsingfors planer blev klara. Där finns ett Naturaområde som redan tidigare ansetts vara viktigt och det försvinner ingenstans, säger Berntzen.
Enligt honom bedömde både Vårt Sibbo och Sibboborna i allmänhet att planerna var helt orealistiska redan då för över tio år sedan.
– Den enda kommentaren jag egentligen kunde säga är vad var det vi sa.
Vill ha Östersundom tillbaka
Enligt Berntzen kollade föreningen upp att det skulle ha funnits mark att bygga bostäder på för mellan 350 000 och 400 000 invånare i Esbo, Vanda och Helsingfors.
Han anser därför att Helsingfors inte hade fog för att annektera Östersundom med motiveringen att det var brist på mark för bostadsbygge.
– Det att man gjorde allt för att få Östersundom var dels för att få ett eftertraktat område och dels för att få bra skattebetalare. Sedan ville man såklart utveckla området och göra maximal vinst på den mark som man betalar så gott som inget för, säger Berntzen.
Vad tycker du borde hända med Östersundom nu?
– Jag tycker så klart att Helsingfors ska återbörda Östersundom. De fick det för ett rövarpris, de betalade i praktiken så gott som ingenting.
Helsingfors betalade 7,9 miljoner euro för det cirka 26 kvadratkilometer stora området.
– I och med att den officiella grunden för varför Helsingfors övertog Östersundom har försvunnit i tomma intet så tycker jag personligen att det bara är att återställa ordningen till som det var tidigare, säger Berntzen.
Han påminner om att utvecklingen av Östersundom så gott som stampat på stället de senaste åren. Tills man fått till stånd en ny generalplan råder byggförbud. Samtidigt växer Sibbo varje år.
Berntzen tror dock inte det är särskilt troligt att Sibbo skulle få tillbaka Östersundom.
Christel Liljeström är inte lika säker på att ett återbördande av området skulle vara rätt lösning.
– Det där är en väldigt känslig fråga, säkerligen. Jag kan bara tala för mig själv, men i mina ögon är det så att när man förlorar en kamp så är den förlorad och sedan bygger man upp det bästa man kan av det man har och går vidare.
Hon påpekar att allt förstås beror på vad områdets invånare själva tycker.
– Det kan hända att de är helt nöjda med att höra till Helsingfors och bevaka den kommande tillbyggnadstakten den vägen. Inte skulle jag gå och tvångsflytta dem en gång till, säger Liljeström.
"Lagt kort ligger"
Det sista ordet om Östersundoms framtid säger sannolikt ändå Helsingfors fullmäktige.
Vad händer nu med Östersundom?
– Vi måste se närmare på vad man kan göra. Men vi ska inte dra spårväg på Helsingfors bekostnad till icke-existerande bostadsområden.
– Det här är förstås ett positivt beslut för Östersundom och dess naturområden – men ett katastrofalt beslut för Helsingfors som helhet. Samma byggivriga stadsplanerare kommer nu i stället att vilja bygga allt mer på Helsingfors andra grönområden. Det är helt ofattbart för mig hur de kan få fortsätta efter en så här stor tabbe. Om det var frågan om ett privat företag skulle de ha avskedats, säger Hakanen.
Borde Östersundom återförenas med Sibbo?
– Den idén får knappast något stöd i Helsingfors stadsfullmäktige, säger Bogomoloff.
– Lagt kort ligger, nu måste vi göra det bästa av situationen, säger Hakanen.