Påven Franciskus och premiärminister Mario Draghi deltog i förra veckan i ett första nationellt möte om de rekordlåga födelsetalen i Rom. Och det var en dramatisk bild som målades upp.
– Ett Italien utan barn, är ett Italien utan framtidsprojekt. Det är ett land som sakta åldras för att försvinna, sade premiärminister Draghi under sitt anförande och tillade:
– Staten ska investera i kvinnor och möjligheten att skaffa barn.
Kanske är det första gången politikerna i Italien så tydligt uttrycker att de är fullt medvetna om att det krävs förbättrade arbets- och levnadsvillkor i stort för kvinnor för att de också ska både vilja och kunna skaffa barn. Och att det är samhällets ansvar.
– Vi måste bygga ett samhälle som möjliggör för kvinnor och män att skaffa barn, sade premiärminister Draghi.
Det innebär att fokus nu flyttas bort från kvinnorna som inte skaffar barn till hur politiken kan skapa ett samhälle som inbjuder till att vilja arbeta och skaffa familj.
I den ekonomiskt rekordstora återhämtningsplanen som Italien tagit fram, och som godkänts av EU, finns särskilda åtgärder riktade mot unga, kvinnor och familjer.
Det rör sig om runt 20 miljarder euro, mer pengar än vad som någonsin satsats på den här typen av politik för att underlätta för kvinnor att förena arbete och familj.
Fler dagis och jobbsatsningar till kvinnor och unga
Det handlar om utökade dagisplatser, längre skoldagar och förstärkning av infrastrukturen i skolorna.
Det här är nödvändiga och efterlängtade åtgärder. Italien hade år 2020 dagisplatser till 25 procent av barnen under tre år. Genomsnittet i EU är 33 procent.
– Men vi behöver ett större tag om den offentliga välfärdssektorn och det enorma vård- och omsorgsbehov som finns i landet, inte bara av barn utan även av äldre anhöriga och funktionshindrade. Det är ett lass som kvinnor i dag axlar inom hemmets väggar och utan lön, säger Linda Laura Sabbadini, verksamhetschef på ISTAT, motsvarande Statistikcentralen.
Därför behövs det enligt Sabbadini satsningar i det hon kallar social infrastruktur, det vill säga välfärdssektorn. I Italien är den del som omfattar omvårdnad av både barn och äldre underfinansierad och dåligt utbyggd.
– Nu kommer Italien att bygga ut antalet dagisplatser, som är extremt lågt, men det räcker inte, säger hon.
I åtgärdspaketet finns också satsningar på skattelättnader för företag som anställer kvinnor, vilket är en utbyggnad av redan befintlig arbetsmarknadspolitik.
Enligt Sabbadini fungerar inte detta.
– Den här typen av incitament för att skapa arbetstillfällen har inte lett och leder inte till någon förändring över tid, eftersom de företagen som anställer kvinnor skulle ha gjort det ändå, säger hon.
Italienarna önskar fler barn än de skaffar
Mötet om födelsetalen som hölls förra veckan beskrevs i nationella medier som det första stormötet som tog sig an Italiens största framtidsfråga.
Den demografiska utvecklingen är glasklar. Det föds historiskt få barn och befolkningen blir både äldre och minskar.
Under flera år har barnafödandet slagit bottenrekord. Förra året föddes 404 000 barn i Italien, den lägsta siffran sedan andra världskriget.
I år förväntas siffran bli ännu lägre, runt 384 393, enligt uppskattningar från Statistikcentralen som presenterades av chefen för ISTAT Gian Carlo Blangiardo på mötet i Rom.
– Italienska kvinnor är bland de kvinnor som föder minst barn i Europa, även om de skulle önska fler barn, säger Sabbadini och tillägger:
– Undersökningar har tydligt visat att italienska kvinnor och män vill ha fler barn än vad de skaffar, säger Sabbadini.
I den politiskt inriktade italienska dagstidningen ”Il Riformista” frågar sig journalisten och kvinnorättsaktivisten Lea Melandri hur man kan fortsätta prata om familjen utan att diskutera mannens roll. Mannen, som hon menar är en allt mer frånvarande figur i familjen.
Melandri anser att frågan bör ställas till männen: Varför är motståndet mot att ta hand om barnen från att de föds tills de växer upp så stort? Varför finns det inte en större vilja att vara del av en förändring och att bryta med den dominanta och våldsamma mansrollen?
Melandri är också kritisk till hur behovet av barn kopplas till bilden av fosterlandet och dess överlevnad.
Större välfärdssatsningar efterfrågas
Linda Laura Sabbadini är besviken på att EU inte tog chansen att via de historiska åtgärdspaketen, som EU till stora delar finansierar, drev på de länder som ligger efter i jämställdhetsarbete.
– EU borde ha angett procentsatser för investeringar i social infrastruktur precis på samma sätt som de har gjort för investeringar i digitalisering och grön omställning, som också är nödvändiga, säger hon.
Det här var också en av de punkter hon lyfte fram i egenskap av ordförande för Global Summit of Women inom ramen för G20-ländernas samarbete i Rom i slutet av mars.
Sabbadini menar att det hade kunnat hjälpa ett land som Italien, som ligger sämst till i EU när det gäller jämställdhet, att få en rejäl knuff i arbetet för ökad jämställdhet.
– Vi hade redan en kritisk situation innan coronapandemin, med den näst lägsta sysselsättningsgraden för kvinnor i hela EU. Nu går vi bakåt. Färre än en av två kvinnor arbetar, säger Sabbadini som även är pionjär inom jämställdhetsstatistik.
Den osäkra ekonomiska situationen påverkar också barnafödandet.
Situationen har förvärrats under coronapandemin. Närmare en miljon arbetstillfällen har försvunnit, enligt officiella siffror. I stort sett alla av dem inom tjänstesektorn. Det har drabbat kvinnor och unga allra hårdast.
Sabbadini hoppas nu att återhämtningspaketet används på rätt sätt.
– Vi måste ta tillfället i akt att äntligen göra något för att bygga upp välfärden i Italien - ett område som aldrig har ansetts centralt. Familjerna måste få hjälp med den överlast av vård- och omsorgsarbete som ligger helt i händerna på dem, och som nästan alltid blir kvinnornas ansvar, dels genom hur arbetet distribueras inom familjerna, dels i samhället.
Universellt barnbidrag införs
Den familjepolitiska åtgärd som fått mest uppmärksamhet i Italien på sistone är beslutet om att alla barn ska få barnbidrag. Tidigare har det varit en förmån som de som har arbete fått utifrån lönenivån och några få andra grupper. Egenföretagare eller arbetslösa har inte fått ta del av den skattefria inkomsten.
Det ska nu alltså ändras och barnbidraget ska bli en universell förmån som är till för alla barn. Barnbidraget införs i två steg, och utökas för några kategorier i sommar för att tilldelas alla från och med januari 2022.
Påven Franciskus underströk under mötet i förra veckan betydelsen av en politisk åtgärd riktad mot alla barn. Och behoven är stora.
I Italien måste barnfamiljer själva bekosta skolmaterial såsom böcker och pennor, skolmat, eventuellt skolbuss, samt alla aktiviteter eller barnpassning som kan behövas efter skoltid.
De flesta italienska barn går i skolan sex dagar i veckan fram till klockan 13 utan att äta i skolan. I de flesta regioner i norra och centrala Italien finns möjlighet att ha barnen i skolan till klockan 16 under de fem första skolåren och då får de äta i skolmatsalen. Maten bekostar då föräldrarna.
Därför finns det både behov av att bygga ut möjligheten för fler att vara i skolan längre på dagarna och behov av ekonomiskt stöd så att alla barn får bättre förutsättningar att kunna delta i mer skolaktiviteter.