En stor del av energiproduktionen i Finland är förnybar. 34 procent av energin som används kommer från vindkraft, vattenkraft och framförallt träprodukter. En mycket liten andel produceras också av solen.
Om vi inkluderar kärnkraft, som inte är en förnybar energikälla men desto mer utsläppsfri, kan vi säga att över hälften av den energi vi använder i Finland är fossilfri, och nästan helt utsläppsfri.
Energin vi använder är antingen värme eller elektricitet. Största delen av elen som produceras i Finland kommer från fossilfria källor. 2019 producerades 82 procent av elektriciteten av förnybara källor eller kärnkraft.
Hur fungerar de olika formerna av fossilfri energi, och vilken roll har de i Finlands strävan efter att bli utsläppsneutralt 2035?
Vindkraft – snabbt växande spelare i energiproduktionen
Vindkraften landsteg i Finland senare än i många andra europeiska länder. Det första vindkraftverket, eller vindmöllan, som var kopplad till elnätet byggdes i Kopparnäs i Ingå 1986, och den första vindkraftsparken med flera möllor stod klar 1991 i Korsnäs.
I Finland har vindkraften byggts ut rejält det senaste årtiondet.
Energikapaciteten har tiodubblats sedan 2009, och ligger i dag på över 2200 megawatt. 2019 producerades sju procent av landets elektricitet av vindkraft. Det var tillräckligt för att 300 000 eluppvärmda enfamiljshus skulle kunna drivas enbart på vindkraft, enligt Finlands vindkraftsförening.
Vindkraftverk fungerar så att rotorbladen, vingarna, på kraftverket snurrar med hjälp av vinden. Rörelsen förvandlas till elektricitet av en turbin och en generator, som sitter i lådan i mitten av vindkraftverket.
Vindkraften har ett par nackdelar. För det första kan vi inte kontrollera vinden, vilket innebär att en dag kan vi få jättemycket energi från ett kraftverk och en annan inget alls.
För det andra genererar vindmöllorna ljud. Enligt Finlands vindkraftsförening är ljudet från ett vindkraftverk 60 decibel vid “roten”. Lagen förbjuder decibelnivåerna att överstiga 40 decibel på natten och 45 på dagen vid bosättningar. Det här begränsar delvis var man kan bygga vindkraftverk, även om vi är ett av världens mest glesbebodda länder.
För att utöka vår förnybara energiproduktion är planen att utvidga vindkraften.
Men i Finland har vindkraften länge stött på olika former av motstånd – en del är skeptiska till lönsamheten, andra vill inte ha vindkraftverk i sin närmiljö av estetiska skäl eller på grund av ljudet.
Dessutom får många vindkraftsprojekt kritik för att de ägs av utländska företag, vilket inte bara innebär att stora delar av vinsten från kraftverken lämnar landet men också, att utländska företag lyfter enkla stödpengar från staten.
2017 skrev Yle att en tredjedel av vindkraftsföretagen var i utländsk ägo, trots att de flesta har en finländsk front. På vindkraftsföreningens hemsidor uppges att 70 procent av vindkraftsprojekten är inhemska.
Solenergi – 6,5 miljarder år kvar innan källan sinar
Det är lätt hänt att en finländare avfärdar solenergins möjligheter i vårt land, eftersom den finska sommaren ofta äger rum en onsdagseftermiddag i juli.
Men sanningen är mycket ljusare (tjing!), enligt experterna. En mörk och solfattig vinter, efter en ofta lika solfattig höst, kompenseras av ett halvår då solen är framme, även om det finns moln i vägen, nästan dygnet runt. Norr om polcirkeln de facto dygnet runt, dessutom, även om det innebär ingen sol alls på vintern.
När solen lyser på solpaneler – eller solceller som de paneler som producerar el kallas – blir den övre sidan negativt laddad och undersidan positivt laddad, vilket genererar likström. Därefter används en manick för att konvertera likströmmen till växelström som sedan kan användas. En solpanel kan också till exempel värma en simbassäng helt enkelt genom att leda solens värme till ett aggregat.
Tills vidare står solenergin för en marginell andel av Finlands energiproduktion, men den ökar kraftigt varje år. Forskare anser att vi borde satsa på mer solenergi, för att på så sätt garantera att mer av vår el och värme kan vara utsläppsfri.
Ett problem med solpaneler är att det krävs dyra och sällsynta mineraler, som ofta kommer från besvärliga källor, för att tillverka dem.
Solen har den fördelen att den kommer lysa i upp till 6,5 miljarder år till, så vi behöver bara komma på ett oproblematiskt sätt att utnyttja vår kära stjärnas strålar.
Vattenkraft – pålitlig men begränsad veteran
Vattenkraft står för ungefär fyra procent av Finlands totala energikonsumtion, och för mellan 15 och 25 procent av den inhemska elproduktionen.
Vattenkraftverk drivs av lägesenergi. Vatten forsar genom kraftverket och sätter fart på en turbin, som förvandlas till rörelseenergi. Turbinen driver en generator som förvandlar den mekaniska energin till elektricitet.
Det positiva med vattenkraft är att den är pålitlig, så länge man inte strular med naturen och låter älvarna sina. Det första elproducerande vattenkraftverket togs i bruk i Tammerfors 1891.
Dessutom kan dammkonstruktioner fungera som naturliga batterier. Marja Rankila, sakkunnig på Energiindustrin, säger att vattenkraftens reserver är en viktig snabblösning om Finland plötsligt behöver mer energi än vad som finns att tillgå i ett normalläge.
- Vi kan lagra vatten i reglerade sjöar, och det kan användas när det behövs, säger Rankila.
Det är med andra ord bara att skicka mer vatten genom kraftverket då det behövs.
- För ett par år sedan då kärnkraftverket i Olkiluoto drabbades av en störning så var vattenkraftverken de första att reagera, och då lyckades man stöda elnätet tills andra produktionsformer kunde hjälpa till.
Det finns en praktisk och en miljörelaterad nackdel med vattenkraft.
Dels använder vi redan nästan all vattenkraft vi kan i Finland. Vi har inga stora floder, och våra älvar och åar är redan nästan helt i användning. Det är alltså svårt att expandera vattenkraften.
Ur en miljösynvinkel är det inte heller helt problemfritt med vattenkraft. Ursprungsmiljöer och ekosystem försvinner då vattenkraften byggs ut, och laxfiskar behöver resa upp för strömmarna för att leka. Med ett kraftverk i vägen innebär det problem.
Man har löst det här med bland annat så kallade fisktrappor, som fiskarna kan klättra upp för innan de fortsätter sin resa. I bland annat Norge och USA har man byggt vad som kallats för “lax-metro”, en konstruktion där fisken åker in i en tub som transporterar dem från en vattenmassa till en annan.
Träbränslen – det användbara frågetecknet
Den vanligaste källan till energi i Finland är träbränslen. Det handlar om förbränning av restprodukter från skogsindustrin, det vill säga bark, kvistar, stubbar och så vidare.
Träbränslen stod ifjol för 28 procent av all konsumerad energi, jämfört med 21 procent från olja och 19 procent från kärnenergi.
Det är åtminstone inte brist på skogsprodukter i Finland, men frågan är om de ska räknas som ren energi. Förnybar är skogen i allra högsta grad, och ny skog binder koldioxid även om brännandet av trä släpper ut koldioxid.
En del experter oroar sig dock för att den koldioxid som frigörs då man avverkar och bränner upp skog får hänga kvar i atmosfären för länge. Oron är alltså att en för ivrig användning av trä som energikälla påskyndar klimatförändringen, istället för att hjälpa motverka den.
Forskning visar att trä släpper ut mer koldioxid än fossila bränslen, alltså olja, naturgas och kol. Problemet är inte alls stort om det bara handlar om restprodukter som bark och kvistar, utan det är användningen av stamved, alltså ved från stammen (det vill säga vanlig ved), som innehåller de stora mängderna kol som man inte vill släppa ut.
Det här är främst ett problem i Sverige, där upptill en tredjedel av träbränslet som används är stamved, enligt forskaren Stefan Wirsenius vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. I Finland används så gott som uteslutande restprodukter i energitillverkningen.
Kärnkraft – den rena men inte förnybara energin
Kärnkraftens historia är en berg- och dalbana av åsikter och känslor. Efter kärnkraftsolyckor som i Tjernobyl 1986 och Harrisburg 1979 föddes ett starkt motstånd mot kärnkraften, som tog fasta på att kärnkraft är farligt och skapar ett avfall som är svårt att förvara säkert.
Kärnkraft är trots det en pålitlig källa till energi. 19 procent av energin som användes i Finland ifjol kom från kärnkraft.
Vi vet hur mycket energi vi får av kraftverket och vad som behövs, och utsläppen är minimala.
Kärnenergi är inte en förnybar källa. På samma sätt det bara finns en viss mängd olja – som alltså bildas då organiskt material utsätts för tryck i åtminstone över hundra miljoner år – är utbudet på kärnbränslet uran begränsat.
Enligt en artikel i Scientific American uppskattar forskare att vi har tillräckligt med uran för att använda kärnkraft i ungefär 200 år till – såvida användningen inte ökar rejält. Uran är det grundämne som utnyttjas för att producera kärnenergi.
Vad gäller säkerheten vid kärnkraftverk är vi i dag rätt säkra på att vi har listat ut ett gångbart recept. Kärnkraftsolyckor är ovanliga, och till skillnad från Fukushima i Japan, där en tragisk olycka skedde 2011, ligger Finland inte i en zon med hög risk för jordbävningar eller tsunamier.
Just nu satsar allt fler länder ändå inte på stora kärnkraftsanläggningar utan på minikärnkraftverk, så kallade små modulära reaktorer, som ska producera el och värme lokalt. Tanken är att sådana ska kunna tas i bruk på allvar om tio år.
Avskaffning av torv och kol ska ge utsläppsfritt Finland år 2035
Länge var speciellt kol en viktig energikälla i Finland, men i dagsläget produceras bara sex procent av energin med kol. Olja är den vanligaste fossila energikällan, och 21 procent av energin i Finland fås från olja. Både användningen av kol och olja har stadigt minskat de senaste åren, och Finland kommer försöka fortsätta minska på användningen av fossila bränslen för att uppnå målet på kolneutralitet 2035.
På samma sätt som trä kan anses vara en förnybar energikälla, vill också förespråkare för användningen av torv att torven ska klassas som förnybar. Tekniskt sett är det alldeles sant, men kritiker påpekar att torven växer med en millimeter per år, och att dagens stora torvmossar bildades för över tusentals år sedan.
Oavsett om torven är förnybar eller inte är det obestridligt att torv är världens bästa kolsänka, alltså en naturtyp som binder koldioxid. Därför är torv också en av världens enskilt största utsläppskällor, när torv bränns avsiktligt eller oavsiktligt.
Källor: Statistikcentralen, Finlands vindkraftförening, flera energibolag och myndigheter.