På scenen är rörelserna graciösa och kläderna vackra. Under strålkastarna har dansarna fullständig kontroll. Universums centrum är här och vår bästa tid är nu. Publiken rycks med i föreställningen, jublar, energin flödar. En drömvärld. Men för dansaren är det också en mycket tuff värld, som kan vara dränerande för självkänslan.
I sitt sommarprat beskriver Kristian Lever en speciell dansföreställning som kom att påverka hans framtid. Vi vill uppmärksamma dig som lyssnar på att det här programmet behandlar bland annat bantning och viktnedgång som kan väcka negativa känslor.
Kristian satt i publiken i London och blev fullständigt uppslukad av rörelserna på scenen. Han blev så hänförd att glömde bort att andas. Dansaren hoppade, snurrade, gled, bromsade, kollapsade. Han kände igen rörelserna, förstod vad dansaren ville berätta. Dansaren led.
– När föreställningen var slut kändes det som om min hud förvandlats till en gås. Jag hittade inte ord, kunde knappt prata. Jag kände i kroppen att jag måste röra på mig. Jag ville kunna uppleva samma sak som den lidande mannen, berättar Kristian.
Efter föreställningen anmälde han sig till alla danslektioner han kunde hitta i Helsingfors. Han ville inte göra någonting annat än dansa.
– Jag träffade inga vänner och skippade skollektioner för att få dansa så mycket som möjligt.
Sist på dansbollen
Och övning behövde han. Att börja dansa som sextonåring är som han själv säger ”att vara sist på bollen”.
– I dansens värld är det ungdom som värdesätts och nästan alla proffsdansare har börjat ta danslektioner så fort de lärt sig gå.
Kristian hade en uppförsbacke, men han hade målmedvetenheten och motivationen att jobba hårt för sin dröm. Det var viktigt att vara brutalt ärlig med var han befann sig i sin utveckling som dansare, men samtidigt också vara naivt optimistisk.
– Ibland kände jag mig som en struts med huvudet i sanden då jag vägrade lyssna på folks negativa åsikter, att jag inte var tillräckligt begåvad eller för gammal.
Minimala matportioner på Bolsjojbaletten
Begåvad var han, åtminstone tillräckligt för att ta sig till mytomspunna Bolsjoj balettakademi i Moskva, en av världens mest ansedda dansskolor. Det var en dröm och en fantastisk möjlighet för en dansare, men också en hård miljö med isande hård konkurrens mellan eleverna och tuffa lärare som bryter ner självförtroendet.
– Ena dagen är du det bästa som finns – nästa minut är du hopplös, okoordinerad och utan framtid i branschen.
– Lärarna får eleverna att tro att vi endast blir framgångsrika om vi gör precis som de säger, att vi behöver dem för att vi lyckas.
Kristian spelade med, vågade inte säga ifrån. Att läraren bad honom banta var helt enkelt någonting han fick ta. Huvudsaken var att han utvecklades som dansare.
– Jag försökte intala mig att de 13 kilo jag förlorat endast var på grund av den hårda träningen och de minimala matportionerna. Jag intalade mig att allt är normalt. Att jag inte har problem med vikten.
De minimala matportionerna var inte enbart ett problem för Kristian. På internatet där dansarna bodde uppstod en blomstrande, hemlig affärsverksamhet.
– Folk på internatet betedde sig lite som en drogkartell. Men istället för drogen crystal meth, så langade vi lunchsedlar.
Andras bekräftelse viktigare än den egna lusten
Efter två lärorika, men tuffa år i Moskva, som slutade med en allvarlig fotskada, tog Kristian sitt pick och pack och reste till Hamburg för att uppfylla nästa dröm, att jobba som dansare på Hamburgbaletten.
– När jag fick jobbet efter en tolv timmar lång audition, så hade jag bara en tanke i huvudet: äntligen! Nu har jag äntligen fått den bekräftelse jag längtat efter! Jag är inte beroende av någon mera! Jag är fri!
Trots att livet på det sociala planet var fantastiskt i Hamburg, så kände han ändå att han inte var fri. Det blev allt tydligare för honom att han inte lyssnade på vad han själv ville, utan mera var ute efter andras bekräftelse. I dansens värld dyker det ständigt upp nya auktoritära lärare, ända tills du blir pensionerad.
– Jag kom i konflikt med mig själv. Å ena sidan var jag en självsäker individ som kunde se skillnad på rätt och fel. Men å andra sidan var jag en slav under konsten och dem som hade makt inom systemet.
Kristian orkade inte längre. Han var trött på att se folk rättfärdiga sitt svinaktiga beteende med att de minsann jobbade för KONSTEN.
Dans är kroppspråk
Vägen till en sundare syn på både sig själv och dansen gick via en tid som frilansande koreograf till att han startade en egen dansakademi – Klever Dance.
En av Kristians målsättningar med Klever Dance är att göra dansen tillgänglig för alla. Den allmänna bilden att dans är svårt att förstå, köper inte Kristian:
– Alla har vi kroppar. Alla kan vi känna igen känslan av sorg, glädje, hopp och ilska. Alla förstår kroppsspråk. Alla kan uttrycka en känsla med sin egen kropp.
Kristian Lever sommarpratar om hierarki och magi i dansvärlden. Om arga danslärare, smärta – och skönheten i kontraster.
Vegas sommarpratare sänds varje vardag kl. 10:03 och 22:15. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
MUSIKLISTA
Greg Haines: 183 Times
Ry X: Howling
Little Comets: Bridge Burn
Devotchka: The Alley
The National: Nobody Else Will Be There
Maurice Ravel, Louis Lortie, Mercier: Ma mère l’oye, M60 (For Piano Duet)
Alabama Shakes: This Feeling
McDaniel Brothers: Farewell