– Vi har ett förändrat medielandskap, där Yleisradio har hållits på framkanten. Så ser Thomas Wilhelmsson på sina sex år som styrelseordförande i Yle.
Den tidigare universitetskanslern Thomas Wilhelmsson är nöjd med Yles ledande tekniska och journalistiska roll och oberoende. Han talar för digitalisering och video on demand. Men själv ser han gärna på "riktiga" tv-program, när de sänds i tv.
Nu i maj avgick han efter maximala sex år på posten och är nöjd med det mesta Yle har gjort.
Wilhelmsson betraktades som något av en vänsterns man på posten. Efterträdaren Matti Apunen har betecknats som näringslivets och högerns man, med erfarenhet från från chefredaktörsposten på Aamulehti.
Wilhelmsson betonar ändå det opolitiska, på alla nivåer i Yle.
Yle klarade teknisk revolution
Vid starten såg han som Yles största utmaning den digitala revolutionen, och det blev ungefär som han hade tänkt.
– Världen är väldigt mycket annorlunda nu än den var för sex år sedan. Digitaliseringen, och framväxten av sociala medier som då var i sin start, har förändrat medielandskapet ganska ordentligt, säger Thomas Wilhelmsson.
– All världens kunskap finns tillgänglig för all världens människor. Men där finns också all världens okunskap och all världens falska kunskap. Förr kunde man sitta länge och diskutera faktasaker, nu slår man upp det på Google och får slut på diskussionen.
Det har stärkt demokratin, men också fört med sig hatretorik och extrema tendenser.
Thomas Wilhelmsson är nöjd med Yles roll i utvecklingen. Yle ligger närmare framkanten än efterkanten i utvecklingen.
Strax efter Wilhelmssons start på posten rankade EBU:s experter BBC och Yle som långt före de andra i en stor utvärdering av public servicebolagen och digitaliseringen i Europa.
– Det kändes bra, fast det inte var min förtjänst. Man hade kommit bra igång och det har fortsatt efter det. Yle har varit en banerförare. Det visar också vår Yle Arena som kämpar ganska jämställt med Netflix när det gäller folk som utnyttjar servicen.
Hot mot Arenan
Hur klarar Yle då konkurrensen med de kommersiella medierna? Alldeles utmärkt, enligt Wilhelmsson.
– De kommersiella medierna tycker väl vi klarar det för utmärkt, eftersom de springer till Bryssel för att söka hjälp. Skulle Arenan och webbnyheterna vara bara skräp, så skulle ingen kommersiell firma bry sig om att springa till Bryssel för det, säger Thomas Wilhelmsson.
Han är ändå inte särskilt oroad när det gäller Sanomakoncernens initiativ till EU med krav på begränsningar för Yles aktiviteter på nätet.
– Det är ett faktum att nästan alla europeiska public servicebolag har en nätservice. Det är en nödvändighet när broadcasting-kanalerna kommer att försvinna inom några tiotal år.
Wilhelmsson vet sig tillhöra en åldrande minoritet som vill se nyheter, fotbollsmatcher och filmer på sin tv, med fastslagna sändningstider på olika tv-kanaler.
– Ungdomarna vet knappt vad en tv-kanal är, säger Wilhelmsson. Men om man skulle rata möjligheten att publicera på nätet, så skulle ju mattan dras undan public servicebolagen helt och hållet.
EU-lagstiftning skyddar Yle
Som juristprofessor emeritus kan Wilhelmsson också hänvisa till lagstiftningen i Europa. Det så kallade Amsterdam-protokollet slår uttryckligen fast att public service-tv hör till den nationella beslutsmakten, där EU inte ska blanda sig i.
Wilhelmsson tror att Yle får hålla sin Arena. Det kan komma några marginella regler. Men att man skulle ta bort Arenan är otänkbart enligt Wilhelmsson. Det skulle bli uppror i Finland. Wilhelmsson är både irriterad och upprörd över Sanomakoncernens agerande.
Han tror inte på att Sanoma bara är oroad över sin egen verksamhet. Man vill bara ha bort en alltför framgångsrik konkurrent.
Opolitisk och opartisk
Den avgiftsfria förmedlingen av tv-program på nätet, med både tekniska och juridiska utmaningar, har alltså hört till de stora utmaningarna under sex år med Wilhelmsson i ledningen.
Andra saker han betonar är opartiskheten och Yles oberoende från statsmakten och de politiska partierna.
Yle-styrelsen har avpolitiserats och professionaliserats. Politikerna är avskärmade med vattentäta skott i förvaltningsrådet, långt ifrån inflytande över enskilda program eller journalistiska värderingar.
Den nya vd:n Merja Ylä-Anttila var en journalist, utan politisk tillhörighet. Det var viktigt för Wilhelmsson.
Yle-skatten räcker, men skattebetalarna kan klaga
Övergången från tv-licens till Yle-skatt var närmast en nödvändighet. Den gamla modellen med obligatorisk tv-licens fungerande inte längre när ingen tv behövdes för att följa Yles program.
Nu är intäktssidan ganska stabil, enligt Wilhelmsson. Och ändå är det inte fråga om ett rent anslag från statsbudgeten.
– Fördelen blir att vi är självständigare från staten och kan uppehålla ideologin och verkligheten att vi är oavhängiga på ett annat sätt än om vi får ett årligt bidrag från staten, säger Wilhelmsson.
Nackdelen med Yle-skatten är att alla ser den på sin skatteblankett. Tröskeln att klaga sänks, och alla har rätt bli upprörda och kritisera program de betalar för, men inte gillar.
Wilhelmsson hoppas att finansieringen för Yle nu är tryggad.
– Ylelagen är i bra skick och skattefinansieringen är ju lagfäst, konstaterar Wilhelmsson. Den stora majoriteten av riksdagspartierna är mycket eller ganska positivt inställda till Yle.
Det finns inget större tryck att skära ner, men hur politiken förändras om tio år är inte lätt att förutspå. Politikerna kan påverka, som de gjorde i Danmark, med stora nedskärningar i budgeten som följd.
Wilhelmsson hoppas det inte ska hända så mycket på det här området.
Plågsam storm
Kontrollen över innehållet ledde till den största stormen under Wilhelmssons tid. Han betecknar det som "ganska plågsamt" att se hur stora Yle utsattes, när den stora mediakvarnen sattes igång.
Det gällde det så kallade Sipilägate, med redaktionell oenighet om hur Yle skulle bevaka statsministerns ekonomiska intressen i gruvbolaget Terrafame i Talvivaara. Den ansvariga redaktören Atte Jääskeläinen tvingades gå trots att styrelsen försvarade honom.
Mer tvåspråkiga program
De svenska frågorna har inte så ofta aktualiseras i Yles styrelse. En viktig fråga var sammanslagningen av den svenska tv-kanalen FST5 med Teema-kanalen.
Wilhelmsson såg det som en nödvändighet, när det inte längre var möjligt att vidaresända SVT över kanalen. Dessutom behövdes resurser för att kunna utveckla Arena-konceptet också för den finlandssvenska publiken.
Det väckte protester, men blev en bra lösning. Arenan har utvecklats mycket sedan dess, säger Wilhelmsson.
Wilhelmsson – och Yle-styrelsen – är mycket positiv till det ökande antalet tvåspråkiga program i finska kanaler på Yle.
Wilhelmsson säger sig vara en stor anhängare av program som Egenland, Slottsbalen och programmen inför Eurovisionstävlingen. Det är naturligt med tvåspråkighet, säger Wilhelmsson om programmen som enligt honom har fått mer positiv respons än kritik.
Behöver inte skämmas så ofta för Yle
Thomas Wilhelmsson har lämnat Yle-styrelsen bakom sig och behöver inte längre försvara allt som Yle gör och sänder ut i text eller programform. Han tror inte hans tv-vanor förändras så mycket. Han vill se på nyhetssändningar, fotbollsmatcher och filmer på kanalerna i televisionen. Han har ingen större kritik mot Yles utbud.
Men ibland händer det att han sitter i tv-soffan och skäms lite grann och tänker att det programmet kunde Yle ha låtit bli att sända. Han tycker inte om allt.
– Ibland kommer något som inte är så högkvalitativt, men på det stora hela försöker man hålla en ganska bra kvalitet. Vi har nog varit ganska bra på att undvika den värsta sortens program, som Big Brother och reality-tv. De hör inte till public service.
Men om det är det som publiken vill ha?
– Det kan ju de kommersiella bolagen bjuda på i så fall. Vi har ju enormt goda tittarsiffror, så vi har inte behov att springa efter flera tittare genom att erbjuda dåliga program, säger Thomas Wilhelmsson.