Första gången Kjell Carlström själv kom i kontakt med dopning var under hans andra år som proffscyklist, 2003. En lagkompis förklarade att om han var intresserad, så var det nog möjligt att få tag på ”något”.
Kjell hade sett hur lagkompisar plötsligt kunde höja nivån rejält på bara ett par veckor, cykla ifrån honom, för att sedan ganska snabbt vara sämre igen.
– Först kunde jag inte förstå sambandet, men efter ett samtal med en av lagkompisarna förstod jag hur det låg till: de hade tillgång till dopning.
I sitt sommarprat berättar Kjell Carlström hur det gick till.
– Är det vanligt att mina konkurrenter håller på med ”något”? Kommer jag någonsin att komma någon vart när jag bestämt mig för att inte ta ”något”?
Tankarna snurrade i huvudet på den hårt satsande cyklisten från Borgå. Antagligen var det så att de flesta som vann i de stora tävlingarna använde ”något”, men själv vägrade han fuska.
– Jag kom fram till att jag gett mig in i den här sporten för att se hur bra jag kan bli – utan förbjudna preparat. Och när jag inte längre utvecklas, då slutar jag.
Cykelamatör och samvetsproffs
Beslutet togs egentligen redan 1995 när han som amatör cyklade Danmark Runt med landslaget. Molokna efter att ha placerat sig i botten av tävlingen funderade de finska åkarna på hur det kom sig att Bjarne Riis och de andra i täten kunde åka så snabbt. Handlade det om dopning?
Kjell konstaterade att det inte var ett alternativ för honom, men fick en skeptisk blick av en lagkompis som var en av de mer etablerade cyklisterna i landslaget.
– Säg inte sånt du inte kan hålla när du blir proffs.
På unge Carlström bultade hjärtat. Han sa bestämt:
– Jo, det kan jag säga, för jag vet att jag kommer att hålla det. För när jag sitter i gungstolen som gammal och ser på mina pokaler så vill jag kunna säga: det där, det gjorde jag själv, ingen dopning.
Smutsiga konkurrenter och rena speglar
Under hela karriären har Carlström hållit sitt löfte, vilket då och då gett upphov till förvånade miner bland konkurrenterna.
– En konkurrent försökte förklara att jag skulle vara en “hurja” bra cyklist om jag började använda dopning, att jag säkert skulle vinna många tävlingar.
Men Kjell, liksom många andra cyklister, insisterade på att dopning inte passar honom.
– Jag vill kunna sova gott om nätterna utan att oroa mig. Jag vill kunna se mig i spegeln och veta att jag är ren. Det är viktigare för mig än att vinna.
Bitterhet gör bara backen tyngre
Trots att flera av Carlströms konkurrenter under karriären åkt fast för dopning och trots att han med största sannolikhet nått ännu fler framgångar om alla tävlat utan förbjudna preparat, så är han inte bitter.
– Ifall någon konkurrent åker fast i ett dopningstest hjälper det inte mig överhuvudtaget om jag blir bitter.
Och det hjälper inte heller att vara misstänksam mot sina konkurrenter.
– Cykling är helt tillräckligt tungt ändå. Jag behöver all min energi för att fokusera på mig själv, på att bli bättre både fysiskt och taktiskt.
Kjell säger att det är lika vanligt, eller ovanligt, med dopning inom i cykling som i andra sporter, enda skillnaden är att man inom cykling varit föregångare och arbetat aktivt mot dopning.
I sitt sommarprat berättar Kjell Carlström om kärleken till cyklingen. Om jubel och punkteringar. Men också om idrottens mörka sida – om dopning.
Vegas sommarpratare sänds varje vardag kl. 10:03 och 22:15. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
MUSIKLISTA
Queen: Bicycle Race
Moby: Green Sally Up
Torikka feat. Maria Ylipää: Stormskärs Maja
Kent: Utan dina andetag
Fabrizio Moro: voglio stare con te
Ststem of a Down: Aerials
Linkin Park: One More Light
Adele: Rolling in the Deep