Pappan Jani Utriainen befarar att det inte går att få läget under kontroll förrän befolkningen är vaccinerad, och det kan dröja länge.
Så gott som alla malaysier måste nu hålla sig hemma. Livsmedelsbutikerna och apoteken har öppet men alla andra affärer är stängda liksom skolorna, universiteten och största delen av arbetsplatserna.
Strikta förordningar har länge varit i kraft. De gjordes ändå ännu strängare för ett par veckor sedan då sjukhusen hade blivit överbelastade och nästan alla vårdplatser på intensivavdelningarna var i bruk.
Också familjen Utriainen har sedan dess i huvudsak befunnit sig inom fyra väggar i sin bostad i den malaysiska staden Georgetown. Pappan Jani tycker att det är förvånande att viruset trots alla regler fortsätter att sprida sig snabbt.
– När man tittar ut genom fönstret ser man att trafiken har minskat drastiskt. Efter klockan åtta på kvällen rör sig nästan ingen utomhus, berättar han via videosamtal.
Skyhöga böter avskräcker inte
Upp till 9 000 människor har dagligen smittats av viruset under de senaste veckorna. I och med att det bor sex gånger fler människor i Malaysia än i Finland motsvarar det att upp till 1 500 finländare skulle bli smittade varje dag.
Utriainens malaysiska hustru Brenda upplever att läget är skrämmande.
– Vi ser att situationen har förbättrats i många västländer. Det känns bedrövligt att läget här däremot fortsätter att vara dystert, säger hon.
Brenda Utriainen misstänker att en del malaysier saknar självdisciplin och att de därför bryter mot förordningarna. I så fall tar de en stor risk, för böterna för dem som åker fast är högre än den genomsnittliga månadslönen.
Två virus drabbar sonen
Brenda Utriainen arbetade hemifrån också innan förordningarna trädde i kraft, så för hennes del har vardagen inte förändrats. För äldsta sonen Elias har begräsningarna däremot orsakat konkreta problem.
– Jag har ont i mina ben, så jag borde träna dem så mycket som möjligt. Nu måste jag stanna hemma, och alla motionshallar är dessutom stängda, säger 17-åriga Elias på flytande finska.
Elias Utriainen har haft en inflammation i benen ända sedan han blev allvarligt sjuk i fjol. De smärtsamma symptomen påminde om dem som man lider av när man har smittats av ett virus som orsakar den potentiellt livshotande denguefebern.
Viruset sprids av stickmyggor. Sjukdomen har snabbt blivit vanligare i Malaysia och det övriga Sydostasien.
Pappan kan inte riskera besök i Finland
Nu ser Elias fram emot att i augusti resa med sin mamma till Finland där han ska börja studera på IB-linjen i en skola i Joensuu. Det var meningen att också pappa Jani skulle ha kommit med, men som en följd av pandemin är det i praktiken omöjligt.
– Visst är det förargligt att bara en förälder kan följa med mig. Det beror på att man måste ansöka om tillstånd för att få resa från och till Malaysia, förklarar Elias.
För min del är det nödvändigt att jag kan återvända hit från Finland. I och med att jag driver ett företag här skulle vi helt enkelt inte klara oss ifall jag inte fick tillståndet
Jani Utriainen
Brenda Utriainen har som malaysisk medborgare rätt att återvända till sitt hemland. När det gäller maken Jani är det däremot inte säkert att han skulle få ta sig tillbaka hem.
Malaysias gränser har varit mer eller mindre helt stängda för utlänningar ända sedan coronaviruset började sprida sig i landet i mars i fjol. Också personer som är gifta med malaysiska medborgare beviljas bara i undantagsfall ett inresetillstånd.
– För min del är det nödvändigt att jag kan återvända hit från Finland. I och med att jag driver ett företag här skulle vi helt enkelt inte klara oss ifall jag inte fick tillståndet, kommenterar mjukvaruprogrammeraren Jani.
Saknaden efter föräldrarna blir lång
Det är andra året i rad som Jani Utriainen inte kan hälsa på sina föräldrar som bor i närheten av Joensuu. Ursprungligen var det meningen att hela familjen skulle tillbringa en del av den här samt förra sommaren i Finland.
Också Brenda Utriainen saknar sina föräldrar. Hon kommer från den malaysiska delstaten Sarawak på den väldiga ön Borneo där hennes föräldrar fortfarande bor.
Ända sedan coronaviruset började sprida sig har man behövt speciella tillstånd av polisen för att kunna förflytta sig mellan det malaysiska fastlandet och Borneo. Sådana tillstånd har Brenda inte fått.
För närvarande får man utan polisens tillstånd inte ens lämna kommunen där man bor. Brenda räknar också med att det dröjer länge innan hon nästa gång kan träffa sina föräldrar.
– Jag hoppas att det i januari eller februari igen är möjligt att resa inom Malaysia. I så fall kan vi fira det kinesiska nyåret tillsammans, säger Brenda som hör till landets kinesiska minoritet.
Äventyrslust gav romantiskt resultat
Brenda och Jani har varit gifta i mer än 20 år. De träffades när Jani höll ett mellanår under sina studier efter att han hade sett en annons om en arbetsplats inom IT-branschen i Brendas hemstad Sibu på Sarawak.
– Jag visste inget om Sarawak, men jag tyckte att det lät exotiskt. Jag lämnade in en ansökan, och några månader senare anlände jag till Sibu där jag sedan stötte på min blivande hustru, berättar Jani.
Efter att Brenda och Jani gifte sig levde de tio år i Finland innan de flyttade till Malaysia. Där föddes deras idag tioåriga son Tobias, som nu är grundligt trött på alla de begränsningar som pandemin har medfört.
– Jag kan inte träffa någon av mina vänner. Jag upplever inte heller att jag verkligen går i skola när all undervisning måste skötas via datorn, säger han.
Skolorna har flera gånger varit stängda i långa perioder under det gångna året. Den här gången stängdes de i mitten av maj.
Vaccin är den enda räddningen
Jani Utriainen befarar att båda sönerna är tvungna att ha tålamod ännu ett gott tag framöver. Viruset har spridit sig i så stor skala att han inte tror att det längre är möjligt att få bukt på problemet med hjälp av förordningar och utegångsförbud.
Han räknar ändå med att det finns annan en utväg och förutspår att familjen efter ett år kan resa till Finland för att träffa hans föräldrar och sonen Elias.
– Jag är försiktigt optimistisk, för jag hoppas att tillräckligt många människor i västländerna snabbt blir vaccinerade. Efter det är det ju så att säga vår tur här i utvecklingsländerna att få vaccin, konstaterar han.
Malaysias vaccineringsprogram har framskridit långsamt. Som en följd av att de malaysiska myndigheterna inte har lyckats köpa tillräckliga mängder vaccin har bara drygt tio procent av befolkningen hittills blivit vaccinerad.
I Malaysia är andelen vaccinerade invånare ändå större än i de flesta andra länderna i Ostasien. Jani Utriainen är med andra ord långt ifrån den enda som hoppas att västländerna ska bli mindre hagalna än de hittills har varit när det gäller vaccinet.