Att den katolska kyrkans Heliga stol, det vill säga påvens säte i Rom, lägger sig i ett lagförslag har aldrig tidigare skett. Varken då lagen om skilsmässa antogs år 1970 eller då abortlagstiftningen godtogs 1978.
Den oro som Heliga stolen uttrycker är kopplat till ”begreppet diskriminering”, som de anser är alltför ”vagt” och kan komma att innebära att varje uttryck för åtskillnad mellan man och kvinna riskerar att bryta mot lagen.
I mer allmänna termer är de rädda för att åsiktsfriheten hotas och att de inte ska kunna fortsätta predika fritt.
Vatikanens statssekreterare, Pietro Parolin, säger att den Heliga stolen inte vill stoppa lagen, utan att det handlar om ett internt brev där man från Vatikanen uttrycker just oro kring vissa lagpunkter, men att det inte handlar om att kyrkan vill påverka lagstiftningen.
Premiärminister Mario Draghi underströk i en vag kommentar till det inträffade att den italienska staten är sekulär.
Våldet mot homosexuella och transpersoner har ökat de senaste året
Att åsiktsfriheten är hotad, menar lagförespråkarna är en stor överdrift. Att kyrkan skulle uppmana till våldsbrott mot hbtq-personer ser de inte som sannolikt.
Hbtq-aktivister anser att lagen är nödvändig, eftersom våldet mot homosexuella och transpersoner har ökat de senaste åren.
– Eftersom homofobi inte är ett brott är det svårt att få fram exakta siffror på hur vanligt det är med våld och diskriminering mot homosexuella, säger Gabriele Piazzoni, generalsekreterare för Arcigay, Italiens största hbtq-organisation.
– Men vår uppfattning och det som skildras i tidningarna är utan tvekan att våldshandlingarna mot och diskriminering av hbtq-personer i Italien ökar.
Det är en trend som har pågått sedan 2016. Året då en omstridd lag om homosexuellas rätt till registrerat partnerskap antogs i Italien.
Flavia Vitali, som har varit med och organiserat Pride i sin hemstad Ancona, sade i samband med en manifestation till stöd för lagen Zan i oktober 2020 att problemen med homofobi är djupt rotade i den italienska kulturen.
Enligt en undersökning från 2018 ser en av fem italienare fortfarande homosexualitet som en sjukdom.
Vitali är själv troende kristen, men tar avstånd från den katolska kyrkan, som hon menar är en stor orsak till den absurda homofobin i det italienska samhället.
– Människor vet helt enkelt inte vad det handlar om och det sprids otroligt mycket hatbudskap.
Hon är inte förvånad över uttalandet från Vatikanen. Däremot över responsen, till exempel att partisekreteraren för regeringspartiet Demokratiska partiet, Enrico Letta, i en första kommentar sade sig villig att sätta sig ner och diskutera eventuella ändringar med representanter för Vatikanen.
– Det är upprörande att en patriarkal organisation som kyrkan möts av en öppning medan andra feministiska och civilsamhällesgrupper som sökt dialog kring ändringar i lagen, bland annat för att uppnå ett större skydd från våld för kvinnor mötts av en stängd dörr, säger hon.
Att gå hand i hand på stan eller kyssas öppet är otänkbart
Stigmat kring homosexuella i Italien är så starkt, att ingen vill riskera varken sina sociala relationer eller möjligheter till studier och arbete genom att leva öppet.
Att gå hand i hand på stan eller kyssas öppet är otänkbart, det innebär att utsätta sig för stora risker.
Många unga vågar inte komma ut som hbtq-person, eftersom de är rädda för att förskjutas av sin egen familj. Det skulle kunna innebära en personlig tragedi, eftersom det italienska samhället är uppbyggt kring familjen och det inte finns någonstans att vända sig för att få hjälp i samhället.
Lagförslaget som nu är i hetluften godkändes av deputeradekammaren i oktober 2020 och har under våren debatterats i senaten där en omröstning om lagen väntar.
Italien är ett av femton EU-länder som tillsammans skrivit under ett uttalande till stöd för hbtq-personer i EU just ”mot bakgrund av de ökade hoten mot grundläggande rättigheter, och särskilt principen om icke-diskriminering på grund av sexuell läggning”.