– Här inne har vi föuse, som det heter så där redigt på dialekt.
Det är en glad Alice Bäckman som bjuder in Yle Östnyland i sitt pysselrum intill sitt hem i Liljendal.
Två stora vävstolar tar upp en stor del av golvytan i det lilla och lite dunkla rummet. I mitten av rummet finns en stol täckt med färggranna trasmattor och bredvid den står en svart spinnrock.
Inne i pysselrummet, som tidigare varit ett fähus, spenderar Bäckman många timmar under sommarhalvåret.
– Vi gjorde om det här stället efter våra behov och det här blev en idealisk plats för en pysselbod. Det är ganska skönt att ha rum för allt material här inne.
På ett litet runt bord ligger ett par yllesockor. De här sockorna har nyligen gett Bäckman första pris i föreningen Lovisa Historiska Hus sticktävling.
– Det är alltid roligt att vinna men jag blev helt mållös när de ringde upp mig.
Här kan du lyssna på intervjun med Alice Bäckman.
Inspiration från husen i Lovisa
Tävlingen gick ut på att deltagarna skulle designa ett eget mönster med koppling till evenemanget Lovisa Historiska Hus.
Bäckman bestämde sig för att sticka ett hus.
– Därtill blev det lite träd och blommor runt omkring, en gärdsgård och så vägen, Heimvägen, som jag har valt att kalla sockorna.
Det gula huset lyser på de annars brun-grå-blå sockorna. Mudden pryds av två lettiska flätor.
– Jag tyckte det passade bra med ett gult hus då de finns många gula hus i Lovisa. Det är lite så där gammaldags, kanske lite folkloristiskt.
Roligare med egna mönster
Att designa egna mönster är inget nytt för Bäckman.
– Det är mycket intressantare om du har ett mönster som du aldrig har sett färdigt då du ritar det. Det är roligt att se hur det blir när du stickar.
Att delta i sticktävlingar är heller inte något nytt för henne.
– Jag har en gång tidigare vunnit en sticktävling, Kurirens socktävling, och då var jag jättestolt.
Därtill har Bäckman nyligen deltagit i Novitas tävling där deltagarna skulle sticka en tröja med ok.
– Där hade de dålig smak då de inte valde mina tröjor men det är roligt att försöka göra något som jag aldrig förr har sett någon ha, säger Bäckman.
En av tröjorna hon deltog med i tävlingen hade fått sin inspiration av Liljendalvapnet.
"Det sitter i generna"
Bredvid en av vävstolarna inne i Bäckmans pysselrum finns en stor kappsäck fylld med yllesockor i olika mönster, längd och färger.
– Jag har svårt att titta på TV på vintern utan att sticka så det blir ohjälpligt ett lager. Därtill är det roligt att pröva på olika mönster.
Bäckman berättar att hon hållit på med stickning redan innan hon började skolan.
– Jag kommer ihåg när min äldsta syster lärde mig att sticka räta maskor. Då tyckte jag att oj, nu kan jag allt. Sedan sa hon att vi ska börja sticka aviga maskor och då damp jag ner från skyn.
Redan då var intresset stort att få lära sig nytt.
– Mamma lät oss prova på allt möjligt och mycket av intresset har kommit från henne. Hon var en sann handarbetsmänniska. Min syster vann andra priset i Lovisa Historiska Hus sticktävling så det sitter i generna.
Garn har räckt till trots stickboom
Allt fler finländare har börjat sticka under pandemin. Alice Bäckman har också lagt märke till att stickning har blivit mer populärt.
– Det är roligt att följa med intresset, till exempel med de här Strömsötröjorna. Jag har många bekanta som stickar dem. Det är positivt på alla sätt.
Garnhyllor som ekar tomma på grund av det stora intresset har inte varit ett problem för henne.
– Jag har ett försvarligt lager så jag är inte alls rädd att jag skulle bli utan. Jag kan inte låta bli att köpa garn då det finns någon ny färg.
Vad är det då som gör det så roligt att sticka? Enligt Bäckman ger det henne ro då hon stickar. Men allt för lätt får det inte vara; det ska vara invecklat.
– Det ska vara så att jag nästan för varje varv måste följa nästan varje maska. Att sticka är lite som terapi. Jag har förstått att det är bra för hjärnan så det är väldigt positivt om det har sådan effekt också, säger Bäckman och skrattar.