– Vattendragens ekosystem är känsligt för att temperaturen stiger. Klimatförändringens effekter kan vara oförutsägbara, kommenterar forskare Kimmo Tolonen vid Finlands miljöcentral.
Ett problem kan enligt honom vara att förändringarna i klimatet får främmande arter att sprida sig i de finska vattendragen.
– Fiskar som laxen och siklöjan som trivs i kalla vatten kan lida. Övergödningen kan också förstärkas, säger Tolonen.
För tillfället mår de finska insjöarna emellertid riktigt bra. Enligt Tolonen fyllde 87 procent av sjöarna år 2019 EU:s krav på gott ekologiskt tillstånd. Av åarna var siffran 68 procent.
Gipsen passar inte insjöarna
Att sprida ut gips på åkrarna nära havsstränderna har föreslagits som ett sätt att förbättra havsvattnets kvalité.
Tyvärr är inte gips ett alternativ vid insjöarna, säger ledande forskare Petri Ekholm vid Finlands miljöcentral.
– Havsvattnet innehåller naturligt rikligt med sulfat men i insjövattnet är nivån mycket lägre. Kemiskt sett är gips kaliumsulfat så i sötvatten kan det tvärtom öka övergödningen, förklarar Ekholm.
Han säger att gips nog är ett tryggt alternativ för havsvatten.
Fosforbelastningen måste ner
Det forskas emellertid just nu kring två andra lovande ämnen för att trygga insjöarnas kvalité.
– Strukturkalk och jordförbättringsfibrer innehåller ingen sulfat så de kunde passa bra för insjöar, säger Ekholm.
Enligt honom visar de preliminära forskningsresultaten att alla tre, alltså gips, strukturkalk och jordförbättringsfibrer, minskar betydligt fosforbelastningen som hamnar i vattendragen från åkrarna.
Kimmo Tolonen tillägger att vi också kan minimera den yttre belastning genom exempelvis skyddszoner kring vattendragen eller genom att bygga olika typer av våtmark och landningsbassänger.
Funkar kemisk rening i längden?
Ibland är det emellertid inte den yttre belastningen som är det största problemet för vattenkvaliteten. Ibland kan vattendrag hamna i en spiral av inre belastning.
I Finland har kemisk behandling av sjövatten använts för att bekämpa inre belastning, som exempelvis alger.
– Det är en sista åtgärd i specialfall. Före kemisk behandling rekommenderas att testa exempelvis effektiverat fiske av mört samt luftning av vattnet. Det innebär att syrerikt vatten transporteras till sjöns botten, säger Tolonen.
År 2017 fick den kemiska behandlingen av Littois träsk nära Åbo mycket mediesyndlighet. 160 ton polyaluminiumklorid hälldes i sjön och vattnet blev kristallklart. Sjön som tidigare varit allvarligt övergödslad mådde betydligt bättre efter behandlingen.
Är kemisk rening ett bra alternativ?
Enligt Tolonen är problemet att effekten av en liknande behandling sällan håller längre än några år.
Också i Littois träsk blommade algerna redan två år senare.
– Jag vet inte ifall en kemisk behandling någonsin fått till stånd bestående resultat i någon sjö i Finland, säger Tolonen.
Källa: STT