Artikeln är över 3 år gammal

Yle Sportens utsända oense om Finlands OS – Backman: Det blir ingen medalj, Herberts: Det blir det visst

Sebastian Backman: Nej, man är inte pessimist om man säger det, bara realist: Finland åker för första gången hem från OS utan medaljer. Christoffer Herberts: Stämmer inte, i ett OS som inte liknar något annat gynnas utmanarna som anpassar sig utan att klaga. En bra beskrivning på finländare.

Mira Potkonen firar en seger och Oliver Helander ser knäckt ut.
Får vi se ett firande Finland i OS? Eller kommer vi kollektivt att hänga läpp? Bild: All Over Press

Yle Sportens reportrar på plats i OS-bubblan i Tokyo diskuterade Finlands medaljskörd i de kommande spelen – och kom fram till att de inte var överens. Resultatet blev följande dubbelkolumn.

Realisten Backman: Paketera in era ömtåliga förhoppningar i bubbelplast – den här medaljjakten kommer att göra ont

High fives är förbjudna. Det var meddelandet som väntade OS-deltagarna direkt då man steg av planet på Naritaflygplatsen i Tokyo.

Tyvärr är det inte handflata mot handflata som är det sannolika scenariot för finländarna i OS och i hemmasoffan. Det är mer sannolikt med handflata mot kind.

En uppgiven, kall hand, så att vi nyktert kan konstatera hur landet ligger. Hur långt vi fallit efter i en nordisk jämförelse. Hur profilfattig den här truppen full av OS-debutanter är.

Visst, framtiden ser ljusare ut än på länge – men just nu, sommaren 2021, kommer vi inte att kamma hem medaljer.

Tyvärr är det inte handflata mot handflata som är det sannolika scenariot

Det är lätt att se hur nyhetsbyrån AP kunde publicera en lista på alla tilltänkta medaljörer i hela OS utan att inkludera en enda finländare.

Finlands olympiska kommittés chef Mika Lehtimäki är realist.

– Vi har inte en enda idrottare som tar medalj med en normal prestation, säger han till Yle Urheilu.

För att Finland ska ta en medalj krävs en uppskruvad formtopp och en sjudundrande pangprestation, samtidigt som ett par favoriter misslyckas.

Just nu ser det första kriteriet ut att vara ett stort problem för de största namnen.

Lizzie Armanto i tävlingar i Storbritannien 2015.
Lizzie Armanto är högt rankad i skateboarding – men har lidit av allvarliga skadebekymmer. Bild: All Over Press

Skateboardaren Lizzie Armanto? Råkade ut för en allvarlig olycka i fjol höstas och formen är därför ett stort frågetecken. Dessutom måste hon överraska mot atletiska tonårssensationer.

Rio-bronsmedaljören Mira Potkonen? Ut i den första omgången i OS-kvalet, men tog sig till Tokyo via rankningen. Hon går in i turneringen som oseedad underdog.

EM-guldmedaljören Ari-Pekka Liukkonen? Ur form och lider av hälsobekymmer. "Det känns som om ingenting fungerar", sa han i en intervju med Yle Urheilu tidigare i veckan.

Visst vore det skönt att ha en Armand Duplantis eller en Karsten Warholm i laget? En idrottare som måste floppa för att det inte ska bli medalj.

För det är lätt att bli avundsjuk då man sneglar på våra nordiska grannar.

AP förutspår att både Sverige och Danmark tar elva medaljer, medan Norge åker hem med fyra i bagaget.

Det är trösterikt att en gammal klyscha är sann: det delas inte ut medaljer på papper.

Men det ser oroväckande ut, så fira varje poängplacering som en medalj. Fira varje osannolik medalj som ett guld.

En affisch på en vägg med texten "high five prohibited".
Den här skylten finns överallt på Tokyos flygfält. Bild: Yle/Sebastian Backman

Optimisten Herberts svarar: Precis allt kastas om i djungeln av regler – och efter kaoset slungas finländarna ut som vinnare

Att det tar en halvtimme för mediebussen att ta sig från hotellet till det stora presscentret i Tokyo är lämpligt med tanke på saliven som behövs för det dagliga coronatestet.

Användning av kollektivtrafik: Strängt förbjudet under de första veckorna i Japan. Promenader utanför OS-bubblan? Kommer inte på fråga.

Det är buss dörr till dörr som gäller, och för den som vill lämna sitt coronatest i de stora uppsamlingslådorna vid mediecentret passar en lagom lång resa fint. Innan man fyller sitt provrör till hälften med spott och klistrar på sin streckkod får man nämligen inte äta eller dricka något på en halvtimme. Bara att hålla sig från vattenflaskan i bussen - saken smidigt löst.

Det här berättar jag inte för att visa hur synd det är om oss journalister i Japan, nejnejnej, oss går det ingen nöd på alls. Men det är en av hundratals beskrivande bilder av hur detta OS är annorlunda, på alla sätt.

Poliisi partioimassa mediakeskuksen sisäänkäyntiä Tokion olympialaisissa.
Den här vakten är ett undantag, OS-arbetarna brukar hälsar på journalister med glada leenden. Bild: Franck Fife / AFP

Samma sak gäller så klart idrottarna som är inlåsta i OS-byn. Något liknande har de aldrig varit med om.

Just därför kommer den inställning som Finlands olympiska chef Mika Lehtimäki tutar in i truppen att bli guld värd. Eller åtminstone medalj värd. Finland ska skapa en tävlingsfördel av pandemin.

Tanken är logisk. Finland slår konsekvent ur underläge och har därför bara att vinna på att allt kastas om.

En finländsk trupp i sommar-OS består inte av några världsstjärnor eller divor, de finns i helt andra grenar och sammanhang. Och att just finländare är speciellt benägna att anpassa sig till nya förhållanden utan att klaga visar alla undersökningar om inställningen till coronan.

På en bra dag. Fniss. Vilken klyscha. Och samtidigt, vilken nyckelmening.

Enkelt blir detta OS inte för någon idrottare. Men tänk om stjärnor från andra länder har aningen svårare att acceptera djungeln av regler, blir aningen mer störda av att allt är annorlunda, låter sina cirklar rubbas marginellt mycket mer av reglementet.

Då ökar chansen för skrällar, över hela linjen.

Och då finns en hel drös med finländare som kan kliva fram.

Mira Potkonen har en hel samling med medaljer och vet exakt vad som krävs. Lizzie Armanto är ett etablerat namn i sin gren och banan i Tokyo passar perfekt. Senni Salminen och Matilda Castrén har total medvind efter en sommar full av flyt.

Matilda Castren fokuserar på golfplanen.
Kan golfaren Matilda Castrén skrälla och ta medalj? Bild: Roni Rekomaa / Lehtikuva

Satu Mäkelä-Nummela, Tuuli Petäjä-Sirén och Tuula Tenkanen har lyckats fint i OS förr. Ari-Pekka Liukkonen är färsk Europamästare på en sträcka där européer klarar sig bra. Arvi Savolainen är en joker i sin viktklass. Och visst kan väl finländska spjutkastare på en bra dag fortfarande få upp de 85–86 meter som kan räcka till medalj?

På en bra dag. Fniss. Vilken klyscha. Och samtidigt, vilken nyckelmening.

Riktigt bra dagar från allra första stund till sista har ingen idrottare i Tokyo. Men tänk om det krävs aningen mindre för att just finländska idrottare ska känna att den här dagen åtminstone är hyfsad?

Visst blir det finländskt på pallen. Också i år.