- Jag kör varje dag. Men jag vill inte göra det, hittar jag en chaufför så jag får det att rulla kör jag absolut inte själv, säger Käcko.
Han har tidigare haft ett stall med 15 chaufförer som kunnat hoppa in eller som han hyrt ut som tillfällig arbetskraft till andra.
- Men nu är det totalt omöjligt. Några kör ännu, i dag är två tillfälligt inhyrda. Men det är otroligt svårt och många andra vittnar om samma sak.
Vad är problemet?
- Utbildningen har blivit svårare - och det är bra. Kompetens måste chaufförerna ha, så det är också bra.
Men enligt Käcko hoppar pensionärerna av när de närmar sig 70 eller över 70. De ids inte höja kompentensen utan väljer att sluta köra.
- Pensionärerna har varit vår räddning länge men nu finns inte de riktigt heller.
Nu satsas, byggs och köps det
Visst finns det unga som utbildar sig till chaufförer också i dag - men ofta får de andra jobb.
- Många kör och många blir fina chaufförer. Men de räcker inte till nu. Vi är på väg in i en inflationsekonomi och då blir det bråttom. För då ska det satsas; byggas och köpas så det har tagit fart i sommar.
Det är bråttom att bygga innan det blir dyrare?
- Ja innan det blir ännu dyrare, både inom industri, jordbruk och annat. Nu väntar man inte utan nu satsar man.
Käcko tror att bristen på arbetskraft kommer att bli ännu större. Framförallt blir utmaningen enligt honom att hitta rätt person till rätt plats.
- Den här verkligheten har delvis också funnits tidigare somrar men aldrig så här.
Själv fortsätter Käcko att köra.
- Jag kör tills jag hittar chaufförer som gör att bilarna rullar. Men jag hoppas det lättar snart. För jag vill inte köra, eller jag vill köra, men det blir för mycket.
Några enkla lösningar ser Käcko inte. Traditionellt har chaufförsyrket inte krävt så lång utbildning utan varit ett yrke som man kunnat prova på.
- Nu fordras utbildning och kompetens och det höjer statusen på yrket och det är bra. Men det gör det svårare för många som annars bara vill prova på.
TE-byrån om Käckos dilemma: Samma problematik i flera branscher och i flera kommuner
Det är inte bara Guy Käckos familj som har svårt att hitta lämpliga personer att anställa till sitt företag.
Brist på arbetskraft känns av i olika branscher i många österbottniska kommuner, berättar Mika Palosaari som är direktör på Österbottens arbets- och näringsbyrå.
Palosaari tar Larsmo som exempel, där arbetslösheten nu är nere i 2,9 procent.
- Med så låga siffror vore det nästan konstigt om det inte fanns arbetsgivare som upplever brist på arbetskraft, säger Palosaari.
Den färska sysselsättningsstatistik som offentliggjordes på tisdagen visar att situationen är liknande i flera av regionens kommuner: Pedersöre, Kronoby, Närpes och Kristinestad ligger samtliga under fem procents arbetslöshet.
På Österbottens NTM-centrals område, dit landskapen Österbotten och Mellersta Österbotten hör, fanns i slutet av juni sammanlagt 9 148 arbetslösa arbetssökande. Det är drygt 35 procent färre än för ett år sedan.
Arbetslösheten i området ligger nu på 8,1 procent och tillsammans med landskapet Södra Österbotten är man klart bäst i klassen, konstaterar Palosaari.
- Det här är tudelat. Samtidigt som vi sysselsätter folk bäst av alla i hela landet så innebär det en stor utmaning för en del arbetsgivare att hitta lämplig personal.
Fler långtidsarbetslösa oroar
Mika Palosaari hoppas att en del av de många lediga jobb som nu finns i regionen ska hitta arbetstagare bland de som nu börjar synas i statistiken som långtidsarbetslösa.
Andelen långtidsarbetslösa har nämligen stigit med över 30 procent sedan juni ifjol, och det är coronapandemin som ligger bakom.
- En del arbetsplatser gick förlorade på grund av pandemin och alla har inte lyckats hitta nytt jobb. Nu börjar de här fallen synas i statistiken som långtidsarbetslösa. Det här är oroväckande och vi behöver jobba hårdare med alla de verktyg vi har för att lösa problemet, säger Palosaari.