Det finns många sätt att beskriva vilken bragdinsats som krävdes för att Matti Mattsson skulle öppna Finlands medaljkonto i OS i Tokyo, men vad sägs om den här jämförelsen.
Men sitt gamla finländska rekord skulle han ha varit sjua i finalen på 200 meter bröstsim.
Det krävdes något alldeles osannolikt för att kliva upp på pallen i simhistoriens bästa stortävlingsfinal på sträckan.
Och något osannolikt var just vad Mattsson stod för. Han sänkte sitt personliga rekord med en sekund, och knep bronset på 2.07,13. Ganska exakt en halv sekund snabbare än vad tidigare storsimmaren och nuvarande experten Jani Sievinen hade tippat att skulle krävas för en pallplats.
Hur reagerar man på en sån framgång? Matti Mattsson reagerade knappt alls. Med ett stoiskt lugn, till synes oberörd stod han framför den samlade finländska pressen och analyserade insatsen som om det varit vilken tävling som helst.
– Jag gick ut med tanken att allt är möjligt i finalen. Simningen var tekniskt bra, några fel hittar jag inte. Taktiken var att gå ut lugnt första 50, öka takten på andra 50, sedan ladda rejält på den tredje längden och sen på fjärde längden hoppas att jag inte kroknar helt, säger Mattsson lugnt.
– Taktiken funkade enligt mig ganska bra när det blev brons.
Hade aldrig hänt i fjol
“Ganska bra” jo. Mattssons superlopp fixade Finlands första simmedalj i OS på 25 år, och säkerställde att idrottsnationen Finland fortfarande har vunnit medalj i alla olympiska spel som landet ställt upp i.
– Det här var en otrolig prestation, jag förstår inte vad som hänt. Sen jag var liten har det här varit en otrolig dröm. Och så med hela storyn som finns bakom, säger Mattsson.
Matti Mattsson har länge haft enorm potential som bröstsimmare, med också kämpat med skador och en autoimmun sjukdom som ofta satt käppar i hjulet. Och han erkänner själv att om OS enligt planerna hade arrangerats 2020 hade han antagligen åkt ut i försöken och avslutat karriären. Och det här hade aldrig hänt.
– Troligtvis inte. Den här coronapandemin räddade mig, säger Mattsson, efter att ha slutit en fin olympisk cirkel.
Sarah Sjöström säger grattis
Redan 2013 vann björneborgaren ett sensationellt VM-brons på 200 meter. Innan dess hade han i OS i London 2012 blivit utslagen i försöken med knapp marginal och lovat att han i Rio 2016 skulle vinna OS-guld, ett löfte han ofta upprepade.
Väl framme i Rio blev han sedan 16:e man. “Skulle det ha funnit en lucka att dyka ner i för att komma bort från bassängen hade jag gjort det”, beskriver han i intervjuzonen i Tokyo fem år senare.
Svenska simdrottningen Sarah Sjöström vandrar förbi efter sitt semifinalheat och blir av den svenska pressattachén upplyst om att Mattsson vunnit brons. “Aaah, congratulations!”, säger Sjöström och skiner upp.
Mattsson tackar och fortsätter att lägga ut texten för den bricka full med bandspelare som arrangörerna placerat ut framför honom, bandningsapparatur som tillhör de finländska journalisterna som står på behörigt avstånd 2,5 meter ifrån.
– Senast jag förbättrade mitt rekord lika mycket var i tonåren. 2013, då tog jag tre sekunder. Min grunduthållighet har gått framåt något helt otroligt. Det är det som vi jobbat med och har nött otaliga kilometer för under åren.
– Sedan 2007 har jag utvecklat mitt bröstsim. Många olika saker har gjorts och på senare tid har jag hittat de sista bitarna. Alla människor som finns runt mig förtjänar ett tack. Många människor har underlättat mitt vardagsliv, konstaterar Mattsson.
En stor del i framgången har tränaren Eetu Karvonen, själv tidigare bröstsimmare och träningsnarkoman, som blev Mattssons personliga tränare 2017.
Frun har uppmanat att fortsätta
En synnerligen behärskad Mattsson blir lite rörd först när han talar om sin fru Maiju, som jobbar som närvårdare i Björneborg och genom hela resan varit ett ovärderligt stöd.
– Vi har haft klara spelregler, frun har sagt att nu lönar det sig för mig att simma när det finns möjlighet och jag är i rätt ålder. Hon har gett mig fullt stöd och lyssnat de dagar när det gått sämre, säger Mattsson och det går att ana en liten darrning på stämman.
Men han är snabbt tillbaka till sitt analytiska jag, och förklarar att i försök och semifinal kom han bara upp i “ungefär 80 procent”, och att det fanns så mycket energi kvar i tanken var det som bäddade för bronsbragden.
Många bitar krävdes för att Matti Mattson skulle komma hit, också saker som inte går att påverka, som en pandemi. Med följden att en karriär som kunde ha tagit slut redan tidigare nu antagligen fortsätter över ytterligare en olympiad.
– Vi har hemma diskuterat om hur OS i Paris skulle vara, det är ju inte mer än tre år dit. Å andra sidan börjar ju åldern komma emot. Men inte avbryter vi den här leken när den fungerar så bra. Nu ska vi njuta, säger Matti Mattsson och syftar först och främst inte på kvällens bronsfirande.