10. Eetu Kallioinen sköt sig in i finländarnas hjärtan
OS-romantiken kan ibland vara oerhört vacker. När en 23-årig Eetu Kallionen sköt lerduvor i skeetfinalen följde en halv miljon finländare med händelserna, en vardagsförmiddag i juli.
Den här gången blev medaljen en hårsmån borta. Men en sak är säker: Kallioinen kommer att höra till de absolut största medaljkandidaterna i Paris – och i många spel efter det.
Ytterligare åtta sommar-OS hinner ordnas innan Kallioinen är lika gammal som Tokyo-bronsmedaljören Abdullah Alrashidi från Kuwait.
9. Simone Biles vågade säga stopp
Gymnastikens superstjärna Simone Biles skulle bli spelens största profil. Det blev hon också på många sätt – men på andra premisser än förväntat.
Biles avhopp i lagfinalen och återbud i flera kommande tävlingar gjorde att idrottarnas psykiska välmående hamnade i strålkastarljuset. Biles hyllades som en modig föregångare, som vågade trampa på bromsen då den mentala hälsan var utsatt.
Till slut tävlade hon och tog ett individuellt brons i bom – ett fint OS-avslut.
8. Laurel Hubbards historiska lyft skapade diskussion
Då Laurel Hubbard försökte ta 120 kilo i ryck blev hon historisk, som den första transkvinnan att tävla inom tyngdlyftning i ett OS. Sedan dess har debatten rasat – och kommer med stor sannolikhet att fortsätta göra det länge.
Är det rätt att en person som genomgått manlig pubertet ska få tävla mot kvinnor? Vad är rättvist och vad är diskriminerande? Sportvärlden fortsätter klura på svåra aktuella frågor som saknar enkla svar.
7. Novak Djokovic golden slam slutade i härdsmälta
Det kokade på tennisplanerna i Tokyo – och inte bara på grund av den brutala värmen som idrottarna fick utstå.
Först åkte favoriten och affischnamnet Naomi Osaka ut i den tredje omgången. Men det var bara början. Novak Djokovic skulle ta ett OS-guld i jakten på en exklusiv "golden slam", alltså seger i samtliga grand slam-turneringar och i OS.
I stället blev det förlust i både semifinalen och i bronsmatchen. Det kokade över för serben, som slängde upp en racket på läktaren och slog sönder en annan.
6. Sara Kuivisto skrev om historieböckerna i varje start
Det är tufft att kvala in till OS på två medeldistanssträckor. Det är imponerande att ta sig vidare till semifinal på båda distanserna. Men vad som är rent osannolikt är att löpa nytt finländskt rekord fyra gånger.
Borgå Akilles-löparen blev den första finländska damen under två minuter på 800 meter och avslutade med 4.02,35 på 1 500 meter. Finländsk rekord? Förstås! Bar att ta hatten av.
5. Caroline Segers sumpade jätteläge i straffdramat
Den publikfriande svenska gladfotbollen charmade många i Tokyo. Efter bland annat 3–0 mot USA skulle det där svåråtkomliga globala fotbollsguldet äntligen komma. Det var skrivet i stjärnorna.
Men så gick det förstås inte.
I stället avslutade Sverige med ett bittert silver. Turneringens slutbild blev en förkrossad Caroline Seger, som missade en avgörande straff mot Kanada. En veteran fick i varje fall belöning för en lång karriär: Christine Sinclair, som har över 300 landskamper på meritlistan.
4. Daniel Ståhls hälsning till mormor efter guldsuccén
För en annan svensk gick det bättre. Daniel Ståhl höll för medaljtrycket och tog guldet han skulle ta i den nya svenska succégrenen diskus.
Mormor Leila Laakso följde med hemma i Åbo med hjärtat i halsgropen och firade framgången med några teskedar cognac. Hon fick en hälsning i direktsändning av Ståhl, som talade finska till tv-kamerorna.
– Jag vann nu, men du kommer ännu att klå mig i Kimble. Jag älskar dig.
En vacker gest av en fin idrottare.
3. Potkonens tårfyllda avsked efter det säkrade bronset
Det hänger alltid någonting djupt vemodigt i luften när en elitidrottare tvingas avsluta karriären. Och för Mira Potkonen var avslutet oundvikligt, hon är helt enkelt för gammal enligt regelverket.
Men vilket avslut hon bjöd på!
Potkonen var visserligen förkrossad efter semifinalförlusten mot Beatriz Ferriera – men bronset var en maxprestation av en boxare som höjde sig när det gällde som mest och visade upp hela registret efter en brutal lottning i Tokyo.
När tårarna torkat väntar förhoppningsvis en ljus framtid för 40-åringen, som fortfarande har mycket att ge.
2. Warholms nya Skriet-imitation efter fantomtiden
Man fick gnugga sig i ögonen, sedan blunda och nypa sig i armen. För inte kunde väl tiden 45,94 stämma? Karsten Warholm löpte 400 meter häck på en snabbare tid än Alonzo Russell från Bahamas mäktade i herrarnas semifinal på 400 meter slätt.
Warholms reaktion var ikonisk: En ny imitation av en viss tavla och ett utrop i tv-kameran:
– Det är så sjukt. Är det möjligt?
Det var det. Och den norska friidrottsframgången skulle få en ny höjdpunkt under det sista kvällspasset, då 20-åriga Jakob Ingebrigtsen tog OS-guld på 1 500 efter att ha satsat allt på ett kort i OS. Djupt imponerande.
1. Matti Mattssons bronsskräll efter de nattsvarta åren
Det är en bragd att ta en OS-medalj i en så globalt konkurrensutsatt gren som simning. Och att göra det på sättet Matti Mattsson gjorde är ingenting mindre än häpnadsväckande.
Björneborgaren förbättrade sitt personbästa med en sekund i finalen och tog ett brons han verkligen förtjänar, efter de tunga åren med autoimmuna sjukdomar och misslyckade träningsupplägg.
Ibland är marginalerna i toppidrotten hårfina. Om OS skulle ha ordnats 2020 hade Matti Mattsson nu varit idrottspensionär efter att ha slagits ut i försöken.
Nu är han i stället olympisk bronsmedaljör och det finns inget slut i sikte för karriären.
Det tackar alla finländska fans för.
