Allt mer av skolans innehåll levereras och produceras av kommersiella aktörer som är bortom den statliga kontroll vi tidigare alltid haft.
Det här konstaterar Fritjof Sahlström, dekanus vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.
Han understryker att mycket ändå är sig likt och att det ingalunda är så att "allt var bra förr och allt är dåligt i dag".
Den finländska skolan är fortfarande ett stabilt samhällsbygge, och ett uppkopplat samhälle behöver en uppkopplad skola.
Edu-business intar marknaden
Piia Seppänen, professor i pedagogik vid Åbo Universitet, använder termen "Edu-business" då det handlar om affärsverksamhet som strävar efter vinst inom pedagogik- och utbildningsbranschen.
– Det innebär inte att själva skolan är eller blir kommersiell men att det finns verksamhet runt omkring den som har egna intressen.
Det var på 2010-talet som kommersialiseringen kring skolan tog fart, säger Seppänen. Bland annat ville man dra nytta av Finlands framgångar i Pisa-mätningarna och exportera framgången till andra länder.
En annan milstolpe var digitaliseringen där det uppstod många utbildnings- och läromedelsföretag.
– Internationellt finns det också företag vars affärsidé är att bedöma och mäta lärandet och prestationer, säger Seppänen.
Digitaliseringen öppnade upp
Det har alltid funnits de som haft skolan som betalande kund i sin affärsverksamhet, som exempelvis läromedelsförlag.
Men i takt med digitaliseringen har nya affärsintressen uppstått kring vår skola: datorer och skärmar, plattformar för administration, olika läroplattformer som eleverna använder och så vidare.
Bland annat senaste årets distansundervisning har visat på de stora fördelarna av den här utvecklingen då teknik och systemprogram möjliggjort att vi kunnat ordna undervisning trots att eleverna inte fysiskt kunnat närvara i skolan.
De här systemen, tjänsterna och produkterna innebär stora pengar. Exempelvis Wilma som de flesta föräldrar är bekanta med, produceras av IT-koncernen Visma som förra året hade en total omsättning på drygt 1,7 miljarder euro.
Nya marknadsaktörer innebär en åtminstone delvis förlorad insyn i vilka intressen som styr i skolan, konstaterar Sahlström.
– En orsak till att vår skola funkat så bra är att vi haft ett gemensamt och samlat grepp, vi har läroplaner vi kommit överens om och vi försöker undervisa på ett sätt så att alla ska ha samma chanser.
Det här har visat sig fungera bäst då man har ganska strikt koll på det, säger Sahlström, men i och med privata utomstående aktörer minskar kollen.
– Det är inget dåligt med digitalisering, tvärtom, men skolan måste fortsätta vara ett kritiskt och självständigt alternativ i en allt mer digital värld.
Risk för att litet antal globala aktörer styr
Finns då risken för att privata företag är de som styr hur skolan ska se ut och vad den ska innehålla, istället för tvärtom?
– Ja, men det är inget nytt att det finns förväntningar från samhället vad skolan ska göra. Industrier, företag eller näringsgrenar av olika slag har alltid tyckt något om vad det behövs mera av i våra skolor eller vilken typ av arbetskraft som behövs.
Det Sahlström däremot ser som ökad risk är att vi får ett litet antal stora globala aktörer som levererar system, plattformar och infrastruktur för distribution av innehåll och därmed även kontroll av innehåll, vilket kan påverka vad som står i läromedlen.
Han påpekar att det finns många fördelar med de stora aktörerna men det finns också nackdelar.
– Insyn, transparens, förmåga att snabbt anpassa och förändra och att vara demokratiska och öppna och likvärdiga, är inte en självklarhet på samma sätt som vi kunnat räkna med vad gäller våra nationella läromedelsleverantörer.
Ifall en koncentrering av stora aktörer sker, blir det svårt att veta vilka intressen som ligger bakom det man lär ut.
Sahlström säger att det är en ny värld och det vi måste tänka på är hur skolan kan vara både uppkopplad och samtidigt vara det samhällsbygge som vi vill att den ska vara och inte en förlängning av kommersiella intressen.
Framtidens marknad
I Finland finns det ingen politisk agenda eller vilja att låta privata aktörer börja erbjuda grundutbildning istället för kommunerna, påminner Seppänen.
Det finns sjuttio privatskolor i Finland, men de får inte vara vinstbringande. Och det är inte heller en privatisering av grundskolan som lockar företagen inom branschen, utan kommersialiseringen och businessen runt omkring skolan.
– Privatiseringen kommer alltså mer smygande och i andra former än att de skulle börja erbjuda privat utbildning, säger Seppänen.
Skolan måste fortsätta vara ett kritiskt och självständigt alternativ i en allt mer digital värld
Fritjof Sahlström
Så frågan om vilka som erbjuder innehållet i skolan och på vilket sätt eleverna ska lära sig och hur det påverkar lärarnas arbete i praktiken är högst relevant.
– Företagen inom branschen tror på skolan som marknad då de producerar sina varor, verktyg eller tjänster.
Enligt Seppänen varnar man i andra länder för att kommersiella aktörer försöker påverka utbildningspolitiken i respektive land på ett sådant sätt att det är gynnsamt för just deras affärsverksamhet.
Om ekonomiska vinster styr utbildningen i våra skolor kan andra viktiga mål såsom barnets och samhällets utveckling och jämlikhetsperspektivet prioriteras bort, resonerar Seppänen.