Efter tudelningen av Sannfinländarna 2017 har både Sannfinländarna själva och vissa av deras motståndare velat se partiet som ett mer ideologiskt nationalistiskt högerparti i stället för ett traditionellt populistiskt.
Riikka Purra är en av dem som velat skaka av sig populiststämpeln, vilket hon också underströk i sitt linjetal när hon talade om hur partiet inte borde vänta sig snabba resultat i politiken.
- Det här låter inte som populism och det är det inte heller
Men i själva verket innehöll linjetalet ganska lite av hårdför ideologi och ganska mycket av traditionell populism.
Innan Sannfinländarna kom var alla partier av samma åsikt och pratade samma fackspråk, menade Purra, nämligen den egna liberala uppfattningen som de ser som en sanning, inte ideologi.
Vad beträffar EU- och klimatpolitik menade Purra att bägge två alltid betyder att finländaren får lov att betala för “någon annan”.
Också i den ekonomiska politiken förlitar sig Purra, liksom sin företrädare Jussi Halla-aho, tillsvidare på att balansera mellan skiljelinjerna.
- Vi vill ha ett välfärdssystem som skattefinansieras och skyddsnät, gör det oss till vänster? Vi vill förminska den svällande offentliga sektorn, och stöda företagande, gör det oss till höger?
Samlingspartiet hör till "de mindre onda"
Sannfinländarna har glidit högerut vad beträffar sympatierna för de andra. Samlingspartiet ses nu allmänt som det mindre onda när man måste välja partner. SDP har allt mer blivit ett rött skynke för partifolket, för att inte tala om de “rödgröna” partierna.
Frågan är hur mycket image och identitetspolitik som ligger bakom - i partimötets politiska diskussion under söndagen hölls få tal som kunde sägas uttrycka en ideologisk högersyn på den ekonomiska politiken. Det är alltjämt framför allt EU-politiken och traditionella moralvärderingar som får partifolket att tända.
Inte heller Purra vill välja sida - trots att hon säger att samarbete med SDP verkar allt mer motbjudande. Men i sannfinländsk retorik beror det på att det är SDP som förändrat sej, inte Sannfinländarna.
Säkert påverkar det också att många vänsterförbundare, gröna och också socialdemokrater ivrigt hejar på högerfalangen inom Sannfinländarna. De rödgröna partierna tjänar själva mycket på att utmåla sannfinländarna som motpolen både vad beträffar den etiska och ekonomiska världsbilden..
Invandringsdebatten fortsätter
Men Purra och den sannfinländska ledningen klamrar sig fast vid den strategi som redan visat sej bära frukt: Att ta avstånd till alla. Purra påminner partifolket att man varken har fiender eller vänner bland de andra partierna och går till långa tirader om hur de andra partierna alltid kräver att Sannfinländarna måste anpassa sig i stället för tvärtom.
Purra kan tillsvidare hålla sig till den retoriken på grund av att den delvis stämmer: Sannfinländarna drar till sig vassa pikar, upprörda kommentarer, och krav på förklaringar alltsomoftast i riksdagsdebatterna, ofta från socialdemokrater och vänsterförbundare.
Man kan av sannfinländarna under Purra vänta sig åtminstone en sak: Att partiet inte tonar ner invandringsdebatten. Eftersom Sannfinländarnas strategi är att inte närma sej nåt av de “gamla” partierna för mycket är invandringsfrågarn den som det lönar sej att satsa på i debatterna.
- Invandringspolitiken är inte den enda frågan vi driver, men det är den frågan som skiljer oss från de andra partierna.