Redan ett par månader in i inbördeskriget i Tigray framkom de första uppgifterna om att sexuellt våld användes som vapen i krig.
Nu, mitt under pågående inbördeskrig, kommer utförligare dokumentation av övergreppen i Amnesty Internationals rapport;
Det är uppenbart att våldtäkt och sexuellt våld har använts som ett krigsvapen för att orsaka kvinnor och flickor varaktig fysisk och psykisk skada
Amnesty International
– Det kom inte som någon nyhet för oss som följt konflikten i Tigray sedan start, även om regeringen till en början försökte mörka och tysta övergreppen, säger Huda Mohammed, barnmorska i Stockholm med rötter i Tigray.
Huda Mohammed säger att det pågår ett folkmord i Tigray och att det sexuella våldet är en del av det.
– Det är uppenbart att våldtäkt och sexuellt våld har använts som ett krigsvapen för att orsaka kvinnor och flickor i Tigray varaktig fysisk och psykisk skada. Hundratals har utsatts för brutal behandling som syftat till att förnedra och avhumanisera dem, sade Agnès Callamard, Amnesty Internationals generalsekreterare då rapporten gavs ut.
Amnesty international konstaterar att förövarna finns bland etiopisk militär (ENDF), eritreansk militär (EDF), Amharas regionala polisstyrka (ASF) och milisgruppen Fano från Amhara.
Soldaterna och milismännen har utsatt kvinnor och flickor från Tigray för våldtäkter, gruppvåldtäkter, sexuellt slaveri, stympning av könsdelar och andra former av tortyr ofta under etnisk smutskastning och dödshot. Det har handlat om att terrorisera och förnedra en etnisk grupp.
Huda Mohammed besökte flyktingläger i Sudan i april, då hon träffade flera av kvinnorna som hade utsatts för övergrepp. Hon säger sig vara chockad över den brutalitet och det extrema sexuella våld som använts i hennes födelseland.
– Trots det vet jag att många etiopier fortfarande stöder kriget. Jag tror inte de har förstått vad kvinnorna i Tigray utsatts för.
– Det handlar om systematiskt sexuellt våld mot kvinnor från en specifik etnisk grupp.
Våldtogs inför sin egen familj
Bland de dokumenterade fallen av övergrepp i Amnestyrapporten framkommer att tolv av kvinnorna våldtagits framför familjemedlemmar, inklusive sina egna barn. Fem av dem var gravida vid tidpunkten för övergreppen.
63 överlevare av sexuellt våld har intervjuats, liksom medicinsk personal. 28 av dem pekade endast ut eritreanska soldater som förövare.
– Allvarlighetsgraden och omfattningen av de sexuella brotten som begås är särskilt chockerande. Det handlar om krigsförbrytelser och eventuella brott mot mänskligheten. Det hånar mänsklighetens centrala principer. Det måste upphöra, säger Callamard från Amnesty international.
Amnesty International uppmanar den etiopiska regeringen att agera för att stoppa det sexuella våldet. Amnesty kräver också att den Afrikanska Unionen skyndar sig att lyfta konflikten till dagordningen I unionens freds- och säkerhetsråd.
Hälsovården i Tigray har registrerat 1 288 fall av könsbaserat våld från februari till april 2021. De flesta som Amnesty International pratat med hade dock inte besökt sjukvården, vilket talar för att de officiella siffrorna endast utgör bråkdelar av det verkliga antalet offer.
Får ingen hjälp eller stöd
Många av överlevarna rapporterade allvarliga fysiska och psykiska problem efter övergreppen, såsom blödningar, ryggvärk, rörelsesvårigheter och bristningar. Några testade positivt för HIV efter våldtäkterna. Sömnsvårigheter och ångest var också vanligt hos både överlevarna och de anhöriga.
Några av överlevarna hade hållits fångna under flera dagar och utsatts för sexuellt våld vid upprepade tillfällen.
Flera hade blivit gravida som ett resultat av övergreppen.
– Bland dem jag träffade i flyktinglägret var det några som hade fått hjälp med abortpiller, något som egentligen är tabu i Sudan, andra var gravida, säger Huda Mohammed.
Få av dem hade tillgång till någon som helst vård eller psykosocialt stöd.
– Det råder fullständig brist på tillräckligt stöd åt de här kvinnorna i flyktinglägret, säger Huda Mohammed.
– De behöver framför allt någon att prata med, det vill säga psykosocialt stöd.
Huda Mohammed har tillsammans med en grupp andra kvinnor börjat undersöka hur de skulle kunna stötta i det arbetet.
– Förutom samtalsstöd behöver de även utbildning eller möjlighet att lära sig något yrke så att de kan skaffa sig en sysselsättning i framtiden, säger hon.
Kriget trappas upp och kan spridas
Konflikten i Tigray startade den 4 november 2020 och under de två första månaderna framkom få uppgifter om sexuellt våld.
Det berodde på att kommunikationsmöjligheterna hade slagits ut och att den etiopiska regeringen hade begränsat möjligheten att resa in i området.
Tusentals civila har dödats i konflikten, hundratusentals fördrivits internt i Tigrayprovinsen och tiotusentals har flytt till grannlandet Sudan.
Konflikten har eskalerat. Bland annat har Oromos frihetsarmé, en beväpnad grupp i södra Etiopien, sagt att de samarbetar med Tigrayfolkets försvarsstyrka (TDF, Tigray Defense Forces) i kampen mot centralregeringen.
Samtidigt uppmanar Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed alla landsmän att bekämpa TDF vilket innebär att han inte längre står fast vid sin tidigare uppmaning till vapenstillestånd.
Regeringen har även stoppat två internationella biståndsorganisationer från fortsatt arbete i landet. Det handlar om holländska Läkare utan gränser och Norska flyktingrådet, vilka regeringen anklagar för spridning av felaktig information.
Det råder internationell oro för att konflikten ska sprida sig i närområdet, till Sudan och Eritrea, vilket skulle kunna äventyra säkerheten I hela Afrikas horn.
Huda Mohammed säger att det enda positiva är att kvinnor i den delen av Tigray där TDF (Tigray Defense Force) har tagit kontrollen nu kan andas ut lite. Humera, den västra delen av Tigray, är fortfarande under ockupation.
– Jag får rapporter om att civila tigreaner som försöker fly för sitt liv till gränslandet Sudan, har skjuts ihjäl av eritreanska och etiopiska soldater och att kropparna dumpas ner i floden Tekeze.
Hon fortsätter:
– TDF har tydligt sagt att de inte ska hämnas med att utföra samma övergrepp på kvinnor från andra etniska grupper som tigreanska kvinnor utsatts för. Det är vad jag också hoppas på.